EM är framme vid kvartsfinaler, och det är således hög tid att analysera Sveriges avslutningsmatch i gruppspelet, den fina 5–0-segern mot Portugal.

Inför avspark var vi många som hade funderingar över de svenska insatserna i de två första matcherna. Inte för att fyra poäng var ett dåligt utfall mot Nederländerna och Schweiz, utan för att de spelmässiga prestationerna hade varit ojämna. Framför allt var det ganska mycket som inte stämde i 2–1-segern mot Schweiz.

När förbundskapten Peter Gerhardsson skulle sätta sig och ta ut sin startelva mot Portugal fanns inte lagkapten Caroline Seger med bland de uttagningsbara. Något som säkerligen skapade lite huvudbry, eftersom truppen inte innehåller någon självklar backup till Seger i sexa-rollen.

Gerhardsson har dock haft för vana att spela mittbacken Nathalie Björn i positionen när Seger inte har varit tillgänglig. Så blev det även den här gången.

I premiären föll valet på tre mittbackar och en 3–4–2–1-uppställning. Mot Schweiz var Gerhardsson tillbaka i den 4–4–1–1 som han oftast använder. Dock hade han lite andra egenskaper i elvan än det brukar vara. Istället för att ha en djupledslöpare som högerytter spelade han Lina Hurtig där, och hon vill gärna ha boll på kropp. Mot Schweiz valde han även en mer tillbakadragen vänsterback än han brukar i Magdalena Eriksson.

Mot Portugal var det återigen 4–4–1–1. Och nu var det tillbaka i de vanliga valen av roller, alltså en djupledsgående högerytter och en offensiv vänsterback i Johanna Rytting Kaneryd respektive Jonna Andersson.

Båda hade dessutom viktiga roller i det som var tänkt att avgöra matchen för svensk del, de fasta situationerna. Rytting Kaneryd skulle utmana på kanten och på så sätt skaffa högerhörnor. Och Andersson skulle slå dem.

Apropå Andersson och hörnor berättade Gerhardsson på den officiella presskonferensen dagen innan matchen att när Jonna blev hörnläggare så ringde han upp Emma Hayes i Chelsea och frågade om inte Jonna kunde få träna lite extra på hörnor. Utfallet blev så bra att hon började slå hörnor från höger även i Chelsea. Ett tv-klipp från presskonferensen finns här.

I sin helhet såg den svenska startelvan mot Portugal ut så här:

Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Nathalie Björn, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani (lagkapen) – Stina Blackstenius.

Det var alltså samma backlinje och centrala mittfält som i EM-genrepet mot Brasilien, en match jag analyserade i det här inlägget. Då hade Sverige det jobbigt med Brasiliens omställningar. Eftersom Portugal precis som Brasilien har snabba forwards fanns det anledning att kolla lite extra på hur Sverige agerade när Portugal vann bollen.

I Portugals lag noterades att förbundskapten Francisco Neto valde att byta målvakt. 23-åriga Ines Pereira från Servette i den schweiziska ligan hade stått i de två första matcherna. Hon är dock bara 168 centimeter lång. Nu satsade Neto istället på Patricia Morais från Sporting Clube de Portugal. Hon är sju år äldre och tio centimeter längre än Pereira.

Dessutom fanns Benficas 19-åriga talang Kika Nazareth med i startelvan för första gången i mästerskapet. Det är en spelare med hög högstanivå, men som också har ganska låg lägstanivå. Jag hade ganska stora förväntningar på henne när jag såg henne mot Häcken på Bravida i vintras. Men då blev jag besviken, hon var inte så bra som jag hade tänkt mig.

Förutsättningarna för matchen var totalt sett ganska långt ifrån solklara eftersom det fanns så många olika varianter på utfall. Men två saker var säkra. Dels att Sverige var klart vid kvartsfinal vid poäng. Dels att Portugal var tvunget att vinna för att kunna gå vidare.

Sverige–Portugal
Period 1: 1–15 minuter:
0–0 i mål
2–0 i målchanser
0–0 i hörnor

Sverige rivstartade verkligen matchen. Trots att man slog bort bollen på avsparken kunde Kosovare Asllani fått straff redan efter 41 sekunder. Hon bröt själv en missriktad passning från målvakt Morais och tog sig sedan runt på högerkanten. Inlägget hamnade hos Fridolina Rolfö, som på andra försöket frispelade Asllani till höger i straffområdet.

Asllani valde att ta emot på första tillslaget, något som gjorde att den portugisiska vänsterbacken Ana Borges hann kliva in mellan svenskan och bollen. När Asllani sedan skulle avsluta på sitt andra tillslag sparkade hon på Borges och föll.

Spontant tyckte jag att det var solklar straff. Men efter att ha sett repriserna flera gånger ser jag att Borges faktiskt petar till bollen när hon kliver in framför Asllani och därmed får räknas som bollförare när Kosse skjuter. Således var det korrekt av både domare Stephanie Frappart (Frankrike) och hennes VAR-assistent.

Situationen visar på det som annars lysande Asllani gjorde mindre bra i matchen – avsluten. Det brukar heta att en vass avslutare på internationell nivå bara använder ett tillslag i straffområdet. Asllani vill gärna ha minst två. Och här kostade det sannolikt ett mål. För målet var tomt framför henne när hon fick bollen.

Efter 3.12 kom nästa 100-procentiga svenska målchans. Jonna Andersson vann en andraboll på offensiv planhalva och spelade Asllani, som tog emot med högern, lade bollen till rätta och frispelade sedan Johanna Rytting Kaneryd med vänstern.

Rytting Kaneryd blev stressad i avslutsläget och kastade sig mot bollen. Därmed gick skottet rakt på målvakt Morais.

I femte minuten hade Sverige återigen ett lovande högeranfall, där det var nära att bli farligt. Det började med att Hanna Glas kom på överlapp på högerkanten. Det var andra överlappen från Glas i matchupptakten. Mot Schweiz såg man knappt en enda svensk överlapp på 90 minuter. En väldigt positiv start från det svenska laget.

Mindre lovande för Portugal. Efter 6.45 stod lagkapten Dolores Silva framåtlutad på sina knän. När tv-kamerorna zoomade in henne såg man att hon spydde.

Det svenska flytet i spelet kom dock av sig här. Och det blev inte bättre efter 9.34 när Jonna Andersson blev liggande efter en löpduell med tidigare klubbkompisen Jessica Silva.

När matchklockan nådde 15 minuter hade det varit rätt hafsigt en stund. Sverige hade dock kontroll.

Det sista anfallet under första kvarten kom på vänstersidan och avslutades med att Jonna Andersson slog ett löst och missriktat inspel.

Just inspelen är för övrigt en detalj där det svenska laget har ganska stor förbättringspotential. Både i den här matchen, och i turneringen som helhet. Utöver Andersson hade Asllani haft ett löst inspel som rullade till målvakten under första kvarten.

Om man inte har en given adress för sitt inspel tycker jag att man skall skjuta in bollen framför mål. Det hårda inspelet får gärna vara någon decimeter högt, och slår mot ytan mellan målvakt och backlinje. Då kan forwards springa in i bollen. Och det är svårt för motståndarna att försvara sig mot, kan lätt bli självmål. Det är mycket bättre än att slå en bredsida och hoppas att bollen skall gå igenom motståndarnas försvar.

Sammanfattningsvis gick de första 15 minuterna klart till ett Sverige som hade fått till kantspelet på båda sidor. Lovande.

Sverige–Portugal
Period 2: 16–30 minuter:
1–0 i mål, totalt 1–0
1–1 i målchanser, totalt 3–1
2–1 i hörnor, totalt 2–1

Tidigt i den andra kvarten fick Kika Nazareth vända upp mellan Sveriges backlinje och mittfält efter ett inkast. Hon spelade ut till Portugals vänsterkant, från vilket man slog in ett inlägg som Magdalena Eriksson rensade till matchens första hörna.

Den slog Portugals bästa spelare enligt min uppfattning, Benficamittfältaren Andreia Norton. Och den blev farlig. Hedvig Lindahl kom inte helt rätt till bollen, utan styrde den mot kanten. Där stod mittbacken Carole Costa, och gjorde precis det jag skrev om tidigare. Alltså sköt in sitt inspel i ytan mellan målvakt och försvarare.

Den här gången gick bollen rakt igenom till inspark. Men Portugal visade här att man kan sticka upp. Lite oroande också att det kändes som bristfällig kommunikation i det svenska försvaret, då Magdalena Eriksson hade kunnat nicka undan hörnan i förstaläget.

I anfallet efter hörnan fick Eriksson matchens första gula kort. Hon fick det efter slarvigt svenskt passningsspel i uppspelsfas. Amanda Ilestedt slog först en dålig passning till Eriksson, som i sin tur spelade rakt på en portugisisk mittfältare. Det gjorde att Eriksson i nästa läge tvingades fälla Kika Nazareth.

Portugal hade här fyra bra minuter. Sedan fick Sverige lite lugn i spelet igen. Då bet man sig fast på högerkanten, fick flera inkast innan Asllani tog sig runt och kom till inspel. Den här gången slog hon det halvhårt, snett bakåt. Det gick rakt mot Tatiana Pinto, som dock missade rensningen. Nathalie Björn fick skottläge, och det halvdana skottet täcktes ut till Sveriges första hörna.

Hörnan från vänster slog Jonna Andersson med utmärkt precision in i målområdet. Patricia Morais kom högst, men vågade inte hålla bollen. Hennes undanfösning hamnade perfekt för Filippa Angeldal som styrde in Sveriges ledningsmål med höger bredsida. 1–0 efter 20.48.

Otroligt skönt för Sverige att få hyfsat tidig utdelning. Och otroligt jobbigt för Portugal att släppa in mål på första defensiva hörnan.

Strax efter målet blev det vattenpaus. I det läget var det 50–50 i bollinnehav.

När spelet återupptogs följde några minuter med svenskt bollinnehav. De avslutades med att Asllani klackade loss Angeldal på högerkanten. Det halvhårda inspelet styrdes ut till Sveriges andra hörna, även den här från höger.

Den fick samma förlopp som den första, med skillnaden att det var portugisiska försvarare som var först på andrabollen.

Det sista som hände innan matchklockan nådde 30 var att Rytting Kaneryd stoppade en portugisisk kontring genom att sätta dubbarna i Catarina Amado:s högerfot. Svenskan fick gult kort, medan Amado tvingades byta till följd av smällen. Hon ersattes av Sportings Joana Marchao.

Efter 30 minuter var Sverige återigen i kontroll.

Sverige–Portugal
Period 3: 31–45 minuter:
2–0 i mål, totalt 3–0
5–0 i målchanser, totalt 8–1
3–0 i hörnor, totalt 5–1

Den första halvlekens först kvart inleddes med ett 4,5 minuter långt skadeavbrott för att Amado skulle behandlas och bäras av planen.

När spelet återupptogs med portugisisk frispark vann Sverige bollen och kunde kontra. Det var ett drömläge tre mot två med nyss varnade Johanna Rytting Kaneryd som bollförare centralt. Hon stod dock för ett ganska tydligt felval, precis som hon hade gjort i ett bra kontringsläge på högerkanten tolv minuter tidigare.

Den här gången hade hon Asllani till vänster och Blackstenius till höger. Både de portugisiska backarna hade blicken på Blackstenius. Det hade även Rytting Kaneryd, som slog två passningar åt höger när det var rent till vänster. Följden blev att superläget rann ut i sanden.

De två nästföljande minuterna var dock riktigt bra från Sveriges högerkant, med tre fina anfall. Det sista slutade med att Rytting Kaneryd tog sig förbi två motståndare, men stoppades av en tredje vid målområdeslinjen, precis när hon skulle avsluta.

Det var svensk kontroll. Men när klockan just hade passerat 39 minuter stack Portugal upp. Det svenska innermittfältet blev överspelat, och Kika Nazareth kunde ganska ostörd komma rättvänd mot Sveriges backllinje. Hon valde ett utspel till höger, och anfallet avslutades av att Diana Silva sköt ett ganska löst volleyskott, som Hedvig Lindahl inte hade några probilem att rädda. Det var faktiskt bara matchens fjärde avslut mot mål, de var jämnt fördelade mellan lagen.

Defensivt hade annars det svenska innermittfältet utan Caroline Seger klarat sig bra. Offensivt hade däremot inte Filippa Angeldal varit lika delaktig i uppspelsfas som hon brukar. Nathalie Björn hade vunnit mycket i luften. Men hon hade inte erbjudit mittbackarna den hjälp i uppspelsfasen som Seger brukar göra. Det såg flera gånger ut som att hon var ganska osäker på var hon skulle befinna sig när Sverige hade boll i backlinjen.

Men efter 41.30 var Björn bra placerad. Då kom nämligen Sveriges i särklass snyggaste anfall i matchen. Efter ett inkast tog Magdalena Eriksson fram bollen några meter innan hon passade in till Björn i mitten. Hon tog emot med höger och passade vidare till Asllani med vänstern. Asllani frispelade Blackstenius med en läcker klack. Stina var iskall och satte bollen i bortre hörnet. Tyvärr var Blackstenius en meter offside, så målet godkändes inte.

Men nu hade Sverige fått tryck. Precis när matchklockan nådde 43 minuter sparkade Jessica Silva ner Asllani så att Sverige fick frispark precis utanför straffområdeslinjen i högerläge. Asllani och Jonna Andersson hade en liten diskussion innan Andersson sprang in i mitten.

Jag reagerade på hur långt fram den svenska andravågen ställde sig. Det gjorde däremot inte Portugal, som glömde bort att kolla vad som fanns bakom den där andravågen. Där fanns Angeldal, som fick passningen perfekt, och drog in sitt andra mål för dagen. En snygg variant till 2–0 när matchklockan visade 44.02.

Jonna Andersson gjorde en fin insats för varianten genom att screena bort Dolores Silva från förstaytan. Först trodde jag att screenen var helt avgörande för varianten. Men efter att ha sett några repriser tror jag kanske inte att Silva hade hunnit ut för att störa Angeldal.

