De svenska lagen slår ur underläge i Champions League

När det börjar hetta till på allvar i Champions League ställs LdB Malmö mot tyska topplaget FFC Frankfurt och Göteborgs FC får ta sig an Englands stolthet Arsenal.

Jag skrev inför åttondelsfinalerna att det var då det började bli intressant. Det var en sanning med väldigt stor modifikation. För när Turbine Potsdam kör över Glasgow City med totalt 17–0 och Lyon kan vila folk och ända slå ut Sparta Prag med totalt 12–0 så är inte intressant det ord som bäst beskriver matcherna.

Klart är att damernas mästarcup definitivt hade mått bättre av ett system som liknar herrarnas, där de bästa nationerna kan ha upp till fyra deltagande lag. Då hade Sverige, Tyskland, Frankrike, Ryssland, Danmark och några länder till fått med fler starka lag, och omgångarna fram till kvartsfinal hade inte blivit samma transportsträcka som i år.

För mästarlaget Lyon blir troligtvis även kvartsfinalen mot danska Bröndby en transportsträcka – förutsatt att Lotta Schelin fortsätter att vara frisk och i form. Franska Lyon har i och för sig många bra spelare vid sidan av vår strålande Lotta, som Sonia Bompastor, Louisa Necib, Camille Abily och Lara Dickenman. Men det är när Schelin sätter fart som laget lyfter. Och det lär man göra minst till semifinal.

Där väntar med stor sannolikhet de två senaste årens finalmotståndare, de regerande tyska mästarinnorna Turbine Potsdam, anförda av Anja Mittag och Afrikas bästa spelare, Ekvatorial-Guineas Genoveva Anonma. Och ledda för 41:a säsongen i rad – troligen världsrekord – av tränaren Bernd Schröder. Han firade 40-årsjubileum som Potsdamtränare tidigare i år. Schröders lag skall vara en klass bättre än deras ryska kvartsfinalmotståndare, Rossiyanka. Det skulle således vara en megaskräll om inte Antonia Göransson når semifinal på landslagskompisen Sofia Jakobssons bekostnad.
Noterbart är också att damallsvenska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir (isländskan delade ju segern med Manon Melis) är spelklar för Potsdam till kvartsfinalen.

Det lag av Lyon och Potsdam som vinner den semifinalen har bra chans att till slut även få lyfta pokalen i München den 17 maj. För den andra finalhalvan ser lite svagare ut. Och där finns Sveriges båda representanter.

Göteborgs FC ställs mot engelska mästarinnorna Arsenal LFC. Med flera engelska VM-spelare (exempelvis Faye WhiteStephanie Houghton, Rachel Yankey och Ellen White) samt den skotska måldrottningen Julie Fleeting, och stor vana vid Champions League-slutspel så är Arsenal mycket knappa favoriter. Men det är nästan 50-50-läge. Och skulle Göteborg byta flyktade Lisa Dahlkvist mot Marta – som dagens något osannolika rykte säger – så väger det helt klart över i svensk favör.

Hur som är båda de svenska representanterna lite svårbedömda just nu eftersom vi är mitt inne i silly season, och det rör på sig rejält i allsvenskan.

Svenska mästarinnorna LdB Malmö ställs mot Sara Thunebro och Jessica Landströms klubb, FFC Frankfurt. Att tyskorna har ett starkt lag kan man slå fast genom att konstatera att de båda svenska VM-bronsvinnarna på sistone har haft svårt att slå sig in i startelvan. I storsatsande Frankfurt vimlar det ju av världsstjärnor. Några exempel är Nadine Angerer, Ali Krieger, Saki Kumagai, Kerstin GarefrekesFatmire Bajramaj och den nu skadade Kim Kulig, som dock borde vara frisk i mars.

Frankfurt går alltid långt i Champions League, och även om det tyska storlaget i skrivande stund bara ligger trea i Frauen-Bundesliga så måste de trefaldiga CL-segrarna gälla som favoriter med typ 65-35 mot Malmö. Framför allt eftersom de svenska mästarinnorna hade problem med försvarsspelet under hösten. Men även för att man har tappat trion Caroline Seger, Nilla Fischer och Manon Melis. Visst är Ramona Bachmann förstås ett toppförvärv, men Malmö behöver krydda laget med något eller några toppnamn ytterligare för att komma upp på Frankfurtnivå.

Kvartsfinalerna spelas 14/15 och 21/22 mars nästa år. Malmö, Lyon, Potsdam och Arsenal inleder på hemmaplan.
Semifinalerna avgörs 14/15 respektive 21/22 april. Där börjar vinnarna av Lyon/Bröndby och Arsenal/Göteborg på hemmaplan.
Finalen spelas som nämnts i München den 17 maj.

Vet du förresten vilka som vunnit damernas Champions League – eller Womens cup som det tidigare hette – under de tio säsonger turneringen spelats? Här kommer svaren:
2011: Lyon (2–0 mot Turbine Potsdam i finalen)
2010: Turbine Potsdam (7–6 efter straffar mot Lyon)
2009: Duisburg (totalt 7–0 mot ryska Zvezda 2005 Perm)
2008: FFC Frankfurt (totalt 4–3 mot Umeå IK)
2007: Arsenal LFC (totalt 1–0 mot Umeå IK)
2006: FFC Frankfurt (totalt 7–2 mot Turbine Potsdam)
2005: Turbine Potsdam (totalt 5–1 mot Djurgården/Älvsjö)
2004: Umeå IK (totalt 8–0 mot FFC Frankfurt)
2003: Umeå IK (totalt 7–1 mot Fortuna Hjörring)
2002: FFC Frankfurt (2–0 mot Umeå IK)
Notera att 2002 samt 2010 och 2011 avgjordes finalen i en match. Åren 2003–09 var det dubbelmöte som gällde.

