Supersöndagen slutade med svenskt guldjubel i London. För andra gången den här säsongen fick Magdalena Eriksson lyfta en trofé.

Tidigare under söndagen hade Bayern München tagit ett stort steg mot sitt tredje ligaguld. Laget vann 2015 och 2016, men har sedan dess fått se sig besegrade av Wolfsburg varje säsong.

I dagens tyska toppmöte startade fyra svenska spelare. I Bayern var högerförsvaret svenskt i form av Amanda Ilestedt och Hanna Glas. De ställdes mot Wolfsburgs vänsterytter Fridolina Rolfö. För Wolfsburg startade även Rebecka Blomqvist, hon spelade dock huvudsakligen på motsatt kant.

Det var rätt trevande fram tills Bayern tog ledningen i minut 34. Sydney Lohmann slog till direkt på en andraboll efter en inläggsfrispark. Skottet gick in under Wolfsburgsmålvakten Almuth Schult.

Den senare gjorde för övrigt sin blott andra ligamatch efter sin mammaledighet. Schult missade hela förra säsongen eftersom hon blev mamma till tvillingar. Under den här säsongen har hon jobbat sig tillbaka sakta men säkert. Noterbart är att Schult är den enda mamman i årets upplaga av Frauen-Bundesliga. Jämförelsevis finns det betydligt fler i damallsvenskan.

Strax efter Bayerns ledningsmål borde nog Lineth Beerensteyn haft straff när Blomqvist var nere i högerbacksposition och satte en rätt klumpig tackling. Wolfsburg kom dock undan där.

Och i 81:a minuten fick dagens toppmatch riktig nerv. Då var både Blomqvist och Rolfö utbytta. Däremot var Ewa Pajor kvar på planen. Det var också polskan som nickade in kvitteringen. Fler mål blev det dock inte.

Därmed har Bayern alltså ett riktigt fint guldläge inför det två avslutande omgångarna. Man leder med en marginal på två poäng och 20 mål. Således lär det räcka med fyra poäng på de två sista omgångarna för Münchenlaget.

I England föll avgörandet relativt snabbt. Redan i andra minuten gjorde Melanie Leupolz 1–0 för Chelsea och förstörde spänningen i avslutningsomgången. Fran Kirby fyllde sedan på med två mål och Sam Kerr och Erin Cuthbert med varsitt. Chelsea vann med 5–0 mot Reading och tog därmed sitt femte ligaguld efter 2015, 2017, 2018 och 2020.

Vi har ju tre svenska spelare i guldlaget. De har bidragit på följande sätt:

Magdalena Eriksson, 20 matcher, 1715 spelminuter, 1 mål
Jonna Andersson, 19 matcher, 1567 spelminuter, 0 mål
Zecira Musovic, 2 matcher, 180 spelminuter, 0 insläppta mål

För andra gången den här säsongen skickar vi ett grattis till Chelsea. Laget har ju tidigare vunnit ligacupen. Och det kan bli två titlar till. På söndag spelar laget final i Champions League. Dessutom är man ett av de 16 lag som är kvar i FA-cupen.

I damallsvenskan har vi bara kommit knappt fyra omgångar in i säsongen. I dag spelades tre matcher mellan helröda och helvita lag. Det slutade med oavgjort, fyra poäng till respektive färg.

I dagens första match var det röda Piteå som vann med 1–0 mot vita Växjö. Det var också ett möte mellan de två lag som låg längst ner i tabellen inför omgången. Piteås seger innebär att laget petar ner Växjö på nedflyttningsplatsen.

Sett till matchbilden var det knappast logiskt med hemmaseger. Efter en relativt jämn inledning var det gästerna som dominerade helt. Det slutade med att Växjö vann avsluten med 10–2 och avsluten mot mål med 7–1.

Men Växjö har kvar sin oförmåga att göra mål. På de fyra inledande omgångarna har man bara lyckats göra ett mål – en straff mot AIK. Känslan är att Växjö är för stabilt för att åka ur, och att det förr eller senare kommer att lossna även framåt. Man skapar ju chanser.

På seneftermiddagen spelades det två matcher till mellan vita och röda lag. Jag började att kolla mest på vita Rosengård mot röda Djurgården. Det var dock avgjort ganska tidigt. Rosengård imponerade och hade 2–0 redan efter tolv minuter.

Även om alla lagets tre mål i 3–0-segern kom i samband med fasta situationer tycker jag att de har ett mycket bättre spel i år. Det kännetecknas inte längre av bolltrampande och sidledspassningar. Tvärtom sökte exempelvis Caroline Seger hela tiden efter att hitta in på ytan mellan Djurgårdens backlinje och mittfält. Kul att se. Och framför allt väldigt lovande för FC Rosengård, som fått en kanonstart på serien.

I dag hade de även lite flyt. Efter att Sanne Troelsgaard från nära håll tryckt in 1–0-målet efter hörna så fick man 2–0 på ett självmål. Pigga Jelena Cankovic slog en frispark i ribban och var på väg ut i planen igen. Serbiskan hade dock sådan tur att bollen träffade Djurgårdens målvakt Kelsey Daugherty i huvudet, och gick trots allt i mål.

Eftersom matchen i Malmö tidigt kändes avgjord flyttade jag istället fokus till dagens tredje möte mellan vitt och rött. Vita Eskilstuna tog ledningen redan i sjätte minuten när ett avslut från Fanny Andersson tycktes såg ut att gå via näsan på Loreta Kullashi och in i mål.

Sedan var det på många sätt Kif Örebro mot Emma Holmgren. Det såg ut som att en storspelande Holmgren skulle fixa alla tre poängen till sitt vita lag. Men fyra sekunder in på övertiden lyckades det röda hemmalaget kvittera.

Om det var Berglind Ros Agustdottir eller Jenna Hellstrom som var sist på bollen var svårt att se. Däremot var det tydligt att Hellstrom var den som jublade mest. Inte så konstigt med tanke på att hon hade haft nästan alla Örebros chanser i matchen.

Sett till matchen var det helt i sin ordning att det blev delad pott mellan rött och vitt i Örebro.

I tabellen är det Rosengård i topp med maximala tolv poäng. Två bakom finns Kristianstad och fem bakom trean Häcken. Linköping ligger fyra med sex poäng, men en match mindre spelad. LFC kan alltså klättra upp på tredjeplatsen vid seger mot Piteå på torsdag.

Lite oväntat finns nykomlingen AIK på femte plats med fem poäng, samma som sexan Eskilstuna. Bakom dem finns fem lag med tre eller fyra poäng. Och allra längst ner i botten ligger Växjö DFF med bara en poäng.

Noterbart här är att just Växjö även låg sist i damallsvenskan efter fyra omgångar i fjol. Då hade man en poäng och målskillnaden 1–10. I år har man en poäng och målskillnaden 1–5. Då som nu hade man gjort målet på straff.

I fjol klarade Växjö till slut av att klättra ända upp på den övre tabellhalvan. Blir det en repris i år?

Noterbart också att nykomlingen IK Uppsala Fotboll låg femma i fjol efter fyra omgångar. De hade redan samlat sju poäng. Men som bekant rasade Uppsala efter den fina starten.

Fixar AIK att undvika en repris av Uppsalas säsong?

Det om damallsvenskan. Slutligen några ord om gårdagens final i amerikanska NWSL Challenge cup. Det var en match som slutade 1–1 efter mål av Christine Sinclair och Carli Lloyd. Det skulle ha kunnat vara 2001, men det är 2021 och veteranerna visar att gammal är äldst.

Portland Thorns vann sedan cupfinalen efter straffläggning. Det innebär att fjolårets Göteborgsspelare Natalie Kuikka kan skriva in ytterligare en titel i meritförteckningen.

