Det blev ju ett bra utfall av dagens matcher i Champions League för svensk del – även om Linköping gjorde en rätt blek insats i Ryssland.
På onsdag lottas slutspelet och det är klart att det står Glasgow City, Bristol Academy och Bröndby på drömlotterna. Den riktiga drömlotten är ju självklart att få alla tre de gängen på sin semifinalhalva.
Glasgow nådde för övrigt sitt avancemang så här:
I dag har favorttippade Lyon åkt ur Champions League i åttondelsfinal för andra året i rad. Det är naturligtvis ett fiasko av stora mått för ett lag som har förutsättningar att vara Europas bästa. Och som offensivt sett sannolikt är bäst i Europa.
Men för tredje året i rad faller Lyon mot ett lag som man spelmässigt sett är överlägset. Det är värt att fundera över.
I dag vann Lyon avsluten mot PSG med 18–2 totalt, och 5–1 mot mål. Siffrorna i första mötet var 15–11 respektive 6–5. Alltså totalt 33–13 i avslut och 11–6 mot mål. Men 1–2 i mål. Även i såväl finalen mot Wolfsburg i maj i fjol som i åttondelsfinalen mot Potsdam för ett år sedan har Lyon dominerat matchbilden ganska markant – men ändå förlorat.
I ligan går däremot Lyon som tåget och radar upp titlar. Som jag ser det beror det på att laget är balanserat för franska ligan, inte för tuffa internationella matcher.
Här hittar jag likheter med våra svenska storheter de senaste åren, Tyresö och Rosengård. Rosengård har varit bästa laget i serien varje år – egentligen även 2012 när Tyresö vann. Men medan Tyresö spelade final i sin enda Champions Leaguestart har Rosengård inte överlevt någon kvartsfinal.
Rosengårds lag har varit väldigt offensivt balanserat. Eftersom man ägnar stor del av de damallsvenska matcherna åt anfallsspel är det bra i seriespelet. Med så stark offensiv gör det inget om man kommer i tidigt underläge i någon match – man gör ju oftast två–tre mål framåt. Samma med Lyon. De trycker upp sina ytterbackar högt och spelar ofta väldigt offensivt och vågat, vilket är effektivt i en liga där de tillbringar 85 minuter per match på offensiv planhalva.
Men när man kommer fram till möten med andra toppnationers topplag i Champions League är den offensiva balansen riskabel. För hamnar man i underläge mot lag som är nästan lika bra är det inte lika lätt att göra de där två–tre målen på beställning. Det har Lyon blivit varse den tuffa vägen de senaste 1,5 året.
PSG och även Tyresö valde att ha en mer defensiv balans på sina lag. Det innebär att lagen inte skapar riktigt lika många målchanser framåt. Å andra sidan släpper de inte till lika många mål bakåt. I år är det exempelvis bara Lyon som har gjort mål på PSG i ligan.
Tyska mästarlaget Wolfsburg liknar PSG och Tyresö i sitt lagbygge. Tyskorna är väldigt defensivt stabila och har gjort 23–1 hittills i Europas tuffaste liga, Frauen-Bundesliga.
Det går nog att slå fast att damfotbollen på högsta internationella nivå har nu har kommit så långt att det inte längre räcker med världens bästa offensiv, lagen måste även ha ett mycket väl fungerande försvarsspel för att kunna vinna. Det är förstås något som både är på gott ont.
Och naturligtvis är det jättetråkigt att Lyon återigen är utslaget redan i åttondelsfinal. Det är återigen en signal om att upplägget på WCL behöver göras om.
Och det är ju på gång. För det finns ett förslag som säger att det kan bli gruppspel i stället för åttondelsfinaler redan nästa år. Det låter lovande. Hoppas samtidigt att man kollar över nationskoefficienterna. För som Max konstaterade i en kommentar i går så riskerar exempelvis Kif Örebro att bli oseedat nästa år om inte Uefa tar sitt förnuft till fånga och höjer nämnd koefficient.
I övrigt i dag gick förstås Wolfsburg, Frankfurt och Bröndby vidare – även om litauiska Gintra faktiskt vann mot danskorna med 2–0. Bra gjort. Nilla Fischer, som har förlängt sitt kontrakt med de tyska mästarinnorna till och med juni 2017, gjorde för övrigt ett av målen i Wolfsburgs 7–0-seger mot Neulengbach.
