Lisa Dahlkvist var chanslös mot Ranegie

I går var jag med och valde ut Västsveriges bästa idrottare 2011. Och ju mer jag tänker på det, desto mer skäms jag över resultatet.

För första gången någonsin valde vi ut en idrottare som inte ens platsar i landslagstruppen i sin sport som bäst i väst. Hur gick det till?

När IJK, Idrottsjournalisternas klubb i Göteborg, har sitt årliga julbord har vi årligen omröstning om årets idrottsprestationer i Västsverige. Kandidater är alla idrottare som tävlar för klubbar i väst under året.

Utöver att vi korar årets idrottare väljer vi ut två stjärnskott (ett manligt och ett kvinnligt) samt årets lag. I år tillkom två priser: dels årets ledare, dels ett hederspris till någon som gjort något viktigt för idrottsrörelsen.
Stjärnskotten blev Frederik Andersen (Frölunda/ishockey) och Angelica Augustsson (Onsala Ryttarförening/hästhoppning). Årets lag blev Göteborgs FC – kul. Årets ledare i Västsverige heter Erik Hamrén, och hederspriset gick självklart till Patrik Sjöberg.

Däremot var alltså valet av årets idrottare långt ifrån självklart – i min värld.
Mathias Ranegie vann skytteligan i Europas 24:e bästa liga. Men han är inte ens nära att platsa i truppen till Sveriges A-landslag, när alla utlandsproffs är med.
Trots det vann han en förkrossande seger i omröstningen om Västsveriges bästa idrottare. Han fick nästan dubbelt så hög poäng som tvåan.

Som ni förstår röstade jag inte på Ranegie. Han är duktig, men väldigt långt ifrån bäst i väst. Jag röstade på Robin Söderling som etta, och Lisa Dahlkvist som tvåa.

Söderling vann fem ATP-turneringar under året, och var en av världens tio bästa spelare innan han blev sjuk. Dahlkvist kom fyra i VM:s skytteliga i fotboll. Men som jag hörde några kollegor säga: ”det var ju damfotboll…”
Dahlkvist kom för övrigt fyra även i omröstningen om Västsveriges bästa idrottare. Tvåa slutade Isabelle Gulldén (Sävehof och Viborg/handboll), och trea Viktoria Helgesson (Tibro KK/konståkning).

Talangen Pernille Harder ledde Danmark till skräll i Brasilien

Jag satt uppe i går och såg 25 minuter av Danmarks segermatch borta mot Brasilien i Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol på en ganska dålig stream.
Och danskorna var bra, grymt bra. Att vinna med 1–0 mot Brasilien i Sao Paulo är imponerande. Och under de 25 minuter jag såg var det Danmark som dikterade villkoren.

Det var danskorna som hade bollinnehavet, och skapade chanserna – medan hemmaspelarna mest jagade bollen. 23-åriga Tyresösspelaren Line Röddik Hansen nickade i ribban, och 19-åriga supertalangen Pernille Harder snurrade upp brasilianska försvarare på kanterna.

Det verkar som att den danska dominansen fortsatte även efter paus. För utöver ett friläge och ett bra distansskott skapade Brasilien inte något värt att visa i sammandraget från matchen. Målvakten Stina Lykke Petersen klarade dock de båda svårigheterna.

Hennes kollega i Brasiliens mål, Andreia, var däremot chanslös när 23-åriga Sanne Troelsgaard Nielsen smällde in det snygga segermålet på volley efter att Röddik Hansen skarvat en hörna från Katrine S Pedersen.
Streamen jag såg var alltså dålig, och jag har inte hittat Brasiliens laguppställning någonstans. Men klart är att utöver Andreia fanns i alla fall Erika, Francielle, Marta och Cristiane med i startelvan. Marta kom dock ingenvart mot det danska försvaret.

Det var alltså inget rent B-lag danskorna spelade ut. Danmark är på väg mot EM i Sverige med stormsteg. Känslan är att det här laget kan bli riktigt farligt 2013. Då är Harder 21 år, och sannolikt en riktig världsstjärna. Som noterats ovan är flera av de andra nyckelspelarna också bara någe år över 20, och har också framtiden för sig.