Målet kollades av VAR för att se om offsidestående svenska spelare skymde sikten för målvakten. Men det bedömdes vara ett okej mål.

I samband med målfiranden meddelades att det var hela sju tilläggsminuter. Strax innan halva den tilläggstiden var spelad slog Jonna Andersson ett inlägg som via portugisisk försvarare hamnade hos Asllani. Helt fri vid straffpunkten använde hon två tillslag – och sköt över.

Noterbart är att Portugal i det här skedet verkade längta efter att få halvtidsvila. Efter 50.08 plockade målvakt Morais ett inlägg från Asllani. Hon höll sedan bollen i hela 25 sekunder innan hon slog en lång utspark.

Utsparken hamnade hos Nathalie Björn, och några sekunder senare var Rytting Kaneryd fri igen. Även den här gången kom hon lite för nära målvakt Morais, som räddade till hörna.

På Jonna Andersson:s hörna blev det 3–0. Målet bokfördes som självmål av mittbacken Carole Costa efter 55+6.25.

Det VAR-granskades, och här blev jag faktiskt lite förvånad över att VAR-rummet släppte en tröjdragning från Amanda Ilestedt. Hon drog Costa i tröjan precis innan nicktillfället, något som helt klart bidrog till att den portugisiska mittbacken kom snett till bollen. Jag hade inte godkänt det målet om jag varit domare. Men som svensk var det ju bara att tacka och ta emot.

Den svenska avslutningen av halvleken var högklassig med två mål plus ett läckert offsidemål. Det allra mest glädjande utöver målen var förstås att det kantspel som lyste med sin frånvaro mot Schweiz hade varit lysande i halvleken.

När domare Frappart blåste för halvtidsvila kändes det klart att Sverige skulle spela kvartsfinal. Det fanns liksom inte på kartan att ett fysiskt underlägset Portugal skulle kunna göra fyra mål under den andra halvleken.

Den stora frågan var nu om Sverige skulle vinna gruppen, eller bli tvåa. Det var gruppledning i paus eftersom Nederländerna–Schweiz stod 0–0.

#SWE 3-0 #POR HT:

Shots: 8-4
Shots on target: 4-2
Possession: 58%-42%
Pass accuracy: 70%-63%
Corners: 5-1

Sweden have one foot in the quarter-finals.#WEURO2022 pic.twitter.com/Uej6BVryoK

— Squawka Live (@Squawka_Live) July 17, 2022

Sverige–Portugal
Period 4: 46–60 minuter:
1–0 i mål, totalt 4–0
6–0 i målchanser, totalt 14–1
1–0 i hörnor, totalt 6–1
Svenska byten: Magdalena Eriksson och Johanna Rytting Kaneryd ut i minut 54. Linda Sembrant och Olivia Schough in.

Sverige kopplade ett tidigt grepp om spelet. När Stina Blackstenius efter 49.10 frispelades från vänsterläge av Jonna Andersson hade forwarden redan varit nära två frilägen i halvleken. När hon väl kom igenom räddade Morais fint med vänsterknät. Det blev en hörna, som Amanda Ilestedt nickade över från nära håll.

När Diana Gomez sedan fick bollen på armen i 52:a minuten var det dags för en ny fast situation – straff. Den satte Asllani snyggt invid stolpen. Det var 4–0 efter 53.06. Då passade Peter Gerhardsson på att byta ut den varnade duon Eriksson och Rytting Kaneryd. Det blev raka byten mot Sembrant och Schough.

Sverige fortsatte att rada upp kanonchanser. Asllani, Blackstenius och Rolfö hade varsin 100-procentig målchans innan den andra halvlekens första kvart avslutades med vad man trodde var ett 5–0-mål. Stina Blackstenius styrde in bollen med huvudet efter att Amanda Ilestedt först nickat en inläggsfrispark.

Det visade sig dock att Blackstenius hade lite för mycket muskelmassa på högeraxeln, för hon bedömdes vara offside med sisådär en centimeters marginal.

Trots att målet inte godkändes var det här 15 väldigt bra svenska minuter, med avslappnat och vasst anfallsspel. De svenska spelarna hade roligt i värmen i Leigh.

Sverige–Portugal
Period 5: 61–75 minuter:
0–0 i mål, totalt 4–0
1–1 i målchanser, totalt 15–2
1–0 i hörnor, totalt 7–1
Svenska byten: Filippa Angeldal och Fridolina Rolfö ut i minut 71. Hanna Bennison och Lina Hurtig in.

Kvarten inleddes med att polackerna i VAR-rummet behövde tre minuter för att fastställa offsiden på Blackstenius. Strax efter den VAR-pausen avtog intensiteten i det svenska anfallsspelet.

Plötsligt kunde Portugal hålla i bollen i flera minuter. Det var dock Sverige som stack upp och hade de farligaste lägena. Farligast var ett vänsterskott från inhoppare Schough.

Totalt sett en ganska avslagen kvart i en avgjord match.

Sverige–Portugal
Period 6: 76–90 minuter:
1–0 i mål, totalt 5–0
1–1 i målchanser, totalt 16–3
0–1 i hörnor, totalt 7–2
Svenskt byte: Nathalie Björn ut i minut 78. Elin Rubensson in.

I början av slutkvarten fick Andreia Norton ett bra skottläge från nära håll. Skottet gick dock utanför i det som var Portugals bästa chans i matchen.

I den 30-gradiga värmen var matchen annars väldigt avslagen i det här skedet. Det hände in mycket förrän övertiden. Då fick Stina Blackstenius äntligen göra ett godkänt mål.

Hon drog själv upp anfallet genom att vända upp och spela ut till Schough på högerkanten. Schough hittade tillbaka till Blackstenius som ur vänsterläge tog ett par steg in i mitten och smällde in matchens sista mål effter 90+0.23.

Förstås väldigt skönt för Blackstenius att få göra mål. Hon brukar vara de stora matchernas spelare, och nu är hon igång. För hon var bra i den här matchen.

Bäst var dock Kosovare Asllani, som jag alltså gav en femma i betyg. Asllani var inblandad i otroligt mycket. Hon var inte felfri, men det var verkligen inte långt ifrån.

Kosovare Asllani's game by numbers vs. #POR

100% take-on success
62 touches
11 duels won
11 recoveries
5 chances created
5 crosses
4 take-ons
3 shots
3 tackles
1 goal
1 assist

Simply superb for #SWE #WEURO2022 pic.twitter.com/y8fdpNdOnX

— Squawka (@Squawka) July 17, 2022

Sweden are now unbeaten in their last 33 games and haven’t lost a game since March 2020:

◉ 26 wins
◉ 7 draws
◉ 0 defeats
◎ 103 goals scored
◎ 15 goals conceded

And they’re through to another European Championship quarter-final. 👏 pic.twitter.com/7jGEf24fjF

— Squawka (@Squawka) July 17, 2022

Positivt i segern var förstås att Sverige fick göra fem mål, och att man fick igång ett kantspel på båda sidor. Man fick däremot inte rättvända spelare centralt lika många gånger som man fått tidigare. Det hängde dock sannolikt ihop med att Portugal var väldigt centrerat i försvarsspelet.

Det är även Belgien som nu väntar i kvartsfinalen. Kantspelet kommer alltså att bli viktigt även då. Och fasta situationer är alltid viktiga. Vi skall dock inte förvänta oss att det blir fyra mål på fasta i någon mer match i det här mästerskapet.

Inför matchen skrev jag att jag skulle kolla lite extra på hur Sverige agerade när Portugal vann bollen. Jag tycker att det totalt sett såg bra ut, att återerövringspressen satt som den skulle och att Portugal inte fick komma rättvända mot backlinjen mer än någon enstaka gång.

Det blev alltså gruppseger efter att Nederländerna till slut vunnit med 4–1 mot Schweiz i en match där Schweiz länge var det bättre laget. Och i går kväll stod det alltså klart att Belgien blev tvåa i grupp D.

Belgien är ett lag Sverige skall slå minst nio gånger av tio. Det största hotet mot svensk semifinal är att covid-smittan sprider sig ytterligare i truppen. Två fall klarar man i en kvartsfinal. Men det får inte bli fler, eller långvarigt.

Tråkigt nog sprider sig smittan i mästerskapet. I dag har det meddelats att England har fått in sjukdomen i truppen igen. Ellen White var ju sjuk inför EM och förbundskapten Sarina Wiegman under förra matchen. Nu är det reservmålvakten Hanna Hampton som har drabbats.

England goalkeeper Hannah Hampton has tested positive for COVID-19.

Keep up to date with all the latest Euro news in @TheAthleticUK blog below. #Lionesses #WEURO2022 https://t.co/acn3WQ7g3S

— Charlotte Harpur (@charlotteharpur) July 19, 2022

Get well soon, @hannahhampton_ 💪

— Lionesses (@Lionesses) July 19, 2022

Under tidig tisdagsmorgon, svensk tid, var det final i de Nordamerikanska mästerskapen. De regerande världsmästarinnorna från USA mötte de regerande olympiska mästarinnorna från Kanada.

Lagen möttes j semifinal i fjolårets OS-turnering. Då vann Kanada med 1–0 på en straff i 75:e minuten. Nu var det USA som vann med 1–0 på en straff i 78:e. En onödig straff som inhopparen Alysha Chapman orsakade genom att springa ner Rose Lavelle när amerikanskan var på väg ut ur straffområdet.

Alex Morgan visade rutin och kyla när hon placerade dig målet som gjorde USA till Nordamerikanska mästarinnor för nionde gången. Kanada har vunnit två gånger.

HOW COOL CAN YOU BE, @ALEXMORGAN13 😮‍💨

pic.twitter.com/XCMXWaF8oh

— U.S. Women's National Soccer Team (@USWNT) July 19, 2022

Det var två lag som är vana att mötas som drabbade samman i Mexiko. Kanada kom till spel med en till nio elftedelar likadan startelva som i OS-finalen mot Sverige för ett år sedan.

Skillnaderna var att Kailen Sheridan vaktade målet i stället för Stepanie Labbé, som ju avslutat sin karriär. Samt att Jayde Riviere spelade som vänsterback istället för Allysha Chapman.

Utöver de två spelarbytena hade man ändrat både i formation och spelarnas positioner. I OS spelade man 4–4–2 med mittfältsdiamant, där Desiree Scott var sexa. Nu var det ett 4–4–2 med ett ganska rakt mittfält. Dessutom hade man Janine Beckie och Nichelle Prince som centrala forwards i OS-finalen. Nu var de båda kantspelare, medan Jessie Fleming och Christine Sinclair bildade anfallspar. Istället för att ha snabbhet centralt hade man nu valt att satsa på snabbhet på kanterna.

Kailen Sheridan – Ashley Lawrence, Vanessa Gilles, Kadeisha Buchanan, Jayde Riviere (Allysha Chapman, 61) – Janine Beckie, Desiree Scott, Quinn (Julia Grosso, 57), Nichelle Prince (Adriana Leon, 68) – Jessie Fleming och Christine Sinclair (Jordyn Huitema, 68).

Hos USA var det 4–3–3 som gällde med följande spelare: Alyssa Naeher – Sofia Huerta, Alanna Cook, Becky Sauerbrunn, Emily Fox – Rose Lavelle (Taylor Kornieck, 90+3), Andi Sullivan, Lindsey Horan – Sophia Smith (Midge Purce, 89), Alex Morgan (Naomi Girma, 89) och Mallory Pugh (Trinity Rodman, 89).

Det var USA som rivstartade genom att rada upp målchanser under sju–åtta minuter. Kanada hade det så långt riktigt jobbigt. Men när USA hade sprungit av sig var Kanada det mer bollskickliga laget, vilket gjorde att de olympiska mästarinnorna växte in i matchen.

Anfallsmässigt sökte sig Kanada inledningsvis gärna ut på vänsterkanten där kvicka Nichelle Prince tidigt fick ett övertag på USA:s högerback, den omskolade forwarden Sofia Huerta.

Även om Kanada hade ganska mycket boll var det hela tiden USA som skapade mest. Kailen Sheridan gjorde ett par utmärkta räddningar. Men oftast behövde hon inte rädda eftersom avsluten hade en tendens att gå utanför målramen.

När straffen kom stod matchen och vägde. På slutet flyttade Kanada upp nickstarka Vanessa Gilles som forward och fick ett rätt bra tryck. Men totalt sett vann USA rättvist. I bronsmatchen vann Jamaica efter förlängning mot Costa Rica.

Därmed är ett av världsdelsmästerskapen avslutat. Ett annat är framme vid final, nämligen det Afrikanska mästerskapet. Där blir det final mellan Sydafrika och värdnationen Marocko. De senare skrällde sig till final genom att besegra Nigeria efter straffläggning.

Hela 45 562 åskådare kunde jubla när Rosella Ayane satte den avgörande straffen för Marocko. Det är den högsta publiksiffra som någon gång noterats i Afrika. Kul att intresset för damfotbollen ökar även på den afrikanska kontinenten. Och kul att Marocko är med på banan.

45,562! 🏟👏

An incredible crowd for the semi-final between @EnMaroc and @NGSuper_Falcons sets a new record for attendance at an African women's football game! pic.twitter.com/jJTXHaYvzq

— FIFA Women's World Cup (@FIFAWWC) July 18, 2022

När Sydafrika vann sin semifinal med 1–0 mot Zambia blev Linda Motlhalo stor matchvinnare i fjärde övertidsminuten. Djurgårdens mittfältare blev fälld. Och efter en stunds VAR-koll kom domarna fram till att det var inne i straffområdet. Motlhalo slog sedan själv straffen som tog Sydafrika till finalen.

Det börjar även dra ihop sig i Sydamerikas mästerskap. Med total fyra gruppspelsmatcher kvar har Brasilien tre raka segrar och är klart för semifinal. I deras grupp möts Argentina och Venezuela i en helt avgörande match om den andra semifinalplatsen.

I den andra gruppen har Colombia full poäng. Men de har kvar att möta Chile, och vid chilensk seger i den matchen skulle det faktiskt kunna bli Paraguay och Chile som tar semifinalplatserna.

