Författararkiv: Johan Rydén

Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

VM-kval, jämn seriestart, hemvävd nykomling – och F19-landslaget

Publicerad den av
20

Vi är inne i ett internationellt fönster, ett fönster där Sverige kan säkra platsen i nästa års VM-slutspel i Australien och Nya Zeeland. Eller. Det är ett fönster där Sverige skall säkra platsen i nästa års VM-slutspel.

Vid seger i kvällens match mot Georgien räcker det nämligen med en poäng hemma mot Irland på tisdag. Och visst kommer Sverige vinna mot Georgien och ta poäng av Irland?

Georgien är ju ett korplag. På förbundets hemsida beskrivs dagens motstånd så här av förbundskapten Peter Gerhardsson:

”Det är ett fysiskt lag som kan vara lite svårt att spela mot då du inte riktigt vet var de dyker upp.”

Peter Gerhardsson

Det skulle också kunna tolkas som att: ”det är ett dåligt lag där spelarna inte vet var de skall vara”. Georgien är rankat som lag nummer 125 i världen. Och allt under svensk seger med 5–0 är dåligt. Det blev bara 4–0 på hemmaplan i höstas, vilket alltså är ett rätt dåligt resultat på hemmaplan. Irland vann sin hemmamatch mot Georgien med 11–0 i slutet av november.

För egen del har mitt lag aktiviteter både i kväll och på tisdag, vilket gör att jag kommer att se matcherna i efterhand. Men jag förväntar mig sex svenska poäng i den här samlingen. Allt annat vore väldigt överraskande.

I damallsvenskan har vi fått en ganska överraskande start. Jag hade i varje fall inte tippat att vi skulle vara utan fullpoängare efter två omgångar. Jag hade inte heller tippat Hammarby på jumboplats med noll poäng och målskillnaden 1–7 under det här landslagsuppehållet.

Just Bajen har stått för årets värvning i damallsvenskan när man gjort klart med landslagsspelaren och tillika Chelseaproffset Jonna Andersson från och med sommarfönstret. Det jag sett av Andersson den här säsongen har genomgående varit bra. Hennes passningsspel har varit klanderfritt, och hon har klarat defensiven väl.

Angående passningsspelet visar tweeten nedan att Hammarby värvat en av WSL:s allra bästa passningsspelare. Läser jag statistiken rätt har hon fjärde bäst precision bakom Lauren Hemp, Pernille Harder och Steph Catley. Hemps statistik är för övrigt makalös. Hon är seriens bästa passningsspelare, och även den överlägset bästa dribblern.

Nu är inte Jonna Andersson en spelare som bär lag, utan mer en otroligt lojal och pålitlig lagspelare. Men självklart kommer Hammarby att få jättestor nytta av henne.

Kollar vi tillbaka på damallsvenskans andra omgång så var väl BP:s klara 3–0-seger mot Umeå omgångens stora ögonbrynshöjare. Kul att BP hänger med från start. Det är aldrig kul med tidigt avsågade lag.

Även Kalmars klara seger mot AIK var en ögonbrynshöjare. Gnaget såg ju så stabilt ut i premiären. Men när backlinjen hamnade högre upp i planen var det plötsligt långt ifrån stabilt.

Skrällaget hittills är väl ändå Piteå? Man följde upp den imponerande 4–1-segern mot Djurgården med att spela 2–2 i toppmötet med Kristianstad. Just KDFF och Piteå ligger kvar som etta och tvåa även efter omgång 2.

Slutligen noteras att Vittsjö gjorde ett riktigt läckert kvitteringsmål på övertid mot Rosengård. Där var det en lite udda situation i slutet av matchen, där domaren inte lät Rosengård göra ett dubbelbyte i samband med ledningsmålet. Malmöklubben gjorde tre singelbyten, och fick därmed inte byta ut Katrine Veje när hon fick en smäll mot huvudet i slutminuterna. Utan Rosengård spelade med tio spelare när Vittsjö kvitterade.

Jag måste säga att jag tycker att det hela lät lite konstigt. Men det verkar inte som att Rosengård vill göra någon större sak av det, för jag noterar att Erling Nilsson inte nämner situationen i sin analys av matchen på Rosengårds hemsida.

Personligen har jag sett två elitmatcher på plats sedan förra inlägget. Den första var på Studenternas IP i lördags. Då var det seriepremiär i elitettan mellan IK Uppsala Fotboll och Boråslaget Bergdalens IK.

Innan jag går in på den matchen vill jag tipsa om att jag nu publicerat min stora genomgång av årets upplaga av elitettan i Forum Elitettan 2022.

Redan under våren har jag ju noterat att Bergdalen och IFK Kalmar valt två helt olika vägar att tackla nykomlingsskap. Jag skulle till och med säga att de har använt sig av 100 procent annorlunda upplägg.

Bergdalens IK startade nämligen sin första elitmatch någonsin med tio spelare som är födda och uppväxta i Boråsområdet, varav nio var debutanter på elitnivå. Den elfte spelaren i startelvan var lagkapten Milla Gustavsson. Hon flyttade till Borås när hon började gymnasiet, och snart har bott i staden i tolv år. Så mycket mer lokalt kan ju knappast ett lag bli.

Jag noterar också att Bergdalen hade fyra ledare med sig till Uppsala. Samtliga var kvinnor. Det vet jag inte om jag sett tidigare i en elitmatch. Nu är jag boråsare och vill förstås att vårt lokala lag skall hålla sig kvar. Men nog känner man lite extra för lag som vågar satsa såväl hemvävt som på kvinnor?

Själva matchen vann Uppsala med 3–0, vilket kändes helt i linje med förhandstipsen. Det var jämnt i cirka 25 minuter. Sedan började Bergdalen falla isär och Uppsala hitta vägar till att spela genom motståndarlaget.

Vänsterforwarden Taryn Ries såg riktigt vass ut i Uppsala. Hon var inblandad i en stor del av hemmalagets tolv 100-procentiga målchanser. Uppsala blir säkert ett topplag. För Bergdalen tar det nog ett litet tag att växa in i serien. Långfredagens hemmamöte med Älvsjö AIK blir en värdig värdemätare.

Älvsjö känns som det sämsta av de lag som är kvar från i fjol. Älvsjö föll också hemma i premiären mot nykomlingen Bromölla med 2–0. I övrigt noteras att topptippade IFK Norrköping åkte på en kalldusch genom 1–0-förlust hemma mot Lidköping. Samt att Rävåsen fick en riktig käftsmäll i Värmlandsderbyt mot Mallbacken. Gästerna vann med hela 7–0 sedan fjolårets Rävåsenspelare Viktoria Ström gjort första målet.

Den andra elitmatchen jag sett på plats sedan förra veckan var gårdagens F19-landskamp mellan Sverige och Polen. Det handlade om första matchen i EM-kvalets andra steg, och Sverige vann hur säkert som helst med 4–2.

Den spelmässiga skillnaden var betydligt större än så. Men Sveriges svagaste position var målvakten. AIK:s Serina Backmark gjorde en svag insats. Hon var helt felplacerad på den inläggsfrispark som innebar Polens första reducering och backade hem tidigt och orsakade därmed den hörna som ledde till det andra baklängesmålet. Står Djurgårdens Elvira Björklund i de övriga två kvalmatcherna?

I övrigt såg däremot den svenska startelvan väldigt bra ut. Nu var Polen svagt, så det är lite svårt att bedöma hur bra det här svenska F19/03-laget är. Men jag noterade en glädjande sak, nämligen att ytterback var den starkaste positionen, något som inte är vanligt i svenska landslag. Där startade Häckens Hanna Wijk till höger och Kristianstads Evelina Duljan till vänster. Det innebar att Örebros hyllade Anna Sandberg fick börja på bänken.

Framför allt Duljan såg väldigt spännande ut. Hennes flyt med bollen var matchens stora behållning. Duljan är ju supertalangen som stått still i sin utveckling under några år, men som nu kan vara på väg mot det riktigt stora lyftet. Duljan har verkligen potential att bli en riktigt bra ytterback.