Dagens på förhand mest ovissa match ihop med det franska mötet var Glasgow–Zürich. Det blev också en svängig historia där schweiziskorna hade kommandot ända in i slutminuterna. Men det blev till slut Glasgow som drog det längsta strået. Segerskytt i minut 87 blev Suzanne Lappin. Hennes mål betydde 4–2 i dag och totalt 5–4 till Glasgow, som för första gången någonsin är framme bland de åtta bästa lagen i Champions League.
Zlatan Ibrahimovic har just vid en presskonferens återigen visat att han knappast är värd beundran för sin syn på damfotboll och jämställdhet. Det är synd att han bara fått söner och inte någon dotter – för då kanske han hade haft vett att lägga sina ord på ett bättre sätt.
Med det får det vara nog med uppföljning av Fotbollsgalan på ett tag. För i dag spelas ju de fem första åttondelsfinalerna i Champions League. Det är ju i och för sig bara två av dem som fortfarande är sportsligt intressanta, men här är ändå en genomgång:
15.00: Torres–Frankfurt, står 0–5
TV/Stream: Sänds av något som heter Odeon tv. Här är en länk.
Sportsligt är den här matchen inte mycket att snacka om. Dubbelmötet avgjordes redan under den första halvtimmen i Frankfurt i helgen. Returen är bara en transportsträcka, och känslan efter årets WCL är ju att den italienska ligan håller på att tappa rejäl kontakt med toppligorna. Det är ju inte många år sedan Torres i enstaka matcher kunde mäta sig med topplagen. I år har de och Brescia på förödmjukande sätt sopats av banan av Frankfurt respektive Lyon.
Här är ett klipp från den första matchen. Spelbilderna börjar drygt sju minuter in i klippet:
https://www.youtube.com/watch?v=Kw4M6fnUut8
17.00: Wolfsburg–Neulengbach, står 4–0
TV/Stream: Sänds av Eurosport i Sverige.
Även här är det avgjort. De två senaste årens mästarlag Wolfsburg fortsätter att vara obesegrat i WCL.
17.00: Gintra–Bröndby, står 0–5
TV/Stream: Här är en länk.
Ytterligare en avgjord historia. Bröndby kan i dag lugnt defilera till kvartsfinal i WCL. Där kommer de tillsammans med segraren av Glasgow och Zürich garanterat bli de andra lagens drömmotståndare. Bilder från det första mötet ser du här.
18.45: Lyon–PSG, står 1–1
TV/Stream: Bein sports. Länkar har du här och här.
Här är den första riktigt intressanta matchen. Skall PSG för första gången överleva vinteruppehållet i WCL? Logiken säger att de inte kommer att göra det. Lyon bör vinna eftersom de är betydligt vassare framåt. Det som talar för PSG är att Lyon har skakat till i avgörande lägen ett par gånger de senaste åren. Men när de båda svensklagen möttes i Lyon förra helgen var det klasskillnad.
20.30: Glasgow City–FC Zürich, står 1–2
TV/Stream: Här är en länk.
Kan Glasgow göra som i sextondelsfinalen och vända på hemmaplan efter att ha förlorat borta? Känslan är att chansen till det är rätt god för 1–2 är ändå ett hyfsat resultat att ha med sig hem. Känslan är även att Zürich borde ha gjort mål på den straff laget fick i första mötet.
Bilderna med höjdpunkter från den matchen visar att skotskorna bör se upp med snabba schweiziska kontringar. För det var huvudsakligen på djupledsbollar in bakom en högt stående Glasgowbacklinje som Zürich skapade chanser.
För övrigt är 19-åriga Fiona Brown:s mål från matchen högst sevärt. Där snackar vi skott i krysset.
I morgon spelar:
15.00: Zvezda–Linköping, står 0–5
TV/Stream: Zvezda sänder, här är en länk.
Även morgondagen inleds med en match som redan är avgjord. Även om det är en dyr bortamatch är det en långresa som Linköping kan göra med leenden på sina läppar. För även om Katie Fraine är avstängd finns det inte på kartan att LFC tappar det här.
19.30 Fortuna Hjörring–FC Rosengård, står 1–2
TV/stream: direktsänds av TV10.
Att ha med sig 2–1 från hemmamatchen är alltså inte något klockrent resultat. Det räcker ju med 1–0 för Hjörring. Något annat som talar för dansk skräll är att det var konstgräs i Malmö och att det är gräs i Hjörring.
