I morgon presenterar Pia Sundhage truppen till EM-kvalmatchen mot Danmark. Enligt Fotbollskanalen kommer Stina Blackstenius att ingå i den truppen. Intressant.
Om Fotbollskanalens uppgifter stämmer är ju frågan vem som får lämna plats åt Linköpings unga forwardstalang. Det skulle ju kunna vara så att Blackstenius får Lina Hurtig:s plats i truppen.
Men mer logiskt är ju att Hurtig ersätts av en mer utpräglad mittfältare. I så fall skulle det kunna vara Jenny Hjohlman som får lämna plats för Blackstenius. Hjohlman var ju enda forward i den förra landslagstruppen som inte fick speltid.
Alldeles nyss lyfte Katie Chapman och Claire Rafferty tillsammans den engelska ligapokalen. Grattis till Hedvig Lindahl och Marija Banusic som båda kan titulera sig engelska mästarinnor.
De har dock haft olika stor roll i guldet. Medan Lindahl har varit given i målet har Banusic inte spelat en enda hel match i ligan. Dagens hemmamatch mot Sunderland vann Chelsea inför 2 710 åskådare med klara 4–0.
I Sunderland spelar för övrigt årets skyttedrottning, 20-åriga Beth Mead. Jag läste den här artikeln om henne i fjol och tänkte att henne måste jag hålla ögonen på. Jag har fortfarande inte sett henne spela, men hennes målsnitt är fortsatt imponerande. Tolv mål på 14 matcher i en målsnål serie är ju väldigt bra.
* Från WSL till svensk herrfotboll på låg nivå. Inför sista omgången i division 6 Borås hade herrlaget i den klubb där jag tränar damlaget, FC Kabel Åttio i Borås, stor spelarbrist.
Spelarbristen löstes bland annat genom att tre spelare ur damlaget ställde upp. Det blev storförlust, men ett av målen gjordes av Alexandra Hegg.
Personligen har jag inte tidigare hört talas om någon tjej som gjort mål i seriespel för ett representationslag inom herrfotbollen. Jag antar dock att det har hänt förr i de lägre divisionerna. Någon som känner till något exempel?
* I damallsvenskan fortsätter Gaelle Enganamouit och Pernille Harder att leda sina lag i toppstriden genom pålitligt målskytte.
Harder först. Hon satte en frispark och nickade in en hörna när Linköping till slut slog Kristianstad med 3–0 på bortaplan.
Enganamouit stod för ett snyggt mål en läcker assist till Olivia Schough när Eskilstuna återtog serieledningen genom 2–0-seger hemma mot Mallbacken:
Med helgens resultat har vi fått en grym guldstrid i serien. På söndag drabbar LFC och Eskilstuna samman i det första riktiga toppmötet. Och veckan efter skall Linköping till Malmö för en match som blir en ren guldfinal om både Rosengård och LFC vinner i nästa omgång. Grym guldstrid var det.
* Gaelle Enganamouit kom för övrigt lite närmare OS i helgen. Det afrikanska OS-kvalet är ju framme vid finaler. De spelas som dubbelmöten och i går avgjordes första matcherna.
Hur nära Kamerun och Enganamouit kommit OS i Rio är däremot något oklart. På många sajter står det att Kamerun vann med 2–1 mot Zimbabwe på hemmaplan. Så även i den här texten på Afrikas fotbollsförbunds hemsida. På samma förbunds hemsida förekommer dock även uppgifter om att matchen skall ha slutat 2–0.
2–0 på hemmaplan är ju ett utmärkt resultat i dubbelmöten. 2–1 är däremot långt ifrån lika bra. Faktum är att färre än 50 procent av de lag som vunnit med 2–1 på hemmaplan tar sig vidare ur dubbelmöten.
I den andra matchen spelade Sydafrika och Equatorial-Guinea 0–0 i Sydafrika, ett resultat som innebär att det är fördel Equatorial-Guinea inför returen.
Returerna spelas för övrigt 17 och 18 oktober.
* I franska ligan gjorde Lotta Schelin sitt fjärde mål för säsongen när Lyon vann derbyt mot Saint-Etienne med 5–0. Schelin, som var tillbaka i startelvan, är en av fem spelare i D1 feminine som står på fyra mål. Klubbkompisen Ada Hegerberg leder skytteligan på åtta mål, tre före Eugenie Le Sommer och Montpelliers Marie-Charlotte Léger.
* Slutligen är det snart läge att gratulera Djurgården till damallsvensk återkomst. Stockholmslaget behöver bara en poäng på de två avslutande omgångarna för att göra Kvarnsveden sällskap upp i damallsvenskan, det kommer Djurgården att klara av.
I botten av elitettan är det mer spännande. Där är Lidköping klart för nedflyttning och Bollstanäs riktigt illa ute – med fem poäng och 14 mål upp till fast mark. Kring nedflyttningsstrecket ligger Kungsbacka, Älta och Jitex inom två poäng. Inte heller QBIK kan känna sig helt säkert.
I dag har jag sett tre matcher i tre olika ligor. Finalen i amerikanska NWSL har jag redan skrivit om. Nyss vann Rosengård med 2–0 mot Umeå i en match som aldrig riktigt lyfte. Natasa Andonova gjorde båda målen, och det här var ju riktigt fint:
Malmölaget var minst ett nummer för stort för ett Umeå brandskattat av skador. Jag hade förresten missat att det var korsbandet igen för Hanna Glas. Jag såg förstås att hon lämnade återbud till förra landslagssamlingen på grund av skada, men noterade inte att det var så allvarligt. Det är hennes tredje korsbandsskada – så vansinnigt tråkigt för ytterbacken som ju hade slagit sig in i A-landslaget.
Hanna Glas
Dagens resultat innebär att Rosengård åter är i tabelltoppen. Där kommer man att stanna kvar minst till söndag kväll när Eskilstuna möter Mallbacken.
Dagens resultat innebär också att Piteås chans att ta sig till Champions League är kopplad till att passera Eskilstuna och Linköping. För jag kan inte tänka mig att Rosengård tappar poäng mot AIK i nästa omgång.
Det om damallsvenskan.
Tyvärr hamnade en svensk spelare i fokus även i den Frauen-Bundesligamatch som jag såg i kväll. Segern såg ut att vara säkrad när Wolfsburg ledde med 2–0 mot Freiburg efter 90 minuter – bland annat efter att Ramona Bachmann gjort sitt första mål i sin andra match i den tyska ligan.
