Tankar kring landslaget – och Schelin

Alldeles strax spelar Sverige träningsmatch i Kanada. Det är ytterligare en av de många bortamatcher som inte går att se om man inte är på plats på arenan. Man kan nog dock höra den, för Radiosporten har utlovat rapportering.

Den svenska startelvan ser ut så här: Carola SöbergLina Nilsson, Charlotte Rohlin, Nilla Fischer, Sara ThunebroCaroline SegerTherese Sjögran, Hanna Folkesson, Malin DiazSofia Jakobsson och Lotta Schelin.

Mest intressant är ju backlinjen – den rejält ålderstigna backlinjen. Visst har skador gjort att varken Elin Rubensson eller Jessica Samuelsson är aktuella, men man reagerar ändå över lagets ålderstruktur. Här är de elva startspelarnas ålder: 32 – 27, 33 (blir 34 nästa vecka), 30, 35 – 29 – 37, 26, 20 – 24 och 30. Hela lagets snitt är 29,5 år. Väljer man bara ut målvakt och backlinje blir snittet 31,4 år.

Jag ser inte föryngring som ett självändamål, men känner ändå att man måste våga prova nya spelare. Om det är i några matcher innan VM man skall testa nya spelare är det i matcher som de här två mot Kanada.

Charlotte Rohlin

Charlotte Rohlin

Mest intressant är ändå kampen om vem som skall bli partner till Nilla Fischer i mittförsvaret. Man trodde nog kanske att Rohlin var på väg bort från Sundhages lag. Men i kväll får hon chansen igen. Det skapar ytterligare frågetecken om hur den inbördes statusen är mellan Rohlin, Linda Sembrant och Emma Berglund hos förbundskapten Pia Sundhage.

Motståndarna Kanada är ett fysiskt och svårspelat lag som sällan förlorar med stora siffror. Dock känner jag att de har varit klart sämre i år än de var för två år sedan då de tog brons i OS och dessutom var snubblande nära att slå ut USA i semifinalen.
Ett stort skäl till försämringen är att storstjärnan Christine Sinclair haft ett tungt år. 2012 såg jag henne som världens bästa spelare. I år har hon däremot sett trög ut.

Jag lär inte kunna analysera Kanadamatcherna speciellt ingående. Däremot har jag kollat vår senaste match noga, alltså 2–1-förlusten mot Tyskland i Örebro. Något blogginlägg om mina iakttagelser har jag dock inte fått till. Det är således hög tid nu.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

Det var ju den där matchen där Therese Sjögran nådde fantastiska 200 landskamper och Lotta Schelin hyllades som tidernas svenska landslagsmålskytt efter att hon gjort sitt mål nummer 73. Matchens mål ser du här:

Matchen var konstig. Delar man in den i fyra delar spelade Sverige väldigt bra och hade tryck på tyskorna under den första fjärdedelen – alltså de första 22,5 minuterna. Så långt var Tyskland dåligt. Tyskorna såg pressade ut och hade bara korta anfall.
Trots det vann tyskorna klart antalet heta målchanser under den perioden, 0–3.

Den första halvlekens andra hälft fick Tyskland mer boll och längre anfall. Sverige föll tillbaka och spelade ett kompakt försvarsspel. Så slutade min räkning över heta målchanser 1–1. Totalt sett gick alltså den första halvleken till Sverige sett till spelet. I målchanser vann Tyskland med 4–1.

Den tredje 22-minutersperioden var jämn på alla sätt, bland annat genom 0–0 i målchanser. Den sista fjärdedelen var den enda där Sverige vann min statistik över heta målchanser, siffrorna blev 3–2. Dock gjorde tyskorna då mål på båda sina…

Mycket var alltså ologiskt. Logiskt dock att det lag som vann målchanserna med 6–4 också vann matchen med 2–1.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Efter att jag kollat igenom matchen började jag fundera över vad vår storstjärna Lotta Schelin hade uträttat mer än ett mål. Jag kunde inte komma på en enda grej. Jag funderade på vad det berodde på och valde att snabbspola mig genom matchen igen och bara följa Schelin.