Viaplay sänder en del matcher från mästerskapet. Närmast både Brasilien–Peru och Argentina–Venezuela klockan 02.00 natten mot fredag.

I Sydamerika spelar man utöver titeln även om tre direktplatser till nästa års VM, samt om två platser i den interkontinentala playoffturneringen.

Belgien vann med 1–0 mot Italien samtidigt som Frankrike och Island spelade 1–1. Därmed lämnar Island turneringen obesegrat. Belgien däremot spelar kvartsfinal mot Sverige 21.00 i Leigh på fredag.

Inför turneringen gav jag det belgiska laget 25 procents chans att nå kvartsfinal, men bara två procent att ta sig till semi. Nu har förstås deras semifinalodds höjts några procentenheter. Men Sverige är förstås ändå gigantisk favorit. Typ 90–10. Kanske ännu mer.

Belgien är ett land vi sällan möter. Historiskt har länderna stött på varandra i två EM-kval- och två VM-kvalmatcher. Alla fyra har slutat med svensk seger. Den senaste var dock 2009, så de lag som möttes då har väldigt liten likhet med de som skall mötas på fredag.

I dag valde jag att kolla Frankrike–Island, så jag kan inte bedöma dagens belgiska insats. Däremot såg jag Belgien både mot Frankrike och i stora delar av matchen mot Island.

I båda matcherna räddade den belgiska målvakten Nicky Evard straffar. Faktum är att jag tycker att Island var det näst bästa laget i gruppen. Isländskorna borde ha vunnit mot Belgien, och hade jättechanser att även vinna mot Italien.

I dag gjorde Island en heroisk insats i en väldigt konstig match. Lyons Melvine Malard gav Frankrike ledningen bara efter några sekunder. Islands kvittering satte Dagny Brynjarsdottir på en VAR-straff i minut 112. Då var det i praktiken klart att Island var utslaget. Så även om fansen jublade så satt förbundskaptenen och var besviken.

Målvakt Evard har varit en nyckel för det belgiska avancemanget. Det har även de namnkunniga spelarna Tessa Wullaert, Tina De Caigny och Lyons Janice Cayman. Trion har klivit fram och visat hög klass. I dag var det De Caigny som gjorde målet.

Senaste mot Frankrike blev Cayman målskytt på assist från Wullaert. Just Wullaert är lite speciell. 29-åringen har spelat både för Wolfsburg- och Manchester City. Men för två år sedan valde hon att flytta hem till Belgien och Anderlecht. På två säsonger i den inhemska ligan har hon lett laget till två ligaguld genom att göra 79 mål och 58 assists på 57 matcher. Hyfsat.

Tidigare i sommar meddelade den snabb djupledslöparen att hon lämnar för den nederländska ligan, och nykomlingen Fortuna Sittard. Nog borde hon kunna spela i en betydligt bättre liga?

På fredag spelar hon i en bättre omgivning. Då ställs hon alltså mot Sverige i EM-kvartsfinal.

Det är tydligt att man inte skall få vara lugn och nöjd speciellt länge i det här mästerskapet. För någon timme sedan meddelade det svenska lägret i England att man fått in covid i truppen.

Vid en pressträff alldeles nyss meddelades att det handlar om två spelare och en ledare, och att de ha isolerats.

Tre potentiella fall i svenska EM-truppen. Två spelare och en ledare. De är antigen-testade och nu isolerade. Nu väntar pcr-test. pic.twitter.com/LYv3NG9yWt

— Olof Lundh (@oloflundh) July 18, 2022

Med tanke på att det är extremvärme på gång och landslaget inte har AC på sina hotellrum kan jag tänka mig väldigt många roligare saker än att ligga isolerad i ett bastuvarmt hotellrum.

Vilka spelare det handlar om har inte meddelats, men det lär väl bli offentligt ganska snart. Oavsett vilka är det här förstås ett stort orosmoment för hela truppen med fyra dagar till kvartsfinal.

Det är ju ganska många lag som har drabbats av covid under mästerskapet. På rak arm kan jag komma på Österrike (Laura Wienroither och Katharina Naschenweng), Italien (Valentina Cernoia), Tyskland (Lea Schüller), Nederländerna (Jackie Gronen och Vivianne Miedema), Finland (Tinja-Riikka Korpela), England (Ellen White innan turneringen och förbundskapten Sarina Wiegman) och nu Sverige. Groenen och Wienroither har kommit tillbaka i spel. Även Schüller rapporteras vara friskskriven.

Germany‘s Lea Schüller tested negative and recovered from COVID. She will undergo cardiological examinations next. It‘s unclear if she will be available for the Austria game on Thursday though, she will join the team only if she‘s really fit. #WEURO2022 https://t.co/sV0wvmPi8q

— Jasmina Schweimler (@JasSchweimler) July 18, 2022

Sverige har presenterat sin startelva till den match mot Portugal som känns som en åttondelsfinal. Från den elva som startade förra matchen saknas Caroline Seger och Lina Hurtig. In har Jonna Andersson och Johanna Rytting Kaneryd kommit.

Nathalie Björn är uppflyttad och tar Segers roll som sexa. Det innebär att Sverige tappar rätt mycket i uppspelen eftersom Björns högerfot är Sveriges bästa i uppspelsfas. Varken Amanda Ilestedt eller Magdalena Eriksson är nära att ha så bra uppspel som Björn.

Det blir alltså samma backlinje och centrala mittfält som i genrepet mot Brasilien. Och då hade Sverige det jobbigt med Brasiliens omställningar. Portugal är ett lag som spelar ganska likt Brasilien, så vi får hoppas att det svenska laget har lärt sig av Brasilienmatchen.

Att Jonna Andersson kommer in känns givet av flera skäl. Dels för att hon väl varit den enda svenska spelare som verkligen toppat formen till EM, och kommer att bidraga till förbättrat kantspel på vänsterkanten. Dels för att hennes hörnor och frisparkar från höger kan bli väldigt viktiga i dag.

Portugal är svagt på fasta situationer, exempelvis gjorde Sverige tre av fyra mål på fasta i lagens inbördes möte i Algarve cup i vintras.

Just fasta situationer har varit en svensk paradgren i över tio år. Men som signaturen Alexander påtalade i kommentatorsfältet i går så har utdelningen varit betydligt sämre de senaste två åren än vad vi är vana vid.

I EM-kvalet gjordes hela 21 av Sveriges 40 mål i samband med fasta situationer. På åtta matcher gjorde landslaget alltså 19 spelmål. I det pågående VM-kvalet har Sverige gjort 27 mål på sju matcher. Nio av målen har kommit på fasta, medan 18 år spelmål. Åtta av de nio målen från fasta situationer har dessutom kommit mot svaga Georgien.

En stor anledning till att landslaget har spelat jämnare matcher det senaste året än man gjorde för ett par år sedan är alltså att antalet mål på fasta situationer har minskat. För antalet spelmål är ju ganska konstant.

I kväll är det upp till bevis, både på fasta och i själva spelet.

Jag skrev ju i min analys av Schweizmatchen att jag har saknat Sofia Jakobsson i de senaste matcherna. Hon startar inte i dag heller. Men jag får in Johanna Rytting Kaneryd, som alltid varit en personlig favorit. Hon får se till att sätta fart på den svenska högerkanten, och gärna ordna lite hörnor.

Här är hela den svenska startelvan, 4–4–1–1:

Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Nathalie Björn, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani (lagkapen) – Stina Blackstenius.

Spanien blev femte laget att boka sin plats i slutspelsträdet. Laget vann med 1–0 mot Danmark utan att imponera så där jättemycket.

Eller. Spanien imponerar genom sin fantastiska bolltrygghet, och alla spelares förmåga att hålla i bollen. Men bollinnehav tillhör inte de avgörande punkterna i fotboll. Fotboll handlar om att göra mål, samt att förhindra motståndarna från att göra mål.

Nu sitter Hammarbytränaren Pablo Pinones-Arce i SVT och säger att Spanien har bäst statistik i turneringen på att få in bollar i offensivt straffområde. Ändå har man alltså bara lyckats göra två spelmål. Det är inte vad man förväntar från ett lag som nämndes som en av de största guldkandidaterna inför mästerskapet. Här bör man kanske även nämna att laget också har gjort två mål på fasta situationer.

Dagens bestående minne är ändå vilka ytor som finns bakom bollskickliga Mapi Leon i det spanska mittförsvaret. Det hade de danska spionerna sett, och i 30 minuter gjorde det danska laget en taktiskt sett mycket bra match. Man kom till tre 100-procentiga målchanser, medan det spanska laget så långt mest trampade vatten.

Efter 20 minuter var det exempelvis 3–0 i avslut till Danmark, trots att Spanien hade haft bollen typ 90 procent av tiden. Tyvärr för våra nordiska grannar gick chanserna till spelare som saknade den rätta touchen.

Men för dansk del fanns det många glädjeämnen. Pernille Harder var lysande, hon satte stundtals hela den spanska backlinjen i arbete på egen hand. Det var kul att se Harder.

Inför mästerskapet hade jag sett fram emot att få se Kathrine Kühl. I dag visade 19-åringen spansk bollbehandling. Hon hade också en fin frispelning av Harder.

Det danska laget kan åka hem med höga huvuden. Man gav det verkligen ett seriöst försök, och visade en karaktär och arbetsmoral som det norska laget bara kan drömma om. Det spanska målet i dagens match kom när man gjorde ett försök till slutforcering.

Spanien ställs nu mot England. Där blir värdnationen jättefavorit. Det spanska laget har problem i defensiven. Och med tanke på vilken fart det engelska laget har på kanterna så kommer Spaniens defensiv att sättas på jättestora prov.

Slutspelsträdet ser nu ut så här:

England–Spanien
Vinnare grupp C–Tvåan grupp D

Tyskland–Österrike
Frankrike–Tvåan grupp C

I går kom nyheten att Marie-Antoinette Katoto har spelat klart i EM. Ett enormt stort avbräck för Frankrike. Så stort att jag plötsligt känner att det inte gör så mycket om Sverige kommer tvåa i gruppen.

Frankrike med Katoto hade varit en guldkandidat. Frankrike utan Katoto är ett lag utan både sin bästa uppspelspunkt och sin vassaste avslutare.

Från det svenska lägret har dagens huvudnyhet varit att Caroline Seger har en skadekänning. Det vore ett jättestort avbräck om hon inte kunde spela mot Portugal. När jag var nere i Båstad på förlägret tränade laget på försvar vid fasta situationer, och Seger var den som hördes, den som styrde. Det ledarskapet hon visade är verkligen inte lätt att ersätta.

Och frågan är vem som skall ersätta. Ett alternativ är förstås att flytta upp Nathalie Björn som sexa, som man gjorde i genrepet mot Brasilien. Fast då tappar backlinjen sin mest passningsskickliga spelare.

Nyss konstaterade Nazanin Vasegpanah i SVT att Amanda Ilestedt och Magdalena Eriksson har brister i uppspelen. Jag håller med. Björn och Linda Sembrant har betydligt bättre passningsfötter. Därför vill man gärna ha Björn i mittförsvaret.

Jag ser flera andra som tycker att Peter Gerhardsson skall spela Hanna Bennison och Filippa Angeldal på centralt mittfält. Jag är tveksam till att spela 19-åriga Bennison som sexa. Det är en väldigt ansvarsfull roll, som man sällan ger till så unga spelare. Visst klarar ett år äldre Lena Oberdorf det i Tyskland, men hon är van vid att spela som sexa. Det är inte Bennison.

Det blir inte lättare av att Angeldal har ganska betydande brister i defensiven. Den som skall spela bredvid henne måste ta ett stort defensivt ansvar mot ett Portugal som är kontringsskickligt.

Det är en match Sverige skall vinna. Men om Portugal tillåts komma in bakom det svenska mittfältet är den givna svenska kvartsfinalplatsen definitivt i fara.

För vid förlust lär Sverige åka ut. Om förlusten är med två måls marginal eller större är det 100-procentigt klart att det blir hemresa på måndag. Så prio ett för svensk del är att ta den poäng som leder till slutspelet.

Härom dagen började jag för övrigt lista alla möjliga utgångar i den vidöppna

Det har blivit dags för den stora analysen av Sveriges andra match i EM-slutspelet, den 2–1-segern mot Schweiz.

Sverige hade en okej insats från premiären i ryggen. Noterbart också att Sverige kom till matchen med en 31 matcher och 28 månader lång svit utan förluster under ordinarie speltid. Senast Peter Gerhardsson:s lag förlorade en match under ordinarie tid var mot Danmark i Algarve cup den 7 mars 2020.

Det här svenska laget är alltså väldigt svårslaget. Däremot har Gerhardssons lag svårt att vinna med stora siffror. På de tolv matcher landslaget spelat sedan fjolårets OS-succé har man fördelat målgörandet på följande sätt:

1 mål: Fem gånger – Slovakien (b, VM-kval), Irland (b, VM-kval), Italien (n, Algarve cup), Irland (h, VM-kval) och Nederländerna (n, EM),
2 mål: Två gånger – Skottland (b, vänskap) och Finland (h, VM-kval),
3 mål: Två gånger – Slovakien (h, VM-kval) och Brasilien (h, vänskap)
4 mål: Två gånger – Georgien (h, VM-kval) och Portugal (b, Algarve cup)
15 mål: En gång – Georgien (b, VM-kval).

Som synes är det inte vanligt att landslaget vräker in mål. Och just vräka in mål var det som Sverige förväntades göra mot ett formsvagt Schweiz.

Det rödvita alplandet hade inte vunnit en landskamp sedan november i fjol, då man tog en 7–0-seger mot svaga Litauen. De sju matcher man hade spelat i år upp mot mötet med Sverige hade slutat med tre kryss och fyra förluster. Bland kryssen fanns en träningsmatch mot Nordirland och 1–1 mot Rumänien i VM-kvalet.