I fjol blev det ingen ordinarie NWSL-säsong. Men i år skall det även bli ligaspel. Avspark är planerad till nu på lördag, och öppningsmatch är Racing Louisville (Freja Olofssons lag) mot Kansas City.

Noterbart är att de senaste årens suveräner North Carolina Courage har missat finalen i båda upplagorna av NWSL Challenge cup. Tar Courage revansch när det blir riktig säsong?

Dagens två damallsvenska matcher slutade med två intressanta resultat. Två resultat där de lag som backade hem och slog ifrån sig lär känna sig som segrare. I Linköpings fall blev det ju seger. I AIK:s fall handlade det om en vunnen poäng.

Lördagens första match var AIK–Hammarby, en match som slutade 2–2. Båda lagen är från Stockholmsområdet, är nykomlingar och har finländska målvakter. Fler likheter än så går knappt att hitta.

Exempelvis går det knappt att ha större skillnader i spelsätt än det är mellan lagen. Medan Hammarby är ett extremt spelande lag med bolltrygga och passningssäkra spelare i backlinjen har AIK knappt något passningsspel alls, och i backlinje och på mittfält är det rätt många hårt arbetande ”träben”. AIK har inte kapacitet att spela sig fram, utan skickar bara långt.

AIK:s trumf är att man har flera bra kontringsspelare. När man väl får kontroll på bollen i offensiva positioner finns det väldigt många intressanta kvaliteter. Trion Jenny Danielsson, Honka Hayashi och Rosa Kafaji kan alla skapa målchanser helt på egen hand – och Nora Rönnfors är blixtsnabb.

Det gör att AIK trots allt måste vara ett väldigt otäckt lag att möta. En motståndare där man lätt får bilden av att man är överlägsen i spelet. Men plötsligt blixtrar de till.

I dag var AIK rätt bra i ungefär 15 minuter. Det var nämligen under en kvart man orkade sätta lite press på Hammarbys bollhållare. Under den perioden vann man flera gånger bollen i sådana positioner att de fyra offensiva kunde utnyttja sina spetsegenskaper.

Kafaji och Danielsson hade haft varsitt rent friläge innan Rönnfors gjorde 1–0, snyggt framspelad av Hayashi och Emma Santamäki. Men efter den där kvarten dog AIK.

Övriga 75 minuter gick till Hammarby. Och efter att Madelen Janogy gjort 2–1 i minut 56 hade Hammarby typ åtta 100-procentiga chanser att punktera matchen.

AIK hade absolut ingenting mer än en massa rensningar. Inte förrän i minut 87, då man plötsligt blixtrade till med ett klassmål. Danielsson slog ett fint inlägg mot bortre stolpen, där Kafaji skapade sig yta genom att lura June Pedersen att ta några kliv framåt.

När bollen kom visade Kafaji varför hon anses vara en supertalang. För den styrningen på volley upp i närmaste krysset som hon stod för är ett mästerverk av hög svårighetsgrad.

Det målet betydde 2–2 – och att AIK återigen tagit poäng i en match där laget varit spelmässigt underlägset. Jag har inte sett matchen mot Djurgården. Men vad jag förstått har AIK nu ”stulit” fem poäng i den här serien. Fem otroligt viktiga poäng som förstås ger laget betydelsefullt självförtroende.

När det gäller Hammarby är laget tydligen trots allt kvar i fjolårets synder. Förra våren var laget väldigt spelskickligt, men ack så tunt och uddlöst. Under försäsongen tyckte jag att det såg ut som att spelskickligheten hade kryddats med offensiv spets.

I dag visade Hammarby upp ett mellanting mellan uddlöshet och offensiv spets. Man hade spets såtillvida att man skapade massor av 100-procentiga målchanser. Men när man väl hade de där chanserna var det rätt uddlöst. Visst gjorde Milla-Maj Majasaari ett par riktigt fina räddningar. Men att det blev 2–2 berodde mer på Hammarbys oförmåga i straffområdet än på Majasaaris storspel.

Trots det som hänt under de fyra första omgångarna känner jag inte att tipsen av Hammarby som sexa och AIK som jumbo är orimliga. Däremot börjar jag ångra att jag tippat guldet till Göteborg.

För BK Häcken FF spelar verkligen inte som ett guldlag för tillfället. Sett till matchbild borde de förstås ha tagit minst en poäng i dagens hemmamatch mot Linköping.

Men Häcken har tappat spetsen i spelet. Under hela försäsongen, fram till och med cupsegern mot Rosengård, hade Häcken kvar den fart och det flyt som har kännetecknat Göteborg FC under de senaste tre säsongerna. Och det var ju just efter segern mot Rosengård som jag ändrade mig. Fram till dess hade jag Rosengård på guldplats, och Häcken som tvåa.

Nu känner jag att jag borde ha lyssnat på alla varningssignaler och stått fast vid att tippa guldet till Malmö. För nu är det där snabba, attraktiva och vägvinnande Göteborgsspelet som bortblåst.

Sedan damallsvenskan började har Häcken blivit sämre och sämre. I dag kändes laget mer som en kopia av FC Rosengård modell 2020 än av sin företrädare Kopparbergs Göteborg FC. De hårda och fina passningarna har ersatts av långa bolltransporter och av en hel del bolltrampande.

Det känns som att det nu är upp till bevis för Mats Gren att visa vad han går för som tränare. Och det måste hända något snabbt. Annars kan guldtåget snart ha gått för Häcken.

Fram till i dag har jag för övrigt sett Häcken som megafavorit till cuptiteln. Men om inte Häcken kan prestera bättre än det här känns det som väldigt bra läge för Eskilstuna på torsdag. United har som bekant en väldigt bra målvakt, och ett par riktigt vassa kontringsspelare. Det kan således bli en hyperintressant cupfinal.

För Linköpings del var dagens 1–0-seger förstås en rejäl självförtroendehöjare. Det är synd att säga att LFC imponerade. För faktum är att laget länge bara försvarade sig, och helt saknade ett eget anfallsspel. På slutet kom Cornelia Kapocs in lyfte offensiven en aning. Men totalt sett var det i princip spel på LFC:s planhalva från start till slutsignal.

Men precis som AIK blixtrade till mot Hammarby blixtrade LFC till två gånger. Båda gångerna blev det frilägen för Uchenna Kanu. Och första gången rullade nigerianskan lugnt in bollen i mål.

Det var för övrigt på många sätt ett slumpanfall. Men ett väldigt snyggt sådant. Det började med en lång och hög frispark från Cajsa Andersson och eget straffområde. Vid mittplan vann Frida Leonhardsen Maanum en nickduell. Hennes skarv gick till Therese Simonsson, som i sin tur klackade in bollen på ytan bakom Häckens backlinje. Där kom Kanu med så hög fart att hon blev helt fri.

Sett till matchbild var Linköpings seger en stöld. Men fotboll handlar ju om att göra mål – och att hitta sätt att vinna. Det visade sig att LFC hade hittat en vinnande taktik i dag, och laget behöver inte på något sätt skämmas över sin seger. Precis som att AIK inte behöver skämmas över sin poäng.

LFC:s seger var förstås jackpot för FC Rosengård som nu har chansen att redan efter fyra omgångar ha en fempoängslucka till tänkta huvudmotståndaren i guldracet. Men då måste förstås Malmöklubben vinna morgondagens hemmamatch mot Djurgården.

När den här helgen startar är det Kristianstads DFF som leder damallsvenskan. Man gör det efter 1–0-seger mot Vittsjö i gårdagens Skånederby.

Det var tyvärr en rätt tråkig match. Framför allt var den första halvleken en enda lång gäspning. Det enda jag antecknade under den var fem hörnor.