Matchen var för övrigt sista matchen i gruppspelet av en fyrnationsturnering (Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol) i Sao Paulo. Danmark vann gruppen före Brasilien, och de båda möts i returmöte i finalen på söndag.

Tillagt efteråt:
I finalen tog Brasilien revansch och vann med 2–1. Men Danmark visade återigen klass, och skakade hemmalaget ända till slutsignalen. Pernille Harder gav de rödvita ledningen i andra halvlek, men två fina mål av Érika i 64:e och 74:e minuten gav Brasilien turneringssegern. Det andra målet kom på en fantastisk volley, och är grymt sevärt. Se det och andra höjdpunkter från matchen här.

Det här var en bra dag för damfotbollen

WPS får behålla sin proffsstatus, och Uefa fördjupar sin bevakning av damerna på sin hemsida. Visst har det här varit en bra dag för damfotbollen i världen?

Att WPS (Womens Professional Soccer) överlever är kanske inte så bra för allsvenskan på kort sikt. Vi kunde ju ha fått hit betydligt många fler stjärnor kommande säsong utan WPS. Till exempel blir det nog svårt för svenska klubbar att locka Marta nu.
Men på lång sikt är det grymt bra för alla fotbollstjejer att det finns möjlighet att leva på fotbollen i så många länder som möjligt. Det kommer att öka kvaliteten på spelet genom att fler duktiga tjejer kan hålla på att spela betydligt längre än de gör nu.
Alltså var US Soccers beslut att ge WPS dispens bra.

Samma dag offentliggör alltså Uefa (Europeiska fotbollsförbundet) att de startar en speciell sektion på sin hemsida med fördjupad bevakning av damfotbollen. Jag har bara skummat lite, och tycker att det ser lovande ut. Inte minst borde banken av spelarpresentationer på sikt kunna bli ett grymt bra verktyg.

Sydkoreas stjärna skojade med Arsenal

Göteborgs FC ställs mot Arsenal i kvartsfinal av Champions League i mitten av mars.

Medan Göteborg tappar centrala mittfältare av landslagsklass på löpande band – Lisa Dahlkvist, Jenny Hallstensson, Linda Sembrant och Ingvild Stensland – så är de engelska mästarinnorna på en liten turné i Japan. Härom dagen ställdes de mot årets överlägsna japanska mästarinnor, Inac Leonessa från Kobe.

I Inac finns sju världsmästare från i somras, bland annat Ayumi Kaihori och Homare Sawa, som ju båda kom med i världslaget. Men det var en annan spelare som stal showen i 1–1-mötet.

Sydkoreas 20-åriga supertalang Ji So-Yun hade garanterat redan varit en världsstjärna om hon spelat för en bättre nation.
Men med mål som det här lär vi få höra mer från henne framöver.

Kolla bara hur elegant hon glider förbi Irlands landslags lagkapten Ciara Grant (7) och Gilly Flaherty (5), för att sedan placera in bollen elegant bakom Irlands landslagsmålvakt Emma Byrne. Högsta världsklass.

Bara för Johanna Almgren, Sara Lindén och de andra Göteborgsspelarna att göra om…

Att So-Yun är bra är ingen nyhet. Hon kom tvåa bakom tyska Alexandra Popp i skytteligan i U20-VM i Tyskland i fjol på åtta mål. Sydkorea tog brons då, och So-Yun blev utnämnd till turneringens näst bästa spelare.

Här är en hyllningsfilm till henne från det mästerskapet. Den innehåller ett par riktigt läckra mål.

Till sist tänkte jag testa google, om jag kan lura in lite internationella läsare…

See South Korea Star make fool of the whole Arsenal defence. This is a spectacular goal from the huge talent Ji So-Yun, playing for japanese champions Inac Leonessa of Kobe.

Kval till damallsvenskan 2012

Så har Svenska Fotbollförbundet meddelat hur det skall gå till när seriepyramiden görs om för damernas fotboll.

Alltså hur det skall gå till för att få en superetta och sex division I-serier. Den största nyheten är dock att det blir kval till allsvenskan nästa år. De båda ettorna i söder- respektive norrettan ställs mot tvåan från den andra serien i hemma- och bortamöte. Ett intressant, nytt grepp. Fast även om jag förstår att kvalet tillkommit eftersom norrettan har ansetts vara väldigt mycket bättre än sin södersyster de senaste åren så anser ju jag att en seriesegrare skall flyttas upp automatiskt. Kvalet ger mig således blandade känslor.

