En ny superetta – jag är skeptisk

Det förslag om ny seriepyramid för damfotbollen som förbundet håller på att bearbeta säger tio lag i allsvenskan och en bildande av en ny superetta. Och det redan till 2013.
Jag är skeptisk.
Och i tisdags visade sig de sju Norrlandsdistrikten också vara det.
Fast vi är skeptiska åt olika saker.

Jag tror inte ett dugg på superettan, men har däremot svårt att argumentera mot en allsvenska med tio lag.
I år är det åtta lag som hållit god standard, och två som varit hyfsade. Medan Hammarby och Dalsjöfors har hängt på gärdsgården redan från början.

Tidigare år har det varit ännu större skiktning i serien. Så en minskning till tio lag i allsvenskan protesterar jag inte emot.
Det gör däremot Norrlandsdistrikten enligt en artikel i Västerbottens Folkblad. Motiveringen är att så många talanger som möjligt ska ha nära till ett elitlag.
Och visst. En fördel med herrarnas allsvenska med 16 lag är att det blir plats för många fler unga talanger i lagen. Nackdelen är att det blir en sämre kvalitet på serien.

Min största invändning mot förslaget från fotbollsförbundet är i stället bildandet av en superetta för damer. Det känns orimligt. Jag tror helt enkelt inte att lagen kommer att ha råd.
I nuläget får de allsvenska lagen drygt 1,5 miljoner kronor i bidrag varje år. Trots det har flera av klubbarna akuta ekonomiska problem.
Klubbarna i division I får i princip ingenting i bidrag. Och med en superetta ökar resekostnaderna rejält för många. Dessutom ökar kraven på att få ihop en slagkraftig trupp – vilket i sin tur leder till ökade lönekostnader.

I nuläget skulle en superetta se ut så här:
* Först två av följande fyra: Piteå, Jitex, AIK och Vittsjö.
* Dessutom: Hammarby, Dalsjöfors, Sundsvall, Sunnanå, Kvarnsveden, Bollstanäs, Gustafs, QBIK, Öster, IFK Norrköping, IFK Kalmar och Hovås Billdal.
Bara fem av de nuvarande division I-lagen i den här uppräkningen har i år haft över 200 åskådare i snitt. Så frågan som väcks är: varifrån skall klubbarna få sina pengar?

För jag tror inte att de allsvenska klubbarna är beredda att skänka hälften av sina bidrag. Eller?

LdB Malmö försvarar SM-guldet

Jag håller verkligen båda tummarna för att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén får lyfta SM-bucklan kring 16.00 lördagen den 15 oktober.
Men jag tror det inte.

För trots att LdB Malmö varit helt ur balans den senaste tiden så är det upplagt för skånskorna att försvara sitt guld i damallsvenskan. Malmö har klart lättare program än båda sina huvudkonkurrenter Göteborgs FC och Tyresö FF.

LdB skall först åka till Stockholm nästa tisdag och möta allsvenskans för tillfället klart sämsta lag, Hammarby. Bajen har den senaste månaden torskat med 8–1 mot Tyresö och 6–0 mot Göteborg. Det skulle förvåna mig om Malmö gör färre än fem mål på det redan nedflyttningsklara bottenlaget. Det är dags för Manon Melis att få i gång målskyttet igen.
Sedan avslutar Malmö hemma mot KIF Örebro. Närkelaget är utan tvekan en högklassig motståndare, som dessutom varit bättre borta än hemma. Men Örebros form är svag med bara två segrar (Hammarby och Jitex) på de sex senaste omgångarna. Och det finns så mycket klass och vinnarskalle i Malmö att jag tror att mästarinnorna tar sex poäng på de två avslutande omgångarna. Nilla Fischer och Caroline Seger kommer inte att acceptera något annat…

Och då blir pressen tuff på nuvarande ledarna i Tyresö. Jag hoppas verkligen att guldet inte hamnar hos Tyresö. Inte för att jag har något emot klubben, eller spelarna. De jag träffade under VM är tvärtom kanontjejer. Annica Svensson är grymt trevlig och Josefine Öqvist så sprudlande spontan att man måste tycka om henne.
Nej, orsaken till att jag inte vill se Tyresö som mästarinnor är att det jag sett av dem så tycker jag att de spelar den tråkigaste och minst publikfriande fotbollen av de tre guldkandidaterna. Och jag vill att välspelande lag skall triumfera.
Jag tror dock att Tyresö tar tre poäng på söndag, borta mot ett formsvagt KIF Örebro. Men sedan känns risken uppenbar att det blir kryss i slutomgången i toppmötet med Göteborg. Därför stannar guldet i Malmö.

