Etikettarkiv: Investors Group Field

Äventyr i Winnipeg, dag 7: Marta, Solo, Musovic och parkerad buss

Publicerad den av
2

Jag sitter nu på presscentret i Investors Group Field och väntar in Australien–Nigeria. Här har jag nyss fått klart för mig att Sverige har vunnit i basket-EM och att mitt lag vann sin viktiga bortamatch i fyran. En bra start på arbetsdagen.

Dessutom har arrangören skött biljettutdelningen mycket bättre den här gången så det finns inga mörka moln på himlen för tillfället.

Utanför arenan gjorde jag dock en jättemiss. Jag var antar att jag kände mig ledig… Det var nämligen så att jag träffade en tonårsgrabb i svenska färger. När han förstod att jag var svensk blev han överlycklig. Hans familj har Sverigekoppling, namnet Sjöberg nämndes. Han hade aldrig tidigare träffat någon svensk. Nu ville han lära sig att säga ”Bra”, ”Mål” och ”Hur mår du?”

Jag tyckte det var lite småkul. Men när hans mamma berättade att familjen hade åkt åtta timmar enkel resa för att heja fram Sverige borde jag ha tagit namn och en bild för den här bloggen. En miss.

Lämnar vi VM tillfälligt har damfotboll.com i dag avslöjat att Zecira Musovic inte får spela i U19-EM. Rosengård släpper henne inte. På ett sätt är det logiskt eftersom mästerskapet ligger utanför de fönster som är avsedda för landslagsspel.

Samtidigt blir det tydligt att förbundskaptenerna och de damallsvenska klubbarna inte är överens. Pia Sundhage har ju tidigare sagt att hon misslyckats med den kommunikationen. Det är nog läge för förbundet att sitta ner med EFD och ha ett rejält snack i höst.
För svensk damfotboll är ju det här negativt. Vi vill ju så gärna ha med ett lag i F20-VM i Papua/Nya Guinea nästa år.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Förmiddagen har ägnats åt att kolla runt lite på de texter som skrivits om VM. I Winnipegtidningarna är man imponerade av Sundhages presskonferens i går, framför allt av hur hon tog sig ur det rabalder hon skapat i USA efter Times-intervjun. Men även av hur härligt frispråkig hon är.
Jag håller verkligen med om att Sundhage tog sig ur Timesartikeln på ett utmärkt sätt. Däremot tycker jag inte att det strålar lika mycket om vår förbundskapten som det gjorde för ett par år sedan. Det kan vara så att man har vant sig, men…

Apropå artiklar har DN i dag en bra genomgång av Hope Solo:s liv. Och den här långa intervjun med Marta (på engelska) är också riktigt läsvärd. Den håller faktiskt väldigt hög klass.

Apropå dagens Sverigematch handlar mycket om försvarsspel. Sundhage vill ju helst prata anfallsspel, men nu verkar hon ha tvingats backa. En som älskar försvarsspel är Jose Mourinho. Han sa häromdagen:

”Man måste vara bra förare för att parkera bussen. Jag ger förare kredd. Det tar tid att lära sig det här.”

Slutligen finns det nu en svensk reklamfilm för dataspelet Fifa 2016. I den säger alla svenska spelare:

”Jag är med i spelet”

Ända till Olivia Schough avslutar med att säga:

”Vi är med i spelet”

Vi får väl verkligen hoppas att alla svenska spelare är med i spelet i dag.

Matchguide Sverige–USA

Publicerad den av
2

Den här fredagen är en viktig fotbollsdag på båda sidor av Atlanten. På hemmaplan spelar mitt lag viktig bortamatch mot Hestrafors i Västergötlands södra damfyra. Lycka till.

Några timmar senare är det dags för Sveriges andra VM-match. Det är världstvåorna från USA som står för motståndet, och här är min syn på förutsättningarna:

Arena: Investor Group Field i Winnipeg, eller som den heter under VM: Winnipeg Stadium.

Matchstart: 02.00 (19.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 01.00.
Domare: Sachiko Yamagishi, Japan.
Väder: Det förväntas bli soligt, varmt och kring 27 grader vid avspark.
Odds: 90–10 i amerikansk favör. Mitt tips är att USA vinner med 2–0.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.
Trolig amerikansk startelva: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Christen Press – Sydney Leroux och Abby Wambach. Sannolikt får Alex Morgan göra ett inhopp på cirka 30 minuter.

