Trevlig påsknyhet från Tv4

I dag har Tv4 meddelat den glada och positiva nyheten att man kommer att sända alla årets damallsvenska matcher, det stora flertalet kommer man att kunna se på webben på Tv4 Play Premium.

Det är förstås en stor grej för svensk damfotboll i allmänhet och damallsvenskan i synnerhet. Bra jobbat alla som varit inblandade. Men det går inte att slå sig till ro, det är nu det stora och roliga jobbet börjar. Med tv-sändningar från alla matcher borde ju möjligheterna att sälja in sporten och klubbarna öka rätt rejält.

Man presenterar för övrigt den här glada nyheten som att man är först i världen med att sända alla matcher från en damliga. Det är ju rätt, för ingen tv-kanal har tidigare ordnat sändning från alla matcher i en damfotbollsserie. Fast eftersom huvuddelen av matcherna alltså sänds som streamar är det ändå inte jättestor skillnad mot det upplägg som har funnits i NWSL under två års tid.

I USA har ju alla ligamatcher streamats och dessutom sänts gratis utan geoblockering, vilket har inneburit att även vi som varit intresserade i andra länder lätt har kunnat se alla matcher via sändningar av varierad kvalitet.
På Tv4 Play Premium lär kvaliteten vara utmärkt, men det är ju inte gratis. Fast 99 kronor i månaden får väl det här vara värt.

* I går blev Wolfsburg och Potsdam klara för den tyska cupfinalen. Jag såg delar av Potsdams 2–1-seger borta mot Frankfurt. Bernd Schröder har återigen trollat och fått ihop laget i Potsdam som inte alls behöver skämmas över den här segern. Dock ser det ut som att han snart för påbörja ett nytt lagbygge, för flera bärande spelare verkar lämna efter säsongen.

För Frankfurts del försvann chansen till en trippel. Faktum är att det mer och mer känns som att laget bara kommer att vara nära i år och att man faktiskt blir helt utan titlar. Risken är stor att man även missar höstens Champions League.

För Wolfsburg satt segern hårt åt borta mot Freiburg. Men efter förlängning och spel i numerärt överläge tog sig Nilla Fischer och de andra ett steg närmare en gyllene trippel. Se höjdpunkter från matchen här – det var flera fina mål, inte minst Anja Hegenauer:s 2-3-reducering.

* För övrigt verkar det även som att Radiosporten också kommer att sända alla årets matcher i damallsvenskan. Också det en god nyhet.

Tv4 sänder från Champions League

Här är goda nyheter för alla oss som vill se mer damfotboll på svensk tv. Tv4 har nämligen i dag köpt rättigheterna att sända Malmös och Göteborgs hemmamatcher i Champions Leagues kvartsfinal.

Matcherna kommer att sändas på Tv4sport, och det handlar således om Göteborg–Juvisy den 27 mars och Malmö–Lyon dagen efter. Själva nyheten går att läsa här.

Ännu så länge har Tv4 bara köpt två hemmamatcher, men skulle det bli avancemang för något eller båda lagen så borde kanalen förstås också vara intresserad av att sända från semifinalen.

Utöver de här två matcherna har det funnits uppgifter om att Eurosport i Frankrike och Tyskland kommer att sända ytterligare några kvartsfinaler. Kanske kommer det således även att gå att se bortamatcherna på tv.

En resa som jag inte ångrar

Redan tidigt under säsongen tänkte jag tanken att åka till Vittsjö för att se laget mot Tyresö – om inte nykomlingen hade rasat ihop.

När jag för ett tag sedan såg Vittsjö vinna mot Jitex insåg jag att laget var så välbyggt att det inte skulle rasa ihop. Det gjorde att resetankarna stärktes. Och i veckan tog jag det definitiva beslutet om att göra en lördagsutflykt till norra Skåne.

Fast under den närmare två timmar långa bilresan söderut hann jag ställa frågan ”vad håller jag på med?” till mig själv ett par gånger.

Väl där var det cirka 1,5 timmar kvar till avspark. Det kändes ju inte aktuellt att åka till arenan så tidigt – jag ville ju inte vara först. Så jag tog en sväng genom samhället.
Fast där var det så få människor att jag först undrade var all publik befann sig, och sedan beslöt mig för att ändå åka direkt till Vittsjö Idrottspark.

På vägen upp till arenan stannades jag av fyra olika arrangörer, alla ställde frågan om jag hade biljett. Det var ju nämligen utsålt. Jag började ana vad som väntade.

Och bilden jag möttes av vid arenan visade jag upp redan i ett kort inlägg i går. Det var alltså fullsatt redan långt innan lagen gick ut för uppvärmning. Makalöst.