Göteborg då? Jo GFC har fyra raka segrar och är urstarkt hemma på Valhallas konstgräs. Man vinner därför mot årets positiva överraskningslag Kristianstad på måndag. Men Göteborgslaget är tveklöst svagare på bortaplan.
Och med tanke på att laget inte pallat med trycket hittills när de spelat avgörande matcher, så tror jag inte på guld till Göteborg. Det trots att Lisa Dahlkvist som bekant har svensk fotbolls största vinnarskalle…

Jag tycker verkligen jättemycket om den bollvårdande fotboll Göteborg spelar under Torbjörn Nilssons ledning. Och jag hoppas som sagt att Johanna Almgren och Sara Lindén skall få bli svenska mästarinnor.
Men tyvärr är det inte bra för damfotbollen med ett västsvenskt guld. GFC har ju inte på något sätt lyckats vinna göteborgarnas hjärtan, och laget har ett genomuselt publiksnitt. Bara Djurgården och Jitex ligger efter i den allsvenska publikligan.

Allsvenskan är tredje bästa ligan i världen

När fördelningen av platser i nästa års Europaspel nyligen gjordes klar var allsvenskan för herrar rankad som liga nummer 28 i Europa. Det gör att vi sannolikt inte finns bland världens 50 starkaste ligor.
Men bland damerna står vi oss starkt. Frågan är bara hur stark vår damallsvenska står sig i en internationell jämförelse.

I förra inlägget resonerade jag kring styrkan i den franska Féminine division 1. Toppen där, med Lotta Schelin:s klubb Lyon i spetsen, är bättre än toppen i allsvenskan. Men totalt sett känns vår svenska serie starkare än den franska ligan.
Däremot når vi inte upp till nivån i WPS, Women’s Professional Soccer i USA. Där innehåller topplagen rakt igenom världsstjärnor – så även om det är en liten liga är den helt klart bättre än allsvenskan. Frauen-Bundesliga i Tyskland är också tveklöst starkare.

Efter att ha läst senaste numret av Bolletinen, statistiktidningen som ges ut av SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker) så stärks bilden av att USA är i topp. I Bolletinen finns nämligen en genomgång av i vilka länder alla årets VM-spelares hade sina klubbtillhörigheter. Toppen av listan ser ut så här:

1) USA, 46 spelare från 16 olika klubbar representerade 10 olika länder och spelade tillsammans 13326 minuter.
2) Frankrike, 23 spelare, 4 klubbar, 4 länder och 7043 minuter.
3) Tyskland, 25 spelare, 7 klubbar, 6 länder och 6515 minuter.
4) Sverige, 21 spelare, 10 klubbar, 4 länder och 5552 minuter.
5) Japan, 14 spelare, 6 klubbar, 1 land och 5127 minuter.
6) Australien, 19 spelare, 6 klubbar, 2 länder och 3527 minuter.

Sverige kom alltså fyra där. Men trots det, och trots att våra mästarinnor LdB Malmö förlorade i Italien i veckan så undrar jag om inte damallsvenskan ändå är trea i världen. Och då tänker jag på jämnheten. I år har allsvenskan innehållit tio starka lag. Bara Hammarby och Dalsjöfors har fallit ur ramen.
En sådan bred, men ändå stark topp kan egentligen bara den tyska Frauen-Bundesliga överträffa.

Hur ser det då ut i övriga Europa?
Den nya engelska ligan FA WSL (Womens Super League) är intressant. Med klubbar som Arsenal, Everton, Liverpool, Chelsea och Birmingham City kommer den säkert att bli grymt stark på sikt. Men ännu så länge känns den svenska bättre, även om Arsenal har varit en av Europas bästa klubbar i ett par år.
I Danmark, Norge, Italien och Ryssland finns precis som i Frankrike och England enstaka toppklubbar på hög europeisk nivå. Men jämnheten saknas i ligorna.