Kommentar: Här möts två lag som känner varandra väl och som leds av två förbundskaptener som känner varandra mer än väl efter en mängd års samarbete.

Flera av spelarna har varit lagkamrater och som grädde på moset har USA en svensk assisterande förbundskapten i Tony Gustavsson.

Båda lagen gick dessutom inte i mästerskapet med många frågetecken kring sig. USA har haft svårt att få riktig spets på anfallsspelet under våren, medan Sverige har sökt efter en defensiv stabilitet.

Inget av lagen fick till någon fullträff i sina VM-premiärer. USA var utspelat i 30 minuter av Australien. Man räddades så långt av Hope Solo och ett turligt mål framåt. Megan Rapinoes skott hade gått många meter utanför om det inte ändrat riktning.

Efter paus visade dock USA tyngd och stabilitet och malde ner Australien. Vid slutsignalen hade amerikanskorna trots allt tagit en imponerande seger. Imponerande för att man vann klart utan att prestera på sin absoluta topp. För USA blir det en stor injektion när Alex Morgan är redo för spel i 90 minuter.

Hon sa i och för sig efter premiären att hon är redo att starta redan mot Sverige. Men mer troligt är att hon gör ett inhopp på 25–30 minuter. Så här sa Morgan om sin status:

”Ja, jag är redo att starta om Jill (förbundskapten Ellis) vill det. Planen är att bygga på fler och fler minuter under turneringens gång, men behövs jag redan från start är jag förberedd.”

Det finns alltså många likheter mellan lagen. Ytterligare en är att båda är väldigt offensivt balanserade och har brist på bollvinnare på mittfältet. USA skulle kunna lösa det genom att flytta upp Christen Press på topp och spela Morgan Brian från start. Känslan är dock att man väljer samma startelva som senast.

Det innebär i så fall att Abby Wambach startar som forward. Jag frågade Emma Berglund tidigare i veckan hur man bäst stoppar Wambach i luftrummet. Svaret kom blixtfort:

”Man sätter Nilla Fischer på henne”

När vi ändå är inne på nickstarka amerikanskor, de svenska försvararna gör bäst i att se upp med Julie Johnston vid fasta situationer. Den 23-åriga mittbacken är stark, har bra tajming och offrar sig skoningslöst om bollen kommer mot henne. Det är ingen slump att hon är USA:s näst bästa målskytt i år.

Totalt sett har USA en klart snabbare backlinje än Sverige. Det är här den stora skillnaden mellan lagen ligger. USA har en väldig god defensiv trygghet. Man har bara släppt in tre mål på de senaste tio landskamperna. Samma siffra för Sverige är 18.

Den svenska defensiven har varit otroligt virrig under en längre period. Mot Nigeria i premiären kändes backlinjen stundtals både långsam och stabbig. Dessutom föll laget i sär, vilket skapade centrala ytor för motståndarna från vilka de kunde slå precisa passningar förbi de svenska backarna.

Dessutom saknade Sverige ett fungerande anfallsspel i matchen. Att man gjorde tre mål var fantastiskt bra gjort med tanke på att man bara spelade till sig en enda målchans i själva spelet på hela matchen. Det var genom bra känsla i de fasta situationerna som man fick med sig en poäng.

Effektivitet och bra slagna hörnor och frisparkar kommer att krävas mot USA för svensk del. Amerikanskorna bjuder som sagt inte på så många chanser i matcherna, utan det gäller att ta de som dyker upp.

För svensk del har mycket av debatten den senaste tiden handlat om lagets fysiska status. Många spelare har skavanker eller har nyligen varit skadade. Och som grädde på moset fick flera kramp mot Nigeria. Nu är det avspark lite senare på kvällen, vilket bör innebär att temperaturen sjunkit till behaglig nivå i andra halvlek.

På presskonferensen inför matchen konstaterade Pia Sundhage att Sverige har två chanser att fixa avancemang. Man behöver alltså inte känna press mot USA.
Jag håller med till viss del. Med tanke på hur det såg ut mot Nigeria skulle kunna kännas positivt med en hedersam förlust.

