Massor av landskamper i veckan

Inlägget uppdaterat med länkar till några av matcherna

I dag sparkar landslaget igång OS-året 2020. Om det nu blir något OS. Som bekant handlar mycket nu om corona, även i damfotbollssammanhang.

Sverige stoppade ju Linda Sembrant från deltagande i Algarve cup. Man lät henne flyga hem från Italien till Sverige, och meddelade sedan att hon inte skulle få vara med. Det lät både yrvaket och lätt panikartat.

Vi har även kunnat läsa att Sverige sannolikt inte tänker spela om det skulle bli en placeringsmatch mot Italien.

Fotbollsmässigt är Algarve cup en träningsturnering, vilket innebär att det viktigaste är att testa spelare och taktiska moment. Resultatet är inte så viktigt. Vi minns ju fjolåret, då Tyskland spelade ut Sverige i april, medan Sverige vann den match som räknades – den i VM.

Jag såg att Fotbollskanalens Andreas Sundberg gissade på följande svenska startelva: Hedvig LindahlHanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna AnderssonSofia Jakobsson, Nathalie Björn, Caroline Seger, Fridolina RolföKosovare AsllaniStina Blackstenius.

Sundberg är på plats i Algarve och hans gissning borde därmed vara initierad. Elvan känns dessutom fullt rimlig sett till vilka som är med i Portugal, och hur Peter Gerhardsson tidigare mönstrat sin förstaelva.

Allra mest spännande i en sådan här turnering är ju att se vilka spelare som tar chansen och flyttar fram sina positioner. Här är man ju lite extra nyfiken på Loreta Kullashi och Hanna Bennison. Vi får se om någon av dem får speltid i dag. Matchen mot Tyskland startar 17.30 och sänds av SVT.

I övrigt i Algarve cup spelas följande matcher i dag:
15.00: Danmark–Norge
19.00: Nya Zeeland–Belgien
21.15: Portugal–Italien

Det spelas ganska många fler träningsturneringar i det här landslagsfönstret. Vi har en ny fyrnationsturnering i Frankrike, där dagens program ser ut så här:
17.00: Frankrike–Kanada
19.00: Nederländerna–Brasilien

I Spanien spelas en annan fyrnationsturnering, Pinatar cup. Där ser dagens verksamhet ut så här:
Nordirland–Island
Ukraina–Skottland

Det finns även en årlig träningsturnering i Turkiet, som startar i dag. Där spelar följande lag:
9.00: Ungern–Venezuela
13.00: Rumänien–Hongkong
14.00: Chile–Ghana
16.00: Kenya–Nordirland B

Här verkar inte Venezuela ha kommit till start. Enligt den här tweeten från det ungerska förbundet vann deras landslag nämligen med 2–1 mot klubblaget Biik Kazygurt från Kazakstan i dagens match.

I morgon drar USA:s årliga fyrnationsturnering, She Believes Cup, i gång. Där spelas:
22.15: Spanien–Japan
01.00: USA–England

I morgon startar även årliga Cypern cup med följande matcher:
12.00: Kroatien–Mexiko
14.00: Tjeckien–Finland
I den turneringen deltar även Slovakien.

Utöver alla de här träningslandskamperna spelas det även några tävlingsmatcher i det här fönstret. I morgon har vi tre EM-kvalmatcher, där Irland–Grekland är den enda av intresse för topplaceringarna i de olika grupperna.

Allra mest intressanta är ju förstås de båda playoffmatcher mot OS som spelas i veckan. I Afrika möts Kamerun och Zambia om en OS-plats. De startar i Kamerun i morgon 15.30 och har returen i Zambia på tisdag.

Dessutom spelas det ett playoffmöte i Asien, Australien–Vietnam. Den andra playoffmatchen i Asien, den mellan Sydkorea och Kina är däremot uppskjuten till april (9:e i Sydkorea och 14:e i Kina) på grund av coronaviruset.

Australien och Vietnam inleder sitt dubbelmöte i Australien på fredag 8.30 svensk tid. Returen spelas nästa onsdag klockan 12.00 i Vietnam.

Om jag hittar länkar till de olika matcherna kommer jag att lägga upp dem här. Ni får gärna hjälpa till genom att tipsa om länkar i kommentarsfältet.

Titel för Chelsea – kollaps av Tacon

I dag samlas landslaget för första gången det här året. Det är Algarve cup som står på programmet, och från den trupp som presenterades härom veckan har vi fått tre ändringar.

Det är göteborgarna Elin Rubensson och Julia Zigiotti Olme samt Juventus Linda Sembrant som lämnat återbud. De ersätts av Julia Karlernäs, Filippa Angeldahl och Lotta Ökvist.

Gissningsvis kommer ingen av de tre spela på onsdag då Sverige spelar kvartsfinal mot Tyskland. Jag tror nämligen att Peter Gerhardsson i stort sett matchar sin förstaelva i den matchen. Tyskorna är ju det bästa motståndet vi kommer att möta i Algarve, och då passar det ju bra att köra med bästa möjliga elva.

De svenska matcherna sänds av SVT, den första på onsdag 17.30. Däremot noteras att det tyska förbundet inte har lyckats hitta någon lösning för att sända sitt landslags matcher till sin hemmapublik. Det känns som att tysk damfotboll håller på att tappa mark på många olika fronter för tillfället.

Inlägget uppdaterat: Fast senare under måndagseftermiddagen meddelades att i alla fall matchen Sverige–Tyskland kommer att sändas på det tyska fotbollförbundets plattformar.

Flera svenska spelare lär komma till samlingen med leenden på sina läppar. Två av dem är Magdalena Eriksson och Jonna Andersson som firade en cuptitel i helgen. Chelsea vann nämligen för första gången ligacupen, Continental cup.

Jag såg ungefär halva matchen på en fulstream. Av vad jag såg var Arsenal det spelmässigt bättre laget, men Chelsea hade Beth England och Ann-Katrin Berger. England gjorde båda målen i 2–1-segern, och Berger stod för flera kvalificerade räddningar och jag håller den tyska målvakten som matchens suverän.

Det var 6 743 åskådare på plats på City Ground i Nottingham. De såg den svenska duon stå för en stabil insats. Andersson stod bland annat för inlägget som föregick 1–0-målet.