Och hur ser det ut utanför Europa?
I de flesta länder är damfotbollen uselt uppbyggd. I de sydamerikanska länderna finns knappt några ligor. Lika illa är det i Afrika. Och Australiens W-league är på väg upp, men håller ännu så länge inte högsta klass.
I Asien är ligan i Japan bäst. Hur bra har jag dock svårt att bedöma. Men eftersom många av de bärande spelarna i världsmästarlaget har gått till europeiska klubbar är känslan att den japanska ligan L1-League breddmässigt inte är på allra högsta nivå ännu.
Fast ledarlaget Inac Leonessa från Kobe med sju spelare från VM-guldtruppen (Ayumi Kaihori, Homare Sawa, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka och Megumi Takase) och Sydkoreas stjärnskott Ji So-Yun är garanterat ett av världens allra bästa lag.

Därmed kommer jag fram till att allsvenskan är världens tredje bästa liga i nuläget. Visst är det fantastiskt?

Men jag måste omgående strö lite smolk i bägaren. För frågan är hur länge vi håller den medaljplatsen.
Lyon har alltså redan pumpat in stora pengar i sitt damlag. Sofia Jakobsson:s nya förening Rossiyanka storsatsar i Ryssland. De engelska toppklubbarna utökar sina insatser, och i Italien har Milan dragit i gång en satsning.
Med en storklubb som visar vägen brukar fler komma efter. Och det finns stora ekonomiska muskler i de europeiska toppklubbarna.
I Sverige dras många av de damallsvenska klubbarna med ekonomiska problem.

Känslan är att vi får passa på att njuta så länge vi årligen kan ha ett eller två lag med kapacitet att slå sig in topp åtta i Womens Champions League. För det kommer inte att vara för alltid.

Schelin fortsätter att vräka in mål

Med den strålande Lotta Schelin som härförare tog Sverige som bekant VM-brons i somras.
Schelin verkar har konserverat formen. Vår svenska världsstjärna har nämligen gjort nio mål på tre matcher i franska ligan, och leder därmed skytteligan.
Imponerande förstås. Men hur imponerande?
Resultaten hittills får en lätt att undra hur bra klassen på Féminine Division 1 egentligen är?

Schelins klubb, Lyon vann i och för sig damernas Champions League i våras, och är således Europas bästa lag.
Startelvan innehåller toppnamnen från Frankrikes VM-lag: Sonia Bompastor, Louisa Necib, Laura Georges, Camille Abily, Elodie Thomis med fler. Och så har man alltså kryddat anfallet med Schelin. Och kan man hålla Brasiliens Rosana på bänken har man ett starkt lag.

Men 10–0, 9–0 och 7–0 ger totala målskillnaden 26–0 efter tre omgångar. Det känns bara för bra. Läser man tabellen får man snabbt uppfattningen att de fyra lag som innehåller VM-spelare håller hög klass, medan att resten av lagen är usla.

Känslan är att Dalsjöfors troligen hade klarat sig kvar i Frankrikes högstaliga med marginal. Borås damfotbollsstolthet kanske skall kolla om man kan få dispens att spela i Féminine Division 1 nästa år i stället?

Hur kan Nordkorea få spela i OS?

Den 25 augusti meddelade Fifa att Nordkorea är avstängt från VM i Kanada 2015 till följd av dopningsskandalen i Tyskland i somras, där fem nordkoreanska spelare åkte fast.

Men avstängningen verkar bara gälla i VM. För ett par veckor sedan fick nämligen Nordkorea spela Asiens OS-kval, och säkra en plats i turneringen i London nästa höst.
Låter det rimligt?
Inte dett dugg. Det är så påtagligt att det inte är spelarna själva, utan Nordkoreas landslagsledning som systematiskt dopat sina spelare.
I min värld borde Nordkorea därför självklart även stängas av från OS-fotbollen. Och således bör kvaltrean i Asien, som var Australien få ta hand om OS-platsen.
De fem spelare som testades positivt för dopning kommer hur som helst inte att kunna spela i Storbritannien nästa år. De är nämligen avstängda mellan 14 och 18 månader vardera.