Och faktum är ju att Sverige gjort ganska bra resultat mot USA de senaste åren. På de senaste åtta matcherna har vi tre segrar och bara två förluster. Det är alltså inte omöjligt med svensk triumf – även om det känns osannolikt i dag. Och skulle vi vinna är plötsligt gruppsegern inom räckhåll…

Det sista var ett hastigt utslag av överoptimism. Prio ett i det läget Sverige är nu måste vara att ta sig vidare ur gruppen. I det sammanhanget är mötet Australien–Nigeria viktigt.

Det känns som en väldigt oviss match på förhand. Jag skulle kanske inte ha något emot att Australien vann, för då kan Sverige ta andraplatsen i gruppen av egen kraft – även vid förlust mot USA.

Äventyr i Winnipeg, dag 2: Vilket spektakel

Publicerad den av
Svara

Sannolikt är det inte av fördel för någon VM-arrangör att jag upplevde mina tre första mästerskap i Tyskland. De var alla otroligt välordnade med grym service.

Ännu så länge imponerar knappast de kanadensiska VM-värdarna. Medieservicen håller ingen VM-klass och presskonferenserna hittills i dag har varit rena spektakel.

Sverige var först ut. Det skulle vara 30 minuter med Pia Sundhage, Lotta Schelin och Caroline Seger. Fotograferna kördes ut efter 55 sekunder. Sundhage sa:

”Hoppas de hann ta någon bild.”

Och efter 11,5 minuter hade det gått en halvtimme. Det enda vi hann höra var att Sverige:

* …tar en match i taget.
* …har sett fram emot att det äntligen börjar.
* …har fokus på det som man skall göra – spela fotboll.

Matnyttigt. Som grädde på moset hölls allt på engelska så att etermedia inte kunde utnyttja svaren.

Det roligaste på presskonferensen är den väska som börjar spela musik 4,45 in i klippet nedan. Musiken hörs dåligt på klippet men var väldig tydlig i rummet, något säkert Seger kan intyga… Allra roligast var att den nigerianska reportern som ägde väskan inte märkte något samt att hon blev arg över att någon (Aftonbladets Kristoffer Bergström) hade burit ut hennes väska.

Eftersom vi gick miste om en kvart med landslagets nyckelpersoner blev det efter många om och men en mixad zon efter träningen. Det gjorde att vi tvingades välja mellan att gå på Nigerias presskonferens eller Sveriges mixade zon. En funktionär sa:

”It’s still something”

Tyvärr var den mixade zonen så sen, svensk tid, att vi på lokaltidningar inte hann få hem några texter. Men vi fick i alla fall veta att underlaget på Investor Group Field är hårt som i Toronto – alltså dåligt. Fast Sundhage ville inte ta ordet dåligt i sin mun, hon sa istället:

”Det är lite annorlunda än det vi har tränat på, men det blir alldeles utmärkt. Det är ganska bra det här, vi slipper ju en massa linjer, det är en fotbollsplan – så det är bra.”

Med den mixade zonen reparerade alltså arrangören sitt misstag hjälpligt. Att vi i media inte har tillgång till mat på arenan är sämre. Vi erbjuds bara en godisautomat. Långt ifrån VM-klass.

Det är inte heller VM-klass att arrangören inte har namn på Nigerias förbundskapten eller lagkapten Evelyn Nwabuoku på deras presskonferens. Det är knappast professionellt att kalla dem coach och player. Däremot är den nigerianska presskonferensen underhållande. Coach Edwin Okon vidhåller att han inte studerar motståndarna. Inte ett dugg.

Sinclair pallade för pressen

Publicerad den av
4

En lätt darrig Christine Sinclair rullade in en straff på övertid inför 53 058 åskådare och VM fick bästa möjliga start.

Så kanske man inte ser det i Kina – men för intresset här i Kanada var förstås 1–0-segern otroligt viktig.

Själv satt jag på en sportbar och följde matchen. Eller matcherna. För jag såg först herrfotbollens största match i år, Champions Leaguefinalen, och sedan VM-premiären.
Den första matchen såg jag till stor del ihop med en yngre, manligt dominerad publik. Sedan gick många av de unga männen hem och ersattes av kvinnor i olika åldrar lagom till VM-premiären.

