De kommande två helgerna spelas SM-finalerna i futsal mellan Stockholmsklubben Falcao FC och Umeå IK. I Umeå på söndag och i Tumba nästa lördag.
En läsning av de båda lagens laguppställningar blir lätt en nostalgitripp flera år tillbaka i tiden. Hos Falcao Futsal Club finns meriterade trion Nazanin Vaseghpanah, Susan Varli och Daniela Chamoun. Alla tre är landslagsspelare i futsal, den förstnämnda har dessutom spelat två A-landskamper utomhus.
Fast meritmässigt står sig Falcaos lag slätt jämfört med Umeå. UIK:s lagkapten är en viss Malin Moström (113 A-landskamper), och i laget finns andra gamla storspelare som Ulla Karin Rönnlund (7 A-landskamper), Anna Sjöström Amcoff (67 A-landskamper), Therese Kapstad (1 U23-landskamper), Linda Dahlqvist (6 A-landskamper) och Emma Ericsson (tidigare Lindqvist – 24 U23-landskamper).
Maria Bergkvist
Men det stannar inte där. Under säsongen har Maria Bergkvist (7 A-landskamper) gjort två matcher, Hanna Marklund (118 A-landskamper) har varit med i en, och det har även Sofia Eriksson (14 A-landskamper). Jag kan ha missat ytterligare någon gammal storspelare. Men UIK:s futsaltrupp står alltså bokförd för minst 330 A-landskamper. Starkt.
Under den period som jag var i Seefeld och bevakade Skid-VM kom nya uppgifter om en högst anmärkningsvärd affär inom svensk damfotboll. Vi visste ju sedan tidigare att Jelena Cankovic ville lämna Växjö. Men sedan mitt förra inlägg har unika saker inträffat. Först berättade Smålandsposten att de hade källor som hävdar att Cankovic har försökt göra sig omöjlig i Växjö.
Källorna hävdade att Cankovic under träningspass såväl skulle ha struntat i att göra sitt bästa som att fullfölja övningarna – och därmed saboterat träningarna. Flera spelare i laget uppgavs ha blivit så upprörda att de skulle ha skällt ut mittfältaren.
Tränare Henrik Larsson sa så här om Cankovic i artikeln:
”Hon verkar befinna sig i någon sorts konflikt med klubben. Men det där är Frida Anderssons bord.”
Frida Andersson är Växjös sportchef, och hon säger så här i artikeln:
”Jelena kommer att spela för oss. Hon har avtal med oss och det är inga konstigheter.”
Någon dag efter SMP:s artikel berättade Sydsvenskan att Rosengård lagt ett historiskt högt bud på den kontraktsbundna serbiskan, men att Växjö inte varit intresserat av att förhandla.
Nu har det ju gått ungefär två veckor sedan de här nyheterna dök upp. Och jag har inte sett något mer om den här soppan. Så det kanske är löst. Kanske inte.
Vad jag förstått har Cankovic på grund av skada ännu inte spelat en enda minut för Växjö ännu i år. Stämmer det att hon försöker göra sig omöjlig i Växjö har Smålandsklubben problem, kanske till och med stora problem. I grunden har förstås Växjö rätt i att Cankovic har ett löpande kontrakt, och således borde spela kvar.
Men det är inte säkert att man vinner något på att att tvinga en spelare som inte vill. Risken är att det är mer än bara enstaka träningar som blir förstörda. Spelare som äter upp gruppens energi kan faktiskt sänka hela lag. Cankovic skulle alltså kunna bli ett sänke i Växjö. På så sätt kanske det är bäst för klubben att sälja henne – även om en harmonisk Cankovic är en jättetillgång på planen.
En annan intressant sak som inträffade under min tid i Österrike var att Västra Götalands Idrottsförbund presenterade den undersökning man gjort på uppdrag av IF Elfsborg i Borås kring för- och nackdelar med att ta upp damfotboll på programmet.
Slutrapporten finns att läsa här. Elfsborg håller ordinarie årsmöte den 13 mars, och under morgondagen förväntas klubbens styrelse komma med ett förslag på hur klubben skall gå vidare i frågan om en damfotbollssatsning.
Klart är att det har inkommit två motioner som tycker att Elfsborg inte bara bör starta en damsatsning, utan att man bör sträva efter att gå in i division I, det genom att överta någon av de befintliga Boråsklubbarnas plats. De båda motionerna går att läsa här.
Ledande Elfsborgssupportrar är dock fientligt inställda till att ta över en annan klubbs plats.