Som bekant är hon en utpräglad målskytt. Hon är snabb, stark och teknisk. Jag skulle säga att hon är en av världens allra bästa spelare när hon kommer rättvänd med boll.
Jag skall också direkt här säga att min uppfattning är att en forward som gör mål alltid skall ha ett godkänt betyg, oavsett vad hon/han uträttat i övrigt. Jag ger alltså Lotta Schelin godkänt för Tysklandsmatchen.

Men hennes rörelsemönster var väldigt långt ifrån godkänt. Vet man som Schelin att man är som bäst när man kommer rättvänd med bollen borde man hela tiden sträva efter att få göra just det – komma rättvänd med bollen.
Sverige var alltså spelmässigt bra i den första halvleken mot tyskorna. Dock skapade vi bara en målchans. En orsak kan ha varit att Schelin bara var rättvänd med bollen en enda gång under de första 45 minuterna. Och då var hon stillastående med flera motståndare runt sig.

Det som förvånade mig mest var hur förutsägbart vårt anfallsess rörde sig. Oftast hade hon en utgångsposition i mitten där båda de tyska mittbackarna utan problem kunde se och kontrollera henne. När vi fick kontringslägen tog Schelin fart i riktning mot hörnflaggorna, bort från målet. När vi spelade mot ett uppställt tyskt försvar kom Schelin ner och mötte bollföraren. Efter att hon spelat tillbaka blev hon ofta kvar i samma yta, vilket innebar att hon dels var felvänd, dels i vägen för sina medspelare.

I den andra halvleken hade Schelin bollen rättvänd fyra gånger. En av dem fick hon turligt bollen efter en tysk miss. Bara en gång vände hon upp själv.
En gång blev det mål. När jag kollade in Schelins första halvlek var det lätt att fråga sig om hon har någon som helst speluppfattning. Men vid målet visade hon storhet – och speluppfattning. För det syns på klippet ovan hur tidigt hon läser att det kan bli en andra tysk bakåtpassning. Och avslutningen är ju mästerlig.

Fridolina Rolfö

Fridolina Rolfö

Lotta Schelin hade alltså bollen rättvänd fem gånger i matchen. I minut 85 byttes Fridolina Rolfö in. Under sina minuter på planen lyckades Linköpingsspelaren röra sig så att hon kom rättvänd med bollen fem gånger.

Min slutsats är att Lotta Schelin med ett bättre rörelsemönster skulle kunna vara världens bästa spelare. Nu är hon ”bara” en av världens bästa målskyttar – vilket ju trots allt ändå är rätt ok…

En tanke som jag inte kan låta bli att dela med mig av väcktes när jag läste att Anja Gatu på Sydsvenskan uppgav att Diamantbollens jury hade valt Schelin i år delvis på grund av att Nilla Fischer saknar den höga jämnheten. Det är ett intressant resonemang.

En back måste ju nämligen ha en extrem jämnhet. Den måste hela tiden röra sig rätt, för ett misstag kan göra den till syndabock. En forward behöver däremot inte alls vara jämn. Den kan ju göra hur många misstag som helst, bara den gör en eller två riktigt bra grejer som leder till mål. Världen är allt bra orättvis ibland.

Med det sagt hoppas jag att både Schelin och Fischer visar hög jämnhet i den match som börjar nu.

Storpublik och räddningar på mållinjen

Kamperna om de två sista VM-platserna lever. I den europeiska var Italien effektivt och gjorde mål på sitt enda avslut mot mål. Det första playoffmötet med Holland i Den Haag slutade 1–1 och jag får skriva om mina odds inför torsdagens retur.

