Det är jobbigt att vara kritisk hela tiden, men jag kan inte låta bli. Jag tycker att Svenska Fotbollförbundet gör ett otroligt dåligt jobb med damlandslaget. Och jag fattar inte hur de skall lyckas locka någon publik till nästa års EM.
Jag ser nämligen nu att jag inte var det minsta koncentrerad när jag läste igenom förbundets nyhet om För-EM-turneringen i juni. Där framgår bland annat varför tjejerna inte heller den här gången får tillgång till sin egen nationalarena, något som jag undrade över i mitt förra inlägg.
I texten finns även andra svar, och de är av en sådan karaktär att man både blir besviken och uppgiven. Det står bland annat så här:
”Då matcherna spelas mitt under herrarnas EM-slutspel i Polen/Ukraina, så bedöms de utvalda arenorna vara av lagom storlek. I Göteborg är EM-arenan Gamla Ullevi dessutom sedan tidigare bokad för storbildsvisningar av de svenska herrarnas EM-matcher.”
Förbundet räknar alltså inte med att kunna locka någon publik till matcher med världens bästa lag. De verkar inte ens försöka göra ett försök.
Rambergsvallen tar maximalt 7000 åskådare. I min värld borde Sverige–Japan kunna locka fler än så med rätt marknadsföring. Speciellt som matchen spelas en dag då det är speluppehåll i herrarnas EM – och där Sverige kanske redan är på väg hem.
Och frågan som dyker upp i huvudet som ett brev på posten är hur EM-arrangören skall kunna få någon publik nästa år om de inte klarar av att nå femsiffriga publiksiffror på Sveriges möten med två av världens just nu tre bästa länder.
Visst, EM innebär tävlingsmatcher, det gör inte den här turneringen. Och det är förstås en stor skillnad.
Men det är uppladdning inför OS. Och de här matcherna kommer sannolikt att hålla högre klass än i princip alla EM-matcher. I Europa är bara Tyskland uppe på Japans och USA:s nivå. Sedan kommer Frankrike, Sverige och England en bit bakom.
Vid den damallsvenska upptaktsträffen förra veckan pratade Karen Espelund, ledamot av Uefas exekutivkommitté om EM. Hon vände sig till Svenska Fotbollförbundets Göran Havik och sa:
”VM i fjol var en ögonöppnare för många. Nu kan vi inte nå Tysklands publiksnitt nästa år, och frågan är vilken nivå vi skall lägga ribban på. Skall vi inte, Göran, i vart fall dubbla Finland?”
Havik svarade kort:
”Ungefär så”.
EM i Finland 2009 lockade 134 907 åskådare, vilket motsvarar 5396 i snitt. Den sämsta publiksiffran var 1112, och den bästa var 16324 på Finlands öppningsmatch mot Danmark.
Hur de svenska arrangörerna skall kunna snitta närmare 11 000, när de inte tror sig kunna locka 7000 till Sverige–Japan är för mig en gåta. Men jag hoppas min oro är obefogad. De kanske vet vad de gör.
En blogg om internationell damfotboll 