Jag såg Chelsea även mot Manchester City förra helgen. Det jag slogs av då var att Jonna Andersson har förbättrat sitt passningsspel. Tidigare tyckte jag att hon var stabil utan att sticka ut. Oftast slog hon den enkla passningen till närmaste lagkompis.

Men mot City var det flera gånger som Andersson spelade igenom motståndarnas mittfält. Det var en ny ingrediens i hennes spel, en ingrediens som borde stärka hennes chanser till spel även i landslaget.

Tre andra svenska spelare som borde vara glada och nöjda är Wolfsburgstrion Hedvig Lindahl, Fridolina Rolfö och Madelen Janogy. Även de kan så smått börja fira en titel. Efter helgens resultat i ligan har Wolfsburg nu åtta poängs ledning till Bayern München. Och med bara sex omgångar kvar känns det avgjort i den tyska guldstriden. Fast Janogy lär ju knappast få någon medalj. Hon har såvitt jag sett inte ens ingått i matchtruppen till någon av matcherna så här långt. Det känns lite besvärande för henne i jakten på en OS-plats.

Jag skrev att Wolfsburg har avgjort den tyska guldstriden. Men egentligen vet jag inte om man kan prata om någon strid. Wolfsburg inledde ligan med 1–0-seger mot SC Sand i höstas. Sedan dess har man ett kryss, 1–1 mot Bayern München. Alla de andra 14 matcherna har man vunnit med mellan tre och åtta måls marginal. Backar vi bandet några år fanns det inte riktigt lätta matcher i Frauen-Bundesliga. Men Wolfsburg spelar inte så många jämna ligamatcher längre.

Samma utveckling ser vi i Spanien. Bara för något år sedan var det ovanligt med segrar med fler än tre måls marginal. Men i år har Barcelona tagit jättekliv, laget är numera så överlägset att de inte spelar speciellt många jämna ligamatcher.

I går vann man med 5–0 mot Madrid CF. Och i 15 av Barcas 16 senaste ligamatcher har man gjort tre mål eller fler. Det är bara 0–0-matchen i seriefinalen mot Atletico Madrid som sticker ut.

I mitten av förra veckan var det en annan Barcamatch som stack ut. I kvartsfinalen i cupen, Copa de la Reina, såg La Coruna ut att få till straffläggning. De höll emot under ordinarie tid, och nästa hela förlängningen. Men efter 119.40 nickade Kheira Hamraoui in Barcas segermål.

Barca till semifinal, där man möter Sevilla på hemmaplan. I den andra matchen ställs Logrono mot Athletic Club. Vinnaren av Barca och Sevilla har lottats på hemmaplan i finalen, så det känns upplagt för Barca även i cupen.

I Spanien har vi nog för övrigt två svenska utlandsproffs som inte firar i dag. Duon Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson lär tvärtom ha lätt att hålla sig för skratt i dag. Deras Tacon åkte nämligen på en riktig käftsmäll i går.

Jag hoppade lite mellan matcherna Barca–Madrid CFF och Tacon–La Coruna. När Sofia Jakobsson utökade Tacons ledning till 3–0 efter 78.48 trodde jag att det var avgjort. La Coruna var nämligen inte nära att skapa några målchanser i det skedet. Tacon tycktes ha god kontroll.

Jakobssons mål var för övrigt en grov målvaktstavla som stärkte min bild av det var en rätt dålig fotbollsmatch som jag bara tittade på av svenskintresse. Barca däremot spelade klart njutbar fotboll, så jag bytte match.

Men bara i några minuter. För fem minuter senare fick jag se att La Coruna gjort två snabba redueringsmål. Då bytte jag tillbaka och fick se en närmast klassisk kollaps. Plötsligt hade inte Tacon kontroll på något alls. Plötsligt såg det ut som att Real Madrids damer helt saknade utbildning om hur de skulle jobba i försvarsspelet. Det var kaos.

La Coruna utnyttjade det till att göra två mål till. Fyra bortamål på tio minuter vände 3–0 till 3–4. Och Tacon som efter 80 minuter såg ut att ha lyft ur bottenstriden för gott ligger nu fortfarande kvar på lite farlig mark.

Man har bara fem poäng ner till negativt kval och sex till nedflyttning. Och deras 48 insläppta mål är sämst i ligan.

I Cypern gjorde Matilda Abramo sitt första ligamål för säsongen när Apollon Limassol vann med 4–0 borta mot Omonia Nicosia. Apollon leder slutspelsserien med två raka 4–0-segrar.

Så till Sverige. Jag hade tänkt att se Alingsås FC United i helgen, men en efterhängsen hosta satte stopp. Eftersom jag tycker att det är svårt att dra några större slutsatser av matcher man inte har sett nöjer jag mig med att rapportera resultat från ett gäng träningsmatcher med svenska elitlag:

Göteborg–Nordsjælland 2–0
Ulricehamn (div I)–Alingsås FC 0–3

https://twitter.com/AlingsasFC/status/1233853271900643329

Piteå–Umeå 4–0

AIK–Bollstanäs 3–2

Kvarnsveden–IK Uppsala Fotboll 1–4

Infjärdens SK (div I)–Morön 1–11

Växjö–IFK Kalmar 0–1

Hammarby–Sandviken 3–0

Jitex–Böljan (div I) 4–0

Bröndby–Eskilstuna 5–2

Slutligen är vi framme vid final i SM i futsal. Finalen blir ett rent Göteborgsderby mellan IFK Göteborg och Gais. Den spelas om två veckor, den 15 mars.

Fokus på Bennison i Algarve

För några veckor sedan blev han Årets ledare i Sverige för 2019 – grattis. I dag har Peter Gerhardsson tagit ut sin första landslagstrupp för året. Det handlar om de spelare som skall åka till Algarve cup i början av mars.

Truppen består av 24 spelare, och det går knappast att prata om några skrällar. Jämfört med de 21 spelare som åkte till USA för fjolårets sista landskamp tillkommer Amanda Ilestedt, Rebecka Blomqvist, Mimmi Larsson, Fridolina Rolfö och Elin Rubensson. Det gör även Linda Sembrant och Caroline Seger, som båda lämnade sena återbud till USA-matchen.