Nej, Guillou var inte fel ute om damfotboll

För en tid sedan fick Jan Guillou stora delar av Damfotbollssverige på sig efter uttalanden i Aftonbladet om att tjejer borde ha mindre boll, mindre plan och mindre mål.
Och SVT:s krönikör Jonas Karlsson fick löpa gatlopp när han kom med liknande idéer 2006.

Jag vet att jag nu kommer att dra på mig irritation. För vi män skall inte tycka till om tjejernas fotboll. I varje fall inte kritisera den.
Men det tänker jag göra. Jag tycker nämligen att Guillou och Karlsson i stora drag har helt rätt. Men snälla, innan ni hugger huvudet av mig så ge mig i alla fall en chans att argumentera för min sak.

För nej, jag tycker inte att damfotbollen är dålig på toppnivån. Långt ifrån. Matcherna i Tysklands-VM höll genomgående mycket hög klass, och många allsvenska matcher är utmärkt underhållning.
Och jag anser inte att damfotbollen måste vara en exakt kopia av herrfotbollen.
Men efter att ha tränat ett lag i femman i tre av de fyra senaste åren vet jag att spelet har stora brister. Brister som drabbar tjejerna själva.

Jag brukar använda friidrottens grenar för att jämföra män och kvinnor fysiskt. Där noterar man att kvinnornas världselit ligger på samma nivå som 14–15-åriga män.
Erfarenhetsmässigt, när man ser träningsmatcher mellan herr- och damlag, gäller den noteringen även för fotbollen. Damlagen motsvarar alltså 14-/15-årslag för killar. Och det måste man tänka på när man diskuterar herr- kontra damfotboll.

Handboll och basket har anpassats för att passa tjejerna bättre, genom att de spelar med mindre boll än killarna. Det är logiskt eftersom tjejerna har mindre händer, och därför har svårare att behandla en stor boll.
Och ja, tjejer har även mindre fötter än killar, så damfotbollen skulle garanterat bli mer teknisk med mindre boll.

Om bollen väger mindre skulle dessutom fler kunna flytta den på ett bättre sätt. Nu händer det ofta att mitt division V-lag spelar matcher där bara enstaka spelare på planen kan slå en hörna som når in i målområdet, utan att studsa först.
Och hur roligt är det för tjejerna själva, att inte kunna slå en långboll i luften?

Dessutom undrar jag inte om de många knäskadorna inom damfotbollen delvis kan bero på att bollen är betydligt mycket tyngre för tjejerna än killarna, relativt sett. Fast sambandet knäskador och bollens storlek har jag inga vetenskapliga belägg för – det är bara en egen hypotes.

Jag förespråkar alltså att tjejer skall spela med en mindre boll. Och jag gör det för deras egen skull.

I volleyboll har man sänkt nätet för tjejer, eftersom de både är kortare och har sämre spänst än män, och därmed svårare att nå upp. I fotboll ligger ribban på samma höjd för män och kvinnor.
Måtten på dagens fotbollsmål är anpassade efter västerländska män. Och för dem är medellängden cirka 180 centimeter. Västerländska kvinnor är cirka 165 centimeter långa i snitt.
I Filippinerna och Indien är motsvarande siffror 163 för män och 152 för kvinnor. I Mexico och Peru är det 163 och 151. Det är inte bara längden som påverkar, spänsten är nästan lika viktig – och där är män cirka 20 procent bättre än kvinnor.
Jag tycker att det är självklart att fotbollsmål på 7,32 x 2,44 meter är för stora för kvinnor. Och jag tror mig ha stöd från alla kvinnor i Peru, Kina och Indien…

För väldigt få dammålvakter är långa nog, och har tillräcklig spänst för att ha en rimlig chans att kunna vakta sitt mål. Jag minns att Japan i OS 2008 (eller möjligen VM 2007) hade en målvakt som inte nådde upp till ribban ens när hon hoppade. Hur skall hon kunna rädda höga skott?
På så hög nivå som Sveriges division I och II har jag sett alldeles för många mål komma till genom att någon har skjutit ett högt skott – inte ett bra skott.
Det tycker jag är tråkigt, inte minst för att det sänker damfotbollens status. För de där målen ser så billiga ut.
Jag förespråkar alltså att tjejerna skall ha mindre mål. Och jag gör det för deras egen skull.

När Guillou fick igång debatten i september så skrev min twitter-kompis Alva Nilsson så här på FI:s hemsida.
Jag tycker att hon rasar mot fel saker. Men rubriken ”Låt inte herrfotbollen vara norm” är klockren.
För hur är det nu? Jo, herrfotbollen är norm till 100 procent. Alla fotbollens regler och mått är beslutade av män – för män.

Jag är övertygad om att tjejerna hade spelat med mindre boll, och mindre mål om fotbollens regler var beslutade av kvinnor för kvinnor.
Så ni tjejer som har något att säga till om: släpp prestigen, och anpassa reglerna efter er själva.

Till sist ett väldigt bra blogginlägg i ämnet.

Här är fler världsstjärnor på twitter

Vem skall man följa på twitter? Jag har i ett par blogginlägg försökt att leda in alla rådvilla på rätt spår. Nyligen presenterade jag här den stora guiden till damfotboll på twitter.

Förra helgen följde jag upp med ett stort twitter-reportage i Borås Tidning. Där erbjöd jag tips på hur man kan följa spännande idrottare inom en mängd olika sporter.