I övrigt fastnade både ögon och öron på Örebros innermittfältare Emilia Pelgander. Henne har jag inte sett live tidigare. Men det var skönt att se hur hon hela tiden ville ha bollen och höra hennes snack. Dessutom visade hon mognad i valet av positioner. Det skall bli spännande att följa systrarna Pelgander framöver. 15-åriga lillasyster Elsa Pelgander (född 1 augusti 2006) debuterade ju i damallsvenskan i helgen.

Tillbaka till F19/03-landslaget. Man startade med Backmark – Wijk, Athinna Persson Lundgren (kapten), Lisa Löwing, Duljan – Lisa Björk, Bea Sprung, Pelgander, Matilda Vinberg – Ellen Wangerheim och Svea Rehnberg. Alltså nio utespelare som spelar i allsvenskan och en nyckelspelare i elitettan.

Det är en stark startuppställning. Men bänken tyckte jag var rätt tunn. Faktum är att jag inte riktigt kan förstå varför inte Alingsås FC:s Alma Öberg får chansen i truppen. I fjol gjorde Öberg nio mål som yttermittfältare i elitettan – i ett mittenlag. I år är hon inflyttad som innermittfältare. Det är inte så många tonåringar som bär elitlag.

Jag roade mig med att ta fram en skytteliga för tonåringar för fjolårets elitfotboll. I damallsvenskan vanns tonåringarnas skytteliga av långtidsskadade Rosa Kafaji med tre mål. I elitettan såg tonåringarnas skyttetopp ut så här:

  1. Lisa Björk, Umeå 14 mål
  2. Monica Jusu Bah, Umeå 12 mål
  3. Nova Karlsson, Borgeby (född 2002) 10 mål
  4. Alma Öberg, Alingsås och Stinalisa Johansson, Jitex (född 2002) 9 mål
  6. Alice Bergström, Älvsjö 8 mål

Noterbart här att Monica Jusu Bah är långtidsskadad och riskerar att missa hela årets säsong.

Kalmar: Dixon skall inte räknas som utländsk

Publicerad den av
26

Man lär sig saker hela tiden. Under morgonen hörde sportchef Tommy Nyberg i IFK Kalmar av sig och berättade att klubben i ett tidigt skede kollade med förbundet vad som gäller för spelare som Natalie Dixon, som är svensk men som inte tillhört en svensk klubb under ungdomsåren.

Svaret från förbundet var att Dixon går som hemmafostrad eftersom hon har svenskt pass. Skönt förstås för IFK Kalmar, som därmed står kvar på 13 utländska spelare.

Som jag skrev i förra inlägget trodde jag att man oavsett nationalitet var tvungen att ha varit registrerad för en svensk under minst tre år under åldrarna 12–21 för att räkna som hemmafostrad. Läser man tävlingsbestämmelserna framgår det nämligen inte att det räcker med svenskt pass. Där står det så här:

I förklaringen av olika begrepp:
Hemmafostrad spelare: Spelare som varit registrerad för svensk förening under minst tre år från och med det kalenderår spelaren fyllde 12 år t.o.m. det kalenderår spelaren fyllde 21 år.

Kapitel 4:
4 § Hemmafostrade spelare
Vid match i Allsvenskan – Ettan samt OBOS Damallsvenskan och Elitettan samt kval till Allsvenskan och Superettan ska minst hälften av antalet spelare som antecknas på spelarförteckningen vara hemmafostrade. Antecknas ett ojämnt antal spelare på spelarförteckningen ska andelen hemmafostrade spelare vara i majoritet. Om antalet hemmafostrade spelare varit för få ska föreningen anses ha deltagit i matchen med obehörig/obehöriga spelare. Det åligger i förekommande fall berörd förening att visa att spelare är hemmafostrad.
Om det finns synnerliga skäl får SvFF:s TK medge undantag från vad som föreskrivs i första stycket.

Pajas i Djurgården – feltänk i Kalmar?

Publicerad den av
2

Inlägget uppdaterat med nya bud om IFK Kalmars nyförvärv

Fredag och söndag spelas den andra omgången av damallsvenskan 2022. Det är en omgång som innehåller flera intressanta matcher. Bland annat har vi en extremt tidig seriefinal på söndag klockan 13.00. Då möts nämligen tvåan efter första omgången, Piteå, och ettan Kristianstad.

På söndag har vi även tippade toppmötet Vittsjö–Rosengård. En riktigt intressant match som lär avgöras på svårspelat vårgräs. Även nykomlingsmötet BP–Umeå och utmanarmötet Eskilstuna–Linköping känns hyperintressanta. Det gör även matchen Kif Örebro–Djurgården, en match mellan två lag som åkte kännbara förluster i premiären.

Djurgården blev helt utspelat av Piteå. Men det är faktiskt inte den svaga prestationen på planen som fick mig att reagera mest kring den matchen. Det var att Djurgårdens spelare inte pratade med media efteråt. Det var bland det löjligaste jag sett.

Det visade sig att det var sportchef Jean Balawo som hade hittat på det, och som antagligen ville ställa sig själv i centrum. Det var ju nämligen bara han och tränare Magnus Pålsson som skulle få uttala sig. Efter lite påtryckning släppte man även fram lagkapten Sanna Kullberg.

Och visst lyckades sportchef Balawo ställa sig själv i centrum. Men han gjorde det på ett sätt som ger honom pajasstämpel i min värld.

Vad var det han försökte skydda spelarna från? Den uppmärksamhet som damfotbollen har strävat efter i 50 år?

Dagen efter premiären fick Djurgårdens vd Henrik Berggren be om ursäkt, och lova att alla spelarna kommer att vara tillgängliga efter varje match framöver.

Djurgården spelar alltså på söndag. Men redan under fredagen har vi två väldigt intressanta matcher. Häcken–Hammarby är ett möte mellan två lag som var missnöjda med premiären. När lagen möttes i cupen nyligen blev det 1–1 – sedan vann Häcken i förlängning. Efter premiärresultaten är båda lagen i behov av en trepoängare. Oavgjort är inte speciellt bra för något av lagen.

Under fredagskvällen har vi även IFK Kalmar–AIK, en match mellan två tippade bottenlag. AIK såg dock stabilt ut under premiären. Och när jag pratade med en AIK:are tidigare i veckan konstaterade hen att ”vi kan säkra kontraktet med en seger i Kalmar.”

Nu lär ju knappast sex poäng räcka till säkrat kontrakt. Men det vore ju verkligen en kanonstart som skulle ge arbetsro till ett nederlagstippat lag.

IFK Kalmar åkte på en riktig smäll i premiären. I dag har man värvat en nionde amerikansk spelare, Natalie Dixon. Det speciella med henne är att hon har svenskt pass.

I en artikel i lokaltidningen Barometern säger sportchefen Tommy Nyberg:

”Det är en stabil, spännande försvarare med svenskt pass vilket underlättar i den situation vi är i. Vi hoppas att Natalie kommer att var med och utmana som en startplats.”

I första versionen av det här inlägget var jag osäker på om IFK Kalmar tänkte rätt. Signaturen Ralle konstaterade i en kommentar på bloggens Silly seasonsida att man väl inte automatiskt blir hemmafostrad för att man har svenskt pass. Jag trodde först att Ralle hade rätt, vilket alltså skulle innebära att Dixon skulle gå på utlänningskvoten, trots att hon har svensk nationalitet.

Men som konstateras i det här inlägget har förbundet meddelat IFK Kalmar att spelare med svenska pass räknas som svenska. Därmed harr Kalmar fortsatt ”bara” 13 utländska spelare där bara nio får ingå i varje matchtrupp.

Under lördagen startar elitettan. Själv skall jag sätta mig i bilen och köra upp till Uppsala för att se IK Uppsala Fotboll ta emot Bergdalens IK på Studenternas. En match mellan det lag jag tippat näst först och det jag tippat näst sist.

