Bayern har guldläge i halvtid

Melanie Leupolz och Vivianne Miedema har fört Bayern München till 2–0 hemma mot Essen efter 45 minuter. När dessutom Veronica Boquete gjort matchens enda mål i Frankfurt – efter att Wolfsburgbacken Noelle Maritz ramlat och tappat bollen – är Bayern uppe i tabelltopp med en halvlek kvar av säsongen.

Bayern vann tyska mästerskapet 1976 – och kan alltså vara på gång att göra det igen 39 år senare. Skulle Bayern hålla undan är det första gången laget vinner både herrarnas och damernas Bundesliga samma år.

För Wolfsburg är läget just nu bittert. Laget ligger på tredje plats i tabellen och måste kvittera för att få spela i Champions League till hösten. För Frankfurt finns ju en extrachans genom seger i årets upplaga.

För Wolfsburg innebär ju för övrigt en kvittering att man kvalar in till Champions League. Och skulle man vända går man högst upp i tabelltopp. 45 spännande minuter återstår. Så här är läget i paus:

1) Bayern München    56– 7    56
2) Frankfurt                74–18    55
3) Wolfsburg              66–  4    54

En dag man sett fram emot

När jag skriver det här har klockan just slagit över till söndag. Det var således i går som Lotta Schelin säkrade segern i franska skytteligan och det är i dag 14.00 som det stora avgörandet sker i tyska Frauen-Bundesliga.

Om vi börjar i Frankrike avslutade Schelin sitt fantastiska mål-år med ytterligare två fullträffar mot Guingamp. Lyon vann med 3–0 och Eugenie Le Sommer var sista målskytt.

Därmed vinner Schelin skytteligan på 34 mål, fem före Le Sommer och åtta före Ada Hegerberg. Sofia Jakobsson satte tre mål och Linda Sembrant ett när Montpellier avslutade serien med en 9–0-seger över Issy. Målen förde upp Jakobsson på 16 mål och en slutlig fjärdeplats i skytteligan.

Montpellier slutade också just fyra i tabellen, en poäng bakom trean Juvisy, men två före femman Guingamp. Noterbart i botten var att Metz avslutade med att slå Albi med hela 7–0. Trots det åker Metz ur, medan Albi hänger kvar. Nedflyttade blir även Issy och Arras.

I förra veckan presenterade Eurosport sina sex kandidater till bästa spelare i D1 Feminine. Där var Jakobsson med, men inte Schelin. När franska spelarföreningen nominerade sina tre kandidater till ligans bästa spelare fick däremot Schelin plats. Hon ställs där mot Le Sommer och Shirley Cruz.

PSG:s bidrag är alltså en central mittfältare, med goda defensiva egenskaper. Att PSG inte har någon spelare som vräker in mål i den omfattning som Lyons stjärntrio Schelin, Le Sommer och Hegerberg gör är sannolikt ett huvudskäl till den anmärkningsvärda nyheten om att PSG köper loss Anja Mittag från Rosengård i sommar.

Kosovare Asllani spelade inte när PSG vann med 3–0 borta mot Arras. I den matchen gjorde Marie-Laure Delie ett av målen, vilket gör att hon blir främsta målskytt i Parislaget den här säsongen med 14 mål – ett fler än Asllani.

Det om Frankrike. Nu till dagens rafflande tyska serieavgörande. Där har Wolfsburg saken i egna händer, men det är även just Nilla Fischer:s lag som kan bli den gigantiska förloraren.

Skulle Wolfsburg förlora och bli trea missar de ju höstens Champions League. För Frankfurt finns det en räddningsplanka i och med att de kan kvala in genom att slå PSG i årets final.

Dagens matcher är alltså Frankfurt–Wolfsburg och Bayern München–Essen. Läget inför avspark är:

1) Wolfsburg              66–  3    54
2) Bayern München    54– 7    53
3) Frankfurt                73–18    52

Noterbart är att Potsdam är enda laget som gjort mål på Wolfsburg hittills i ligan. Wolfsburg måste trots allt räknas som favoriter till att ta guldet för tredje året i rad. Jag tror nämligen att de vinner i Frankfurt – men det är tajt, mitt odds är bara 51–49 i deras favör.

På pappret är Bayern München stora favoriter mot Essen, men det är ingen självklar hemmaseger, speciellt inte med den press som ligger på Münchenlaget. Essen däremot kan spela helt avslappnat.

Båda de avgörande matcherna visas av DFB-tv. Länkar finns här.