Som bekant skall ju damerna få sin egen motsvarighet till superettan: damettan. Om den och övriga upplägg i den nya seriepyramiden har jag tyckt till här.

Under 2012 skall ju lagen till damettan tas fram. De 14 lagen blir:
* Lag 11 och 12 från allsvenskan. (2 lag)
* De två förlorande lagen i det allsvenska kvalet. (2)
* Lag 3–6 i de båda division I-serierna. (8)
* Lag 7 i de båda division I-serierna kvalar i dubbelmöten om en plats. (1)
* De nio seriesegrarna i division II kvalar om en plats. (1)

Det blir alltså grymt svårt för division II-lag att ta sig till damettan 2013. Grymt.

Från division III kommer nio av 27 seriesegrande lag att kvala sig upp i den nya ettan. Tufft även det.

Här hittar du alla uppgifter för övergångssäsongen 2012.

Jaja. Övergångssäsonger brukar vara tuffa. Det var bra att det här upplägget blev offentliggjort, nu vill jag se nästa upplägg. För ännu har jag inte sett hur upp- och nedflyttning från damettan skall göras från och med 2013. Väntar med spänning på det beskedet.

Välkommen damettan, men seriepyramiden är inte bra

I går klubbade Svenska Fotbollförbundets representantsskap igenom förslaget om en superetta inom damfotbollen, damettan.

Jag har tidigare varit skeptisk till förslaget, av ekonomiska skäl. För jag tror att i princip alla föreningar (14 per år) i damettan kommer att få hysteriska problem med ekonomin.

Men sportsligt kan damettan vara bra för svensk damfotboll. Det erbjuds en serie till med elitfotboll, och fler föreningar tvingas börja driva sin damfotboll på elitbasis.
Sannolikt kommer det leda till att fler talanger får prova sina vingar – och att nykomlingarna i damallsvenskan kommer att vara bättre förberedda än tidigare.

Sportsligt är jag alltså positiv till själva damettan, och hälsar den välkommen.
Fast det innebär inte att jag tycker att gårdagens beslut var bra. Svagheten finns på nivån under damettan, som inte känns ett dugg genom-, eller färdigtänkt. Där skall det finnas sex så kallade division I-serier med vardera tolv lag.
Det innebär att det blir ett jättesteg mellan ettan och damettan.

Tyvärr är det obefintlig information från förbund och EFD (Elitföreningen Damfotboll) kring hur upp- och nedflyttning mellan divisionerna skall se ut. I varje fall har jag inte lyckats hitta någon.
Men jag har snappat upp att seriesegrarna i ettan inte kommer att flyttas upp i damettan automatiskt, utan att det blir ett tufft kval. Och att inte heller seriesegrarna i tvåan (högsta distriktsserierna) kommer att flyttas upp automatiskt, utan att det blir kval även där.
Det är en stor försämring mot nuvarande serieupplägg. Speciellt om det är så att bara tre av sex seriesegrare i ettan går upp i damettan.

Jag tycker att seriesegrare alltid skall flyttas upp. Och helst skall serietvåor få chansen att kvala. Jag tycker därmed att den nya seriepyramiden för damerna är usel.
Jag stödjer i stället de sju Norrlandsförbund som ville ha en nivå till – nämligen tre division I-serier mellan damettan och de nio division II-serierna.

Tillbaka till själva damettan, och ekonomin. Jag tror att klubbarna i det närmaste måste ha allsvenska budgetar för att klara resor, och för att kunna ställa upp med ett hyfsat slagkraftigt lag.
Jag är därmed inte ett dugg avundsjuk på kassörerna i damettans klubbar, inte ett dugg. I damallsvenskan har klubbarna drygt 1,5 miljoner kronor i EFD-stöd, ändå har flera lag varit på ruinens brant de senaste åren. Exempel är Umeå, Djurgården och Kristianstad.
Klubbarna i damettan kommer bara att få kaffepengar i bidrag, och måste dra in hela budgeten själva. En utmaning.
Jag är rädd att många klubbledare kommer att sitta och hålla tummarna för att deras lag kommer att missa i kvalet mot damettan, eftersom en uppflyttning kommer att kosta mer än den smakar för många.