Men så tog Nilla Fischer ett felbeslut och tappade bollen till Lena Petermann i 91:a minuten. Petermann blev helt fri och satte säkert 2–1-målet. Strax efter tvingades Fischer göra hörna. Den hörnan nickade en omarkerad Clara Schöne in till 2–2. Fischer hann inte ut på bollen.
Freiburg stod för en mäktig upphämtning, den kan dock bli riktigt dyrbar för Wolfsburg. Fischers lag har ju redan förlorat mot Bayern München och alltså nu tappat fem poäng på de fyra första omgångarna.
Även om Frauen-Bundesliga resultatmässigt oftast är en ganska jämn liga brukar inte topplagen ha råd att tappa speciellt många poäng. Förra säsongen gick mästarinnorna Bayern München obesegrade genom serien och man tappade bara tio poäng. Tvåan Wolfsburg tappade elva och trean Frankfurt 13.
För Nilla Fischer har säsongsupptakten verkligen varit olycklig. Det var ju Fischer som förlorade den nickduell mot Caroline Abbé som innebar Bayerns segermål mot Wolfsburg. Och i dag bjöd alltså svenskan in Freiburg i matchen. Vi får hoppas att Fischer hittar både självförtroende och toppform till EM-kvalmatchen mot Danmark i slutet av månaden.
* I övrigt i helgen riktas blicken mot Vittsjö där Hammarby nog behöver ta tre poäng i morgon för att kunna hänga kvar i damallsvenskan. Blicken riktas också mot Eskilstuna och Kristianstad där United (som möter Mallbacken) och Linköping bör vinna sina matcher på söndag för att haka på Rosengård i toppstriden. Blicken riktas vidare mot Norge där LSK säkrar sitt tredje ligaguld på fyra år om man besegrar Röa i morgon.
Framför allt riktas blicken mot England på söndag klockan 19.00. Där spelas nämligen sista omgången av WSL och om Chelsea vinner mot Sunderland kan Hedvig Lindahl och Marija Banusic titulera sig engelska mästarinnor.
* Slutligen några klipp. Först Amy Rodriguez segermål från nattens NWSL-final. För förarbetet svarar Lauren Holiday och Heather O’Reilly:
Sedan ett klipp med alla mål från förra omgången i franska D1 Feminine. Där finns Ada Hegerberg:s tre mål från Lyons 5–0-seger mot PSG samt Linda Sembrant:s bredsidesvolley som innebar seger för Montpellier mot Saint-Etienne. Lyons 4–0-mål är för övrigt av det konstigare slaget. Både Jessica Houara d’Hommeaux och Lotta Schelin vänder ryggen till vid en hörna. Houara duckar sämst och styr in bollen i eget mål med ryggen:
FC Kansas City vann amerikanska NWSL för andra året i rad. I finalen besegrades Seattle med 1–0 och precis som förra året hette matchvinnaren Amy Rodriguez.
Den stora segraren då som nu var ändå Lauren Holiday. Hon avslutar sin karriär som mästarinna både med landslaget och klubblaget. Holiday var för övrigt den som slog den öppnande passningen som ledde till målet.
Inte heller den här säsongen lyckades alltså grundseriemästarna ta hem titeln. Sett till dagens match vann Kansas helt rättvist. Sett till säsongen som helhet var Seattle klart bäst. Men i dag lyckades inte min favorit Kim Little komma loss.
Kansas backlinje gjorde sitt jobb på ett utmärkt sätt. Den anförs ju för övrigt av världens för närvarande bästa försvarsspelare, Becky Sauerbrunn. Seattles bästa chans var ett distansskott i stolpen från Megan Rapinoe.
Kul med en publiksiffra av 13 264 på neutral plan i Portland.
Hurtig har haft en konstig säsong med massor av skadeproblem och positionsbyten, men har ändå gått från att inte tillhöra landets topp 25 till landslagets startelva.
Hurtigs skada gör att det blir en lucka på det svenska tremannamittfältet inför EM-kvalmatchen mot Danmark. Jag ser gärna att den platsen fylls av en duktig tvåvägsspelare.
Pia Sundhage satt i kväll på Behrn Arena och såg Piteå besegra Kif Örebro med 3–2. Själv såg jag huvuddelen av matchen på tv. Jag hoppas att jag och Sundhage såg samma sak, att Hurtigs ersättare borde heta Michelle De Jongh.
Jag skall erkänna att jag inte har sett De Jongh live och kan bedöma hennes rörelsemönster och speluppfattning fullt ut. Men det jag har sett via tv-rutan är mycket lovande. 18-åringen är en riktigt rejäl spelare som är en vass bollvinnare och en bra djupledslöpare.
Det enda som talar emot henne är hennes ålder. Sundhage ogillar ju att ta ut spelare som inte nått 20 års ålder.
I övrigt i kvällens match följde jag båda målvakterna, Örebrobacken Marina Pettersson Engström och Pauline Hammarlund lite extra. Tyvärr tycker jag inte att någon av Carola Söberg eller Hilda Carlén imponerade så mycket att de känns som utmanare till Hedvig Lindahl. Pettersson Engström kändes inte heller som någon landslagsspelare.
Däremot är ju Hammarlund glödhet. Hon verkar stundtals lite kantig och har svårt med bollkontrollen, men sedan blixtrar det plötsligt till. I dag gjorde hon två mål och fixade en straff – naturligtvis mer än godkänt.
Dock höjer jag ett ögonbryn över straffsituationen. Själv sa Hammarlund till Tv4sport att hon träffades av Söberg. Det är möjligt, men när träffen i så fall kom hade ju Hammarlund redan slängt sig. Tyvärr luktade det ju filmning lång väg.
Kif Örebro hade ju för övrigt ingen som helst tur i kväll. De hade tre bollar som träffade Faith Ikidi:s armar inne i Piteås straffområde, utan att det blev straff. Domare Camilla Eriksson borde i alla fall blåst för den första.
Eriksson borde även ha godkänt det mål som Sanna Talonen gjorde med några minuter kvar. Som jag upplevde det var Talonen bakom bollen när passningen slog, dessutom är det möjligt att finskan befann sig på rätt sida om Ikidi. Men det här verkar inte vara Örebros år.