Jag hade en rejäl genomgång av alla lag i Borås Tidning tidigare i veckan. Ni som har konto på någon av Gota Medias tidningar kan läsa genomgången här. I genomgången finns även mitt tips av elitettan. Det ser ut så här:

1) Växjö DFF
2) IK Uppsala Fotboll
—————————
3) IFK Norrköping
—————————
4) Alingsås FC United
5) Lidköpings FK
6) Mallbackens IF Sunne
7) Sundsvalls DFF
8) Jitex BK Mölndal
9) Ifö Bromölla IF
10) Gamla Upsala SK
11) Älvsjö AIK
—————————
12) Team Thoréngruppen
13) Bergdalens IK
14) Rävåsens IK Karlskoga

Som vanligt vill jag gärna även ha in era tips. Men skriv dem helst under fliken Forum Elitettan, så har vi alla tipsen samlade. De tips som kommit in hittills är rätt eniga om att Växjö och Uppsala hamnar i toppen och att tre av de fem nykomlingarna från division 1 kommer att åka ut.

Under tiden jag skrivit det här inlägget har den fjärde och sista kvartsfinalen i Champions League rullat på tv:n. Där ledde Juventus med 2–1 mot Lyon inför dagens match. Det italienska svensklaget (Linda Sembrant och Lina Hurtig startade och Amanda Nildén byttes in) inledde starkt, men på några heta minuter gjorde Lyon två mål och sedan hade man ett ganska bra grepp om semifinalplatsen.

Det blev totalt 4–3 till Lyon. Men dubbelmötet levde ända till slutsignal. Juventus har verkligen tagit steg den här säsongen. Tidigare har jag sett dem som jämnbra med våra svenska topplag. Men nu är Juve flera steg före. Inget svenskt lag är ju ens nära att kunna skaka lag som Lyon över två matcher.

Lyons första mål var ett mästerverk av Ada Hegerberg. Själva avslutet kanske inte såg så märkvärdigt ut. Men hennes rörelse innan målnicken är rörelsen av en målgörare. Hon struntar i bollen, backar ”mot trafiken” och letar upp en yta från vilken det är bra chans att göra mål. Så jobbar en skyttedrottning.

Apropå Lyon har deras mittfältare Damaris Egurrola beslutat sig för att lämna Spanien och istället spela sin landslagsfotboll för Nederländerna. Det är ett dåligt besked för Sverige, som ju möter det nederländska laget i sommarens EM. Jag såg Egurrola i aktion mot Häcken på Bravida arena i vintras och blev otroligt imponerad. Då tyckte jag att hon var Lyons bästa spelare.

Hon är alltså ett superförvärv till det nederländska landslaget.

I och med Lyons seger blir semifinalerna PSG–Lyon och Barcelona–Wolfsburg. Många hävdar ju att engelska WSL är Europas bästa liga. Det kan vi konstatera att den inte är. Tyskland och framför allt Frankrike är kvar på tronen när det gäller bästa ligorna. Men det är ju Barcelona som är bästa laget. Det blir spännande att se om ett ombyggt Wolfsburg kan göra något mot ”oslagbara” Barca.

Som många av er säger vet så var det hela 91 553 åskådare som såg Barcelona slå ut Real Madrid under onsdagen.

Varje gång det är folkfest på en damfotbollsmatch dyker det upp många kommentarer om vilket stort steg det är för sporten. Och visst är det kul med ett nytt världsrekord.

Men det riktiga lyftet för damfotbollen ser vi först om den här publiken kommer tillbaka för att även se lunkmatcher. Eller när man fyller arenor med folk som betalar ”fullpris” för biljetterna.

Missförstå mig rätt, det är förstås fantastiskt att få 91 553 åskådare till en match. Men det var till rabatterade priser. Medlemmar i Barcelona FC fick upp till fyra fribiljetter vardera. Det var alltså många som kom in gratis – jag skriver gratis även om det är rätt dyrt att bli medlem i Barca.

Så trots publikrekordet får vi vänta ett tag till på det riktiga lyftet för damfotbollen. Men veckans publiksiffror i Champions League indikerar att något kanske ändå är på gång att hända.

När det gäller världens största publiksiffra var det tidigare rekordet på 90 185 från 1999. Jag gissar att en och annan pratade om att det var ett genombrott för damfotbollen även då.

Trots att det blev nytt världsrekord under onsdagen har den allra högsta publiksiffran på damfotboll noterats i Mexiko och det inofficiella världsmästerskapet 1971. Då såg 114 000 åskådare finalen på Aztekastadion.

Eftersom det var ett inofficiellt mästerskap räknas inte den publiksiffran som världsrekord, även om det är den största.

https://twitter.com/MXESTADIOS/status/1509254876424986629

Snö, drömmål och tveksamma domslut – tankar efter första helgen

Publicerad den av
37

OBS. Inlägget kommer att uppdateras med tankar om söndagskvällens match mellan Djurgården och Piteå.

Vi är en helg in i damallsvenskan. Under söndagen fick vi en liten skräll när Umeå fick 1–1 mot topptippade Häcken i snöstorm. Här är lite tankar om söndagens matcher:

AIK–Kif Örebro 2–0

Premiären stod mellan de två lag som jag tippade som tolva respektive elva. Det var en rätt jämn match som AIK kontrollerade, och vann rättvist.

AIK spelade 4–4–2 och visade att man är svårt att komma till avslut mot när Hannah Davison är med. Att hon nu dessutom fått Jennie Nordin bredvid sig ser ut att göra väldigt stor nytta för AIK:s försvarsspel.

För det var på försvarsspelet – och lite flyt – som man vann. AIK inledde bäst och hade nödvändigt flyt när Honoka Hayashi sköt i stolpen och ut. Returen tog dock i ryggen på Örebromålvakten Tove Enblom, och gick in i mål.

Målet präglade resten av matchen. Örebro spelade 4–3–3 och hade bollen. Gästerna noterades för 10–1 i hörnor, men hade inte tyngden att komma till vassa avslut. AIK:s backlinje var 100-procentig när inlägg och inspel slogs in.

Matchen avgjordes helt på ett drömmål. Jenny Danielsson bröt ett dåligt uppspel och skickade in ett distansskott via stolpen. AIK fick en kanonstart på säsongen.

För Örebro var det alltså mindre bra. Dessutom blir man ju lite orolig när den tidigare korsbandsskadade Maja Regnås klev av och tvingades till byte redan efter 20 minuter.

Umeå IK–BK Häcken FF 1–1

En match som präglades av snö. Det snöade vid matchstart och nederbördes tycktes bara öka ju längre matchen led. I den andra halvleken bytte man äntligen till orange boll. Innan dess var det svårt att se bollen.

Häcken kom till Västerbotten utan Elin Rubensson och med Stine Larsen på bänken. Pauline Hammarlund lär ju inte vara jättelångt ifrån comeback, men i väntan på att hon är spelklar var det Johanna Rytting Kaneryd som var toppforward i Häckens 4–2–3–1.

Rytting Kaneryd stod för matchens konstverk när hon längs kortlinjen först snurrade upp Lisa Dahlkvist och sedan ur dåligt vinkel satte bollen bakom Erin Nayler. Målet kom tidigt, och Häcken hade bra kontroll under den första halvleken.

Umeå stod lågt i ett 4–1–4–1-försvar. Det lilla offensiva man hade före paus stod jättetalangen Lisa Björk för på högerkanten. Häckens kontroll hängde med in i den andra halvleken.

Men i minut 73 beordrade domaren en skottningspaus. När spelet återupptogs såg matchbilden plötsligt väldigt annorlunda ut. Björk serverade öppet mål till fjolårets skytteligavinnare i elitettan, Henna‑Riikka Honkanen. Finländskan kvitterade, och efter det var faktiskt Umeå närmast segern. Nykomlingen hade ett par riktigt vassa chanser.

Underlaget gjorde att matchen kanske inte skall analyseras sönder. Men naturligtvis oerhört skönt för Umeå att få med sig en poäng mot ett lag som säger sig vara en titelutmanare.

Kristianstads DFF–IFK Kalmar 4–0

Årets första gräsmatch spelades på ett grönbrunt underlag på Kristianstad Fotbollsarena.

Jag har ju kallat IFK Kalmar för en främlingslegion. Och nykomlingen från östra Småland kom till premiären med maximala nio utländska spelare i truppen – alla ingick i startelvan. Man hade således en rakt igenom svensk bänk. Kalmar ställde upp i ett 4–4–2 som såg ut att ha mer markeringsinslag än man är van vid.

