En av nycklarna för svensk framgång i kvällens kvartsfinal mot Nederländerna är att våra ytterbackar klarar av att hantera Nederländernas duktiga yttrar Lieke Martens och Shanice van de Sanden.
Ingen av de svenska ytterbackarna har varit med på någon pressträff efter Italienmatchen, men i den mixade zonen efter matchen stoppade jag Jessica Samuelsson för att kolla av hur hon tycker det är att möta Nederländernas stjärnor.
Och ur svensk synvinkel var det trevliga svar. Så här sa Samuelsson om Martens:
– Jag har ganska bra koll på henne faktiskt, både från landslagssammanhang och från damallsvenskan, så det skall bli kul. Hon är en väldigt bra fotbollsspelare, så klart att det kommer att bli en väldigt tuff match. Men jag känner ändå att jag har bra koll på henne.
Har du ett mentalt övertag på henne, tycker du?
– Senast vi mötte Holland spelade jag mot van de Sanden, men nu har de bytt och Lieke är tillbaka på vänster. Men jag har mer mött Lieke i damallsvenskan. Jag vet ju att hon helst vill gå inåt i planen, att hon helst vill ta distansskott och att hon är bra med båda fötterna, hon slår ju även inlägg med vänsterfoten. Hon är allround, bra på allting. Som sagt, jag har koll på henne. Sedan gäller det bara att göra det ute på planen också.
Hur är det att möta van de Sanden då?
– Jag känner att jag har bra koll på henne också. Henne mötte jag i OS-kvalet, då kände jag att jag fick bra koll på henne, så jag känner att jag har ett litet psykologiskt övertag på båda. van de Sanden har gjort det väldigt bra hittills i mästerskapet. Hon är löpstark och springer på det mesta. Sedan kanske hon var lite lättare att ha på vänstersidan, för då gick hon mycket inåt. På högersidan vill hon mer gå runt och slå tidiga inlägg och så. Hon har gjort en riktigt bra start, så henne måste vi hålla koll på.
Vad är viktigt när man möter en spelare som är så snabb. Skall man backa hem och ligga lågt?
– Kanske något mellanting. Inte för lågt, men inte den där höga pressen heller. Vi har inte pratat om det här än, men det gäller bara att ligga kompakt med hela laget och kanske att yttermittfältaren måste komma ner och hjälpa till också om de kommer runt för mycket. Så att vi verkligen stänger till. Vi vet ju att deras kantspel, det är där de är riktigt farliga.
Hur ser du på att få möta hemmanationen?
– Jag hörde att det redan var fullsatt. Så att slå ut dem, det blir ju jäkligt kul. Då kommer vi att gå med bra självförtroende till semin. Det vore häftigt.
Hur lät det i omklädningsrummet efter förlusten mot Italien?
– Det var lite deppigt till en början, men sedan hade vi ett gott snack. Vi har tagit oss till kvartsfinal, och jag vet inte om det bättre att möta Danmark än Holland egentligen. Det har väl bara med självförtroende att göra, att vinna gruppen. Nu taggar vi om, och är laddade för den här matchen.
Du vilade mot Italien, har du känt dig sliten?
– Jag har haft lite trötta ben i början av turneringen, så kroppsmässigt kanske det var det bästa. Sedan vill man ju alltid spela.
Julia Spetsmark
Under veckan hade jag även ett kort snack med Julia Spetsmark, som ju fick göra mästerskapsdebut med ett kort inhopp mot Italien.
Personligen tycker jag att Örebromittfältaren utmärker sig på träningarna genom att hon ser ut att njuta mer än de andra. Spetsmark är helt enkelt den svenska spelare som ser ut att ha roligast på EM.
Först ville dock kvällstidningarna prata om den här tweeten:
Under våren knegade Spetsmark hos oss på lagret och tömde containrar mm. Idag mästerskapsdebut. pic.twitter.com/RFOvn3mCQP
— Erik Granlycke (fd Österlund) (@coachosterlund) July 25, 2017
Så här sa Spetsmark om när hon bytte lagarbete mot lagerarbete:
– Jag jobbade på Rönners Ullmax ett tag i våras, så det är nog grabbarna på lagret där som skrivit det där. Det var ett par månader sedan, jag jobbade lite vid sidan av fotbollen, det passade bra just då. Ett extraknäck. Det var lagerjobb, packade lagrar och så. Det var ett par veckor bara.
Var det en bra EM-uppladdning?
– Jomen, det var det. Jag lärde känna riktigt sköna tjejer och killar, så det var väl en bra uppladdning.
Trodde du att du skulle spela EM när du stod där på lagret i våras?
– Nej, det trodde jag kanske inte. Men så blev det. Det är väl kul att man kan ta olika vägar, att man kan komma hit på olika sätt.
Hur var det att få göra EM-debut mot Italien?
– Det var jättekul, jag var sjukt spelsugen, så det var hur roligt som helst.
Där tröttnade kvällstidningarna, och jag tog över och kollade det är om hennes glädje under varje träningspass:
– Man är ju här för att träna med landslaget liksom, det är ju hur roligt som helst, så jag försöker ta vara på de minuterna man har på planen, och bara ha roligt. Och det tror jag syns också.
Vad säger du om din position i laget, har du alltid sett dig som yttermittfältare? – I grunden är jag egentligen innermittfältare. Sedan har jag spelat en del forward och en del yttermittfältare nu på slutet. Nu har jag fått spela yttermittfältare ganska kontinuerligt i över två års tid, och på höger sida, så nu känner jag att jag behärskar den rollen. Innan var det mycket vänster, men jag trivs på många positioner.
Var skulle du spela om du själv fick skräddarsy din roll?
– Just nu är det nog yttermittfältare. Det är ju det jag är här för också, så det blir ju bra.
Vad tror du har gjort att du kom med till EM?