Däremot är det Piteås år. Laget har goda chanser att nå upp till 47 poäng. Lek med tanken att Linköping kryssar både mot Eskilstuna och Rosengård, då är Piteå väldigt nära en plats i nästa års Champions League. Det vore en jätteskräll.
Jag är ganska nöjd med att jag tippade att Piteå skulle få årets lyft i damallsvenskan. Att de skulle ha en liten guldchans med mindre än tre omgångar kvar trodde jag däremot aldrig. Det är kul med överraskningar.
Eskilstuna föll i Piteå samtidigt som Rosengård och Linköping vann. Förstås tråkigt för Eskilstuna, men fantastiskt för spänningen i guldstriden. Plötsligt är Linköping tillbaka på allvar.
Faktum är ju att två av lagen i den här striden, Eskilstuna och Linköping har saken i egna händer, medan Rosengård måste ha hjälp för att återigen få höja Kronprinsessan Victorias pokal.
Jag såg delar av Hammarby–Rosengård i går, en match där Malmölaget inte imponerade speciellt. Men de var ändå det bättre laget och de vann till slut.
Eskilstunas match i Piteå har jag spelat in, den skall jag se med spänning. I dag har Linköping kört över Göteborg. 4–0 blev det efter att Göteborg bjudit på tre av målen. Resultatet innebär att Göteborg som bäst kan bli femma – en jättemissräkning.
För LFC blir det däremot guld om laget vinner sina tre sista matcher. Piteå fortsätter att rada upp imponerande resultat. Jag har dock svårt att tro att man kommer att kunna passera två av de tre lagen framför och sno en Champions Leagueplats. Fast osvuret är bäst när det gäller skrällaget från norr.
I bottenstriden förbättrade Mallbacken sitt läge avsevärt. Man har nu fyra poäng ner till Hammarby under strecket. Känslan är ändå att det kommer att avgöras på Strandvallen om två veckor. Mötet Mallbacken–Hammarby har förutsättningar att bli en riktig nagelbitare. Jag har faktiskt lite funderingar på att ta en dagsutflykt upp i Värmlandsskogarna för att bevittna dramat live.
* Så en lite utblick i världen. I Frankrike vann Lyon stormatchen mot PSG med hela 5–0. Ada Hegerberg gjorde tre av målen. Resultatet gör att ligan redan på många sätt känns avgjord efter fyra omgångar.
Anmärkningsvärt här är att Lotta Schelin vad jag kan förstå är petad för första gången sedan hon kom till Lyon. Jag såg att hon fick agera inhoppare mot Guingamp inför landslagsuppehållet. Jag drog inga tyngre slutsatser av det eftersom Lyon ofta har kört ett slags rullande schema.
Men det rullande schemat brukar inte gälla i toppmatcherna, där spelar man med bästa laget. Så när vår svenska forwardsstjärna nu även var sidsteppad mot PSG är det en signal om att hon inte längre är förstavalet. Hon byttes in i 54:e minuten vid ställningen 3–0.
Både mot Guingamp och PSG har Lyons tränare Gérard Prêcheur startade med Hegerberg och Eugenie Le Sommer som forwards. Det förvånar egentligen inte mig, för jag ser båda som mer kompletta spelare än Schelin.
Genom åren har ju svenskan öst in mål i det franska storlaget, men jag har ju många gånger påtalat hennes brister i såväl speluppfattning som huvudspel. På de områdena är Le Sommer och Hegerberg betydligt bättre spelare. Schelin måste nog vräka in mål för att återta sin plats i startelvan.
I franska ligan blev för övrigt Linda Sembrant stor matchvinnare när hon satte Montpelliers segermål i 86:e minuten mot Maria Karlsson:s Saint Etienne. Montpellier vann med 1–0 och är tvåa bakom Lyon i tabellen.
* I England återstår det bara en omgång av WSL och det är fördel Chelsea. Svensklaget leder med två poäng och tre mål före Manchester City. I slutomgången på söndag spelar Chelsea hemma mot tabellfyran Sunderland medan Manchester City tar emot femman Notts County.
* I USA närmar vi oss den stora NWSL-finalen. Har jag rätt uppgifter är det avspark mellan Kansas City och Seattle Reign klockan 3.30 natten mot fredag. Det lär bli en högst sevärd match. Ihop med Lyon är Reign det lag jag njuter mest av att se för tillfället. Jag håller en tumme för att Kim Little med vänner får höja pokalen.
* I Japan är grundserien av Nadeshiko League nu färdigspelad. Serien vanns av NTV Beleza en poäng före Inac Kobe Leonessa. Nu tajtas tabelltoppen till inför mästerskapsserien. Avståndet mellan Beleza och Inac Kobe kvartstår dock. Övriga lag i mästerskapsserien är Vegalta Sendai, Jef United, Albirex Niigata och Urawa Reds.
Skytteligan i grundserien vanns av Yuika Sugasawa och Mina Tanaka, båda på tolv mål.
Totalt sett har publiksiffrorna sjunkit i japansk damfotboll de senaste åren. Men siffran 11865 på Inac Kobe mot Urawa Reds i senaste omgången är ju i alla fall i högsta grad lovande.
* Slutligen är Lilleström otroligt nära att återigen vinna toppserien. Laget behöver tre poäng på de sista fyra omgångarna för att säkra guldet på egen hand. Med tanke på att man bara har tappat fem poäng på de första 18 omgångarna kan vi redan skicka ett litet grattis till LSK. Det stora sparar vi till lördag.
Det spelas en hel del intressanta matcher i dag. Internationellt sett är ju förstås Lyon–PSG den mest intressanta.
Med tanke på att PSG redan har tappat poäng lär man ju vara tvungen att ta minst fyra poäng av Lyon om man skall kunna vinna ligan. Det är alltså krav på minst kryss i dag för Caroline Seger och Kosovare Asllani. Avspark är 14.55. Matchen sänds på fransk tv, så kanske går det att hitta länkar. Ännu så länge har jag dock inte funnit någon.
I damallsvenskan spelas det viktiga matcher både i topp och botten. Just nu pågår den som påverkar i båda ändar, Hammarby–Rosengård. Ställningen är 0–0 i början av andra halvlek.
