Det ena bokprojektet jag jobbar med är inne i sin mest hektiska period, något som gör att jag ägnar i princip all den tid som blir över efter jobb och egen fotboll till boken.

Det innebär att jag har följt de senaste veckornas damfotboll högst sporadiskt. Jag har dock noterat att glödheta skytteligaledaren Gaelle Enganamouit har lekt Eskilstuna United fram till ett guldläge i damallsvenskan.

Jag har ju tidigare skrivit att jag tror att Eskilstuna kan ta hem guldet. Visst har de fyra luriga matcher kvar, men som jag ser det är egna nerver deras största motståndare i slutet av serien. För nu är det några dagars landslagsuppehåll där Eskilstunaspelarna hinner förstå vilket drömläge man har. Vid återstarten kommer laget att ha tung press på sig. Det blir intressant att se hur man klarar den pressen.

I nuläget gör Rosengård, Linköping och kanske även Piteå upp om den andraplats som leder ut i nästa års Champions Leauge. Det är fördel Malmölaget både sett till att man har två poäng fler och att man har ett lite lättare spelschema.

Nu är det alltså två veckors landslagsvila. En spelare som jag tycker borde ha varit med i Pia Sundhage:s trupp, men som sannolikt föll på sin ålder, är Kif Örebros supertalang Michelle De Jongh. 18-åringen gjorde båda målen när Örebro i går besegrade Umeå med 2–0. Här är ett av dem:

Apropå landslaget har Sundhage i dag flaggat för att det blir något annat än 4-4-2. Det skulle kunna bli återgång till den 4-1-3-2-uppställning som skrotades inför VM. Det kunde ju ha varit spännande, men med tanke på det motstånd som väntar känns det ändå rätt ointressant. I varje fall som test.

För Moldavien skall Sverige köra över oavsett hur Sundhage ställer upp laget. Moldavien kommer inte att testa det svenska försvaret alls. Det kan möjligen Polen göra, men även i den matchen är allt annat än svensk seger ett jättefiasko.

Skall Sundhage testa nya spelsystem inför OS-kvalet får hon nog se till att göra det mot lite vassare motstånd.

Det är alltså EM-kvalet som drar i gång i veckan. Jag hade hoppats sätta ihop en längre guide inför matcherna, men tiden räcker helt enkelt inte till. Kanske kan det bli en sådan guide ett par omgångar in i kvalet.

* Så till en liten internationell genomgång. I Tyskland blev Nilla Fischer syndabock när Bayern München besegrade Wolfsburg med 1–0 i ett tidigt toppmöte. Fischer var passiv och förlorade nickduellen till Caroline Abbé när schweiziskan nickade in Münchens segermål.

Se det målet och andra höjdpunkter på det här klippet.

Frankfurt vann det andra toppmötet, det mot Turbine Potsdam, med 1–0. Frankfurt och Bayern är därmed enda fullpoängarna efter tre omgångar. Wolfsburg är trea medan Potsdam först ligger på tionde plats, men de lär avancera de kommande omgångarna.

* I Frankrike är Lyon enda fullpoängaren sedan Montpellier snott poäng av PSG i Paris i går. Det kan bli ett riktigt dyrt tapp för PSG. Lyon går nämligen som tåget och har 24–0 efter tre omgångar. Lotta Schelin har ”bara” gjort tre av de målen.

Apropå PSG såg jag i går först en TT-artikel om Kosovare Asllani som fick mig orolig. På den verkar det som Asllani är på väg att tacka nej till Sundhage i framtiden. Det vore högst obra eftersom hon är en forward som bryter mönstret och därmed är väldigt viktig för vårt landslag.

Sedan såg jag en artikel i Sportbladet som lugnade mig en aning. Där får man ju nämligen mer känslan av att Asllanis ”Vi får se” handlar om hur lång tid det tar innan hon är tillbaka och inte huruvida hon någonsin kommer tillbaka.

* Slutligen till USA där semifinalerna i NWSL avgjordes i helgen. De två lag som klarade sig förbi den blev som väntat Seattle Reign och FC Kansas City. Båda lagen vann sina semifinaler med 3–0.

Medan Kansas gjorde alla sina tre mål före paus mot Chicago Red Stars kom alla Seattles mål i den andra halvlekens sista 20 minuter. Två av dem gjordes av inhoppare.

Torsdagen den 1 oktober spelas finalen. Det borde kunna bli en riktigt grym match mellan två kanonlag. Framför allt ser jag fram emot den glödheta matchen i matchen mellan två av mina absoluta favoritspelare, Kim Little och Lauren Holiday.