Saknas från den truppen gör Anna Anvegård, Michelle De Jongh, Julia Karlernäs och Pauline Hammarlund. Anvegård blev tvåmålsskytt mot USA men ställs nu utanför truppen. Gerhardsson motiverar:

”I nuläget finns det andra som vi tycker är i bättre form, men hon kommer naturligtvis att vara högaktuell inför EM-kvalet i Ungern. Speltiden i Rosengård har inte varit optimal för Anna, men vi vet vad hon kan i sina bästa stunder.”

Noterbart är att Nilla Fischer fortsatt står utanför truppen. Även här handlar det om speltid.

”Vi har en dialog, men senast hon spelade 90 minuter var i augusti så hon håller på att trappa upp. Jag var och tittade i lördags när hon spelade 60 minuter mot Djurgården. Det går åt rätt håll.”

Inför presskonferensen hade förbundskapten Gerhardsson sagt att han skulle testa lite bredare i Algarve cup. Exakt vad det innebar kändes lite oklart. Nu vet vi att det inte innebär att han kommer att testa några nya spelare. Utan det är nog mer att de som normalt sitter längst ut på bänken kommer att få lite mer speltid.

Där är ju Hanna Bennison väldigt intressant. Känslan är att hon skulle kunna bli en joker i en OS-trupp. Så jag kommer att kolla in henne lite extra noga under de tre matcherna i Algarve. För vi skall kunna se de där matcherna på tv i Sverige. Det är SVT som har sändningsrätten, och de utlovar att sända alla de tre svenska matcherna.

I övrigt i veckan har Linköping breddat sin trupp med två forwards. Det är Sophie Sundqvist och Ebere Orji som ansluter till klubben. Kanske att LFC:s truppbygg därmed är klart. Till Corren slänger dock sportchef Olof Unogård in en brasklapp:

”Det finns några spelare i IFK Norrköping som har gjort det bra när de varit med oss på slutet. Inte helt omöjligt att vi kan registrera någon hos oss.”

Jag noterar också ett bakslag för Djurgården i deras försök att få färdigt sin trupp. Den kenyanska forwarden Mwanahalima Adam verkar inte få visum.

Slutligen spelade Chelsea åttondelsfinal i FA-cupen i måndags. Både Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade hela matchen, som slutade med 1–0-seger mot Liverpool.

Segermålet gjorde av norska Guro Reiten, det gjordes på en volleyträff som hon lär njuta av länge.

Trots allt lite positivt i Kungsbacka

Situationen har ljusnat något för Kungsbacka DFF efter dagens extra årsmöte. Känslan nu är att klubben inte bara lever vidare, utan även att de kommer att komma till spel i elitettan.

Till tidningen Norra Halland (länken ovan) säger kanslichefen Christer Björkroth att man har vänt det ekonomiska läget, samt att det finns hopp. Han säger också så här om att spela kvar i näst högsta divisionen:

”Jag vet att utmaningen är brutal. Anledningen till att vi gör det är för att behålla serieplatsen och sedan växla över till en regional prägel 2021.”

Fortsättning lär följa.

Hur skall det sluta för Kungsbacka DFF?

I förra veckan hade Kungsbacka DFF extra årsmöte. Där fattade medlemmarna beslutet att föreningen skall leva vidare. Enligt länkad artikel var 14 medlemmar närvarande, och åtta av dem röstade för fortsättning. Fem var för en nedläggning och en röstade blankt.

Direkt efter mötet valde ordförande Johan Johqvist och vice ordförande Evelina Hedberg att avgå. Därmed lämnade två av de tre personer som jobbat hårdast i föreningen den senaste tiden. Till tidningen Norra Halland säger Johqvist:

”Jag tror inte på projektet längre.”

Därmed står Kungsbacka DFF nu utan både drivande personer i styrelsen och utan ett lag. I nuläget finns en tränare och en kontrakterad spelare. Totalt uppges att man även har 14 spelare som är redo att skriva på. Men bara om de garanteras betalning, och det fattas drygt en halv miljon kronor.

Kungsbacka DFF skall spela sin första tävlingsmatch för året redan den 22 februari. Då kommer Kristianstads DFF till Tingbergsvallen för första gruppomgången i Svenska cupen.

Man undrar ju hur det skall gå. Det är ju faktiskt väldigt många frågor som omger klubben för tillfället.

Apropå Svenska cupen är det ju först när den drar igång som vi verkligen börjar få lite värdemätare på de olika damallsvenska lagen. Klart är att Rosengård har inlett försäsongen mästerligt. I helgen vann man med hela 5–1 mot danska topplaget Fortuna Hjörring.

Fjolårets tvåa Göteborg var i Norge och spelade två matcher. Det blev seger med 2–0 mot Vålerenga och 1–0-förlust mot LSK Kvinner. I den senare matchen spelade Emma Berglund en halvlek. Börjar mittbacken äntligen se ljuset i slutet av den långa skadetunneln?

I övrigt noteras två damallsvenska möten i helgen. Linköping vann med 2–1 mot Växjö och Kif Örebro besegrade Eskilstuna med samma siffror. Det går dock inte dra några större växlar på de siffrorna, för ännu så länge rullar lagen på väldigt mycket folk i matcherna, vilket gör resultaten svåranalyserade.

 

Janogy, Pettersen, rödblå julklappar och Gren

God fortsättning tillönskas alla följare av den här bloggen. Jag befinner mig sedan några dagar tillbaka på semester nästan så långt hemifrån man kan vara.

Därför har bloggen bara uppdaterats sporadiskt den senaste tiden. Och ni får räkna med att bloggen går på sparlåga ytterligare några veckor. Dels är det si och så med tillgång till nät här, dels prioriterar jag förstås en mängd andra aktiviteter före bloggande när jag är i väg.

Dock skall jag försöka fortsätta att hålla silly seasonsidan uppdaterad. Där är ni läsare för övrigt föredömligt snabba på att påtala förändringar, vilket är till stor hjälp – inte minst under de här veckorna när jag inte hinner lägga jättemycket tid på att surfa runt på olika hemsidor.