Man får väl ge Kalmar några matcher till innan den stora sågen plockas fram. Men det var klasskillnad mellan lagen. Kalmar hade väldigt svårt att komma till avslut. Och illavarslande att nyckelspelaren och tillika målvakten Aubrey Corder tvingades kliva av skadad i minut 80. Då fick 17-åriga Fanny Jungward göra damallsvensk debut – en debut där hon höll nollan.

Trots alla utlänningar i Kalmar var det Kristianstads utländska spelare som utmärkte sig mest. Nederländska Shelia van der Bulk gjorde 1–0 på straff och amerikanska Delaney Pridham placerade in 2–0 i den första halvleken. Och efter paus tog amerikanska Kalmarförvärvet Tabitha ”Tabby” Tindell över. Hon gjorde sitt första damallsvenska mål när hon gled in från vänsterkanten och placerade in bollen i bortre hörnet, och sitt andra när hon stötte in ett inspel från nära håll.

KDFF spelade 4–3–3 med omskolade Evelina Duljan som högerback. Hon tvingades byta i slutet av första halvleken.

Linköping–Vittsjö 1–1

Premiär mellan två lag med ambition att slåss om en plats i nästa års Champions League. LFC spelar i år 3–4–3, medan Vittsjö spelar med klassiskt 4–4–2.

I en jämn första halvlek hade tidigare LFC-spelaren Linda Sällström första kanonchansen, när hon nickade i ribbans överkant. I den första halvlekens slutsekunder var det istället japanska Saori Takarada som blev matchens första målskytt. Efter en hörna vände hon bort ett par Vittsjöförsvarare och satte bollen innanför bortre stolpen.

Efter paus var Vittsjö det lag som skapade mest. Man trodde dock att det var ridå ner när Nellie Persson drog på sig sin andra varning, och blev utvisad. Det var lite diskussioner i samband med kortet, men som jag ser det var utvisningen solklar. När man har ett gult kort får man inte göra som Persson gjorde – ta tag i, och dra ner en motspelare bakifrån.

Ett decimerat Vittsjö fortsatte dock att ha de bästa målchanserna. Och när Linda Sällström turligt kvitterade så var det logiskt sett till målchanserna. Sällström sköt mot bortre stolpen, men bollen bytte riktning på Nilla Fischer och ställde helt Cajsa Andersson.

Efter kvitteringen flyttade LFC fram, ökade tempot och skapade tillräckligt med chanser för att vinna matchen. Men Vittsjö stod emot. Och så hade gästerna jätteflyt med domslutet 2.27 in på övertiden när Amalie Vangsgaard blev nedsprungen av Sandra Adolfsson i Vittsjös straffområde.

Min spontana reaktion var solklar straff. Den bedömningen förändrades inte när jag såg reprisbilderna. Men trots att domare Anastasia Oberlauf Poopuu hade en bra position dömde hon inspark. Ett riktigt uselt domslut.

Ett uselt domslut som gör att matchen slutade oavgjord. Och det var väl trots allt rättvist.

Djurgården–Piteå 1–4

På Tele2 Arena kändes hemmalaget Djurgården betydligt mer vilset än bortalaget Piteå. Gästerna rivstartade och fick också grym utdelning. Först skickade Hlin Eiriksdottir in 0–1 i krysset i nionde minuten och tre minuter senare var det Maja Green som på halvvolley hittade samma kryss bakom Djurgårdens målvakt Elvira Björklund. Den 18-åriga damallsvenska debutanten kan inte lastas för något av de tre baklängesmålen.

Det tredje målet gjorde Anam Imo i första halvlekens slutsekunder. Och det fjärde stötte Josefin Johansson in efter en inläggsfrispark direkt i den andra. Där var det avgjort, och resten av matchen kändes som en transportsträcka. Djurgården flyttade upp laget efter paus, och efter några byten fick man även till en reducering.

Men totalt sett var Stockholmslaget väldigt svagt. I den första halvleken kom de inte förbi Piteås press, utan slog mest lycka till-bollar mot Lova Lundin. Och det är inget bra recept. Lundin är ju nämligen ingen blixtsnabb forward, utan en duktig bollmottagare som skall ha passningarna mot sig – inte på yta.

Apropå bollmottagare var Anam Imo lysande. Hon var precis så bra som jag trodde att hon skulle bli när jag såg henne som 18-åring i Rosengård. Nigerianskan har dock inte fått något riktigt lyft under sina första säsonger i damallsvenskan. Men i år ser hon riktigt vass ut. Och då tänker jag bara inte målskytte, utan alltså framför allt hur bra hon är på att få fast bollen på offensiv planhalva.

Piteå gjorde totalt sett en imponerande bra insats. Laget kom ju elva i fjol, en placering som normalt hade lett till nedflyttning. Framför allt det spel man visade under den första halvleken signalerade däremot inte någon bottenstrid. Tvärtom såg det väldigt bra ut. Man satte en bra press på Djurgården och när man hade bollen spelade man sig ganska lugnt ur Djurgårdens press.

Imponerande premiär av Bajen Fans – och Eskilstuna

Publicerad den av
18

Damallsvenskan 2022 är i gång. Den startade på bästa sätt genom en folkfest på Tele2 Arena. Publiksiffran 7 877 är verkligen högklassig.

Tyvärr för Hammarby var publiksiffran och hejaklacken några av få glädjeämnen för hemmalaget den här lördagen. Det jag säg vägde Bajen lätt och kändes uddlöst. Man hade en lovande period i början av den andra halvleken. Men trots att man då hade ett stort övertag i bollinnehav förmådde man inte att skapa speciellt mycket.

Eskilstuna däremot såg mycket vassare ut än laget gjort under försäsongen. Den defensiva stabiliteten har man haft hela tiden. Nu hade man även offensiv spets. Kontringarna kändes hela tiden farliga. Likaså de fasta situationerna.

Jag tippade United som sjua med motiveringen att ”min magkänsla har ändå inte sagt toppstrid när jag sett United i cupen.” Det är ju sent påtänkt.

Men dagens magkänsla är bättre för United. Det jag såg från dagens 3–0-seger var absolut en signal om att Eskilstuna tänker slåss högst upp i toppen.

Det lilla tipset av damallsvenskan 2022

Publicerad den av
20

Mars är den månad jag brukar ha mest att göra på jobbet. Sedan drygt 20 år är jag redaktör för en matig bilaga om breddfotboll, där vi bland annat redovisar alla övergångar i lokalfotbollen. Produktionen för den bilagan brukar ha sin kulmen under slutet av mars och början av april.

Det innebär att jag under några veckor har mindre tid att se annan fotboll på tv eller på plats. Det innebär i sin tur att det både brukar bli färre och kortare blogginlägg.

I år startar damallsvenskan ovanligt tidigt, sannolikt beroende på att vi i år har 14 lag, vilket innebär fyra omgångar mer än tidigare. Jag kollade lite i backspegeln och såg att det var premiär den 25 mars i 2009 års serie.

Sedan dess har premiäromgången startat under perioden 9–17 april. I år är det alltså premiär på lördag, den 26 mars. För egen del innebär det att jag inte har hunnit göra den genomgripande analys av de damallsvenska lagen som jag brukar presentera i samband med mitt damallsvenska tips. Alla övergångar och trupper finns här.

Och här är i alla fall mitt tips. Det känns svårare än på många år. Det är ju nämligen otroligt jämnt i mitten. I fjol skiljde fem poäng mellan trean Kristianstad och åttan Örebro. Det kan bli minst lika jämnt i år. I princip känns tio lag som potentiella medaljörer.

Som vanligt välkomnar jag att ni kommer in med era tips. I grunden är ju förstås tips rätt oviktigt. Men tipsen är en krydda som ökar intresset och det är alltid roligt att se hur olika personer tror att en serie skall sluta.

1) FC Rosengård

Man är regerande mästare, och har den starkaste truppen. Att man tagit sig till final i svenska cupen trots massor av skador är ett styrkebesked. Tyvärr tror jag att man kan ha avgjort rätt tidigt. Jag skriver tyvärr för att man ju vill ha spänning i guldstriden.