På twitter har jag haft lite kontakt med EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström. Hon högg på mitt inlägg om att ”damettan blir en förödande serie för klubbarnas kassakistor”.
Så här svarade Wijkström:

”Jag tror precis tvärtom. En dametta har alla möjligheter till stärka damfotbollen och föreningarna. Serien får högre status och arbetet kan göras på att skapa ett varumärke som gör att större intäkter kan tas in samt men naturligt hårt arbete.”

Jag hoppas hon får rätt. Men med tanke på att förbundet och EFD inte lyckats få upp statusen på sitt landslag till den nivån att alla medier rapporterar från deras matcher, så är jag högst tveksam till att de skall lyckas lyfta statusen på damettan.
Och trots om herrarnas superetta får allt högre status i media med tv-sända matcher, så slåss klubbarna där för sin ekonomiska existens. Örgryte gick i konkurs i våras. Ängelholm och Ljungskile samt nykomlingen Varberg är på ruinens brant. Hammarby och ett par klubbar till är också illa ute.

Jag tror inte att damettan kommer att synas mer i riksmedia än herrarnas division I. Det vill säga att damettan i princip inte kommer att synas alls.
För vilken tv-kanal kommer att vilja sända IFK Kalmar–Bollstanäs?

Den nya seriepyramiden kommer att gälla redan från och med 2013. Om jag fattat rätt innebär det att sex lag från varje division I-serie kommer att åka ut i år. Och att troligtvis bara två av nio seriesegrare i division II-kommer att flyttas upp. 2012 blir ett tufft år för lagen i ettan.

Här är mer aktuell info om nya serieupplägget.

Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Sverige föll med 2–1 mot Kanada i kväll, efter att storstjärnan Christine Sinclair gjort det kanadensiska segermålet på övertid.

Att jag vet det beror på att jag följt Kanadas fotbollsförbunds rapportering på twitter. Det var nämligen det enda sättet att följa landskampen, om man inte var på plats på arenan i Phoenix, USA.

Jag har tidigare kritiserat Svenska fotbollförbundet för att damlandslagets landskamper läggs så att de får minimal uppmärksamhet. Läs det inlägget här.

Dagens match tog ändå priset. Att möta Kanada i USA ger verkligen minimal mediabevakning. Nu en halvtimme efter slutsignalen finns inte heller resultatet att hitta på varken Dagens Nyheters, Svenska Dagbladets, Expressens eller Aftonbladets nätsidor.

Det är både en måttstock på intresset från landets stora medier – och på hur dåligt förbundet är på att marknadsföra sitt klart bästa seniorlandslag.

Från Kanadas twitterrapportering har jag i alla fall snappat upp att Jessica Landström gav Sverige ledningen på volley efter hörna i första halvlekens slutminut. Och att inhopparen Chelsea Buckland kvitterade till 1–1 på en stolpretur i 74:a minuten. Då hade hon varit på planen i en minut.

Segermålet gjorde alltså Sinclair, efter att Dalsjöforsbacken Emily Zurrer nickat fram bollen. Zurrer gjorde för övrigt sin 50:e landskamp. Grattis. Dalsjöfors andra bidrag till Kanadas landslag, målvakten Erin McLeod stod i andra halvlek – och höll nollan trots att Lotta Schelin hade ett kanonläge att kvittera.

Sverige ställde upp med ett lag där framför allt fyrbackslinjen var helt annorlunda mot den som spelade i VM i somras. Så här såg laget ut enligt Svenska Fotbollförbundets hemsida: Hedvig Lindahl – Marina Pettersson-Engström, Emma Berglund, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson (Sara Thunebro, 54) – Susanne Moberg (Johanna Almgren, 63), Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist (Emmelie Konradsson, 63), Sofia Jakobsson – Jessica Landström, Lotta Schelin.
På bänken (ej inbytta): Kristin Hammarström – Annica Svensson och Sara Larsson.