Det blev lite mindre tråkigt efter paus, men tyvärr nådde aldrig matchen de höjder jag hade hoppats på. Jag räknade till 3–0 klara målchanser till Kristianstad. Segermålet bokfördes till slut som självmål, vilket kändes rimligt. Det var ju nämligen Sandra Adolfsson som sprang in en retur från Sabrina D’Angelo i eget mål.

Därmed har KDFF nu tio poäng på fyra omgångar. Målskillnaden är 5–2, vilket visar att laget mer imponerat genom stabilitet än genom blixtrande offensiv så här långt.

Vittsjö tog en fin poäng mot Häcken förra helgen. Nu föll man alltså på ett självmål. Laget har väl ännu så länge inte nått den nivå jag trott att man skulle hålla. Framför allt tycker man ju att de borde ha kapacitet att få till mer fler än tre mål på fyra matcher.

Ett av de där tre målen var ju för övrigt kvitteringen mot Häcken förra helgen. Det målet fick Vittsjö lite som en jinx-gåva från mig. För efter den hyllning av Jennifer Falk jag skrev härom veckan låg det väl kanske lite i luften att hon skulle göra en tavla.

I och med Häckens poängförlust är Rosengård nu enda laget med full poäng. Två mål på drygt 65 sekunder i 25:e och 26:e matchminuterna ordnade segern senast mot Eskilstuna. Det var de båda tidigare Unitedspelarna Mimmi Larsson och Olivia Schough som stod för målen.

Jag jobbade i söndags och har bara sett höjdpunkter från den dagens matcher. Men jag fick ett tips att kolla en situation i slutminuten av första halvleken på Tunavallen. En situation där Sanne Troelsgaard stod för ett regelbrott.

Och tipset stämde – jag tycker att det är självklart att danskan borde ha fått ett rött kort för det som går att kategorisera som ett slag eller möjligen som en hård och aggressiv knuff.

Det är ju omöjligt att veta exakt var någon annan har sin blick. Men domare Sara Wiinikka är i alla fall vänd mot situationen och borde ha haft bra chans att se förseelsen. Efter lång diskussion med sina båda assisterande domare nöjde sig Wiinikka med ett gult kort. Trots det vara det färdigspelat för Troelsgaard. Hon byttes ut i halvtid.

I söndagens tredje match hade vi också ett omdiskuterat domslut. Det handlade om den straff på vilken AIK:s japanska mittfältsstjärna Honoka Hayashi satte segermålet mot Djurgården.

Jag hade inte dömt straff för den tacklingen från Gudrun Arnadottir mot Linda Hallin. Men isländskan träffar ju även lite fot, så det går att uppfatta som straff. Men en gissning är att försvararen kommer undan utan blåsning i den här typen av situationer vid cirka 95 procent av fallen. Djurgården hade alltså otur, medan AIK hade tur.

2–1-segern var AIK:s första trepoängare i damallsvenskan sedan bortavinsten mot Piteå den 5 oktober 2014. Det anmärkningsvärda här är att AIK hade spelat 26 raka matcher utan seger inför förra helgens derby. Det blev 27:e gången gillt…

Och nu ligger nykomlingen lite oväntat på fjärde plats efter tre omgångar.

I det här derbyt stod för övrigt Milla-Maj Majasaari för en makalös räddning i den första halvleken. Låg raklång och styde ut Daniela Zamoras nick till hörna. Näst efter Jennifer Falks räddning mot Växjö var det nog den svettigaste räddningen hittills i serien. Majasaari var en spelare jag satte frågetecken för inför serien. Hittills har hon varit precis så bra som hon nog måste vara om AIK skall klara kontraktet.

När jag ändå är inne på fina räddningar stod Emma Holmgren även för ett par sådana mot Rosengård.

Holmgren mot Falk blir en kul match i matchen i torsdagens cupfinal på Bravida Arena. Det är nästa veckas första final under en stor finalvecka i Göteborg. Nästa söndag står ju Gamla Ullevi som värd för Champions Leaguefinalen mellan Chelsea och Barcelona.

Till söndagens final ansökte arrangören om dispens för att ta in 500 åskådare. Det avslogs dock från regeringshåll i går. Det blir alltså tomma läktare när Sverige för första gången står värd för damfotbollens största klubbmatch.

Apropå finalerna noteras att det spelas två damallsvenska matcher samtidigt som cupfinalen. Det känns ju på många sätt som väldigt konstigt. Vill man höja statusen på cupen bör man ju låta finalen få största möjliga fokus.

Det svenska fokuset i finalen blir ju förstås riktat mot Chelsea, och i första hand Magdalena Eriksson och Jonna Andersson, men även lite mot Zecira Musovic. Chelsea hade allt det flyt man behöver i stora matcher när man slog ut Bayern München i semifinalen.

För på många sätt blev det bortamål som Melanie Leupolz inte hade en aning om att hon nickade in, helt avgörande. Man hade även flyt i slutet av hemmamatchen när Eriksson räddade ett skott från Klara Bühl på mållinjen. Men allt var förstås inte tur. Chelsea är otroligt vasst framåt, och blir en tuff nöt att knäcka för Barcelona.

Barcas semifinal mot PSG blev också en nagelbitare. Men spanjorskorna vann till slut hemmamatchen med 2–1 efter att Lieke Martens gjort båda målen. Vid det första var hon verkligen på gränsen till offside i förstaläget. Sedan bröt hon snyggt in och satte på Martensvis bollen vid bortre stolpen.

Det andra målet var hon rätt ställe på ett fint inspel från Caroline Graham Hansen.

En av veckans bättre damallsvenska nyheter handlade om Sveindis Jane Jonsdottir. Magnetkameraundersökning visade att hennes knäskada inte var så allvarlig, utan att hon snart är tillbaka i spel igen. Kul för henne, Kristianstad och för hela damallsvenskan.

En oväntad nyhet kom under fredagen när elitettans sensationslag så här långt, Älvsjö AIK, meddelade att de brutit kontraktet med tränaren Fredrik Andersson.

Under de tre matcher Andersson lett laget i elitettan har man två segrar och ett kryss, och ligger på damallsvensk uppflyttningsplats. Någon förklaring till varför man bryter med Andersson finns inte i den korta texten på klubbens hemsida. Vi får se om vi får några svar framöver.

När jag skriver det här börjar dagens Stockholmsderby mellan AIK och Hammarby. Även om det spelas ytterligare några intressanta matcher på svensk mark i helgen, bland annat eftermiddagens Häcken–Linköping, så får vi riktiga blicken utanför landets gränser för att hitta helgens tre riktigt stora matcher.

I kväll 19.00 är det final i NWSL Challenge cup mellan Portland och Gotham FC. Det senare är det lag som tidigare har hetat Sky Blue FC.

Den amerikanska finalen är dock bara lite av uppvärmning inför morgondagens godbitar. Då har vi lite av en supersöndag i internationell damfotboll. Då skall engelska WSL avgöras, och sannolikt kommer vi även få veta var guldet i Frauen-Bundesliga kommer att hamna.

Det är bara omgång 20 i den tyska ligan. Men det mesta talar för att vinnaren av matchen Wolfsburg–Bayern München också tar hem guldet. Inför avspark ser tabelltoppen ut så här:

Bayern München 19 +65 54
Wolfsburg 19 +45 52
Hoffenheim 20 +27 38
Turbine Potsdam 19 + 2 32

Efter söndagens toppmöte har Bayern kvar bortamatch mot femman Leverkusen och hemmamöte med sexan Eintracht Frankfurt medan Wolfsburg skall möta Frankfurt borta och slutligen ta emot nian Werder Bremen.

Mycket talar för att topplagen kommer att ta full poäng i de två slutomgångarna. Och att serien alltså avgörs i morgon.