Madelen Janogy

Det har ju varit en del övergångar på den dryga vecka som gått sedan förra inlägget. Det mest anmärkningsvärda är förstås Madelen Janogy:s flytt till Wolfsburg. Det var ett klubbyte som överraskade mig en aning. Jag trodde att Falköpings stolthet skulle gå till ett lag där hon skulle ha större chanser att få speltid.

I Wolfsburg känns hon som typ sjätte–sjunde alternativet, i varje fall från start. Wolfsburg har ju tidigare forwards som Pernille Harder, Ewa Pajor, Svenja Huth och Alexandra Popp. Dessutom konkurrerar ju Fridolina Rolfö, Lara Dickenmann, Zsanett Jakabfi och ytterligare ett par spelare om positionerna som kantforwards.

Det blir spännande att se vad Janogy kan uträtta i den tyska storklubben. Något som är positivt för henne är förstås att hon visat i landslaget att hon kan uträtta ganska mycket även på korta inhopp. Det lär krävas även i Wolfsburg.

I övrigt har det hänt ganska mycket i Piteå den senaste veckan. Man har förlängt med Josefin Johansson, vilket var viktigt. Och man har skaffat sig en ny förstamålvakt i norska Guro Pettersen – som känns som ett spännande nytillskott. Pettersen lämnar för övrigt Vålerenga, där före detta Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen är ny chefstränare.

Jack Majgaard Jensen

Piteå har även skrivit ett nytt tvåårskontrakt med Linnea Selberg, något som måste anses vara väldigt just. Selberg har ju nyligen dragit av korsbandet och riskerar att missa hela nästa säsong. Bra gjort av klubben att ändå förlänga, och därmed ge henne arbetsro i sin rehab.

En annan klubb som varit aktiv den senaste veckan är Vittsjö GIK. Strax efter lunch på självaste julafton presenterade de backduon Emma Pennsäter och Mie Leth Jans som nyförvärv. De ansluter från Göteborg respektive Rosengård, och blir spännande att följa i Vittsjö.

Personligen har jag inte imponerats speciellt mycket av någon av dem, och sätter vissa frågetecken för de båda rödblå julklapparna. Till deras försvar skall sägas att de inte fått speciellt stort förtroende i sina tidigare klubbar. Men det är ändå upp lite till bevis för duon nu.

Alexandra Benediktsson

Vittsjö har även förlängt med viktiga Alexandra Benediktsson. Däremot förlorar man CJ Bott, en spelare som jag gillade. Tanken är väl att Pennsäter eller Leth Jans skall täcka upp luckan efter nyazeelandskan.

En julklapp till LFC:s supportrar var att Petra Johansson återvänder till klubben efter en lång utflykt i andra klubbar. Hon bor i Linköping, och jag har förstått att hon velat tillbaka till LFC i flera år – men att klubben varit kallsinnig. Nu var det dock öppna armar, vilket känns klokt. LFC har saknat en ledare på centralt mittfält i år – och Johansson känns klockren för rollen.

För Eskilstuna är det ett tungt tapp, och det är tydligt att separationen trots allt väcker starka känslor från båda parter.

En nyhet som samtidigt både var överraskande och väntad var att Marcus Lantz ersätts med Mats Gren, i par med Jörgen Ericsson. Jag blev nämligen överraskad när jag såg att Gren fick förtroendet. Samtidigt har jag sett honom på Valhalla flera gånger i år, så jag borde ha insett att han skulle vara en kandidat till jobbet. Hur bra han är som tränare har jag ingen aning om, men det är ett spännande namn.

Tränarbytet i Göteborg är ju faktiskt lite av en prestigevinst för svenska damfotboll. Avhoppade tränaren Marcus Lantz fick omgående ta hand om en herrallsvensk klubb, Mjällby AIF. Och ersättare Gren var senast sportchef i storklubben IFK Göteborg.

Den typen av rekryteringar såg man inte för några år sedan. Då var det ofta lite av ett karriärmässigt självmord för heta tränare att ta över ett damlag. Kul att det numera till och med kan vara ett lyft för karriären för tränare att ta hand om damlag.

En som ser ut att bli kvar i damfotbollen länge är Jonas Valfridsson. Han skrev nämligen femårskontrakt med nykomlingen IK Uppsala Fotboll – här snackar vi både långsiktighet och arbetsro.

Eftersom jag inte vet när det blir tid och möjlighet att skriva nästa inlägg vill jag passa på att önska alla ett gott nytt 2020. Hoppas att ni fortsätter att klicka in här på damfotboll.blog även nästa år.

För bloggen har 2019 varit ett fantastiskt år. Redan i september passerades det tidigare rekordet vad gäller sidvisningar. I skrivande stund ligger siffran för i år på drygt 579 000.

Så sent som för 2,5 år sedan var det en bra dag när bloggen nådde över 1000 sidvisningar. I år har det till och med nått över 1000 på julafton och juldagen – två dagar som annars brukar ha väldigt liten aktivitet. Det tycker jag är väldigt kul.

Mimmi Larsson till Rosengård

I dag på morgonen fick vi svaret på vart Mimmi Larsson var på väg. Hon flyttar söderut, men kanske inte så långt som man trodde, utan bara cirka 35 mil fågelvägen – till Malmö och FC Rosengård.

För Linköping var det ett problem att ha både Larsson och Stina Blackstenius, eftersom de är lite för lika i spelstilen. Jag tyckte att Larsson var den bättre av de två under året, men Blackstenius hade löpande kontrakt så det verkar ha varit ganska klart att det var hon som skulle bli kvar. För LFC ligger fokus nu på att försöka skaffa en ny högerforward.

För Rosengård och Jonas Eidevall blir det angenäma problem att formera en anfallslinje. Klart är att Rosengård kommer att ha en väldigt stark bänk – om de inte drabbas av en massa skador.

Om vi tänker att de fortsätter med de 3–5–2 eller 5–3–2 som Rosengård använde sig av i fjol så har de ju i första hand Caroline Seger, Sanne Troelsgaard, Hanna Bennison och Jelena Cankovic på de tre innermittfältsrollerna.