I övrigt talar dock allt för svensk seger. Rosengård skall inte behöva åka ut så här tidigt i WCL. Laget borde få lite större ytor i morgon, vilket bör vara godis för Ramona Bachmann, Marta, Anja Mittag och de andra anfallsinriktade Rosengårdsspelarna.
20.30: Bristol Academy–FC Barcelona, står 1–0
TV/Stream: Här är en länk – och här är en till.
Den sista åttondelsfinalen är den allra mest öppna. Barcelona spelade ut Bristol på hemmaplan, men lyckades inte göra mål. Eller jo, man gjorde ju ett självmål – och ett offsidemål.
Bristol hade alltså inte ett enda avslut på bortaplan, men vann ändå. Jag tror att Barca kommer att göra mål framåt i den här matchen. Det innebär att även Bristol måste hitta rätt för att avancera. Jag trodde på Barca inför dubbelmötet och tror fortfarande på spanjorskorna. Men oddset i deras fördel har sjunkit från 60–40 till minimala 51–49.
För andra året i rad handlar eftersnacket till Fotbollsgalan om brist på jämställdhet – och om Therese Sjögran.
Det pyr hos damfotbollsfolk, och jag har i dag sett en mängd förslag allt från att bryta sig ur och skapa ett eget förbund med egen gala till att damfotbollen skall bojkotta nästa års gala. Jag förstår att förslagen dyker upp men jag ställer mig inte bakom dem.
Visst är Svenska Fotbollförbundet på många sätt blint för genusfrågan. Deras brist på känsla är närmast pinsam.
Kommunikationschefen Camilla Hagman gjorde exempelvis bort sig rejält i dag med sitt brist på svar på Rosengårds sportchef Erling Nilsson:s hårda kritik i Sydsvenskan.
Samtidigt måste man ge Fotbollförbundet beröm för att de satsar mer på damfotboll än nästan alla andra nationers fotbollsförbund. SvFF har under lång tid tagit medel från herrfotbollen och satsat på damerna. Jag kan inte hur fördelningen ser ut för tillfället, men känslan är att det troligen skulle vara ett ekonomiskt självmål av damfotbollen att skapa ett eget förbund.
En bred bojkott av nästa års gala känns inte heller som något bra förslag. Det är ju just vid galan som förbundets brist på känsla blir påtaglig. Det är vid galan som trycket på förbundet att förbättra sig i könsfrågan blir som störst. Misstagen blir ju så mycket tydligare när herr- och damlandslaget står sida vid sida.
Det stora problemet här är ju dock inte själva galan. Utan det är hur svensk fotboll i allmänhet brister i respekt mot tjejer. Hur dam- och flicklagen anses vara mindre värda. Alla vi som är verksamma inom damfotbollen ser det ofta och det finns på alla nivåer. Från högsta förbunds- till lägsta föreningsnivå. Från Karl-Erik Nilsson till styrelserummen i de minsta landsbygdsföreningarna. Från elitfotbollen till gärdsgårdsserierna.
Tyvärr är de tvåkönade fotbollsföreningar i landet som håller tjejerna lika högt som herrarna väldigt lätträknade. Häromåret hade jag en spelare i mitt division 4-lag som tidigare hade spelat i näst högsta divisionen. Hon sa:
”Det bästa här är att man verkligen känner att tjejerna är lika mycket värda som killarna. Det har jag aldrig känt tidigare. I min förra klubb gick herrlaget i division fem före oss tjejer, trots att vi spelade i division 1.”
Att komma åt den inställningen kommer att ta ytterligare väldigt många år. Visst är det vansinnigt tråkigt att gång på gång bli trampad på. Men jag vidhåller att Fotbollsgalan är svensk damfotbolls bästa årliga möjlighet att påtala bristen på ojämlikheten inom svensk fotboll. Att damfotbollen har mycket större nytta av galan mer än vad galan har av damfotbollen.
I dag har alltså förbundsfolk och tv-producenter gjort bort sig med ogenomtänkta uttalanden. Förhoppningsvis lär de sig till nästa gång. Förhoppningsvis är allt lite bättre nästa år.
***
För övrigt gjorde Sydsvenskan ett genidrag genom att blåsa på med FC Rosengårds kritik mot galan, för det gjorde att kritiken mot tidningens och Fotbollförbundets val av vinnare av Diamantbollen hamnade i bakvattnet.