I dag har Pia Sundhage tagit ut sin första trupp efter VM-fiaskot. I dag har Pia Sundhage verkligen föryngrat vårt landslag.

I dagens trupp finns det fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Det är anmärkningsvärt, men samtidigt naturligt. Damfotbollen utvecklas snabbt och man får inte hänga kvar vid det gamla för länge för då är man snart passé.

Det skall dock sägas direkt, jag hade helst sett att Sundhage hade gått ett steg till i föryngringen och även vågat ta ut någon eller några spelare från årets F19-guldlag. Men det verkar finnas någon oskriven regel på Svenska fotbollförbundet att tonåringar inte är välkomna in i A-landslagstrupper – i varje fall inte förrän de nått det år där de fyller 20.

Men totalt sett är det ändå en intressant trupp som tagits ut. Saknas gör Kosovare Asllani som har tackat nej av familjeskäl. Personligen saknar jag även Lina Nilsson, som jag tycker tillför något positivt till truppen.

Mer än så tänker jag inte kommentera uttagningen nu. Det intressantaste blir ju att se hur Sundhage formerar sin elva, och vilka som står först i kön på bänken – alltså vilka som är med för att spela och vilka som är med som utfyllnad.

Känner jag Sundhage rätt blir det de gamla beprövade korten som kommer att spela, medan de nya är med för att se och lära. Men jag blir gärna överraskad.

I morgon skall Pia Sundhage ta ut sin första landslagstrupp efter VM. Det har utlovats förändringar, vilket gör att det verkligen blir spännande att se vilka spelare som finns med.

Jag vet inte hur många spelare som kommer att tas ut. Härom dagen föreslog jag följande 20-mannatrupp:

Målvakter: Hedvig Lindahl och Jennifer Falk.
Backar: Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Lina Nilsson och Magdalena Ericsson.
Mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Malin Diaz, Petra Larsson och Katrin Schmidt.
Forwards: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö.

I efterhand har jag kommit på att jag nog även gärna vill ha med Michelle De Jongh i truppen. Om Schmidt inte har hunnit bli svensk medborgare ännu är det förstås hon som får ge plats. Annars är det nog Rolfö som ryker, även om jag gillar hennes spelstil skarpt.

I övrigt hade Mimmi Löfwenius känts högaktuell om hon hade varit frisk. Marija Banusic fanns med i funderingarna, men henne har jag svårt att bedöma eftersom jag inte har sett henne på länge. På målvaktssidan har jag förstått att Hilda Carlén har varit bra efter VM. Tyvärr har jag inte fått se henne agera så mycket i de matcher jag sett Piteå, därför står hon utanför truppen.

Zecira Musovic tror jag fortfarande mycket på. Men hon har haft det lite tyngre på sistone, vilket gör att jag tycker att Lindahl och Falk är rätt självskrivna. Falk har ju varit fullständigt lysande i Mallbacken, och hon toppar den damallsvenska målvaktsligan med en räddningsprocent på hela 85. Carlén står exempelvis på 79 procent och Musovic bara på 63.

I damallsvenskan finns numera Eskilstuna i toppen av tabellen, publikligan och skytteligan. Känslan just nu är att de kan ligga kvar där resten av säsongen. Men damallsvenskan är ju en serie där det för tillfället händer en hel del osannolika saker.

Den mest osannolika saken de senaste dagarna är ju Helen Eke:s självmål mot Kif Örebro – ett helt absurt mål. Jag känner inte Eke och vet följaktligen inte hur bra hon är på att komma över motgångar. Men förhoppningsvis kan hon snart le åt eländet.

I helgen är just Hammarbys match kanske den allra mest intressanta. Vinner Stockholmslaget i Kristianstad är KDFF i högsta grad nerdraget i nedflyttningsstriden.

Både Rosengård och Kif Örebro känns redan klara för åttondelsfinal i Champions League. När sextondelsfinalerna lottades tidigare i dag fick de båda svenska såpass lätt motstånd att de bara måste gå vidare.

Örebro möter de grekiska mästarinnorna Paok, något som borde innebära två klara segrar. Totalt skall det kunna gå över tvåsiffrigt. För Rosengård väntar finska mästarinnorna PK-35 Vantaa, ett lag Rosengård bör slå med minst 5–0 över två matcher. Minst.

De mest intressanta mötena efter dagens lottning är Lilleström–Zürich, Chelsea–Glasgow City och Brescia–Liverpool. Hela lottningen finns här.