Förresten, direktrapporterade i sanningens namn också Svenska Fotbollförbundet från matchen på sin facebook-sida. Men den som skrev där kopierade bara det som Kanadas förbund twittrade ut. Det var alltså nästan uteslutande andrahandsmaterial. Precis som det här blogginlägget alltså. Jag fick ju inte chans att se några tv-bilder…

De svenska lagen slår ur underläge i Champions League

När det börjar hetta till på allvar i Champions League ställs LdB Malmö mot tyska topplaget FFC Frankfurt och Göteborgs FC får ta sig an Englands stolthet Arsenal.

Jag skrev inför åttondelsfinalerna att det var då det började bli intressant. Det var en sanning med väldigt stor modifikation. För när Turbine Potsdam kör över Glasgow City med totalt 17–0 och Lyon kan vila folk och ända slå ut Sparta Prag med totalt 12–0 så är inte intressant det ord som bäst beskriver matcherna.

Klart är att damernas mästarcup definitivt hade mått bättre av ett system som liknar herrarnas, där de bästa nationerna kan ha upp till fyra deltagande lag. Då hade Sverige, Tyskland, Frankrike, Ryssland, Danmark och några länder till fått med fler starka lag, och omgångarna fram till kvartsfinal hade inte blivit samma transportsträcka som i år.

För mästarlaget Lyon blir troligtvis även kvartsfinalen mot danska Bröndby en transportsträcka – förutsatt att Lotta Schelin fortsätter att vara frisk och i form. Franska Lyon har i och för sig många bra spelare vid sidan av vår strålande Lotta, som Sonia Bompastor, Louisa Necib, Camille Abily och Lara Dickenman. Men det är när Schelin sätter fart som laget lyfter. Och det lär man göra minst till semifinal.

Där väntar med stor sannolikhet de två senaste årens finalmotståndare, de regerande tyska mästarinnorna Turbine Potsdam, anförda av Anja Mittag och Afrikas bästa spelare, Ekvatorial-Guineas Genoveva Anonma. Och ledda för 41:a säsongen i rad – troligen världsrekord – av tränaren Bernd Schröder. Han firade 40-årsjubileum som Potsdamtränare tidigare i år. Schröders lag skall vara en klass bättre än deras ryska kvartsfinalmotståndare, Rossiyanka. Det skulle således vara en megaskräll om inte Antonia Göransson når semifinal på landslagskompisen Sofia Jakobssons bekostnad.
Noterbart är också att damallsvenska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir (isländskan delade ju segern med Manon Melis) är spelklar för Potsdam till kvartsfinalen.

Det lag av Lyon och Potsdam som vinner den semifinalen har bra chans att till slut även få lyfta pokalen i München den 17 maj. För den andra finalhalvan ser lite svagare ut. Och där finns Sveriges båda representanter.

Göteborgs FC ställs mot engelska mästarinnorna Arsenal LFC. Med flera engelska VM-spelare (exempelvis Faye White, Stephanie Houghton, Rachel Yankey och Ellen White) samt den skotska måldrottningen Julie Fleeting, och stor vana vid Champions League-slutspel så är Arsenal mycket knappa favoriter. Men det är nästan 50-50-läge. Och skulle Göteborg byta flyktade Lisa Dahlkvist mot Marta – som dagens något osannolika rykte säger – så väger det helt klart över i svensk favör.

Hur som är båda de svenska representanterna lite svårbedömda just nu eftersom vi är mitt inne i silly season, och det rör på sig rejält i allsvenskan.

Svenska mästarinnorna LdB Malmö ställs mot Sara Thunebro och Jessica Landströms klubb, FFC Frankfurt. Att tyskorna har ett starkt lag kan man slå fast genom att konstatera att de båda svenska VM-bronsvinnarna på sistone har haft svårt att slå sig in i startelvan. I storsatsande Frankfurt vimlar det ju av världsstjärnor. Några exempel är Nadine Angerer, Ali Krieger, Saki Kumagai, Kerstin Garefrekes, Fatmire Bajramaj och den nu skadade Kim Kulig, som dock borde vara frisk i mars.