Hur blir då turneringen i Storbritannien nästa sommar? Förhoppningsvis Sveriges första fullträff i ett OS. Klart är i alla fall att gamla skräckmotståndare som Tyskland och Norge inte kommer att vara med bland de tolv deltagande nationerna.

Följande länder är klara för OS 2012:
* Värd: Storbritannien.
* Europa: Sverige och Frankrike.
* Sydamerika: Brasilien och Colombia.
* Afrika: Sydafrika, som med totalt 4–1 slog ut Etiopien.
Det andra afrikanska landet blir klart den 22 oktober. Då kommer antingen Nigeria eller Kamerun följa efter Sydafrika. De favorittippade nigerianskorna vann med 2–1 hemma. Nu väntar tuff retur på bortaplan i Yaounde.
* Asien: Japan – och alltså Nordkorea. Men här hoppas jag att Australien kommer att få platsen.
* Nordamerika: Ej klart. Kvalet spelas i januari. Men USA och Kanada känns gjutna för de två platserna.
* Oceanien: Ej klart. Men att något annat land än Nya Zeeland skall kunna kvala in känns osannolikt.

Tillägg den 23 oktober: Här är lite uppdatering i kvalet.

Den stora guiden: Så hänger du bäst med på twitter

Jag har ju nämnt att jag fastnat på twitter. Som fotbollsälskare har jag förstått försökt få örnkoll på de vassaste twittrarna både inom herr- och damfotboll.
Här är fokus på damerna.

Hur får man då bästa greppet om damallsvenskan och den internationella damfotbollen på twitter?
Skaffa dig ett konto på www.twitter.com. Det är enkelt. Sedan är det bara att välja vilka man skall följa. Börja med:
* Womens Soccer United. Där rapporteras laguppställningar och resultat från matcher över hela världen. Lägg till…
* Daniel som rapporterar svenska nyheter på engelska till resten av världen och du har lagt en väldigt bra grund.

Och när man väl har lagt sin grund gäller det att bygga vidare på ett kreativt sätt. En vägg bör bestå av klubbars officiella twitterkonton. Här är några allsvenska:
* Göteborg FC
* Linköpings FC
* Djurgården
* Umeå IK:s blogg
* Hammarby
* Kristianstad
* Kif Örebro
* Vittsjö GIK

En annan vägg skall förstås bestå av spelare. Landslagsspelarna har jag redan skrivit ett inlägg om (länk nedan). De skall man naturligtvis följa allihop. Här är några damallsvenska twittrare till:
* Lisa Ek, Göteborg
* Olivia Schough, Göteborg
* Emma Berglund, Umeå
* Emelie Ölander, Örebro
* Louise Fors, Linköping
* Maria Karlsson, Jitex
* Thora Helgadottir, Malmö
* Sara Björk Gunnarsdottir, Malmö
* Erika Karlsson, Piteå
* Stephanie Labbé, Piteå
* Melissa Tancredi, Piteå
* Jennifer Nobis, Piteå
* Alex Singer, Dalsjöfors
* Emily Zurrer, Dalsjöfors
* India A Trotter, Dalsjöfors

Man får inte ihop någon bärande vägg av allsvenska tränare, men två hittar vi i alla fall:
* Denise Reddy, Linköping
* Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad

Däremot bör en bärande vägg bestå av de bästa damfotbollsdebattörerna i landet. Där har ni:
* Alva Nilsson, Fotbollsflatan
* Marcus Bühlund, Eurosport
* Susanna Andrén, Radiosporten
* Rainer, FrauenFussball Schweden
* Madde Werner
* Linda Wijkström, Generalsekreterare i EFD – Elitföreningen Damfotboll

När du nu har fyra väggar kanske du skall ha med de officiella twitterkontona för EM i Sverige och amerikanska WPS-ligan:
* EM i Sverige 2013
* WPS, Women’s Pro Soccer

När det gäller twittrande spelare har jag en uppdaterad lista här. Men jag har också gjort ett reportage i BT om twitter i all idrott, och här är länken till listan över idrottens mest välkända twittrare. Den rymmer även de mest kända Sjuhäradsidrottarna på twitter.