Innan det blir några ord om de damallsvenska matcher som spelats de senaste dagarna är det läge att gratulera Stephanie Öhrström till titeln som italiensk mästarinna. Verona vann i sista omgången borta mot Zaccaria och säkrade därmed titeln, en poäng före fjolårsmästarinnorna Brescia. Grattis.

Så då till damallsvenskan. I fredags vann Rosengård mot Umeå med 2–0. Det lilla jag såg av matchen tyckte jag att Umeå såg ut att vara på rätt väg. Kanske att laget ändå är starkt nog att lyfta en bit över nedflyttningsstrecket.

Det känns däremot inte troligt att AIK kommer att klara. Visst blixtrade laget till några gånger mot Kristianstad, men å andra sidan var Solnagänget närmast pinsamt svaga under andra perioder. Siffrorna 0–5 var liksom odiskutabla. Och målskillnaden 0–14 på fem omgångar är inte heller lätt att snacka bort.

Mer diskussion kan man ha om Göteborgs bortaseger i Vittsjö. Den innebär att GFC ändå har lite toppkontakt, men spelet är knappast av toppklass ännu. Vittsjö kunde/borde nog ha fått med sig minst en poäng.
För Örebro börjar tåget att gå. 0–0 mot Hammarby är bra siffror för Stockholmslaget – men inte för Kif. I fjol tappade Örebro 18 poäng på hela säsongen. I år har man redan gjort av med nio under de fem första omgångarna. Det börjar bli lång väg upp till andraplatsen.

Inte minst om Eskilstuna vinner dagens hemmamöte med Piteå, något som känns rätt sannolikt. Eskilstuna håller ännu nollan. Överlever den även den här omgången?

Drömmål av Schelin

Att Lotta Schelin gjorde fyra mål mot Arras i söndags är ingen nyhet. Men när Franska Fotbollsförbundet nu lagt upp klippet med alla helgens mål är det lätt att konstatera att Schelin bjöd på två riktigt läckra fullträffar.

2–0 och 8–0 var båda nickmål, fast inte så märkvärdiga ur skönhetssynpunkt. 4–0 är däremot en mycket snygg klack – kanske till och med en kandidat till årets mål?

Och 10–0 är precis den typen av vackra genombrott man vill se Schelin briljera med i VM. Se alla målen här:

I slutet av klippet går det även att se hur Sofia Jakobsson vaket bryter ett bakåtpass och gör 2–1 till Montpellier mot Juvisy.

Den här typen av målkavalkader som finns från de franska och tyska toppligorna hade jag hoppats få se även från damallsvenskan nu när alla matcher tv-produceras. Som jag ser det hade det varit positivt både för sändande tv-bolag, klubbar och för EFD i och med att det skulle kunna öka intresset för serien. Eftersom man dessutom klipper ihop höjdpunkter att visa i halvtid på matcherna borde det inte vara så mycket jobb att fixa. Eller?

Schelin först till 200 mål

Säga vad man vill om Lotta Schelin, men mål det gör hon i mängder.

I går gjorde hon fyra när Lyon vann med 14–0 i den betydelselösa matchen mot nedflyttningsklara Arras. 8–0-målet var hennes mål nummer 200 i Lyon – ingen har nått den drömgränsen förr. Stort.

Inför omgången var ju den enda frågan som återstod egentligen vem som skall vinna skytteligan. Schelins fyra mål innebär att hon nu leder på 32 mål, fyra fler än tvåan Eugenie Le Sommer och sex fler än trean Ada Hegerberg.

Schelins målnotering är hennes bästa någonsin och att Lyon har gjort 144 mål visar väl att laget fortfarande är det klubblag med klart högst högstanivå i Europa – och sannolikt även i världen.

Schelins 32 mål är den fjärde bästa noteringen sedan D1 Feminine startades säsongen 2002/03. Nu har hon en omgång kvar att utöka sin målskörd, men för att få kliva upp på prispallen för flest mål under en säsong i D1 Feminine krävs att hon gör fyra till i sista omgången. De bästa målnoteringarna är nämligen:

42 mål: Sandrine Bretigny, Lyon, 2006/07
38 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2004/05
36 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2005/06
32 mål: Lotta Schelin, Lyon 2014/15

Som den besserwisser man ibland är så tänkte jag här påpeka att nästan hela Medie-Sverige i går gick ut med den felaktiga uppgiften att Lyon säkrade guldet i och med gårdagens seger. Så var det ju inte.
Eftersom det är inbördes möten går före målskillnad i D1 Feminine var Lyon redan klara mästarinnor inför avspark. Guldet firade man ju alltså redan efter 6–0-segern borta mot Rodez den 28 mars. Däremot fick man pokalen och sina medaljer i samband med den här matchen. Lägligt, eftersom man då kunde fira med hemmasupportrarna.