Här är länken till min lista över idrottens mest välkända twittrare. Där finns Cristiano Ronaldo, Dirk Nowitski, Lewis Hamilton, Emma Johansson, Pia Sundhage, Usain Bolt, Isabelle Gulldén, Malin Baryard-Johnsson, Anja Pärson, Caroline Wozniacki med fler.

Och här är själva reportaget, som bland annat innehåller en intervju med Dalsjöfors kanadensiska VM-spelare Emily Zurrer och deras amerikanska lagkapten Alex Singer.

När det gäller twittrande fotbollstjejer rekommenderar jag gärna roliga Olivia Schough i Göteborgs FC.
Dessutom konstaterar jag nöjt att två av mina favoritspelare nu äntligen finns att följa på twitter, nämligen Lisa Dahlkvist och Johanna Almgren.

Fem döda matcher i Champions League

På onsdag och torsdag avgörs åttondelsfinalerna i Champions League. Avgörs och avgörs förresten. Fem av dem känns redan avgjorda.

Torsdagens möte på Valhalla mellan Göteborgs FC och danska Fortuna Hjörring tillhör de tre som känns riktigt intressanta. Fast kunde Göteborg vinna med 1–0 (mål av Jane Törnqvist) borta på gräs talar det mesta för att de följer upp med ny seger hemma på konstgräset.
Inte minst då danskornas bidrag till VM:s Världslag i somras, den australiska stjärnan Elise Kellond-Knight skadade korsbandet senast, och troligen är borta från fotboll i minst ett halvår.

De andra två riktigt levande matcherna är BröndbyTorres och Rayo VallecanoArsenal.
Bröndby vann med 2–1 hemma mot italienskorna, och behöver nog göra mål på bortaplan för att hålla undan.
Arsenal fick 1–1 i Spanien, och är förstås favoriter i hemmareturen.

De övriga fem matcherna känns avgjorda, bland dem Ldb Malmö mot österrikiska Neulengbach, där Malmö har med sig 3–1 till hemmamötet. Sofia Jakobsson gjorde tre mål när hennes Rossiyanka vann med 4–0 borta mot Voronezh. Och Lotta Schelin gjorde två när Lyon vann med 6–0 i Prag.

Så här spelas returerna:
Onsdag:
Arsenal–Rayo Vallecano (Står 1–1)
Rossiyanka–Voronezh (4–0)
Lyon–Sparta Prag (6–0)
Torres–Bröndby (1–2)
Paris Saint-GermainFrankfurt (0–3)

Torsdag
Ldb Malmö–Neulengbach (3–1)
Göteborgs FC–Fortuna Hjörring (1–0)
Glasgow CityTurbine Potsdam (0–10)

Leende Lotta – en given galadrottning

Det hade förstås varit en skandal om inte underbara Lotta Schelin hade fått diamantbollen i år.
Hon är bara bäst – på alla sätt. Det var verkligen ett rent nöje att bevaka damlandslaget i Tyskland i somras. En stor del av nöjet var den alltid leende Lotta, som jämt fick mig på gott humör. Både för hennes grymma fotbollsform, och för hennes sätt att möta oss i världspressen. Lotta är verkligen en fantastisk representant för Sverige – och en värdig vinnare.

Synd däremot att folket hemma i sofforna inte är redo att ha en gemensam omröstning om årets mål med både mål från herr- och damfotboll. För nog skulle Marie Hammarström ha haft det priset?
Att göra sitt livs första landslagsmål, på ett så otroligt vackert sätt i ett så avgörande och utsatt läge – klart det borde ha prisats med mer än bara ett VM-brons. Synd.
Här är det i alla fall.

Annars var det inga skrällar på fotbollsgalan i kväll. Här är damernas övriga vinnare:

Årets målvakt: Kristin Hammarström, Göteborgs FC
Hon var favorit, och vann. Ett bra val. Hammarström har varit stabil hela säsongen. Hon spelade 22 allsvenska matcher, höll 12 nollor – och släppte bara in 13 mål. Men precis som jag tidigare nämnt så saknade jag allsvenskans bästa målvakt Erin McLeod bland kandidaterna. Kanadas VM-målvakt toppade damallsvenskans målvaktsliga på samma räddningsprocent som Hammarström och Caroline Jönsson – trots att McLeod spelade i seriens sämsta lag, Dalsjöfors. En bragd.

Årets back: Charlotte Rohlin, Linköpings FC
Det här var också en favoritseger. Jag har inget att invända, för jag gav Lotta Rohlin högst snittbetyg i den svenska backlinjen under VM. Sara Larsson kändes som främsta utmanaren.

Årets mittfältare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Eftersom jag tidigare kallat Mona Bachmann för damallsvenskans bästa spelare så går det inte protestera mot den här utnämningen heller, även om jag ju gärna hade sett att Lisa Dahlkvist hade fått det här priset.

Årets forward: Lotta Schelin, Lyon
Den mest självklara vinnaren av alla. Klart att Super-Lotta skulle ha det här priset.

Årets allsvenska spelare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Se årets mittfältare.

Årets genombrott: Sofia Jakobsson, Umeå IK/Rossiyanka
Ny favoritseger. Jakobsson var favorit, och han visade sig vara en högst värdig vinnare genom att han gjorde hattrick i Champions League senast.

Årets tränare: Torbjörn Nilsson, Göteborgs FC
Även här favoritseger. Torbjörn var förstås ett lysande bra val. Fast visst hade man helst sett en kvinnlig segrare.