Jag såg delar av matchen och upplevde det som att holländskorna spelmässigt var ungefär så mycket bättre som jag hade trott att de skulle vara. Men Italien försvarade sig uppoffrande och var farligt i kontringarna. Höjdpunkter finns på det här klippet:

Personligen är jag som ni som följer den här bloggen säkert märkt för länge sedan förtjust i smarta spelare. För mig är den lilla riktningsförändring i löpningen som Vivianne Miedema gör vid 1–1-målet riktigt fotbollsgodis. Även om Miedema naturligtvis också har en hel del tur i aktuell situation skulle jag säga att det är just den smarta löpningen som leder till målet.
Med mer flyt kunde för övrigt Miedema ha gjort ett par mål till. Två gånger räddades hennes avslut på mållinjen av utespelare.

Inför lördagens match hade jag 75–25 i holländsk favör. Nu har Italien förbättrat sitt sin position rejält. När det är avspark på torsdag 20.30 i Verona är det ju italienskorna som har VM-platsen. Jag tror ändå fortsatt på Holland. Fast nu är oddsen nere i 51–49.

Publiksiffran från Den Haag var för övrigt fina 13109 åskådare.

Italien hade ju ett par räddningar på mållinjen mot Holland. Frågan är dock om inte årets räddning på mållinjen gjordes av Nya Zeelands Abby Erceg mot Frankrike i lördags. Eugenie Le Sommer:s avslut är spektakulärt, och Jenaspelaren Ercegs räddning fantastisk.
Le Sommer gjorde ändå ett vackert mål och fransyskorna vann med 2–1 inför 9300 åskådare i Laval. Höjdpunkter ser du här:

Ända sedan jag såg Nya Zeelands Erin Nayler i U20-VM 2012 har jag känt att hon kan ha potential att bli en världsmålvakt. Det här klippet ändrar inte den uppfattningen.

Slutligen till England–Tyskland på Wembley. Det blev inte 55000 åskådare som det var sagt, men 45619 är ju rätt bra det också…

Rekordpubliken fick se tyskorna ta en säker 3–0-seger. Det var 3–0 redan i halvtid. Jag kan inte säga att jag tittade koncentrerat på matchen. Det lilla jag såg upplevde jag att matchbilden ändå var jämnare än vad siffrorna visar.

Slutligen lite klubbfotboll. 2014 års japanska mästarinnor heter Urawa Red Diamonds. De vann titeln trots att man föll med 1–0 hemma mot Albirex Niigata i sista omgången.

De 5976 åskådarna i Saitama fick alltså ändå vara med om guldfest då Urawa Reds vann Nadeshiko League genom sex måls bättre målskillnad än tvåan NTV Beleza.

Megumi Takase

Megumi Takase

Ligans publiksnitt stannade på strax under 1600 åskådare, en sänkning med 15 procent mot ifjol.

Skyttedrottning blev Megumi Takase från de senaste årens storklubb Inac Kobe Leonessa. De slutade sexa, vilket måste ha varit en stor missräkning. Noterbart är att legendaren Homare Sawa prisades i sista omgången för att ha passerat 300 japanska ligamatcher. Det är många för en utespelare, men inte lika många som vår svenska långkörare Therese Sjögran som ju spelat 329 matcher i damallsvenskan.

Löfwenius avgjorde cupfinalen

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius blev segerskytt när LSK vann den norska cupfinalen med 3–1 (0–1) mot Trondheims-Örn.

Trondheim gjorde en stark första halvlek och deras 1–0-ledning var inte helt oförtjänt. Lisa-Marie Karlseng Utland nickade snyggt in ledningsmålet. Men efter paus visade LSK varför de blir dubbla mästarinnor i år. Lene Mykjåland gjorde 1–1 snyggt framspelad av Isabell Herlovsen. Strax innan skulle Mykjåland haft straff efter att hon fällts efter att ha gjort en fräck fint.

Och bara två minuter senare föll även LSK:s 2–1-mål. Återigen var det Herlovsen som stod för framspelningen, nu alltså till Löfwenius som i steget rullade in bollen i bortre hörnet med vänstern. Det var ett retfullt men väldigt viktigt mål. Svenskan blev så sanslöst glad som bara hon kan bli. Inte riktigt så glad som i det här inlägget, men nästan…

Trondheim hade ett par lägen att kvittera innan Isabell Herlovsen också fick bli målskytt. Lite turligt styrde hon från nära håll in bollen med magens lägre trakter. 3–1 – och segern var klar. I det läget hade Löfwenius haltat av.