Det är förstås bra för Hammarby. Mindre bra för dem är att Mimmi Larsson har givit Mallbacken ledningen med 1–0 mot Vittsjö. Står sig de här resultaten är Hammarby tre poäng och fyra mål bakom Mallbacken. Med tanke på att Hammarby har kvar att möta både Mallbacken och Vittsjö kan det bli riktigt spännande i botten kommande veckor.
För Rosengård är förstås 0–0 ett förödande resultat. Det innebär att Eskilstuna kan spela lite mer avslappnat i Piteå i eftermiddag. Det innebär också att Rosengårds plats i nästa års Champions League är i akut fara.
Piteå–Eskilstuna har avspark 17.00. Det är förstås dagens stora höjdpunkt. Vinner Eskilstuna är man mycket när guldet. Mycket nära.
Jag är nyss hemkommen från Göteborg där jag har sett Sverige göra en lovande insats och vunnit med 3–0 mot Polen.
Dock skall direkt sägas att polskorna inte var bra nog för att testa vårt lag på riktigt, därför nöjer jag mig med att kalla dagens insats för just lovande.
När Pia Sundhage presenterade truppen till den här landslagssamlingen konstaterade jag att den innehöll fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Övriga i truppen skulle man viss rätta kunna kategorisera som F20-VM-spelare från 2010.
Eftersom Sofia Jakobsson ingick både laget i F20-VM 2010 och i VM 2011 delar jag hennes assist mellan de båda lagen – även om hennes roll var betydligt större 2010 än 2011.
Oavsett var man placerar Jakobsson är det lätt att konstatera att 2012 års Europamästarinnor har visat klass under den här samlingen. Utöver målen från Pauline Hammarlund, Lina Hurtig och Malin Diaz stod ju dessutom Fridolina Rolfö för ett som dömdes bort för offside.
Det borde också vara lätt att konstatera att 2012-gänget borde ha fått spela en större roll i sommarens VM. Det verkar ju Sundhage också tycka, även om hon inte säger det rakt ut.
Visst är det stor skillnad på motståndet i VM och i EM-kvalet, men nog står Sundhage för ett underkännande av sin egen VM-trupp när hon väljer att starta både mot Moldavien och Polen med två spelare som för några månader sedan inte fick plats bland de 26 som sändes till Kanada?
Det båda jag avser är förstås Magdalena Ericsson och Lina Hurtig som båda har tackat för det nya förtroendet genom att göra starka insatser – på numera ovana positioner. Jag snackade lite med dem efter dagens match. Båda var förstås väldigt nöjda, mest strålade det kring Ericsson.
Magdalena Ericsson
Mitt i glädjen konstaterade hon att det lär bli dragkamp om hennes position framöver. Martin Sjögren har ju spelat henne som mittback, medan Sundhage vill åt Ericssons vänsterfot från ytterbacksplats. Här kan det uppstå en situation som liknar den Elin Rubensson har.
Lina Hurtig
Det mest intressanta kring Hurtig var att hon gjorde klart att hon kommer att spela i damallsvenskan även 2016. Dock säger hon sig inte ha bestämt vilken klubb hon kommer att tillhöra. Dragkampen om Hurtig lär bli svensk silly seasons stora snackis.
De nya spelarnas framfart var alltså det stora glädjeämnet i dag. Deras insatser gjorde att man lätt glömde att Sverige bara lyckades spela till sig en enda målchans i den första halvleken.
Vi skapade dock totalt fyra målchanser före paus, men precis som i VM var det huvudsakligen vid fasta situationer som det blev farligt. Firma Ericsson/Hurtig fixade ju också 1–0-målet på hörna.
Under halvleken tyckte jag mest att tremannaanfallet sprang in i varandras ytor. Olivia Schough och Sofia Jakobsson visade dock energi, medan Lotta Schelin så långt var klart sämsta svenska spelare.
I paus funderade jag på om inte Sundhage borde byta ut Schelin. Som väntat blev det dock inte så, och Lyonstjärnan lyfte sig ett par klasser i den andra halvleken.
Efter att firma Jakobsson/Schough hade fixat 2–0-målet kändes det helt avgjort. Polen öppnade sig mer och Sverige kunde till slut ta sig upp i 10–0 i målchanser.
Schoughs 2–0-mål var för övrigt intressant. Live tyckte jag att Jakobsson gjorde fel i förstaläget som inte väntade in en överlapp från Jessica Samuelsson. Men med facit är det svårt att klandra Montpellierspelaren.
I den första halvleken reagerade jag över att forwards var alldeles för sugna att löpa mot bollen. När vi hade högeranfall var ofta alla tre över på högersidan, med följden att det inte fanns någon i straffområdet när inläggen kom.
Olivia Schough
Men den här gången hade Schough dröjt sig kvar i bortre ytan och kunde på något konstigt, men snyggt sätt skicka upp bollen i nättaket.
Som bekant har jag länge ifrågasatt Olivia Schoughs position i landslaget. Jag kan inte säga att jag är helt övertygad nu heller, hon måste prestera mot starkt motstånd först. Men kan hon att visa den klass hon gjorde i dag även mot topplag kommer jag snart att tvingas backa.
Offensivt var det alltså en klart lovande insats i dag. Defensivt var det däremot inte något som helst kvalitetstest. Visst visade Ewa Pajor klass vid några tillfällen, men Wolfsburgspelaren var alldeles för ensam och fick oftast bollen väldigt långt ifrån målet.
Testerna på hur 4–3–3-spelet klarar sig i defensiven får vi vänta på. Det första står Danmark för om en månad. Det blir intressant.
För i dag noterade jag att Sverige tryckte upp sina ytterbackar högt och ofta spelade något som liknade 2–3–2–3 i anfall. De två längsta bak var Nilla Fischer och Linda Sembrant – alltså två bollskickliga men något långsamma mittbackar.
Med en så offensiv uppställning får man inte tappa bollen på mittfältet mot starka lag, för då kommer vi att vara väldigt sårbara i kontringarna.
Fast när jag nu går och lägger mig är det inte oron för defensiven jag tar med mig – det är glädjen över att en ny generation har flyttat fram sina positioner i landslaget.
Till morgondagens EM-kvalmöte med Polen gör Pia Sundhage en förändring i sin startelva jämfört med bortamatchen mot Moldavien.