Dagens högsta jubel i sportbaren kom när Juventus kvitterade mot Barcelona. Det finns tydligen en stor grupp Italienättade invånare här i Winnipeg. Fast jag skulle säga att jublen för Barcelonas alla tre mål också överröstade det jubel som kom när Sinclair avgjorde med sitt 1–0-mål för Kanada.

Det var ändå straffmålet som berörde mig mest. Tänk att Kanadas egen superstjärna får chansen från straffpunkten på övertid i en VM-premiär på hemmaplan. Över 53000 åskådare förväntar sig att hon skall göra mål.
Det går liksom inte att föreställa sig den press hon måste ha känt när hon stegade fram till straffpunkten. Visst, träffen var långt ifrån klockren. Men placeringen av bollen, just i insidan av stolpen gjorde ändå skottet otagbart. Starkt.

Personligen tyckte jag att domslutet från Kateryna Monzul var korrekt. Det hindrar inte att jag tvivlar på att den ukrainska domaren hade blåst en sådan straff till Kina på övertid.

Senare i natt svensk tid har Holland också vunnit sin match med 1–0. Lieke Martens satte bollen läckert i bortre hörnet, precis som hon gjort flera gånger för Göteborg. Martens blev matchvinnare, men hon borde/kunde också ha blivit syndabock. För den mexikanska domaren Quetzalli Alvarado blundade för en solklar straff när just Martens sprang ner Hannah Wilkinson med cirka tio minuter kvar att spela.

Jag såg bara en halvlek av matchen – den andra. Och där imponerade inte Holland speciellt mycket. De brukar ju vara bollsäkra och kunna döda tid genom att spela runt bollen. Så såg det dock inte ut, utan Nya Zeeland förde spelet och hade mest bollinnehav. Och borde alltså även ha haft en straff.

Totalt sett efter första omgången i grupp A är det mina båda favoriter i topp. Det här är dock en så jämn grupp att inget är avgjort ännu. Visst har Kanada och Holland ett bra utgångsläge, men matcherna Kanada–Nya Zeeland och Holland–Kina i nästa omgång är båda ganska ovissa.

Från dagens matcher tycker jag ändå att Kanada var det lag som imponerade mest. De skapade alla matchens målchanser mot Kina – även de två kinesiska. Mittbacken Lauren Sesselmann hade ett par riktigt svaga minuter och gav bort ett friläge och tvingade lagkompisen Desiree Scott att dra på sig en farlig frispark. Frisparken slog Wang Lisi i båda stolparna. Där var det bara millimetrar från ett riktigt drömmål.

Kina är välorganiserade och har en grymt bra målvakt i Wang Fei, men det är svårt att bara försvara sig långt i ett VM. Och anfallsspelet lyste helt med sin frånvaro. Precis som med Holland hade jag förväntat mig att kinesiskorna skulle kunna ha lite bättre passningsspel. Nu var det Kanada som hade klart störst bollinnehav.

I Kanada imponerades jag mest av mittbacken Kadeisha Buchanan. Hon är en fantastiskt stor talang. Jag skäms lite att jag glömde henne när jag nyligen listade kandidater på vilka som är aktuella att bli VM:s bästa U21-spelare. Fast jag tröstar mig lite med att även Fifa gjort samma misstag. Buchanan är ju en självklar kandidat. Hon är sannolikt världens bästa unga back och hon är bara 19 – hon fyller inte 20 förrän i november.

Att Kanadas skulle sluta 1–0 var ju förresten en riktig lågoddsare. Räknar vi bort inofficiella landskamper, som 0–0-mötet med Nigeria, så står kanadensiskorna nu på sex raka 1–0-matcher. Fyra av dem är segrar, två är förluster.

Det om matcherna i grupp A. I morgon (kanadensisk tid – i dag svensk tid) lär det bli mer ojämnt i VM. Då drar nämligen grupp B igång med matcherna Norge–Thailand och Tyskland–Elfenbenskusten.

Personligen kommer jag att ägna en stor del av dagen åt att lyssna av läget inför Sveriges premiär. Alla fyra lagen i grupp D kommer till Investors Group Field för presskonferenser i morgon. Även om dagen-innan-presskonferenser brukar vara rätt tråkiga blir det intressant att höra hur tongångarna låter från de olika lagen. Vi hörs.