På kanterna har de Jessica Samuelsson, Fiona Brown, Johanna Rytting Kaneryd och Sofia Svava. Kaneryd är ju även användbar centralt. Och som forwards har man Larsson, Anna Anvegård och lovande Anam Imo.

Rosengård är inte bara det regerande mästarlaget – man känns som en självklar guldfavorit även 2020.

Utöver prestigevärvningen av Mimmi Larsson har man gjort en spännande rekrytering av Patrick Winqvist som ny assisterande tränare till Eidevall. Winqvist var mannen som tog upp Trelleborgs FF i herrallsvenskan 2018. Och det får anses vara en prestigevärvning att en damallsvensk klubb kan knyta åt sig en tidigare herrallsvensk tränare som assistent.

Jag minns Winqvist mest för att han stod och coachade i kortärmad piké i råkyla i kvalmatcherna på senhösten 2017.

Rosengård känns alltså i nuläget som solklar guldfavorit inför 2020. Som det ser ut just nu är utmanarna i första hand Göteborg, Vittsjö, Eskilstuna och Linköping.

Bland de lagen väntar man ju på att få veta vem som skall träna Göteborg. Det har varit väldigt tyst om den frågan ända sedan Marcus Lantz lämnade. Jag har inte sett minsta spekulation i GP.

På spelarsidan finns det fortfarande en ganska lång lista med intressanta namn som ännu inte förlängt/hittat ny klubb. På den listan har vi bland annat Rita Chikwelu, Lisa Dahlkvist, Felicia Rogic, Hanna Folkesson, Mia Jalkerud, Julia Spetsmark, Madelen Janogy och Heather Williams.

En som har hittat en ny klubb är Emma Holmgren. Hon presenterades i går av Uppsala. Det är en väldigt bra värvning av nykomlingen, för det är otroligt viktigt att ha en stabil målvakt om man skall kunna hålla sig kvar i högsta serien. Och dels är ju Holmgren från Uppsala, dels passar hon bra in i åldersstrukturen i Uppsalas trupp.

Djurgården gör stora förändringar i sin trupp

Tidigare i dag kom Djurgården med en liten genomgång av läget i den damallsvenska truppen.

I slutet av texten meddelades att sextetten Wilma Sjöholm, Petronella Ekroth, Jennifer Pelley, Alexandra Lindberg, Ogonna Chukwudi och Hanna Folkesson kommer att lämna. Det blir således en stor ansiktsförändring av Djurgårdens damallsvenska trupp.

Att några av de här spelarna skulle lämna var knappast oväntat. Men det förvånade ändå att trion Ekroth, Chukwudi och Folkesson var med. Alla har varit tänkta nyckelspelare, och att alla tre nu lämnar, eller tvingas lämna, är ett tydligt tecken på att Djurgården är på väg att bygga om sitt lag. Det skall bli intressant att se vilka nya spelare som kommer in i stället.

Helgens tv-guide – och Asiens Champions League

Inlägget uppdaterat med länkar till matcherna i Asiens Champions League.

Det har blivit ganska mycket debatterande kring Malmö FF:s årsmötesbeslut från i tisdags här i bloggen. Det finns anledning att återkomma till både MFF och andra herrallsvenska klubbars damfotbollsprojekt i kommande inlägg.

Nu tänkte jag bara komma med en vägledning till hur man från Sverige kan se helgens damfotboll runtom i världen.

I kväll är det ett tänkbart tyskt toppmöte, när Bayer Leverkusen tar emot Wolfsburg. Häromveckan hade jag lite kontakt med Antonia Göransson i Leverkusen. Hon jobbar på, och verkar vara vid gott mod. Förhoppningsvis får hon snart lite mer speltid i Leverkusen.

På pappret är det inte så många matcher som känns spännande på förhand i de europeiska ligorna den här helgen. Söndagens tyska ligamöte mellan trean Bayern München och fyran Essen känns som helgens intressantaste. Både de nämnda matcherna från Tyskland sänds på Viasat.

Rent sportsligt får vi faktiskt vända oss till Asien för att hitta veckans mest spännande matcher. Där är man nämligen igång med en historisk Champions Leagueturnering. Där möts mästarlagen från Japan, Kina och Sydkorea samt grundseriesegrarna från Australien.

Där har vi hittills noterat följande resultat:

NTV Beleza–Jiangsu Suning Ladies 1–1

Melbourne Victory–Incheon Hyundai Steel Red Angels 0–4

Jiangsu Suning Ladies–Melbourne Victory 1–1

Incheon Hyundai Steel Red Angels–NTV Beleza 0–2

Tabellen leds alltså av de japanska mästarinnorna NTV Beleza på fyra poäng. Av vad jag sett och hört från mästerskapet är Tabitha Chawinga totalt dominant i matcherna. Men den före detta damallsvenska skyttedrottningen glöms allt som oftast bort i diskussioner om vem som är världens bästa spelare.

I morgon avgörs sista omgången, och vi får se vilka som blir Asiens allra första Champions Leaguemästarinnor. Det skall gå att se matcherna på Youtube med start 04.00 (Melbourne–Beleza) och 07.15 (Jiangsu–Incehon) svensk tid.

Här är länkar till respektive match:

Det här inlägget kommer för övrigt att uppdateras när/om jag hittar länkar till andra matcher. Bland annat brukar det gå att hitta länkar till matcher från den spanska ligan.

Här är i alla fall listan över de matcher som tv-sänds i Sverige:

Fredag
19.15, Viasat Sport, Bayer Leverkusen–Wolfsburg

Söndag
13.30, Viasat Fotboll, Arsenal–Bristol City
14.00, Viasat Sport, Bayern München–SGS Essen
16.00, Viasat Sport, West Ham–Manchester United

 

Här är helgens tv-guide

Inlägget uppdaterat med länk till spanskt toppmöte

Helgens höjdare är den tyska seriefinalen mellan Wolfsburg och Bayern München i morgon. Lagen möttes i cupen förra helgen, en match Wolfsburg vann med 3–1. Men man gjorde det inte utan besvär. Som synes av klippet nedan gjorde Hedvig Lindahl avgörande räddningar i 2–1-ledning.

Lindahls position som förstamålvakt i Wolfsburg har ju för övrigt stärkts under veckan, då nyheten kom om att tyska landslagsmålvakten Almuth Schult är gravid. Här är det på sin plats med ett grattis både till Lindahl och till Schult.