Dessutom hade Schweiz haft magsjuka i truppen dagarna innan avspark. Man hade bland annat ställt in måndagens träning. Och under tisdagsträningen var det flera spelare som joggade istället för att delta i fotbollsverksamheten.

Schweiz taktiskt sluge förbundskapten Nils Nielsen – han som tog Danmark till EM-final för fem år sedan – sa inför matchen att Sverige hade varit 90-procentiga favoriter innan magsjukan. Nu var favoritskapet ännu högre.

Och visst, det är verkligen långt ifrån optimalt att ha magsjuka i truppen. Det som dock inte var sagt kring magsjukan var hur många av de åtta spelare som hade drabbats som var startspelare. Alltså hur hårt mageländet hade slagit mot de som var tänkta att spela.

När laguppställningarna kom noterades att nickstarka mittbacken Rahel Kiwic saknades från Schweiz möte med Portugal. Hon var ersatt i mittförsvaret av Hoffenheims Luana Bühler.

För svensk del valde Gerhardsson att ställa en fyrbackslinje på benen. Anmärkningsvärt var att Magdalena Eriksson var utflyttad som vänsterback. Det är en position där hon inte har varit speciellt lyckad under de senaste åren. Bland annat hade hon problem där under fjolårets OS-turnering.

Tydligen hade Jonna Andersson problem med kramp på något sätt, vilket gjorde att hon fick vila. Och kanske att man spelade Eriksson som vänsterback framför Amanda Nildén för att Schweiz har nickstarka Ana-Maria Crnogorcevic på den kanten.

Crnogorcevic är stark i luftrummet. Och visst har hon Barcelona som klubbadress. Men jag är ändå tveksam till om Sverige verkligen skall behöver anpassa sitt lag efter henne. Hon är ingen spelare som gör saker på egen hand, som exempelvis Ramona Bachmann kan göra.

Två andra noteringar i Sveriges startelva var att Stina Blackstenius var tillbaka som toppforward, samt att Gerhardsson varken valde Sofia Jakobsson eller Johanna Rytting Kaneryd på högerkanten. I stället flyttades Lina Hurtig ut som högerytter.

Totalt ställde Sverige en mycket nickstark elva på planen. Var det möjligen tänkt att bombardera Schweiz med inlägg?

Så här såg elvan ut i sin helhet: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson – Lina Hurtig, Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

En notering till innan vi går in på själva matchen. Under uppsnacket på SVT bjöd Australiens förbundskapten Tony Gustavsson på en lite oväntad hyllning av Kosovare Asllani. Han berättade att The Matildas under scoutingen av Sverige inför och under fjolårets OS-turnering hade märkt att Asllani är nyckeln i det svenska försvarsspelet, samt att han tyckte att hon var Sveriges bästa försvarsspelare i OS.

Normalt brukar det ju heta att Caroline Seger:s ledarskap och Stina Blackstenius start av pressen är nycklarna i Sveriges försvarsspel. Men intressant att få en annan ingångsvinkel på det. Och jag har också noterat att Asllani är väldigt bra på att vrida på huvudet för att läsa av spelplanen, och sedan välja en position där hon skär bort motståndarnas centrala uppspel.

Sverige–Schweiz
Period 1: 1–15 minuter:
0–0 i mål
0–0 i målchanser
0–0 i hörnor

När matchen började sprang Blackstenius och Asllani omgående upp och satte hög press på Schweiz. Faktum är att de sex första minuterna spelades på schweizisk planhalva.

Det såg rätt lovande ut från svensk sida. Bland annat hade man en snabb spelvändning efter 2.15 som kunde ha blivit något. Det var Filippa Angeldal som spelade över till Fridolina Rolfö, som i sin tur sökte Blackstenius i djupled.

Första gången Schweiz kom till ett riktigt anfall pekade den spanska domaren Marta Huerta De Aza på straffpunkten. Magdalena Eriksson hade inlett okej som vänsterback, och bland annat vunnit första nickduellen mot Crnogorcevic.

Efter 8.40 gick hon dock in riskabelt i en duell med Noelle Maritz. Den spontana känslan från tv-bilderna var att Eriksson dock träffade bollen, vilket en stund senare bekräftades av VAR. Eriksson och Sverige kom undan.

Efter VAR-avbrottet avtog den svenska pressen något i intensitet. När matchklockan nådde 15 minuter var ändå känslan att det här var Sveriges match, samt att målchanserna inte var så långt borta.

Sverige–Schweiz
Period 2: 16–30 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
1–0 i målchanser, totalt 1–0
2–0 i hörnor, totalt 2–0

Redan i den andra kvartens första minut skrek Sverige på straff. Magdalena Eriksson slog en fin djupledsboll till Stina Blackstenius på vänsterkanten. Först såg det ut som att Blackstenius skulle kunna bli helt fri, men hennes förstatouch blev för dålig, och Viola Calligaris kom ikapp.

Bollen passades istället till Asllani, som sköt ett skott som tog högt upp på armen på vänsterbacken Eseosa Aigbogun. Domaren friade, och det tycker jag var ett korrekt domslut.

Efter 18.40 konstaterade SVT:s Markus Johannesson att han upplevde det som att Sverige uppträdde stressat. Att spelarna för tidigt försökte slå avgörande passningar. Det känns som en klockren analys. Sverige hade ofta bollen i bra ytor, men väntade inte på rätt läge för anfallspassningarna.

En signal om att det var stressat kom efter 20.25 när Caroline Seger klev upp i press på vänsterkanten. Hennes rop till Rolfö och Blackstenius hördes genom tv-rutan: ”Gå. Kom igen.”

Under den här perioden kom Sverige till två hörnor och ett par inläggsfrisparkar. Alla slogs av Asllani och var okej slagna, men inte mer än så. Okej är inte tillräckligt, för i ett EM krävs det oftast att bollarna kommer in perfekt. De båda högerhörnorna landade exempelvis i en yta där det är lättare att försvara än anfalla. Det är tveksamt om det var tänkt så.

Efter 27.30 skapade Sverige äntligen en målchans. Hanna Glas klev fram och vann bollen, som sedan via Angeldal och Blackstenius lite slumpartat hamnade hos Rolfö. Hon gick mot vänster och avlossade bössan från nära håll. Dock kastade sig Calligaris och täckte i sista stund.

Rolfö sprang Ikapp bollen, vände in och slog matchens första riktigt bra inlägg. Hon gjorde det mot bortre stolpen, där Hurtig fick ett kanonläge från nära håll. Volleyträffen var dock inte bra nog och Luana Bühler kunde rensa.

Med tanke på att minst 25 av de 30 minuterna har tillbringats på offensiv planhalva är det inte godkänt att bara ha kommit till ett riktigt bra inlägg. Speciellt inte med tanke på att Sverige har ett så nickstarkt lag.

Det finns även annat som kan förbättras, som kvaliteten på enkla passningar. Den andra kvarten avslutas exempelvis med att Hanna Glas kastar ett inkast rakt till en ensam schweizare.

En annan tydlig indikation på att Sverige har uppträtt stressat är att det är 51–49 i bollinnehav till Schweiz, trots att de knappt varit över mittlinjen. Sverige har inte tagit chansen att tvinga schweiziskorna att springa utan boll.

Totalt sett är det dock fortsatt total svensk kontroll. Schweiz har inte varit nära att komma till ett avslut under första halvtimmen.

Sverige–Schweiz
Period 3: 31–45 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
0–1 i målchanser, totalt 1–1
2–0 i hörnor, totalt 2–0

Matchklockan visade 31.20 när matchens första riktiga superchans dök upp. Det var Magdalena Eriksson som missade en passning till Nathalie Björn, och istället frispelade Ramona Bachmann.

Bachmann var helt fri med en hel planhalva framför sig. Hennes förstatouch tog dock bollen bort från målet, något som gör att hon fick sämre vinkel, och att Björn kunde komma ikapp precis efter att Bachmann kommit in i straffområdet. Bachmanns skott bromsas sedan av Björn så mycket att det till slut blir en enkel räddning för Hedvig Lindahl.

Efter den schweiziska målchansen följde tio minuter med riktigt dålig svensk kvalitet på offensiv planhalva. Anfall där Sverige inte ens var nära att komma till avslut. De fem bästa svenska anfallen avslutades med inlägg bakom mål från Asllani, inlägg bakom mål från Rolfö, missriktad frispark från Asllani, fall för Blackstenius och att Hurtig drog på sig en frispark.

Precis när klockan når 45.00 har Sverige sin bästa anfallsuppbyggnad under den här kvarten. Björn spelar förbi Schweiz press till Asllani och sedan hittar Eriksson in till en rättvänd Rolfö mitt framför mål. Rolfö söker dock lucka för eget skott, trycks ut mot vänsterkanten och det blir inget av ett bra läge.

Totalt är det 15 riktigt dåliga minuter från svensk del. Det är mycket som saknas, inte minst en högerkant. Det skapas absolut ingenting där ute från Hanna Glas och Lina Hurtig.

Sverige hade behövt hota från högerkanten, inte minst eftersom Schweiz har valt att försöka stänga av Caroline Seger i uppspelsfasen. I SVT:s paussnack kallar Tony Gustavsson det för att Schweiz har punktmarkerat Seger. Det stämmer väl inte med det jag såg. För mig är punktmarkering att någon följer Seger hela tiden. Det var det ingen som gjorde. Men visst turades de centrala schweiziska spelarna om att störa Seger. Oftast föll jobbet på Sandy Maendly.

Taktiskt gick den första halvleken till Schweiz och Nielsen, även om de varken förmått skapa något av egen kraft eller knappt haft något spel på offensiv planhalva.

Sverige–Schweiz
Period 4: 46–60 minuter:
1–1 i mål, totalt 1–1
2–1 i målchanser, totalt 3–2
0–0 i hörnor, totalt 2–0

Redan 55 sekunder in i halvleken kommer Fridolina Rolfö till avslut ganska rakt framifrån. Skottet, avlossat i obalans, gick utanför men var ändå en bra start på halvleken. Det var viktigt med ett anfall som faktiskt avslutades av ett avslut. Det var för övrigt Caroline Seger som startade anfallet med en diagonal passning till Asllani, sedan stod Hanna Glas för inspelet till Rolfö.

Från Schweiz sida är det tydligt att de har pratat om att sänka tempot ytterligare i matchen. När de rödklädda får tre inkast på kort tid i minuterna 47 och 48 står Noelle Maritz med bollen i händerna i drygt tio sekunder per gång.

Effekten blir att matchtempot ganska tidigt sjunker. Men det blixtrar till när Filippa Angeldal tio meter in på egen planhalva vänder bort en motståndare och sätter in bollen bakom Schweiz backlinje mot en fri Blackstenius.

Förstatouchen blir inte klockren, utan Blackstenius tappar både lite fart och vinkel. Men hon kommer ändå till ett bra avslut, som Gaelle Thalmann gör en jättefin räddning på. Matchens klart bästa målchans så här långt.

Drygt en minut senare är inte Thalmann nära att rädda. Då placerar nämligen Fridolina Rolfö säkert in det svenska ledningsmålet i en stor lucka bredvid den schweiziska målvakten. Det är ett fint anfall som startar med att Caroline Seger vinner bollen från Coumba Sow sju–åtta meter in på svensk planhalva.

Filippa Angeldal tar över och passar med sitt andra tillslag längs marken fram till Blackstenius. Forwarden tar emot med högern på första tillslaget och släpper hem till Asllani med vänstern på andra. Asllani använder bara ett tillslag när hon med höger bredsida frispelar Rolfö på vänsterkanten.

Det syns i ansiktena på de svenska spelarna att spänningsnivån sjönk när målet kom. Dock kunde de inte andas ut speciellt länge. Bollen hann bara vara i spel i 32 sekunder efter 1–0-målet förrän det var 1–1.

Schweiz kvittering kom på en spelvändning från Lia Välti ut mot Ana-Maria Crnogorcevic på Schweiz högerkant. Magdalena Eriksson var på väg upp i press, men valde att falla ifrån för att inte släppa ytan bakom sig.

Crnogorcevic kunde avancera och sätta ett inlägg mot Geraldine Reuteler framför mål. Hedvig Lindahl blev passiv i sin utrusning eftersom hon var på väg att krocka med Amanda Ilestedt. Undanboxningen blev kort, och gick rakt ut i planen. Där var Ramona Bachmann, som visade hög klass när hon stenhårt satte bollen i bortre hörnet. Avslutet var skoningslöst.

Det var alltså ett misstag från Lindahl som kostade ett baklängesmål. Det är för övrigt fjärde landskampen i rad som Sverige släpper in ett mål. Direkt efter OS var det svenska försvarsspelet otroligt bra. Landslaget släppte bara in ett mål på de sex landskamper man spelade mellan OS-finalen och årsskiftet.

På de sex senaste landskamperna har man däremot bara hållit nollan mot odugliga Georgien. Det är lite illavarslande, även om man fortsatt inte har släppt fler ett ett mål i någon match sedan OS-mötet med Australien den 24 juli i fjol.

Schweiz gjorde bara ett mål. Men efter det fick de plötsligt en offensiv energi som inte hade synts tidigare i matchen. I 58:e minuten kom exempelvis Bachmann mellan Seger och Angeldal och stod för ett försök till instick som Hanna Glas fick sträcka ut för att kunna bryta.

När matchklockan tickade upp på 60 minuter stod matchen och vägde. Trots att Sverige hade haft bättre offensiv skärpa än före paus var Schweiz plötsligt med på banan.

Sverige–Schweiz
Period 5: 61–75 minuter:
0–0 i mål, totalt 1–1
1–1 i målchanser, totalt 4–3
1–1 i hörnor, totalt 3–1
Svenska byten: I 68:e minuten gick Filippa Angeldal och Lina Hurtig ut. De ersattes av Johanna Rytting-Kaneryd och Hanna Bennison.

Den här kvarten inleddes med lite ställningskrig. Det första konstruktiva anfallet var ett högeranfall i 65:e minuten där Hurtigs inspel togs bort av Maritz precis innan det nådde Asllani. Bara sekunder senare hittade Eriksson in till Blackstenius, som vände och sköt över.