– Jag får väl tro på det Pia har sagt, att jag har kvaliteter som hon anser håller på den här nivån. Spetsegenskaper som att avsluta med båda fötterna, driva boll i hög fart, utmana en mot en. Det stämmer bra med min egen bild.
I kväll drar kvartsfinalerna i EM i gång. Jag noterar att jag, trots att jag hade flera fel i min stora EM-guide, lyckades pricka sju av de åtta kvartsfinallagen. Det är bara Norge som misslyckats, och Danmark som tillkommit.
Jag har även ännu så länge rätt segrare i skytteligan, för Jodie Taylor leder ju på fyra mål, trots att hon bara har spelat 148 minuter.
Nu är det dags för nya tips. För nu är det nollställt, den enda som hänger kvar från gruppspelet är positiva eller negativa känslor. Så här är mina tankar om de fyra kvartsfinalerna som drar igång i kväll med två riktigt öppna och ovissa drabbningar:
Nederländerna–Sverige Stadion De Vijverberg i Doetinchem, lördag 18.00
Tips: 49–51
Tv: SVT2 och Eurosport1.
Kommentar: Jag har hela tiden haft en bra känsla inför att möta Nederländerna. Det är en match där alla de ”gamla” svenska spelarna borde ha lätt att tända till lite extra. Det är även en match där Sverige inte behöver känna press att ”det här måste vi vinna”.
Tvärtom slår ju vårt svenska lag nu lite ur underläge, vilket brukar vara en fördel. Tankarna kring laget har ju för övrigt svängt rejält, efter två matcher var vi heta guldkandidater, nu efter Italienmatchen har förväntningarna sänkts betydligt.
För hemmanationen är det annorlunda. Man har tre raka uddamålssegrar i ryggen har laget medvind, och man kommer dessutom att ha stöd från drygt 10 000 supportrar. Men faktum är att jag var lite besviken på de orange supportrarna när jag såg Nederländerna–Danmark. De skapade inte alls det tryck som jag hade förväntat mig, i varje fall inte under matchen. Däremot var det skön stämning inför avspark.
Vem vet, kanske blir det bättre tryck på lilla De Vijverberg (uttalas Fajferbärsch) i Doetinchem. Men jag tror faktiskt att den svenska klacken har hyfsade chanser att hävda sig rätt bra.
Rent sportsligt har alltså Nederländerna imponerat. Framför allt har man öppnat alla tre matcherna väldigt starkt. Här är det förstås otroligt viktigt för Sverige att hålla emot i matchupptakten. Dels för att inte ge hemmalaget extra energi, dels för att vårt lag ju har haft det väldigt jobbigt när det kommit i underläge.
De är ju så att de sju senaste gångerna motståndarna har gjort matchens första mål har Sverige förlorat. Möjligen kan man se det som positivt att senast vi fick kryss från 1–0-underläge var just mot Nederländerna i OS-kvalet i mars i fjol. Och att senaste svenska segern från 1–0-underläge också var mot Nederländerna – i VM-genrepet i slutet av maj 2015.
Det skall dock sägas, att när man tittar tillbaka på 1–1-matchen i Rotterdam förra våren blir man lätt lite skraj. Då hade vi väldig tur som fick 1–1 mot ett nederländskt lag som saknade skadade Lieke Martens, och där man inte hade hittat matchat in spelskickliga Jackie Groenen. Nu i EM har de båda lyft hemmalaget rejält.
Minns att Nederländerna tog en tidig ledning i den där OS-kvalmatchen och att de hade total kontroll på den första halvleken. Ända fram till slutminuten, där mittbacken Kelly Zeeman slog en svag bakåtpassning som Olivia Schough snappade upp och förvaltade på bästa sätt.
Knappt 1,5 år senare är alltså hemmanationen ett par strån vassare i offensiven. Å andra sidan har Sverige byggt en stabilare defensiv, så det där kan kanske jämna ut sig.
Sveriges stora fördel i matchen är att vi har den överlägset största erfarenheter av avgörande utslagsmatcher. Ingen i det nederländska laget spelade senast landet vann en utslagsmatch i ett mästerskap – kvartsfinalen i EM 2009.
Där är det alltså plus för svenskt vidkommande, ett plus som lär växa för varje minut som går av matchen. Det svenska laget är tryggt i att ta matcher till förlängning och straffar. Vi borde också ha lite bättre fysik, speciellt som bara två svenskor har spelat full tid hittills, medan Nederländerna har tvingats slita hårt på sin startelva.
Tyvärr ser det ut som att Pia Sundhage ger Nederländerna lite handikapp genom att inte starta med starkaste elvan. Trots att hon nu har sett att det finns ett väl fungerande anfallspar i Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius, samt att Lotta Schelin funkar utmärkt på kanten, var känslan från gårdagens presskonferens att Sundhage tänker starta med forwardsduon Schelin/Blackstenius i kvartsfinalen. Gör hon det måste jag säga att jag har väldigt svårt att förstå hur hon tänker.
Däremot gillar jag att hon pratar om riskmiminering under den första kvarten. Sverige får som sagt inte bjuda hemmaspelarna på något i matchupptakten, för då kan det här bli riktigt jobbigt. Hemmaspelarna har sett trötta ut i slutet av matcherna, det är då Sverige skall slå till.
När det gäller den nederländska offensiven har den imponerat. Man har ett passningsskickligt mittfält och en väldigt stark anfallslinje. Men det är värt att poängtera att man trots det bara har gjort två spelmål. Alltså trots allt ett färre än Sverige.