Mer allmänt kan man konstatera att tjejerna var flera klasser bättre än herrarna i kategorin tacktal. Lotta Schelins passning till Zlatan Ibrahimovic om vem av dem som vunnit Champions League var bäst. Zlatans kontring om att han har några fler guld- än Lotta har diamantbollar var ett bra försök, men höll inte Schelinklass…

Mest spännande var annars att få höra schweiziska Ramona Bachmann tacka på god svenska med mer skön västerbottnisk accent än schweizertysk brytning. Jag har lyckats missa att Bachmann pratar så bra svenska. Men hon har ju varit här i fyra säsonger nu, så jag borde inte vara förvånad.
Hon blir ett lysande nyförvärv i Ldb Malmö som ersätter Caroline Seger och Nilla Fischer med Bachmann – och blir minst lika starkt 2012.

Är du sugen på att läsa fler hyllningar av Lotta Schelin? Här är länken till min krönika efter bronsmatchen mot Frankrike.

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

Klart Sawa skall ha Ballon d’or

I förra veckan presenterades kandidaterna till att vinna damklassen i fotbollens finaste pris, guldbollen – ballon d’or.
Glädjande och högst välförtjänt fanns Lotta Schelin med bland kandidaterna. Hon lär dock inte vinna det priset. Däremot är Schelin en självklar vinnare av vår svenska diamantboll.

När det gäller damernas guldboll – ballon d’or – har den bara delats ut tio gånger, och till tre olika spelare.
Först fick Mia Hamm priset två år i rad (2001–02). Sedan fick Birgit Prinz det tre år i rad (2003–05). Och åren 2006–10 har Marta tagit fem raka guldbollar.

I år kommer vi att få en fjärde vinnare. För allt annat än japansk seger vore en skräll. Med rak rygg bar Homare Sawa sitt land till VM-guld i Tyskland i somras.
Hon blev VM:s skyttedrottning och utnämnd till VM:s bästa spelare. Naturligtvis skall hon även utnämnas till världens bästa spelare 2011. Och samtidigt bli den första asiat, man eller kvinna, att få guldbollen.

Här är alla de tio kandidaterna:
* Sonia Bompastor, Frankrike
* Kerstin Garefrekes, Tyskland
* Marta, Brasilien
* Aya Miyama, Japan
* Alex Morgan, USA
* Louisa Necib, Frankrike
* Homare Sawa, Japan
* Lotta Schelin, Sverige
* Hope Solo, USA
* Abby Wambach, USA
Vinnaren presenteras vid en gala i Zürich den 9 januari.

Går vi igenom kandidaterna kan jag hålla med om sex av tio. Jag tycker att Simone Laudehr är Tysklands bästa spelare. Följaktligen borde hon vara nominerad före Garefrekes.

Sedan tycker jag varken att Miyama eller Morgan borde vara med. Och att Frankrike får två kandidater känns i överkant. Även om Necib är en favoritspelare så får nog hon också stryka på foten.

För jag saknar en trio toppspelare i Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Christine Sinclair (Kanada) och Veronica Boquete (Spanien). Den sistnämnda har jag i rättvisans skäl inte sett så mycket av. Men väljs man till bästa spelare i WPS så borde man vara en kandidat här – trots att ens land inte var med i VM.

Sinclair ansågs vara viktigaste spelaren hos WPS-mästarna Western New York Flash. Där bildade kanadensiskan anfallstrio med Marta och Alex Morgan. De andra två är nominerade till guldbollen, men inte lagets bästa målskytt. Underligt, även eftersom Sinclair är Kanadas storstjärna, medan Morgan bara var avbytare för USA i VM. Morgan är för övrigt också den enda kandidaten här som inte var uttagen i VM:s världslag.

Slutligen då Anonma, som borde ha varit Afrikas representant. Hon bar sitt Ekvatorial-Guinea till VM, och gjorde två mål där. Dessutom har hon gjort hälften av Potsdams 22 mål under de första sju omgångarna i Frauen-Bundesliga. Naturligtvis leder hon skytteligan klart på sina elva mål.

Den 9 januari presenteras även vinnaren i kategorin årets damfotbollstränare i världen. Där vinns två svenskar nominerade, nämligen Thomas Dennerby och Pia Sundhage.
Här är förstås Norio Sasaki storfavorit. Men ärligt talat är jag inte man att bedöma insatserna hos mer än en handfull av de nominerade:
* Bruno Bini, Frankrike/Frankrikes landslag
* Leonardo Cuellar, Mexico/Mexicos landslag
* Thomas Dennerby, Sverige/Sveriges landslag
* Patrice Lair, Frankrike/Olympique Lyonnais
* Maren Meinert, Tyskland/Tysklands U20-landslag
* Hope Powell, England/Englands landslag
* Norio Sasaki, Japan/Japans landslag
* Tom Sermanni, Australien/Australiens landslag
* Pia Sundhage, Sverige/USA:s landslag
* Jorge Vilda, Spanien/Spaniens U17-landslag

I december presenterades vilka tre kandidater som går till final i de olika kategorierna. Läs vilka det blev här.

Kapten Seger sågar sitt eget förbund

12000 åskådare såg Sverige förlora med 1–0 på Millerntor-Stadion i Hamburg i onsdags.
USA har redan sålt 10000 biljetter till Sveriges nästa träningsmatch, den mot just USA i Phoenix den 20 november.

Men i Sverige ses sällan landslaget av någon större publik. Det fick lagkapten Caroline Seger att skriva följande på sin twitter på kvällen efter Tysklandsmatchen:

”I love how both Germany and the USA can get so many fans to the games. What’s wrong with the people in Sweden that is marketing us??”

Lagkaptenen ger därmed väldigt hård kritik till sitt eget förbund. Men det hindrar inte att det är berättigat.