Jag såg att Mats Bråstedt på Expressen tycker att Lotta Schelin var rätt val. I övrigt verkar de flesta hålla med mig om att Nilla Fischer borde ha vunnit. Det gjorde även den jury som tog ut Europas bästa spelare i somras. Där fanns ju Fischer med bland de tre finalisterna, medan Schelin slogs ut ”i semifinal”.
Visst är målskytte viktigt i fotboll, men det är inte allt. Att prisa Schelin för att hon slog målrekord totalt i landslaget är konstigt. Det är väl bara årets insatser som skall räknas in? Och det rekordet kommer hon ju förbättra varje gång hon gör mål i landslaget framöver. Skall det då också räcka för att få Diamantbollen varje år?
Schelin har gjort ett matchvinnande mål i landslaget i år, 1–0-målet borta mot Polen. Det räcker inte för att vinna Diamantbollen i min värld.
Personligen tycker jag faktiskt att Therese Sjögrans 200 landskamper är en mer imponerande notering än Schelins 73 mål – speciellt som huvuddelen av målen kommit i träningsmatcher eller mot blåbärslag.
Som forward i ett lag av världsklass är det Schelins jobb att göra mål mot blåbärsnationer. Det är lika självklart som att Hedvig Lindahl skall hålla nollan mot dem. Det har Lindahl gjort i alla årets tävlingsmatcher utom en. Borta mot Skottland släppte hon in en straff. Den noteringen är ju faktiskt också lika imponerande som Schelins antal mål framåt.
Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72
Grattis Lotta Schelin till Diamantbollen 2014. Och till målrekordet i landslaget.
Men personligen tycker jag inte att rekordet borde ha räckt för att koras till Sveriges bästa fotbollsspelare 2014. Speciellt inte som Schelin hade en riktigt tung vår.
Schelins styrka ligger i målskyttet. Men hon gjorde bara ett ligamål efter jul och rasade i franska skytteligan. Dessutom hade hon liten torka i landslaget under våren. Visst kom hon i gång i somras och har åter gjort många mål i höst.
Men medan förra året var ett fiasko för Lyon i Champions League stod Nilla Fischer och Wolfsburg där med WCL-pokalen i maj. Dessutom var Fischer med och vann Europas bästa liga, Frauen-Bundesliga. Och Fischer har 32 raka tävlingsmatcher i klubb- och landslag utan förlust. Schelin har bara 22 – och hon spelar dessutom i en mycket ojämnare liga.
I min värld var det självklart att det skulle bli tronskifte på Diamantbollstronen. Tyvärr delades inte den uppfattningen av juryn som gjort som galenskapsgymnasten Flemming Fartland från Luxemburg gjorde i de romerska ringarna – de har fastnat i vinkelvolten…
Jag noterar för övrigt i mitt twitterflöde att min uppfattning om Diamantbollen delas av stora delar av det twittrande damfotbollssverige. Framför allt tycker jag synd om Nilla Fischer som hade varit den rätta segrarinnan.
Nu var hon inte den enda som lurades på ett välförtjänt pris i kväll. När det gäller de övriga damfotbollspriserna besannades min farhåga om vad det innebär att ha en jury till stor del bestående av svenska förbundskaptener, som måste anses vara jäviga. Priserna till målvakt, back, mittfältare och forward gick också till svenska landslagsspelare i Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin. Grattis till er fyra.
Men till juryn måste jag säga att ni visade er vara pinsamt hemmablinda. Är det ens någon mening med att ha utländska kandidater nästa år? För som Patrik Larson uttryckte det på twitter:
”Kan man inte bara ta med de där glasbollarna till respektive landslagssamling? Det är ju ändå solklart vilka som får dem.”
Men nog om det här. Det var ju bara en gala – och det är ju inte galakläder som fotbollsturneringar och -serier avgörs. Det är på planen, och där fick ju Fischer sin välförtjänta pokal.
Om ett par timmar drar tv-sändningen från Fotbollsgalan igång (20.00 på Tv4).
Det är en gala som på många sätt är helt oviktig. Det avgörande för vilka som är bäst i fotboll är ju vilka som vinner titlarna på planen, inte vilka en utvald jury tycker har varit bäst.