Det tog alltså tio minuter efter kvitteringen för Sverige att återta kommandot. I det skedet kom även de två första svenska bytena, plus att Ramona Bachmann började halta. Det visade sig vara så illa att den schweiziska stjärnan tvingades till byte i 72:a minuten. Därmed tappade Schweiz sitt bästa offensiva hot.

När Bachmann behandlades och Schweiz var i numerärt underläge bjöds Stina Blackstenius på en superchans. Gaelle Thalmann plockade ett inlägg, men tappade bollen när hon landade efter att ha kolliderat med lagkamrat Bühler.

Plötsligt hade Blackstenius öppet mål. Yttersidan räddades dock av Viola Calligaris precis framför mållinjen. På alla sätt en 100-procentig målchans.

En stund senare fick Sverige sin tredje och sista hörna i matchen. Den slog Asllani alldeles för lågt. Däremot blev det riktigt farligt på Schweiz första hörna. Nyss inbytta Fabienne Humm skarvade vid första ytan och vid bakre stolpen kom Coumba Sow. Den senares nick från nära håll träffade dock Nathalie Björn, som hade orsakat hörnan med ett felpass. Nu kunde hon även rensa, och avstyra farligheten.

Med kvarten kvar att spela stod matchen fortsatt och vägde. Sverige kändes fortsatt som det klart bättre laget, men hade vansinnigt svårt att komma till målchanser.

Sverige–Schweiz
Period 6: 76–90 minuter:
1–0 i mål, slut 2–1
3–0 i målchanser, slut 7–3
0–1 i hörnor, slut 3–2
Svenskt byte: I 79:e minuten gick Stina Blackstenius ut. Hon ersattes av Rebecka Blomqvist.

Matchens sista kvart inleddes med ett nästan tre minuter långt svenskt anfall som mer påminde om handboll än om fotboll. Schweiz stod lågt, och Sverige spelade runt och sökte luckor.

Den långa sekvensen avslutades med att Kosovare Asllani blev nedtryckt några meter in på offensiv planhalva, och fick frispark. Innan frisparken slogs bytte Sverige in Rebecka Blomqvist. Hon fick uppleva segermålet från första parkett.

Asllani lyfte in frisparken mot straffområdet. Det var hennes bästa leverans vid en fast situation i matchen. Det var en schweizisk spelare som fick huvudet på bollen. Bollen damp dock ner vid straffområdeslinjen, där Rytting Kaneryd var hetast. Häckenstjärnan slog tunnel på Sow när hon stötte fram bollen till Rolfö.

Rolfö sökte sig bakåt in på en fri yta med högern och passade sedan med vänster utsida till Hanna Bennison parallellt med straffområdeslinen. 19-åringen sprang efter bollen några meter. Sedan vred hon tillbaka skottet mot första stolpen. En riktigt fin prestation med hög svårighetsgrad.

Bennisons första landslagsmål var inte bara snyggt, det var även matchavgörande.

Men det var långt ifrån det sista som hände i matchen. Vid Schweiz andra hörna blev det dramatiskt. Den kom i 84:e minuten och slogs bakåt mot Lia Välti. Den tvåfotade Arsenalmittfältaren kolliderade med Rytting Kaneryd precis vid straffområdeslinjen. Schweiz vädjade till domaren, som dock inte reagerade.

Spontant kände jag att det nog borde ha varit röd frispark, bara decimeter från straff. Men efter matchen tyckte inte SVT:s regelexpert Jonas Eriksson att det var något att blåsa för. Domaren gick alltså på Erikssons linje.

Däremot borde den spanska domaren ha blåst ytterligare några sekunder senare när Nathalie Björn sparkade ner inhopparen Sandrine Mauron. Även där var det farligt nära straffområdeslinjen. Reprisbilderna är inte klockrena, men sparken ser ut att träffa Mauron precis utanför linjen. Trots sparken blev det inte ens frispark. Här hade Sverige verkligen marginalerna med sig två gånger på kort tid.

Men domaren, och VAR-rummet hade inte jobbat klart där. Efter 87.12 rullade Rebecka Blomqvist snyggt in 3–1 framspelad av Seger, Rolfö och Rytting Kaneryd. Eller. Det borde ha varit 3–1, men målet dömdes felaktigt bort för offside.

Det gick förstås inte att med blotta ögat att se att Blomqvist var på rätt sida. Men som jag tidigare berättat reagerade jag spontant när jag såg VAR-bilden. Domaren hade dragit offsidelinjen från fel punkt. Blomqvists röda linje gick genom bollen, vilket ju innebär att hon är på rätt sida.

Jag gjorde en skärmdump och twittrade ut att VAR-rummet hade gjort ett grovt misstag. I några timmar var jag ändå lite osäker på om jag hade missuppfattat något. Det var ju ingen annan som hade noterat samma sak som jag. Ingen som sade någon om det på SVT, TV4 eller på någon av de större nyhetssajterna.

Det här är en feldragen VAR-linje. Den skall dras från bollen i det här läget, inte från den schweiziska backen. Det borde alltså ha varit 3–1. pic.twitter.com/a1tYBdGyiX

— Johan Rydén (@Johan_Ryden) July 13, 2022

Men någon timme efter matchen vaknade Expressen, och dagen efter sågade Jonas Eriksson VAR-domaren skoningslöst i SVT:

”Här skulle det ha blivit 3–1. Det här är ett dåligt beslut. … Här sitter man och kollar på en repris, men kan inte de faktiska reglerna. Det här är en snickare som inte kan slå i en spik eller en bankman som inte kan räkna. Det här är dåligt. Här borde Svenska fotbollförbundet få en ursäkt, en upprättelse.”

Rebecka Blomqvist gjorde ytterligare ett mål som dömdes bort för offside. Den gången var hon dock klart på fel sida, så det domslutet är inte så mycket att diskutera. Offsidemålet kom exakt tre minuter in på övertiden.

Passningen stod Rolfö för. Hon hade chansen att sätta bollen till Blomqvist klart tidigare, och då hade nog Wolfsburganfallaren fått tillgodräkna sig ett mål. Men när passningen dröjde hann både Blomqvist och Asllani hamna på fel sida om den schweiziska backlinjen.

I sjätte övertidsminuten hade även Asllani en bra chans. Men det blev ”bara” 2–1. Det viktigaste var förstås att tre poäng kom in på kontot. Och det går ju att imponeras att det var den 32:a raka matchen utan förlust för Peter Gerhardssons landslag. Men eftersnacket har inte handlat om en viktig seger, utan om det hackande anfallsspelet.

Det är rimligt, för inte heller spelarna var ju nöjda med insatsen. Samtidigt är det en mästerskapsmatch, där poängen har högsta prioritet. Jag våndades lite kring vilken nivå jag skulle lägga mig på när jag satte mina spelarbetyg i Borås Tidning.

Jag hamnade till slut på ett snitt på 2,08 – vilket är godkänt, men inte mer. Oftast brukar man minst hamna kring 2,5 vid segrar. Men nu blev det ett snittbetyg som laget även skulle kunna få vid en förlust. Jag hade fyra spelare som fick treor – Angeldal, Rolfö, Bennison och Rytting Kaneryd. Och jag underkände trion Glas, Hurtig och Eriksson.

Det var ingen bra prestation. Och framför allt borde förbundskaptenerna vara lite bekymrade över hur det har sett ut på högerkanten. Det brukar vara den sida där Sverige anfaller mest, och ofta även bäst. Men det har sett riktigt blekt ut till höger så här långt i EM. Tyvärr har Hanna Glas varit svag i offensiven. Hennes inlägg och inspel har varit väldigt långt ifrån den klass man vill se. Men inte heller Hurtig kom rätt mot Schweiz.

Faktum är att jag de här senaste dagarna har funderat en del över både vad det var som gjorde att Sverige var så starkt i OS för ett år sedan, och vad det är som gör att laget har gjort sämre resultat det senaste året.

En sak är ju förstås att laget, utöver korsbandsskadade Linda Sembrant, var friskt och skadefritt. Samt att flera spelare prickade en samtidig formtopp lagom till avspark i Japan.

En annan faktor är förstås att ju högre man hamnar på rankingen, desto bättre scoutad får man räkna med att man blir. De flesta europeiska förbundskaptenerna satt framför tv-apparaterna i fjol och hade gott om tid att specialstudera det svenska spelet under OS-turneringen.

Vi vet alla hur viktiga Caroline Seger och Kosovare Asllani är för det svenska spelet. Det är ju således inte någon överraskning om andra länder har kommit fram till att de just behöver störa de båda för att även störa Sverige.

En tredje faktor är högerkanten. När Sverige var som bäst i början av OS-turneringen var Sofia Jakobsson fullständigt lysande. När hennes form dalade under turneringen blev det svenska anfallsspelet också sämre.

Tyvärr har jag inte sett henne speciellt bra sedan OS-gruppspelet för ett år sedan. Hennes självförtroende har varit sargat. När hon är i svag form sprider hon bollar, och har väldigt svårt att slå bra inlägg. Därför har jag tyckt att hon borde bänkas.

Men jag börjar vända i den frågan. För varje match där hon inte är med blir hennes betydelse alltmer tydlig för mig. Klart är att vi inte har några andra liknande djupledslöpare, alltså spelare som hela tiden ligger på rulle för att få bollen bakom motståndarnas backlinje.

Med Jakobsson på planen måste motståndarnas backar hela tiden vara beredda att falla. Något som skapar ytor för Rolfö och Asllani i den så kallade spelyta 2 – ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Dessutom skapar Jakobsson hörnor, något som brukar vara en svensk styrka. De matcher där landslaget har svårt att spela sig till målchanser brukar man istället kunna skapa på hörnor eller inläggsfrisparkar.

Mot Schweiz lyckades Sverige bara få tre hörnor, vilket är lite när man spelar huvuddelen av matchen på offensiv planhalva. Dessutom var kvaliteten på hörnorna och inläggsfrisparkarna för dålig. Om man skall satsa på en nickstark startelva är det bra om några av spelarna klarar av att slå vettiga inlägg.

Söndag 18.00 avgörs det om Sverige får spela kvartsfinal. Det krävs poäng mot Portugal för att säkra avancemanget på egen hand. Just mot Portugal vann landslaget med 4–0 i Algarve cup i våras.

Det var mållöst i paus, och minns jag rätt var jag frustrerad över svaga avslut i den första halvleken. Sedan vann Sverige på fina hörnor. Tre av målen gjordes nämligen i samband med hörnor – alla från höger, slagna med vänsterfoten av Amanda Nildén.

Portugal är svagt på fasta situationer, så vi får väl hoppas att de svenska spelarna har bättre precision i inläggen under söndagskvällen än de hade i onsdags.

Avslutningsvis noterar jag att många av er är bekymrade över den svenska starten på EM, och tvivlar på om det går att få ordning på spelet. Det blir självklart inte lätt att vända en hackig trend. Men i VM 2019 var starten på turneringen inte heller speciellt imponerande.

I öppningsmatchen mot Chile tog det lång tid, och en åskpaus, innan målen kom. Mot ett svagt Thailand var det i och för sig tidigt avgjort, men det blixtrade inte om det svenska laget. Sedan spelade man med bänken mot USA. Det var en ok svensk insats, dock utan att laget någon gång var nära poäng.

I åttondelsfinalen hade sedan Kanada ett jättegrepp om den första halvleken. Men i den andra vände det med ett läckert kontringsmål och en minnesvärd straffräddning från Hedvig Lindahl. Och tre år senare minns vi inte den hackiga starten, utan Hedvigs superräddning, segern mot Tyskland, hur nära det var i semifinalen – och Nilla Fischer:s bronsvinnande nickräddning på mållinjen mot England.

Den 25 juli var jag i Deventer och upplevde ett av norsk damfotbolls allra tyngsta ögonblick. Martin Sjögren:s lag förlorade mot Danmark med 1–0 och åkte ur EM 2017 utan vare sig att göra mål eller ta poäng.

Den svenske förbundskaptenen såg gammal och tärd ut på presskonferensen, och efter matchen grät sig Ada Hegerberg ur landslaget. Det var ett fiasko som norsk damfotboll aldrig tidigare upplevt.

Nu har norsk damfotboll upplevt ett ännu värre fiasko. Norge fick kanonlottning i EM, och inledde med att imponera stort mot Nordirland. Det pratades till och med om att laget skulle kunna utmana om guldet.

Sedan fick det norska laget pyspunka, och man lämnar England som gigantiska förlorare. På tv-bilderna ser Ada Hegerberg gråtfärdig ut den här gången också. Och Martin Sjögren kan nog planera för sitt avskedstal till laget. För inte får han väl vara kvar efter det här?

För det var en otroligt blek insats det norska laget gjorde i kväll. Norge började i och för sig med två bra minuter. Men sedan tillhörde matchen Österrike. Laura Feiersinger sköt i ribban innan Nicole Billa snyggt nickade in Verena Hanshaw:s väl avvägda inlägg till 1–0.

Norge hade absolut ingenting före paus. Redan efter sex minuter konstaterade TV4:s expertkommentator, tillika Arsenaltränaren Jonas Eidevall att de norska spelarna körde alibiarbete i presspelet. De tog sig hela tiden några några meter ifrån sina motståndare, men var inte ända framme och störde.

Jag såg att Ada Hegerberg försökte mana på sina lagkompisar. Men Caroline Graham Hansen var så svag att jag närmast är chockad. Jag hade med henne i mitt allstarlag inför mästerskapet. Hon är inte nära att komma med efter. Om man inte lyckas offensivt kan man åtminstone jobba defensivt. Men Graham Hansen sprang mest och tittade på.

Även Hegerberg var för övrigt med i det där allstarlaget. Inte heller hon är nära att komma med i EM:s allstarlag efter turneringen.

Däremot finns det flera österrikiska spelare som man kan tänka sig att ta med. För även den här gången är Österrike EM:s stora skrällag.Nu bär jag inte hatt. Men om jag hade gjort det skulle jag ha lyft på den och samtidigt bugat inför Irene Fuhrmann:s. Ett lag som lyfter sig en hel hög nivåer när det blir mästerskap.