LSK vann alltså dubbeln i år. Inom tre år är tanken att de även skall ta hem trippeln – alltså även Champions League. I den här artikeln förklarar klubbens storsponsor Per Berg att klubben som tränas av norska legendaren Hege Riise har som mål att vinna Champions League inom två–tre år. Den satsningen blir verkligen intressant att följa.

I dag närmar sig Holland VM

Det är landslagsuppehåll i Europa, och den överlägset viktigaste matchen sportsligt sett spelas på Kyocera Stadion i Den Haag klockan 18.30 i dag.

Där spelar nämligen Holland och Italien den första av två möten i deras playoff-final om den ena av de två lediga VM-platserna.
Glädjande är att biljettförsäljningen har varit en smärre succé och redan tidigt i veckan meddelades att man sålt 10000 biljetter.

Jag funderade på om Sverige någonsin haft en femsiffrig publiksiffra i en kvalmatch, men kunde inte komma på någon. Om det har hänt bör det i så fall vara minst sju–åtta år sedan. Vårt VM-playoff mot Danmark för fyra år sedan sågs ju exempelvis av närmast pinsamma 1567 på Gamla Ullevi.

Tillbaka till kvällens match. Här är lite ingångsvärden:

18.30 Holland–Italien
TV/Stream: Länkar finns här och här.
Kommentar: Det är alltså final i det europeiska VM-playoffspelet, match ett av två. Jag trodde ju att Skottland skulle kunna vara med och utmana om platsen, men Holland visade sig vara minst en klass bättre. De vann med 2–1 på bortaplan och här är bilder från 2–0-segern hemma i returen:

Samtidigt som Holland körde över Skottland hade Italien stora problem med Ukraina. Man vann med 2–1 hemma och låg under med 2–0 borta med 40 minuter kvar att spela. Först kvitterade Melania Gabbiadini dubbelmötet i minut 55 och med elva minuter kvar sköt veteranen Patrizia Panico italienskorna vidare. Men känslan den senaste tiden är solklar, nämligen att Holland är på frammarsch medan Italien håller på att tappa. I Champions League har ju Brescia och Torres krossats av Lyon respektive Frankfurt medan Twente höll oväntat jämna steg med PSG.

Lieke Martens

Lieke Martens

Oranje Leeuwinnen som det holländska laget kallas har ju som bekant en handfull spelare i damallsvenskan med Göteborgsduon Manon Melis och Lieke Martens som toppar och dessutom supertalangen Vivianne Miedema i Bayern München. Väl medveten om att Italien brukar kunna vara svårspelat håller jag Holland som favoriter till 75–25. Jag tror att de vinner med 2–0 i dag och kopplar ett rejält grepp om VM-biljetten.

Det spelas även några intressanta träningslandskamper i helgen. Samtidigt som Holland–Italien tar Frankrike emot Nya Zeeland. Den matchen går att se på den här länken. I morgon 16.00 spelar England–Tyskland inför 55000 åskådare (utsålt) på Wembley. Den matchen visas på Dfb-tv – förhoppningsvis utan geoblock. Annars finns en länk här.

Sverige spelar ju mot Kanada på måndag 23.00, svensk tid. Mer om den matchen i kommande inlägg.
Dock konstaterar jag när det här inlägget skrivs att det inte finns någon text att läsa på svenskfotboll.se från landslagets pågående samling. Det finns inte heller några tv-klipp på förbundets youtubekanal. Då har ändå laget varit på resande fot i ett par dagar.
Som information till Karl-Erik Nilsson kan jag härmed meddela att Sverige i det här fallet ligger klart efter länder som England, Tyskland, Frankrike och Holland.