Som jag ser det är fel nummer ett att landslaget spelar på hemmaplan för sällan. I år har tjejerna spelat 18,5 landskamper. Den halva var en inofficiell match mot England i maj. Bara en av de 18,5 matcherna har spelats i Sverige, det var VM-genrepet hemma mot Mexiko den 16 juni. Då fanns jag bland de 4512 på Gamla Ullevis läktare.
Två landskamper återstår i år. Och nej, ingen av dem spelas heller i Sverige.

Fel nummer två är väl att det knappt går att prata marknadsföring alls när det gäller våra fotbollstjejer. Hade förbundet brytt sig hade de överöst alla medier med info inför varje samling och landskamp. Ingen journalist skulle kunna missa att Sveriges fotbollsdamer snart har match.
Som det är nu är det väldigt lätt att missa matcherna, om man inte är jätteintresserad.

Här är förresten en länk om biljettsuccén inför Sveriges nästa landskamp.

För övrigt finns det fler länder än bara Tyskland och USA som drar stor publik till sina hemmakamper. 9000 såg Holland spela 0–0 hemma mot England i EM-kvalet i går. En siffra som talar för att intresset ökar i allt fler länder.

Någon som undrar hur matchen Tyskland–Sverige var? Det gör jag också, för jag har inte sett mer än det här sammandraget. Och där ser svenskorna ut att ha stått upp väl.

Lotta Schelin eller Antonia Göransson borde ha givit Sverige ledningen på deras fina lägen i första halvlek. Då kunde kanske Sverige för första gången någonsin lämna en bortalandskamp mot Tyskland utan att ha förlorat.
Schelins ribbskott i andra halvlek var också värt ett bättre öde – även om det luktar offside i förstaläget.

De här lagen går till EM 2013

Det har varit EM-kvaluppehåll i alla europeiska ligor. Det kunde ha varit några festdagar, men tyvärr är bredden ännu så länge för dålig, och alldeles för många matcher har haft självklar utgång.
Men i och med att bara tolv länder når slutspelet så kommer det att bli intressanta matcher framöver.

Och några spännande resultat kan noteras även från veckans matcher. Jag tänker då främst på kryssen mellan Holland–England, Vitryssland–Finland och Skottland–Wales, samt Spaniens 3–2-seger hemma mot Schweiz.

Strax skall jag gå igenom läget grupp för grupp. Men innan dess är det läge att klargöra förutsättningarna. Sverige är värdland för EM 2013, och därmed redan kvalificerat.
Dessutom går de sju gruppvinnarna samt den bästa tvåan direkt till mästerskapet. De sex övriga grupptvåorna spelar sedan playoff om de tre sista matcherna.

Grupp 1
Här står det mellan Italien och Ryssland. Eftersom italienskorna vann med 2–0 hemma mot ryskorna i går, och får räknas som gruppfavoriter. Polen känns som självklar trea. Fast polskorna är chanslösa på någon av de två topplatserna.

Grupp 2
Det här är helt klart den tuffaste kvalgruppen, för här finns tre starka nationer. Tyskland är förstås storfavorit, och kommer garanterat att vinna till slut. Fast både Spanien och Schweiz är lag på frammarsch. Lagen har varsin storstjärna i Veronica Boquete och Ramona Bachmann. De båda gjorde varsitt mål när spanjorskorna slog Schweiz med 3–2 i söndags.
I nuläget alltså klar fördel Spanien i kampen om andraplatsen. Men Schweiz har redan klarat av sina bortamöten med både Tyskland och just Spanien, och skall inte räknas bort.

Grupp 3
Här står det mellan Island, Norge och i viss mån även Belgien. Island är i förarsätet efter hemmasegern med 3–1 mot norskorna.
Men Norge har slagit Belgien borta med 1–0 och har kvar hemmamatcher mot huvudkonkurrenterna. Därför tror jag trots allt på norsk gruppseger. Och Margret Lara Vidarsdottir skjuter Island till playoff.

Grupp 4
Den här gruppen springer VM-fyran Frankrike igenom ganska lätt. Irland och Skottland gör upp om andraplatsen. Det tredje landet i gruppen från de brittiska öarna, Wales, spelade 2–2 i Skottland i dag, och kan sätta ytterligare en och annan käpp i hjulet för de andra lagen. Men mitt tips är att Skottland till slut tar playoffplatsen. De har skyttedrottningen Julie Fleeting på topp, och hon har gjort makalösa 116 mål på 120 landskamper. Hon kan bli tungan på vågen här.

Grupp 5
Det här är en grupp utan riktig toppnation. Finland är inne i en generationsväxling, och fick bara 2–2 borta mot Vitryssland i dag. Ukraina var med i det senaste EM:et, men känns inte lika starkt längre. 0–0 hemma mot Slovakien i lördags skvallrar om det.
Alla de fyra nämnda lagen står på fyra poäng efter två spelade matcher. Svårtippat alltså. Men jag tror ändå att Finland tar hem gruppen, och att Ukraina blir tvåa. Men osvuret är helt klart bäst här. Det skulle faktiskt kunna bli Slovakien närmast före Vitryssland…

Grupp 6
Här står det mellan 2009 års EM-tvåa England och 2009 års EM-trea Holland. I kvällens match var holländskorna klart bättre, även om målvakten Loes Geurts tvingades ta en straff från Englands Fara Williams för att rädda 0–0.
Men får England bara tillbaka skadade Kelly Smith så tror jag på engelsk gruppseger. Manon Melis (LdB Malmö), Kirsten van de Ven (Tyresö), Chantal de Ridder (Turbine Potsdam) och de andra nederländskorna bör ha god chans att nå EM genom att bli bästa tvåa.