2017 kom de mer eller mindre från ingenstans och var en straffläggning från att gå till EM-final. Sedan dess har Österrike haft det tufft. Man kryssade i och för sig mot Frankrike i EM-kvalet 2020. Men i övrigt har inte laget gjort några resultat mot lag på världsrankingens topp 15 under fem år.

Men så blir det ett nytt EM-slutspel, och plötsligt är Österrike uppe och slåss i Europatoppen igen. Imponerande. Man gjorde en riktigt stark insats mot England i premiären, vann hyfsat säkert mot Nordirland och vann fullt rättvist med 1–0 mot Norge. Österrike tar andraplatsen fullt välförtjänt. Nu ställs de mot Tyskland i kvartsfinal. Det blir spännande att se Tysklands offensiv mot Österrikes fina försvarsspel.

I kväll hade Österrike länge full kontroll. Det dröjde ändå till 64:e minuten innan Norge fick lite offensiv energi. Då kom 21-åriga Celin Bizet Ildhusøy in med löpvilja. Men även den energikicken kom av sig. Det var först de sista tio minuterna som det blev riktigt liv i det norska laget.

Det här var Österrikes match. Laget hade 9–0 i avslut mot mål och 6–0 i hörnor när Norge skapade sin första hörna. Det första avslutet mot mål kom efter 88.50. Det avlossades av Bizet Ildhusøy, och räddades via ribban av Manuela Zinsberger. På övertid fick Arsanalmålvakten även rädda ett närskott från Ada Hegerberg.

Det var 9–0 i avslut mot mål och 6–0 i hörnor när Norge fick sin

Men Martin Sjögren kan nog packa sin väska och förbereda hemflytt från Norge. För inte kan han väl överleva det här fiaskot? Han ser för övrigt gråtfärdig ut i den intervju som TV4 sänder.

I det betydelselösa brittiska derbyt vann England med 5–0 mot Nordirland. Noterbart från den matchen var att Sarina Wiegman struntade i att vila spelare. Hon körde startelvan igen.

Nog för att hon gick hårt på elva spelare under sin tid i Nederländerna. Men i England har hon ju betydligt bredare spelarunderlag att välja ifrån. Men hon vill väl kanske låta startspelarna spela ihop sig och få självförtroende.

Om vi lämnar Europa lite för att kolla övriga världsdelsmästerskap så blir det som väntat USA och Kanada som möts i finalen i det nordamerikanska mästerskapet. Båda lagen vann sina semifinaler med flera måls marginal.

I Afrika har vi nu fått fram fyra semifinalister, och tillika fyra nya VM-lag till nästa års mästerskap. Det blir Zambia, Marocko, Nigeria och Sydafrika som tar de afrikanska direktplatserna.

Drygt hälften av matcherna (16 av 31) i EM är nu spelade. Efter två gruppomgångar har vi redan räknat in tre kvartsfinallag; England, Tyskland – och Frankrike. Det tre lagen har fördelen av att kunna vila spelare i sista gruppomgången.

Frankrike säkrade sin gruppseger i kväll. Vi har sett två väldigt olika Frankrike hittills i turneringen. Ett fantastiskt bra med Marie-Antoinette Katoto. Och ett mer mänskligt utan Marie-Antoinette Katoto.

I dag var Frankrike otroligt vasst i 15 minuter. Sedan tvingades PSG-forwarden kliva av med lindat knä. Det såg ut som någon form av översträckning. För turneringens, och det franska lagets skull hoppas man att det inte är något allvarligt. För det vore ett otroligt jobbigt avbräck.

På TV4 pratades det mest om Katotos kliniska avslut. Och visst är Katoto en duktig målskytt. Men det jag har sett av henne i turneringen är det ju som uppspelspunkt hon har imponerat mest. Alltid spelbar, tillbaka- eller utspel på kanterna på ett tillslag med otrolig precision. Med Katoto på planen har det franska anfallsspelet varit sjukt snabbt och effektivt. När Katoto lämnade planen blev allt mycket långsammare och mer förutsägbart.

Till slut räknade jag till 10–1 i farliga målchanser. En av chanserna var en tveksamt dömd VAR-straff. Jag är ingen domare, men som jag ser det borde varken Frankrike fått straff eller inhopparen Amber Tysiak sitt andra gula kort. Man skall inte behöva springa med armarna på ryggen, och Tysiak anstränger ju sig faktiskt för att hålla undan armarna.

Straffen slogs för övrigt av Wendie Renard. Inte nog med att hon missade själva straffen, hon kastade sig fram och snodde returen precis framför Selma Bacha. Dock sköt Renard returen utanför målet. Bacha hade knappast kunnat missa.

Jag skrev att Renard missade straffen. Sanningen är väl snarare att den belgiska målvakten Nicky Evard räddade. Precis som hon gjorde mot Island.

Tack vare Evrard lever Belgiens kvartsfinalhopp inför slutomgången. Andraplatsen bakom Frankrike står mellan Island, Italien och just Belgien.

Island och Italien spelade 1–1 tidigare under torsdagen. Det var en match där jag räknade till 6–5 (2–3) i målchanser i italiensk favör. Italiens förbundskapten Milena Bertolini valde att bänka flera av sina affischnamn från start, vilket kunde ha kostat en hemresa.

Islands Karolina Vilhjalmsdottir satte nämligen tidigt ledningsmålet i efterspelet till ett långt inkast från Sveindis Jane Jonsdottir. Och Island hade ganska god kontroll på matchen fram till att Bertolini började byta in sina stjärnor. Mycket för att Italien bara anföll på sin högerkant.

Lagets största stjärna är ju förstås Barbara Bonansea. Juventusforwarden kom ju med i Fifpros världslag förra året. I dag var hon bänkad i första halvleken mot Island. När Bonansea kom in fick Italien även en vänsterkant – och tog över matchen ganska rejält.

På slutet hade dock Island ett par kanonchanser. Och både Karolina Vilhjalmsdottir och Sveindis Jane Jonsdottir såg helt förkrossade ut efter slutsignalen. Båda var väl medvetna om att det nu troligtvis krävs seger mot Frankrike för att Island skall gå vidare.

Apropå det finns här en genomgång av vad som gäller inför sista gruppomgången:

Grupp A
England är klar gruppsegrare. Nordirland är utslaget. Andraplatsen står mellan Österrike och Norge. Just de lagen möts, och vinnaren ställs mot Tyskland den 21 juli. Vid kryss är det Österrike som avancerar. Österrike är för övrigt ett av de lag som har covid-problem. Laura Wienroither missade förra matchen och sedan dess har även Katharina Naschenweng testat positivt.

Grupp B
Tyskland är klar gruppsegrare. Finland är utslaget. Andraplatsen står mellan Spanien och Danmark. Just de lagen möts, och vinnaren ställs mot England den 20 juli. Vid kryss är det Spanien som går vidare.

Grupp C
Sveriges grupp är vidöppen. Alla lag kan fortfarande bli såväl etta, tvåa, trea som fyra. För svensk del gäller att poäng innebär kvartsfinal, medan förlust med fler än ett mål innebär hemresa. Förlust med uddamålet innebär sannolikt också hemresa, men det finns ett scenario där alla lag hamnar på fyra poäng och +–0 i målskillnad. Ett scenario där tre lag kan hamna på samma målskillnad, och fair play blir avgörande.

Nederländerna har samma förutsättningar som Sverige. För Portugals del gäller att de går till kvartsfinal vid seger mot Sverige. För Schweiz gäller att de också har bra chans att avancera vid seger. Men de måste vinna med två måls marginal för att vara helt säkra på kvartsfinalspel.

Grupp D
Frankrike är klar gruppsegrare. Övriga tre lag har chans på andraplatsen. Island har avgörandet i egna händer, men också en tuff avslutning. För att Island skall vara säkert på kvartsfinalspel måste man nämligen vinna mot Frankrike.

Om Island tappar poäng mot Frankrike går vinnaren mellan Belgien och Italien till kvartsfinal. Italien måste vinna mot Belgien för att gå vidare. Belgien kan däremot avancera på kryss. Om Island förlorar mot Frankrike och det blir kryss i Italien–Belgien räknas det nämligen en tabell över inbördes möten mellan Italien, Island och Belgien. Där har Island två poäng och målskillnaden 2–2. De andra lagen har en poäng och 1–1. Om två lag får samma målskillnad i den tabellen räknas den totala målskillnaden i gruppen. Och där kom ju Belgien åtminstone att komma före Italien.

Det har varit en hektiskt arbetskväll. Så jag får återkomma med en längre analys av Sveriges 2–1-seger mot Schweiz. Kortfattat kan man säga att det svenska spelet var långt ifrån imponerande – jag underkände exempelvis tre spelare i BT.

Matchen var på alla sätt en krampaktig nervpärs där VAR spelade en avgörande roll. Viktigast för svensk del var förstås de tre poängen.

Efter att Nederländerna–Portugal blev 3–2 är läget i gruppen fortsatt vidöppet. Alla fyra lagen kan fortfarande ta hem gruppsegern. Klart är att Portugal passerar Sverige vid portugisisk seger på söndag. För svensk del gäller det alltså i första hand att ta den poäng som innebär kvartsfinal.

Hoppet om gruppseger lever alltså fortsatt. Men det kunde ha varit ännu lite större. Jag reagerade nämligen spontant när jag såg VAR-bilden från Rebecka Blomqvist:s första offsidemål. Reaktionen handlade om att VAR-domaren drog offsidelinjen på fel ställe. Och att målet borde ha godkänts.

Min tweet om det är redan den mest uppmärksammade tweet jag skrivit.

Det här är en feldragen VAR-linje. Den skall dras från bollen i det här läget, inte från den schweiziska backen. Det borde alltså ha varit 3–1. pic.twitter.com/a1tYBdGyiX

— Johan Rydén (@Johan_Ryden) July 13, 2022

Senare under kvällen har jag fått stöd från domarexperten Jonas Eriksson i min uppfattning om att Sverige borde ha vunnit med 3–1. Till Expressen kallar Eriksson VAR-domarens insats för ”Ett ofattbart misstag”.

Det där 3–1-målet skulle Sverige kunna haft nytta av vid avgörandet på söndag. Synd att det inte godkändes…

Innan jag sätter punkt konstaterar jag också att Zambia i dag har säkrat sin biljett till nästa års VM-slutspel. Trots att storstjärnan Barbra Banda inte fick vara med i turneringen är Zambia i semifinal. Man vann kvarten mot Senegal efter straffläggning.

WORLD CUP BOUND! 🤩🥳#TotalEnergiesWAFCON2022 | #EmpoweringOurGame | @Copper_Queens pic.twitter.com/t57t31skmC

— CAF Women’s Football (@CAFwomen) July 13, 2022

I skrivande stund pågår den andra kvartsfinalen. Där står det 1–1 mellan Marocko och Botswana i den andra halvleken. Kan bli en nagelbitare av den matchen också.

Den svenska startelvan har släppts, och det blir den vanliga formationen under Peter Gerhardsson, alltså 4–4–1–1. Noterbart är att man väljer Magdalena Eriksson som vänsterback före Jonna Andersson och Amanda Nildén.

Här är elvan: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson – Lina Hurtig, Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Noterbart också att Stina Blackstenius är med från start, samt att Lina Hurtig är uppsatt som högerytter. Blir intressant om det även kommer att se så ut i själva spelet.

Kollar vi Schweiz laguppställning är den till tio elftedelar identisk med den man hade mot Portugal. Enda ändringen är att nickstarka mittbacken Rahel Kiwic ersätts av Hoffenheims Luana Bühler. Magviruset har i alla fall inte gjort att man fått röra om i elvan.

Oavsett skall Sverige vinna den här matchen. Schweiz har inte vunnit en landskamp sedan en 7–0-seger mot Litauen i november. Årets sju matcher har slutat med tre kryss och fyra förluster. Bland annat har man kryssat mot Nordirland i en träningsmatch och (1–1) mot Rumänien i VM-kvalet.

För svensk del har chanserna till gruppseger ökat i och med att Nederländerna i kväll tvingas spela utan sin offensiva nyckelspelare Vivianne Miedema.

Vivianne Miedema is helaas positief getest op COVID-19 en gaat daarom de komende dagen in isolatie. Wanneer zij geen symptomen meer heeft en negatief test, kan zij weer aansluiten bij de selectie. pic.twitter.com/6on9g4ZfU1

— OranjeLeeuwinnen (@oranjevrouwen) July 12, 2022

Sedan tidigare var redan Sari van Veenendaal, Aniek Nouwen och Jackie Groenen strukna ur matchtruppen. Nederländerna har absolut några dugliga bänkspelare. Men det är inte så många, och inget lag i världen kan ersätta en Miedema.

Tyskland vann mot Spanien med 2–0 – därmed har vi fått fram två gruppsegrare i EM. Och vi har två åttondelsfinaler i sista gruppomgången.

För det är nu identiskt läge i grupp A och grupp B. I grupp A har England säkrat gruppsegern, och kan vila spelare mot ett redan utslaget Nordirland i sista omgången. I grupp B har Tyskland säkrat gruppsegern, och kan vila spelare mot ett redan utslaget Finland i sista omgången.

I båda grupperna är det en direkt avgörande match om andraplatsen, alltså en tidig slutspelsmatch – en åttondelsfinal.

För England väntar segraren av Spanien och Danmark i kvartsfinal. Spanien tar platsen om lördagens åttondelsfinal slutar med kryss.

För Tyskland väntar segraren av Österrike och Norge i kvartsfinal. Österrike tar platsen om fredagens åttondelsfinal sluter med kryss.

Kvällens match var nog turneringens bästa hittills. En tät och välspelad match mellan två bra lag. Tyskland vann på bättre tyngd – och på ett grovt misstag från den spanska målvakten Sandra Panos. Hon gav Klara Bühl bollen i straffområdet i matchupptakten. Bühl gjorde inget misstag, utan såg till att Tyskland kom i överläge redan efter drygt två minuter.