Lämnar vi landslagsfotbollen spelas även ett par intressanta klubbmatcher i världen. Natten mot måndag spelas sista omgången i japanska Nadeshiko League. Då kommer Urawa Reds med största sannolikhet säkra ligaguldet. De leder nämligen med tre poäng och åtta mål före NTV Beleza.
Beleza blir minst tvåa, det innebär att man håller sin svit från 1997 om att varje år sluta topp två i ligan. Inför slutomgången har man tolv guld och elva silver. Troligtvis blir det tolv–tolv på måndag.

I dag 16.00 spelas även den norska cupfinalen. Lilleström med Mimmi Löfwenius ställs mot uppstickaren Trondheims-Örn. Allt annat än LSK-seger vore en skräll. Sändningen är igång på den här länken.

Det lutar åt en heltysk final

Vi får nog vänta ytterligare något eller några år på nästa svenska segrare i Champions League. Det skall nämligen mycket till för att ett svenskt lag skall slå ut ett tyskt i dubbelmöten i mars eller april.

Det är ju just det som krävs efter att Rosengård i dag lottades mot Wolfsburg i kvartsfinal av WCL. Och skulle Linköping slå ut Bröndby väntar säkerligen Frankfurt i semifinal för vår andra svenska representant.

Dagens lottning föll ju så här:

Övre halvan: Wolfsburg–Rosengård och Glasgow–PSG.
Undre halvan: Frankfurt–Bristol och Linköping–Bröndby.

PSG och Frankfurt är jättefavoriter i sina matcher, mer än 80–20. I de andra två kvartsfinalerna får Wolfsburg och Linköping räkna med klart favoritskap, men här snackar vi mer 70–30.

Det som talar för Rosengård mot Wolfsburg är ju dels att tyskorna för varje seger kommer närmare en förlust. Dessutom verkar det ju som att Malmöklubben är på gång att stärka upp sin backlinje med Emma Berglund. Det är nog nödvändigt, för mot en tung lagmaskin som Wolfsburg har man inte råd att ge bort några enkla mål.
Offensivt kan de svenska mästarinnorna absolut mäta sig med de tyska. Det är i försvarsspelet som skillnaderna finns.
Jag hade gärna sett att Rosengård och Wolfsburg hade lottats på varsin halva. Då hade hoppet om en svensk slutseger varit klart större. Det är ju lättare att vinna en enstaka finalmatch på neutral plan än ett dubbelmöte.

Nu känns faktiskt Linköpings finalchans klart större än Rosengårds. Skulle Malmöklubben skrälla väntar ju dessutom sannolikt PSG i semifinal, vilket också är en riktigt svår nöt att knäcka.

Även om den danska ligan startar tidigare än damallsvenskan, vilket är en fördel för Bröndby, så tycker jag utsikten är väldigt god för att Linköping skall kunna ta sig till semifinal. Där väntar troligen Frankfurt, ett lag som är lite mer ojämnt än Wolfsburg. Det gör att jag ger LFC större chans i sitt eventuella tyskmöte än vad jag ger Rosengård mot Wolfsburg.

Jag hörde att Radiosportens Johanna Frisk tippade att det blir svensk finalseger i Berlin nästa år. Jag önskar att jag hade kunnat vara lika optimistisk. Mitt tips är istället att det lutar åt en heltysk final.

Feltänk från förbundsbasen

Ända sedan Karl-Erik Nilsson:s pinsamma insats vid den damallsvenska upptaktsträffen 2012 har jag haft en skeptisk grundinställning till honom när det gäller damfotbollen.

Jag kanske är orättvis mot vår förbundsbas, men känslan har hela tiden varit att han likt huvuddelen av övriga herrfotbollssverige ser damfotbollen som ett slags belastning.

Visst säger han oftast rätt saker, men det är inte vad man säger som räknas – utan vad man gör. Och Karl-Erik Nilsson har en blogg på svenskfotboll.se. I den skriver han om det han tycker är viktigt – alltså nästan 100 procent herrfotboll. Damfotbollen nämner han oftast bara i förbifarten. Den säkrade VM-platsen avhandlades exempelvis med en mening i ett inlägg om att Sverige ratats som Herr-EM-arrangör 2020. Tyresös finalförlust i Champions League fungerade som ingress till en införtext om herrfinalen mellan Madridklubbarna Real och Atletico.