Grupp 7
Den här gruppen vinner Danmark. Enda hotet utgörs av Tjeckien. Många har börjat döma ut danskorna, och säga att deras tid är förbi. Men minns att Sverige var i brygga mot just Danmark i VM-kvalet. Det krävdes två nickmål av Charlotte Rohlin, och förlängning, för att vända till seger.

Här är slutligen mina EM-lag 2013:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Norge, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Island.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoffspelet.
Synpunkter på det?

Kamerun skrällde sig till OS

Enligt http://www.womenssoccerunited.com är Kamerun klart för OS-fotbollen 2012. Kameruns damer slog ut favoriten Nigeria.
I kvällens hemmamöte med nigerianskorna i Yaounde vann Kamerun med 2–1 – exakt samma siffror som Nigeria vann sin hemmamatch med.
Förlängningen blev mållös. Sedan vann Kamerun straffarna med 4–3, och ordnade en rejäl överraskning. Nigeria har ju kvalat in till alla stora mästerskap tidigare.

Därmed är följande nio länder klara för OS 2012:
* Värd: Storbritannien.
* Europa: Sverige och Frankrike.
* Sydamerika: Brasilien och Colombia.
* Afrika: Sydafrika och Kamerun.
* Asien: Japan – och Nordkorea. Fast nog borde väl Australien tilldömas nordkoreanskornas plats?
* Nordamerika: Ej klart. Kvalet spelas i januari. Men USA och Kanada bör ligga nära till hands.
* Oceanien: Ej klart. Men Nya Zeeland är högst trolig deltagare därifrån.

Följ med i utvecklingen i OS-kvalet här.

Jag noterar att många även googlar hur det går i kvalet till herrarnas OS-turnering i London. Där har bara Europa och Sydamerika gjort klart sina kval, och klara länder är Brasilien, Uruguay, Spanien, Schweiz, Vitryssland och förstås värdnationen Storbritannien. Här kan du följa det kvalet.

Snett ute om Djurgården och Umeå

En vecka har gått sedan LdB Malmö lyfte Kronprinsessan Victorias pokal för andra året i rad. Det är därmed hög tid att kolla BT:s damallsvenska tips.
Det var jag som stod för det tipset. Och det publicerades dagen före premiären på damallsvenskan. Det såg ut så här:

1) Göteborgs FC (slutplacering: 2)
2) Tyresö FF (4)
3) LdB FC Malmö (1)
4) Linköpings FC (6)
5) KIF Örebro (5)
6) Umeå IK (3)
7) Piteå IF (10)
8 ) Jitex BK (9)
9) Kristianstads DFF (7)
10) Hammarby IF (11)
11) Dalsjöfors Goif (12)
12) Djurgårdens IF (8)

Som synes prickade jag bara helt rätt på KIF Örebro. Men det var ju å andra sidan självklart att de skulle sluta femma…

Guldstriden först:
Jag trodde att guldstriden skulle stå mellan tre lag. Där hade jag helt rätt. För mina tre kandidater hade guldchans ända fram till slutomgången. Att tippa Göteborgs FC som segrare var ett tips med hjärtat. Jag ville ju så gärna att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén skulle få lyfta pokalen.
Det blev LdB FC Malmö som vann. Jag trodde att de skulle få lida för att Therese Sjögran skulle spela för Sky Blue i WPS halva året samt för förlusterna av Pavlina Scasna och Kathryn Gill. Därför tippade jag bara dem som trea.
Det var en grov felkalkyl. Dels för att Sara Björk Gunnarsdottir visade sig vara ett utmärkt nytillskott. Men också för att man fick ihop laget bra i våras, och faktum är ju att LdB blev sämre på hösten sedan Sjögran och Caroline Seger anslutit.

Så till de två lag jag missbedömde mest:
* Först hatten av för Djurgården, som var klart mycket starkare än jag trott. Men hade jag läst på bättre hade jag noterat att Stockholmslaget faktiskt hade fyra spelare som tillsammans stod på 211 A-landskamper inför seriestart. Och så talangfulla Emma Lundh och Mia Jalkerud på det. Jag borde ha insett att de inte skulle vara någon seriejumbo.
* Det andra laget som jag underskattade rejält var Umeå. Det berodde på att jag inte förutsåg Ramona Bachmann:s gigantiska betydelse. Schweiziskan var seriens klart bästa spelare.
Och faktum är att om Sofia Jakobsson hade stannat säsongen ut hade laget från Västerbotten mycket väl kunnat ha hamnat ytterligare ett eller ett par pinnhål högre upp.

Till slut nykomlingarna:
Där så överskattade jag väl båda. Jag trodde att Piteå skulle lyftas till en mittenplacering av sin stora hemmapublik. Men truppen var för svag för det. Piteå var dock aldrig nära nedflyttning.

När det gäller Dalsjöfors hoppades jag att de skulle slippa jumboplatsen, och tippade med hjärtat. Det var ett tips som var grymt nära att slå in. För Dalsjöfors var uppe på näst sista plats under cirka 20 minuter av andra halvlek i allra sista omgången.
Men i praktiken åkte laget ut redan i vintras, när klubbledningen inte fattade att de hade en alldeles för svag spelartrupp. Vårens upplaga av Dalsjöfors var sämre än det lag som spelade upp klubben, och tillhör ett av de allra sämsta lag som någonsin spelat i damallsvenskan. Så totalt sett var jumboplaceringen självklar.
Man tog dock in nödvändiga förstärkningar under sommarens transferfönster, och gjorde en hyfsad höst. Mycket för att Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod visade sig vara seriens bästa målvakt. Men även om Boråslaget var mycket stabilare på hösten, så hamnade man faktiskt till slut på nedflyttningsplats (näst sist) även i hösttabellen.