Den tyska segern borde ha varit säkrare än den var. Tyskorna borde nämligen ha spelat större delen av den andra halvleken i numerärt överläge. Både stjärndomaren Stephanie Frappart och VAR-rummet missade ett solklart rött kort på Irene Paredes. Hennes tröjdragning mot Alexandra Popp var en solklar målchansutvisning.

För mig är det ofattbart att inte VAR-rummet gick in och tog den. De kan knappast ha missat situationen. Och den TV-repris som visades i sändningen visade tydligt hur Paredes kopplade ett rejält grepp om Popps tröja, och sedan drog ner tyskan.

https://twitter.com/carmen_stdm/status/1546953557458534400?s=21&t=pyNme4JSs-PNvdQ_SzCw0Q

Missen påverkar ju inte bara dagens match. Om Paredes fått sitt röda kort hade hon inte fått spela mot Danmark i åttondelsfinalen. Det hade varit en stor fördel för danskorna, som tidigare i dag vann med 1–0 mot Finland i en match jag bara såg första halvtimman av. Därmed har jag ingen bra bild av den. Men ni som såg den får gärna hjälpa till med analysen.

🇩🇰😲 Lene Christensen with a spectacular stop to prevent a late Finland equaliser and seal a vital win for Denmark! 🤩👊#WEUROMoments | #WEURO2022 | @Lays_football pic.twitter.com/bGFm3cw6QE

— UEFA Women's Nations League (@WEURO) July 12, 2022

I Nordamerika vann Jamaica i natt den helt avgörande matchen om en VM-plats med 4–0 mot Haiti. Även den matchen kantades av en svag domarinsats.

Spelmässigt var det betydligt jämnare än 4–0. Haitis 18-åriga supertalang Melchie Dumornay hade två stolpskott vid ställningen 1–0. Sedan satte Jamaicas storstjärna Khadija Shaw 2–0 innan hennes lag också fick en handsstraff som jag tycker är lite tveksam. Bollen kom från nära håll och tog Haitiförsvararens arm i armhålan, en position där det är svårt att få undan armen.

Shaw gjorde 3–0 på den straffen. Matchen var för övrigt i mångt och mycket en kraftmätning mellan Shaw och Dumornay.

Trots 3–0-underläge gav Haiti inte upp, men laget hade knappast flyt med domsluten. Dumornay blev fälld i straffområdet. Jag tyckte att straffen var solklar. Den amerikanska domaren Ekaterina Koroleva såg situationen från nära håll och kollade sedan även in VAR-bilderna – men friade. En stund senare blev även en annan Haitispelare klart fälld i Jamaicas straffområde. Även nu var Koroleva välplacerad – men friade.

Jamaica var säkert nöjt med domarinsatsen, och kan nu planera både för semifinal mot Kanada i det Nordamerikanska mästerskapet och för VM-spel 2023. Höjdpunkter från Jamaica–Haiti finns att se här.

Det har blivit dags att sammanfatta och samtidigt stänga Sveriges EM-premiär, en match jag fortsatt har väldigt blandade känslor inför.

För motståndet stod det lag som i folkmun kallas Holland, men som officiellt heter Nederländerna. Jag har valt att genomgående skriva Nederländerna, eftersom landet heter så. Men det är inte svart eller vitt i namnfrågan. När jag var på EM för fem år sedan frågade jag många nederländare vad de kalla sitt land. Och i princip alla sa Holland, även de som bodde i andra regioner än de två i väster som kallas Syd- respektive Nordholland. Framför allt kallade folket sitt land för Holland i idrottssammanhang. Så att kalla det nederländska landslaget för Holland känns helt ok.

Försnacket kring matchen handlade mycket om huruvida Stina Blackstenius och Linda Sembrant skulle komma till spel. Det visade sig att Blackstenius var redo för ett kortare inhopp, medan Sembrant fick sitta vid sidan och titta på.

Under EM-lägret i Båstad var formationen ett rätt stort diskussionsämne. Frågan löd: två eller tre mittbackar? I vårens två tävlingslandskamper, matcherna mot Georgien och Irland i VM-kvalet, föll valet på tre mittbackar i form av Amanda Ilestedt, Linda Sembrant och Magdalena Eriksson.

När förbundskapten Peter Gerhardsson däremot valde fyrbackslinje, alltså två mittbackar, i EM-genrepet mot Brasilien tystnade dock diskussionen. De flesta, inklusive jag själv, trodde att Sverige skulle ha 4–4–1–1 som grunduppställning även i EM.

Trots att Gerhardsson har testat olika formationer har det just varit i 4–4–1–1 som laget haft sin grundtrygghet. Det är också så som man spelat i huvuddelen av alla mästerskapsmatcher under Gerhardsson. Jag skriver huvuddelen, men tror att det faktiskt kan vara samtliga.

Det vill säga samtliga fram till det här mästerskapet. För i EM-premiären överraskade Gerhardsson genom att ställa upp med tre mittbackar. Jag trodde att det skulle innebära en 3–4–1–2-formation med Kosovare Asllani som tia. Men det handlade snarare om 3–4–2–1 med följande spelare:

Hedvig Lindahl – Ilestedt, Nathalie Björn, Eriksson – Hanna Glas, Filippa Angeldal, Caroline Seger, Jonna Andersson – Asllani, Fridolina Rolfö – Lina Hurtig.

Därmed har vi gått igenom förutsättningarna. Här är min analys av matchen, kvart för kvart:

Sverige–Nederländerna
Period 1: 1–15 minuter:
0–0 i mål
0–0 i målchanser
1–0 i hörnor

Det kan ha varit de hafsigaste 15 minuterna i den här turneringen.

Matchen började med drygt åtta minuter där alla hade väldigt svårt att få passningarna till rätt adress. Båda lagen stängde effektivt till i mitten och tvingade motståndarna till svåra anfallspassningar. Det ledde till massor av misstag. Bland annat inledde Magdalena Eriksson med att tappa bollen i uppspelsfas på egen planhalva i första minuten.

I allt hafs var Sverige ändå närmast att komma till något konstruktivt, bland annat slog Filippa Angeldal en fin tunnel. Hon fixade även en frispark på offensiv planhalva efter åtta minuter. Den frisparken kom att prägla matchen.

Kosovare Asllani:s inlägg ledde nämligen till en rejäl kollission i det nederländska straffområdet. När målvakten Sari van Veenendaal tog bort bollen körde hon samtidigt över lagkompisarna Lynn Wilms och Stefanie van der Gragt. Mittback van der Gragt såg ut att vara den värst drabbade, men hon reste sig och fullföljde matchen.

Efter kollissionen följde ett spelavbrott som varade i 4.40, lagen fick alltså en lång timeout att prata igenom den hafsiga matchupptakten.

Sverige–Nederländerna
Period 2: 16–30 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
1–0 i målchanser, totalt 1–0
0–0 i hörnor, totalt 1–0

Kollissionen fortsatte att påverka matchen. När målvakt van Veenendaal slog i väg en långboll signalerade hon till bänken att hon inte kunde spela vidare. Det visade sig vara en axelskada som avslutar EM för den nederländska målvakten. I minut 22 verkställdes bytet där FC Twentes 22-åriga Daphne van Domselaar fick kliva in för sin blott andra landskamp.

Sari van Veenendaal heeft in de wedstrijd tegen Zweden een schouderblessure opgelopen. Na nader onderzoek is gebleken dat het voor haar niet meer mogelijk is om dit EK nog in actie te komen. Heel veel beterschap Sari. 🧡https://t.co/XjM1SVmrKi

— OranjeLeeuwinnen (@oranjevrouwen) July 11, 2022

Bit of a half-time story the picture below shows Daphne van Domselaar as a fan at Euro 2017 cheering on the Netherlands.

5 years later she’s came on for an injured van Veenendaal. #WEURO2022 #NED #SWE pic.twitter.com/JvJtXzTKeE

— Women's Football Talk (@WFTalks) July 9, 2022

Målvakt Domselaar fick en mjukstart, och sattes inte på några omedelbara tester. Dock började Sverige nu komma till bra lägen.

Matchens första målchans var svensk. I 25:e minuten hittade Nathalie Björn igenom den nederländska pressen till Angedal på högersidan. Efter ytterligare några passningar gled Fridolina Rolfö igenom längs kanten. Hennes inspel hamnade hos Asllani, som dock sköt i utsidan av Domselaars målbur.

45 sekunder senare kunde vi haft ytterligare en svensk målchans när Rolfö vann bollen centralt, högt upp i planen. Det var i princip tre mot en, och både Asllani och Lina Hurtig gjorde fina löpningar. Rolfö försökte dock inte frispela någon av sina lagkpmpisar, och drog istället iväg ett högt lobbförsök, som aldrig kändes riktigt farligt.

Jag är normalt vän av att ibland skjuta från långt håll mot målvakter som har höga utgångspositioner. Det får dem nämligen att tveka lite, och backa in närmare egen mållinje. Men i det läge som Rolfö försökte på sin lobb hade jag föredragit passningar 100 gånger av 100.

Känslan efter 30 minuter var att Sverige hade fått ganska god kontroll, och var det bättre laget. Samt att matchen började ta fart.

I övrigt under matchens andra kvart gjorde jag en notering om att Filippa Angeldal är väldigt bra på att hela tiden vara halvt rättvänd, något som är grundläggande i det svenska spelsättet.

Sverige–Nederländerna
Period 3: 31–45 minuter:
1–0 i mål, totat 1–0
3–2 i målchanser, totalt 4–2
0–0 i hörnor, totalt 1–0

Sverige fortsatte att ha kommandot under inledningen av de tredje kvarten. Först skapade man ett bra läge för en inläggsfrispark. Den ledde dock inte till något avslut. Men precis när matchklockan tickade in i minut 36 kom kanonläget. Även Sveriges andra klara målchansen kom från höger.

Angeldal spelade ut till Hanna Glas, som i sin tur stötte fram bollen till Asllani. Hon tog med sig bollen några meter, och utmanade sedan Aniek Nouwen precis utanför straffområdeslinjen. Där slog Asllani en så klockren tunnel på Chelseabacken att det såg ut som att Nouwen verkade vilja hoppa rakt ut i omklädningsrummet. Hon gav liksom upp, och blev stillastående.

Nederländskan fick se Asllanis inspel nå fram till ovana målskytten Jonna Andersson. Helt ensam i straffområdet agerade Andersson lugnt och säkert när hon tog ett extra tillslag innan hon rullade bollen bredvid van Domselaar. Mittback van der Gragt försökte rädda, men bollen var över linjen innan hon fick foten på den. Ett fint anfall som förde upp Sverige i 1–0-ledning.

Drygt en minut efter målet bjöd Amanda Ilestedt Nederländerna på deras första målchans. Med en dålig bolltouch satte Ilestedt upp Lieke Martens i ett väldigt bra läge till höger i straffområdet, sett ur svensk synvinkel. Den före detta Göteborgs- och Rosengårdsstjärnan sköt tidigare än hon behövde, vilket Hedvig Lindahl tackade för. Den svenska målvakten såg nämligen ut att ha bra kontroll på skottet.

Det var alltså ändå Sverige som hade kontrollen över matchen i det här skedet. Och ytterligare 90 sekunder senare var det väldigt nära 2–0. Det började med att Caroline Seger snodde bollen central från Jackie Groenen. Via Hurtig och Asllani fick Rolfö bollen i tia-position. Hon höll i, och spelade sedan loss Andersson på vänsterkanten. Jonnas inlägg nådde Hurtig i mitten. Språngnicken gick dock precis utanför.

Kanske att Hurtig hade gjort mål om inte Aniek Nouwen varit framme och stört. Nouwen vred dock till högerfoten i sammanstötningen med Hurtig. Det var så illa att Chelseabacken inte kunde fortsätta spela. I minut 41 tvingades således Nederländerna att göra även ett andra skadebyte. In kom 21-åriga Twentebacken Marisa Olislagers. Samtidigt flyttade Dominique Janssen in som mittback.

Med 49 minuter kvar att spela hade alltså de orangeklädda bara kvar ett bytestillfälle. Något som förstås bakband tränare Mark Parsons.

Precis innan bytet, när Nederländerna var i numerärt underläge, skapade laget dock sin bästa chans i halvleken. Upprinnelsen var att Sverige slog tre–fyra femmeterspassningar på samma yta. Det gjorde att Filippa Angeldal blev stillastående, något som gav Vivianne Miedema chansen att sno bollen av Angeldal i lite vänsterläge.

Miedema släppte sedan till Danielle van de Donk, som spelade vidare ut till Jill Roord på den nederländska högerkanten. Hennes inspel nådde tillbaka till van de Donk vid straffpunkten. Det var ett kanonläge. Men skottet gick över.

Under de sju tilläggsminuterna skapade sedan Sverige halvlekens sista målchans. Återigen var det ett anfall där Rolfö spelade ut till Jonna Andersson på vänsterkanten. Det långa inlägget gick över målvakt van Domselaar. Hurtig kom högst, men ändå inte tillräckligt högt för att kunna styra ner bollen under ribban.

I paus kändes den svenska ledningen väldigt säker. Valet av tre mittbackar var en framgång, och det nederländska laget hade knappt lyckats spela sig in centralt en enda gång. De två målchanser de orange hade skapat berodde på svenska misstag, inte på att Nederländerna gjorde bra saker i uppställt spel.

Sverige–Nederländerna
Period 4: 46–60 minuter:
0–1 i mål, totat 1–1
0–1 i målchanser, totalt 4–3
1–2 i hörnor, totalt 2–2

Den andra halvleken startade med att Nederländerna två gånger lyckades spela in centralt, genom den svenska pressen. Det var tydligt att man lyckats justera sin positioner i paus så att man bättre kunde möta den lite oväntade svenska formationen.

I den BT-krönika jag skrev direkt efter slutsignalen hade jag formuleringen: ”Sju–åtta sämre minuter i början av den andra halvleken kostade två poäng.”