* Så till damallsvenskan. Jag har inte hunnit se någon av helgens matcher, men noterar att både Linköping och Göteborg har fått igång målskyttet. LFC:s 4–0-seger i kväll mot AIK måste ha varit vansinnigt skön för laget efter den senaste tidens måltorka.

Göteborgs tre mål på matchens första 29 minuter vid 3–0-segern mot Hammarby lär också ha lättat oroliga supportrar efter lagets darriga start. Elin Rubensson gjorde sin damallsvenska debut för GFC och blev målskytt direkt.

Linköping och Göteborg ligger nu trots allt trea och fyra i tabellen. De är dock redan långt bakom de två fullpoängarna Rosengård och Eskilstuna. Rosengård fortsätter att vräka in mål. I de tre första omgångarna gjorde de alla sina 13 mål efter paus. Mot Piteå satte man fyra före sidbytet. Det ser ut att ha varit rena uppvisningen. Den största godbiten är ju Ramona Bachmann:s fantastiska assist till Sara Björk Gunnarsdottir:s 4–0-mål:

Rosengård imponerar alltså framför allt genom blixtrande offensiv och 18 gjorda mål på fyra omgångar – alltså 4,5 i snitt. Konkurrenten i toppen Eskilstuna United har ”bara” gjort sju mål framåt. United imponerar istället huvudsakligen genom noll insläppta mål.

Jag har kollat in Eskilstuna alldeles för lite i serieupptakten för att ge någon mer ingående analys av deras 3-5-2-uppställning. Men det lilla jag har sett har laget presterat ett småtrevligt passningsspel. Mot Kristianstad i lördags kom mål en från distans, framför allt drog Petra Larsson i väg ett härligt vådaskott på en lätt studsig passning:

http://www.tv4play.se/iframe/video/3177602?starttime=0

Mötet mellan Rosengård och Eskilstuna den 17 maj kan bli en riktigt höjdare. Hoppas även det blir en publikmässig höjdare. För publikt har säsongsupptakten varit en besvikelse. I kväll var bara 208 åskådare på Linköpings match och bara 513 såg Kristianstad–Eskilstuna i lördags – det trots att det var fri entré. Tråkigt.

* Slutligen en snabbkoll på våra utlandsproffs. Schelin är nämnd. Även Sofia Jakobsson blev målskytt i helgen. Hon gjorde ett av Montpelliers mål vid 3–1-segern mot Juvisy.

I England tog sig Chelsea med Hedvig Lindahl i målet och Marija Banusic på bänken i dag till final i FA-cupen genom att besegra Manchester City med 1–0. Målet gjordes i slutskedet av sydkoreanska storstjärnan Ji So-Yun. I finalen som spelas den 1 augusti väntar Notts County.

I Italien vann Verona med Stephanie Öhrström med 1–0 mot tabelltrean Mozzanica, vilket innebär att Verona behåller guldgreppet inför slutomgången. Man leder med en poäng före Brescia, där ju Maria Karlsson spelar.

I norska toppserien leder mästarinnorna LSK på full poäng och noll insläppta mål efter fem omgångar. Det är knappast anmärkningsvärt. Däremot är det lite märkligt att laget bara har gjort sex mål framåt, man har alltså tagit fyra 1–0- och en 2–0-segrar. Mimmi Löfwenius har haft speltid i alla fem matcherna, fyra har hon spelat från start.

Historisk Fischer fick höja pokalen

För några timmar sedan blev Nilla Fischer som lagkapten för Wolfsburg första utländska spelare någonsin att lyfta pokalen efter den tyska cupfinalen. Det är således läge att skicka ett stort grattis till en historisk svensk.

Ett effektivt Wolfsburg vann mot Potsdam med klara 3–0. Fischer slog långbollen som ledde till 1–0, men matchens drottning hette utan tvekan Martina Müller. I sin karriärs näst sista tävlingsmatch gjorde forwarden 1–0 och 2–0 på egen hand och sedan spelade hon fram Alexandra Popp till 3–0.

Drygt 19000 åskådare var på plats i Köln för att se matchen. Fantastiskt. Som jämförelse kan nämnas att de 19 matcherna som spelats hittills i damallsvenskan tillsammans har lockat 13007 åskådare.