Idag publicerade IF Elfsborg motionerna inför årsmötet. Ett gäng som vill sno vårt varumärke för egen damelitsatsning har skrivit en motion. En av motionärerna verkar bry sig extra lite om #Elfsborg. Ta er till årsmötet och gör er röst hörd. Denna gång kan det vara extra viktigt. pic.twitter.com/rVZRHmO5L5
Trots förlusten mot Portugal vinner Sverige sin grupp i Algarve cup. Dessutom drog Peter Gerhardsson:s lag en vinstlott när det gäller motstånd i placeringsmatchen – för där väntar Kanada på onsdag 18.00 (sänds av TV12).
Jag gissar att Gerhardsson hade tagit just Kanada om han få välja motstånd i onsdagens placeringsmatch. Personligen tycker jag nämligen att det är ett perfekt motstånd i VM-förberedelserna.
Dels är världsfemman Kanada det högst rankade laget av alla i Algarve cup. Dels har Kanada ganska många likheter med Sveriges VM-motståndare USA.
Kanada har tagit fyra poäng på sina två matcher i Algarve. Först spelade man 0–0 mot Island. Sett till klippet nedan var det en match som Kanada dominerade rätt rejält, och där kanadensiskorna borde ha vunnit med ett par måls marginal.
I fredags vann sedan Kanada med 1–0 mot VM-klara Skottland. Christine Sinclair satte segermålet från straffpunkten, det var hennes landslagsmål nummer 179. Nu är hon bara sex mål ifrån Abby Wambach:s världsrekord. Sinclair är förstås en spelare Sverige får se upp med. Andra spelare att ha ögonen på är spelskickliga innermittfältaren Jessie Fleming och snabba forwarden/yttermittfältaren Janine Beckie.
Sverige–Kanada är match om tredje plats. Finalen spelas mellan Norge och skrällgänget Polen. Polskorna har tagit två fina skalper. I fredags vann man med hela 3–0 mot Spanien, och i dag blev det 1–0-seger mot Nederländerna.
Dock skall de konstateras att både Spanien och Nederländerna ställde upp med rena B-lag mot Polen. De båda lagen hade sina bästa uppställningar i det inbördes mötet i onsdags, där Spanien vann med 2–0. Här de respektive förbundens höjdpunkter:
Efter förlusten mot Portugal fick förbundskapten Gerhardsson en hel del kritik för sina laguttagningar i kommentatorsfälten i både den här och i Rainers blogg. Kritiken handlade i stor utsträckning om att Gerhardsson rullade på för mycket folk, och att han spelade med ett B-lag mot Portugal.
För övrigt har Sveriges C-lag (U23-landslaget) i dag vunnit med 1–0 mot Ryssland. Målnickare var Växjös Nellie Karlsson. Starkt gjort av Sveriges tredjelag att vinna mot ett lag som spelade EM-slutspel för drygt 1,5 år sedan.
Tillbaka till Gerhardsson och kritiken. Jag tänker inte stämma in i den. Jag tyckte ju att Pia Sundhage gav för få spelare chansen. Och då kan man inte gnälla när Gerhardsson gör tvärtom.
Faktum är att i princip alla större nationer har rullat på mycket folk i gruppspelet i Algarve cup. Kanada är nog det lag som bytt minst – sju av deras spelare startade i båda gruppmatcherna.
Spanien och Nederländerna valde alltså att köra rena B-lag mot Polen. Jag tror att Sverige och Gerhardsson hade tänkt att köra med två ganska jämna uppställningar. Men med facit på hand kändes det som ett B-lag mot Portugal.
Men tittar vi på hur en tänkt VM-elva såg ut inför Algarve cup tror jag att Hanna Glas, Nilla Fischer, Jonna Andersson, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius och kanske även Lina Hurtig var tänkta VM-startspelare i startelvan mot Portugal.
Samt att Hedvig Lindahl, Glas, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Caroline Seger, Elin Rubensson och Kosovare Asllani var tänkta VM-startspelare i elvan mot Schweiz.
Det man kan ifrågasätta kring de båda startelvorna är ju det centrala mittfält som Gerhardsson ställde upp mot Portugal. Jag tycker att det känns intressant att testa Nathalie Björn som defensiv innermittfältare. Vi har ingen spelare som ens är i närheten av lika bolltrygg som Caroline Seger att sätta in i den rollen. På sikt skulle Björn kunna vara ett alternativ.
Men det kändes inte bra att testa henne i den rollen i en sådan här uppställning, där hon bildade ett innermittfält med ytterligare en orutinerad spelare på landslagsnivå i Julia Zigiotti Olme. Skall man testa Björn i rollen hade det varit bättre att spela henne i ett tremannamittfält hop med Rubensson och Asllani.