2) BK Häcken FF

Ett tag tidigare i våras hade jag Häcken på fjärde–femte plats. Laget känns ju nämligen betydligt mycket sämre än det var för ett år sedan. Men sedan har man tagit sig till cupfinal. Och kollar man truppen är den ändå såpass stark att man bör kunna försvara andraplatsen. Och Johanna Rytting Kaneryd är helt klart en av seriens riktiga attraktioner. Passa på att kolla in henne innan hon sticker utomlands.

3) Vittsjö GIK

Truppen är tunn, men med höga toppar. Man har ett sylvasst forwardspar, och Katrina Gorry är en otroligt spännande värvning. En vass passningsspelare. Det här tipset utgår ifrån att startelvan kommer att hålla sig frisk. Om man däremot drabbas av skador kan det bli en plats på undre halvan. Det känns nämligen väldigt jämnt på platserna bakom de båda topplagen.

4) Kristianstads DFF

Trea två år i rad, med ungefär samma lag. Nu bygger man om. Laget ser sämre ut defensivt, men tremannaanfallet känns väldigt spännande. Får man till det kanske man till och med kan utmana Häcken om andraplatsen. Men utgångstipset blir alltså en fjärdeplats.

5) Hammarby

Hängde med länge i toppen i fjol som nykomling. Då orkade man inte hela vägen. Nu har man värvat väldigt bra under silly season, och australiska duon Kyra Cooney-Cross och Courtney Nevin kan vara spelarna som tar upp Bajen på UWCL-plats. Men i det här tipset hamnar Stockholms bästa lag just utanför medaljerna.

6) Linköping

Fjolåret var ett fiasko. Man räddade sig lite genom att avsluta med tre raka segrar och sluta på sjätte plats med 31 poäng. Känslan är att laget är bättre i år. Jag tippar dem ändå som sexa, eftersom jag just nu upplever fem lag som bättre. Men lyckas LFC få någon att göra mål är man definitivt en utmanare om medaljerna.

7) Eskilstuna

Fick ordning på spelet i fjol när man tappade flera nyckelspelare. Slutade som fyra, bara två mål från UWCL-plats. Har haft defensiv stabilitet under försäsongen med bara två insläppta mål, något som antyder att de placeras för lågt i det här tipset. Men min magkänsla har ändå inte sagt toppstrid när jag sett United i cupen.

8) Umeå IK

Det här är lite av ett tips med hjärtat. Man vill ju att klassiska UIK skall lyckas. Dels för att laget spelar en fin fotboll, dels för att man är otroligt bra på att fostra unga spelare. Risken är att laget tippats något för högt. Men känslan är helt klart att man kommer att hålla sig kvar.

9) Piteå IF

I vintras tänkte jag länge på Piteå som tänkbar avstigningskandidat. Men laget har gjort så bra resultat på försäsongen att känslan är att man bör kunna undvika akut nedflyttningsstrid. Laget har kämpat med offensiven. Därför är det positivt att Anam Imo verkar stå inför ett lyft.

10) Djurgårdens IF

Nia i fjol. Har en bredare trupp än på länge genom att man fått in flera spännande nyförvärv. Resultaten i cup och träningsmatcher har dock inte varit speciellt upplyftande. Får Djurgården ihop det kan man till och med vara med i medaljstriden. Men utifrån hur det sett ut på våren är det svårt att tippa laget så mycket högre än så här.

11) Kif Örebro

Ytterligare ett väldigt svårtippat lag, som skulle kunna sluta var som helst på platserna 5–12. Kif överraskade i fjol och var bara fem poäng bakom tredjeplatsen. Laget har många unga framtidsnamn. Men jag tror att det finns en risk för en liten backlash i år.

12) AIK

För första gången kan man hamna på kvalplats i damallsvenskan. Jag tippar att AIK slutar som tolva, men att laget klarar kvalet rätt lätt. AIK var extremt ojämnt i fjol. Nu har man tappat viktiga Rosa Kafaji, vilket kommer att kännas. Det finns potential i truppen. Men resultaten på försäsongen har varit så svaga att jag alltså placerar laget som tolva.

13) IFK Kalmar

Man har satsat utländskt. 13 utländska spelare är fyra fler än de får använda i matcher. Det är tråkigt att tippa två nykomlingar på nedflyttningsplats. Men resultaten på försäsongen gör det svårt att tippa Kalmar högre än plats 13. Man har tre uddamålsförluster på tre matcher mot damallsvenskt motstånd och föll med 3–1 mot Växjö i genrepet.

14) IF BP

Laget var sist in och har inte värvat tillräckligt bra för att kunna undvika jumboplatsen. Vi får hoppas att BP inte blir ett riktigt stryklag. Men risken känns uppenbar att laget bara tar enstaka poäng.

Skytteligan?

Den är betydligt lurigare i år än i fjol. Då vann storfavoriten Stina Blackstenius närmast före Uchenna Kanu. Ingen av dem är kvar i damallsvenskan i år.

I fjol var även trion Olivia Schough, Felicia Rogic och Madelen Janogy uppe på tvåsiffrigt antal mål. De har förstås chansen även i år. Jag tror också att Pauline Hammarlund kan göra en hel del mål i höst. Men det räcker nog inte för att vinna.

En känsla säger att det kommer att stå mellan Mimmi Larsson och Mia Jalkerud. Och mitt tips är att vinnaren spelar i Eskilstuna – jag tror alltså på Jalkerud.

Dyrare att se damallsvenskan i år

Publicerad den av
17

Det här är veckan där säsongen 2022 startar på riktigt allvar, i varje fall för oss som är stationerade på svensk mark.

I dag har de två första kvartsfinalerna i Champions League spelats. Det slutade med två bortasegrar. Först vann PSG med 2–1 borta mot Bayern München, sedan vann Barcelona till slut med 3–1 borta mot Real Madrid.

Jag hann bara se dagens fjärde och sista halvlek. Den vann Barca med 3–0 mot Real, dock utan att det spanska mästarlaget imponerade. Tvärtom tyckte jag att Barca hade betydligt mycket sämre kvalitet både i passningsspel och avslut än man är van vid. Ändå vann man alltså komfortabelt. Det är imponerande.

Real hade lite oflyt. I ledning med 1–0 åkte man på en VAR-straff som inte kändes solklar. Domarna i damernas Champions League är inte vana vid VAR, vilket kan ha påverkat. Straffen satte Alexia Putellas, vilket gav Barca lite större lugn i spelet.

Jag har inte sett några publiksiffror från kvällens matcher. Men jag noterade att det såg pinsamt tomt ut på läktarna i Madrid. Real stoppar ju spelarna från att ge intervjuer. Det kan ju inte bero på att intresset är för stort. För det verkar ju inte vara många som är intresserade av att se Reals damer.

Matcherna i Champions League kan man ju för övrigt se gratis på Youtube. Det är Dazn som erbjuder matcherna utan kostnad. Under onsdagen går det att se Juventus–Lyon 18.30 och Arsenal–Wolfsburg 20.45.

På lördag är det avspark i damallsvenskan. Där visas några matcher varje omgång på ”öppna” kanaler. Men vill man se alla matcher ser det ut att bli kostsamt i år. För att se matcherna krävs nämligen att man har Viaplays medium- eller totalpaket. Kostnaden för det billigare av de två, mediumpaketet, är 329 kronor i månaden.

Det innebär en rejäl höjning mot vad det kostade hos Aftonbladet i fjol. För mig som redan har ett större Viaplay-paket blir det ju förstås en förbättring. Men för flertalet kan det här svida i plånboken.

Vad jag förstått skall det vara fler kameror på matcherna, vilket kommer att förbättra kvaliteten på produktionerna. Vi får se om den damallsvenska tv-publiken tycker att produktionerna kan få folk att betala 329 kronor i månaden.

Det kan bli Rosengård–Häcken i final

Publicerad den av
3

I dag lottades semifinalerna i svenska cupen. Det blev Hammarby–Häcken och Rosengård–Eskilstuna. Det finns alltså en möjlighet att det kan bli final mellan de senaste årens suveräner i svensk damfotboll.

Häcken och Rosengård imponerade på olika sätt i sina gruppfinaler. Rosengård var utspelat av Linköping i den första halvleken, men växte rejält efter paus och vann till slut med hela 4–0.