Det är Jessica Samuelsson som kommer in på Elin Rubensson:s bekostnad. Det är ett defensivt byte, något som jag spontant blev lite överraskad av. Men efter att jag tänkt igenom det lite inser jag att det nog är klokt att ställa upp med en snabb och defensiv back. De övriga tre i backlinjen är ju inte direkt blixtsnabba – och Polen har ju trots allt duktiga Ewa Pajor.
I övrigt hörde jag tidigare i dag Caroline Segersäga till SVT att:
”Jag hoppas att Polen öppnar upp i morgon så att vi får de ytorna (bakom deras backlinje), för då är vi som allra bäst.”
Jag förstår att hon hoppas på det, men hon skall nog inte hoppas för mycket. För gissa vilka ytor jag hade stängt först om jag hade varit polsk förbundskapten.
Seger skall alltså inte räkna med något större utrymme bakom den polska backlinjen. Speciellt inte som polackerna nu vet att det blir ett svenskt lag med tre rena djupledslöpare i forwardslinjen.
I länkad intervju efterlyste Seger också tajming och offervilja i straffområdet. Det skriver jag däremot som bekant under på.
Eftersom Sverige har tre duktiga huvudspelare på mittfältet kanske man skall satsa på att ha lite längre anfall och hålla inne inläggen lite så att minst en av mittfältarna hinner löpa in i straffområdet.
I grunden är jag dock förvånad över att Sundhage matchar tre djupledslöpande forwards. Jag tycker att det räcker med en sådan mot lag som Moldavien och Polen. Där behöver man istället minst en nickstark forward, helst två. Och helst två som vet hur man rör sig på smartast möjliga sätt för laget. Jag hade gärna sett att en av de två hette Stina Blackstenius. Nu är inte hon med i truppen, det är inte heller Kosovare Asllani som jag också helst hade sett på planen med sin smartness. Med befintlig trupp och 4-3-3 hade jag haft Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö på planen från start tillsammans med en av Schelin eller Jakobsson.
Nu startar Sverige i stället så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lina Hurtig, Lisa Dahlkvist, Seger – Lotta Schelin, Olivia Schough, Sofia Jakobsson.
* I dag har det spelats en EM-kvalmatch. Där vann England med 8–0 borta mot Estland. Danielle Carter debuterade med att göra tre mål, 1–0, 7–0 och 8–0. Här snackar vi hyfsad debut…
* Just nu spelar Finland borta mot Irland. Det var en match där jag trodde att irländskorna skulle ha en ganska god chans att skaka finskorna. Det är också 3–3 i avslut mot mål med tio minuter kvar att spela. Dock har Finland gjort mål på två av sina tre avslut (Emma Koivisto och Linda Sällström), medan Tinja-Riikka Korpela håller nollan. Finland går alltså mot seger.
På tisdag ställs vårt svenska landslag mot Polen i den första riktiga matchen i EM-kvalet. Polen är självklart ett lag vi skall slå.
Ett rimligt resultat är svensk seger med fyra–fem mål på hemmaplan. Men kunde vi bara göra tre mål på Moldavien får vi nog vara nöjda om det blir seger mot polskorna.
Polen är ju nämligen ett väldigt mycket bättre lag än det svaga Moldavien som vi mötte i torsdags. Det var i och för sig en match man inte skall dra några stora växlar av. Sannolikt hade det moldaviska landslaget fått kämpa för att hänga kvar om de spelat i svenska division 1.
Med tanke på det var 3–0 riktigt dåliga siffror. Sverige bör göra minst tio mål på ett lag som Moldavien. Svenskorna skyllde på att de mötte ett väldigt defensivt lag. Som om det skulle vara någon ursäkt.
Tyskland mötte också ett defensivt lag i sin första EM-kvalmatch, ändå slog man Ungern med 12–0 efter 7–0 i halvtid. Och då skall man veta Ungern är ett lag som är flera klasser bättre än odugliga Moldavien.
Nu är ju det viktigaste att vinna matcherna, vilket Sverige gjorde. Men jag hade ändå varit rätt orolig om jag hade hetat Pia Sundhage. Det återstår att se om hennes nya 4–3–3-upplägg är en svensk framgångsmelodi.
Jag såg att Fotbollskanalens Olof Lundh skrev att byte av spelsystem tyder på osäkerhet. Jag håller med. Jag får känslan av att Sundhage famlar. Men vi vet mer om det här efter matcherna mot Polen och Danmark.
Personligen hade jag tyvärr inte möjlighet att kika på Moldavienmatchen koncentrerat, utan jag såg bara matchen flyktigt.
De sekvenser jag såg bestod oftast av ett svenskt lag som hade bollen mest hela tiden och oftast höll till just utanför Moldaviens straffområde. Tyvärr var våra forwards inte tillräckligt smarta för att rycka moldaviskorna ur position. Tvärtom blev vi väldigt stillastående i och kring straffområdet.
Sedan var våra inlägg inte tillräckligt bra. Fast det hade knappast spelat någon större roll. För här blev jag väldigt förvånad av Sundhages coachning. Hon har ju vid upprepade tillfällen påtalat bristen på nickstyrka bland svenska spelare.
Hon borde vara medveten av vikten av att ha nickstarka straffområdesspelare mot hyperdefensiva lag som Moldavien. Men Sundhage ställde upp med tre forwards där ingen kan nicka – om de inte får bollen i huvudet. Jag måste säga att jag saknade en spelare av Stina Blackstenius-typ rätt rejält.
* Senast jag skrev glömde jag att gratulera Kvarnsveden till platsen i damallsvenskan 2016. Jag har inte sett laget och kan således inte bedöma hur de kommer att klara sig i högsta serien.
Dock är det lovade att man verkar ha en stabil defensiv grund att stå på. Skall man hänga kvar som nykomling utan etablerade spelare måste man ha ett stabilt försvar.
Jag noterar för övrigt att förbundets hemsida svenskfotboll.se inte har observerat att Borlängelaget är klart för högsta serien. Svagt.
* På hemmaplan har det tyvärr hänt en del annat än bara matcher i elitettan. Jag lider något vansinnigt med Eskilstunas Elena Sadiku. Hon har återigen dragit av korsbandet i ena knät.
Det är så tråkigt att jag inte finner ord. Som jag berättat några gånger har jag själv tvingats till ett par knäoperationer och vet hur jobbigt det är att ta sig tillbaka. Jag hoppas verkligen att Sadiku har den mentala styrkan att ta sig genom en ny rehabperiod.