För damfotbollen har dock Fotbollsgalan blivit en av de allra viktigaste händelserna varje år. Det är ju vid den här galan som jämställdhetsfrågan inom fotbollen får som störst fokus. Vem har exempelvis glömt Tina Lovesan (som då hette Nordlund) och hennes insats vid galan 2000? Hon är väl förresten den enda spelaren som är mer förknippad med galan än med sina fotbollsframgångar?
Även fjolårets gala satte fokus på jämställdhetsfrågan. Bilgate och dess efterföljare Zlatangate blev ju en av fjolårets mer omtalade saker i Idrottssverige.
Årets gala har föregåtts av nya jämställdhetsfrågor. Det är galans placering i tid som stått i fokus. Medan datumet är perfekt för herrlandslaget, som har samling inför landskamper, ligger galan dåligt, bara några dagar innan avgörande Champions Leaguematcher för damerna.
Det gör att varken Lotta Schelin, Caroline Seger eller Kosovare Asllani kommer att vara på plats i kväll. Ett tag diskuterade även svenska mästarinnorna Rosengård att stå över.
Jag förstår självklart att Champions League-lagen tycker att galan ligger dumt. Men som jag ser det är alternativen för damfotbollen att antingen kämpa för en ändring av damfotbollskalendern eller att bita i det sura äpplet. Ändringen i kalendern skulle vara att precis som herrfotbollen flytta ett landskampsfönster till mitten av november.
För på många sätt ligger ju trots allt fotbollsgalan perfekt som den ligger, bara dagar efter avslutad säsong. Och det är ju som sagt för damfotbollen som galan egentligen betyder mest.
Att bojkotta galan, eller att skapa en egen som jag såg någon föreslå vore förödande. För utöver datumet är ju upplägget perfekt. Zlatan Ibrahimovic gör jobbet som dragplåster och hjälper till att ge damerna rejält med tid i rampljuset på bästa sändningstid. Däremot skulle en egen damfotbollsgala antagligen få hållas i ganska rejäl medieskugga.
Så till den oviktiga delen, själva priserna. Här är mina vinnare i kväll:
Stephanie Labbé
Årets målvakt: Stephanie Labbé, Kif Örebro. Släppte in minst mål av alla i damallsvenskan och höll nollan flest gånger. En av de viktigaste orsakerna till att Örebro spelar i WCL nästa år.
Det stora utmanaren är Hedvig Lindahl, som vann damallsvenskans målvaktsliga mycket knappt framför Labbé. Däremot är Hilda Carlén bara utfyllnad, nomineringen av henne känns faktiskt väldigt konstig. På vilka grunder är hon med här?
Nilla Fischer
Årets back: Nilla Fischer, VfL Wolfsburg. Dagens mest självskrivna vinnare, även om jag personligen tycker att hon var ännu mer överlägsen ifjol. Men med en tysk dubbel på meritlistan är Fischer självskriven vinnare. Linda Sembrant och Lina Nilsson har gjort bra säsonger, men är ändå inte nära att vinna.
Caroline Seger
Årets mittfältare: Caroline Seger, Paris Saint-Germain. Det här är den i särklass tuffaste kategorien, och alla tre kandidaterna är värdiga vinnare. Jag är ju en stor beundrare av Ramona Bachmann, och jag gillar att en lagspelare som Mariann Gajhede Knudsen finns med som kandidat. Min motivering till valet av Seger är att jag tycker att hon vuxit in i rollen som defensiv mittfältare i landslaget på ett bra sätt. Sedan är det förstås ingen nackdel att hon var med och tog Tyresö till Champions Leaguefinal.
Anja Mittag
Årets forward: Anja Mittag, FC Rosengård. Har en fantastisk damallsvensk säsong bakom sig och är ordinarie i det tyska anfallet. Känns faktiskt som en självskriven vinnare även om Lotta Schelin som vanligt gjort mål i nästan varenda match hon spelat. Tredje kandidaten Manon Melis är just bara trea i den här kategorien. Även om det inte är så bara i det här sammanhanget.
Malin Diaz
Årets genombrott: Malin Diaz, Eskilstuna United. Det här är ett pris som känns väldigt konstigt. Årets kandidater är alla etablerade damallsvenska spelare. Diaz gjorde sin femte säsong i högsta serien, de andra kandidaterna Fridolina Rolfö och Magdalena Ericsson gjorde sina fjärde. Rolfö gjorde för övrigt nio mål i damallsvenskan redan 2011 för Jitex. I år gjorde hon ”bara” åtta för Linköping. Som jag ser det har varken Rolfö eller Ericsson stått för något genombrott i år. Däremot har Diaz först tagit plats i Tyresö och sedan börjat nosa på en startplats i landslaget. Därmed borde hon alltså få fotbollsgalans mest krystade pris.