Apropå Brescia och italiensk damfotboll skrev ju Lisa Ek på för Fiorentina häromdagen. I Florens har stora herrfotbollsklubben Fiorentina valt att göra en seriös satsning på damfotboll och har tagit in det lag som tidigare hette Firenze under sina vingar. Det blir intressant att följa utvecklingen inom Fiorentina.

Det har gått en vecka sedan jag senast skrev här. Huvudorsaken till uppehållet är att jag utöver det vanliga nu också är mitt inne i en flytt och ett nytt bokprojekt. Varken tid eller energi räcker därför för att hålla det vanliga tempot i uppdateringarna här.

Men även om det kan bli lite oregelbundenhet i inläggen även den kommande tiden är inte bloggen på något sätt nedlagd. Se det mer som en halvsemester…

Sedan jag senast skrev har AIK börjat planera för elitettan 2016. Efter förlusten borta mot Mallbacken i helgen har Solnaklubben lånat ut Emma Lundh till norska mästarinnorna Lilleström. Kanske kan det få igång Lundh igen.

Hon har ju minst sagt svag statistik för de senaste två åren. I årets damallsvenska har hon spelat i samtliga 13 matcher (elva från start) och producerat noll poäng. Noll mål, noll assist. Visst är AIK ett svagt lag, men jag tycker att man kan kräva mer av en spelare som ingick i vår VM-trupp.

Lundh går från ett bottenlag till ett blivande mästargäng. För trots att LSK kryssade mot Stabaek senast har man nog redan gjort guldrycket i toppserien. Man har sju poängs ledning efter att huvudkonkurrenterna Klepp och Avaldsnes igår delat på poängen.

Tillbaka till matchen Mallbacken–AIK.

Oavsett om det var ett korrekt domslut att blåsa straff eller inte – personligen tycker jag att det är jättesvårt att se – så var det ett oerhört dumt val av Elin Bragnum att sätta den tacklingen. Hon är steget efter och tar en jätterisk mot en spelare som har dålig vinkel.

Välorganiserade Mallbacken ligger nu över nedflyttningsstrecket, något som jag inte hade förväntat mig för någon månad sedan. Kul med positiva överraskningar.

Snackisen i damallsvenskan den senaste veckan kunde ha varit att June Pedersen gjorde två frisparkmål från mittlinjen när Piteå reste sig från 5–0-förlusten i Linköping genom att besegra Göteborg med 4–0.

Men veckans snackis är ju tyvärr Vilans IP. Det är ju förstås inte acceptabelt att matcher skjuts upp på sådana grunder. Kanske att det är bäst att hela damallsvenskan spelas på konstgräs…

Här är en artikel om att den ansvarige på Kristianstads kommun upplevde en rätt jobbig tisdag.

I toppstriden knappar Linköping och Eskilstuna in på Rosengård. Nu ligger alla tre lagen inom två poäng, något som gör att vi kan få en spännande höst både i toppen och botten av damallsvenskan.

* Om någon timme lottas de svenska lagen in i Champions League. Kif Örebro blev seedat med minsta möjliga marginal. Därmed ökade chanserna rätt rejält att vi får med två lag bland de 16.

Några av storfavoriter i UWCL spelade ju Valais cup förra helgen. Där vann tyska mästarinnorna Bayern München finalen mot de franska mästarinnorna Lyon med 3–1. Vivianne Miedema stod för ett mål och ett assist, men såg inte så glad ut för det…

* I veckan har USA:s landslag inlett sin segerturné över hemlandet genom att besegra ett svagt Costa Rica med 8–0…

…och 7–2. Att segerturnén dras igång mitt i avgörandet av NWSL väcker känslor. På twitter vädrade bland annat den före detta landslagsspelare Aly Wagner i går sin uppfattning av hur US Soccer misshandlar sin liga. Det är lätt att hålla med. Det är många bra matcher i NWSL, men när det bara känns som att stjärnorna gör gästspel blir inte ligan så het och bra som den borde/kunde vara.

* Slutligen har två allstarlag presenterats i veckan. Först var det allstarlaget för Champions League 2014/15 som blev offentliggjort. Laget bestod av 18 spelare, och där fanns tre svenska och tre damallsvenska spelare. Överraskningen Zecira Musovic är förstås både svensk och damallsvensk. I övrigt handlade det om Nilla Fischer, Caroline Seger, Ramona Bachmann och Marta.

Dagen efter kom det riktiga allstarlaget, alltså världslaget efter VM i Kanada. Det var som väntat fritt från svenska spelare. Däremot fanns två damallsvenska representanter i form av Bachmann och Anja Mittag. Här är laget i sin helhet:

Målvakter:
Nadine Angerer, Karen Bardsley och Hope Solo.