Därmed återstår bara att lägga till en twittrare, men den är viktigast av alla. Du måste ju förstås följa mig:
* Johan Rydén

Lycka till.

24 svenska spelare i Champions League

Nu har första matchen i samtliga sextondelsfinaler i damernas Champions League spelats klart.
Ldb Malmö är illa ute, men chansen finns trots allt att alla lag med svenska spelare går vidare till åttondelen utom ett. Stabaek och Frankfurt möts ju, så ett svensklag måste försvinna.
Och det är många spelare det handlar om. Hela 24 har spelat i den här omgången – om jag har räknat rätt.

Medan vi bara har fyra spelare (Zlatan Ibrahimovic, Olof Mellberg, Kim Källström och Walid Atta) i herrarnas champinjonliga så vimlar det av svenska spelare i damernas cup.
Framför allt har vi ju två svenska lag med i leken.
Göteborgs FC har redan i praktiken säkrat sin plats i åttondelsfinalen. 4–0 kan GFC aldrig tappa hemma mot Osijek.
För Malmö ser det alltså värre ut. Men Nilla Fischer:s 2–1-reducering i 89:e minuten, borta mot italienska Tavagnacco kan vara guld värd. Nu räcker det ju med 1–0 hemma för att Malmö skall avancera. Och det känns väl inte omöjligt, även om Malmö verkar vara ur slag för tillfället.

Men svenskor har gjort bra ifrån sig även i utländska klubbar. Totalt hittar jag alltså 24 svenska spelare, som tillsammans gjort sju mål i den här omgången. Här är samtliga:
För Göteborg spelade hela tolv svenskor, nämligen: Kristin Hammarström, Linda Sembrant (två mål), Jane Törnqvist, Lisa Ek (ett mål), Lisa Dahlkvist, Linnea Liljegärd (ett mål), Sara Lindén, Marlene Sjöberg, Jenny Hallstensson, Catrine Johansson, Johanna Almgren och Anna Ahlstrand.
För Malmö spelade sju svenskor: Emma Wilhelmsson, Malin Levenstad, Nilla Fischer (ett mål), Frida Nordin, Therese Sjögran, Lina Nilsson och Caroline Seger.
För Lyon gjorde Lotta Schelin mål redan i tolfte minuten. Men det blev allt från den svenska storstjärnan i 9–0-segern mot Olimpia Cluj från Rumänien. Schelin blev utbytt i halvtid.
Och Sofia Jakobsson fastställde på övertid slutresultatet 2–0 för ryska Rossiyanka borta mot Twente.
Antonia Göransson spelade 90 minuter för tyska storklubben Turbine Potsdam vid 6–0-segern borta mot isländska Thor. Jessica Landström spelade från start (men byttes ut efter 62 minuter) medan Sara Thunebro (inbytt i 81:a minuten) fick börja på bänken när Frankfurt föll med 1–0 borta mot Stabaek. Däremot spelade inte skadade Amelie Rybäck för norskorna.
Returerna spelas 5 och 6 oktober.

Sembrant om hur Lisa Dahlkvist använder musen

Har jag fattat rätt finns numera även den underhållande Göteborgsspelaren Linda Sembrant på twitter. Fast tyvärr har hon valt att ha sitt konto stängt.
Man måste alltså ha klartecken från Sembrant för att följa henne. Tråkigt. Det som gör twitter kul är ju att alla kan följa vem som helst.
Men, men. Man kan följa Sembrant på annat sätt.

Redan under VM hade hon och min VM-favorit Lisa Dahlkvist startat bloggen ”Sommar med Sempan och Dala”.
Jag hittade den precis efter VM, och har sedan följt den med jämna mellanrum. Den är helt klart läsvärd. Båda skriver roligt, och har härlig distans till det de håller på med.
Jag fick aldrig läge att prata något med Sembrant under VM, men hon verkar definitivt vara en skön tjej med rejält med glimt i båda ögonen.
Vad sägs till exempel om den här beskrivningen av kompis Dahlkvists segermål mot Nordkorea:

”Denna kvinna sparka oss till kvartsfinal! Dämpade bollen med musen och sköt distinkt in den i nätmaskorna!! Hur jävla KULT är inte det? Min romie!! Född under det bästa året –> 87!!