Årets tränare: Rickard Nilsson, Kif Örebro. Känns också som en självklar pristagare. Nilssons förvandling av Kif från nedflyttningshotat konkursbo till ett Champions Leaguelag med fantastisk försvarsorganisation är naturligtvis värd att hyllas. Även Viktor Eriksson och Martin Sjögren är duktiga lagbyggare, men i år tar Nilsson priset.
Nilla Fischer
Diamantbollen: Nilla Fischer, VfL Wolfsburg. Min röst har fallit på Fischer även 2012 och 2013. Blir det tredje gången gillt? Som vanligt är det Lotta Schelin som är motkandidaten. Men även om Schelin gjort massor av mål även i år så har hennes säsong inte varit lika guldglänsande som de tre senaste. Framför allt bör det vara Fischers Champions League-titel som fäller avgörandet. De två senaste åren har jag gått mot strömmen med mina tips. I år är däremot Fischer storfavorit hos spelbolagen.
Om några timmar vet vi hur det gått.
Innan jag sätter punkt om galan tycker jag dock att det är värt att fundera lite kring de juryer som tar ut vinnarna. Den består av fyra förbundskaptener (Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling och Anneli Andersén), fyra experter som samtliga är före detta landslagsspelare (Anette Börjesson, Hanna Marklund, Frida Östberg och Malin Swedberg) samt en representant för EDF (Karolina Westberg). Spontant känns det som att risken för jäv är uppenbar med en sådan jury. Förbundskaptenerna ser ju garanterat hellre en svensk vinnare än en utländsk.
Allra sist tycker jag illa om att sprida felaktigheter och jag skäms varje gång jag blandar ihop fakta. I senaste inlägget var jag helt ute och reste i frågan om varför Katrin Schmidt lämnar Rosengård för Hammarby. Det beror på studier och inte det jag först skrev.
Rätt skall vara rätt. Samtidigt vill jag passa på att tacka er uppmärksamma läsare som snabbt ser till att korrigera mina eventuella tavlor. Ni är värdefulla.
Satt i bilen och lyssnade till Radiosportens rapportering från Linköping och Malmö i eftermiddags. Utan att kunna se matcherna imponerades jag av LFC:s effektivitet.
Att vinna med 5–0 trots att man spelar halva matchen med decimerat manskap är imponerande. Speciellt om man möter ett mästarlag från en liga som har nästan lika hög rankingpoäng som damallsvenskan.
Naturligtvis har LFC redan säkrat sin plats i vårens kvartsfinaler. Kul. Ett klipp med matchens fem mål finns här. Dock hade jag gärna även sett den situation som ledde till målchansutvisningen samt förstås Hilde Gunn Olsen:s straffräddning.
Från Malmö rapporterades betydligt mycket sämre svensk effektivitet. Rosengård vann dock till slut med 2–1 och bör trots allt kunna reda ut det här. I returen kan ju inte Fortuna Hjörring säkra hemåt hur länge som helst. Även om det räcker med 1–0 för danskorna så måste de ju fram och göra det där målet. Höjdpunkter från dagens match finns här:
Segermålet gjordes alltså av Katrin Schmidt – den tyska mittfältaren som i flera års tid varit en av damallsvenskans mest underskattade spelare. Hon gör sällan något större väsen av sig, men hon gör å andra sidan heller nästan aldrig en dålig match. Schmidt kommer som bekant inte bli kvar hos Rosengård utan blir ett kanonförvärv för nykomlingen Hammarby. Fört just karaktärsspelare som Schmidt är guld värda i lag som skall slåss för sin överlevnad.
Hela dagens match går att se här:
I övrigt i dag slutade PSG–Lyon 1–1. Det ger Lyon ett väldigt bra utgångsläge inför hemmareturen. I Spanien skrällde Bristol Academy genom att vinna med 1–0 mot Barcelona. Det anmärkningsvärda där var att engelskorna vann utan att avlossa ett enda avslut mot Barcas mål.