* En som har haft det jobbigt på ett annat plan är Irans landslagskapten Niloufar Ardalan. Hennes man vägrade att skriva på pappren som krävs för förnyande av hennes pass. Därmed får hon inte åka till Asiatiska mästerskapen i futsal.
Tragiskt att det 2015 finns lagar av det slaget i vår värld.
* Världsmästarna USA har valt dubbelmöten mot svaga Haiti den här veckan. Den första matchen slutade bara 5–0. Den andra pågår just nu och står just 5–0 i halvtid. Här är höjdpunkter från den första matchen:
* Veckans internationella toppmatch var en annan träningsmatch, Frankrike–Brasilien. Inför fina 22 053 åskådare i Le Havre vann fransyskorna med 2–1. Höjdpunkter därifrån ser du här:
Det ena bokprojektet jag jobbar med är inne i sin mest hektiska period, något som gör att jag ägnar i princip all den tid som blir över efter jobb och egen fotboll till boken.
Det innebär att jag har följt de senaste veckornas damfotboll högst sporadiskt. Jag har dock noterat att glödheta skytteligaledaren Gaelle Enganamouit har lekt Eskilstuna United fram till ett guldläge i damallsvenskan.
Jag har ju tidigare skrivit att jag tror att Eskilstuna kan ta hem guldet. Visst har de fyra luriga matcher kvar, men som jag ser det är egna nerver deras största motståndare i slutet av serien. För nu är det några dagars landslagsuppehåll där Eskilstunaspelarna hinner förstå vilket drömläge man har. Vid återstarten kommer laget att ha tung press på sig. Det blir intressant att se hur man klarar den pressen.
I nuläget gör Rosengård, Linköping och kanske även Piteå upp om den andraplats som leder ut i nästa års Champions Leauge. Det är fördel Malmölaget både sett till att man har två poäng fler och att man har ett lite lättare spelschema.
Nu är det alltså två veckors landslagsvila. En spelare som jag tycker borde ha varit med i Pia Sundhage:s trupp, men som sannolikt föll på sin ålder, är Kif Örebros supertalang Michelle De Jongh. 18-åringen gjorde båda målen när Örebro i går besegrade Umeå med 2–0. Här är ett av dem:
Apropå landslaget har Sundhage i dag flaggat för att det blir något annat än 4-4-2. Det skulle kunna bli återgång till den 4-1-3-2-uppställning som skrotades inför VM. Det kunde ju ha varit spännande, men med tanke på det motstånd som väntar känns det ändå rätt ointressant. I varje fall som test.
För Moldavien skall Sverige köra över oavsett hur Sundhage ställer upp laget. Moldavien kommer inte att testa det svenska försvaret alls. Det kan möjligen Polen göra, men även i den matchen är allt annat än svensk seger ett jättefiasko.
Skall Sundhage testa nya spelsystem inför OS-kvalet får hon nog se till att göra det mot lite vassare motstånd.
Det är alltså EM-kvalet som drar i gång i veckan. Jag hade hoppats sätta ihop en längre guide inför matcherna, men tiden räcker helt enkelt inte till. Kanske kan det bli en sådan guide ett par omgångar in i kvalet.
* Så till en liten internationell genomgång. I Tyskland blev Nilla Fischer syndabock när Bayern München besegrade Wolfsburg med 1–0 i ett tidigt toppmöte. Fischer var passiv och förlorade nickduellen till Caroline Abbé när schweiziskan nickade in Münchens segermål.
Frankfurt vann det andra toppmötet, det mot Turbine Potsdam, med 1–0. Frankfurt och Bayern är därmed enda fullpoängarna efter tre omgångar. Wolfsburg är trea medan Potsdam först ligger på tionde plats, men de lär avancera de kommande omgångarna.
* I Frankrike är Lyon enda fullpoängaren sedan Montpellier snott poäng av PSG i Paris i går. Det kan bli ett riktigt dyrt tapp för PSG. Lyon går nämligen som tåget och har 24–0 efter tre omgångar. Lotta Schelin har ”bara” gjort tre av de målen.
Apropå PSG såg jag i går först en TT-artikel om Kosovare Asllani som fick mig orolig. På den verkar det som Asllani är på väg att tacka nej till Sundhage i framtiden. Det vore högst obra eftersom hon är en forward som bryter mönstret och därmed är väldigt viktig för vårt landslag.
Sedan såg jag en artikel i Sportbladet som lugnade mig en aning. Där får man ju nämligen mer känslan av att Asllanis ”Vi får se” handlar om hur lång tid det tar innan hon är tillbaka och inte huruvida hon någonsin kommer tillbaka.
* Slutligen till USA där semifinalerna i NWSL avgjordes i helgen. De två lag som klarade sig förbi den blev som väntat Seattle Reign och FC Kansas City. Båda lagen vann sina semifinaler med 3–0.
Medan Kansas gjorde alla sina tre mål före paus mot Chicago Red Stars kom alla Seattles mål i den andra halvlekens sista 20 minuter. Två av dem gjordes av inhoppare.
Torsdagen den 1 oktober spelas finalen. Det borde kunna bli en riktigt grym match mellan två kanonlag. Framför allt ser jag fram emot den glödheta matchen i matchen mellan två av mina absoluta favoritspelare, Kim Little och Lauren Holiday.
I dag har Pia Sundhage tagit ut sin första trupp efter VM-fiaskot. I dag har Pia Sundhage verkligen föryngrat vårt landslag.
I dagens trupp finns det fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Det är anmärkningsvärt, men samtidigt naturligt. Damfotbollen utvecklas snabbt och man får inte hänga kvar vid det gamla för länge för då är man snart passé.
Det skall dock sägas direkt, jag hade helst sett att Sundhage hade gått ett steg till i föryngringen och även vågat ta ut någon eller några spelare från årets F19-guldlag. Men det verkar finnas någon oskriven regel på Svenska fotbollförbundet att tonåringar inte är välkomna in i A-landslagstrupper – i varje fall inte förrän de nått det år där de fyller 20.
Men totalt sett är det ändå en intressant trupp som tagits ut. Saknas gör Kosovare Asllani som har tackat nej av familjeskäl. Personligen saknar jag även Lina Nilsson, som jag tycker tillför något positivt till truppen.