Det jag såg av Häckens 3–1-seger mot Kristianstad var både imponerande, och inte. Häcken överraskade genom att köra med Elin Rubensson som tia och med Elma Juntilla Nelhage och Anna Csiki i vänsterförsvaret istället för petade (?) lagkaptenen Luna Gewitz och ljumskskadade Lotta Ökvist.

Det som imponerade var att Häcken stundtals inte lät Kristianstad låna bollen. Det som var mindre imponerande var att Häcken spelade med ganska stor risktagning centralt, något som kan kosta mot riktigt bra lag. Den här gången var inte KDFF bra nog att utnyttja det, men stundtals såg man ändå vilken offensiv potential fjolårets serietrea har i sin nya nordamerikanska anfallstrio.

Det blir spännande att se om Hammarby kan skaka ett Häcken som måste räknas som ganska klar favorit. Det är en match mellan två lag med ganska lik spelstil. Frågan är om Hammarby kan lyckas få tag på bollen, eller om de kommer att få jaga.

I den andra semifinalen är Rosengård ännu klarare favorit. Eskilstuna har hackat sig vidare till semi. I går hade Djurgården straff, och flera andra superchanser. Men United, som också skapade flera bra lägen, redde ut det och vann gruppen. Nu väntar dock betydligt tuffare motstånd för sörmlänningarna. Sannolikt för tufft.

Fyra spännande kvartsfinaler i cupen

Publicerad den av
41

I helgen avgörs det vilka lag som spelar semifinal i svenska cupen. Så här långt har gruppspelet varit kliniskt fritt från skrällar. På ett sätt är det förstås tråkigt. Men det innebär samtidigt att vi får fyra kvartsfinaler i slutomgången.

För de fyra semifinallagen kommer att vara vinnarna i följande fyra matcher: (lagen i kursiv stil går vidare på kryss)

  • Rosengård–Linköping, lördag 13.30. Sänds av Sportkanalen och på Cmore.
  • Häcken–Kristianstad, söndag 13.00. Sänds av Cmore.
  • Eskilstuna United–Djurgården, söndag 13.00. Sänds av Cmore.
  • Hammarby–Umeå IK, söndag 14.00. Sänds av Cmore.

Alla matcherna är ju faktiskt väldigt intressanta. Det blir exempelvis kul att se om LFC kan skaka ett lite skadedrabbat mästarlag. Men mötet Häcken–Kristianstad är väl ändå lite extra spännande. Det är ju mötet mellan fjolårets tvåa och trea. Och i nuläget känns det ju som att just Häcken och KDFF är de två lag som slåss om att vara Rosengårds första utmanare om SM-guldet.

Veckans damfotbollssnackis har ju dock inte handlat om gruppfinaler i svenska cupen. Det har ju varit att Chelsea har blivit låst ekonomiskt. Att klubben just nu inte får sälja biljetter, souvenirer – eller spelare.

De brittiska sanktionerna mot Chelseaägaren Roman Abramovitj slår stenhårt mot klubben. Tråkigt för klubben, och för spelare som Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Zecira Musovic. Men samtidigt finns det risker att spela i klubbar som har moraliskt tveksamma ägare.

Chelsea vann i går mot West Ham. Helgens hetaste matcher i WSL är Reading–Manchester United (Viaplay, lördag 12.30), Tottenham–Manchester City (Viaplay, söndag 13.30) och Brighton–Arsenal (Viaplay, söndag 19.45).

Andra kul matcher runtom i Europa i helgen är tyska toppmötet Hoffenheim–Bayern München (Viaplay, lördag 13.00), spanska prestigemötet Barcelona–Real Madrid (Viaplay, söndag 12.00) och italienska cupsemifinalen Milan–Juventus (Viaplay, lördag 14.30).

Är Rosengård en så given guldfavorit som man tänkt?

Publicerad den av
20

Jag har haft ganska stort krigsfokus den senaste veckan. Det mesta av den lediga tiden har gått till att följa eländet i Ukraina via CNN, BBC och diverse ukrainska journalister på sociala medier. Det är ju meningslöst att följa ryska journalister, för de som är i gång och rapporterar hävdar ju att det inte finns något krig att rapportera om.

I dag tog jag en paus från rapporteringen om artilleri, pansarvagnar, flyktingar och beskjutna kärnkraftverk. Jag åkte till Alingsås för att kolla in mästarlaget FC Rosengård.

När jag åkte hemifrån var det med uppfattningen att det är omöjligt att tippa något annat lag på guldplats i år än just Rosengård. I paus var jag inte lika säker. Det här var nämligen en match där hemmalaget Alingsås imponerade betydligt mer än gästerna – trots att slutresultatet blev 0–3 (0–1).

Jag var just på Gerdskenvallen och kollade in Alingsås–Rosengård även för knappt ett år sedan. Utöver att det var 2021 års klart kallaste idrottsupplevelse, och då bevakade jag både världscupen och SM på längdskidor, så var fjolårets möte en tillställning helt utan nerv.

Det var avgjort redan i fjärde minuten. Då hade Caroline Seger och Olivia Schough gjort var sitt mål, och resten av matchen blev en enda lång transportsträcka till 0–7 och en helt genomfrusen kropp.

Från fjolårets match hade Rosengård bytt sex spelare i startelvan, medan Alingsås hade kvar nio. Hemmalaget hade lärt sig läxan från förra årets match, och stod för ett mycket vassare försvarsspel. Alingsås är ett fysiskt lag. Nu satte man hög press och klev in rejält i de dueller som blev.

Lagkaptenen Moa Jarl har flyttat ner i mittförsvaret, och var lysande. Även det centrala mittfältet med Alma Öberg och Rebecca Cameras var bra.

Rosengård hade bollen, men spelade mest i sidled, och skall vara nöjt med att man ledde med 1–0 i paus. Gästerna blev lite spetsigare efter sidbytet, men det dröjde ändå till minut 75 innan det andra målet kom. Det var egentligen först när supertalangen Bea Sprung kom in i minut 66 som Rosengård klarade av att utnyttja att Alingsås tryckte upp sin backlinje högt.

Det var Sprung som slog en fin genomskärare till Mimmi Larsson, som i sin tur serverade Loreta Kullashi till 2–0-målet. På plats upplevde jag spontant att Kullashi var offside. Men jag är inte säker, och har inte sett någon repris. Oavsett vilket var Sprungs genomskärare av hög klass.

Efter matchen tog jag chansen att ställa lite frågor till Rosengårds tränare Renée Slegers. Så här upplevde hon dagens match:

”Vi var inte så nöjda i paus. Det hackade för mycket. Det finns en hel lista med faktorer, en cocktail av det gör att vi inte riktigt kommer in det flytet som vi är vana vid. Och det var egentligen samma mot Växjö. Det är bra att vi vinner matchen med 3–0, men jag tycker inte att vi skapar tillräckligt många målchanser, att vi inte är tillräckligt farliga framför målet när vi väl kom dit. Men jag har inga synpunkter på spelarnas ansträngning, för de försöker. De här cupmatcherna är tuffa, för både Växjö och Alingsås skall försöka förstöra för oss. Det blir fysiskt, och vi blir vi lite rädda för de smällar som kanske kan komma. Tyvärr fick vi en skada på Gudrun Arnardottir. Vi fick en skada mot Växjö också (Evelina Pettersson), en ful tackling. Det är lite tråkigt, och att vi får göra ett tidigt byte igen påverkar matchbilden.”

Trots att Alingsås tryckte upp sin backlinje ganska högt kom ni knappt in bakom dem en enda gång i den första halvleken.

”Precis. Alldeles för lite. Vi är ju vana vid att lag lägger sig lite lägre, och att vi lugnt kan bygga upp anfallen. När de pressar så högt blir vi tvingade till att spela rakare ibland. Det har vi pratat om, men det sitter inte i vårt DNA. Men det skall vi absolut jobba på, att hitta bättre variation och läsa av hur högt motståndaren står.”

2–0-målet var ett mål där ni kom in bakom dem.