I den där cupmatchen gjorde för övrigt Fridolina Rolfö comeback efter hennes senaste skada. Hon spelade den sista halvtimmen på sin gamla hemmaplan. Även Amanda Ilestedt byttes in i matchen – hon spelade de sista 23 minuterna för Bayern.

Morgondagens ligamatch känns som Bayerns sista chans att utmana i guldstriden. Ilestedts lag har redan tappat sex poäng genom förluster mot Leverkusen och Hoffenheim. Wolfsburg har däremot gått rent. Om Bayern tänker ta guld är det troligaste att man måste vinna båda ligamatcherna mot Wolfsburg.

Klart är att Bayern absolut inte har råd att förlora i morgon. Nio poäng tar de knappast in på Wolfsburg under de sista tolv omgångarna, inte ens om de går rent. Värt att veta här är att Wolfsburg bara tappade totalt sju poäng förra säsongen. Och säsongerna dessförinnan tappade man tio respektive tolv poäng.

Utöver Tyskland är det ligaomgångar i både England och Frankrike i helgen, dock utan toppmatcher. I England har det spelats cupmatcher under onsdags- och torsdagskvällen. Noterbart därifrån att Amanda Nildén gjorde ledningsmålet när Brighton vann mot London Bees med 5–0.

WSL Continental Tyres Cup inleds ju med gruppspel. I det gruppspelet återstår nu en omgång, och Brighton har goda möjligheter att ta sig vidare till kvartsfinal. Det enda laget som helt säkrat en slutspelsplats är Chelsea.

Här är de matcher som sänds i Sverige i helgen:

Fredag
19.15, Viasat Fotboll, Frankfurt–Hoffenheim

Lördag
13.00, Viaplay, Wolfsburg–Bayern München
15.30, Viaplay, Stade de Reims–PSG

Söndag
13.30, Viaplay, Bristol City–Manchester City
14.00, Viaplay, Turbine Potsdam–Duisburg
15.45, Tv3 Sport, Birmingham City–Chelsea

Och den spanska toppmatchen Barcelona–Deportivo La Coruna går att se på den här länken. Där är det avspark söndag 12.00.

Utanför tv-sändningarna har vi även en högintressant match i Norge i helgen. Där avslutas säsongen traditionsenligt med cupfinal. Den spelas i morgon 16.00 mellan ettan och tvåan i toppserien, LSK och Vålerenga.

LSK har vunnit toppserien sex år i rad. Fyra av de åren har man vunnit dubbeln, bland annat i fjol. Blir det en femte dubbel i år? Eller tar Vålerenga sin första, stora titel?

Vålerenga har gjort en satsning, och andraplatsen i toppserien är klubbens klart bästa placering hittills. Ännu så länge är klubben alltså utan titlar. Man var i cupfinal även 2017, men föll då mot Avaldsnes.

Hektisk period med flera publikrekord

Vi är inne i en rätt hektisk period – både för mig personligen och för vår svenska silly season.

De senaste dagarna har vi bland annat sett Ebba Wieder byta skånsk klubb, Linköping byta förstamålvakt och AIK:s skyttedrottning hamna i Umeå.

Jag har ett fulltecknat schema den här veckan och hinner inte komma med några djupare analyser eller kommentarer, utan hänvisar nyhetsflödet till silly seasonsidan – som jag kommer att försöka hålla uppdaterad.

Självklart hade det även känts bra att lite djupare kunna kommentera nyheterna om Assis urdragning samt om att även IFK Göteborg startar damlag i division IV.

En notering kring det senare är att att nästa års hetaste damfotbollsderby kan komma att spelas i Göteborgsfyran mellan Blåvitt och Örgryte. Göteborgsposten spekulerar till och med om att det svenska publikrekordet för damfotboll på klubbnivå (9413 på Linköping–Umeå 2008) kan slås i aktuellt gärdsgårdsseriederby.

Om Göteborgs Fotbollförbund är taktiskt lägger de båda Blåvitt–Öis-derbyna i division IV under landslagsuppehåll på herrsidan. För då ökar ju möjligheten att locka herrfotbollssupportrar till matcherna.

Även Svenska Fotbollförbundet bör vara betydligt mer genomtänkt när de väljer vilka matcher i damallsvenskan och elitettan som läggs under herrarnas landslagsuppehåll. I helgen slogs publikrekord på damfotboll i Frankrike, England och Brasilien – mycket för att man passade på att lägga toppmatcher när herrfotbollspubliken var ”ledig”.

Två godbitar på svensk tv i helgen

I dag har Australiens W-league tjuvstartat med matchen Western Sydney Wanderers–Adelaide 2–1, efter segermål på övertid.

Som vanligt består W-league huvudsakligen av australiska och amerikanska spelare.

I år får ju ligan för första gången klara sig utan superstjärnan Sam Kerr. Hon debuterade i Perth Glory redan som 15-åring under ligans premiärsäsong (2008/09), och har hunnit upp i totalt 70 mål.

Bland de största profilerna i årets liga finns i stället en trio spelare från NWSL-mästarinnorna North Carolina Courage. Amerikanskorna Lynn Williams och Kristen Hamilton samt irländska Denise O’Sullivan finns alla i torsdagsmorgonens vinnarlag Western Sydney Wanderers. Varken Williams eller O’Sullivan spelade dock i premiären.

I Canberra United finns amerikanska Katie Stangel samt norska Elise Thorsnes, i Melbourne City finns japanska veteranen Yukari Kinga och den tidigare LFC-spelaren Natasha Dowie är utländsk profil i Melbourne Victory. Hos Sydney FC är Sofia Huerta med meriter från det amerikanska landslaget största utländska namn och hos Adelaide noteras att årets LFC-flopp, Julia Ashley finns med i truppen. Den australiska ligan drar i gång på allvar på söndag.