Och det är värt att tänka på att det inte behöver vara en fördel att det har gått väldigt bra i gruppspelet. I utslagsmatcher nollställs allt, och om ett lag som gått som tåget plötsligt får lite motgång kan spelarna börja fundera. Och då kan de lag som slår ur underläge plötsligt få ett mentalt övertag. Här har man ju OS-ishockeyn 2002 som bästa exempel. Ni kommer väl ihåg hur Sverige hade tagit full poäng efter att bland annat spelat ut Kanada, medan Vitryssland kom till kvartsfinalen med två raka 8–1-förluster i bagaget. Om ni har glömt hur det gick kan ni ju alltid googla på Tommy Salo…
Tyskland–Danmark
Sparta Stadion i Rotterdam, lördag 20.45
Tips: 49–51
Tv: TV12, Eurosport1 och Cmore Fotboll.
Kommentar: Tyskland är det lag i EM som jag har sett minst av. Jag såg deras match ot Sverige på tv, men de andra två tyska matcherna har ju krockat med Sverige, vilket gjort att jag bara sett väldigt sporadiskt.
Dock har jag noterat att Tyskland har gått runt på mycket folk. Och det känns inte som att det berott på att man tänkt vila spelare, utan på att Steffi Jones inte har fått ihop laget och fortsatt håller på att testa sig fram. Senast provade hon exempelvis mittfältaren Lena Goessling som mittback.
Tyskorna har dessutom bara gjort ett godkänt spelmål, vilket är anmärkningsvärt. När det gäller Danmark har jag sett dem två gånger, mot Nederländerna och mot Norge. Och jag har blivit imponerad. Man hade i och för sig lite flyt mot norskorna på slutet. Däremot var det inte långt ifrån att man snodde både en och tre poäng från värdnationen. Danskorna har kvaliteter som borde passa Tyskland rätt dåligt. Exempelvis skulle ju Pernille Harder:s rörlighet kunna ställa till en del problem.
Danskorna har dessutom ingen som helst press på sig, alla tror ju att de skall åka ut. Eller, inte riktigt alla. Jag tror nämligen på god skrällchans här. Men det förutsätter förstås att Danmark verkligen tror på det, och inte viker ner sig av att ställas mot ”omöjliga Tyskland”.
Minns att Danmark slog ut Frankrike i kvartsfinal i det förra Europamästerskapet. Jag skulle alltså inte bli det minsta förvånad om de står för en jätteknall även den här gången.
Österrike–Spanien
Koning Willem II Stadion i Tilburg, söndag 18.00
Tips: 60–40
Tv: TV4, Eurosport1 och Cmore Live.
Kommentar: Österrike var min skrällvarning i det här mästerskapet. Så långt är jag stolt över mitt tips.
Inför avspark tippade jag att Dominik Thalhammer:s lag skulle gå till kvartsfinal, men jag gav dem ändå bara sju procents chans att erövra en medalj. Den procentsatsen är alltså nu uppe i 60.
Det österrikiska laget har ju nämligen varit ännu bättre än jag trott. För vem hade för några veckor sedan kunnat tro att laget skulle vinna grupp C före Frankrike? Österrike har dansat sig fram till kvartsfinal på ett imponerande sätt.
Fast det där med dansen gäller bara efter slutsignalerna. Under matcherna är det stenhårt jobb som varit Österrikes framgångsrecept. Laget har ett imponerande presspel, där flera spelare springer kopiösa sträckor.
När jag såg Österrike spela 1–1 mot Frankrike imponerades jag mest av lagkaptenen och speldirigenten Viktoria Schnaderbeck samt av fantastiskt löpstarka Nicole Billa. I de båda matcher Österrike har vunnit har skadedrabbade Schnaderbeck bara agerat inhoppare. Man har alltså viss bredd i truppen också.
Sett till gruppspelet är alltså Österrike klara favoriter i den här kvartsfinalen. Spanien är ju nämligen en besvikelse. Laget har massor av duktiga passningsspelare, men man saknar offensiv genombrottskraft.
Efter att ha bjudits på två mål av ett taffligt portugisiskt mittförsvar i den första halvleken av öppningsmatchen har Spanien spelat fem halvlekar utan att göra mål. Tänkta skyttedrottningen Jennifer Hermoso, som öst in mål tidigare under säsongen – både i ligan och i landslaget – verkar helt ur form.
Efter torsdagens 1–0-förlust mot Skottland pratade jag med en spansk radiojournalist. Jag frågade henne bland annat hur förbundskaptenen motiverat att inte Vero Boquete är med i EM. Svaret var:
”Han säger att han har 23 spelare som är bättre.”
Men ingen målskytt.
”Nej, han har lämnat Boquete hemma och även Atletico Madrids skyttedrottning Sonia Bermudez. Vi har fått en fantastisk lottning. Men vi trodde att Skottland skulle vara en lätt match. Men se hur det gick, vi klarade inte av att gå vidare själva, utan räddades av England. Hur skall det gå mot Österrike?”
Ja, den frågan känns motiverad. Speciellt som Spanien har problem i backlinjen. Där är framför allt mittbacken Andrea Pereira det svaga kortet. Hon är långsam i vändningarna och både England och Skottland har haft ganska klara strategier att hela tiden söka in med bollar på ytan bakom henne.
Det lär även kontringsstarka Österrike göra.
England–Frankrike
Stadion De Adelaarshorst i Deventer, söndag 20.45
Tips: 65–35
Tv: SVT1 och Eurosport2.
Kommentar: Det här blir den sista matchen jag kommer att se på plats innan jag vänder hem till Sverige. Jag hoppas att min EM-resa skall få en riktigt skön avslutning.
För det är ju en match mellan det lag som varit klart bäst i gruppspelet, England, och det lag som har klart störst potential, Frankrike.
Ännu så länge har jag inte lyckats se de engelska lejoninnorna på plats. Men jag har sett de två matcher där de spelade med sitt A-lag på tv, och man har verkligen en härlig trygghet och stabilitet i försvarsspelet.
Dessutom har man ju glödheta Jodie Taylor som hugger på allt. Hittills har hon gjort mål var 37:e minut i EM. Det är grymt imponerande. Hon har dessutom på egen hand gjort fler än vad Frankrike gjort på tre matcher.
