I morgon 13.00 spelar Sverige om tredje pris i Algarve cup mot Tyskland – matchen sänds av Eurosport. Pia Sundhage:s startelva är klar och det är i stort sett den väntade. Bara en ny spelare har tillkommit jämfört med Kinaelvan, Lisa Dahlkvist. Den som får börja på bänken är Kosovare Asllani.
Den stora överraskningen är ändå att Therese Sjögran är uppsatt som forward bredvid Lotta Schelin. Spontant hade jag gärna sett Schelin och Sofia Jakobsson som forwardspar i morgon. Inte för att jag tror att de passar speciellt bra ihop utan mer för att jag känner att Jakobsson skulle göra mer nytta för laget med sitt stora försvarssarbete om hon var forward än hon gör från kanten.
Så här ser startelvan ut i sin helhet: Carola Söberg – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Caroline Seger – Jakobsson, Hanna Folkesson, Dahlkvist – Schelin och Sjögran.
Gruppsegrare efter solklar seger mot Kina. Det finns verkligen mycket att glädjas åt efter dagens match, inte minst anfallsspelet och effektiviteten i den första halvleken samt den nämast totala kontrollen i den andra.
De elva svenska startspelarna visade att det är just den här elvan som Pia Sundhage skall satsa på i VM. Jag tycker att alla startspelare totalt sett skötte sig mycket bra.
Jag har bara en invändning att komma med, nämligen att Sverige var överkonstruktivt i början – och har varit det i alla matcher i Algarve. Man har alldeles för stort risktagande på egen planhalva under matchernas första 10–15 minuter.
I matchupptakterna har ju motståndarna energi och ork att pressa stenhårt med mycket folk. Då får man inte spela med så små marginaler att man bjuder på lägen. I matchupptakten hade Kina en superchans och ytterligare tre–fyra öppna lägen i eller omkring straffområdet.
Alla de där lägena uppkom på grund av att svenska spelare försökte sig på lite för svåra saker. Det var flera olika svenskor som syndade; Caroline Seger, Elin Rubensson, Nilla Fischer med fler. Sundhage får säga åt sitt lag och spela med större marginaler i början av matcherna och vänta med att höja risknivån tills motståndarna har sprungit av sig den värsta överskottsenergin.
Totalt sett var det dock alltså en väldigt positiv match för svensk del. Lotta Schelin var tillbaka och visade framför allt under den första halvleken att hon har jättebra form. De kantigheter jag gnällde på i höstas och vintras var i stort sett bortslipade. Schelin sprang smartare i dag, med följden att hon kom rättvänd mycket oftare än hon gjorde under fjolåret.
1–0-målet var ett praktexempel på det. Schelin sprang i en båge ut mot vänsterkanten och öppnade för att Therese Sjögran kunde slå den väl avvägda genomskäraren innanför Schelin, med följden att forwarden var på väg mot målet när hon får bollen. I fjol var Schelin oftast på väg mot närmaste hörnflagga i sådana lägen.
Schelin fick även göra mål – vilket självklart alltid är positivt för en forward. Mål är mål, fast ärligt talat var ju hennes straff rätt dåligt slagen…
Efter paus kom inte Schelin lika rätt i sina löpningar. Då kändes istället pigga inhopparen Jenny Hjohlman länge som vårt vassaste anfallsvapen.
Både straffen och Sofia Jakobsson:s 3–0-mål var rätt generösa bjudningar från kinesiskorna. Sverige behöver inte på något sätt skämmas för segern, vårt lag var det klart stabilare. Min statistik över heta målchanser visade 7–4 (4–2) i svensk favör, siffror som indikerar att segersiffrorna kanske var lite väl stora.
Apropå inget föll Sverige för övrigt mot Brasilien med 6–4 (3–2) i målchanser senast. Siffror som antyder att 2–0-förlusten där var ett mål för stor.
Även om placeringen i Algarve har mindre betydelse än resultaten i själva matcherna är det meriterande att till slut stå där som gruppsegrare. Det allra mest glädjande för oss tv-tittare är ju att vi får se Sverige även i den sista matchen – som blir en repris mot Tyskland på onsdag.
Där tycker jag att det ändå är lite konstigt att reglerna tillåter att Sverige och Tyskland kan mötas igen. Jag trodde att tanken med Algarve cup var att man skulle få fyra bra träningsmatcher mot olika motstånd. Fast totalt sett gnäller jag dock inte, för precis som Sundhage sa till SVT: ”att möta motiverade tyskor är bästa möjliga utmaning”.
* Tidigare i dag såg jag Frankrike vinna med 3–1 (0–1) mot Japan. Fransyskorna imponerar verkligen och trots att de spelar utan skadade speluppläggaren Louisa Necib var de klassen bättre än världsmästarna. Eugenie Le Sommer visar att hon är den spjutspets laget saknat i de senaste mästerskapen och gör laget komplett.
Visst fick man en högst tveksamt dömd straff till 1–1, men sett över 90 minuter var det alltså klasskillnad. I dagsläget känns Frankrike som solklara favoriter till guldet i Kanada.
Det blir den svenska startelva mot Kina som jag skrev om i förra inlägget – alltså den troliga VM-elvan. Det gör morgondagens match extra intressant.
Faktum är ju att Sverige fortfarande har en liten, liten chans att nå finalen i Algarve. Det finns dock en massa men inblandade. Det är ju de två bästa gruppettorna som gör upp i finalen. Just nu ser kamperna om gruppsegrarna ut:
USA +4 6
Norge +-0 3
Schweiz –1 3
Brasilien +2 4
Tyskland +-0 3
Sverige +-0 3
Frankrike +4 6
Japan +2 3
Danmark –2 3
Det är alltså upplagt för final mellan USA och Frankrike. USA möter Island i morgon och lär vinna den matchen. Frankrike har däremot en intressant match mot Japan framför sig. Japanskorna har spelat med två helt olika startelvor och borde således ha många pigga spelare. Vinner Japan mot fransyskorna öppnas en liten chans för lagen i Sveriges grupp.
För svensk gruppseger krävs att Tyskland tar poäng av Brasilien. Vid kryss i den matchen räcker det att vi vinner vår match för att ta hem gruppen. Dock måste vi även förbi gruppsegraren Japan/Frankrike/Danmark på målskillnad för att få spela final. Det innebär att Pia Sundhage:s lag får gå rejält på offensiven i morgon. Det behövs ju seger med minst tre måls marginal – sannolikt större ändå.
Visst känns det tufft att nå finalen, fast det vore bra nog om Sverige tog gruppsegern, inte minst för oss som vill se alla lagets matcher. Alla gruppsegrare är ju garanterade att visas av Eurosport på onsdag.
Det är hög tid för min matchanalys av förlusten från i fredags. Som jag ser det väcker 0–2 mot ett något svårbedömt Brasilien en hel del frågor, men ger också många nyttiga svar till Pia Sundhage.
Så sent som i slutet av november dömde jag ut Brasilien och gissade att landet snart skulle ha fallit ut från topp tio på världsrankningen. Då, strax efter att man blivit överkört av Frankrike, såg jag Brasilien som chanslöst i det stundande världsmästerskapet.
Sedan kom deras hemmaturnering i december där de slog USA i en match och spelade oavgjort mot samma lag i finalen. Där såg man att Brasiliens offensiv fortfarande är så bra att man kan slå vilket lag som helst.
Där var jag dock ändå mycket osäker på deras försvarsspel, framför allt på deras backlinje. Den osäkerheten finns kvar, även om den har minskat en aning.
Brasiliens förbundskapten Vadão (Oswaldo Alvarez) är känd i sitt hemland för att vara taktiskt skicklig. Den här våren har han tagit hem nästan alla landslagsaktuella utlandsproffs och tränar sitt landslag som om det vore ett klubblag.
Att han redan har lärt sina spelare mycket om försvarsspel syntes tydligt mot Sverige. Brasilien spelade ju nämligen ett utmärkt presspel och stressade sönder det svenska passningsspelet.
En taktisk detalj som Brasilien körde var att koncentrera sin press på att ta bort Caroline Seger. Hon hade ofta två–tre motståndare runt sig och hennes halvlek var inte alls lika bra som de båda mot Tyskland. Genom att få bort Seger från de svenska uppspelen lyckades Brasilien ofta grusa det svenska spelet.
Caroline Seger
Det är här det blir intressant för Pia Sundhage. Hon ställde ju i princip upp med ett halvt B-lag från start och ett helt B-lag i den andra halvleken.
Sundhage har ju som bekant valt att jobba in ett nytt spelsätt byggt på bollinnehav. För att kunna spela med stort bollinnehav mot lag i världstoppen krävs det att hon ställer en mängd spelare med boll- och passningsskicklighet av världsklass på planen i varje match.
Vi och Sundhage fick nu se att många av spelarna i hennes trupp saknar de nödvändiga kvaliteterna. Framför allt hade vi en fyrbackslinje där samtliga fyra hade jätteproblem i speluppbyggnaden. Vi hade en backlinje med goda defensiva kvaliteter och god snabbhet, men det var inte en spelförande backlinje, något som var väldigt tydligt när massor av uppspel hamnade nere hos Brasiliens målvakt.
Som jag ser det behövs minst tre passningsskickliga backar för att kunna spela på innehav mot de åtta bästa lagen på världrankningen. Sundhage har fyra backar med bra passningsspel, men spelar hon alla dem samtidigt tar hon stora risker när det gäller snabbheten.
Jag tror att fler lag kommer att möta Sverige genom att krympa ytorna centralt, precis som Brasilien gjorde. Då krävs det spelskicklighet på kanterna, framför allt från ytterbacksposition. Jag tycker att Jessica Samuelsson skötte sig klart godkänt i fredags, även i passningsspelet. Men just nu förordar jag ändå bollskickligare duon Elin Rubensson och Lina Nilsson som ytterbackar.
Vad jag förstått lutar det åt att Sundhage startar med följande lag mot Kina i morgon: Carola Söberg – Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Nilsson – Seger – Sofia Jakobsson, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.
Utöver målvaktsposten är det här troligen Sundhages elva i VM-premiären. Det är för övrigt även den elva jag hade valt till 4–1–3–2-systemet.
Men frågan är om 4–1–3–2 verkligen är rätt för Sverige. Systemet förutsätter ju nämligen att vi inte drabbas av skador och avstängningar. Utöver sex–sju av de som ingår i startelvan finns det nämligen väldigt få svenska spelare som besitter den bolltrygghet och passningsskicklighet som krävs för spelsättet.
Hanna Folkesson
Bland annat känns det som att vi står och faller med Seger i den defensiva nyckelrollen på mittfältet. De tester som gjorts med Linda Sembrant i positionen tycker jag inte har lyckats och varken Folkesson eller Lisa Dahlkvist är tillräckligt bolltrygga. Sembrant hade exempelvis väldigt svårt med tempot när hon pressades av brasilianskorna i fredags.
Även om jag nu har ifrågasatt Sembrant i ett par inlägg tycker jag att hon har en given plats i VM-truppen.
Brasilienmatchen gav en del andra intressanta svar på spelarfronten, bland annat på målvaktssidan. Jag hann bli väldigt orolig när Hedvig Lindahl blev liggande. Första tanken var att det var den nyopererade axeln som hade fått sig en rejäl smäll. Jag lugnades dock ganska snabbt när jag såg att det var handen som fått ta smällen.
Synd dock att Lindahl sannolikt har spelat färdigt i Algarve. Hon behöver all matchträning hon kan få. Med några fler matcher i kroppen tror jag att hon hade räddat Marta:s frispark. Nu uppfattar jag det istället som självmål, alltså att Lindahl inte rör bollen innan den tar i stolpen. För att förtydliga är det dock den typen av självmål man har svårt att gardera sig mot, alltså inte någon tavla.
Jag känner mig normalt inte trygg med Söberg. Men i fredags gjorde Örebromålvakten en utmärkt insats. Hon tog allt hon skulle och lite till. Dessutom var hon nära att även rädda Andressa Alves straff. Söberg stärkte sina VM-aktier.
Trots det är jag glad över rapporter från Hammarbyhåll som säger att Sofia Lundgren ser stabil ut i sin comeback. En formstark Lundgren känns som en given spelare i VM-truppen.
Jenny Hjohlman
Utöver Söberg gav även Jenny Hjohlman signaler om att hon skall med till VM. Visst stod hon för en makalös miss på slutet, en miss som fick SVT att ställa frågan om det var tidernas grövsta i landslagssammanhang.
Det kanske jag inte tycker eftersom bollen studsade och ju kom högst oväntat. Men visst är det långt ifrån godkänt att avslutet gick utanför. Dock visade Hjohlman under sin halvlek att hon förmår skapa chanser på egen hand, vilket är positivt.
Några spelare lär däremot ha minskat eller till och med spelat bort sina VM-chanser. I halvtid sa Eurosports expertkommentator Elin Ekblom Bak att hon tyckte att Sara Thunebro hade gjort en bra första halvlek. Jag hade inte kollat in Thunebro speciellt noga, men kände inte att jag sett så mycket positivt från Eskilstunabacken. Efter paus följde jag Thunebro noga och det jag såg var långt ifrån positivt.
Hon hade stora problem att hänga med i defensiven och passningskvaliteten höll inte VM-klass. Som jag ser det är hon fjärde alternativ på ytterbackplats och det är inte rimligt att ta med en 36-åring på nedgång som fjärdealternativ. Sundhage borde välja någon yngre förmåga där i stället – exempelvis Linköpings Magdalena Ericsson.
Utöver Thunebro kollade jag extra på våra forwards efter paus. Hjohlman har jag redan plussat för. Antonia Göransson fick en knapp kvart på topp utan att göra något väsen av sig. De sista 30 minuterna spelade hon yttermittfältare – och var godkänd. Göransson är dock långt ifrån den form hon hade för två år sedan och Vittsjöspelaren behöver nog höja sig om det skall bli någon VM-biljett.
De sista dryga 30 minuterna var det Olivia Schough som spelade bredvid Hjohlman på topp. Schoughs insats var så slätstruken att Eurosports kommentatorspar aldrig upptäckte att hon var forward. Det är inget bra betyg.
Faktum är att Schough hela tiden har en tendens att nästan vara rätt. Hon är i närheten av situationerna, men samtidigt så långt ifrån att inget händer. Visst är Schough en kul tjej som sprider glädje i truppen, men för mig är hon ingen VM-spelare. Där är hon inte ens nära…
Marija Banusic
Marija Banusic uträttade klart mycket mer på sina tio minuter i tremannaanfall med Hjohlman och Schough än den sistnämnda på 30 minuter. Banusic gick in i nickdueller, slog en utmärkt högerhörna och hade en fin genomskärare. Hennes insats gav mersmak. Hon visade att hon vill med till Kanada.
Enligt den brasilianska damfotbollshemsidan Planeta Futebol Feminino var den skada Debinha drabbades av mot Sverige i fredags så allvarlig att Brasiliens forward missar VM.
Sidan uppger att norska toppseriens skytteligavinnare i fjol blir borta från fotboll i minst sju månader. Det är förstås väldigt tråkiga nyheter. Debinha var tänkt att bli en av Brasiliens nyckelspelare i VM-slutspelet.
Debinha (ibland kallad Debora) har spelat för Avaldsnes de två senaste säsongerna och gjorde hela 20 mål i fjol, vilket alltså innebar skytteligaseger.
Lika tråkigt är att tyska backen Luisa Wensing bröt vadbenet mot Kina i fredags. Wolfsburgsbacken riskerar därmed också gå miste om deltagande i VM-slutspelet. Klart är att Wensing precis som Nadine Kessler har spelat klart för Wolfsburg den här säsongen.
Luisa Wensing
På kort tid har alltså Wolfsburg tappat två viktiga spelare i jakten på att upprepa 2013 års prestation där man tog en prestigeladdad trippel.
För Rosengårds del ökar ju förstås chansen att vinna mot tyskorna när det står klart att Kessler och Wensing missar kvartsfinalen i Champions League. Men man vill ju vinna för att man är bättre, inte för att motståndarna har en massa skador.
Wolfsburg har ju dock som jag tidigare skrivit en bred och stark trupp och kommer garanterat att ställa en stark uppställning på benen mot Rosengård. Och när det gäller Kessler har ju hon bara gjort ett 30 minuter långt inhopp i Frauen-Bundesliga den här säsongen, så Wolfsburg har redan vant sig vid att klara sig utan henne.
Inför nästa säsong har ju Wolfsburg redan valt att bredda truppen ytterligare. Som jag skrev häromdagen är ju polska Ewa Pajor klar för övergång till sommaren. Då ansluter även norska talangen Synne Jensen från Kolbotn. Jensen och Pajor är båda födda 1996 och är alltså riktiga framtidsvärvningar från Wolfsburgs sida.
Jag hade tänkt att använda den här tiden till att skriva en analys av gårdagens svenska förlust i Algarve cup, men den får vänta.
Det känns mycket mer angeläget att använda det här inlägget till att hylla mina båda engelska bloggkollegor Rachel O’Sullivan och Sophie Downey.
De skriver för sidan www.girlsontheball.com och är på plats i Cypern. I går vid Englands 3–0-seger i Cypern cup blev de vittnen till hur brittiska FN-soldater från läktaren vräkte ur sig sexuella trakasserier mot Australiens spelare.
På twitter berättade O’Sullivan och Downey berättade vad de sett och hört, i tweeten länkade de till den brittiska armén. Deras tolkning av situationen delas av Ann Odong, redaktör på Australiens främsta fotbollsblogg thewomensgame.com. Odong skriver om händelserna här.
Följden av tweeten blev att händelsen skall utredas av det brittiska försvarsdepartementet och av fotbollsförbundet.
Händelsen i Cypern har fått stort genomslag i England, bland annat i form av bland annat den här artikeln i The Guardian, den här i The Telegraph och den här på Sky News. Och här är några till: BBC och Daily Mail.
Uppmärksamheten har säkert ökat av att de här trakasserierna inträffar bara dagar innan den internationella kvinnodagen och dessutom samma vecka som världen uppmärksammats på alla trakasserier som Chelseas herrlags läkare Eva Carneiro utsätts för när hon utövar sitt jobb.
Som jag ser det var O’Sullivan och Downey gårdagens stora hjältinnor i damfotbollsvärlden. Respekt.
Det tyska affischnamnet Nadine Kessler tvingas till en ny knäoperation och riskerar att missa VM – igen.
Kessler tilldelades ju nyligen Ballon d’Or som världens bästa spelare 2014. Det är således självklart ett blytungt avbräck för Tyskland om hon inte kan spela i Kanada.
Kessler var skadad och missade VM 2011 och riskerar nu alltså även att missa årets mästerskap. Att hon spelar något mer för Wolfsburg den här säsongen är uteslutet, och med bara tre månader till VM känns det som väldigt små chanser att hon finns med i Kanada.
I onsdags satt jag och tänkte på att tyskorna saknade en turbo a la Kessler i mötet med Sverige. Nu får Silvia Neid sannolikt lösa den uppgiften på annat sätt.
Sverige saknade rätt mycket i dagens 2–0-förlust mot Brasilien. Mer om det i ett senare inlägg.
14.30 är det avspark mellan Sverige och Brasilien i Algarve cup. Ännu har jag inte sett någon officiell svensk startelva, men Pia Sundhage var klar i Eurosports sändning senast över att det skulle bli stor rotation i laget jämfört med Tysklandsmatchen.
Kollar man Expressens troliga startelva innehåller den dock bara tre förändringar, alla i backlinjen. Det kanske jag inte tycker är någon stor rotation, men Expressen kan ju ha tippat fel uppställning.
Utöver Sveriges match är det förstås extra intressant att se hur det går för våra kommande gruppmotståndare i VM. I dag är matchen England–Australien i Cypern cup extra spännande att följa. De matcher som spelas i dag är:
För er som missat det, här är resultaten från i onsdags kryddade med lite tv-klipp:
Algarve cup
* Sverige–Tyskland 4–2
* Brasilien–Kina 0–0
* Japan–Danmark 1–2
Noterbart här att japanskorna ställde upp med en startelva som till nio elftedelar överensstämde med den elva som startade VM-finalen 2011. Även om Japan har haft framgångar på ungdomssidan de senaste åren och trots att han rullat rejält i tidigare träningsmatcher verkar alltså förbundskapten Norio Sasaki hålla fast vid gamla pålitliga kort.
* Portugal–Frankrike 0–1
Portugal stod upp oväntat bra mot Frankrike. Kul, för jag hade nog trott att värdnationen riskerade att bli turneringens slagpåse.
* Schweiz–Island 2–0
* Norge–USA 1–2
Jill Ellis började nog oroa sig lite över sitt jobb som amerikansk förbundskapten ett tag under matchen. Starka Ada Hegerberg nickade snyggt in det norska ledningemålet och norskorna hade även bra chans att göra 2–0. Men två mål av Carli Lloyd räddade den amerikanska segern. Nu har USA två gruppmatcher framför sig som de bör kunna vinna, så Ellis överlever nog Algarve cup i år…
Cypern cup
England–Finland 3–1
Kanada–Skottland 2–0
Australien–Holland 1–0
The Matildas visar att de har ett starkt lag, ett gäng som inte alls är slagna på förhand i någon av VM-matcherna.
Jag tror att det var Elfsborgs tränare Magnus Haglund som en gång sa till mig att de matcher han upplevt som fantastiska live alltid blir lite sämre när han ser om dem medan matcher han upplevt som kass blir bättre.
Jag satt på jobbet och ringde en massa samtal under den första halvleken mot Tyskland. När jag tittade upp på tv-skärmen på redaktionen upplevde jag att det antingen var tyska anfall eller svenska felpassningar.
Den bilden var klart missvisande. De första tre minuterna var riktigt svaga från svensk sida, eller framför allt från Linda Sembrant. Mittbacken kom helt fel in i matchen och orsakade båda baklängesmålen.
Men de sista 42 minuterna av halvleken var inte någon katastrof. Halvleken var inte bra, men inte heller usel. Jag hade totalt 5–1 i öppna målchanser till tyskorna i halvleken, alltså bara 3–1 under sista 42 minuterna.
Totalt sett tycker jag att det är en rätt svåranalyserad match. Klart är att Sverige var hypereffektivt efter paus. När Sofia Jakobsson satte 4–2-målet hade jag 7–5 i öppna målchanser till Tyskland. Alltså fyra mål på fem svenska chanser. Med sådan effektivitet i VM kan det bli guld…
Skall man vara kritisk kan man dock konstatera att Sverige länge hade väldigt svårt att skapa något på eget spel. Två av målen var ju rena bjudningar av Tyskland. 2–2 bjöd en matchotränad Nadine Angerer på och vid 4–2 gjorde de tyska mittbackarna en slät figur. Lägg till att 1–2 var turartat då Caroline Seger:s skott ändrade riktning.
I VM-slutspelet lär lär det tyska laget vara mer samspelt och inte bjuda på lika mycket. Möter vi dem då lär vi alltså behöva skapa mer på egen hand.
Dock kan man vända på det och konstatera att tyskorna inte heller lyckades skapa så mycket i spelet. Till slut vann vi nämligen målchanserna med 8–7 – vilket förstås är väldigt starkt.
Defensivt var det ju bara den där matchupptakten. Linda Sembrant kom billigt undan i Eurosports sändning. Men det var ju för att hon missade ett enkelt uppspel som 1–0 tillkom och det var Sembrant som kom helt fel i den nickduell mot Alexandra Popp som skapade det tre mot två-läge som ledde till 2–0. Montpellierbacken rusade även bort sig när tyskorna kom tre mot en i den andra halvleken. Sembrant bör alltså inte ha stärkt sin aktier i jakten på platsen bredvid Nilla Fischer i mittförsvaret.
I Eurosports sändning fick Elin Rubensson kritik för sitt agerande i samband med 2–0. Personligen har jag svårt att klandra Rubensson speciellt mycket där. Totalt sett tycker jag tvärtom att Göteborgsförvärvet gjorde en riktigt bra match.
Kollar vi övriga spelare så håller jag Caroline Seger som vår klart bästa spelare över 90 minuter. Seger var den enda på mittfältet som klarade av att hålla passningskvalitet när tyskorna pressade som hårdast. Jag har ofta varit lätt kritisk mot PSG-spelaren, men den här gången njöt jag av hur hon spelade sig ur alla situationer.
Jag tycker även att båda våra forwards var duktiga. Kosovare Asllani lyser av självförtroende och försöker göra något konstruktivt varje gång hon får bollen. Och Sofia Jakobsson var lysande. Det var verkligen en match där hennes arbetsförmåga kom till sin fulla rätt.
Faktum är att jag satt och funderade på om huruvida Lotta Schelin var saknad eller inte. Jag kom fram till att vi kanske till och med vann på att spela utan Lyonstjärnan. Schelin har ju en bättre bollbehandling och är kanske säkrare när målchanserna dyker upp, men det kopiösa arbete som Jakobsson lägger ner, det får man inte från Schelin.
Skönt också för laget att känna att det inte står och faller med anfallsesset, utan att det finns fullgoda alternativ.
I övrigt på spelarsidan tycker jag att Hedvig Lindahl gav ett väldigt gott och säkert intryck. Med tanke på hur målvaktssituationen är så var Lindahls säkra spel kanske det bästa beskedet av alla till Pia Sundhage från den här matchen.
Men det är klart att även vändningen är mentalt viktig. Att veta att det går att vinna trots 0–2 mot tyskorna är en vetskap som kan bli otroligt viktig framöver för landslaget. Jag tror faktiskt även att Rosengård kan ha nytta av den här segern när de ställs mot Wolfsburg i Champions League.
Det var lite tankar kring Tysklandsmatchen. Dags att sova lite innan det är dags att dra igång uppsnacket inför Brasilienmatchen.
Att ta en 4–2-seger mot världsettan Tyskland efter en mardrömsöppning är förstås en väldigt bra prestation av landslaget.
Framför allt är det viktigt för spelarna att få känna att tyskorna faktiskt går att besegra – till om med om man hamnar i en tung uppförsbacke redan i matchupptakten.
Jag satt och ringde en massa samtal på jobbet under matchen och har kvar att se den koncentrerat. Därför vill jag vänta med den mer utförliga analysen av matchen, som ju hade minst två olika ansikten.
Wolfsburg samlar toppspelare på hög. Nu verkar det som att de uppgifter som florerat i Polen i över en månad är med sanningen överensstämmande, alltså att supertalangen Ewa Pajor är det senaste av Wolfsburgs tunga nyförvärv.
Wolfsburgs trupp börjar bli sprängfull med följd att de lär behöva göra sig av med ett antal spelare efter säsongen.
I Tyskland har även Potsdam gjort en bra värvning i dagarna. De hämtar tyska landslagsspelaren Svenja Huth från Frankfurts överskottslager.
Jaja. Fokus i dag är självklart riktat mot Algarve. Men jag kikar även lite mot Cypern, där flera VM-lag är i gång. Bland annat kommer Sveriges gruppmotståndare Australien spela mot Holland klockan 16.30. Just nu leder England med 1–0 mot Finland efter mål av Lianne Sanderson.
Några av dagens många landskamper är färdigspelade, varav en med VM-intresse. Där vann Costa Rica utan skadade Shirley Cruz med 1–0 mot Bosnien & Herzegovina. Andra siffror: Irland–Ungern 1–1 och Polen–Nordirland 2–0.
Pia Sundhage har presenterat startelvan till morgondagens möte med Tyskland. Den ser ut så här:
Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson – Caroline Seger – Lisa Dahlkvist, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.
Lotta Schelin har problem med nacksmärtor och migrän och får inleda Algarve cup från bänken. Hade hon varit med hade sannolikt Jakobsson spelat på högerkanten och Dahlkvist börjat på bänken, vilket i sin tur indikerar att Sundhage har bestämt sig för att Seger bakom Jakobsson, Folkesson och Sjögran är vårt VM-mittfält och att Schelin/Asllani är vårt VM-forwardspar.
Dessutom är Lindahl tillbaka i målet, något som känns naturligt. Allt talar ju för att hon är vår VM-målvakt även den här gången.
Det är i backlinjen frågetecknen finns. Som laget är uppställt på förbundets hemsida inleder Rubensson till höger och Samuelsson som vänster mot tyskorna. Jag hade nog spontant satt upp dem tvärtom, men kanske Sundhage resonerar att hon då går miste om Rubenssons fina inläggsfot.
Linda Sembrant
I mittförsvaret blir det Sembrant som tar plats bredvid Fischer. Det innebär att vi har ett mittbackspar som håller högsta världsklass i luften och som har ett utmärkt passningsspel. Däremot finns det stora frågetecken för snabbheten.
En annan notering man gör är att det är ett lag med ovanligt stor defensiv balans som Sundhage ställer upp med. Hon brukar balansera sina elvor väldigt offensivt – ofta lite väl offensivt enligt min mening. Men här gör hon alltså en kursändring. Om den är tillfällig återstår att se, men visst blir det intressant i morgon 17.00 att se hur vi står upp mot världsettorna från Tyskland?
När jag rensade i lägenheten för någon månad sedan hittade jag ett par exemplar av sportmagasinet Match.
Jag hade sparat tidningarna eftersom jag inte hade hunnit läsa dem så noga och för att jag tycker att Maja Johansson är en av landets bästa damfotbollskrönikörer, kanske den allra bästa. Nu har jag dock saknat henne i debatten en tid. Så jag blev glad när jag nyligen läste att hon framöver kommer att skriva ihop med Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg.
Faktum var att jag hade dubbla skäl till glädje över nyheten eftersom jag hade fått signaler om att Nilssons blogg var på väg att läggas ner. Att den nu lever vidare med Johansson som tillskott är självklart jättekul.
Maja Johanssons första inlägg i går gjorde mig inte besviken. Det sätter verkligen på många sätt fingret på damfotbollens problematik. Läs det.
Ni som följt den här bloggen vet att jag upprepade gånger ifrågasatt förbundets intresse av att marknadsföra damfotbollen. Det stämmer tyvärr bra in på min bild av situationen när Maja Johansson berättar att förbundet under 2013 stoppade magasinet Match:s planer på att göra en 50-sidig EM-special med orden:
”Landslaget är stängt och kommer inte att göra någon media alls under våren.”
Jag har självklart ingen aning om vad Match ville göra, men jag vet att svensk damfotboll måste ta alla chanser att marknadsföra sig. Ta alla chanser att synas.
Och faktum är att svensk damfotboll på många sätt har ett drömläge. I vårt land har jämställdhetstanken även nått in på sportredaktionerna. Även om man kan ha många åsikter om vardagsbedömningar har de flesta redaktionerna ambitionen att även skilda damidrott.
Följden blir en form av kvotering som inte minst gynnar damfotbollen. Sett till publiksiffror får nämligen damfotbollen större mediautrymme än vad sporten förtjänar – om man går efter allmänintresse, vilket media oftast gör.
Om man exempelvis jämför med USA ligger vi miltals längre fram när det gäller jämställdhetstänkandet. Jag tillbringade min semester i ett smällkallt New York. Under de nästan två veckorna spanade jag efter ”spår av damfotboll.” Jag utökade ganska snart spaningen till ”spår av damidrott,” för amerikanska idrottstjejer får inte speciellt stort medieutrymme.
Visst såg jag att ett par WNBA-matcher rullade i olika sportbarer under helg där herrarnas NBA hade Allstar-uppehåll. Men bläddrade jag i New Yorktidningarna stod det inget om WNBA. Det stod faktiskt i princip inget alls om damidrott i de dagstidningar jag köpte under min resa.
Här är en högst ovetenskaplig genomgång av damidrottens position i amerikansk media:
New York Post
4 tidningar med totalt 90 sidor sport
* Tre korta notiser utan rubrik, två om damgolf och en om damtennis.
På sportsidorna förekom bara kvinnor på bild i sådana här annonser. Den enda bilden på en kvinnlig idrottare i NY Post under de fyra dagarna fanns på ekonomisidorna där Serena Williams frontade en artikel om ”köldhanddukar.”
New York Times
1 tidning med totalt 5 sidor sport
* Fyra korta notiser utan rubriker. Två om damtennis en vardera om damgolf och dambasket.
Daily News
1 tidning med totalt 15 sidor sport
* 0 artiklar om damidrott. Dock nämndes Hope Solo i slutet av en lång genomgång av helgens fotboll runt om i världen.
USA Today
1 tidning med totalt 9 sidor sport
* Två notiser med rubrik. En om dambasket och en om damgymnastik.
Totalt alltså nio korta notiser om damidrott varav sju utan rubrik på 119 sportsidor.
När det gäller spår av damfotboll såg jag Alex Morgan i ett reklaminslag på tv och i Pumabutiken Broadway prydde Houston Dash:s Kaelia Ohai en vägg. Däremot hittade jag exempelvis inte en enda damfotbollströja i den annars välsorterade supporterbutiken som ligger ett kvarter från Madison Square Garden.
Tydligen skall även den här reklamskylten från Fox Sports ha kommit upp på Times Square i NY under min semester, men ärligt talat lyckades jag gå förbi utan att se den. Klart är att Fox kommer att satsa på sommarens VM, det ger den här häftiga reklamfilmen en signal om. Men just nu får man alltså verkligen kämpa för att hitta något om damfotboll i amerikansk media.
Visst är det ett tag tills säsongen drar i gång på allvar. Men baseballsäsongen är ungefär lika långt borta och någonstans kring 25–30 procent av artiklarna handlade just om baseball.
De två första dagarna efter att jag landat i Sverige dominerades våra kvällstidningars sportsidor av damidrott, det var ju Kalla-feber. Jag började fundera på vad som skulle krävas för att en idrottskvinna skulle kunna dominera amerikansk sportmedia som Kalla dominerade svensk i förra veckan – och hittade inget svar. Där och då blev jag glad och det slog mig hur långt vi trots allt har kommit.
Det gäller ”bara” att kunna ta till vara på de möjligheter som finns och inte bara leta orättvisor. Jag vet inte hur vårt landslag jobbar i år, men vi får väl hoppas att de gör som det tyska landslaget och avsätter dagar till marknadsföring.
Vi är mindre än 100 dagar från avspark i Kanada och pulsen börjar stiga.
De kommande nio dagarna är årets absolut mest spännande hittills ur svensk synpunkt. För under stundande Algarve cup kommer vi att få följa hur Pia Sundhage sätter ihop sin VM-elva.
Känslan är att Sundhage redan i princip har klart både sin VM-trupp och sin startelva. Algarve cup är egentligen den sista riktigt stora chansen för truppspelarna att spela till sig en plats i elvan. Efter Algarve lär ju Sundhage nämligen köra hårt med sin tänkta elva.
För de spelare som står utanför Algarvetruppen lär det krävas väldigt mycket under våren för att det skall bli någon VM-resa.
Det här är självklart under förutsättning att det inte blir en massa skador under våren.
Sveriges matcher i Algarve direktsänds av Eurosport. De sänder för övrigt massor av matcher från turneringen, så det går att få grepp om formen hos många av våra VM-lag. Jag fick Eurosports tablå för Algarve cup via mejl i dag. Den ser ut så här:
Onsdag 4 mars
15.00 Studio (Eurosport)
15.10: Japan–Danmark (Eurosport) 17.00: Tyskland–Sverige (Eurosport)
19.15: Portugal–Frankrike (Eurosport)
20.00: Norge–USA (Eurosport 2)
Fredag 6 mars
14.00 Studio (Eurosport) 14.30: Sverige–Brasilien (Eurosport)
16.30: Frankrike–Danmark (Eurosport)
Måndag 9 mars
14.45: Japan–Frankrike (Eurosport 2)
18.10 Studio (Eurosport) 18.30: Sverige–Kina (Eurosport)
18.30: Brasilien–Tyskland (Eurosport 2)
Onsdag 11 mars
13.00: Final (Eurosport)
16.45: Bronsmatch (Eurosport 2)
Det om veckan som kommer. En snabb tillbakablick på den gångna damfotbollshelgen visar att Nilla Fischer i fredags gjorde sitt första ligamål för säsongen. Fischer slog in en frispark i Wolfsburgs 7–0-seger mot Duisburg.
Fischers snygga frispark går att se ungefär sju minuter in på det här klippet. Fast har du tid tycker jag du skall kolla på hela klippet, för det gjordes många riktigt snygga mål i Frauen-Bundesliga i helgen. Bland annat drog Potsdams tyska landslagsback Tabea Kemme in ett snygg vänsterskott.
Kul också att se att profiler som Lisa Evans och Vivianne Miedema är friska och tillbaka i respektive startelva, samt att båda dessutom blev målskyttar. För övrigt vann alla fyra topplagen sina matcher med följd att poängavstånden är oförändrade i toppen med sex omgångar kvar att spela.
I Frankrike var det cuphelg. Sedan PSG åkte ut i åttondelsfinalerna är de ju upplagt för att Lyon skall ta hem dubbeln i år också. I går slog Montpellier ut Juvisy med 2–1 i kvartsfinal och öppnade vägen ännu mer för Lotta Schelin och hennes kompisar. Schelin blev inte målskytt men var inblandad i ett par av Lyons mål när Guingamp besegrades med 6–0.
Sofia Jakobsson gjorde däremot ett av Montpelliers mål. Se det och alla andra fullträffar från kvartsfinalerna här:
Semifinalerna spelas den 15 mars. Lyon spelar borta mot mittenlaget från andraligan Rouen och Montpellier spelar borta mot Saint-Etienne. Både Rouen och Saint-Etienne vann efter straffläggningar i helgen.
Utöver det jag tog upp i förra inlägget har det självklart hänt väldigt mycket mer i damfotbollsvärlden. I dag har exempelvis U23-landslaget förlorat med 3–1 mot England i premiären av en fyrnationsturnering som även innefattar USA och Japan.
Häromveckan var det svensk tävlingspremiär på klubbsidan när Göteborg och Rosengård möttes i Svenska cupen. Resultatet antyder att vi knappast kommer att få någon jämn damallsvenska i år heller.
För när Rosengård kan spela i numerärt underläge i 109 minuter mot en av de största utmanarna och vinna den perioden med 2–0 – då finns det anledning att tro att Malmöklubben kommer att kunna defilera mot SM-guldet i år.
Rosengårds vd Klas Tjebbes mer än bara antydde samma sak när han i helgen twittrade följande:
”Hej Fotbolls-Sverige, hej Fotbolls-Europa: vårt Dam A-lag är redan nu i februari MYCKET bättre än i fjol. Slut på meddelandet.”
Det är ett utspel som ytterligare ökar temperaturen på Rosengårds och Wolfsburgs stundande drabbning i Champions League.
En spelare som oftast är glödhet – ibland av positiva skäl, lika ofta av negativa – är Hope Solo. Nyligen valde hon att för första gången berätta offentligt om dels misshandelsanklagelserna, dels om den trafikhistoria som ledde till att hon stängdes av från landslaget i en månad. Intervjun med Solo finns på den här länken.
För er som är nyfikna på att lära känna Lyons norska anfallsstjärna Ada Stolsmo Hegerberg lite bättre är det här en utmärkt länk till ett reportage där Hegerberg berättar om sin tillvaro i Frankrike. Lotta Schelin dyker även upp i inslaget och kommenterar huruvida norskan är kaxig eller inte…
Man lär kanske inte känna Kosovare Asllani speciellt bra i klippet nedan, men PSG-stjärnan har i alla fall en huvudroll i den här färska musikvideon med Lorentz:
Det har även hänt en del på spelarmarknaden, framför allt internationellt. I Sverige är Therese Björck:s flytt från Kristianstad till derbykonkurrenten Vittsjö den klart mest anmärkningsvärda. Jag hade uppfattat det som att Björck tänkte lägga av, men kul att hon dyker upp i damallsvenskan även i år.
Therese Björck
Internationellt är det ingen tvekan om vilken som varit de senaste veckornas hetast transfer – det är förstås Potsdams afrikanska målspruta Genoveva Anonma:s flytt till USA jag tänker på. Anonma lämnar Frauen-Bundesliga efter säsongen för att ansluta till publiklaget framför de andra i damfotbollsvärlden, Portland Thorns.
Anonma har vräkt in mål under sina tyska år, faktiskt så många att hon ligger på tionde plats i alla tiders skytteliga i Frauen-Bundesliga. Har jag rätt uppgifter står hon på 95 fullträffar i nuläget – frågan är om hon hinner upp i tresiffrigt på de sju omgångar som återstår av årets liga.
Anonma borde kunna vara en bra värvning. En mer tveksam är däremot Houston Dashs kontraktering av Stephanie Roche. Visst gjorde Roche ett drömmål som borde ha vunnit Ballon d’Or, men är irländskan verkligen så bra att hon borde få plats i NWSL?
Överhuvud taget tycker jag att NWSL-klubbarna ibland visar väldigt dålig kunskap kring utländska spelare, för personligen tycker jag att man plockat över flera som inte håller den klass som man behöver för att spela i USA:s proffsliga. Det är ganska många rätt tveksamma långskott från och till.
Under den vinjetten hamnar dock inte Sky Blues värvningar av danska Nadia Nadim och australiska duon Caitlin Foord och Samantha Kerr – de båda sistnämnda efter avslutat VM.