Visst är det väl världsklass?
Men nej, en så detaljerad beskrivning av Dahlkvists bollmottagning hade jag aldrig vågat köra i BT…

Världsstjärnor på twitter

Det har gått över två månader sedan jag senast avslutade den här bloggen.
Jag har stolt kunnat konstatera att jag har haft läsare varenda dag sedan dess. Inte minst har bildspelen från USA:s träning och Sveriges bronsmatch lockat besökare. Kul.

Efter VM har jag hittat till, och fastnat på Twitter. Och det råkar vara ett alldeles utmärkt verktyg om man vill följa våra svenska bronshjältinnor.
För medan väldigt få ordinarie landslagsspelare på herrsidan twittrar, så kan man följa de här landslagstjejerna:
* Lotta Schelin
* Caroline Seger
* Therese Sjögran
* Nilla Fischer
* Madeleine Edlund
* Stina Segerström
* Hedvig Lindahl
* Lina Nilsson
* Sofia Lundgren

Många svenskor på Twitter alltså. Men jämfört med det amerikanska silverlaget ligger vi rejält i underläge. Där har varenda spelare ett eget twitterkonto. Exempelvis:
* Abby Wambach
* Hope Solo

Och det är förstås också stor skillnad i intresse, trots att även Sverige har en och annan världsstjärna. USA:s spelare har betydligt fler följare än de svenska. Det twittrade Caroline Seger om på följande sätt efter VM:

”Har gjort min matematik. Alex Morgan ( fick drygt 100000 nya followers under VM. Jag fick 1000. Om jag spelar 100 VM kommer jag upp på samma nivå…”

Fler skäl att älska Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist i fokus

Under VM skrev jag ett par hyllningar till den underbara vinnarskallen Lisa Dahlkvist.
Först här och sedan också här.
Efter mästerskapet i Tyskland har Dahlkvist fortsatt att imponera med grym vinnarinstinkt.

I onsdags var hon med Göteborg FC:s trupp till cupmatchen borta mot Limhamn/Bunkeflo. Tanken var Dahlkvist skulle vilas, eftersom hon hade varit på planen i 527 av de 540 minuter Sverige spelade i VM.
Inramningen med 366 åskådare på Brovallen i Bunkeflostrand borde inte heller ha lockat Dahlkvist till spel.

Men Lisa vill inte vila. Så med en kvart kvar att spela, i ledning med 6–0, gick Lisa enligt GP fram till tränare Torbjörn Nilsson och frågade om hon inte fick byta av Sara Lindén, som ju då redan hade gjort två mål.
Torbjörn tyckte inte att det var så smart att byta in sin mittfältsstjärna i det skedet – och Lisa fick sitta kvar på bänken.

I går såg jag det allsvenska toppmötet mellan Ldb Malmö och Göteborg på Tv4sport.
Först skall sägas att jag var besviken på publiksiffran – bara 1 203 på Malmö IP.
Och att jag även var besviken på spelkvaliteten.
Jag förväntade mig kanske inte VM-klass, men trodde att det skulle bjudas mycket bättre fotboll än den jag fick se.
Malmö hade ändå nio landslagsmeriterade spelare i sin startelva, och Göteborg sju. Med tanke på det var både passningskvalitet och tempo besvikelser.

Lisa Dahlkvist blir jag däremot sällan besviken på.
Kommentatorn Daniel Kristiansson – nej, han har inte tagit semester efter VM – berättade i halvtid för Dahlkvist vad Torbjörn Nilsson hade sagt om landslagsmittfältaren.
Nilsson hade sagt att Lisa hade givit sin tränare en riktigt hård blick på en av veckans sena träningar – och då kände Nilsson att Lisa hade kommit över VM.
Dahlkvist förklarade blicken:

”Torbjörn ropade ut att det var fem sekunder kvar att spela. Sedan lät han det gå 15 – så att det andra laget kunde vinna…”

Och jag fick ytterligare ett skäl att älska Lisa Dahlkvists inställning.

Jaja, dags att åter stänga ner bloggen och återgå till semestern. Som jag skrivit förr kanske bloggen återuppväcks igen i höst. Den som lever får se.