I engelska WSL är det helt klart att guldet delas ut i morgon. Ligan är nämligen framme vid sin slutomgång. Där har det sedan länge stått mellan Chelsea och Manchester City. Läget inför sista omgången är så här:

Chelsea 64–10 54
Manchester City 64–13 52

City ställs mot ett West Ham som slåss för kontraktet, medan Chelsea tar emot sexan Reading. Båda topplagen är storfavoriter till att ta tre poäng. Men det kan ju kanske komma in nerver i bilden. Det finns alltså förutsättningar för en kul damfotbollssöndag.

Här är slutligen helgens tv-guide. Några matcher är redan igång. Bland annat står AIK–Hammarby 1–1 efter att Nora Rönnfors först gjort 1–0 och Eva Nyström nyss kvitterat på nick efter hörna. Hammarbys hörnor har för övrigt visat att AIK-målvakten Majasaari behöver jobba på sitt spel i luftrummet.

Lördag
12.30: Juventus–Napoli i italienska Serie A Femminile. Sänds på Viaplay.
13.00: AIK–Hammarby i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
13.00: BP–Bollstanäs i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
13.00: Sundsvalls DFF–Mallbacken i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
15.00: Alingsås FC United–IFK Kalmar i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
16.00: Häcken–Linköping i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
19.00: Portland Thorns–Gotham FC i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.

Söndag
12.00: Lidköpings FK–Morön BK i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
12.30: Milan–Fiorentina i italienska Serie A Femminile. Sänds på Viaplay.
13.00: Piteå IF–Växjö DFF i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
13.00: Wolfsburg–Bayern München i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
15.00: Jitex BK–IFK Norrköping i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
15.00: Älvsjö AIK–IK Uppsala Fotboll i elitettan. Sänds på SportexpressenPlay.
15.30: Chelsea–Reading i engelska WSL. Sänds på Viaplay.
15.30: West Ham–Manchester City i engelska WSL. Sänds på Viaplay.
16.00: FC Rosengård–Djurgårdens IF i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
16.00: Kif Örebro–Eskilstuna United i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
16.30: Athletic Club–Real Sociedad i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viaplay.

Ibland är man snett på det. Inför dagens båda semifinaler i Champions League räknade jag mer eller mindre ut ett av de fyra lagen – FC Bayern München.

Jag lade stor tyngd på att Bayern tappade sin defensiva stabilitet i samband med att målvakten Laura Benkarth skadade knät för tre veckor sedan. Och att rapporterna från Tyskland gjorde gällande att 19-åriga Maria Luisa Grohs skulle göra Champions Leaguedebut i dag.

Men det visade sig att Benkarth var frisk, och tillbaka. Och med henne återuppstod även Bayerns defensiva stabilitet. Dagens 2–1-seger mot Chelsea var stabil, och hur rättvis som helst.

Och vi hade svenska spelare i huvudroller. Lite i skymundan gjorde Amanda Ilestedt en defensiv kanoninsats och plockade bort Sam Kerr ur matchen.

Den som glänste i rampljuset var Hanna Glas. Högerbacken hade assist till 1–0 och gjorde själv matchavgörande 2–1. Assisten var ett hårt inlägg som Chelseamålvakten Ann Katrin Berger bromsade lagom mycket för att Sydney Lohmann skulle komma rätt och kunna nicka in bollen. Jag skulle kalla det en liten målvaktstavla.

2–1 var ett läckert vänsterskott. Glas utmanade Jonna Andersson på högerkanten. Andersson var beredd på att Glas skulle försöka ta sig runt på utsidan när Glas istället gick inåt och sköt med ”fel” fot. Det visade sig dock att vänstern var helt rätt den här gången.

Bayern vann alltså fullt rättvist. Man vann även målvaktsmatchen. Benkarth gjorde en kanonmatch, medan annars hyllade Berger inte var så bra som vi vant oss vid den här våren. Chelseas mål var ju för övrigt ett rent turmål. Melanie Leupolz träffades av en undannick från Marina Hegering. Leupolz hade ingen aning om att hon träffades av bollen. Alltså var det ren tur för Chelsea att bollen gick i en snygg båge och damp ner i bortre burgaveln.

Det var mycket svenskt i matchen. Det var nämligen även svenska domare. Sara Persson var huvuddomare, och klarade sig alldeles utmärkt. Jag var lite förvånad att hon inte varnade Millie Bright för en sen och ful tackling mot Klara Bühl just innan segermålet. Där gjorde dock Persson det bra när hon gav Bayern fördel, vilket ledde till målet. Men nog borde Bright fått ett kort retroaktivt?

I övrigt var det lite gnäll kring några inkast, men inga större saker. Kul att svenska domare kan göra bra insatser på den internationella scenen. Vi är ju ett gäng som inte alltid är helt nöjda med prestationerna på hemmaplan.

I den första semifinalen blev det 1–1 mellan PSG och Barcelona. Det var en väldigt öppen och underhållande match. Efter en stund gjorde jag en anteckning med versaler, jag skrev: CAROLINE GRAHAM HANSEN.

Orsaken var att jag noterade att varje gång jag sett den norska ytterforwarden det senaste året så har hon varit fullständigt lysande. Jag kan inte komma på någon annan utespelare som hållit en så hög och jämn nivå.

Som jag ser det måste Graham Hansen vara topp tre av världens bästa spelare det här året. Vilka de andra två på topp tre är känns svårare. Men kanske att PSG-duon Kadidatou Diani och Marie Antoinette Katoto vill ha ett ord med i spelet?

Katoto blev mållös i dag. Men hon hade ett skott i insidan av stolpen. Och såg jag rätt var det hon som nickade fram bollen till Alana Cook vid 1–1-målet.

Dagens resultat innebär att båda matcherna i högsta grad lever inför returerna. Och känslan är att det trots allt är fördel för dagens båda bortalag. Barca är ju vidare vid matchstart nästa söndag. Och att förlora med 2–1 på bortaplan är inget dåligt resultat, för det innebär att man avancerar på 1–0-seger hemma. Så även Chelsea har ett väldigt bra utgångsläge.

I damallsvenskan har Eskilstuna skaffat sig ett bra utgångsläge. I dag vann man för första gången en bortamatch i Piteå. Jag hade fokus på PSG–Barca, men kikade då och då även på mötet i Norrbotten.

Där såg Piteå ut att starta piggast de första tio minuterna. Sedan gjorde United 1–0, och efter det var det gästernas match. Det blev egentligen aldrig speciellt spännande. En spelare som var väldigt bra var Felicia Saving, som ofta med fina passningar spelade ut på fria ytor.

På övertid hörde jag Eskilstunatränaren Magnus ”Munken” Karlsson skrika att han var grymt besviken. Det var riktat mot domaren, och jag jag förstår Karlsson fullt ut.

För det var riktigt svagt av domare Magnus Römo Mella att inte ge Jennie Nordin ett andra gula kort för det brottningskast som Nordin tog på Loreta Kullashi precis när ordinarie tid tickade ut.

Jag noterade för övrigt att fyra av helgens sex matcher dömdes av manliga domare. Och i den första omgången var det tre manliga domare. Totalt har alltså sju av tolv damallsvenska matcher dömts av män.

17.00 möts svensklagen Bayern München och Chelsea i semifinal i Champions League. Inget av dem har tidigare nått final i turneringen.

Men den 16 maj fins antingen Amanda Ilestedt och Hanna Glas eller Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Zecira Musovic på Gamla Ullevi för att för första gången uppleva en Champions Leaguefinal.

Och faktum är att det mesta talar för Chelsea. Jag ger den engelska ligaledaren 80–20 mot ett Bayern som hastigt och mindre lustigt tappat sin defensiva stabilitet.