Mer än så tänker jag inte kommentera uttagningen nu. Det intressantaste blir ju att se hur Sundhage formerar sin elva, och vilka som står först i kön på bänken – alltså vilka som är med för att spela och vilka som är med som utfyllnad.
Känner jag Sundhage rätt blir det de gamla beprövade korten som kommer att spela, medan de nya är med för att se och lära. Men jag blir gärna överraskad.
I morgon skall Pia Sundhage ta ut sin första landslagstrupp efter VM. Det har utlovats förändringar, vilket gör att det verkligen blir spännande att se vilka spelare som finns med.
Jag vet inte hur många spelare som kommer att tas ut. Härom dagen föreslog jag följande 20-mannatrupp:
Målvakter: Hedvig Lindahl och Jennifer Falk.
Backar: Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Lina Nilsson och Magdalena Ericsson.
Mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Malin Diaz, Petra Larsson och Katrin Schmidt.
Forwards: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö.
I efterhand har jag kommit på att jag nog även gärna vill ha med Michelle De Jongh i truppen. Om Schmidt inte har hunnit bli svensk medborgare ännu är det förstås hon som får ge plats. Annars är det nog Rolfö som ryker, även om jag gillar hennes spelstil skarpt.
I övrigt hade Mimmi Löfwenius känts högaktuell om hon hade varit frisk. Marija Banusic fanns med i funderingarna, men henne har jag svårt att bedöma eftersom jag inte har sett henne på länge. På målvaktssidan har jag förstått att Hilda Carlén har varit bra efter VM. Tyvärr har jag inte fått se henne agera så mycket i de matcher jag sett Piteå, därför står hon utanför truppen.
Zecira Musovic tror jag fortfarande mycket på. Men hon har haft det lite tyngre på sistone, vilket gör att jag tycker att Lindahl och Falk är rätt självskrivna. Falk har ju varit fullständigt lysande i Mallbacken, och hon toppar den damallsvenska målvaktsligan med en räddningsprocent på hela 85. Carlén står exempelvis på 79 procent och Musovic bara på 63.
I damallsvenskan finns numera Eskilstuna i toppen av tabellen, publikligan och skytteligan. Känslan just nu är att de kan ligga kvar där resten av säsongen. Men damallsvenskan är ju en serie där det för tillfället händer en hel del osannolika saker.
Den mest osannolika saken de senaste dagarna är ju Helen Eke:s självmål mot Kif Örebro – ett helt absurt mål. Jag känner inte Eke och vet följaktligen inte hur bra hon är på att komma över motgångar. Men förhoppningsvis kan hon snart le åt eländet.
I helgen är just Hammarbys match kanske den allra mest intressanta. Vinner Stockholmslaget i Kristianstad är KDFF i högsta grad nerdraget i nedflyttningsstriden.
I dag har Kif Örebro meddelat att man säljer Lisa Dahlkvist till PSG. Därmed fortsätter utarmningen av damallsvenskan.
Utvecklingen inom internationell damfotboll går verkligen blixtsnabbt nu – och när de stora elefanterna ringer har de damallsvenska klubbarna inget att sätta emot. Det är inte utan att man undrar hur vår högsta serie kommer att se ut om fem år.
På kort sikt påverkar inte den här utarmningen vårt landslag nämnvärt. Tvärtom får stommen i landslaget utmärkt träning och matchning i de europeiska topplagen. Men på lite längre sikt kommer utvecklingen även att påverka vårt landslag.
Inte för att vi kommer att bli sämre, utan för att andra länder i Europa kommer att bli bättre. Ju fler stora herrfotbollsklubbar som satsar miljoner i damfotbollen, desto fler unga fotbollstjejer i Sydeuropa som inser att de kan ha en framtid inom fotbollen och inte längre tvingas lägga av när de lämnar tonåren.
Nu går exempelvis en klubb som Fiorentina i bräschen för en professionalisering av den italienska damfotbollen. Hakar fler på kommer vi snart att få se ett uppsving för det italienska landslaget.
Det har gått ett tag sedan förra inlägget, och som jag förvarnat riskerar det att bli viss oregelbundenhet i bloggandet den närmaste tiden.
Det har hänt en hel del sedan senast, här är lite tankar kring en del av de här sakerna. Först till Kopparbergs/Göteborg FC. Där jäser det tydligen både i omklädningsrum och i ledning. Jag har nåtts av uppgifter från flera oberoende källor om stort missnöje med både tränare Stefan Rehn:s coachning och med flera spelare.
Det mesta talar för att GFC kommer att genomgå en rejäl förvandling i vinter. Som ni kanske minns gjordes ju en stor förändring av spelartruppen så sent som inför förra säsongen. Göteborg har knappast kännetecknats av kontinuitet de senaste åren.
Så till den damallsvenska guldstriden. Den kan ha avgjorts i onsdags. Då lämnade nämligen Ramona Bachmann Rosengård med omedelbar verkan. I Kvällsposten sa vd Klas Tjebbes så här:
”Vi önskar Ramona lycka till och detta var en riktigt bra övergång för vår del, säger han.”
Ni fick alltså bra betalt?
”Exakt. Det är klart att detta hjälper till inför vårt Champions League-spel i höst. Vi är glada.”
Personligen tycker jag inte att någon inom svensk damfotboll har anledning att vara glad över Bachmanns flytt. Den är nämligen en ganska tydlig slutpunkt för svensk damfotbolls storhetstid på klubbsidan.
Fram tills i onsdags har Sverige alltid haft något lag som kunnat utmana i Champions League, eller i alla fall haft ambitionen att göra det. Nu är den tiden förbi. Rosengård har givit upp och tvingas sätta större fokus på att få ihop ekonomin än på att konkurrera internationellt.
Det går förstås inte att Sverige aldrig mer kommer att ha något lag som slåss om slutsegern i Champions League – konkurrensen på toppen är trots allt rätt begränsad.
Men numera är de damallsvenska lagen tyvärr hjälpligt frånkörda av kollegorna i Frankrike och Tyskland. Dessutom håller England på att passera.
Så sent som på den damallsvenska upptaktsträffen 2012 tyckte huvuddelen av de närvarande spelarna och ledarna att vår svenska serie var bäst i världen. Drygt tre år senare finns det nog ingen som tycker att damallsvenskan är bättre än Frauen-Bundesliga och D1 Feminine. Dessutom har NWSL kommit igång, en liga som också tveklöst är bättre än damallsvenskan.