Utan något Boråslag i damallsvenskan kommer BT:s satsning på damallsvenskan av förklarliga skäl att minskas ganska rejält nästa år. Tråkigt.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.

Ryskt lag till kvartsfinal i Champions League

Redan innan åttondelsfinalerna i damernas Champions League har spelats står det klart att ett ryskt lag kommer att spela kvartsfinal.
De båda ryska lagen Voronezh (med spanska storstjärnan Vero Boquete) och Rossiyanka (med Sofia Jakobsson) har nämligen lottats mot varandra i åttondelen.

Bland de 16 kvarvarande lagen finns elva nationer representerade. VM visade att damfotbollsvärlden har blivit större, bättre och betydligt jämnare. Kvaliteten på matcherna i Tyskland var ofta riktigt hög. Och det är jag inte ensam om att tycka.
Så här skrev dåvarande Arsenal-stjärnan (numera Barcelona) Cesc Fàbregas på sin twitter den 16 juli:

”Ser Sverige mot Frankrike i VM (damer) och kan inte se någon skillnad på deras spel och vårt. Några av dem är bättre än oss. #Älskar fotboll”

Årets VM var dessutom jämnare än tidigare mästerskap. Det fanns inga riktiga blåbärsnationer med, vilket visade sig genom att bara ett lag med mer än ett måls marginal i första gruppspelsomgången. Och det var USA som slog Nordkorea med 2–0.
På klubbnivå är WCL (Womens Champions League) stoltheten i Europa. Men i de tidiga omgångarna där finns det fortfarande alldeles för många blåbärslag. Och topplagen kan leka sig fram.

Men nu när det återstår 16 lag börjar det bli intressant. Fem länder har två lag vardera i åttondelsfinal. Uöver nämnda Ryssland är det även Tyskland (Frankfurt och Potsdam), Frankrike (Lyon och PSG), Sverige (Malmö och Göteborg) och Danmark (Hjörring och Bröndby).
Det gör att sex länder har varsin representant: Tjeckien (Sparta Prag), Österrike (Neulengbach), Spanien (Rayo Vallecano), England (Arsenal), Skottland (Glasgow City) och Italien (Torres).
Notera att det varken är något lag från Norge eller Holland, de båda länder som tog brons vid senaste Europamästerskapet för landslag – det i Finland 2009.

Så här ser spelas åttondelsfinalerna:
* FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain
* Sparta Prag–Olympique Lyonnais
* Neulengbach–LdB Malmö
* Fortuna Hjörring–Göteborgs FC
* FC Energy Voronezh–FC Rossiyanka
* Rayo Vallecano–Arsenal FC
* Turbine Potsdam–Glasgow City
* Bröndby IF–ASD Torres
(Det lag som står först har hemmaplan i första matchen, den 2 november. Returerna spelas den 9 november. Laget i fetstil är min favorit till segern i dubbelmötena)

Intressantast är tveklöst mötet mellan Frankfurt och PSG. Det är två stjärnspäckade lag, och med spelare som Laure Boulleau, Laure Lepeilleur, Elise Bussaglia och Katia bör PSG ha kapacitet att skaka Jessica Landström och Sara Thunebro:s Frankfurt.
Minst intressant är matchen mellan Bröndby och Torres. Vinnaren i den matchen lär bli drömlottning i vårens kvartsfinal.

I Sverige har turneringen hittills fått närmast pinsamt liten uppmärksamhet. Det fick vår storstjärna Lotta Schelin att skriva så här på twitter dagen efter sextondelsfinalerna:

”Grattis till alla svenskar som dönar vidare i CL! Kanske fotbollsgalans arrangörer kalkylerar detta i framtiden!? #kanjuvaaktuellt”

Sveriges största nyhetsbyrå (TT) redovisade bara Malmös och Göteborgs resultat från sextondelsfinalernas första match.
I torsdags eftermiddag, i samband med returerna, mejlade jag följande fråga till TT:

”Jag undrar varför ni inte kommer med resultaten från slutspelet i damernas Champions League (fotboll)? Det spelades 16-delsfinaler med svenskt intresse på flera håll i går. Tycker att alla resultaten från 16-delsfinalerna borde ha funnits med i ert utbud. Tror att de har minst lika stort allmänintresse som exempelvis resultaten från innebandyns champions cup eller italienska serie b.”

Jag fick aldrig något svar på mejlet. Men det blev bättre upp.
För på kvällen kom TT med både resultat och målskyttar från samtliga den kvällens matcher. Hoppas det inte var en engångsföreteelse, utan att TT fortsätter att rapportera från WCL.

Är Ronja yngst någonsin?

Jag såg i lördags Ronja Aronsson debutera för Piteå IF i allsvenskan vid en ålder av 13 år, 9 månader och 18 dagar. Över landet spred jag sedan den felaktiga uppgiften att hon var tidernas yngsta debutant.
Eller var det fel?
Jag vet fortfarande inte säkert vem som är tidernas yngsta spelare i damallsvenskan. Det kan faktiskt vara Ronja Aronsson.

Men vi tar det från början. Jag skulle bevaka Dalsjöfors–Piteå och läste i Piteå-tidningen att gästerna hade med sig en rekordung spelare i truppen. Jag reflekterade inte över det så jättenoga, dels eftersom jag förstås skulle ha Dalsjöfors-fokus – dels för att jag tog för givet att 13-åringen ändå inte skulle få spela.