Det var för tre veckor sedan, under semifinalen i tyska cupen mot Wolfsburg, som målvakten Laura Benkarth skadade ena knät. Hon spelade klart den matchen, men har inte kunnat spela sedan dess. Fram till den dagen hade Bayern bara släppt in tre mål i ligan. Utan Benkarth har man släppt fem mål på två matcher. Det är förstås otroligt illavarslande mot ett sylvasst Chelsea.

I dag gör Maria Luisa Grohs debut i Champions League. Och det vilar ett tungt ansvar på hennes 19-åriga målvaktsaxlar. I övrigt tippar Uefa att Bayern startar med följande elva: Grohs – Glas, Marina Hegering, Simone Laudehr, Ilestedt – Lina Magull, Sarah Zadrazil – Lineth Beerensteyn, Linda Dallmann, Klara Bühl – Lea Schüller.

Personligen tror jag mer på att Bayern startar med samma tio utespelare som man gjorde mot Wolfsburg i den där cupsemin. Det skulle innebära att Carina Wenninger går in istället för Laudehr i mittförsvaret.

Uefa tippar att Chelsea startar på följande sätt: Ann Katrin Berger – Niamh Charles, Millie Bright, Sophie Ingle, Andersson – Melanie Leupolz, Ji So-Yun – Fran Kirby, Pernille Harder, Erin Cuthbert – Sam Kerr.

Det antyder att Magdalena Eriksson fortsatt är så besvärad av sin skada att hon inte kan spela. Eriksson testades innan toppmatchen i ligan mot Manchester City i onsdags, men då kunde hon inte spela. Jag är övertygad om att manager Emma Hayes helst vill ha in Eriksson bredvid Bright i mittförsvaret.

Mot City startade Jess Carter som högerback, och jag tippar att Chelsea kör med samma elva även i dag.

Chelsea är ett kontringslag och jag tippar att vi får se en match där Bayern håller i bollen, men där de måste vara väldigt noga med var de tappar den. För det går väldigt fort när Chelsea ställer om. Men faktum är att det även gäller omvänt. Bayern är också väldigt snabbt och farligt i sina omställningar.

Matchen har alltså avspark 17.00 och visas av Aftonbladet för pluskunder. Länk finns här.

Jag håller alltså Chelsea som storfavorit till att ta en finalplats. Kampen om den andra finalplatsen känns betydligt mycket mer öppen. Där börjar PSG hemma mot Barcelona i dag. Avspark är 15.00 och även den visas av Aftonbladet för pluskunder. Länk här.

PSG och Barca är två lag som givit mig väldigt positiva vibbar det här året. PSG har tagit över den franska kronan från Lyon. Jag har sett de båda lagens tre inbördes möten den här säsongen, och även om Lyon vann en av dem har PSG varit det bättre laget i alla tre. PSG är alltså bättre än någonsin tidigare.

Men det är även Barca. De dansar igenom sin liga på ett sjukt imponerande sätt. Man har 24 raka segrar och osannolika målskillnaden 125–5. I kvartsfinalen mot Manchester City avgjorde man redan i första mötet genom att vinna med 3–0 på hemmaplan. Jag känner verkligen att det är 50–50 mellan de båda lagen.

När det gäller startelvorna tippar Uefa att PSG startar så här: Tiane Endler – Ashley Lawrence, Irene Paredes, Paulina Dudek, Perle Morroni – Sarah Däbritz, Formiga, Grace Geyoro – Sandy Baltimore, Marie-Antoinette Katoto, Jordyn Huitema.

Det är till tio elftedelar samma lag som slog ut Lyon i förra veckan. Frågetecknet här är vem som ersätter skadade Kadidaatou Diani. Jag tror faktiskt mer på Ramona Bachmann än på Huitema. Men Uefa har kanske något inside.

Uefa tippar slutligen på följande elva för Barcelona: Sandra Paños – Marta Torrejón, Andrea Pereira, Mapi León, Leila Ouahabi – Aitana Bonmati, Kheira Hamraoui, Alexia Putellas – Caroline Graham Hansen, Jennifer Hermoso, Mariona Caldentey.

Noterbart här är att viktiga Patri Guijarro är avstängd i första matchen, vilket öppnar för Hamraoui på mittfältet. Samt att förstavalet som toppforward, Asisat Oshoala, är fotskadad.

Jag upplever alltså lagen som jämbördiga, och tycker att det är otroligt svårt att tippa vinnaren. Men eftersom båda inte kan gå till final måste jag ju välja ett. Då tar jag efter mycket tvekan ändå Barca. Här är det magkänslan som avgör, och kanske lite att Barca har lyckats bättre i Champions League de senaste åren, och den typen av rutin brukar vara viktig i avgörande matcher.

Men jag vacklade in i det sista. Jag tycker ju att PSG har en klart bättre målvakt, något som kan bli avgörande. För det skulle inte förvåna om det här dubbelmötet både går till förlängning och straffar.

Seriefinalen i engelska WSL mellan Manchester City och Chelsea slutade 2–2. Därmed är det fördel Chelsea i guldkampen. Och det var Emma Hayes och hennes lag som jublade när slutsignalen ljöd.

Med två omgångar kvar att spela är det numera bara Chelsea som har guldet i egna händer. Här är tabelläget:

1) Chelsea 20 62–10 51
2) Man City 20 61–13 49

Det var en sevärd match, med fint underhållningsvärde i den första halvleken och massor av spänning i den andra.

Noterbart är att båda lagen kom till spel utan sina ordinarie lagkaptener i mittförsvaren. Hos Manchester City har Steph Houghton saknats i 1,5 månader. I hennes frånvaro är det ordinarie vänsterbacken Alex Greenwood som fått kliva in i mittförsvaret bredvid Abby Dahlkemper.

I Chelsea hade tydligen Magdalena Eriksson testats på förmiddagen, men inte visat sig vara i matchdugligt skick. Vad det handlar om för problem har jag inte hittat någon uppgift om, men Eriksson fick ju kliva av cupmatchen i fredags så helt oväntat var det inte att hon skulle missa toppmötet. Hon ersattes av mittfältaren Sophie Ingle i mittförsvaret.

Ingen Eriksson alltså. Däremot spelade Jonna Andersson hela matchen som vänsterback. Hon hade det stundtals rätt jobbigt med kvicka och tekniska Chloe Kelly. Bland annat var Kelly ett par meter före Andersson när högeryttern stötte in 1–1-målet.

Vid det där målet var dock mittbacken och vikarierande lagkaptenen Millie Bright den mest olyckliga. För nog borde väl Bright ha fått bort Lauren Hemps inspel?

Det var Chelsea som tog ledningen både med 1–0 och 2–1. Båda målen bar Sam Kerrs signatur. Samma dag som Australien lottades mot Sverige i OS visade Australiens superstjärna superklass. 1–0 var en nick på hörna. Kerr lurade Caroline Weir med sin löpning och satte distinkt bollen vid första stolpen.

2–1 gjordes på straff av Pernille Harder. Men det var Kerr som fixade straffen mer eller mindre på egen hand. Och på övertid var det väldigt nära att Kerr också gjorde ett 3–2-mål.

Men det blev alltså en poäng vardera. Chelsea ledde med 2–1 i paus, och hade länge bra kontroll i den andra halvleken. Sedan stod man för en dubbel bjudning i minut 74 – och var plötsligt riktigt illa ute.

Först spelade Fran Kirby bollen blint bakåt på egen planhalva, och gav Chloe Kelly öppen gata på sin kant. Sedan borde Millie Bright definitivt ha fått bort inspelet. Men Bright slog hål i luften, och Lauren Hemp tryckte in 2–2-målet.

Bright var alltså riktigt olycklig i matchen. Däremot var Ann-Katrin Berger Chelseas defensiva matchvinnare. Den tyska landslagsmålvakten räddade Chelsea i Champions League mot Wolfsburg. Nu räddade hon sitt lag igen. Framför allt stod hon för en högkvalificerad räddning via ribban på en nick från Hemp i 79:e minuten.