För Frankrike är en besvikelse så här långt. Laget tog sig vidare ur gruppspelet med ett nödrop. Jag har sett deras två senaste matcher på plats, och båda gångerna har de haft extremt svårt att spela sig till målchanser.
På tre matcher har man inte heller gjort ett enda spelmål, utan de tre mål man har gjort har alla kommit på fasta situationer.
På presskonferenserna har deras förbundskapten Olivier Echouafni har hittat olika saker att gnälla på, inte minst på motståndare som backar hem och krymper ytor. Det känns som ett tecken på frustration över att han inte kunnat få ordning på lagets anfallsspel sedan skadan som gjorde att Amel Majri missade EM.
Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney är fantastiska bollspelare, rörliga och med skön bolltouch – men ingen av dem känns helt i toppform. Det tredje forwardsalternativet Marie-Laure Delie är statisk och lättläst, vilket gör att Echouafni lär ha en hel del funderingar över hur han skall lösa anfallsgåtan mot England.
Han får även fundera lite över backlinjen. Ytterbacken Eve Periset är ju avstängd till följd av sin målchansutvisning mot Schweiz, dessutom har mittbacken och lagkaptenen Wendie Renard dragit på sig två gula kort och får också se matchen från läktaren.
Framför allt Renard är ett stort avbräck. Även om både Griedge Mbock Bathy och Laura Georges är mycket duktiga mittbackar har de inte spelat så mycket ihop. Och Renard är ju kanske världens bästa försvarsspelare.
Frankrike har även historiken emot sig. Det är i medaljmatcherna det roliga brukar ta slut för franska lagen. Egentligen ser jag inget som talar för att det här laget skall vara mentalt starkare än tidigare franska upplagor.
Det var ju mer ett grovt schweiziskt misstag än fransk styrka som gjorde att fransyskorna lyckades gå vidare till kvartsfinal. Och när jag efter Österrikematchen pratade med Frankrikes bästa spelare hittills i EM, Amandine Henry, kändes det inte som att hon var övertygad om att laget skulle få ordning på spelet.
Ser man till den fysiska biten har England vilat hela sitt A-lag. Man spelade ju med en ren reservuppställning mot Portugal. Där är det alltså fördel England.
Jag tror alltså på engelsk seger. Men jag kastar in två brasklappar. Den ena är att England faktiskt inte har besegrat Frankrike sedan damfotbollens barndom – 1974. Det andra är att dagens Frankrike är väldigt svårt att besegra. Laget har världens längsta nu löpande sviten av landskamper utan förlust, den är uppe i 14 raka matcher.
Senaste förlusten kom mot Kanada den 13 augusti i fjol. Och just det, det var ju senaste gången fransyskorna spelade en kvartsfinal i ett stort mästerskap…
Det har gått några timmar sedan dagens svenska presskonferens i Doetinchem. Jag tycker ofta att de här presskonferenserna dagen före match är rätt tråkiga.
Men i dag tycker jag att Pia Sundhage och Hedvig Lindahl gjorde ett bra jobb. Det känns som att Sundhage är tillbaka i den form hon hade under EM 2013. Hon hade bra svar på det mesta. Bland annat gillade jag att hon pratade mycket om riskminimering under första kvarten. Det blir väldigt viktigt, för Nederländerna har varit starka i matchupptakterna. Och då gäller det att inte bjuda på något.
Naturligtvis avslöjade inte vår förbundskapten sin startelva, men den känsla man fick var att det blir Lotta Schelin och Stina Blackstenius som bildar forwardspar. Det innebär väl i sin tur att Olivia Schough återigen får chansen på vänsterkanten.
Det var inget snack om vänsterbacksplatsen, men min känsla är att det blir Jonna Andersson igen. Dels för att hon har varit förstavalet hela tiden sedan OS, dels för att hon klarade sig bra mot Tyskland.
Alternativen är ju Elin Rubensson och Magdalena Eriksson. Göteborgsspelaren tror jag dock miste sin chans mot Italien, där hon ju hade en tung dag. Med tanke på att Eriksson i OS-kvalet gick direkt från startelvan mot Schweiz till läktaren mot Nederländerna är min känsla att förbundskaptenerna inte tycker att hennes snabbhet räcker mot snabba, orange lejoninnor.
Personligen hade jag ju föredragit att Sundhage satsat på Schelin som yttermittfältare och kört med Blackstenius och Fridolina Rolfö som forwardspar.
Fridolina Rolfö
Just Rolfö har jag lyssnat på både direkt efter Italienmatchen och vid tisdagens svenska pressträff. Här är lite frågor och svar från de båda tillfällena. Den första frågan handlar om det fina samarbetet med Blackstenius mot Italien.
– Vi känner varandra väldigt bra och har spelat ihop i tre år i Linköping. Det sitter lite i ryggmärgen, man vet hur man ska spela.
Chansen att få starta med Stina mot Nederländerna?
– Svårt att säga, det är helt upp till Pia. Det handlar om hur hon tänker, både vilka spelare hon vill kombinera, och rent taktiskt, vilka spelare passar bäst mot det här motståndet.
Vad säger du om Nederländerna?
– Jag har blivit väldigt imponerad. De har gjort det jättebra, ett av de lag som sett starkast ut hittills i turneringen. De har satsat på unga spelare tidigt. Det kanske också beror på att de inte riktigt har den bredd som vi har i Sverige. Men jättekul att se på vissa av de här spelarna, till exempel Vivanne Miedema som jag spelat med, som ligger som toppforward. Hon är 21 år – och hon är rutinerad. Så många spelare har vi inte i vårt lag som är kring 20 och rutinerade.
– De går mycket på fart, framför allt på kanterna. Där de har väldigt skickliga spelare, Martens och Van de Sanden är väldigt skickliga på att slå inlägg, men även på att komma till avslut.