Men i slutet av matchen var det precis vad hon fick göra. Efteråt letade jag runt på internet efter uppgifter om hur ung tidernas yngsta damallsvenska spelare var.
Jag hittade inga uppgifter. Men Piteå-Tidningen hade ju skrivit att Ronja skulle sätta rekord om hon fick spela.

Utgick ifrån att de var välinformerade och skrev: ”Enligt vad BT lyckats få fram är hon den yngsta damallsvenska spelaren någonsin.”
Det var förstås sant. Jag hade ju inte hittat någon yngre spelare.
Men när TT citerade min artikel blev texten: ”Enligt Borås tidning har ingen yngre spelat i allsvenskan.”
Kändes väl så där. Och det blev inte bättre när jag noterade Piteå-Tidningens formulering om att Ronja förmodligen skulle bli tidernas yngsta spelare. Förmodligen.
De visste alltså inte säkert.

Och precis efter presstopp (typiskt) nåddes redaktionen av ett mejl från SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker) där man hävdade att Aronsson inte var yngst. Det var i stället Åsa Pettersson, som gjorde en allsvensk match för AIK 1995 – också som 13-åring.

För att kunna göra en korrekt rättelse till måndagstidningen ville vi förstås veta exakt hur många månader/dagar yngre än Aronsson som Pettersson hade varit vid sin debut. Men vi fick inget exakt svar på lördagskvällen.
Jag meddelade dock TT direkt att Pettersson tydligen var ännu yngre.

Men hur mycket yngre Pettersson var vet jag fortfarande inte. Jag vet inte ens säkert att Pettersson är tidernas yngsta damallsvenska spelare. Som jag ser det kan Ronja Aronsson trots allt vara yngst.
En ihärdig SFS-medlem ringde nämligen Åsa Pettersson under söndagen – och hon minns inte vilka AIK mötte i hennes enda allsvenska match någonsin. Och i Svenska Fotbollförbundets 100-årsskrift står tre namn som yngsta spelare i damallsvenskan. Alla står för den oprecisa noteringen 13 år. Aronsson var ju också 13 år. Så nu har alltså fyra 13-åringar spelat i damallsvenskan.

De tidigare tre var Åsa Pettersson 1995 och Cissi Berglund (Mallbacken) samma år. De spelade varsin match. Och 1997 gjorde Carola Karlsson fem matcher för Lotorp. Några av dem dock troligen efter att hon fyllt 14.

Men vem av de fyra var yngst vid sin debut? Ja, det är frågan.

Saken underlättas knappast av att ytterligare två 13-åringar spelade i högsta serien innan 1998 – då damerna fick en allsvenska. Då hette högsta serien division I, och i den spelade Kronängs Malin Johansson som 13-åring 1982 och Peg Gustavsson i Lönsboda Gif (1978).

Fast det oslagbara rekordet i division I håller Frida Almgren. Hon var nämligen bara fyra år när hon var på planen i åtta minuter för Gais mot Mariestad 1976. Det blev Almgrens enda allsvenska match. Hon höll till nära långlinjen långt ute på ena kanten hela tiden, och rörde aldrig bollen.

Ronja Aronsson rörde bollen i lördags. Men är hon den yngsta debutanten genom tiderna? Jag räknar med att SFS inte ger upp sin jakt, utan att jag har svaret inom kort…

Och ja, till slut kom svaret. Du hittar det här.

En ny superetta – jag är skeptisk

Det förslag om ny seriepyramid för damfotbollen som förbundet håller på att bearbeta säger tio lag i allsvenskan och en bildande av en ny superetta. Och det redan till 2013.
Jag är skeptisk.
Och i tisdags visade sig de sju Norrlandsdistrikten också vara det.
Fast vi är skeptiska åt olika saker.

Jag tror inte ett dugg på superettan, men har däremot svårt att argumentera mot en allsvenska med tio lag.
I år är det åtta lag som hållit god standard, och två som varit hyfsade. Medan Hammarby och Dalsjöfors har hängt på gärdsgården redan från början.

Tidigare år har det varit ännu större skiktning i serien. Så en minskning till tio lag i allsvenskan protesterar jag inte emot.
Det gör däremot Norrlandsdistrikten enligt en artikel i Västerbottens Folkblad. Motiveringen är att så många talanger som möjligt ska ha nära till ett elitlag.
Och visst. En fördel med herrarnas allsvenska med 16 lag är att det blir plats för många fler unga talanger i lagen. Nackdelen är att det blir en sämre kvalitet på serien.

Min största invändning mot förslaget från fotbollsförbundet är i stället bildandet av en superetta för damer. Det känns orimligt. Jag tror helt enkelt inte att lagen kommer att ha råd.
I nuläget får de allsvenska lagen drygt 1,5 miljoner kronor i bidrag varje år. Trots det har flera av klubbarna akuta ekonomiska problem.
Klubbarna i division I får i princip ingenting i bidrag. Och med en superetta ökar resekostnaderna rejält för många. Dessutom ökar kraven på att få ihop en slagkraftig trupp – vilket i sin tur leder till ökade lönekostnader.

I nuläget skulle en superetta se ut så här:
* Först två av följande fyra: Piteå, Jitex, AIK och Vittsjö.
* Dessutom: Hammarby, Dalsjöfors, Sundsvall, Sunnanå, Kvarnsveden, Bollstanäs, Gustafs, QBIK, Öster, IFK Norrköping, IFK Kalmar och Hovås Billdal.
Bara fem av de nuvarande division I-lagen i den här uppräkningen har i år haft över 200 åskådare i snitt. Så frågan som väcks är: varifrån skall klubbarna få sina pengar?

För jag tror inte att de allsvenska klubbarna är beredda att skänka hälften av sina bidrag. Eller?