Schelin bäst genom tiderna – eller?

Lotta Schelin

Lotta Schelin fick som första spelare diamantbollen för tredje gången, och är därmed Sveriges bästa fotbollstjej genom alla tider. Eller?

Mitt svar är nej, hon är inte bäst. Inte ännu.

För jag kräver att tidernas bästa spelare skall prestera på toppen av sin förmåga i de avgörande matcherna med landslaget. Det gjorde Hanna Ljungberg. Det gjorde Victoria Sandell Svensson. Det gjorde Pia Sundhage. Det gjorde Malin Moström. Det har inte Lotta Schelin gjort hittills.

Flera av de andra spelarna var samtida, och slogs inbördes om titlarna, medan Lotta Schelin i nuläget är ganska ensam svenska på den allra högsta nivån.
Det gör att hon fick det finaste priset även i år, ett år där hon spelmässigt sett inte har glänst lika mycket som i fjol.

Jo, jag vet att hon var med och tog trippeln – Champions League, franska ligan och franska cupen. Och att hon blev bästa målskytt i landslaget i år.
Så titelmässigt är det närmast omöjligt att argumentera mot Schelin. Men jag tycker att hon borde ha haft sitt svaga OS mot sig. Precis som Pia Sundhage förväntar sig att Schelin och Caroline Seger skall bära Sverige i EM nästa sommar, förväntade vi oss att duon skulle bära oss i OS i somras.

Så blev det inte. Båda var besvikelser. Seger den största, medan Schelin fick godkänt. Men godkänt var ju inte det betyg man hade hoppas att vår världsstjärna skulle kvittera ut i årets viktigaste turnering.

Schelin fick en svag trea av mig i Champions Leaguefinalen, där hon blev utbytt på slutet. Hon missade flera fantastiska lägen i den matchen, lägen hon borde ha förvaltat.
Däremot presterade hon genom två målpass i ligafinalen mot Juvisy, och genom att göra båda Lyons mål mot Montpellier i cupfinalen.

Trots att jag har högre förväntningar på Lotta Schelin än vad hon presterat under året, så vill jag ta tillfället i akt att gratulera henne. På många sätt är hon ändå alltså en värdig vinnare.
Och jag hoppas att priset är en morot till att prestera på den absoluta toppen i juli nästa år. För en glimrande Schelin är en förutsättning för svensk framgång.

I övrigt imponerade Pia Sundhage som vanligt mest på Fotbollsgalan. Man kan ha olika uppfattningar om hennes sånginsatser. Men visst är det underbart med en ledare som inte bryr sig om vad andra tycker, utan kör sitt eget race?

Vad gäller pristagarna i övriga kategorier så prickade jag alla utom Emma Berglund i mitt tips från den 19 oktober. Det var trots allt en bra utdelning.
Och jag tycker att det var kul att se att både Anja Mittag och Veronica Boquete gjorde seriösa försök att hålla tacktal på svenska. Det visar både på mod och hög ambitionsnivå.

…och inte Ilestedt heller.

Noterar att det är fler än Elin Rubensson som fått många genombrott i damallsvenskan.

För även Amanda Ilestedt har slagit igenom två gånger. Hon var ju även nominerad till årets genombrott redan 2010, då tillsammans med Sofia Jakobsson, Tilda Heimersson och vinnaren Antonia Göransson.
Jakobsson vann ju för övrigt sedan 2011, på sin andra nominering.

I kväll får vi med mycket stor sannolikhet för andra året i rad en vinnare som varit nominerad två gånger. Jag tycker att det här är väldigt konstigt. Men sannolikt tycker inte Svenska Fotbollförbundet att det finns tillräckligt många svenska talanger, utan hoppas att vi skall glömma tidigare nomineringar, och tar med de främsta tills de får priset.

Det innebär väl att Lina Hurtig skulle kunna få genombrott i minst två–tre år till…

Jag backar, Rubensson borde inte vinna årets genombrott

För ett tag sedan redovisade jag mina vinnare på Fotbollsgalan. Då förordade jag Elin Rubensson som självklar vinnare av priset för Årets genombrott.

Det tar jag dock tillbaka nu.

Jag gör det trots att Rubensson på många sätt är bästa kandidaten. Det är ju bara det att hon inte borde vara kandidat i den har kategorien. Hon var ju nämligen nominerad till årets genombrott redan i fjol. Då vann Sofia Jakobsson i konkurrens med Rubensson, Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson.

Som jag ser det får man sitt genombrott en gång, inte två. Och då jag genom Robert Laul:s blogg uppmärksammats på att Svenska Fotbollförbundet ansåg att Rubensson slog igenom 2011 kan hon inte ha gjort det igen 2012.
Elin Rubensson borde alltså inte vara nominerad till årets genombrott 2012. Och priset bör nu istället gå till hennes klubbkamrat i LdB FC Malmö, Amanda Ilestedt.

I övrigt står jag fast vid mina pristagare. Jag noterar att guldtränare Tony Gustafsson inte är nominerad som årets tränare, vilket borde öppna för Tyresöduon.

När det gäller diamantbollen inser jag att Lotta Schelin sannolikt vinner. Hon gör det i så fall inte för att hon personligen har haft en kanonsäsong, utan för att hon spelar i en klubb som dominerat totalt i Europa.
Jag tycker att man bör ha presterat på sin högsta nivå med landslaget i OS för att vinna i år. Men känslan är att min åsikt inte är så mycket värd i det här fallet…

Fotbollsgalan och diamantbollen

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?