Frankfurt går alltid långt i Champions League, och även om det tyska storlaget i skrivande stund bara ligger trea i Frauen-Bundesliga så måste de trefaldiga CL-segrarna gälla som favoriter med typ 65-35 mot Malmö. Framför allt eftersom de svenska mästarinnorna hade problem med försvarsspelet under hösten. Men även för att man har tappat trion Caroline Seger, Nilla Fischer och Manon Melis. Visst är Ramona Bachmann förstås ett toppförvärv, men Malmö behöver krydda laget med något eller några toppnamn ytterligare för att komma upp på Frankfurtnivå.

Kvartsfinalerna spelas 14/15 och 21/22 mars nästa år. Malmö, Lyon, Potsdam och Arsenal inleder på hemmaplan.
Semifinalerna avgörs 14/15 respektive 21/22 april. Där börjar vinnarna av Lyon/Bröndby och Arsenal/Göteborg på hemmaplan.
Finalen spelas som nämnts i München den 17 maj.

Vet du förresten vilka som vunnit damernas Champions League – eller Womens cup som det tidigare hette – under de tio säsonger turneringen spelats? Här kommer svaren:
2011: Lyon (2–0 mot Turbine Potsdam i finalen)
2010: Turbine Potsdam (7–6 efter straffar mot Lyon)
2009: Duisburg (totalt 7–0 mot ryska Zvezda 2005 Perm)
2008: FFC Frankfurt (totalt 4–3 mot Umeå IK)
2007: Arsenal LFC (totalt 1–0 mot Umeå IK)
2006: FFC Frankfurt (totalt 7–2 mot Turbine Potsdam)
2005: Turbine Potsdam (totalt 5–1 mot Djurgården/Älvsjö)
2004: Umeå IK (totalt 8–0 mot FFC Frankfurt)
2003: Umeå IK (totalt 7–1 mot Fortuna Hjörring)
2002: FFC Frankfurt (2–0 mot Umeå IK)
Notera att 2002 samt 2010 och 2011 avgjordes finalen i en match. Åren 2003–09 var det dubbelmöte som gällde.

Här är fler världsstjärnor på twitter

Vem skall man följa på twitter? Jag har i ett par blogginlägg försökt att leda in alla rådvilla på rätt spår. Nyligen presenterade jag här den stora guiden till damfotboll på twitter.

Förra helgen följde jag upp med ett stort twitter-reportage i Borås Tidning. Där erbjöd jag tips på hur man kan följa spännande idrottare inom en mängd olika sporter.

Här är länken till min lista över idrottens mest välkända twittrare. Där finns Cristiano Ronaldo, Dirk Nowitski, Lewis Hamilton, Emma Johansson, Pia Sundhage, Usain Bolt, Isabelle Gulldén, Malin Baryard-Johnsson, Anja Pärson, Caroline Wozniacki med fler.

Och här är själva reportaget, som bland annat innehåller en intervju med Dalsjöfors kanadensiska VM-spelare Emily Zurrer och deras amerikanska lagkapten Alex Singer.

När det gäller twittrande fotbollstjejer rekommenderar jag gärna roliga Olivia Schough i Göteborgs FC.
Dessutom konstaterar jag nöjt att två av mina favoritspelare nu äntligen finns att följa på twitter, nämligen Lisa Dahlkvist och Johanna Almgren.

Fem döda matcher i Champions League

På onsdag och torsdag avgörs åttondelsfinalerna i Champions League. Avgörs och avgörs förresten. Fem av dem känns redan avgjorda.

Torsdagens möte på Valhalla mellan Göteborgs FC och danska Fortuna Hjörring tillhör de tre som känns riktigt intressanta. Fast kunde Göteborg vinna med 1–0 (mål av Jane Törnqvist) borta på gräs talar det mesta för att de följer upp med ny seger hemma på konstgräset.
Inte minst då danskornas bidrag till VM:s Världslag i somras, den australiska stjärnan Elise Kellond-Knight skadade korsbandet senast, och troligen är borta från fotboll i minst ett halvår.

De andra två riktigt levande matcherna är Bröndby–Torres och Rayo Vallecano–Arsenal.
Bröndby vann med 2–1 hemma mot italienskorna, och behöver nog göra mål på bortaplan för att hålla undan.
Arsenal fick 1–1 i Spanien, och är förstås favoriter i hemmareturen.