W-league i all ära. Det här är en helg som innehåller två riktiga godbitar på europeisk mark. På lördag har vi nämligen både Bayern München–Wolfsburg i tyska cupen samt franska toppmötet Lyon–PSG. Även i England spelas en spännande toppmatch. På söndag tar nämligen Chelsea emot Manchester United. Två av de här matcherna går att se på svensk tv. Här är en tv-guide till helgens damfotboll:

Lördag:
17.30 på Viasat Sport Premium: Lyon–PSG

Söndag:
13.30 på Viasat Sport Premium: Manchester City–West Ham
15.00 på Viasat Fotboll: Chelsea–Manchester United
16.00 på Viasat Sport Premium: Tottenham–Arsenal
16.00 på Viaplay: Liverpool–Everton

Det går alltså att se fyra engelska ligamatcher på söndag. Jag såg för övrigt att det engelska fotbollsförbundet gör en extra satsning på WSL den här helgen, eftersom det är landslagsuppehåll i de högsta herrligorna. Något för Svenska fotbollförbundet att lära av.

 

 

 

Kerr klar för Chelsea – tar Anderssons tröja

Chelseas nummer 20 heter inte Jonna Andersson så länge till. I dag presenterades världens bästa forward Sam Kerr som nyförvärv av Londonklubben.

Kerr skall spela i nummer 20, vilket innebär att Andersson får byta tröja. Framöver kommer svenskan att ha 25 på ryggen.

Att Sam Kerr väljer Chelsea för de kommande 2,5 åren är en megaframgång för klubben – och för engelska ligan WSL. Australiskan var kopplad till i princip alla större klubbar i Europa, och således till alla de större ligorna.

Hon valde den klubb som kom trea i England i fjol. En klubb som i och för sig leder ligan just nu, men som inte spelar i Champions League den här säsongen, och som inte på något sätt är säker på att få spela Champions League nästa höst.

Men det faktum att WSL numera är Europas starkaste liga sett till bredd påverkade Kerr i hennes val. WSL har inte samma vassa topp som Frankrike, Tyskland och Spanien, men den engelska toppen är betydligt bredare. Det är tre klubbar som är seriösa kandidater till titlarna i England, och ytterligare fem–sex lag har potential att skaka toppklubbarna.

Samantha Kerr

Det engelska förbundet gör för övrigt väldigt mycket bra för damfotbollen. Även om det finns otroligt mycket mer pengar i engelsk fotboll än i svensk kanske vår svenska förbundsledning skulle göra en studieresa till London? Där finns mycket att lära.

Kerr och Australien har för övrigt spelat två landskamper den senaste veckan. Båda mot Chile, och båda med uddamålet, 2–1 respektive 1–0. Den första matchen sågs för övrigt av fina 20 029 åskådare – nytt publikrekord för damfotboll i Australien.

Sam Kerr gjorde båda målen i den första matchen, och assisterade Emily Gielnik till segermålet i den andra. I den där andra matchen missade Kerr även en straff. Eller, den räddades av Chiles målvakt Natalia Campos.

Totalt stannar Kerr på 40 mål på 41 matcher för klubb- och landslag under 2019 – ett fantastiskt bra facit. Och det finns inget som talar för att Kerr kommer att sluta göra mål när hon nu kommer till Europa. Tvärtom skall det bli väldigt intressant att se om hon hinner att vinna skytteligan i WSL – trots att hon bara kommer att spela halva säsongen. Jag håller det inte på något sätt som omöjligt.

Slutligen så glömde jag att jag faktiskt inte har kommenterat lördagens stormatch mellan England och Tyskland här i bloggen. Jag twittrade däremot ganska friskt, och konstaterade bland annat att tyskorna startade med tre spelare födda på 2000-talet.

Det handlade om Klara Bühl, Lena Oberdorf och den för mig nya bekantskapen Sophia Kleinherne från Frankfurt. Som jämförelse har ingen spelare född på 2000-talet ännu startat någon landskamp för Sverige. Hanna Bennison blev första 2000-talare att spela A-landskamp för vårt landslag, men hon gjorde ju ”bara” ett inhopp. Oddsen är dock rätt låga för att Bennison även blir första 2000-talist att starta i landslaget.

Tyskland vann med 2–1 och var totalt sett det bättre laget i en match där den första halvleken höll högsta världsklass, medan den andra var rätt sömnig. Framför allt visade tyskorna högsta världsklass under de första 20 minuterna – då var det ren utklassning.

Matchen innehöll utöver fina mål och en straffräddning också en riktigt ful tackling från Sara DoorsounBeth Mead. Doorsoun slapp dock undan det röda kortet, något som kändes väldigt tveksamt. Matchen dömdes av världens bästa domare, Stephanie Frappart, men tyvärr visade hennes team ingen världsklass. Utöver den missade utvisningen fick England tillgodoräkna sig ett offsidemål.

Men Tyskland vann alltså. Och det var 18-åriga Klara Bühl gjorde det snygga segermålet i matchens slutskede. Se det och övriga höjdpunkter här:

Sällström med viktig kvittering

I dag har det spelats ett gäng tävlingslandskamper. Danmark noterade ett anmärkningsvärt resultat hemma mot Georgien. Det stod hela 10–0 i paus, och till slut blev det förkrossande 14–0.

I grupp A är både Danmark och Italien med stora steg på väg mot EM-slutspelet. De båda lagen har full poäng efter fem respektive sex matcher.

I tisdagens på förhand mest ovissa match fick Finland en otroligt viktig poäng borta mot Portugal. Hemmalaget tog ledningen på straff i den första halvleken – målskytt Sverigebekanta Claudia Neto. Men det blev ingen hemmaseger, för i minut 90 slog en annan Sverigebekant till. Linda Sällström gjorde ett mål som kan bli guld värt i det här kvalet.

Linda Sällström

Finskorna har nu tio poäng efter fyra spelade matcher. Dock har man kvar båda sina matcher mot Skottland, samt hemmamatchen mot Portugal. Men dagens poäng ger i alla fall Anna Signeul:s gäng en bra chans att bli minst tvåa i gruppen.

Vi fick även två skrällar i dag. Grekland blandade sig i kampen om andraplatsen i grupp I. Det är en grupp där Tyskland är storfavorit, och där andraplatsen på förhand såg ut att stå mellan Irland och Ukraina. Men i dag fick grekiskorna 1–1 hemma mot Irland, ett resultat som gör att även Grekland har bra chans på den där andraplatsen.