Berger har verkligen visat högsta världsklass den här våren. På övertid hade hon dock lite tur när Lucy Bronze kastade sig in framför Jonna Andersson och nickade precis utanför ena stolpen.

Om Berger och Kerr var Chelseas stora spelare i matchen så hade Hemp och Kelly samma roller i Manchester City. Det båda kantspelarna är verkligen två jätteattraktioner i ett lagbygge som annars bäst beskrivs som en lagmaskin.

Hos Chelsea byttes målskytt Harder ut efter en timme. Utöver en kall straff fick hon inte mycket uträttat. Det känns inte som att tränare Hayes har lyckats ge Harder en roll i Chelsea där danskan kommer till sin rätt. Chelseas offensiv är väldigt mycket Kerr och Kirby, och lite för lite Harder.

Det är för övrigt intressant att höra omdömena om tränare Hayes. Vissa hyllar henne ohämmat och kallar henne världens bästa tränare. Andra hävdar att hennes taktiska kunnande är högst begränsat, och att Chelsea hade mått bäst av att få in en ny coach.

Jag ser Chelsea för sällan för att kunna ställning i frågan. Men samtidigt som Hayes varit väldigt framgångsrik har jag noterat väldigt långa startsträckor i Chelsea både för Sam Kerr förra året och nu alltså även för Pernille Harder.

Klart är att Hayes den kommande månaden kan förstärka sin position i Chelsea. Då jagar ju klubben både seger i Champions League och i WSL. Man har dessutom redan vunnit ligacupen – och är kvar i den upplaga av FA-cupen som avslutas i höst.

USA, Australien och Nya Zeeland i nämnd ordning. Tuffare OS-lottning gick det inte att få.

Precis som i VM 2015 får vi både USA och Australien i gruppen. För sex år sedan blev det kryss mot båda – men det blev också Sveriges sämsta stora mästerskap hittills.

När den tidigare OS-mästarinnan för USA, Lindsey Tarpley drog lotterna till OS-fotbollens gruppspel inledde hon med att sätta sitt USA mot Sverige. Så har det sett ut i fem raka VM-gruppspel från och med 2003.

I OS har dock inte Sverige och USA lottats i samma grupp sedan 1996. Däremot minns vi väl alla hur Lisa Dahlkvist blev stor matchvinnare när vi slog ut amerikanskorna efter straffläggning i kvartsfinalen 2016.

Det är tufft att möta USA i öppningsmatchen. Visst gjorde vi nyligen en bra träningsmatch mot dem, men det var hemmaplan och USA vilade halva sin ordinarie startelva. Det blir betydligt tuffare på Tokyo Stadium den 21 juli. Där ser jag amerikanskorna som favoriter med 60–30–10.

Tre dagar senare väntar Tony Gustavsson och Australien. De har ett lag där stommen varit med sedan 2011, och spelarna borde stå på sin topp. Sett till hur man spelade i senaste landslagsfönstret är man långt ifrån den där toppen. Men spelarmaterialet är starkt, och Gustavsson har ju några månader på sig att få ordning på spelet. Hinner han?

Hur som helst är det långt ifrån någon lätt lottning. Australien har fantastisk fart i omställningarna med blixtsnabba spelare som Sam Kerr, Hayley Raso och Caitlin Foord. Man har ju även Vittsjöstjärnan Emily Gielnik i toppform.

I VM 2015 blev det kryss mot The Matildas i en match Sverige var tvunget att vinna. Sedan hade vi tur med resultaten och gick ändå vidare ur gruppspelet som en av de bästa grupptreorna. Nu håller jag Sverige som favorit, men bara med 35–40–25.

Slutligen väntar Nya Zeeland i sista gruppmatchen. Det är ett väldigt fysiskt lag, ett hårt arbetande sådant. Känslan är att Ali Riley och de andra nyzeeländskorna var bättre för sju–åtta år sedan. Men det är ingen svensk plockseger, speciellt inte om man har kniven mot strupen. Jag säger ändå 65–25–10 i svensk favör.

Eftersom två av tre grupptreor går vidare bör Sverige klara av att avancera till kvartsfinal – trots riktigt tuff lottning. Det gick inte att sätta ihop en svårare grupp sett till världsranking.

USA var högst rankat i första potten, Sverige var högst rankad i den andra och Nya Zeeland var klart högst rankat i den fjärde. Australien var i och för sig en plats bakom Kanada i den tredje potten, men eftersom USA och Kanada inte kunde placeras i samma grupp är det alltså svårast möjliga grupp.

Så här ser hela lottningen ut: (Siffrorna inom parentes är aktuell världsranking)

Grupp E: Japan (11), Kanada (8), Storbritannien (6–gäller England) och Chile (37). Total rankingpoäng: 62.
Grupp F: Kina (14), Brasilien (7), Zambia (104) och Nederländerna (3). Total rankingpoäng: 128.
Grupp G: Sverige (5), USA (1), Australien (9) och Nya Zeeland (22). Total rankingpoäng: 37.

Det här är en vecka där det är tv-matcher på flera vardagskvällar och några nätter. På onsdag kväll väntar en riktig godbit i form av seriefinalen i engelska WSL mellan Manchester City och Chelsea.

När topplagen har tre eller fyra omgångar kvar att spela är de båda lagen i praktiken klara för de två första platserna. Det inbördes mötet har förutsättningar att avgöra vilket av lagen som tar hem guldet.

Inför avspark ser tabelltoppen ut så här:

1) Chelsea 19 60– 8 50
2) Man City 19 58–11 48
3) Arsenal 18 57–14 38
4) Man United 19 37–19 38

Om Chelsea vinner på onsdag är guldet i princip klart. Då leder man med fem poäng med två omgångar kvar. Men även vid en seger för City är det nästan avgjort. Manchesters bästa lag avslutar nämligen mot bottenlagen Birmingham och West Ham, två lag som man bara skall vinna mot.

Det är även en vardagsmatch i damallsvenskan. Det är Häcken som tar emot Växjö på fredag. Jag var på plats när de båda lagen möttes i svenska cupen. Då vann Häcken, men inte utan problem. Det blir intressant att se i vilken riktning de båda lagen utvecklats sedan dess.

Här är listan över veckans tv-matcher:

Tisdag:
19.00: West Ham–Aston Villa i engelska WSL. Sänds på Viasat Sport Premium och Viaplay.

Onsdag:
00.00: Gotham FC–North Carolina Courage i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.
16.00: Turbine Potsdam–Bayern München i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
19.00: Manchester City–Chelsea i engelska WSL. Sänds på Viaplay.

Torsdag:
00.30: Chicago Red Stars–Kansas City i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.
01.00: Orlando Pride–Washington Spirit i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.
04.00: Portland Thorns–OL Reign i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.

Fredag:
19.00: BK Häcken FF–Växjö DFF i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play.
19.15: Bayer Leverkusen–SGS Essen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.

Slutligen en liten notering. Sedan ett år tillbaka finns det ett socialt media som heter Clubhouse. Där kommer tv-kommentatorn Marcus Bühlund och experten Pär Lagerström leda debatt om den första omgången av damallsvenskan i morgon tisdag 20.00. Jag har lovat att haka på, förutsatt att diskussionen fortfarande är igång när min träning är över. Är du intresserad finns en länk här.

Fem timmar damallsvensk premiärsöndag är över. Och kortfattat fick vi se tre av de fyra lag jag tippat på medaljplats ta tre poäng.

Favoriterna Häcken och Rosengård visade mästartakter, inte genom att spela briljant fotboll, utan genom att vinna med 1–0 trots att spelet stundtals hackade. Det är ju så man känner igen topplag – att de vinner även dagar då de inte imponerar i spelet.