Som jag ser det var det just på innermittfältet vi förlorade matchen mot Portugal. Orutinen där skapade sannolikt otrygghet i backlinjen, och var nog orsaken till att vi fick se en darrigare Nilla Fischer än på väldigt länge.
Med det sagt blir det väldigt spännande att se hur Gerhardsson formerar sin elva mot Kanada. Förbundskaptenen har ju sagt att han kommer att köra med en tänkbar VM-elva i placeringsmatchen.
Det innebär ju att han kommer att ha Lindahl i målet. Det är även givet att han kör tre centrala mittfältare i Seger, Rubensson och Asllani.
Jag tror även att trion Fischer, Sembrant och Eriksson kommer att spela. Antingen är alla mittbackar, eller så får Eriksson agera vänsterback i en fyrbackslinje.
I utgångsläget är det Glas till höger i backlinjen, och Jonna Andersson till vänster – om man spelar med tre mittbackar. Men det tror jag att Gerhardsson väljer i en sådan här match.
Glad känns dock lite formsvag. Hon har dessutom startat båda matcherna hittills, så det skulle kunna bli Nathalie Björn på högerbacken.
De stora frågetecknen finns dock framåt. Jag är övertygad om att Gerhardsson när han tog ut truppen hade Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson i sin VM-startelva. I 4–4–1–1-uppställningen skulle de kompletteras med Hurtig eller Olivia Schough på vänsterkanten.
Men ingen i trion Blackstenius, Jakobsson och Schough har imponerat i Algarve. Det har däremot Hurtig och Mimmi Larsson gjort. Och även om jag inte tyckte att Madelen Janogy var fantastisk mot Schweiz så var hon bättre än Jakobsson.
Jag tror således att Gerhardsson har viss vånda i valet av anfallsspelare. Lägg till att han förhoppningsvis även har tillgång till Anna Anvegård på onsdag. Och att Fridolina Rolfö också bör beredas plats.
Men tänker vi onsdag och Kanada så tippar jag på att Gerhardsson trots allt låter Blackstenius och Jakobsson starta. Båda har naggat självförtroende, och behöver positiv stöttning om de skall bli tillgångar i VM. Att peta dem nu skulle kunna vara kontraproduktivt, då det riskerar att sänka duons självförtroende ytterligare.
I en sådan har träningsturnering kan man göra en ”social laguttagning” även i ett landslag. Men om inte Blackstenius och Jakobsson har lyft sitt spel fram till nästa samling, den i april, bör nog Gerhardsson börja starta med andra spelare mot Tyskland och Österrike.
Det är många landslag som för tillfället är i väg och spelar olika turneringar. Alla våra gruppmotståndare i VM har varit i farten i dagarna.
Chile var i Montego Bay i Jamaica och föll med 3–2 i morse svensk tid. Ett resultat som inte imponerar.
Thailand deltar i Cypern cup. Där inledde man med 4–0-seger mot Ungern, vilket är ett bra resultat. Sverige vann ju bara med 5–0 och 4–1 mot ungerskorna i VM-kvalet. Sedan har det blivit förluster med 2–1 mot Mexiko och 4–1 mot Italien.
Det sista laget i vår VM-grupp är ju USA. De spelar sin egen She Believes cup, där man inlett med två 2–2-matcher. Först mot Japan, sedan mot England.
Jag har inte haft tid att se några matcher utöver Sveriges den senaste veckan. Men känslan från det man hör är att det gått en hel del grus i det amerikanska maskineri som såg så välsmort ut för bara några månader sedan.
Det jag sett av USA är klippet nedan med höjdpunkter från Japanmatchen. Där rekommenderar jag att kolla in Alex Morgan:s 99:e landslagsmål. Det handlar om en läcker bröstning. Så avslutar bara en riktigt vass målskytt.
Jag rekommenderar även Japans läckra 2–2-kvittering där tekniska Yui Hasegawa serverar ett otroligt snyggt pass till Yuka Momiki. Fast här kan jag ju säga att om inte Momiki hade gjort mål skulle jag tvärtom ifrågasatt Hasagawas val att passa. För är man fri i straffområdet måste man verkligen vara 100 procent säker på en passning – annars är det eget avslut som gäller.
Det är Japan och England som är turneringens utropstecknen så här långt. De möts i sista omgången i ett slags final. Vinnaren i matchen vinner turneringen. Fast blir det kryss talar mycket för att det blir USA som vinner.