Ewa Pajor

Den andra skrällen stod Polen för. Anförda av de spelare som vann F17-EM 2013, framför allt Wolfsburgs Ewa Pajor, går polskorna sakta men säkert framåt. I dag nådde Polen sitt hittills främsta resultat någonsin i en mästerskapsmatch. Man spelade nämligen 0–0 hemma mot Spanien – ett resultat som antyder att det kan bli Polen och inte Tjeckien som blir spanjorskornas främsta utmanare i grupp D.

Tjeckien visade dock också kvalitet i kväll. De tog emot England i en träningslandskamp, som länge såg ut att bli oavgjord. Det var 2–2 redan efter 27 minuter, ett resultat som stod sig ända till minut 86 då Leah Williamson avgjorde för England.

I Sveriges grupp vann Ungern med 4–0 mot Lettland, ett väntat resultat. Det lär ju dock stå mellan Sverige och Island i grupp F, så de inbördes matcherna mellan Ungern, Slovakien och Lettland lär bara handla om tredjeplatsen.

Kvällens sista EM-kvalmatch var det brittiska derbyt Nordirland–Wales i grupp C. Den matchen blev mållös – ett resultat som sannolikt mest gläder gruppens ledarlag Norge. Nu har Norge nämligen råd att tre poäng i de fyra kvarvarande matcherna. Martin Sjögren:s lag är alltså på mycket god väg mot EM-slutspel.

Till Afrika, där Kamerun som väntat tog sig till final i OS-kvalet. Men det satt hårt åt. Elfenbenskusten kvitterade till 1–1 i början av den andra halvleken i dagens returmatch. I det läget var det just Elfenbenskusten som var vidare till final på fler gjorda bortamål.

Men i minut 84 frälste Sverigebekanta Ajara Nchout de otämjbara lejonhonorna. Det var ju för övrigt också just Nchout som sköt Kamerun till åttondelsfinal i VM – hon tycks vara expert på avgörande mål.

I finalen av OS-kvalet väntar nu Zambia för Kamerun. Den finalen spelas i dubbelmöten efter årsskiftet.

Lynn Williams

Under helgen har det spelats ett antal träningsmatcher runtom i världen. Lynn Williams blev tvåmålsskytt när USA vann med 6–0 mot Costa Rica. Apropå USA är här också ett fyra minuter långt klipp från Sveriges 3–2-förlust mot amerikanskorna:

USA:s norra granne Kanada har varit i Kina och spelat en fyrnationsturnering. Där vann kanadensiskorna tredjeprismatchen med 3–0 mot Nya Zeeland. I den matchen gjorde Janine Beckie två mål.

Det tredje målet gjordes förstås av Christine Sinclair. Måldrottningen är därmed uppe i 183 landslagsmål – ett bakom Abby Wambach. Jag kan faktiskt inte förstå varför inte Kanada valt att bjuda in något bonkalag under hösten för att ge Sinclair maximal chans att slå världsrekordet på hemmaplan. En sådan match borde kunna locka riktig storpublik.

Turneringens kanadensiska snackis var dock att blott 15-åriga Olivia Smith (född i augusti 2004) fick debutera. Hon gjorde inhopp i båda Kanadas matcher och blev med sina 15 år och 94 dagar Kanadas yngsta landslagsspelare någonsin. I Smiths debut spelade Kanada mot Pia Sundhage:s Brasilien.

Brasilien vann den matchen med 4–0 efter mål av Bia Zaneratto (2), Formiga och Francisleide dos Santos Barbosa, den sistnämnda mest känd som Chu Santos.

I finalen föll Brasilien mot Kina efter straffläggning. Matchen slutade 0–0, vilket innebär att Sundhages lag alltså inte släppt inte några spelmål i turneringen.

Seger för Seger – grattis

Diamantbollen 2019 gick alltså till Caroline Seger – grattis. Det är en väldigt duktig fotbollsspelare som prisas, men hon var inte med bland mina tre toppkandidater.

Det var faktiskt först när Rainer tidigare i dag bloggade om att han trodde att Seger skulle vinna som jag ens reflekterade över att Rosengårds och landslagets kapten kunde vara ett alternativ.

Hon är helt klart otroligt nyttig både för Rosengård och för landslaget. Men är hon bäst? Jag tycker ju inte det. När jag betygsatte landslaget efter VM-bronset fick Seger en trea i betyg, vilket placerade henne på en delad elfteplats. Motiveringen löd:

”Det här hade hon nog sett som en svordom för några år sedan, men på internationell nivå har Seger vuxit ut till en utpräglad defensiv mittfältare. I anfallsspelet är hon inte inblandad i speciellt många målchanser. Defensivt sätter däremot inte Seger många fötter fel i matcherna. Hon styr presspelet lysande och står ofta på rätt ställe i återerövringsfasen. Helt klart väldigt viktig för laget.”

Jag tycker inte på något sätt att det är en skandal att Seger både blir årets mittfältare och får diamantbollen. Det fanns ingen 100-procentigt klockren vinnare det här året, och Seger är som sagt en väldigt viktig spelare för sina lag.

Det var just diamantbollen och årets back som jag missade i mina tips i förra inlägget. Årets back blev Linda Sembrant – vilket är en högst välförtjänt premiering. Sembrant är den som bestämmer i backlinjen. Och på så sätt är hon otroligt viktig.

Hon glänser sällan med spektakulära brytningar eller eleganta passningar. Faktum är att det kan vara svårt att se hennes storhet när man ser henne i landslaget. Däremot är hon ofta vansinnigt saknad när hon inte är med.

Det var garanterat ingen slump att hon var den enda svenska utespelare som spelade varenda minut i VM. Förbundskapten Peter Gerhardsson har förstått hur viktig hon är för försvarsspelet. Och så här i efterhand har jag tänkt tanken att avsaknaden av Sembrant sannolikt var en huvudorsak till att Sveriges försvarsspel stundtals var svagt i matchen i USA i fredags.

Grattis till Sembrant. Och grattis till Hedvig Lindahl, Kosovare Asllani, Anna Anvegård, Hanna Bennison, Stefan Ekstrand, Thomas Mårtensson och Tess Olofsson.