Potsdam saknade bärande spelare som bland annat Lisa Evans och Pauline Bremer och man saknade även den tyngd och effektivitet som Wolfsburg har. Faktum är att den forna storklubben Potsdam numera saknar väldigt mycket av det som Wolfsburg har.

Faktum är också att ordningen i Damfotbollseuropa har skrivits om på bara ett par års tid. Om Wolfsburg och Bayern München lägger beslag på de två första platserna i Frauen-Bundesliga nästa helg och PSG vinner Champions League veckan efter är förändringen av bilden total.

Jag menar förstås om utvecklingen inom europeisk damfotboll som har gått från dominans av klassiska damfotbollsklubbar som FFC Frankfurt, FFC Turbine Potsdam, FCR 2001 Duisburg och Umeå IK till att nu domineras av klassiska storklubbar inom herrfotbollen – klubbar utan publikstöd för sina damlag och utan tradition men med stora kassakistor.

I Tyskland är det just Wolfsburg och Bayern München som är de herrklubbar som pumpar in pengar i sina damlag och som håller på att konkurrera ut de klassiska damfotbollsklubbarna. Duisburg har redan fått kapitulera av ekonomiska skäl. Frankfurt och Potsdam hänger fortfarande med hyfsat, men tappar ändå mark mot de två stora för varje år.

I Frankrike har herrklubbarna Lyon och PSG gjort att klassiska damfotbollsklubben Juvisy numera bara är distanserad trea. Och utvecklingen att herrarnas storklubbar nere på kontinenten lägger allt mer pengar på sina damlag är förstås väldigt bra för damfotbollens utveckling i stort. För det ger ju fler kvinnor chansen att tjäna spela fotboll som proffs.
Samtidigt gör den att vi i Sverige kommer att få allt svårare att hävda oss i Europaspelet framöver. Våra toppspelare tjänar bättre nere på kontinenten än hemma och flyr vår toppserie. Behåller Rosengård sin trupp kommer de att kunna hota någon säsong till. Men över tid ligger framtiden i penningstarka klubbar som Bayern, PSG och så vidare.

En orsak till att jag tänkt de här tankegångarna är det här uppgivna blogginlägget från en Potsdamsupporter. Det är högst läsvärt och tänkvärt. Han tar sin grund i att Potsdam och Frankfurt är de enda Frauen-Bundesligaklubbarna som har en trogen publik som följer lagen både i hemma- och bortamatcher.

Båda lagen har starka klubbledningar som brinner för damfotbollen och som byggt upp klubbarnas starka verksamhet under tiotals år. Men mot utvecklingen är de chanslösa.

Jaja. Det var en liten fundering om utvecklingen inom europeisk klubbfotboll så här den 1 maj.

Slutligen några ord om dagens damallsvenska match. Precis som tyska cupfinalen avgjordes Örebro–Mallbacken på en straff där förseelsen startade utanför straffområdet, men avslutades innanför. Eftersom det skall dömas straff om någon del av förseelsen sker inne i straffområdet bedömer jag att både Wolfsburgs straff till 2–0 och Örebros till 2–1 var korrekt dömda.

När det gäller Kif Örebro var laget trots 2–1-segern en enda stor besvikelse. Jag ställer högre krav på en klubb som skall spela i Champions League till hösten. Inte minst saknade Närkelaget både kraft och kreativitet på mittfältet. I premiären imponerades jag av Michelle De Jongh. I dag var hon tyvärr väldigt blek, liksom huvuddelen av sina lagkamrater.

Faktum var att jag hittade fler positiva saker hos Mallbacken, det trots att Örebro hade spelövertag mest hela tiden och dominerade bollinnehavet stort. Gästernas mittbackar Frida Broström och Eilish McSorley gjorde exempelvis en kanonmatch. McSorley är en sådan där småful spelare som älskas av sina egna supportrar men hatas av alla andra.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Framför allt har Mallbacken Mimmi Larsson, en forward som har kapacitet att göra saker på egen hand. Jag tyckte om Larsson redan för två år sedan, men sedan dess har hon gått från lovande till att bli en riktig toppspelare. Det blir spännande att följa henne under säsongen.

Förra omgången var Jennifer Falk och Sarah Bergman hjältinnor när Mallbacken besegrade AIK. I dag var det just de två som förstörde dagen för laget. Falk gjorde ett grovt misstag vid 1–1-målet, ett misstag som tog Örebro in i matchen. Och Bergman drog på sig den vansinnigt onödiga straff som Sanna Talonen elegant förvaltade till 2–1.