Rosengård hade det allra tuffast. Alldeles nyss nickade Stefanie Sanders in Rosengårds segermål på 25 sekunders övertid. Linköping stod upp väl och såg ut att få en poäng när Rosengård fick frispark på vänsterkanten i slutsekunderna.

Malmöklubben har flera nickstarka spelare i försvar och på mittfält. Att de nu även fått in en nickstark forward kan bli tungan på vågen i höst.

Eftermiddagsmatchen på Kanalplan, även kallad Hammarby IP, blev ungefär som jag väntat mig. Häcken rivstartade och var väldigt bra första kvarten. Där fick man också med sig det (lite turliga) mål som blev matchens enda.

Under resten av den första halvleken, och cirka tio minuter in i den andra, visade Hammarby att deras fina passningsfotboll även funkar i allsvenskan. Under de 40 minuterna hade inte Häcken kontroll på matchen. Utan det var Hammarby som var bäst.

Dock skall det sägas att Bajen bara kom till en handfull halvchanser i den här matchen. Man saknade den tyngd och spets som krävs för att skapa de där riktigt 100-procentiga målchanserna.

Häcken däremot spelade stundtals rätt dåligt – men man kom till målchanser. Häcken hade fyra–fem chanser som var klart farligare än Hammarbys bästa. Och de sista 35 minuterna kändes det som att det svenska mästarlaget hade så god kontroll man bara kan ha i uddamålsledning.

Trots förlusten visade Hammarby att det finns klass i laget. Bara det att man fick Häcken att byta spelsystem till 4–2–3–1 i den andra halvleken säger mycket. I varje fall har inte jag sett Mats Gren byta system tidigare i år.

En riktigt kul grej var att 16-åriga Ellen Wangerheim var den första halvlekens klart bästa anfallare. Som ensam Bajenforward spelade hon moget, klarade den fysiska biten utmärkt – och överglänste Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund ganska rejält.

Medan Hammarlund var direkt dålig ända tills hon byttes ut så blixtrade Blackstenius till med ett par riktigt högklassiga aktioner i den andra halvleken.

Wangerheim försvann ur matchen efter paus, när hon flyttades ut på en kant. Men 16-åringen visade alltså ännu en gång att hon redan är en högklassig damallsvensk spelare. Kul för svensk damfotboll.

Under en väldigt splittrad eftermiddag har jag haft fokus på de båda tippade topplagens matcher. Jag hade ett halvt öga på Vittsjö–Piteå 2–1, medan jag knappt såg något av Eskilstuna–Kristianstad. Men båda matcherna verkar ha varit jämna, och kryss hade kanske varit rimliga resultat i båda matcherna.

Drottningarna från Lyon är störtade. Vi får ett nytt europeiskt mästarlag i Göteborg om en knapp månad. PSG vann nämligen dagens bortamatch i Champions League med 2–1 och avancerar därmed till semifinal.

Mästarlaget Lyon däremot är utslaget. Lyon hade fem raka segrar i turneringen. Senaste lag att slå ut dem var just PSG, i åttondelsfinal i november 2014. Nu har det hänt igen.

Och från vad jag såg – jag hade matchen som tredjematch och har således inte kollat koncentrerat – var det helt i sin ordning. PSG hade överlägset flest 100-procentiga målchanser och borde nog även gjort ett 3–1-mål.

På övertid hade Lyon en vass chans att kvittera dagens match, och därmed också vinna dubbelmötet. Men Tiane Endler gjorde en fantastisk enhandräddning på Melvine Malards närskott.

Det här blev en kanonvecka för PSG:s målvakt. Nu klar för semifinal i Champions League, tidigare även klar för OS. För jag har ju inte rapporterat från veckans internationella matcher.

Där säkrade Chile och Kina varsin OS-plats. Kina var riktigt illa ute i sin match, men ordnade kvittering och där vann man med uddamålet. Det var tidigare PSG-proffset Wang Shuang som satte segermålet i minut 103. Se det här:

Noterbart kring Kina att laget legat på läger i 130 dagar inför det här playoffspelet. Det blir alltså ett samtränat Kina i OS.

I veckan lottas gruppspelet i OS. Sverige finns i andra seedningsgruppen med Brasilien och Storbritannien. Eftersom man inte kan lottas mot lag från sin egen kontinent får vi antingen USA eller Japan från grupp ett. Och det blir väl USA – för vi lottas ju alltid mot USA när den möjligheten finns. Och England lottas väldigt ofta mot Japan.

Här är seedningsgrupperna:

1: Japan, USA, Nederländerna.

2: Sverige, Storbritannien, Brasilien.

3: Kanada, Australien, Kina.

4: Nya Zeeland, Chile, Zambia.

Skulle vi lottas mot USA kan vi inte få Kanada i grupp 3. Och tvärtom, lottas vi mot Japan får vi Kanada från grupp 3. Lagen från grupp 4 skall vi vinna mot alla tre, men nog känns det väl som att det vore trevligt att få möta Zambia?

I EM-playoffet fick vi en av tidernas kvalskräll när Nordirland tog sig hela vägen till slutspel. Scenerna när laget firar spiken i kistan, 2–0-målet i hemmamötet, är fantastiska. Se bilderna här. Det är stora känslor när Rachel Furness kommer hoppande på sina kryckor. Jag twittrade tidigare i veckan att det är för att uppleva sådana känslor som små flickor och pojkar börjar med idrott.

Första gången jag såg klippet blev jag faktiskt så rörd att jag fick en liten tår i ögonvrån. Det hör inte till vanligheterna att det händer kring idrott som jag inte själv är personligen engagerad i.

Utöver Nordirland var det även Ryssland och Schwez som tog sig till EM-slutspel. För Schweiz behövdes det straffläggning för att slå ut Tjeckien. Schweiziskorna var riktigt illa ute när de misslyckades med att göra mål på sina två första straffar.

Se straffläggningen här:

Slutligen har det hänt saker i Frauen-Bundesliga i helgen. Bayern München hade full poäng och var fram till igår det enda laget som hade guldet i egna händer.

I gårdagens match tog de en tidig 2–0-ledning hemma mot Hoffenheim. Men gästerna, som kommer att få spela Champions League till hösten, stod för en imponerande vändning i den andra halvleken. På elva minuter från 62:a till 73:e gjorde man tre mål – och vann med 3–2. För Bayern var det chockartat. Innan dess hade laget bara släppt in tre mål på hela ligan, alltså drygt 17,5 matcher.

I och med att Wolfsburg i dag vann med samma siffror mot Freiburg har Bayern tappat sitt grepp. Nu talar det mesta för att det inbördes mötet Wolfsburg–Bayern den 9 maj blir helt avgörande om guldet. Kul för spänningen och för Wolfsburgsvenskorna Fridolina Rolfö och Rebecka Blomqvist. Mindre kul för Amanda Ilestedt och Hanna Glas.

Damallsvenskan 2021 är igång. Den började med framgångar för Stockholm. Först såg vi en jackpot för AIK, sedan tog Djurgården en fin skalp.

Jag värmde upp inför öppningsmatchen Växjö–AIK med att se en liten stund av Barcelona–Deportivo, en match där ett inspirerat Barca var fullständigt överlägset.

I den första halvleken av Växjö–AIK var Växjö nästan lika överlägset i bollinnehav. Den stora skillnaden var att medan Barca gjorde sju mål på 45 minuter i den spanska ligamatchen så förblev Växjö mållöst i första halvleken av den damallsvenska premiären.

AIK kom till Växjö med ett lågt stående 5–4–1. Man höll ihop laget bra i uppställt spel, och efter tolv minuter gjorde jag en anteckning om ”skyttegravskrig”. Växjö hade bollen och rullade runt, men var väldigt statiskt i sitt offensiva spel. AIK stod rätt och släppte inte till något.