”Det målet är ett mål som kom utifrån de ytorna som vi hade pratat om, som vi trodde skulle uppstå i den här matchen. Där gjorde vi exakt det vi hade tränat på. Det är vi supernöjda med. Men det hände för få gånger i matchen att vi fick till den typen av anfall.”

Nu när du får en hel försäsong på dig, vad kommer vi att få se för förändringar i Rosengårds spel mot förra året?

”Inte så mycket. Jonas (Eidevall) lade en grund, och jag och Jonas tänker ganska likt kring fotboll, så jag fortsätter att jobba vidare på det vi har påbörjat. Sedan är det några detaljer som vi jobbat på, lite annorlunda positionering i anfallsspelet, och lite annorlunda i presspelet, men det är detaljer. I det stora hela fortsätter vi att bygga från hösten.”

Jämför man Eidevalls två sista säsonger i Rosengård så var det ganska mycket spel i sidled 2020 medan ni blev bättre i djupled förra året.

”Det var en sak vi pratade om i somras, att vi måste spela framåt oftare. Det gjorde vi bättre, vi hade några bra bollvinster under hösten som gav kontringar där vi gjorde mål. Vi har de spelarkvaliteterna. Samtidigt är det fortsatt viktigt att vi får kontroll på matcherna, har mycket boll och tröttar ut motståndarna. Vi är inte bra när det går fram och tillbaka, eller om vi hamnar i försvarsspel under långa stunder.”

Med tanke på att ni har behållit ert lag från hösten kommer ni att bli stora guldfavoriter i år.

”Vi måste hela tiden bli bättre, för de andra lagen blir inte sämre. Vi har mycket jobb framför oss, men på pappret har vi en jättebra trupp.

Kollar man den trupp Slegers hade med sig till Alingsås så saknades flera viktiga spelare, inte minst Jelena Cankovic. Men inte heller Stefanie Sanders och nya Rebecca Knaak var med i matchtruppen. Ytterligare tre spelare som man förhoppningsvis kommer att kunna matcha in under säsongen är Jessica Wik, som blev mamma i oktober, samt korsbandsskadade duon Fiona Brown och Frederikke Thøgersen.

Jag frågade om tillståndet för Cankovic, som spelade 90 minuter mot Växjö, men alltså saknades helt i Alingsås:

”Det är något som hände när hon spelade med Serbien, men vi gör undersökningar. Vi har även några som inte är med i dag efter kollisioner i träningsmatcher, som Stefanie Sanders. I dag fick vi byta ut Gudrun Arnardottir och Rebecca Knaak har en överbelastad häl (trampat igenom). Så det är lite småskavanker. … Det finns något positivt i det också, och det är att andra, yngre spelare får chansen att visa. Bea Spring har gjort det jättebra. Athinna Persson Lundgren fick hoppa in tidigt i dag, och gjorde det jättebra.”

Jag blev alltså inte speciellt imponerad av Rosengård. Det blir intressant att se hur det går i nästa lördags gruppfinal mot Linköping, en match som sänds i Sportkanalen, och där LFC går vidare vid kryss.

Men trots dagens match känns det svårt att tippa något annat guldlag än Rosengård. Jag hade för övrigt även ett längre samtal med Erling Nilsson i dag. Han varnade för Kristianstad. Trots att KDFF bytt många spelare har man startat cupspelet starkt. Deras gruppfinal mot Häcken på Bravida nästa söndag är också en hyperintressant match.

I övrigt pratade jag och Erling en hel del om svensk damfotbolls framtid. Han noterade att många av dagens landslagsspelare har fått sina internationella genombrott de senaste åren i en ålder av 26–29 år. Något som i sin tur innebär att man inte får ha för stora förväntningar på spelare som Hanna Bennison eller Bea Sprung de närmaste åren.

Och visst är det så. Man kan inte förvänta sig att de kan hålla den höga och jämna nivå som exempelvis Caroline Seger håller. Hon var bäst på Gerdskenvallen i dag.

Nämnda Bennison stod för övrigt för en suverän assist till Evertons segermål mot Aston Villa i onsdags:

När vi ändå är i England. När jag kom hem från Alingsås hamnade jag mitt i avgörandets minut i den engelska ligacupfinalen. Först fick Chelseas Niamh Charles ett fint skottläge att ge sitt lag ledningen med 2–1. Skottet räddades fint av Manchester Citys målvakt Ellie Roebuck.

Och strax efter blev Charles istället lite syndabock när hon tappade bollen utanför eget straffområde till formstarka Lauren Hemp. Det såg minst sagt halvhjärtat ut när Charles struntade i att försöka ta tillbaka bollen, och i stället promenerade hemåt. På sin promenad fick Chelseaspelaren se hur Hemp fick in bollen till Ellen White som gav City ledningen.

Resten av matchen var det klasskillnad. Citys tvåmålsskytt Caroline Weir gjorde ett drömmål när hon satte upp bollen i krysset med sitt stödjeben – det högra. Chelsea såg helt tröttkört och oengagerat ut. Man visade ingen desperation och lyckades inte få till någon forcering, utan City vann säkert.

Det var Citys första seger mot Chelsea sedan april 2019. Under de närmare tre åren har lagen mötts nio gånger. Chelsea har vunnit sju, varav en efter förlängning, och två har blivit oavgjorda. Nu fick City fira en välkommen titel – grattis. Både Chelsea och City är ju utslagna ur Champions League, och Citys chanser att vinna ligan är bara teoretiska.

När det gäller svenska spelare var Jonna Andersson den enda som fick speltid i finalen. Den tid jag såg hade hon, likt alla andra Chelseaförsvarare, det svårt med Hemp. På pluskontot fanns ett par bra bra slagna hörnor.

Innan jag sätter punkt noterar jag att nämnda Chelsea och Manchester City nyligen har presenterat sina bokslut för förra säsongen. City noterade ett minus på 1,7 miljoner pund – det motsvarar 22 miljoner kronor i dagens kurs.

För Chelsea blev det cirka 20 miljoner kronor minus för andra året i rad. Det går att driva verksamheten så om man har en stark herrverksamhet i ryggen.

Ett krig kom emellan – sparka ut Ryssland ur EM

Publicerad den av
22

Under torsdagen hade jag tänkt att skriva ett inlägg där jag sammanfattade veckans internationella turneringar, och samtidigt blickade fram emot helgens svenska tävlingspremiär. Men ett krig kom emellan.

Med tanke på läget i Ukraina kändes det plötsligt inte så viktigt att fundera över utgången i helgens cupmatcher.

Viktigare är väl diskussionen om huruvida Ryssland borde få spela i sommarens EM-slutspel. Personligen tycker jag att idrottsvärlden borde agera kraftfullt mot Ryssland. Vladimir Putin har utnyttjat idrotten, och inte minst fotbollen, för sin propaganda under många år. Nu borde det vara dags att slå tillbaka.

Men sannolikt har väl Putin lindat fotbollens högsta ledare så hårt runt sitt lillfinger att Fifa inte kommer att vidta några sanktioner mot Ryssland. Den högste fotbollsbasen Gianni Infantino fick ju exempelvis ta emot en vänskapsmedalj från Putin i maj 2019 – året efter VM i Ryssland.

Som ni kan läsa på länken hyllade Infantino den ryske presidenten med följande ord:

”Ni välkomnade världen som vänner och de vänskapsbanden kommer aldrig att brytas. Det här är inte slutet, utan början på ett fruktbart samarbete.”

Nu när vänskapen och det fruktbara samarbetet har blivit fiendskap och fruktansvärt krig visar Infantino svaghet mo Putin och Ryssland. Fifa håller fast vid att det VM-kvalplayoff där Sveriges herrlandslag är inblandat skall spelas i Ryssland. Infantino har sagt:

”Första matchen är en månad bort. … Vi hoppas att hela den här situationen ska var löst innan dess, så snart som möjligt och vi tror starkt på det.”

Personligen tycker jag att det enda rimliga är att utesluta alla ryska lag ur alla internationella idrottstävlingar så länge ryska trupper finns i Ukraina. Om individuella ryska idrottare vill tävla utanför sitt lands gränser är det rimligt att de gör det under gulblå flagg.