Hur stoppar man bäst Miedema?
– Hon är en otroligt duktig boxspelare, så det gäller att vi har bra koll på var hon är. För blir hon rättvänd i straffområdet så gör hon ofta mål. Nu har hon inte fått de lägena, det har mer blivit inläggsspel. Men ha bra koll på henne, ligga nära och vara tuff mot henne.
Har du lärt dig något, rent psykologiskt, i Tyskland?
– Ja, det skulle jag säga, mycket. Att ta raka direktiv, hela den biten, och att vara lite rakare, det är väl den största biten jag lärt mig hittills.
Var det en tuff omställning?
– Ja, det skulle jag säga. Det hade nog varit värre om jag varit lite yngre. Nu har man ändå varit på den här nivån, och man vet vad som krävs. Man är mer självkritisk och kan ta de här delarna.
Hur ser du på att det nu är utslagningsmatcher som gäller?
– Det är ju de här matcherna man tränar för att få spela, de man vill uppleva. Man njuter verkligen.
Om det skulle bli straffläggning, och du är inne på planen, slår du en då?
– Det är helt upp till Pia. Men jag tror det finns andra som har mer rutin just med den biten, både med straffläggning, nervositet och hela den biten.
Jag sitter nu i presscentret i Doetinchem. Jag har just lämnat text och krönika till BT, och jag börjar gå igenom det material jag samlat på mig sedan Italienmatchen.
I den mixade zonen efter matchen snackade jag lite med Lotta Schelin om Nederländerna. Först konstaterade hon att det finns fördelar med att möta värdnationen.
– Danmark är farligt också, och där hade vi nog haft ett större favoritskap, eller favorittryck. Nu möter vi Nederländerna på hemmaplan. Då får de all press. För oss gäller det bara att njuta av det så.
Hur ser du på Nederländernas insats hittills i turneringen?
– De gör väl lite som en oftast värdnation gör: pinnar på, har självförtroende och en tolfte spelare. Alltså, jag tycker att de gör det väldigt bra. De har ju alltså varit väldigt stabila under en lång tid. Vi mötte ju dem i OS-kvalet och man såg ju redan då att det är ett riktigt bra lag. Och de har ju bara släppt in ett mål, så de har varit väldigt stabila bakåt också. Ett riktigt bra lag, men om vi sätter lagen bredvid varandra tycker jag att det är två likvärdiga lag. Så det gäller bara för oss att låta oss bäras fram av deras publik också, att njuta lite av det.
Hur ser du på deras offensiva trio med Lieke Martens, Vivianne Miedema och Shanice Van de Sanden?
– Det är en riktigt bra trio, det är klart. Det är hög klass på de spelarna. Jag spelar ju med Lieke, hon har varit fantastisk under våren, så herre gud. Men jag tycker att vi har spelat ett bra försvarsspel, och att det här går att lösa.
Om du i stället tittar på deras backlinje, vad ser du då?
– Det jag har sett har de bytt lite spelare där. De är bra, de är stabila. De har inte släppt in många mål. Men som alltid, vi har fart, och det kan de nog vara rädda för. Vi kan nog utnyttja de delarna.
Efter lite snack om Italienmatchen får Schelin frågan om hon minns hur det var att själv spela kvartsfinal på hemmaplan.
– Ja, i Halmstad. Vi hade kanske lite mer fördelaktigt motstånd, Island. Men det var svinkul. En av våra roligaste matcher, med fullt ös på läktaren. Klart man lyfts ju verkligen av det. Men 80 000 på Maracana, och vi kunde ändå klara av det. Det är ju en styrka, och vi kan ta med det. Jag vet att när vi var där kände man mer ”Oh, vad häftigt”, man lyftes av det mer än man trycktes ner. Och vi har ju ganska många som var med och har erfarenhet. Man skall inte hänga kvar i det gamla, men man kan plocka med sig det goa och positiva.
Hur är det att slå ut en värdnation?
– Det är rätt gött faktiskt… Varför inte igen, men det kommer att bli tufft. Det hade visat på en riktigt schysst styrka, så vi siktar på det.
Fotbollskanalen har nyss presenterat det som sannolikt är kvällens svenska startelva. Den är intressant, det känns nämligen som att Pia Sundhage testar uppställning inför en trolig kvartsfinal mot Nederländerna.
Elvan mot Italien ser alltså ut så här enligt Fotbollskanalen: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Caroline Seger, Olivia Schough – Lotta Schelin och Stina Blackstenius.
Stämmer det här innebär det alltså att Jessica Samuelsson, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist vilar jämfört med förra matchen. Jag hade ju som bekant gärna sett att Sundhage hade vilat så många spelare som möjligt i kväll. Men jag tycker ändå att det här känns som en väldigt smart lösning av vår förbundskapten. Jag tror nämligen att alla tre bytena är av taktisk karaktär, och inte i första hand för att nämnda spelare behöver vilas.
Om vi börjar på det centrala mittfältet har inte Dahlkvist och Seger fått till det i offensiven. Men det svenska spelet blev bättre när Folkesson kom in mot Ryssland. Eftersom Dahlkvist inte tillhör Sundhages heliga spelare tror jag att Rosengårdsmittfältaren nu ges en chans att sno åt sig platsen till slutspelet.
Nilla Fischer har varit stabil hittills, men inte lysande. Eftersom Sundhage garanterat gärna vill ha Magdalena Erikssons vänsterfot på planen görs här ett test av hur Sembrant och Eriksson skulle funka ihop.
Sedan tror jag att de båda ytterbackarna får tävla om vem som skall spela vänsterback i det troliga kvartsfinalmötet med Nederländerna. I den matchen kommer det att gå fort på kanterna, så då kommer det att krävas två snabba ytterbackar. Samuelsson är förstås given, den andra platsen lär gå till den som klarar sig bäst i kväll.