England inledde cupen med att vända 0–1 till 2–1 mot Brasilien. Segermålet från Beth Mead är sevärt. Det handlar om ett mycket snyggt skott ur dålig vinkel.
Två länder som valt bort att spela turnering under det här landslagsfönstret är Frankrike och Tyskland. De möttes dock i en landskamp, där tyskorna drog längsta strået. Lea Schüller blev matchens enda målskytt:
I Australien spelas också en turnering. Där har värdnationen inlett med segrar mot Nya Zeeland och Sydkorea. I sista omgången väntar slagpåsen Argentina. Allt talar för att The Matildas vinner sin egen cup.
Här är Emily Gielnik:s 4–1-mål mot Sydkorea:
Emily Gielnik with a STUNNER to wrap up a massive 4-1 win!
Sverige gjorde en riktigt svag insats i kväll mot Portugal. Portugisiskorna vann med 2–1 efter segermål av Claudia Neto i 93:e minuten.
På sätt och vis var segern rättvis. Jag hade 4–1 i målchanser och 4–1 i hörnor till Portugal.
Fast samtidigt var Portugals seger lite av en förlust för fotbollen. Dels för att matchen förstördes av en usel domare, dels för att de rödklädda inte verkade intresserade av att spela i den första halvleken.
I tio minuter kändes Sverige–Portugal som en match mellan ett landslag och ett juniorlag. Utan att komma till några målchanser kändes Sverige som flera storlekar större än sina motståndare. Men började Portugal hitta rätt i sin press.
Och under resten av den första halvleken hade Sverige jätteproblem med att få till något anfallsspel. Man skapade inte en enda målchans, mycket eftersom det var otroligt statiskt och förutsägbart i uppbyggnadsfas. De enda två som ibland lyckades få till något konstruktivt var Jonna Andersson och Lina Hurtig.
I början hade inte heller Portugal något spel. Tvärtom gjorde de allt för att hålla nere speltiden. De rödklädda låg ner så ofta och länge de bara kunde. Och de gjorde allt för att förrycka rytmen i matchen, och för att provocera svenskorna till att tappa fokus på spelet.
Den första var en halvlek som på alla sätt förstärkte min uppfattning om att fotbollen borde gå över på effektiv speltid. Frågan är hur många minuter bollen var i spel. Max 25?
Tyvärr drabbades matchen, och framför allt Sverige, alltså av en oduglig domare. Hon heter Maria-Belén Carvajal, kommer från Chile och skall tyvärr även döma i sommarens VM-slutspel. Som tur är har vi Chile i vår grupp, så vi kan inte drabbas av henne i Frankrike.
Jag tyckte att Portugal gjorde sig skyldigt både till fler och värre regelbrott än Sverige under den första halvleken. Ändå lyckades Carvajal hitta tre varningar – samtliga till svenska spelare och två hårt dömda till Julia Zigiotti Olme. Hon såg rött i minut 41, så under 49 minuter tvingades Sverige spela med en man kort.
Nu var den här matchen inte bara mörker, utan den kan ge en hel del viktiga lärdomar. Det är exempelvis troligt att Chile kommer att försöka använda sig av en liknande taktik mot Sverige i VM. Och det är även risk att vi kommer att drabbas av dåliga domarinsatser i mästerskapet.
Det svenska spelet blev bättre efter paus. Fast det blev aldrig tillräckligt bra. Det är mycket tydlig att Sverige inte har två startelvor av internationell klass. För det hjälpte ju inte ens att vi fick ett ledningsmål i gåva i minut 68. Den frispark som Nathalie Björn gjorde mål på klassar jag inte ens som målchans, utan bara som en gigantisk målvaktstavla.
Tyvärr bjöd Cajsa Andersson tillbaka tre minuter senare. Piteåmålvaktens tavla var inte lika grov, men hon hamnade likväl på mellanhand när Diana Silva nickade in kvitteringen. Där bör Andersson stå kvar på mållinjen – om hon inte kan ta undan bollen. Samtidigt bör förstås Caroline Seger göra ett bättre jobb i duellen med Silva.
Eftersom Polen samtidigt stod för en jätteskräll genom att vinna med 3–0 mot Spanien kunde faktiskt 1–1 ha räckt för svensk finalplats i Algarve. Men på övertid kom alltså 2–1-målet. Det kom efter att Claudia Neto utnyttjat tveksamheter i det svenska mittförsvaret.
I och med förlusten kan Sverige som bäst få spela match om tredje pris i Algarve. Men troligare är att det blir spel om femte eller sjunde plats. Vilket det blir avgörs när sista gruppomgången spelas på måndag.