Saki Kumagai visade nakenbilder

Saki Kumagai avgör finalen.

Man är inte ovan vid rubriker om skandaler kring festande engelska och tyska manliga fotbollsspelare. Men att någon av de japanska världsmästarinnorna skulle ställa till med något skandalöst kändes inte så troligt.
Men så blev det.

Enligt den japanska tidningen The Mainichi Daily News engelskspråkiga nätupplaga var mittbacken Saki Kumagai, hon som satte den avgörande straffen i finalen, alldeles för frispråkig när hon festade ihop med ett gäng universitetsstudenter i onsdags.

Kumagai trodde nog att det hon sa och gjorde skulle stanna inom gruppen.
Men vad hon inte fattade var att en av studenterna direkt lade ut citaten på twitter.
Studenten twittrade ut Kumagais kritik mot förbundskapten Norio Sasaki, som enligt mittbacken har en alldeles för hierarkisk ledarstil.

Dessutom visade Kumagai upp nakenbilder på lagkamraten Karina Maruyama för studenterna. Bilder Kumagai hade tagit med mobilkamera i omklädningsrummet.

Uppförandet väckte stor uppmärksamhet i Japan, och förbundets vicepresident Kuniya Daini gick ut med en allmän uppmaning till guldspelarna:

”Jag sa till ledningen för damlandslaget att säga till alla spelare att ta ansvar för sitt uppträdande, och inte låta sig tappa kontrollen.”

Kumagai själv var ångerfull efteråt, och enligt The Mainichi Daily News kom hon med följande offentliga ursäkt i fredags:

”Jag är ledsen för vad som hänt som en följd av mitt ansvarslösa beteende.”

Enligt damfotboll.com försökte Kumagai även sälja sin VM-medalj, plus att hon pratade nedsättande om att lagkamraten Aya Miyama använde en väldigt stark deodorant i matcherna.
De här två sista sakerna hittar jag inget stöd för i The Mainichi Daily News rapportering. Men damfotboll.com har kanske hittat en annan artikel än den jag fann, eller så har de ytterligare någon källa som jag har missat.

Kumagai var sannolikt inte van vid att hennes åsikter kunde bli världsnyheter. Men är man nybliven världsmästare så får man allt passa sin tunga…

Wambach gjorde Japans guldmål

Det sägs ju att forwards inte skall vara i eget straffområde.
Jag tyckte redan på plats på Commerzbank Arena att bollen ändrade riktning ganska rejält vid Homare Sawa:s läckra 2–2-klack i VM-finalen.
Men av tv-repriserna gick det inte att få klarhet i hur mycket.

Efteråt i den mixade zonen där spelarna möter media sa Abby Wambach att bollen nog touchade henne lite, men att det nog inte påverkade huruvida den skulle gå i mål eller inte.
Det är nog inte sant.
Repriser som jag sett visar att bollen absolut tar Wambach – och att riktningen ändras ganska rejält.
Dessutom ser det ut som att Hope Solo hade kontroll på bollbanan, fram till riktningsförändringen.

Inte för att det går att lasta Wambach för målet, för Sawas klack är oväntad, och bollen kommer snabbt. Men jag tycker ändå att det är intressant att Wambach antingen snabbt förträngt att bollen tog henne eller väljer att försöka få bort uppmärksamhetheten från sin touch.

Lite kuriosa är att precis innan hörnan såg jag hur Wambach var framme och manade på Solo.
Målvakten hade nämligen legat kvar på marken en stund efter att ha fått en smäll i situationen som ledde till hörnan.
Och när Solo väl reste sig bjöd alltså Sawa och Wambach på nästa smäll…

Sundhage fick i gång bloggen igen

Pia Sundhage och Hege Riise trixar

Jag hade ju bestämt mig för att låta den här bloggen vila.
Men efter att ha hört Pia Sundhage:s sommarprogram kände jag att jag nog får ta ett kort avbrott i min semester…

Det har verkligen varit svårare än jag trodde att komma tillbaka till vardagen efter VM. Att det har regnat och blåst konstant de senaste dagarna, och jag inte haft så mycket annat att göra i stugan än se på tv och surfa på datorn har inte hjälpt mycket.
För även om mediabruset så klart domineras av det förskräckliga vansinnesdådet i Norge så påminns man fortfarande ofta om mästerskapet i Tyskland.