För som ni alla säkert vet vid det här laget blir det antingen Nederländerna eller Danmark i kvartsfinal för Sverige. Ja, jag vet att vi fortfarande kan åka ut, men den risken är så liten att jag bortser från den.
Eftersom Ryssland var väldigt svagt tror jag att Tyskland kommer att göra många fler mål än Sverige i kväll, vilket talar för en andraplats – och möte med Nederländerna i Doetinchem.
Under måndagen avslutas grupp A med matcherna Nederländerna–Belgien och Norge–Danmark.
Därmed är det läge att berätta historien om Jackie Groenen (uttalas Schroonen), den nederländska mittfältsstjärnan som ville spela för Belgien – men stoppades av Fifa.
Jackie Groenen
22-åriga Groenen är en idrottstalang lite utöver det vanliga. Redan som 17-åring värvades hon till Duisburg i Frauen–Bundesliga. Då valde hon att lägga ner den judokarriär som bland annat givit ett JEM-brons och en mängd nederländska mästerskapstitlar. Efter Duisburg har hon gjort en säsong i Chelsea och nu två i Frankfurt.
Groenen är född i Tilburg i Nederländerna, men uppvuxen i Poppel, som ligger i Belgien, precis vid gränsen mot Nederländerna. Trots att hon bodde i Belgien representerade hon Nederländerna på ungdomsnivå, både i fotboll och judo.
När hon blev senior ville dock Groenen byta landslag till Belgien. Det fanns bara ett krux, hon hade inget belgiskt pass. Och Fifa gjorde klart att de bara godkände nationsbytet om Groenen skaffade sig belgiskt medborgarskap.
När det stod klart att processen skulle ta flera år ångrade sig Groenen. Strax innan OS-kvalet förra våren förklarade den spelskickliga mittfältaren att hon trots allt ville spela för Nederländerna. Och nu är det alltså dags för Groenen att för första gången spela en tävlingsmatch för Nederländerna mot det lag hon helst vill representera, Belgien.
Mariann Gajhede Knudsen
Saken är att det finns en liknande historia i måndagskvällens andra match. Fast där handlar det om en ledare, och inte en spelare. Det är den före detta Linköpingsspelaren Mariann Gajhede Knudsen spelade den första halvan av EM-kvalet för Danmark. I vintras rekryterades hon som fystränare av Martin Sjögren och Norge.
Tillbaka till Groenen. Personligen tycker jag att hon är en av EM:s mest intressanta spelare så här långt. Hon var lysande i 90 minuter mot Norge och i 45 mot Danmark. Hon är exempelvis fantastiskt bra på att sticka in precisa passningar bakom motståndarnas backlinje, ofta till snabba Shanice van de Sanden.
Jag satt och studerade Groenen under den nederländska uppvärmningen och såg hur bra hon rör sig. Hon ville hela tiden ha bollen och såg alltid till att vara spelbar. Dessutom gör nog judoträningen att hon har en väldigt bra balans, trots att hon är liten och inte speciellt muskulös.
För Nederländerna gäller följande i kvällens match mot Belgien:
1) Tar man poäng vinner man gruppen.
2) Vid förlust blir man grupptvåa – om Norge samtidigt tar poäng av Danmark.
3) Om Nederländerna förlorar och Danmark samtidigt slår Norge riskerar däremot Nederländerna att åka ut. Då avgörs avancemanget på de inbördes resultaten mellan Nederländerna, Belgien och Danmark. Den tabellen ser just nu ut så här:
1) Nederländerna 1 1–0 3 (+1 mot Norge)
2) Danmark 2 1–1 3 (har inte mött Norge)
——
3) Belgien 1 0–1 0 (+2 mot Norge)
Men om Belgien vinner med två måls marginal faller Nederländerna ner i botten på tabellen. Skulle Belgien vinna med 1–0 hamnar alla tre lika. Då avgör resultatet mot Norge, och där ligger Nederländerna i alla fall bakom Belgien.
För Belgien gäller följande mot Nederländerna:
4) Laget går vidare om man vinner mot Nederländerna. Man gör det som gruppetta, om Danmark samtidigt tappar poäng.
5) Om man slår Nederländerna med 1–0 samtidigt som Danmark vinner mot Norge med 2–0 går Belgien och Danmark vidare, den inbördes placeringen avgörs av Fair play. Där ligger Danmark illa till med sju gula kort, mot Belgiens tre.
6) Belgien kan även gå vidare vid kryss, men då gäller att Norge samtidigt måste vinna mot Danmark.
7) Belgien kan även gå vidare vid förlust, men då måste Norge vinna med ett eller två måls marginal mot Danmark. I det läget blir det nämligen inbördes möte mellan Belgien, Danmark och Norge. Och den tabellen ser just nu ut så här:
1) Belgien 2 2–1 3
2) Danmark 1 1–0 3
——
3) Norge 1 0–2 3
För Danmark gäller följande mot Norge:
8) Tar man fler poäng än Belgien går man vidare som grupptvåa.
9) Blir det kryss i båda matcherna går Danmark också vidare som grupptvåa.
10) Om Belgien vinner sin match med uddamålet, och gör fler mål än ett (alltså 2–1, 3–2 och så vidare) är Danmark utslaget oavsett resultat mot Norge.
11) Om Danmark vinner, samtidigt som Belgien vinner med två mål eller fler mot Nederländerna är danskorna vidare som grupptvåa.
12) Om Danmark vinner med 1–0 mot Norge samtidigt som Belgien vinner med 1–0 mot Nederländerna är Belgien klara gruppsegrare. Vilka av Danmark och Nederländerna som blir tvåa avgörs av vilka som skött sig bäst i Fair Playligan. Där är det fördel Nederländerna, som bara har ett gult kort hittills, medan Danmark har sju.
13) Vinner Danmark med minst två måls marginal mot Norge samtidigt som Belgien vinner med 1–0 mot Nederländerna är Danmark vidare.