Backar:
Saori Ariyoshi, Lucy Bronze, Kadeisha Buchanan, Steph Houghton, Julie Johnston, Meghan Klingenberg och Wendie Renard.

Mittfältare och forwards:
Bachmann, Lisa De Vanna, Amandine Henry, Elise Kellond-Knight, Eugenie Le Sommer, Carli Lloyd, Mittag, Aya Miyama, Megan Rapinoe, Mizuho Sakaguchi, Celia Sasic, Elodie Thomis och Rumi Utsugi.

Jag måste säga att laget innehåller flera väldigt konstiga uttagningar. I vissa fall känns det som att Fifas tekniska kommitté mer har sett vilka spelare som fått störst rubriker, inte vilka som var bäst på planen.

Mitt världslag tog jag ut direkt efter VM. Det såg ut så här. Nio av de spelare jag hade med i min startelva fick plats även i det officiella världslaget. Däremot var vi ganska oense om bänkspelarna. Bara tre av mina avbytare fick plats i Världslaget.

Jag har varit fast i skogen under hela veckan och faktiskt vågat mig på en egen debut i O-ringen. Därmed har jag bara följt damfotbollen högst sporadiskt.

Jag hann se den sista halvtimmen av den damallsvenska seriefinalen. Och sett till den var det helt logiskt att Linköping vann. Under den perioden kändes Rosengård tandlöst. Men som sagt, jag såg bara sista halvtimmen.

Hursomhelst gör resultatet att damallsvenskan numera har en högst livaktig guldstrid – något som förstås är jättekul för oss som inte har hjärtat i något av topplagen, utan helst vill se ett race in på mållinjen.

I dag går sista etappen av O-ringen, och förhoppningsvis har jag hunnit påbörja min semester till 18.00. För då sänder Eurosport EM-semifinalen i F19 mellan Sverige och Tyskland. Det borde kunna bli en riktigt jämn match. Båda lagen saknar ju några av sina affischnamn. Sverige är utan Zecira Musovic och tyskorna får klara sig utan VM-spelaren Pauline Bremer.

Personligen tänker jag kika lite extra på Stina Blackstenius och Lea Schüller i kväll. Det är två spelare som bär stora förhoppningar på sina axlar.

Det har gått några dagar sedan mitt senaste inlägg. Mitt fokus är för tillfället riktat mot orientering och O-ringen som avgörs i Boråsområdet.

Att leta kontroller i skogen är inte min hemmaplan och när man skall jobba i främmande terräng krävs det att man lägger ner mycket energi för att få till en bra bevakning, därför har bloggen blivit lidande i veckan. Risken är att det blir sporadiska inlägg även kommande dagar.

Under mina dagar i bloggskugga har dock vissa hittat rätt inom damfotbollen. Mest glädjande är ju förstås att F19-landslaget fann den snabbaste vägen till Papua Nya Guinea – vilket ju var att vinna de två första gruppmatcherna i EM.

Det innebär i sin tur att vi kanske kan få se laget spela semifinal på fredag. Fattar jag tablån rätt sänder nämligen Eurosport den ena av de två semifinalerna.

Jag har inte sett några bilder från de båda svenska segermatcherna, men tycker att det känns positivt att laget har hållit nollan i båda matcherna trots att Zecira Musovic inte är med.

Det är förstås jättekul att vi återigen får ett lag i Ungdoms-VM. Förhoppningsvis kan förbundet jobba lite på marknadsföringen så att tjejerna kommer att synas en del inför VM.

Att vårt F19/96-lag är klart för EM-semifinal och VM-slutspel visar ju att det finns talang inom svensk damfotboll. Det troliga är att två–fem av spelarna i VM-truppen också blir A-landslagsspelare. Vilka det blir är i första hand upp till dem själva. Det är deras egen ambitionsnivå som avgör hur långt de når.

I andra hand är det upp till att vi har en förbundskapten som öppnar dörren för talangerna när de är redo. För man kan i princip bara bli en etablerad A-landslagsspelare genom att spela i A-landslaget.

Det om det roliga.

Celia Sasic

En tråkig nyhet nådde oss i veckan. VM:s skyttedrottning Celia Sasic lägger av redan vid 27 års ålder. Samma ålder har även Lauren Holiday, som ju också har meddelat att hon avslutar sin karriär.