Senast var det alltså när Pia Sundhage tidigare i dag var sommarvärd i P1.
Hon var som vanligt väldigt bra att lyssna på, även om mycket av det hon berättade var sådant jag hade läst eller hört förut.
Jag har dock inte läst boken om hennes ledarfilosofi, så jag tyckte det var kul att höra om hennes 7–1-system.
Hon menar att det tar sju positiva saker att väga upp en negativ. Och därför coachar hon helst bara det som är bra, och väljer bort att prata om det som är dåligt.
Intressant.

Dessutom bjöd Pia återigen på en liten sånginsats, precis som när jag var på pressträff i Frankfurt.
Den här gången bjöd Pia på Bob Dylan-klassikern ”The Times They Are A-Changin” – samma sång som hon sjöng första gången hon träffade de amerikanska landslagsspelarna.

I sommarprogrammet fick jag även höra att Cristiane:s straff i kvartsfinalen inte dömdes om eftersom att Hope Solo gick för tidigt, som det uppfattades i tysk tv. Utan eftersom en utespelare var inne i straffområdet för tidigt.
Jag har tidigare ifrågasatt domslutet – fast då på fel premisser. Men jag gör det faktiskt fortfarande.

För reprisen visar att inte heller det här är ett solklart domslut.
Men jag kan vara fel ute, för jag känner att min regelkunskap inte är helt tillräcklig.
Är det fötterna som gäller, att man inte får kliva över linjen innan tillslaget – då är det ändå högst tveksamt domslut.
Är det däremot kroppen som gäller, är domslutet petigt, men rätt. För som syns på klippet jag länkat ovan så hänger Amy LePeilbet (tror jag att det är) över linjen med kroppen. Men som jag ser det sätter hon inte ner någon fot på fel sida om linjen förrän Cristiane slår till bollen.

Men det är verkligen ett gränsfall.

525 mil och 65 helsidor

VM är över sedan flera dagar tillbaka. Och även om man inte är helt fri från VM i tanken ännu, så börjar jag sakta men säkert ta mig ur den koma jag befunnit mig i under de senaste veckorna.
Faktum är alltså att jag inte kom ihåg min portkod när jag kom hem i tisdags. Först vid torsdag lunch dök plötsligt koden åter upp i huvudet.
VM har dominerat mitt liv total under drygt tre veckor. Men att man börjar komma in i sitt vanliga liv är ett tecken på att det är dags att lägga mästerskapet bakom sig. Och att det är dags att avsluta den här VM-bloggen.
Bloggen kan möjligen återstartas som BT:s sportblogg om några veckor. Men tills vidare kommer den att vara vilande.

Jag avslutar med lite statistik från min VM-resa:
* Jag lämnade BT lördagen den 25 juni (midsommardagen) klockan 14.45
* Jag var tillbaka på BT klockan 21.54 tisdagen den 19 juli.
* Under de drygt 25 dygnen körde jag 5254,5 kilometer – alltså 21 mil om dagen.
* Undantar man många långa promenader ägnade jag noll minuter åt egen träning – det är jag inte stolt över…

En stor del av BT:s VM-sidor utlagda hemma i vardagsrummet

* Vi hade 65 helsidor VM i BT – 50 av dem var byggda kring mitt material. Det är jag stolt över.
* Jag har 919 bilder i min VM-mapp. Ett par av dem kom in i tidningen, närmare 100 av dem har publicerats här på bloggen.
* Min VM-blogg drog vi i gång den 28 juni. Här på den har jag skrivit 185 inlägg – fler än sju per dag.

Bäst och sämst i VM 2011

I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.

Homare Sawa är rak i ryggen

Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?

Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo
(USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.

Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.

Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:

”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”

Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).

Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.

VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.

Världsmästarna poserar för fotograferna

Största skrällen1
Japan förstås.

Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.

Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.

Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.

Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.

Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.

Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.

Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.

Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…

Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.

Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.

Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.

Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.

Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.

Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.

Och så dansar vi igen

Bästa dansen
Logobitombo

Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.

Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…

Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.

Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.

Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.

Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.

Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.

Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.

Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.

Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.

Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.

Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)

Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA

Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3

Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…

Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?