Tittar vi på hur Sverige agerade rent taktiskt såg det inledningsvis ut som 3–2–4–1 i anfall och 4–4–2 i försvar. Laguppställningen var: Cajsa Andersson – Amanda Ilestedt (Linda Sembrant, 62), Nilla Fischer, Sandra Adolfsson (Caroline Seger, 46) – Hanna Glas (Hanna Folkesson, 62), Nathalie Björn, Julia Zigiotti Olme (rött kort, 41), Jonna Andersson (Magdalena Eriksson, 81) – Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius (Mimmi Larsson, 62), Lina Hurtig (Olivia Schough, 62).
I och med utvisningen på Zigiotti blev det en hel del förändringar i det svenska laget. I slutet av den första halvleken gick Sandra Adolfsson upp på mittfältet. Och efter paus gick Caroline Seger in bredvid Nathalie Björn på centralt mittfält. Dessutom tog Hanna Glas och Lina Hurtig varsitt steg bakåt.
Efter bytena i minut 62 spelade Sverige 4–3–2 enligt följande: Andersson – Björn, Fischer, Sembrant, Andersson/Eriksson – Folkesson, Seger, Schough – Larsson, Jakobsson.
Om jag avslutningsvis skall ägna mig åt lite spelarkritik så var det länge sedan betygen genomgående var så låga. Man skall ha spelat minst 30 minuter för att få betyg, och jag hittar inte någon trea.
Jonna Andersson och Lina Hurtig är mina två starka tvåor. Tvåor går även till Amanda Ilestedt, Caroline Seger, Cajsa Andersson, Nathalie Björn och med viss tvekan även till Sofia Jakobsson.
Ännu mer tvekan känner jag inför trion Fischer, Zigiotti Olme och Glas. Så stor tvekan att de faller ner på underkänt – alltså ettor. Ettor får även Sandra Adolfsson och Stina Blackstenius, som båda hade en riktigt svart dag.
Blackstenius ser ut att helt sakna självförtroende. Det är bara att hoppas att några månader i Linköping kan få henne att börja agera på instinkt igen. För ikväll var hade Sverige en väldigt villrådig forward i startelvan.
Totalt sett ger jag landslaget 1,58 i betyg – alltså underkänt.
Den svenska startelvan till fredagens landskamp mot Portugal är offentliggjort. Och intressant är att Cajsa Andersson får chansen i målet, något som indikerar att Piteåmålvakten nu rankas som tvåa bakom Hedvig Lindahl.
Det skulle ju också kunna vara så att Zecira Musovic får chansen i den avslutande placeringsmatchen, men eftersom Peter Gerhardsson har aviserat att han skall spela med starkast möjliga lag i den matchen gissar jag att det återigen blir Lindahl i målet då.
Tove Almqvist och Nathalie Björn
En anmärkningsvärd sak är att Nathalie Björn är uppsatt som defensiv innermittfältare, bakom Julia Zigiotti Olme. Vad jag kan minnas har inte Björn spelat i den positionen någon gång, i varje fall inte på elitnivå.
Så här ser elvan ut i sin helhet, på pappret är uppställningen 3–4–3. Vi får se hur laget formeras i verkligheten: Andersson – Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Sandra Adolfsson – Hanna Glas, Björn, Zigiotti Olme, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Lina Hurtig.
Duon Kosovare Asllani och Anna Anvegård står utanför matchtruppen. Utöver just Anvegård och Musovic är Hanna Folkesson den enda spelare i truppen som inte funnits med i någon av de båda startelvorna.
Vad jag sett är det inget som hindrar Folkesson från spel, vilket gör matchningen av Björn än mer spännande. Kan det vara så att Gerhardsson vill se om Björn kan använda sitt fina passningsspel från en mittfältsposition?
Vad gäller kampen om en finalplats i Algarve cup är det klart att svensk seger innebär att vårt lag blir en av de två bästa gruppsegrarna.
Norge har nämligen vunnit sin grupp med sex poäng och 5–2 i målskillnad, det efter 3–1-seger mot Kina tidigare i dag. Och eftersom Kanada vann mot Skottland med 1–0 i eftermiddags är det klart att inget lag i den gruppen kommer att nå upp till sex poäng.
Sverige har ju tre poäng och 4–1 i målskillnad, vilket innebär att vi kommer före gruppsegrarna i Norges och Kanadas grupper vid en ny trepoängare. Matchen mot Portugal har avspark 17.45 och sänds på TV12 samt streamat på Cmore.
En blogg om internationell damfotboll 