När jag såg på matchen för andra gången tyckte jag faktiskt inte att de där sju–åtta minuterna i början av den andra halvleken var så dåliga som de kändes i lördags. Samtidigt som Nederländerna började hitta igenom den svenska pressen så skapades det nämligen otroligt bra kontringslägen.

Tre minuter in i halvleken var exempelvis Jonna Andersson helt fri till vänster. Hon valde dock att inte gå på mål utan att istället försöka hitta medspelare snett bakåt. Något som misslyckades.

Och efter 4.20 hade Sverige ett fyra mot två-läge där Fridolina Rolfö hade något tillslag för mycket innan hon passade bollen, vilket gjorde att Kosovare Asllani sprang offside, och både Lina Hurtig och Hanna Glas hann stanna upp. Det var Glas som fick passningen. Hennes försöka att nå vidare till Asllani var riktigt dåligt.

Fem minuter in i halvleken hade Sverige alltså haft två jättelägen att komma till klara målchanser. Det blev istället nederländsk kvittering efter 51.16.

Det började med att Vivianne Miedema vände bort Amanda Ilestedt på den nederländska vänsterkanten. Miedema gjorde sedan två försök att spela igenom det väl samlade svenska försvaret. I det andra försöket letade Miedema efter en lagkompis på högersidan.

Fridolina Rolfö slängde sig fram och bröt passningen. Hon gjorde det dock inte bättre än att bollen gick rakt till Jill Roord, som vände upp och sköt i samma rörelse. Bollen satt skoningslöst i mål bredvid Hedvig Lindahl. Ett rätt slumpartat mål, och matchen var oavgjord.

Mellan minut 55 och 57 hade sedan Sverige ytterligare två nästanchanser. Först kom Glas runt till höger. Hon letade mottagare för sitt inspel, men såg bara orange, och fick nöja sig med att få till en hörna. Sedan kom Rolfö rättvänd igen. Hon hade möjlighet att frispela Hurtig till vänster, men valde att gå på eget skott. Det blev en sorkdödare från långt håll som van Domselaar lätt kunde hålla.

Kvarten gick till Nederländerna, som utöver målet också kom högre upp i planen än de gjorde i den första halvleken. Mycket beroende på att de började hitta centrala passningar. Dock hade Sverige alltså totalt fyra jättelägen att komma till bra målchanser under den här kvarten. Men inte vid något av tillfällena blev det så farligt att jag räknade in attacken i målchansstatistiken.

Här är det läge att fundera lite över Fridolina Rolfö. Hon är verkligen otroligt bra, helt klart den svenska spelare som för tillfället har högst högstanivå. Men för tillfället överarbetar hon det i landslaget. Framför allt tar hon fler egna avslut än hon borde.

Jag hörde i ett SVT-reportage att hon känner stort ansvar att bära den svenska offensiven. Och det skall hon göra. Men jag tycker att hon tar det på lite fel sätt. I Barcelona är framspelningarna hennes största tillgång. Hon kom exempelvis tvåa i Champions Leagues assistliga bakom Lyons Selma Bacha.

I landslaget behöver Fridolina Rolfö värdera bättre när hon skall passa, och när hon skall gå på egna avslut. Det gynnar varken henne själv eller laget att hon nu både drar upp och avslutar anfallen.

Sverige–Nederländerna
Period 5: 61–75 minuter:
0–0 i mål, totat 1–1
1–0 i målchanser, totalt 5–3
1–0 i hörnor, totalt 3–2

Svenska byten: I minuterna 70 och 71 gick Jonna Andersson, Filippa Angeldal och Hurtig ut. De ersattes av Johanna Rytting-Kaneryd, Hanna Bennison och Stina Blackstenius.

Perioden inleddes med att Nederländerna hittade igenom det svenska laget till Miedema, som snyggt vände bort Nathalie Björn. Men skottet blev missriktat, långt utanför, och aktionen hamnade inte i statistiken över målchanser.

Det gjorde däremot en bra slagen hörna från Asllani i 66:e minuten. Sverige packade in mycket folk, men van Domselaar gjorde en bra insats när hon både räddade och fick bort den inåtskruvade bollen.

Strax efter var Sverige framme igen. Ett vänsterinlägg från Rolfö damp ner hos Glas just bortanför bortre stolpen. Glas mer träffades av bollen än stod för ett avslut. Och bollen gick utanför.

Perioden gick till Sverige. Och när vi gick in i sista kvarten började man känna att det svenska laget hade återtagit kontrollen över matchen.

Sverige–Nederländerna 1–1
Period 6: 76–90 minuter
0–0 i mål, totat 1–1
2–1 i målchanser, totalt 7–4
3–1 i hörnor, totalt 6–3

Matchens sista 15 minuter inleddes med Nederländernas sista riktigt farliga anfall. Återigen var Vivianne Miedema hjärnan bakom. Hon bröt in från den nederländska vänsterkanten. Höll i bollen och väntade in löpningar från lagkompisar.

Jill Roord var den som fyllde på. Miedema satte också passningen mot Roord. Magdalena Eriksson hade haft en dag där hon blandat och givit. Nu läste hon situationen perfekt. Det var lätt att blicken låses på Miedema. Men Eriksson vred på huvudet, och backade sedan några meter för att fånga upp Roords löpning. Därefter satte sedan en klockren glidtackling för att avstyra ett potentiellt friläge. Försvarsspel av högsta klass.

Magdalena Eriksson stod för matchens brytning när Sverige spelade 1-1 i EM-premiären mot Nederländerna ❌ pic.twitter.com/7FnkKwzr1J

— Fotbollskanalen (@fotbollskanal) July 9, 2022

Resten av matchen handlade om Sverige mot Daphne van Domselaar. Den nederländska mästerskapsdebutanten storspelade under matchens avslutningsminuter. Först dök hon ut och greppade ett inspel från Johanna Rytting Kaneryd.

Man hade stora förhoppningar på damallsvenskans bästa spelare när hon byttes in. Det märktes att Rytting Kaneryd själv också verkligen ville visa vad hon kan. Men det lyfte inte som mot Brasilien. I den här aktuella aktionen kom dock Häckenstjärnan förbi sin back och slog ett riktigt fint inspel.

Dock var det så i hela matchen, att när de svenska inspelen kom från högerkanten så var det nederländska försvaret väldigt väl samlat. Ofta såg den svenska kantspelaren bara fyra–fem motståndare i mitten. Jag skulle säga att det både berodde på väldigt bra hemjobb, och på passiva inlöp. Samt på att anfallsuppbyggnaden gick mycket långsammare till höger än när Jonna Andersson spelade till vänster.

Vid inspelssituationerna från högerkanten finns det ganska mycket att förbättra för det svenska laget. Det gör det även när det gäller beslutsfattandet kring djupledsspelet. I 84:e minuten frispelades Kosovare Asllani på högersidan. Hon valde att skjuta så tidigt att det inte ens går att klassa som en målchans.

van Domselaar behövde inte anstränga sig för att skopa in Asllanis skott. Däremot fick den nederländska målvakten sträcka ut när Rolfö fick iväg ett fint vänsterskott i 87:e minuten. Domselaar agerade även stabilt på en fint slagen hörna i tredje övertidsminuten. Matchen slutade 1–1 – ett resultat Nederländerna skall vara klart mest nöjt med.

De orange hade en strulig kväll med flera skador, men lyckades ändå komma undan med en poäng. Det var deras fjärde raka match mot Sverige utan förlust.

Vivianne Miedema utsågs officiellt till matchens lirare. När jag hörde det var den spontana tanken att de utnämningarna har varit rätt tveksamma i turneringens upptakt, och att Jackie Groenen var Nederländernas klart bästa spelare.

Men när jag kollade om matchen insåg jag att Miedema var betydligt mycket bättre än jag först uppfattade. Antagligen berodde min tveksamhet mot storstjärnan på att jag dels var fokuserad på de svenska spelarna, dels att hon bara hade ett avslut. Men Miedema var inblandad i det mesta konstruktiva som Nederländerna hade i den här matchen. Så det var inte fel att hon gick utmärkelsen.

Den kunde också ha gått till Jonna Andersson, som jag tycker var bästa svenska spelare för andra matchen i rad. I våra spelarbetyg i BT delade vi bara ut tvåor och treor – vilket står för godkänd respektive bra.

Utöver Andersson blev det treor till Magdalena Eriksson, Fillipa Angeldal, Caroline Seger, Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö. Snittet hamnade på 2,54 – alltså någonstans mittemellan godkänt och bra. Den som var närmast etta var Hanna Glas, som kändes lite vilsen i sin position, och som hade väldigt svårt att få till inlägg/inspel.

Jag trodde inte att jag skulle skriva det, men jag saknade Sofia Jakobsson på högerkanten. Visst, hennes inspel har också en tendens att fastna på motståndarna. Men med Jakobsson får man mer fart samt fler och tydligare djupledslöpningar på högersidan. Och det saknades, även om Asllani gick rätt mycket i djupled.

Det här var min långa analys av Sveriges öppningsmatch i EM. Närmast väntar nu Schweiz i morgon. Ett Schweiz som är drabbat av magsjuka. Det borde vara en lätt match. Men trots att det här skrives dagen efter England–Norge 8–0 så finns det inga lätta matcher i mästerskap.

Sverige skall absolut vinna mot ett schweiziskt lag som varit helt okej i de första halvlekarna på senare tid, men som fallit ihop efter paus varje gång. Jag hoppas att det blir många mål, men det är inget som känns speciellt troligt.

Utöver 15–0 mot ett otroligt svagt Georgien har landslaget haft svårt att vinna stort efter fjolårets OS. Men vem vet, det kanske är islossning på gång.

För övrigt hörde jag i Aftonbladets podd Femme Plus att deras utsända känner sig säkra på att det blir svensk fyrbackslinje i morgon. Om det stämmer är det sannolikt Amanda Ilestedt som utgår ur startelvan. Det eftersom det är en match som Sverige skall föra, och där det troligen kommer att bli extra viktigt att ha bra passningsfötter i uppspelsfas.

Här tänkte jag sätta punkt. Men när vi ändå är inne på avdelningen analyser av Sverige–Nederländerna får ni här en till från två internationella experter. Jag noterar att Steffi Jones tycker att det var den bästa matchen så långt i turneringen, och att Emma Hayes tycker att det är bra för Sverige att vara besviket efter öppningsmatchen, för det är lätt att sväva iväg om det börjar för bra.

Noterar även i ESPN:s statistik att Nederländerna har 0,48 i expected goals, medan Sverige har 1,69. Det här var alltså en match som Sverige borde ha vunnit.

Inlägget korrigerat kring VM-kvalet i Sydamerika.

I kväll har England pulveriserat Norge i den förväntade gruppfinalen i grupp A. Jag har ju sett att Norge varit darrigt på egen planhalva. Men det här var betydligt mycket värre än jag hade kunnat ana.

8–0 efter 6–0 i paus är ju på alla sätt förnedrande för Martin Sjögren och hans landslag. Inför avspark var jag rätt säker på att just England och Norge skulle avancera ur den här gruppen. Men nu börjar jag luta åt att Österrike kan sno kvartsfinalplatsen från Norge.

Precis som för fem år sedan har Österrike lyft sig i mästerskapet. Laget är väldigt bra på att försvara sig – och det går till kvartsfinal på kryss mot ett Norge som kommer ha några mentalt riktigt tuffa dagar fram till gruppens avgörande på fredag.

Österrike gjorde sitt när man vann med 2–0 mot Nordirland i 18-matchen. Därmed är det klart att England spelar kvartsfinal som gruppsegrare den 20 juli, samt att Nordirland är utslaget och åker hem på lördag.

Innan kvällens engelska målkalas handlade måndagens stora rubriker om sjukdomar. Dels om att Tyskland nu också har covid i truppen. Skyttedrottningen Lea Schüller har insjuknat och missar tisdagens möte med Spanien.

Dels om att Sveriges motståndare på onsdag, Schweiz, har drabbats av magsjuka. Åtta spelare och elva ledare uppges vara isolerade. Det är förstås på alla sätt ett jobbigt läge. Även om det kan gynna Sverige vill man ju inte att EM skall avgöras i sjukstugan, utan på planen.

På läktarna har EM ännu så länge varit väldigt lyckat, med många bra publiksiffror. Men frågan är om inte helgens bästa ändå noterades på andra sidan Atlanten. 22 000 åskådare kom till Banc of California Stadium i Los Angeles för att se Angel City FC ta emot Portland Thorns i NWSL.

Två lag som är brandskattade på sina landslagsstjärnor drar alltså 22 000 åskådare till en lunkmatch i ligan. Det är stort. Det är på riktigt en jätteframgång för damfotbollen som sport.

22,000. What an incredible atmosphere. Thank you to our amazing #AngelCityFC community, on and off the pitch, for coming together to get the WIN. 🏴🖤🏴 pic.twitter.com/41bcVUeSQT

— Angel City FC (@weareangelcity) July 10, 2022

Apropå Nordamerika är det nu klart att USA, Kanada och Costa Rica spelar VM-slutspel nästa år. Med avspark 04.00 i natt gör Haiti och Jamaica upp om den fjärde och sista direktplatsen.

I Sydamerikas mästerskap skall tre direktplatser fördelas ut. Brasilien med Pia Sundhage, Lilie Persson och Anders Johansson i lagledningen inledde turneringen med en klar 4–0-seger mot Argentina. Men i det mästerskapet kommer det att dröja några dagar innan något lag kvitterar ut en VM-biljett. Det är nämligen de två finalisterna samt vinnaren av bronsmatchen som får direktplatserna.

Däremot kommer Afrikas fyra direktplatser att fördelas under onsdagen och torsdagen. De fyra kvartsfinalerna i Afrikanska mästerskapet är helt avgörande om VM-kvalificeringen. Kvartsfinalerna spelas enligt följande:

Marocko–Botswana, Kamerun–Nigeria, Zambia–Senegal och Sydafrika–Tunisien.

Bara ett av kontinentens storlag Kamerun och Nigeria kommer alltså få plats i VM-slutspelet i Australien och Nya Zeeland.