2012 var jämnheten det som framhölls som främsta faktorn bakom damallsvenskans storhet. Sedan dess har damallsvenskan knappast varit jämn. Tyresö och Rosengård har dominerat totalt sedan dess.
Men nu när storlagen har fått ge upp kampen mot tyska och franska storklubbar är jämnheten tillbaka. När jag kikade på Eskilstuna–Kristianstad förra helgen satt jag och funderade på om Eskilstuna kunde vinna SM-guld.
Jag kom fram till att svaret på frågan var JA. Efter Bachmanns flytt har den uppfattningen stärkts. Eskilstuna kan bli svenska mästarinnor 2015. Det är till och med så att Eskilstuna numera får räknas som den huvudfavorit.
Kolla bara deras återstående program: AIK (b), Vittsjö (h), Hammarby (b), Piteå (b), Mallbacken (b), Linköping (b) och Göteborg (h).
Visst är bortamatcherna mot Piteå och Linköping två av seriens svåraste uppgifter. Men i de fem övriga matcherna har United goda segerchanser.
Rosengårds återstående program ser ut så här: Piteå (b), Kif Örebro (h), Göteborg (b), Hammarby (b), Umeå (h), AIK (b), Linköping (h). Det känns lite tuffare än Eskilstunas.
Till Kvällsposten säger Klas Tjebbes att han tycker att Rosengård lätt har damallsvenskans bästa trupp. Jag tycker nog att Linköping har en lika bra trupp. LFC:s spelschema ser ut så här: Umeå (h), Mallbacken (h), AIK (b), Göteborg (h), Kristianstad (b), Eskilstuna (h), Rosengård (b).
Även Piteå har kvar chansen att ta hem guldet, men jag tror att det står mellan de andra tre lagen.
Det som talar för Linköping är att laget har det bästa spelschemat, där de kan få två guldfinaler i de två sista omgångarna. Det som talar mot LFC är att laget är något ojämnt och att man ibland har svårt att få hål på motståndarna.
Det som talar för Rosengård är att laget har stor rutin av guldstrider – man har en vinnarkultur. Det som talar mot Malmölaget är att man inte är framme i sitt lagbygge. Det spel som byggde på att firma Bachmann, Marta, Therese Sjögran och Anja Mittag fixade målen går det inte längre att falla tillbaka på. Efter VM-uppehållet har man bara tre segrar på sju omgångar. Med ny tränare och en återigen rubbad balans i truppen finns det många frågetecken kring Rosengård.
Min fundering kring Eskilstuna under förra helgen handlade framför allt om hur laget kan hantera den press som det innebär att vara inblandat i en guldstrid. Det frågetecknet kan vi inte räta ut förrän efter seriens slut. Även om flera av spelarna har varit inblandade i guldstrider är klubbens orutin det stora minuset. Det stora pluset är publikstödet.
För frågan är om det inte vore det bästa som kunde hända svensk damfotboll om en klubb med så härligt stort publikstöd som United tar hem guldet. Ett annat plus för Eskilstuna är deras sätt att spela fotboll. Deras spel bygger på stabilitet, organisation och styrka på fasta situationer, saker som är ganska lätta att bibehålla även i nervösa matcher.
En hyperintressant match spelas redan 14.00 i dag. Då tar Piteå emot Rosengård och vid hemmaseger får jag räkna in norrbottniskorna i nästa inlägg om seriösa guldkandidater.
En timme senare spelas Mallbacken–Kristianstad, en match som är nästan lika viktig för bottenstriden.
I elitettan rusar Kvarnsveden vidare mot damallsvenskan med hög hastighet. Gårdagens 2–0-seger mot Hovås Billdal var Borlängegängets nionde raka seger. Totalt har man 16 segrar och ett kryss på de 17 senaste matcherna. Imponerande.
* Därmed har det blivit dags för en liten genomgång av det som händer på den internationella scenen. I USA är det numera klart vilka lag som spelar slutspel i NWSL. Det blir Seattle, Chicago, Washington och Kansas.
Rachel Buehler skriver autografer
När det stod klart att Portland missade slutspelet meddelade Rachel van Hollebeke (tidigare Buehler) att hon avslutar sin karriär för att satsa på läkarstudier.
Om någon undrar varför jag tycker att Seattles Kim Little är en av de två–tre bästa spelarna i världen tycker jag att man skall kolla på det här klippet:
* I Europa tilldelades Celia Sasic som väntat priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Lite ovanligt att en före detta spelare tilldelas priset, men inte desto mindre rättvist.
Tvåa kom Amandine Henry och trea Dzsenifer Marozsan. Här är hela topplistan. Caroline Seger blev bästa svenska på nionde plats. Det väcker frågan om vem som kommer att få diamantbollen i höst. Seger borde ligga bra till, men juryn hittar säkert något skäl att återigen ge den till Lotta Schelin…
* I Tyskland är Frauen-Bundesliga igång. Jag såg första timmen av premiären Bayern München–Turbine Potsdam i fredags. Under den period jag såg tyckte jag att Potsdam var det bättre laget. Men på slutet vände München till 3–1-seger. Bilder därifrån finns här.
Skotska solomål är melodin för tillfället. Dels Kim Littles läckta 3–0-mål från Seattle, dels Lisa Evans 1–1 mot Potsdam.
Bayerns 3–1-mål är för övrigt riktigt fotbollsgodis. Hela vägen från speluppbyggnaden nere vid egen kortlinje till de läckra inlöpen på Evans inlägg.
Flera av Wolfsburgs åtta mål mot Jena är också fotbollsgodis. Se dem här.
* Jag hinner inte sätta ihop någon guide kring Frauen Bundesliga eller kring franska D1 Feminine som startar i eftermiddag. Men utmärkta bloggen Spelare 12 har guider både till den tyska och den franska ligan. De rekommenderas varmt.
I Tyskland kommer det att stå mellan Wolfsburg och Bayern, med Frankfurt som första utmanare. Min känsla säger att Nilla Fischer få höja pokalen till våren, men det kommer att bli tajt.
I Frankrike är Lyon som vanligt klara favoriter och PSG är lika klara tvåor. Mycket talar för att guldstriden avgörs i deras båda inbördes möten.
En blogg om internationell damfotboll 