De övriga fem matcherna känns avgjorda, bland dem Ldb Malmö mot österrikiska Neulengbach, där Malmö har med sig 3–1 till hemmamötet. Sofia Jakobsson gjorde tre mål när hennes Rossiyanka vann med 4–0 borta mot Voronezh. Och Lotta Schelin gjorde två när Lyon vann med 6–0 i Prag.

Så här spelas returerna:
Onsdag:
Arsenal–Rayo Vallecano (Står 1–1)
Rossiyanka–Voronezh (4–0)
Lyon–Sparta Prag (6–0)
Torres–Bröndby (1–2)
Paris Saint-Germain–Frankfurt (0–3)

Torsdag
Ldb Malmö–Neulengbach (3–1)
Göteborgs FC–Fortuna Hjörring (1–0)
Glasgow City–Turbine Potsdam (0–10)

Leende Lotta – en given galadrottning

Det hade förstås varit en skandal om inte underbara Lotta Schelin hade fått diamantbollen i år.
Hon är bara bäst – på alla sätt. Det var verkligen ett rent nöje att bevaka damlandslaget i Tyskland i somras. En stor del av nöjet var den alltid leende Lotta, som jämt fick mig på gott humör. Både för hennes grymma fotbollsform, och för hennes sätt att möta oss i världspressen. Lotta är verkligen en fantastisk representant för Sverige – och en värdig vinnare.

Synd däremot att folket hemma i sofforna inte är redo att ha en gemensam omröstning om årets mål med både mål från herr- och damfotboll. För nog skulle Marie Hammarström ha haft det priset?
Att göra sitt livs första landslagsmål, på ett så otroligt vackert sätt i ett så avgörande och utsatt läge – klart det borde ha prisats med mer än bara ett VM-brons. Synd.
Här är det i alla fall.

Annars var det inga skrällar på fotbollsgalan i kväll. Här är damernas övriga vinnare:

Årets målvakt: Kristin Hammarström, Göteborgs FC
Hon var favorit, och vann. Ett bra val. Hammarström har varit stabil hela säsongen. Hon spelade 22 allsvenska matcher, höll 12 nollor – och släppte bara in 13 mål. Men precis som jag tidigare nämnt så saknade jag allsvenskans bästa målvakt Erin McLeod bland kandidaterna. Kanadas VM-målvakt toppade damallsvenskans målvaktsliga på samma räddningsprocent som Hammarström och Caroline Jönsson – trots att McLeod spelade i seriens sämsta lag, Dalsjöfors. En bragd.

Årets back: Charlotte Rohlin, Linköpings FC
Det här var också en favoritseger. Jag har inget att invända, för jag gav Lotta Rohlin högst snittbetyg i den svenska backlinjen under VM. Sara Larsson kändes som främsta utmanaren.

Årets mittfältare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Eftersom jag tidigare kallat Mona Bachmann för damallsvenskans bästa spelare så går det inte protestera mot den här utnämningen heller, även om jag ju gärna hade sett att Lisa Dahlkvist hade fått det här priset.

Årets forward: Lotta Schelin, Lyon
Den mest självklara vinnaren av alla. Klart att Super-Lotta skulle ha det här priset.

Årets allsvenska spelare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Se årets mittfältare.

Årets genombrott: Sofia Jakobsson, Umeå IK/Rossiyanka
Ny favoritseger. Jakobsson var favorit, och han visade sig vara en högst värdig vinnare genom att han gjorde hattrick i Champions League senast.

Årets tränare: Torbjörn Nilsson, Göteborgs FC
Även här favoritseger. Torbjörn var förstås ett lysande bra val. Fast visst hade man helst sett en kvinnlig segrare.

Mer allmänt kan man konstatera att tjejerna var flera klasser bättre än herrarna i kategorin tacktal. Lotta Schelins passning till Zlatan Ibrahimovic om vem av dem som vunnit Champions League var bäst. Zlatans kontring om att han har några fler guld- än Lotta har diamantbollar var ett bra försök, men höll inte Schelinklass…

Mest spännande var annars att få höra schweiziska Ramona Bachmann tacka på god svenska med mer skön västerbottnisk accent än schweizertysk brytning. Jag har lyckats missa att Bachmann pratar så bra svenska. