Dags för nytt gnäll på Fotbollförbundet

Jag känner mig gnällig. Efter varje landskamp den senaste tiden har jag kritiserat Svenska Fotbollförbundet. Och varför bryta en fin tradition?
För igår var återigen rapporteringen från damlandslagets match undermålig.

Jag har inga problem att förstå att mest tid, och de allra största resurserna, läggs på herrlaget – det är ändå de som drar in de stora pengarna.
Men vi skall ha EM på hemmaplan om mindre än 500 dagar – mindre än 1,5 år. För att undvika att den turneringen blir ett publikt megafiasko är det dags att förbundet börjar uppmärksamma damfotbollen i allmänhet – och landslaget i synnerhet.

Igår var det ingen direktrapportering från segern mot Kina, och jag har ännu inte lyckats få se några matchbilder alls. Och då har jag ändå sökt.
Här är vårt förbund bland de sämsta i klassen. För även det inte var några direktsändningar i andra länder heller så har flera förbund åtminstone lagt upp fylliga sammandrag på sina hemsidor.

Här är det tyska förbundets höjdpunkter från Tyskland-Island, och här har USA:s förbund höjdpunkter från USA-Danmark.

Och här är förresten mitt gnäll i sammandrag:
* Efter Tyskland i höstas.
* Efter Kanada i höstas.
* Efter Norge i januari.
* Efter presskonferensen inför Algarve cup.
* Och så ett konstruktivt förslag.

Jag bjuder gärna på ett konstruktivt förslag till. Lär av USA och direktrapportera matcherna. Det här är en föredömlig mall:

Direktrapportering på US Soccers hemsida.

För att avsluta med lite fotboll är just USA grymt imponerande för tillfället. Danmark har gått som en ångvält i EM-kvalet, där de har fyra raka segrar och målskillnaden 22–0, och man slog Brasilien borta i december. Men mot USA blev danskorna överkörda.

Jag har ju länge framfört åsikten att Alex Morgan numera är vassare än Abby Wambach. Morgan gjorde två av målen mot danskorna, och spelade fram Wambach till ett. Kul att Pia Sundhage äntligen har börjat inse att det inte går att ha Morgan på bänken, utan har givit plats för båda.
Det skall bli riktigt spännande att se om Japan kan skaka amerikanskorna i gruppfinalen på måndag.

Morgan nästa stjärna i Sounders

USA:s anfallsstjärna Alex Morgan har en ny klubbadress. Hon ansluter precis som Hope Solo och Sydney Leroux till Seattle Sounders Women i USL W-league.

Även om de tre långt ifrån kommer att kunna spela alla matcher, innebär Sounders heta nytillskott att just W-league höjer sitt anseende rejält.
Annars har det ju efter WPS sammanbrott mest pratats om konkurrentligan WPSL, och deras nya Elite League – som ju faktiskt blir USA:s högsta division i år. Till den ligan är sju lag klara. Fast jag har ännu inte sett några riktiga toppspelare ansluta till lagen i Elite League.

Många av landslagsspelarna kommer nog inte att tillhöra några klubbar i år. De behöver ju inte det, eftersom 23 av dem har skrivit kontrakt med förbundet.
Men på agentsidor som den här kan man se att många amerikanska spelare, även utanför landslagstruppen, ännu saknar klubb.

Vilka OS-lag har bäst form?

Äntligen drar landslagssäsongen igång på bred front i Europa. Cyprus cup börjar i morgon och Algarve cup på onsdag.
Det handlar i och för sig om träningscuper, men prestigeladdade sådana, och under den kommande veckan får vi lite indikationer på hur det kan gå i OS till sommaren.

Sverige är i Portugal, och det är förstås mot Algarve de svenska blickarna i första hand riktas. Det känns logiskt, för i Algarve spelar tre av medaljkandidaterna i OS (Sverige, USA och Japan) och fem eller möjligen sex möjliga EM-lag till nästa år.

Men faktum är att den lite mindre prestigeladdade Cypernturneringen nästan är lika intressant i år. Där deltar nämligen fem OS-lag (Kanada, Sydafrika, Frankrike, England – och ej klara Nya Zeeland) och sex troliga EM-lag.
Faktum är att det bara är Brasilien och i viss mån Nordkorea som saknas av de seriösa medaljkandidaterna i OS. Det finns alltså anledning att hålla koll på båda turneringarna från i morgon och fram till nästa onsdag.

Det har spelats ett par träningskamper som förfäktningar. I Algarve besegrades Kina av USA i helgen. Amerikanskorna vann med 3–0 efter mål av Alex Morgan, Heather O’Reilly och Sydney Leroux. Se höjdpunkter från den matchen här. Och på Cypern har England besegrat Sydkorea med 2–1.

Men nu börjar alltså cuperna. Så här ser aktuella spelscheman ut:
Tisdag 28 februari, Cypern:

13.30: Frankrike–Schweiz, Holland–Italien och Sydkorea–Sydafrika
16.30: England–Finland, Kanada–Skottland, Nya Zeeland–Nordirland
Onsdag 29 februari, Algarve:
13.40: Japan–Norge
15.00:Tyskland–Island
16.00: Sverige–Kina och Ungern–Irland
16.45: Portugal–Wales
18.00: USA–Danmark
Torsdag 1 mars, Cypern:
13.30: Schweiz–England, Skottland–Holland och Nordirland–Sydkorea
16.30: Finland–Frankrike, Italien–Kanada och Sydafrika–Nya Zeeland
Fredag 2 mars, Algarve:
13.10: Danmark–Japan
14.30: Sverige–Island
16.00: Tyskland–Kina och Norge–USA
16.15: Portugal–Ungern
18.00: Wales–Irland
Söndag 4 mars, Cypern:
13.30: Italien–Skottland, Holland–Kanada och Nya Zeeland–Sydkorea
16.30: England–Frankrike, Finland–Schweiz och Nordirland–Sydafrika
Måndag 5 mars, Algarve:
15.10: Norge–Danmark, USA–Japan
16.00: Kina–Island
16.30: Sverige–Tyskland
18.15: Ungern–Wales, Irland–Portugal
Tisdag 6 mars, Cypern:
Placeringsmatcher
Onsdag 7 mars, Algarve:
Placeringsmatcher

Inga av Sveriges matcher tv-sänds här hemma. Däremot vet jag att vissa av Frankrikes, Japans, Portugals och USA:s matcher kommer att sändas i deras respektive hemland. De kan alltså åtminstone gå att hitta streamar från flera av matcherna i Algarve, och från några på Cypern.
Tillägg i efterhand: Sent omsider har Eurosport beslutat att direktsända Sverige–Tyskland den 5 mars 16.30. Troligen kommer man också att direktsända finalen den 7 mars.

Solo och Leroux till Fredrik Ljungbergs gamla klubb

Fredrik Ljungberg:s före detta klubb i USA, Seattle Sounders, har gjort klart med USA:s stjärnor Hope Solo och Sydney Leroux.
Det är en signal om att flera av USA:s landslagsspelare inte tänker nöja sig med att vara landslagsproffs. Men att de ändå tänker stanna och spela i någon av landets båda stora amatörligor, USL W-league eller WPSL.

Sounders spelar för övrigt i W-league. Fast det är WPSL som gör en specialsatsning på en elitdivision för att fylla luckan efter WPS.
Till WPSL:s nya elitdivision är numera sex av tänkta åtta–tio klubbar klara. Utöver de båda WPS-klubbarna Boston Breakers och Western New York Flash (från Buffalo/Rochester) ansluter ännu så länge FC Indiana, Chicago Red Stars, Aztek MA och ASA Chesapeake Charge från WPSL.
Aztek hör förresten hemma i Boston och Chesapeake spelar sina hemmamatcher i Odenton mellan Baltimore och Annapolis.

Jag har ju tidigare berättat att spelarna från USA:s landslag knappast kommer att spela för europeiska klubbar – i varje fall inte förrän efter OS.
Till Radiosporten berättade Pia Sundhage i måndags att förbundet nu har kontrakterat 23 spelare. De har fått kontrakt i tre olika nivåer, och skall inte behöva spela någon klubbfotboll i år för att få ihop ekonomin.

Vilka spelare det handlar om har jag inte hittat några uppgifter om. Men det känns väl rätt givet att de 18 som ingick i matchtruppen mot Nya Zeeland ingår.
Och att övriga fem också ryms inom de 28 spelare som var kallade till den samlingen.

De 18 spelarna i matchtruppen var förresten: Solo, Nicole Barnhart, Christie Rampone, Becky Sauerbrunn, Kelley O’Hara, Amy Le Peilbet, Rachel Buehler, Shannon Boxx, Amy Rodriguez, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Lori Lindsey, Tobin Heath, Leroux, Lauren Cheney, Alex Morgan och Abby Wambach.

Alex Morgan tog nakenbilder

Häromdagen kom Sports Illustrateds årliga baddräktsnummer ut i USA. Varje år kroppsmålas ett antal idrottsstjärnor i aktuell tidning. En av dem i år är USA:s anfallsstjärna Alex Morgan.
The Swimsuit Edition är en tidning som är extremt kopplad till utseende och skönhet – även om det nog även finns en tanke på att sälja badkläder kopplad till den…

Redan nu hör jag moralisterna mullra fram sin kritik mot att Morgan ställer upp på att fotas naken – för även om hon har en målad baddräkt på kroppen är hon ju i praktiken naken på bilderna.
Men jag har svårt att känna upprördhet över Morgans gästspel i baddräktsvärlden, som du för övrigt kan se ett klipp från här. Det sägs ju att all uppmärksamhet är bra.

Men utseendefrågan är intressant. Under VM var den uppe till diskussion flera gånger i den här bloggen.
Jag var till exempel inte så nöjd med att VM hade en officiell slogan som spelade på skönhet. Men delvis kritiserade jag arrangören med kluven tunga, för jag gjorde ju själv en lista över VM:s snyggaste spelare. Den listan ifrågasattes rejält av en känd tv-expert.

Jag gjorde listan dels för att jag tror att de som börjar med att titta på damfotbollen för att se snygga tjejer snart även har ett intresse av att se snygga mål. Dels för att damfotbollen behöver superstjärnor som frontas i alla möjliga kommersiella sammanhang.
Och tyvärr så säljer ett fördelaktigt utseende oftast mer än snygga mål.

Anna Kournikova:s största insats för damtennisen var inte på banan – även om hon också var en fantastisk tennisspelare.
Och David Beckham:s största tillgång som fotbollsspelare är nog trots allt inte den känsliga högerfoten.

Men som sagt, det finns många uppfattningar om den typen av uppmärksamhet som Alex Morgan nu får. Eller vad säger ni?

Hemmadomare avgjorde för USA

Alex Morgan gjorde målen, men utan hemmadomare hade USA troligen förlorat mot Nya Zeeland i natt.
USA vände 1–0-underläge till seger med 2–1 i slutminuterna. Alex Morgan gjorde båda målen. Eller, hon gjorde bara ett – det andra.

Vid kvitteringen i minut 88 stoppades bollen av Nya Zeelands målvakt Jenny Bindon på mållinjen. Men en hemmadomare gick in och avgjorde.
För det handlade i en hemmadomare. Alla fyra domare kom nämligen från USA. Och vem av de assisterande Veronica Perez eller Jennifer Jones som blev matchhjältinna vet jag inte.

Däremot såg jag att den felaktiga kvitteringen gav USA hysteriskt med energi inför ett utsålt hus – 20677 åskådare – i FC Dallas Stadium i Frisco, Texas.
Så mycket energi att Morgan även kunde nicka en segerboll i tredje övertidsminuten.

Nu var det bara en träningskamp, och den oväntade matchhjältinnan gjorde säkert inte feldomslutet med vilje. Men det är ändå alltid olyckligt med hemmadomare.
För övrigt är ju domarna inom damfotbollen ofta väldigt mycket sämre än spelarna. Jag har lyft den frågan två gånger, dels under VM, dels nyligen under det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet.

Till själva matchen. Jag så den sista timmen, och noterade att Nya Zeeland blir svårslagna i OS – för jag räknar med att de kvalar in om ett par veckor. Målvakt Bindon verkar säker, man har ett välorganiserat försvarsspel och en hel mängd väldrillade fotbollsarbetare.
Dessutom har man vassa Hanna Wilkinson på topp. Det var också hon som gav laget ledningen när hon hann först på en blint slagen bakåtpass från Kelley O’Hara.

USA hade mycket bollinnehav, men trampade mest vatten under den timmen jag såg. Jag vet att Abby Wambach hade missat en högst tveksam straff tidigare i matchen – för visst skedde förseelsen utanför straffområdet? Men under de sista 60 minuterna var Wambach mest i vägen.

När USA kom till inlägg hade sällan deras affischnamn hunnit in i straffområdet. Jag har kritiserat Wambach tidigare, och fick ytterligare vatten på min kvarn av det jag såg i natt.
Samtidigt är jag medveten om att hon är en extrem vinnarskalle, och ofta spelar huvudrollen i avgörande matcher. Därför går det att förstå varför Pia Sundhage envisas med att alltid ge Wambach maximalt med speltid, även de dagar då hon mest känns som en bromskloss. Och ja, hon var faktiskt inblandad i segermålet, då hon vann nickduellen som gav Morgan chansen.
Fast jag är som nämnts nyfiken på att se hur USA:s anfallsspel skulle påverkas om Wambach fick följa någon match från bänken. Jag tror att det skulle bli mycket snabbare och mer oförutsägbart.

Topplistan som blev en önskelista efter WPS fall

Under 1,5 veckor har jag följt det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet. Jag har sett alla Kanadas och USA:s matcher, och har utlovat en lista över kvalets bästa spelare.

Nu när WPS tråkigt nog valt att ställa in allt spel under 2012 är det här även en önskelista över vilka spelare jag helst vill se i allsvenskan under året.
Och ja, jag vet att USA:s landslagsspelare troligen inte kommer att spela någon klubbfotboll i år – i varje fall inte innan OS. Men man måste ju få drömma…

Här är i alla fall min lista över de fem spelare som var bäst i Vancouver:

1) Christine Sinclair, Kanada
28-åringen har blivit utnämnd till Kanadas bästa spelare sju år i rad. Hon är den enda stora anledningen till att hennes hemland hänger med hyfsat i världstoppen. Hon är också den stora anledningen till att Kanada spelar i OS till sommaren. Nio mål och tre assist stod målmaskinen för under kvalet. Men hon är mer än bara en målskytt. Sinclair är även en smart framspelare. Abby Wambach skall nyligen ha utnämnt Sinclair till världens bästa spelare. Så långt går inte jag, men tre i topp är hon nog…

2) Carli Lloyd, USA
Trots att hon har en ganska defensiv roll på USA:s centrala mittfält satte Lloyd sex mål på fem matcher i OS-kvalet. Dessutom var hon nyckeln till det fina spel amerikanskorna hade. Lloyd imponerade nämligen med sitt passningsspel. Hon var alltid spelbar, och löste i princip alla situationer.

3) Christie Rampone, USA
Var lite tveksam till henne efter att hon spelade fram till Japans 1–1-mål i VM-finalen i fjol. Men inser nu att det var ett olycksfall i arbetet. För 36 år gammal är hon fortfarande helt dominant i USA:s backlinje. Att Hope Solo höll nollan i fem matcher i rad är mycket Rampones förtjänst. Hennes snabbhet är slående, och hon stoppar ofta motståndarnas anfall innan de når straffområdet. Dessutom har Rampone god känsla i sina uppspel med högerfoten.

4) Lauren Cheney, USA
Ligger bakom väldigt många amerikanska avslut. Gjorde två mål och hade sju assist i kvalet. Rör sig smart, är spelskicklig och har förmågan att hitta fram med de avgörande passningarna.

5) Alex Morgan, USA
På 210 minuter spel stod den blixtsnabba forwarden för 4 mål och 6 assist. Och viktigt att påpeka – tre mål och två assist kom på 120 minuters spel mot Costa Rica och Kanada, alltså kvalificerat motstånd. Det är bara att slå fast, det finns inte många backar som hänger med Morgan.

Nej, varken Hope Solo eller Abby Wambach är med på listan. Solo mest för att hon inte behövde vara bra. Wambach nosade på en plats för sitt målskytte. Hon är fortfarande straffområdets drottning, och sex mål och fem assist på 285 spelade minuter är förstås väldigt bra. Fast inte tillräckligt här. Det kan vara hälsenorna som spelar spratt, men Wambach ser långsam ut ute på planen.
Jag tar inte heller med någon mexikansk eller costaricansk spelare. Men de var faktiskt inte ens nära. Närmast en plats på min topplista var faktiskt ytterligare en USA-spelare, nämligen Heather O’Reilly som såg väldigt rapp ut på sin högerkant.

Därmed sätter jag punkt för Nord- och Mellanamerikas OS-kval. WPS-diskussionen är däremot långt ifrån klar. Mer om den kan det bli redan i morgon.

Inget WPS 2012 – trots allt

USA hann knappt säkra sin plats i London-OS förrän spelarna nåddes av en dålig nyhet – proffsligan WPS läggs på is under 2012.

Det har varit många turer kring WPS sedan Caroline Seger, Marta, Christine Sinclair, Alex Morgan och de andra affischnamnen i Western New York Flash vann 2011 års titel efter straffsparksläggning i finalen mot Philadelphia Independence.

Jag har berättat om uteslutningen av Magic Jack, och den efterföljande konflikten med klubbens ägare, miljardären Dan Borislow. Jag har också berättat om ligans kamp för att få behålla sin proffsstatus. I båda fallen såg WPS ut att ha kommit fram till lösningar som gav hopp om en framtid. Först fick man dispens för att driva en proffsliga med bara fem lag, sedan hittade man en kompromisslösning med Borislow.

Trots det blir det alltså inget spel under 2012. Och nu står plötsligt en hel hög världsstjärnor utan klubb.

Såg på twitter att Alex Morgan satte firandet av sin kanoninsats mot Kanada i halsen, och skrev:

”Tråkig dag. #WPS”

Englands affischnamn Kelly Smith kom med en jobbannons:

”Letar efter en ny klubb”

Och nu rasar besvikna inlägg in från spelare, ledare och supportrar på twitter.
De amerikanska landslagsspelarna kommer säkert att erbjudas möjlighet att köra något specialupplägg med landslaget fram mot OS.

Men resten av spelarna? Några kommer säkert att dyka upp i allsvenskan. Men de svenska klubbarna börjar så smått ha värvat klart, och lär inte ha pengar nog att plocka hit några stora mängder spelare.
Och Tyskland, Frankrike och de andra ligorna på kontinenten är inget alternativ för vårsäsongen. Transferfönstret till dem stänger nämligen i morgon. Jobbigt läge alltså för ett 100-tal toppspelare.

Oj, vilken avklädning det blev

Huvuddelen av de över 25000 åskådarna kom till BC Place i Vancouver för att fira Kanadas OS-plats. De fick se sina favoriter bli rejält avklädda av ett urstarkt USA-lag.
Som Kanadas storstjärna, och lagkapten Christine Sinclair sa i en tv-intervju efteråt:

”USA visade i dag varför de är bäst i världen – och varför vi inte är det.”

Siffrorna 4–0 (3–0) var helt klart i underkant. Amerikanskorna kunde ha gjort fler mål – om de gått hundraprocentigt för det. USA har hittat stilen, och lär bli storfavoriter att försvara sitt OS-guld.

För USA var det här en match där flera spelare visade Pia Sundhage att de vill tillhöra startelvan i OS, framför allt:
* Kelley O’Hara. Jag har aldrig sett Amy LePeilbet:s storhet. Enligt min uppfattning är O’Hara ett klart bättre alternativ på vänsterbacken. Hon är en bättre passningsspelare, och har bättre inläggsfot.
* Lori Lindsey. Löpstark och passningsskicklig. Kan inte tänka mig att någon saknade Shannon Boxx den här dagen.
* Alex Morgan. Två mål och två assist. Planens gigant visade extrem snabbhet, och blir svår att hålla på bänken framöver.

I Kanada fanns det inte många plusvarianter. Coach John Herdman sa efteråt i kanadensisk tv att han är glad att laget har ett halvår på sig, för att avståndet till USA var alldeles för stort. Det är bara att hålla med. Två vinnare finner jag dock i Kanada, båda med anknytning till Dalsjöfors:
* Melissa Tancredi. Saknades rejält i första halvlek. Utan henne på planen fanns det ingen som kunde servera bollen till Christine Sinclair. Det lär dröja innan coach Herdman bänkar Tancredi igen.
* Emily Zurrer. Du kanske tänker att: men hon är väl inte ens med i truppen? Nej, just det. Bristerna i Kanadas mittförsvar borde öppna dörren för Zurrer igen. För det mittförsvar Herdman ställde på benen i dag höll ingen olympisk klass.

Jag återkommer med fler synpunkter och tankar kring det här OS-kvalet de närmaste dagarna. Bland annat utlovas min lista över turneringens fem bästa spelare. Men nu är klockan 04.20 och det hög är tid att sova…

Jag säger det igen – Alex Morgan är ett större hot än Wambach

USA leder med 3–0 i halvtid mot Kanada, och Abby Wambach har gjort två mål. Trots det står jag fast vid den uppfattning jag hade inför OS-kvalet – Alex Morgan håller på att konkurrera ut Wambach.

Eller mer korrekt formulerat, Morgan borde vara på väg att sätta Wambach på bänken. Fast Pia Sundhage har med tydlighet visat i de här kvalmatcherna att hon vill ha ledartypen Wambach på planen. Den allt långsammare veteranen har en given plats i USA:s startelva.

Sundhage borde dock inte ha kunnat missa att USA:s anfallsspel har blivit bättre varje gång Wambach har bytts ut. Farten har ökat, men även effektiviteten. I dag har Wambach dock varit effektiv. Trots att hon har varit ganska osynlig står hon ändå på två mål och ett assist.
Det hindrar inte att alla dagens tre mål bär Alex Morgans signatur. Hon har sprungit sönder och samman Kanadas backlinje, och är den som serverat Wambach. Morgan står på ett mål och två assist.
Jag hade gärna velat se Morgan och smarta Lauren Cheney på topp. Och det får jag tydligen i andra halvlek. Kul.

Så här har för övrigt lagen ställt upp i första halvlek:
USA: Hope SoloHeather Mitts, Becky Sauerbrunn, Christie Rampone, Kelley O’HaraCarli Lloyd, Lori LindseyAmy Rodriguez, Alex Morgan, Megan Rapinoe – Abby Wambach.
Kandada: Erin McLeodRobyn Gayle, Candace Chapman, Shannon Woeller, Lauren SesselmanKelly Parker, Desiree Scott, Kaylyn Kyle, Sophie SchmidtChristine Sinclair och Christina Julien.

Varför skall tjejerna tvingas ha så usla domare?

Ser Alex Morgan leda USA i en överkörning av Kanada i finalen av det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet. Och konstaterar igen hur usel domarinsatsen är.

Lika bra som USA är – de leder med 3–0 efter en halvtimmes spel, lika dålig är domaren. Hon har absolut ingen känsla för spelet. För det är en hon – och där ligger problemet.
Det är inte så att jag anser att kvinnor inte kan döma – inte alls. Däremot anser jag att det finns alldeles för få tillräckligt bra kvinnliga domare. Alldeles för få.

Tanken att tjejer skall dömas av tjejer är bra i teorin, men funkar inte i praktiken. Inte än.
Det funkar inte på nationell nivå, och inte på internationell nivå. Eftersom jag är från Borås, och har sett en mängd division I-matcher med Dalsjöfors de senaste åren, vet jag att huvuddelen av de kvinnliga domare som dömer i ettan inte är kvalificerade för den nivån. Jag har ofta gråtit över genomusla domarinsatser. Och vad värre är, även under fjolåret i allsvenskan visade det sig att flera domare var för dåliga. De tvingades helt enkelt döma på en nivå de inte klarar av.

Det vinner ingen på. Inte domaren, och definitivt inte lagen.

Jag hör de kanadensiska tv-kommentatorerna konstatera att Pia Sundhage har klagat på domarinsatserna under OS-kvalet. Jag förstår henne.

För jag har sett ett antal rena överfall, som ibland inte ens blivit frispark. De främsta lagen spelar riktigt bra fotboll. De förtjänar domare som är på deras nivå. Så låt manliga domare döma i damfotbollen igen. Det vinner alla på.

USA:s OS-plats satt mycket hårdare åt än jag väntat mig

Carli Lloyd:s vänsterprojektil i 72:a minuten skickade USA till OS. Men Pia Sundhage:s lag fick kämpa mycket hårdare för platsen i London än jag kunnat ana.

Jag satt uppe med tanken att jag bara skulle se en halvlek av USA:s avgörande OS-kvalmatch. Jag tänkte att det skulle vara avgjort inom 45 minuter. Det var det sannerligen inte. I halvtid var jag inte ens säker på att USA skulle vinna.

Lloyds nämnda mål betydde 2–0, och kom i andraskedet i ett anfall där en lobb från Abby Wambach först räddats på mållinjen.
Då hade USA dominerat under hela andra halvleken, dock utan att kunna rada upp högkaratiga målchanser. Inhopparen Alex Morgan gjorde att amerikanskorna fick mer fart i sina attacker. Hon gjorde också 3–0 på egen hand i slutminuterna.

Till slut blev det en säker seger för USA. Men det gick alltså inte riktigt så lätt som jag trodde det skulle göra. Jag tippade ju 6–0…

Visst tog USA ledningen i 16:e minuten. På en högerhörna höll sig Tobin Heath framme och nickade in returen, efter att Shannon Boxx först nickat vid bortre stolpen. Det överraskande var att det i princip var USA:s enda målchans under den första halvleken.
Costa Rica inledde med ett överraskande bra försvarsjobb. Ett nervöst USA blev stillastående, och fick inte alls i gång det fina, tålmodiga passningsspel som laget visat upp tidigare i veckan. Utan man slarvade i passningarna – och körde för mycket solo. Matchbilden var inte på något sätt lika ensidig som under USA:s tre första matcher i det här OS-kvalet.

Tvärtom var det övertag med 3–2 i avslut till Costa Rica efter en halvtimme. Och ett av costaricanernas skott var en bomb i kryssribban. Ett skott väl värt ett bättre öde. Inte minst då Costa Rica aldrig gjort mål på USA, och då har lagen mötts sju gånger.
I halvtid hade USA dock övertag med 1–0 i mål, 8–5 i avslut, och 53–47 i bollinnehav.

Pia Sundhage formerade för övrigt sitt USA så här: Hope SoloKelley O’Hara, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy Le Peilbet – Shannon Boxx (Megan Rapinoe), Carli Lloyd – Heather O’Reilly (Amy Rodriguez), Lauren Cheney, Tobin Heath (Alex Morgan) – Abby Wambach.

Klockan 05.00 är det dags för Kanada att ta sig an Mexiko. Tipset för den matchen är 2–1 för Kanada efter två mål av, just det, Christine Sinclair.

Aftonbladet kör dagens kråkvinkel

Kul att Aftonbladet uppmärksammar det nordamerikanska OS-kvalet. Fast vinkeln? Den känns något hårddragen…

Rubriken är: ”Ödesmatch för Sundhages USA – riskerar missa OS”.
Det är ju förstås inte fel, men rejält skruvat. Av artikeln kan man tro att USA har haft en snårig väg mot London. Det framgår inte på något sätt att Pia Sundhage:s lag gått fram som en ångvält genom kvalet, eller att det enda sättet för nordamerikanska lag att nå OS är just det här kvalet.

Bladet skriver om USA:s skadeproblem, och nämner att målvakten Hope Solo riskerar att missa nattens match på grund av den skada hon ådrog sig mot Mexiko. Fast det är ju inte något stort problem, då reserven Nicole Barnhart troligen tillhör världens fem bästa målvakter. Och att det troligen inte blir några skott mot USA:s mål.

För det som inte framgår är att Costa Rica sett högst mänskligt ut hittills i kvalet, medan USA har gjort 31–0 på tre matcher. Jag tippar 6–0 till USA i natt.

USA:s mål är för övrigt fördelade så här:
6 mål: Amy Rodriguez (3 assist),
5 mål: Carli Lloyd (1 assist) och Sydney Leroux.
4 mål: Abby Wambach (3 assist) och Heather O’Reilly (3 assist).
2 mål: Lauren Cheney (6 assist).
1 mål: Alex Morgan (4 assist), Rachel Buehler (2 assist), Megan Rapinoe (1 assist), Tobin Heath och Lori Lindsey.
3 assist: Kelley O’Hara
1 assist: Ali Krieger och Heather Mitts.

Flest mål av alla i kvalet har dock Kanadas Christine Sinclair gjort. Hon står på sju fullträffar. Tider och hur du kan se nattens avgörande kvalmatcher finns i botten av det här inlägget.

Vågar Sundhage bänka Wambach i OS-kvalet?

Natten mot fredag svensk tid börjar OS-kvalet i Nordamerika, och mitt fokus är riktat mot hur Pia Sundhage tänker ta sig an den generationsväxling som är på gång i USA.
Framför allt blir det spännande att se hur Sundhage matchar Abby Wambach och Alex Morgan.

Under VM i fjol var det självklart att spela Wambach från start, och använda Morgan som inhoppare. Men Wambach besväras av hälseneproblem, och fortsätter Morgan att utvecklas går det nog inte att hålla henne utanför laget så länge till.

På min näthinna har jag Morgans båda inhopp i VM:s semifinal och final, men framför allt det från höstens träningslandskamp mot Sverige.
Där byttes Morgan in för Wambach efter 74 minuter. Då var Sverige i ledningen med 1–0. Visst hade USA skapat nog med chanser för att göra ett, eller ett par, mål på de första 74 minuterna. Men Sverige hade trots allt ganska bra koll på ett förutsägbart amerikanskt anfallsspel.

Med Morgan förändrades allt. Hennes inhopp var verkligen grymt bra. Och hennes snabbhet gav det svenska försvaret vansinniga problem den sista kvarten. För runt Morgan spelade Sundhage tre andra snabba spelare i Tobin Heath, Lauren Cheney och Heather O’Reilly.
Plötsligt blev USA:s anfall kvickt och oförutsägbart. Lika plötsligt framstod Wambach som en bromskloss.

Om det ser ungefär likadant ut under OS-kvalet skall det alltså bli intressant att följa Sundhages coachning. För det kan inte vara lätt att sätta en stark ledartyp som Wambach vid sidan.

Den amerikanska generationsväxlingen slår igenom i alla lagdelar. För Shannon Boxx och Christie Rampone kommer båda att sluta efter OS. Det känns som att Becky Sauerbrunn håller på att matchas in som Rampones ersättare. Vem som skall ta Boxx plats är mer oklart. I varje fall dyker inga namn upp spontant i mitt huvud.

En annan spännande grej för en boråsare som jag är ju förstås hur de båda Dalsjöforsspelarna i Kanada, Erin McLeod och Melissa Tancredi sköter sig.

Kvalet börjar alltså på torsdag eftermiddag, Vancouvertid – vilket är natten mot fredag, svensk tid. Fast de första dagarna känns som en ren transportsträcka. Det riktigt intressanta inleds natten mot tisdag med Kanada–Costa Rica, fortsätter natten efter med USA–Mexiko och når sin kulmen med de båda semifinalerna natten mot nästa lördag. För det är mellan nämnda fyra nationer kampen om de två OS-platserna står.

Så här spelas hela det nordamerikanska OS-kvalet, svenska tider:
20/1: 02.00 Costa Rica–Kuba, 04.30: Kanada–Haiti
21/1: 02.00 Mexiko–Guatemala, 04.30: USA–Dominikanska Republiken
22/1: 02.00 Costa Rica–Haiti, 04.30: Kanada–Kuba, 23.00 Mexiko–Dominikanska Republiken.
23/1: 01.30 USA–Guatemala
24/1: 02.00 Kuba–Haiti, 04.30 Kanada–Costa Rica
25/1: 02.00 Guatemala–Dominkanska Republiken, 04.30: USA–Mexiko
28/1: 02.00 Semifinal 1, 04.30 Semifinal 2
30/1: 02.00 Final

Matcherna ser du live här. Jag tror att det är gratis, bara man registrerar sig.

Vem går i Alex Morgans fotspår?

På fredag är det dags för den årliga draften i WPS, och spekulationerna om vem som skall gå först är igång.
Det är sju spelare som skall väljas i draftens första runda. Fjolårets tabelljumbo Atlanta Beat väljer som brukligt är först.

I fjol valdes Alex Morgan först i draften, och henne har det ju gått ganska bra för sedan dess. I år heter huvudfavoriterna Teresa Noyola Bayardo och Sydney Leroux.

Mittfältaren Noyola Bayardos namn blev glödhett i helgen, efter att den 21-åriga USA-mexikanskan fått MCA Hermann trophy 2011 som fjolårets bästa amerikanska collegespelare.
Det är förstås en grymt prestigeladdad utmärkelse, som tidigare bland annat vunnits av klassiska spelare som Michelle Akers (1988), Kristine Lilly (1991), Mia Hamm (1992 och 1993) och Christine Sinclair (2004 och 2005). Ingen svenska har vunnit priset, men väl en finländska, Anne Mäkinen (2000), och en japansk Sverigebekanting, Mami Yamaguchi (2007).

Noyola Bayardo spelade för USA i alla ungdomslandslag, var bland annat med i U20-VM 2010. Men som senior har hon valt Mexiko, och för dem spelade hon två VM-matcher i fjol.
Frågan är alltså nu om Noyola Bayardo gör en dubbel, och även går först i draften. Det som talar emot är att ingen tidigare MCA Hermann-vinnare har gjort det.

Vilka är då Noyolas motkandidater?
Sydney Leroux är nämnd. Forwarden är med i Pia Sundhage:s 29 spelare stora landslagstrupp inför OS-kvalet i Vancouver, och borde förstås vara en självskriven kandidat att gå först. Hon är född i just Vancouver, och spelade för Kanada i ungdoms- och juniorlandslag fram till 2008. Men tvärtemot Noyola väljer alltså Leroux numera att spela för USA – som är hennes pappas hemland.

I Sundhages trupp finns även collegetrion Kristie Mewis, Christine Nairn och Ingrid Wells. Wells diskade sig själv från att bli draftad bland de första genom att skriva på för Göteborgs FC. Mewis och Nairn borde vara valbara, men jag är inte helt säker. De var nämligen inte med på den lista över tio huvudkandidater som WPS publicerade på sin hemsida för någon vecka sedan.
Där var Wells och Leroux med, men inte heller Noyola.

Övriga åtta på listan var:
* Bianca Henninger, målvakt
* Coco Goodson, back
* Camille Levin, back
* Lindsey Pressley, back
* Lindsey Taylor, forward
* Sarah Hagen, forward – som dock har skrivit på för Bayern München, och är därmed sannolikt borta från att riktigt tidigt i draften.
* Stephanie Ochs, forward
* Melissa Henderson, forward
Det bör dock poängteras att lag kan välja att drafta både Ingrid Wells och Sarah Hagen som investeringar i framtiden, trots att de är borta från WPS-spel den här säsongen.

Draften skall gå att följa direkt på webb-tv via WPS hemsida. Dessutom skall WPS löpande twittra ut alla val.