14) Danmark kan inte gå vidare vid förlust mot Norge.
Slutligen gäller följande för Norge:
15) Enda chansen att gå vidare är att vinna mot Danmark med minst tre måls marginal samtidigt som Belgien förlorar mot Nederländerna. Då blir det tabellen under punkt sju som gäller, och där måste alltså Norge upp på plusmålskillnad.
Jag kan ha missat något scenario, men tror att jag fick med de flesta. Båda matcherna spelas för övrigt 20.45.
I kväll spelar Sverige måstematch mot Ryssland i Deventer. Det är en match vårt landslag skall vinna, och det är även en typ av match Sverige brukar vara bra på att vinna.
För är det något landslaget varit riktigt bra på under senare år så är det att ta tre poäng i matcherna mot lägre rankade lag. Det är inte alltid vackert, och det blir alltmer sällan stora segrar, men det blir segrar.
Och det viktigaste i kväll är att vinna. Gör Sverige ett mål mer än Ryssland är det tillräckligt.
Samtidigt har Ryssland det sämsta försvaret Sverige kommer att stöta på under det här EM-slutspelet. Skall vårt lag hitta någon form av självförtroende i motståndarnas straffområde är det i kväll det skall ske.
I min krönika i Borås Tidning skrev jag i dag om att det är upp till bevis för Lotta Schelin. Det är i matcher som den här hon måste visa att hon kan leva upp till det 100-procentiga förtroende som hon får från Pia Sundhage.
Pia Sundhage och Lotta Schelin
Om inte Schelin gör en bra insats i kväll borde Sundhage ta en rejäl funderare kring användandet av som ena lagkapten. Fast det verkar ju i och för sig Sundhage redan har gjort. Att hon testat Schelin som kantspelare på träning är ju ett tecken på att funderingar pågår.
Och tanken att använda Schelin på kanten är inte så dum. Hon är duktig när hon kommer rättvänd, och från kanten blir hon det mer naturligt. Men det där handlar mer om matcher mot högt upptryckta försvar. I dag gissar jag att Ryssland kommer att ställa sig långt ner på egen planhalva.
Då blir inläggsspelet viktigt. Och då skulle jag personligen föredra att Sundhage startat med Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius som forwards och med Pauline Hammarlund som yttermittfältare. På så sätt skulle Sundhage ha inne alla de spelare som är bäst på inlöp i straffområdet, samt att hon hade haft de bästa huvudspelarna på planen.
Mitt förslag kommer ju inte att bli verklighet, för Sundhage kommer att spela Schelin. Men då gäller det att hitta ett spelsätt som passar Rosengårdsforwarden. För även om Schelin har blivit bättre på att nicka är hon inte en spelare man matar inlägg mot. Jag hoppas att Olivia Schough får vila mot Ryssland, hon är ju nämligen ännu sämre på att nicka. Och de båda är är dessutom dåliga på att tajma sina löpningar i straffområdet.
Nilla Fischer
Bristen på hot i spelet gör att fasta situationer i allmänhet och hörnor i synnerhet har blivit Sveriges enda riktigt bra anfallsvapen under Sundhages ledning. Jag skrev i ett tidigare inlägg att Nilla Fischer har varit första svenska målskytt i tre raka mästerskap. Det var fel, och har korrigerats. Hon har ju till och med varit första svenska målskytt i fyra raka mästerskap. Det säger ju en hel del om hur Sverige gör sina viktiga mål.
Om jag kort återvänder till punkten inlöp hoppas jag att Caroline Seger i kväll är lika kompromisslös i sina löpningar in i straffområdet som hon var mot Skottland – för där var Seger för en gångs skull ett bra svenskt offensivt vapen.
Det ryska laget är inte ofarligt, men gör Sverige sitt jobb skall det bli tre poäng. Men man får inte slarva. I det här mästerskapet har de mindre namnkunniga nationerna visat att de närmar sig de stora. Det har ju inte minst Norge fått känna på.
Därmed har vi hamnat i jämna grupp A. Det var på förhand den mest ovissa gruppen, och inför slutomgången har alla fyra lagen kvar möjligheten att gå vidare. Även om den norska chansen är rätt liten.
Men inte ens Nederländerna kan känna sig säkra på avancemang. Förlorar de exempelvis med 1–0 mot Belgien samtidigt som Danmark vinner med 2–0 mot Norge är värdnationen ute.
Faktum är att Belgien har ett rätt bra läge att gå vidare, även om man skulle förlora mot Nederländerna. För om Norge vinner mot Danmark med ett eller två måls marginal är Belgien vidare oavsett eget resultat i slutomgången. Och Norge lär ju vara väldigt motiverat att inte lämna mästerskapet mål- och segerlöst.
Men sett till de två första omgångarna är förstås Danmark klara favoriter mot norskorna.
Jag var ju i Rotterdam i går och såg Danmark förlora med 1–0 mot Nederländerna. Hemmalaget hade 20–8 i avslut, men min räkning över riktigt farliga målchanser vann Danmark med 6–4.
Under matchen var det så många spelare och så många saker jag ville studera i de båda lagen, att jag blev lätt splittrad. Den andra halvleken ägnades mest åt att kolla på den nederländska backlinjen, som jag tycker tappade flera nivåer i klass när Mandy van den Berg klev av i minut 54.
Den nederländska förbundskaptenen Sarina Wiegman-Glotzbach förklarade på presskonferensen att bytet gjordes för att Anouk Dekker och Stefanie van der Gragt är ett väldigt väl fungerande mittbackspar. Jag vet inte om jag håller med om det.
Jag tyckte att hemmalaget blev väldigt mycket fegare när van den Berg klev av. Backlinjen föll hela tiden, och man tappade därmed mycket i aggressivitet – vilket danskorna snabbt utnyttjade. Om Pernille Harder och framför allt Sanne Troelsgaard varit effektiva kunde det lika gärna blivit dansk seger.