Således tycker jag att Ryssland bör sparkas ut ur sommarens EM-slutspel. Om det skulle bli så borde det väl för övrigt vara Tjeckien som får platsen i Sveriges grupp. Tjeckien var ju det lag som var närmast att kvala in – man föll ju i straffläggning i playoff mot Schweiz. Alternativet är väl att platsen går till Portugal, som föll mot just Ryssland i playoff.

Lindahl avgjorde när Sverige vann Algarve cup

Publicerad den av
36

Sverige vann Algarve cup för femte gången. Man gjorde det efter straffar mot Italien. Hedvig Lindahl blev matchvinnare i straffläggningens första suddenomgång. Först skickade hon upp en vrist i nättaket, sedan räddade hon Annamaria Serturini:s straff.

Sverige vann med totalt 7–6. Det var 1–1 (0–1) i själva matchen, och 6–5 i straffläggningen. Sverige gjorde alla sina sju mål på straffar. För 1–1-kvitteringen var en straff från Caroline Seger.

Den andra halvleken var mycket bättre än den första, och sett till matchbilden var det till slut inte ologiskt att Sverige vann. Men jag hade ändå 3–2 i målchanser i italiensk favör och mest anmärkningsvärt, 8–0 i hörnor.

Det svenska kantspelet lyckades inte alls som man är van vid. Och att landslaget inte lyckas få en enda hörna på 90 minuter måste ju vara unikt.

Utöver Lindahls insats i straffläggningen, där hon gick åt rätt håll på fem av sex straffar, så är det Caroline Seger:s betydelse som man slås av i en sådan här match. Tomrummet bakom henne som sexa i landslaget har diskuterats tidigare här i bloggen. Men det blev ju otroligt påtagligt i den här matchen. När Seger kom in växte Sverige flera klasser. Plötsligt fick Kosovare Asllani bollar att jobba med, och kom in i matchen.

Just Seger och Asllani var inblandade i det fina anfall som ledde till Sveriges mål. Det började med en italiensk kontring efter att Stina Blackstenius missat en skarv mot Hanna Bennison. Seger bromsade kontringen och fick sedan så mycket fot på bollen att Asllani kunde sno åt sig bollen. Kosse drev sedan fram bollen på ett perfekt sätt. Perfekt rörde sig även både Blackstenius och Lina Hurtig.

Blackstenius löpte in Italiens högerback centralt, vilket skapade en fin yta för Hurtig. Asllanis passning var perfekt och fällningen väldigt tydlig.

Det blev alltså turneringsseger, vilket förstås är bra. Men Peter Gerhardsson kan säkert lära sig rätt mycket av hur ett välorganiserat Italien pressade fram passivitet och misstag från det svenska laget under den första halvleken. Samt av hur Italien under hela matchen lyckades kväva det svenska kantspelet.

Tillagt i efterhand. Senare i dag spelas för övrigt två intressanta landskamper i England. Först är det Spanien–Kanada 15.30 och sedan England–Tyskland klockan 20.30. Båda matcherna skall gå att se på FA Player. Man behöver skaffa sig en inloggning, men i övrigt är det gratis.

Ett helt nytt Sverige mot Bonansea

Publicerad den av
2

Efter matchen mot Portugal sa Peter Gerhardsson att det skulle ”bli lite andra spelare som startar” mot Italien. Lite andra visade sig vara elva andra. Förbundskaptenen byter nämligen hela startelvan till dagens final i Algarve cup.

Matchen har avspark 12.05 och går att se i Lagos samt på SVT1 och SVT Play. Gerhardsson startar med följande elva spelare: Hedvig Lindahl – Julia Roddar, Josefine Rybrink, Emma Berglund, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Hanna Bennison, Elin Rubensson, Olivia Schough – Kosovare Asllani – Anna Anvegård.

Personligen är jag nyfiken på ganska mycket när jag ser den här elvan. Sverige är känt för sin defensiva stabilitet. Nu är det en helt nykomponerad backlinje, och dessutom med ett nytt centralt mittfält framför. Jag är således spänd på att se hur backlinjen klarar sig samt på hur duon Bennison/Rubensson löser den defensiva balansen på mitten.

Sedan är jag förstås spänd på att se Asllani tillbaka i startelvan. Hon såg riktigt vass ut i inhoppet senast. Det var även länge sedan jag såg Anvegård i aktion. Hur är hennes form?

Två spelare jag hade hoppats får se är Fridolina Rolfö och Nathalie Björn. De var två av Sveriges allra viktigaste spelare i OS – jag hade snittbetygen 3,60 på Rolfö och 3,50 på Björn, inte minst är de viktiga för att landslaget skall kunna vara spelförande.

Båda har nämligen utmärkt bollbehandling och bra passningsspel. Björn är Sveriges bästa spelare på att spela genom motståndarnas lagdelar och Rolfö är fantastisk på att kombinera med lagkompisar. Rolfö brukar dessutom falla in i planen och hjälpa Asllani som ett slags ”reserv-tia”.

När det gäller Italien är deras stora spelare Barbara Bonansea. Juventus tekniska och kreativa kantforward kom med på mittfältet i Fifpros världslag för 2021. Så bra att hon skulle vara aktuell för ett världslag tycker jag inte att hon är. Men hon är bra – i sina bästa stunder håller hon absolut världsklass.

Jag har i skrivande stund inte sett vilken elva förbundskapten Milena Bertolini mönstrar. Men jag hoppas att Bonansea är med, trots att hon startat i Italiens två tidigare matcher i cupen. Oftast utgår hon från vänsterkanten, vilket gör att Julia Roddar och Sofia Jakobsson troligen får en nyckelroll i den svenska defensiven i dag. Men Bonansea brukar byta position ganska mycket, och kommer säkert att båda dyka upp på högerkanten och centralt, som nia.

Tillagt i efterhand: Här är Italiens elva. Som synes är Bonansea med. Det är ett ganska ordinarie italienskt landslag. Sju av de här elva spelarna startade även den viktiga VM-kvalmatchen mot Schweiz (förlust med 2–1) i slutet av november.

Ulf Lyfors död – satte damfotbollen på agendan

Publicerad den av
2

Svensk damfotboll har sorg. Den tidigare förbundskaptenen Ulf Lyfors har gått bort i en ålder av 78 år. Lyfors var damlandslagets första heltidsanställda förbundskapten, han var även den första som ledde landslaget under en längre tid och på så sätt kunde bygga något starkt och varaktigt.

Lyfors ledde Sverige under åtta år 1980–1987 och hans största merit är förstås EM-guldet 1984 – det som fortfarande är Sveriges enda stora, internationella titel. Man kan nog utan tvekan säga att det var under Lyfors som svensk damfotboll tog sina första riktiga steg ut i rampljuset.

Även en lång tid efter sin period som förbundskapten för damlandslaget har Lyfors haft en liten koppling till laget. Han var ju nämligen gift med nuvarande landslagschefen Marika Domanski-Lyfors fram till sin död. Tankarna går förstås i första hand till henne och till andra närstående.

Lyfors bortgång var gårdagens stora svenska damfotbollsnyhet. Sent på kvällen kom en trevligare nyhet, nämligen att elitettan återigen består av 14 lag. Rävåsens IK Karlskoga stod överst på reservlistan, och klubben meddelade i går på sin hemsida att man tackat ja till den plats som blev ledig när Morön BK drog sig ur.

Tidernas sjukaste hattrick av Moore?

Publicerad den av
3

Just nu spelar USA mot Nya Zeeland i She Believes cup. Efter 40 minuter byttes den nyzeeländska backen Meikayla Moore ut mot Rebekah Stott. Då hade Moore stått för ett av tidernas sjukaste hattrick. Ett äkta hattrick i självmål.

För i paus är ställningen 3–0 till USA, och Moore har varit sista spelare på alla USA:s mål. Och det är inte bara så att hon varit sist på bollen, hon har verkligen styrt in den alla tre gångerna.

Jag har full förståelse för att Moore inte ville spela mer i matchen. För har det någonsin tidigare hänt på att någon gjort ett äkta hattrick av tre klockrena självmål?

Se målen här:

Meikayla Moore styr in USA:s 1–0-mål.
Meikayla Moore styr in USA:s 2–0-mål.
Meikayla Moore styr in USA:s 3–0-mål.