Spanjorskorna däremot hade nio avslut mot mål. Det var dock bara det mot det egna målet som resulterade…
I morgon spelas fyra nya åttondelsfinaler. Bröndbys hemmamatch mot litauiska Gintra med avspark 13.00 går att se på den här länken. Samtidigt är det avspark Frankfurt–Torres, en match som sänds på tyska Eurosport. Här är en länk till den matchen.
Slutligen till VM-kvalet. Det finns som bekant två platser kvar att kämpa om. Playoffspelet om den amerikanska platsen påbörjades i dag. Enligt uppgift såg 17500 åskådare Ecuador och Trinidad och Tobago spela 0–0. Därmed är det fördel Trinidad och Tobago inför deras hemmaretur den 2 december.
Viljan har funnits, men tiden har inte räckt till på sistone. Därför har det gått alldeles för lång tid sedan förra inlägget.
Jag har ännu inte kommenterat förra onsdagens landskamp – något som jag fortfarande har för avsikt att göra. Jag har inte heller kommenterat den nya landslagstruppen eller bojkotter av Fotbollsgalan och diverse andra saker som är värda kommentarer.
Förhoppningsvis skall jag få lite mer tid till den här bloggen snart. Men man vet ju aldrig.
Det här inlägget påbörjades när det var fredag, men slutförs under lördagen – dagen för de fyra första åttondelsfinalerna i Champions League. Eftersom de tre mest intressanta matcherna avgörs idag känns det angeläget att ta en snabbtitt på dem. Här är min syn på dagens matcher:
15.00: Linköping–Zvezda Perm
TV/stream: –
Tips: 65–35
Mycket av försnacket har handlat om ekonomi. Men den biten släpper jag för nu, även om det definitivt finns anledning att återkomma. Nu är det sportsliga viktigast, och det bör vara fördel LFC här. Visst har det gått 2,5 veckor sedan deras senaste tävlingsmatch. Men ringrosten bör ändå inte vara överhängande. Däremot noteras att Zvezda föll med hela 5–0 hemma mot Zorkij i veckan. Oavsett vilken uppställning Zvezda ställde upp med måste den smällen svida.
15.00: Rosengård–Fortuna Hjörring
TV/stream: Ingen tv-sändning, men matchen går att se här:
Tips: 90–10
Jag har Rosengård bland turneringens fem bästa lag – med flyt i lottningen kan man nå finalen. Och väl där… Hjörring däremot är ett okej internationellt lag – inte mer. Det bör således bli en komfortabel seger för Malmölaget i båda de här mötena. Låt oss säga 4–1 och 3–0…
18.00: PSG–Lyon
TV/stream: Matchen sänds i Frankrike av BeInSports. Här är en länk.
Tips: 30–70
Det här är omgångens Möte med stort… Det är två lag som båda hade varit finalaspiranter med en annan lottning. Hur det går mellan lagen fick man en föraning av förra helgen då de båda franska storlagen möttes i ligan. Jag såg stora delar av matchen och jag noterade att Lyon var minst en klass bättre – även om de bara vann med 2–1. Visst spelades den matchen i Lyon och den här i Paris – men 70–30 i Lyonfavör känns ändå som ett högst rimligt odds i det här dubbelmötet. Däremot skulle PSG med lite flyt kunna få med sig ett kryss från dagens match. Lotta Schelin gjorde för övrigt Lyons 1–0-mål förra helgen. Se det och många fler mål här:
19.00: Barcelona–Bristol Academy
TV/stream: Eftersänds på Barca-tv.
Tips: 60–40
Trots att det här är den på förhand mest öppna av dagens fyra åttondelar är den minst intressant. Både Barca eller Bristol är nämligen lag som om de presterat på sin absoluta toppkapacitet skulle kunna räcka till kvartsfinal i Champions League. Längre än så borde de inte nå. Nu kommer dock ett av lagen just få spela kvartsfinal, och där finns det drömlotter som skulle kunna ta dem ytterligare ett steg. Bristol har haft ett halvdant år där de slutade näst sist i WSL. De är helt klart underdogs mot ett spelskickligt Barca som fått upp farten rejält i den spanska ligan på sistone.
I söndagens tre första matcher är Frankfurt, Bröndby och Wolfsburg jättefavoriter. Dagens sista match, den mellan Glasgow och Zürich är däremot vid öppen. Men mer om de fyra matcherna i ett senare inlägg.
En blogg om internationell damfotboll 