På presskonferensen överraskade för övrigt den danske förbundskaptenen Niels Nielsen och sa att:
”Jag är glad att Nederländerna vann, för värdnationen behöver gå långt i det här mästerskapet.”
Jag förstår vad han menar. Men det låter ju lite konstigt att tränaren för det lag som just förlorat är glad över att det andra laget tog alla tre poängen.
Något som var väldigt långt ifrån klockrent i matchen var domarinsatsen. Tyska Riem Hussein var inte nära att hänga med i tempot. Dock var hon rätt ute när hon dömde straff till Danielle de Donk. Det ser man tydligt här på reprisbild två:
En fjärdedel av EM-turneringen är spelad, och alla lag har visat upp sig varsin gång. För och främst kan man notera att det var väldigt jämnt och målfattigt i grupperna A, B och C, medan det som väntat var ganska stor skillnad mellan topp- och bottenlagen i grupp D.
Jag har ju tidigare konstaterat att de flesta lag har börjat lära sig försvarsspel, vilket gör att antalet målfester numera har minskat rätt rejält.
Jag tänkte ge mig på en kort sammanfattning av det vi hittills har fått se. Här är första omgångens…
…bästa lag: Nederländerna och England. Att engelskorna skulle vara bra, det visste jag. Men att Nederländerna höll så hög klass, det var en positiv överraskning som kan bli negativ. Negativ i den bemärkelsen att det ju nämligen kan bli vårt svenska lag som kan komma att ställas mot de orange lejonhonorna i kvartsfinal.
…trögstartade storlag: Både Tyskland och Frankrike hackade i gång sina motorer. När det gäller fransyskorna har spelet hackat i tre raka matcher nu. Börjar det smyga sig in lite osäkerhet i laget, tro? Men man blir inte Europamästare på att imponera i gruppspelet. Det är i utslagningsmatcherna som tyskor och fransyskor skall visa sin klass.
…positiva överraskningar: Nederländerna är nämnda. Därför får det i första hand bli Ryssland och Island under den här vinjetten. Jag trodde inte att ryskorna skulle vara nära att ta poäng i EM. Men efter första omgången leder de grupp B före Tyskland och Sverige. Det var ett helt annat ryskt lag i EM-premiären än det svenskorna krossade i Algarve. Och även om Island förlorade med 1–0 mot Frankrike var ”The Dottirs” mycket starkare och stabilare än jag hade trott. Kul att se.
…svenska utropstecken: En hållen nolla mot Tyskland. Vi har ju nått ett par oavgjorda resultat i tyskkamper genom åren (och sedan ändå förlorat i förlängning). Det är däremot mer sällan som vi håller nollan mot tyskorna. Det här var blott fjärde gången någonsin. Så den väl genomförda försvarsinsatsen i Breda lär har gjort att det defensiva självförtroendet växte ytterligare. Det är förstås viktigt.
…kryss: Sverige–Tyskland 0–0 är enda matchen hittills som slutat oavgjord. Noterbart var även att det var oavgjort, 91–91 i passningar till fel adress. Däremot var det långt ifrån oavgjort i passningar till rätt adress. Där vann Tyskland med förkrossande 465–267. Det innebär att Sverige hade en passningsprocent på 74,6 medan tyskorna hade 84,6. Där har Sverige något att jobba på, samtidigt som det viktigaste inte är att ha bollen mest – utan att använda bollen bäst.
…snyggaste mål: Jordan Nobbs 5–0-volley mot Skottland.
Op het EK hebben de Engelse vrouwen de vloer aangeveegd met Schotland. 6-0, waarvan de 5e van Jordan Nobbs een echt pareltje is! 💪💥 pic.twitter.com/byXLjUaafa
…bästa spelare: Jag satt och funderade över den rubriken inför England–Skottland. Jag tänkte att det kanske får bli någon i Nederländerna, exempelvis Jackie Groenen. Men hon får se sig besegrad. Omgångens spelare blir förstås Jodie Taylor, som byttes ut efter 59 minuter i matchen England–Skottland. På den tiden hann hon bli första tremålsskytt i en EM-match på drygt 20 år.
Slutligen några ord om de 15 minuter vi i media fick se från dagens svenska träning. Alla såg ut att träna för fullt, och det roligaste som hände var när Lilie Persson fick fylla ut en kvadrat, och Pia Sundhage omgående gav henne smeknamnet Morozova.
Dessutom såg jag i dag att statistikföretaget Gracenote hade räknat ut de olika nationernas guldchanser i procent, alltså precis samma som jag försökte mig på i min stora EM-guide. Så här ser Gracenotes lista ut:
De stora skillnaderna är att jag har högre procent på England och Spanien, medan Gracenote tror mer på värdnationen plus att de har med tre lag mer än jag på deras lista.
Men totalt sett tycker jag nog att bedömningarna ligger väldigt nära varandra. Min lista ser ju ut så här:
Tyskland 25 %
Frankrike 25 %
England 20 %
Spanien 10 %
Sverige 6 %
Norge 6 %
Nederländerna 5 %
Danmark 2 %
Schweiz 1 %
Övriga 0 %
Nu kom för övrigt startelvorna. Här är Nederländernas:
Det innebär att jag fick tio rätt av elva möjliga för båda lagen i Den stora EM-guiden. Ingrid Schjelderup tog den plats jag trodde Andrine Stolsmo Hegerberg skulle få i det norska laget, och i Nederländerna borde jag nog ha förstått att lagkapten Mandy van den Berg skulle få plats i mittförsvaret…
Känslan är att det kommer att bli en jämn och faktiskt en ganska öppen match. Eftersom jag tror på norsk gruppseger är mitt tips det blir norsk seger, eller kryss.
En blogg om internationell damfotboll 