Från den stund där jag parkerade min bil vid arenan ångrade jag inte min utflykt en enda sekund. Inte ens nära. Man fick ju uppleva en saga, fast i verkligheten.
Den officiella publiksiffran på matchen var 2500. Men då räknades inte de 15 personer som fick specialplatser på en lift och en container just utanför Idrottsparken.

Bonusåskådare

Cirka 15 åskådare tog plats på lift och container.

Det kallades förresten årets match i Vittsjö. Fast det måste väl ha varit tidernas match? Utmanarna från skogen ställdes mot superlaget från Stockholm. Och tv var på plats för att direktsända.

Daniel Kristiansson intervjuas

TV4:s Daniel Kristiansson intervjuas på Vittsjö Idrottspark.

Hela dagen blev en succé. Visst, allt i arrangemanget höll väl inte direkt tysk VM-klass. Men vem hade förväntat sig det? Och ibland är det spontana charmigare än preussisk ordning.

Tack Vittsjö för en fantastisk, och minnesvärd dag. Jag körde hela vägen hem med ett brett leende på läpparna.

Efteråt på kvällen noterades att USA:s avresematch inför OS sågs av drygt 16000 åskådare i Salt Lake City. Jag hamnade i en kort twitter-diskussion om siffran, där jag konstaterade att Sverige bara har haft 10000 åskådare totalt på årets tre hemmalandskamper. Jag möttes av argumentet att USA är så mycket större än Sverige sett till antal invånare.

Men kan Vittsjö dra 2500 åskådare mot Tyresö så måste väl landslaget kunna dra 25000 mot USA. Minst. Eller hur?

Jaja. Jag har ju även lovat en sportslig analys av matchen. Nu tar sig solen fram här i Varberg, så analysen får vänta lite. Men den kommer, så håll ut…

Damallsvenskan 2012, en jämn serie? Knappast, va

På den damallsvenska upptaktsträffen gjorde jag ett stort reportage för BT, där jag ”utredde” vilken damfotbollsliga som är världens bästa. Jag byggde allt kring en enkät, där jag rakt av frågade just vilken som är världens bästa liga.

De allra flesta jag pratade med svarade damallsvenskan. Och den vanligaste motiveringen var att vår serie är jämnast i världen.
Här är några av de svar som var i BT den 15 april:

Nilla Fischer, Linköpings FC:

”Det tycker jag allsvenskan är. Vi har en bra topp, och en bredd som ingen annan liga har. Ser man till resultaten är det nästan så att alla kan slå alla. Varken Frankrike, Tyskland eller England har en så jämn serie.”

Johanna Frisk, Tyresö FF:

”Sveriges – det har vi väl konstaterat här idag… Amerikanska WPS har stängt, och vi har fått in ännu fler riktigt bra spelare. Tyskland är också bra, alla spelare från deras landslag spelar ju på hemmaplan. Men vi har mer internationell spridning på våra spelare.”

Stina Segerström, Göteborg FC:

”Det är damallsvenskan. Det är Tyskland som är med och konkurrerar, men de har fortfarande lite för stort glapp mellan sina topp- och bottenlag.”

Sofia Karlsson, Jitex BK:

”Jag skulle nog säga att Sverige ligger bra till. Vi har i alla fall den jämnaste ligan. Tyskland ligger också bra till, och Frankrike – men där är det kanske betydligt mer ojämnt.”

Kosovare Asllani, Kristianstads DFF:

”Sveriges – lätt. Har inte alla svarat Sveriges? Vi har den jämnaste ligan, med de bästa spelarna. Damallsvenskan har väldigt bra rykte bland alla spelare.”

Malin Levenstad, LdB FC Malmö:

”Så om man bara ser till topplagen så skulle jag säga att den tyska ligan är bäst. Allsvenskan är kanske jämnare, men i fjol var det ju stor skillnad mellan topp- och bottenlagen även här. Så det får bli Tyskland.”

Fem omgångar är spelade av årets damallsvenska. Och en sak går i alla fall att slå fast: jämnt har det då inte varit.

Bara fyra av 30 matcher har slutat oavgjorda. Lika många matcher har vunnits med minst fyra måls marginal. Och då har ändå inte topplagen Tyresö och Malmö ställts mot avhakade bottengängen AIK och Djurgården ännu.

De allra flesta matcherna har varit lättippade. Bara Vittsjö har bjudit på ett par riktiga skrällar.

I helgen såg jag att det diskuterades på twitter huruvida vi var på gång att få en Real-Barca-situation i damallsvenskan – alltså två lag som står i total särklass, och mer eller mindre sopar rent mot övriga lag.
Jag blandade mig inte i diskussionen, men tror absolut att det är så. För känslan är att Tyresö och Malmö snart har en stor lucka till övriga lag.
Jag hade hoppats att även Linköping och Göteborg skulle kunna haka på, men LFC är inte alls så vasst som jag trodde inför serien. Och GFC verkar alldeles för ojämnt, och motsvarar inte heller eventuella tips om guldstrid.