I botten är ändå min bild av att Karl-Erik Nilsson att han är en trevlig person. Jag kan mycket väl tänka mig att han är en sådan ledare som med fem–tio minuter kvar av ett flera timmar långt möte om herrfotboll säger ”och vad gör vi för damfotbollen?”

Nyligen såg jag att Nilsson fick hård kritik för ett citat i podden Fotboll och damsamhälle. Där sa förbundsbasen att han tror att hatet mot damfotbollen är på väg att dö ut.

Jag hoppas att han uttryckte sig slarvigt och egentligen menar att hatet har minskat. I så fall tror jag att han har rätt. Fast hatet är ju ändå inte nära att dö ut. Det räcker väl att se reaktionerna i kommentatorsfälten nu efter Fotbollsgalan för att förstå att utrotningen kan ta generationer.

I dag uppmärksammades jag genom bloggkollega Anders Nilssonett inlägg i förbundsbasens blogg. Där skriver Karl-Erik Nilsson bland annat:

”Jag uppmanar alla inom damfotbollen att för mig tala om vilka länder i världen som är bättre för tjejer att spela fotboll i. Jag kommer personligen att resa dit för att lära och vi kommer att slita vidare, för vi vill vara i absolut världsklass i detta avseende!”

Jag avråder inte förbundsbasen från att resa runt i världen och kolla jämställdheten, möjligen kan en sådan resa hjälpa till att öppna ögonen.

Men det viktiga här är inte hur det är i andra länder, utan det är att få Karl-Erik Nilsson och hans jämlikar att tänka jämställdhet i allt de gör. När exempelvis aktitiveter som Fotbollsgalan planeras skall man inte behöva fundera på om det gjorts tillräckligt för damfotbollen – det skall bli så naturligt. Direkt när Sverige är klart för VM skall det finnas en plan för hur laget skall marknadsföras – oavsett om det är herrar eller damer som stått för bedriften.
Först när vi nått dit kan förbundsbasen slå sig för bröstet med hur fantastiskt jämställd den svenska fotbollen är.

Så här i världstoalettdagens sista timma kan jag således bara uppmana Karl-Erik Nilsson att spola delar av sitt blogginlägg. Ibland är det nämligen inte tillräckligt bra att vara bland de bästa i världen.

Tre drömlotter, tre nitar och två svenska

I morgon 14.00 lottas kvartsfinalerna i Champions League. Lottningen går att se via uefa.com. Bland lotterna finns som bekant två svenska och två tyska lag. Dessutom ett franskt, ett engelskt, ett danskt och ett skotskt.

För de svenska lagen FC Rosengård och Linköpings FC gäller att superlottningen heter Glasgow City. Men även Bröndby och Bristol Academy är kanonlottningar. Mot alla de lagen kommer våra svenska representanter att räknas som ganska klara favoriter.

Mot de båda tyska lagen Wolfsburg och Frankfurt samt mot PSG slår däremot våra båda representanter ur underläge. Delvis på grund av att franska D1 och Frauen-Bundesliga är i full gång i mars när kvartsfinalerna spelas.

Slutligen finns ju möjligheten att vi får en helsvensk kvartsfinal. Det vore naturligtvis synd på många sätt, men ändå intressant. Egentligen borde ju Rosengård vara storfavorit i en sådan match. Men eftersom LFC vann båda årets möten (2–0 hemma, och 3–2 borta) gissar jag på att Rosengård gärna slipper möta LFC.

Gårdagens nyhet om att Rosengård behöver skära i kostnaderna var ju knappast det man ville höra. Risken finns att det här är ett av de sista åren där svenska klubbar kan vara med och konkurrera om Champions Leaguetiteln. Toppklubbarna i Tyskland och Frankrike har redan klart större budgetar och trenden ser inte ut att vända.