Homare Sawa klar för nytt VM

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Nu på morgonen svensk tid har Norio Sasaki presenterat Japans 23 spelare stora VM-trupp. Frågan på förhand har varit om den stora guldhjältinnan från 2011, Homare Sawa skulle komma med.

Svaret blev ett tydligt JA. Visst är Sawa med.

Hon har ju spelat varje VM sedan 1995 och hon bar Japans Nadeshiko till VM-guldet 2011. Vi minns väl alla klackskarven i slutskedet av finalens förlängning, den skarv som betydde 2–2 och straffläggning:

Sawa har inte varit uttagen i Sasakis landslag på nästan ett helt år. Hennes senaste match för Nadeshiko var finalen i Asiatiska mästerskapen den 25 maj i fjol.

I vintras förklarade 36-åringen att hon inte alls funderade på att sluta utan hade sina tankar på sommarens VM-slutspel. Där och då blev jag övertygad om att bara en skada skulle kunna stoppa henne från att komma med till Kanada. För även om hon bara skulle spela några få minuter av mästerskapet blir hon viktig för Japans lag som symbol och ledare.

Men att Sasaki har låtit henne stå över Algarve och andra träningslandskamper har gjort många japanska supportrar oroliga. För en kort stund sedan släppte alltså den oron. Nu kan Sawa bli den första spelare någonsin att spela i sex raka VM-slutspel – det har varken någon man eller kvinna gjort tidigare.

Här är ett klipp från presskonferensen. Exakt sju minuter in i klippet börjar Sasaki läsa upp vilka spelare som är uttagna. Lyssna på ljudet från kamerorna i bakgrunden, och lyssna på hur det smattrar till efter 8.28 när han läser upp nummer 10 Sawa, Homare.

Det verkar förresten ha varit en rätt imponerande medienärvaro…

De tre minuter i klippet där Sasaki presenterar sin trupp kan för övrigt användas av de tv- och radiokommentatorer och -experter som skall jobba på VM för att få rätt uttal på de japanska spelarna. Klart är att vi betonar fel i nästan alla namn och jag hade exempelvis inte ens kunnat gissat hur man korrekt säger Kana Kitahara:s namn.

Här är hela Japans trupp:

Målvakter:
1. Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle), 18. Ayumi Kaihori (Inac Kobe Leonessa) och 21. Erina Yamane (JEF United).

Backar:
2. Yukari Kinga och 5. Aya Sameshima (Inac Kobe Leonessa), 3. Azusa Iwashimizu och 19. Saori Ariyoshi (NTV Beleza), 4. Saki Kumagai (Lyon, Frankrike), 12. Megumi Kamionobe och 23. Kana Kitahara (Albirex Niigata) samt 20. Yuri Kawamura (Vegalta Sendai).

Mittfältare:
6. Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza), 7. Kozue Ando (FFC Frankfurt, Tyskland), 8. Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), 9. Nahomi Kawasumi, 10. Homare Sawa och 14 Asuna Tanaka (Inac Kobe Leonessa), 13. Rumi Utsugi (Montpellier, Frankrike) och 22. Asano Nagasato (Turbine Potsdam, Tyskland).

Forwards:
11. Shinobu Ohno (Inac Kobe Leonessa), 15. Yuika Sugasawa (JEF United), 16. Mana Iwabuchi (Bayern München, Tyskland) och 17. Yuki Ogimi (VfL Wolfsburg, Tyskland).

Det innebär alltså en trupp med 17 hemmabaserade spelare, plus två Frankrikeproffs och en spelare vardera från de fyra stora tyska klubbarna. Det är även en mycket rutinerad och meriterad trupp. Hela 17 av de 23 spelarna ingick även i guldtruppen 2011.
Trots att Sasaki har testat rejält de senaste åren och experimenterat med en mängd yngre spelare i olika turneringar har han alltså till slut valt att satsa på de beprövade korten.

Det om Japan för nu. Men när land efter land nu presenterar sina VM-trupper känner man ju ofrånkomligen att mästerskapet börjar smyga sig riktigt nära. Ytterligare ett tecken på det är att Fifa nu presenterat den tv-signatur som skall inleda alla VM-sändningar världen över. Den ser du på det här klippet:

Visst får man sköna VM-vibbar av att titta på klippet? Det enda man funderar över är varför Josefine Öqvist är med? Borde inte Fifa ha koll på att hon har slutat och istället valt någon aktiv spelare?