Personligen tycker jag att de två tillhör världens bästa spelare och att de lägger av för tidigt. Samtidigt inser jag att morötterna för att fortsätta inom fotbollen är för dåliga för spelare som redan vunnit stora titlar som OS, VM eller Champions League.

Slutligen några ord om damallsvenskan. Där tog Vittsjö, Eskilstuna och Örebro viktiga segrar i helgen. Segrar som gör att det numera bara känns som att det finns tre lag som har chans att blanda sig i en eventuell guldstrid.

Göteborg är numera sannolikt borta från alla guldchanser. Laget har tappat 13 poäng – det kan vara för många. De senaste tre åren har de svenska mästarinnorna tappat sex, elva respektive elva poäng. Göteborgs chans är att vinna alla sina återstående matcher samtidigt som de tre nuvarande topplagen tappar, exempelvis genom att kryssa i alla sina inbördes matcher.

En sådan inbördes match spelas på onsdag. Då är det seriefinal mellan Linköping och Rosengård. Känslan är ju att den matchen kommer mer lägligt för LFC än för Rosengård. Inklusive cupen har Linköping efter den inledande måltorkan nu radat upp sex raka trepoängare. Lägger man dessutom till att LFC vann båda mötena i fjol samt hemmamatchen 2013 så känns det som att Rosengård har anledning att frukta besöket i Östergötland.

De nominerade till priset som bästa spelare i Europa säsongen 2014/15 presenterades i dag. Tolv spelare har klarat den första gallringen och bland dem finns en svensk, Caroline Seger. Övriga elva är:

* Nadine Angerer, Tyskland
* Alexandra Popp, Tyskland
* SImone Laudehr, Tyskland
* Celia Sasic, Tyskland
* Anja Mittag, Tyskland
* Dszenifer Maroszan, Tyskland
* Amandine Henry, Frankrike
* Wendie Renard, Frankrike
* Eugenie Le Sommer, Frankrike
* Veronica Boquete, Spanien
* Ramona Bachmann, Schweiz

Intressant är att trots att rösterna i det här skedet har delats ut av tränarna för de åtta kvartsfinallagen i Champions League samt de åtta europeiska förbundskaptener som ledde lag i VM har det gjorts högst anmärkningsvärda val.

På delad 23:e plats återfinns exempelvis Nadine Kessler. Hon var ju skadad nästan hela säsongen och noterades bara för totalt 30 spelminuter i tävlingssammanhang under aktuell säsong. Någon eller några i juryn som sett de minuterna måste ha ansett att det var en fullständigt magisk halvtimme…

Jag har tidigare alltid varit sådan att jag helst ser att jag har rätt. På senare år har jag dock försökt släppa på prestigen, något som fått följden att jag numera ibland till och med tycker att det är roligt att vara fel ute.

Jag borde förresten ha lärt mig vid det här laget att inte lägga för stor vikt vid resultat i träningsmatcher. Men 0–8 mot Göteborg var ett resultat som gav så extremt negativa vibbar att jag inte kunde låta bli att gissa att Mallbacken skulle bli damallsvenskans slagpåse i höst.

Jag har inte sett någon av dagens båda matcher, men de siffrorna som nådde mig från Värmland gjorde mig glad. Såväl 1–1 som 2270 var väldigt glädjande.

Eller, jag förstår att ni i Rosengård och ni som helst ser att två lag tidigt blir avsågade i bottenstriden förstås inte tycker att 1–1 var speciellt positiva siffror. Men för oss som vill ha spänning både i topp och botten var det kanonsiffror.

Fast på många sätt var 2270 ännu bättre. Har jag fattat rätt bor det alltså 130 personer i Mallbacken. I dag tog de 130 med sig 16,5 personer vardera till Standvallen och såg till att Mallbacken numera toppar listan över damallsvenskans högsta publiksiffror under 2015. Fantastiskt.

I och med att Linköping vann med 2–1 i Umeå blir seriefinalen på onsdag än mer hyperintressant. Vi kan knappast inte få något tronskifte eftersom Rosengård har så mycket bättre målskillnad, men LFC kan ta sig upp jämsides med mästarinnorna på onsdag. Hyperintressant var ordet.

LFC:s pinsamma hemmasnitt på 336 åskådare hittills i år borde kunna ökas rejält efter den matchen.

* I dag har F19-landslaget tagit ett stort steg mot EM-semifinal och mot VM i Papua Nya Guinea. 3–0-segern mot Israel var i och för sig planenlig. Den var inte desto mindre viktig. Seger mot Danmark på lördag och Sverige kommer för andra gången någonsin att spela i ett ungdoms-VM på damsidan. Det vore förstås riktigt kul.