Och frågan är om det blir en strid mellan två lag. För som jag ser det är Tyresö precis så överlägset som man kunde frukta inför serien. De har verkligen potential att jogga hem serien.
Inte minst om motståndarna kommer att fortsätta att uppträda så naivt och otaktiskt som Umeå i måndags.

Under tv-sändningen sa expertkommentatorn Hanna Marklund att UIK visade prov på ett väldigt fint spel i första halvlek. Jo, så kan man uttrycka det – om man vill vara snäll.
Skall man vara hård och ärlig så spelade Umeå på ett sätt som passade Tyresö som handsken.
Umeå tryckte upp sitt mittfält och försökte hitta in centralt med korta passningar längs med marken. Tyresö behövde bara stå och vänta ut misstagen.

Jag har tidigare konstaterat att Tyresös akilleshäl är bristen på snabbhet i backlinjen. Men kommer man även fortsättningsvis att ställas mot lag som vägrar att spela in på ytan bakom backlinjen så blir allsvenskan en gulröd show över 22 akter.

För redan i den första halvleken i måndags, där Umeås kortpassningsspel stundtals hyllades, fick Marta och Vero Boquete ofta komma rättvända mot hemmalagets backlinje.
Det är vad jag kallar självmordstaktik.

Och när Umeå fortsatte att vägra spela långt även efter paus när Tyresö tog ett par kliv fram så blev det rena överkörningen. Som jag ser det var det närmare 1–10 än 2–5. Här är förresten ett klipp med alla sex målen.

Umeås lagkapten Emma Berglund sa så här efter matchen, på TV4-reportern Daniel Kristiansson:s fråga om lagets målsättning i år:

”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”

Jag uppfattade att hon menade att de stundtals gjorde det mot Tyresö. Och visst var det ett par fina anfall. Men Umeås två bästa målchanser kom på fasta situationer. Och det fina kortpassningsspelet ledde oftast till fina omställningslägen för Tyresö.
Kan man inte anpassa sin taktik efter motståndet, vilket oftast innebär att backa hem och spela cyniskt mot topplagen, får man räkna med att man kan förlora med 7–1 och 5–1.

Och med sådana resultat kan vi glömma att vi har världens jämnaste serie.

Tv-experter med olika uppfattning

I går kväll var stora delar av den samlade svenska journalistkåren här nere i Frankfurt ute och åt tillsammans. Det var väldigt trevligt.
In på småtimmarna satt jag, Malin Swedberg (expert på Tv4) och Daniel Kristiansson (kommentator på Tv4) och diskuterade fotboll och utseende.

Swedberg ifrågasatte min lista över VM:s snyggaste spelare. Mitt försvar är att listan har lockat många läsare till en blogg som handlar om damfotboll, och att den på så sätt kan öka intresset för tjejers fotbollsspelande.
Rent moraliskt så har jag däremot inga bra argument. Men jag tror att damfotbollen behöver ta lite genvägar till uppmärksamhet ibland. Precis som alla andra sporter.

Tyvärr så är skönhet en genväg till uppmärksamhet. Och kan min lista få några flera att sätta sig framför tv:n och upptäcka att tjejerna inte bara är snygga, utan också spelar riktigt bra fotboll, då blir jag glad.
För jag tycker verkligen att det har varit riktigt bra fotboll i de allra flesta matcherna i det här mästerskapet. Och då känns det extra tråkigt att läsa alla sågningar hemma av hur uselt det svenska laget var i semifinalen. Och hur dålig damfotbollen är.

Men de finns de tv-experter som tycker att det är okej att med listor över snygga spelare.
Jag berättade i går om att Tysklands guldhjälte från 2003, Nia Künzer, dels är expert på tv-kanalen ARD, och dels har en daglig krönika i tidningen Frankfurter Neue Presse.
I sin krönika i går skrev hon just om att VM-artiklarna i många tyska tidningar har bytt inriktning efter att Tyskland blivit utslaget. Texterna har mer börjat handla om utseende och andra saker som rent sportsligt är oväsentliga. Så här skriver Künzer:

”Men det stör inte mig som kvinna och före detta landslagsspelare att man tar upp frågan om vilken spelare som har störst sex-appeal. Det är ju likadant vid herrarnas mästerskap.”

Apropå inget skriver hon även:

”För mig är för övrigt svenskorna det mest sympatiska landslaget. När de sätter i gång sin lilla dans så får jag goda vibbar.”