Det var när gästerna började försöka göra något med bollen som Växjö fick lite chanser. Jag hade 4–0 i klara målchanser i paus. En av de målchanserna var en straff. Men det är tydligt att Växjö inte har lärt sig att göra mål i vinter.

Man var sämst i serien på det i fjol, och pyromanin hänger kvar. För man brände flera bra chanser grovt. Bland annat misslyckades Amanda Johnsson Haahr med att träffa inom ramen i två helt öppna lägen. Det är en sak om motståndarnas målvakt räddar. Men att inte sätta öppna avslut inom ramen är direkt dåligt.

Till slut hade jag 9–1 i hörnor och 6–1 i klara målchanser till hemmalaget. Men det slutade 1–1 sedan Milla-Maj Majasaari blivit matchhjälte för AIK. Den finländska målvakten räddade en straff från Signe Holt Andersen, men släppte in en från Emmi Alanen.

Medan Växjö behövde två straffar för att göra ett mål så förvaltade AIK alltså sin enda målchans. Det var inbytta debutanten Rosa Kafaji som drev fram bollen och sköt. Returen studsade till en annan debutant, Jitexförvärvet Nora Rönnfors, som tryckte in ledningsmålet. I övrigt hade AIK bara två lama distansskott.

Trots att man tog en skön poäng så var AIK faktiskt riktigt dåligt. Jag skrev i mitt tips tidigare i veckan att jag inte tror att det kommer att finnas något stryklag i årets serie. Redan efter 45 minuter började jag fundera på om inte AIK trots allt riskerar att bli avhängt i botten.

Orsaken var den svaga kvaliteten i passningsspelet. Det var när AIK försökte spela boll på egen planhalva som Växjö fick sina chanser. Det tändes alltså klara varningslampor för Solnaklubben. Jämför vi med fjolårets stryklag Uppsala så gjorde Uppsala en klart bättre premiär än vad AIK gjorde i dag.

Samtidigt har det bara gått en match av 22, AIK är ju trots allt obesegrat – och man lär ju inte ha tränat så mycket på gräs inför premiären, så det är för tidigt att dra några speciellt långtgående slutsatser.

Utan vi skall förstås ge AIK några omgångar att växa in i serien innan vi sätter några stämplar på laget. Positivt var att man tog poäng, att Kafaji kom in och skapade ett mål, samt att målvakt Majasaari såg stabil ut – hon måste göra en kanonsäsong om det här skall leda till nytt kontrakt.

Men det tändes alltså varningslampor i Växjö i dag. En lampa handlade om hemmalaget. Den varning som blinkade ilsket kring hemmalagets målskytte under hela fjolåret har ett minst lika irriterande sken efter premiären. Inte nog med att man hade många svaga avslut – den enda riktigt pålitliga målskytten Holt Andersen brände en straff.

Det vore förstås otroligt dåligt för Växjö om danskan får stukat självförtroende redan från säsongens första halvlek. Men det blev 1–1, vilket ändå gör att båda lagen kan känna att de är inne i serien. Poängen ger ju lite arbetsro kommande vecka.

Dagens andra match spelades på Stockholms Stadion. Där visade Sara Olai att hon är en riktig premiärdrottning. Förra året gjorde ytterbacken mål redan 24.10 in i säsongen. I år var hon nästan exakt nio minuter snabbare.

Klockan visade 15.09 när Olai skickade upp bollen i nättaket och gav sin nya klubb Djurgården en kanonstart på damallsvenskan 2021.

Faktum är att det även tändes en varningslampa på stadion. Den blinkar ilsket rött för mitt tips av Djurgården på elfte plats. Utifrån premiären kommer det knappast att slå in. Stockholmslaget känns alldeles för stabilt för nedflyttningsstrid.

Nämnda Olai blev matchens stora huvudperson när hon i minut 71 fick rött kort för en målchansförseelse. I samma situation tilldömdes Örebro en straff.

Och precis som i dagens andra match gjorde en målvakt, som jag tidigare i veckan satt ett litet frågetecken för, en kanonräddning på straffen. Örebro skickade fram Karin Lundin, som fram till straffen varit Kifs bästa spelare. Hon slog straffen med höger bredsida.

Kelsey Daugherty var dock blixtsnabb ner mot sin vänsterstolpe och kunde styra ut bollen till hörna. Utöver straffen behövde inte amerikanskan göra några fler kvalificerade räddningar. Men hon kändes väldigt stabil och säker i luftrummet – vilket kommer att ge Djurgården trygghet i försvarsspelet.

Djurgården var ju det lag som jag i princip helgarderade i kommentaren till mitt tips. Stockholmarna kommer från en dålig försäsong vilket ledde till bottentipset. Samtidigt har man ju bara haft typ halva startelvan på plats, och jag hade så många frågetecken kring laget att jag inte på något sätt kände mig säker när jag tippade dem.

Jag kände inte att jag hade på fötterna i att tippa dem högre, men skrev samtidigt att ”om målvaktsduon håller klassen bör Djurgården kunna överträffa mitt tips.” I premiären såg Daugherty absolut ut att hålla klassen.

Den stabila defensiven från i fjol fanns kvar. Offensivt funkade det väldigt långt ifrån klockrent. Men flera av lagets offensiva trumfkort har knappt tränat med laget. Hayley Dowd har fått försäsongen förstörd av skador, Daniela Zamora har bara gjort en handfull träningar med laget, Alexandra Takounda har bara gjort en träning med laget och Elizabeth Addo har inte anslutit ännu.

Ändå var Djurgården vassare än Örebro i offensiven. Dessutom var knappast det stora, gemensamma segerjublet på slutsignalen en signal om interna problem. Jag tyckte att det såg ut som äkta, och delad glädje.

Om jag hade gjort om mitt tips den här eftermiddagen hade jag flyttat upp dem. För när de börjar få in alla starka nyförvärv kan Djurgården faktiskt bli riktigt, riktigt bra – ett lag med förutsättning att bli årets sensation.

Och det krävs inte så mycket av dem för att skrälla. Det är ju nämligen inte bara jag som tippat dem i botten. Av alla som passat på att tippa här i bloggen är det bara tre som har Djurgården på ensiffrig placering. Signaturen Svenneberka sticker ut mest när hen tippar Djurgården som åtta. Sedan är det regerande tipsmästaren GC (fd FH) samt Lasse W som har Dif som nia.

Det var för övrigt väldigt mycket nytt i startelvorna på stadion. Totalt var det tolv nyförvärv bland de 22 spelarna som startade. Kif Örebro stod för sju av dem, dessutom var underlaget ”nytt” för närkingarna. Den kalla våren har gjort att laget inte hade en enda grästräning inför matchen.

Kanske att det besvärade dem. För Kif Örebro var en besvikelse. Straffen var det enda riktiga avslutet mot mål. Jag tyckte att laget såg klart bättre ut i genrepet förra helgen. Kan de inte bättre än så här blinkar det även varningslampor över Örebro. Lampor som signalerar bottenstrid. Om jag hade tippat dem i dag skulle jag flyttat ner dem till plats elva.

Jag såg båda matcherna på Sportbladet Play. Idag funkade sändningen helt utan störningar för mig, vilket var skönt. Sedan har man ju vant sig vid att det är enkameraproduktion och därmed inga inzoomade repriser. Man har även vant sig vid ojämna kommentatorsinsatser.

I Växjö var det Anna Rydén som kommenterade, och hon är det bästa kanalen har. Jag kan inte namnet på han som skötte kommenteringen från stadion, men han skulle kunna vara bra om han slutade tänka högt så mycket. Ibland är tystnad en tillgång.

I morgon väntar fyra nya matcher. Härligt.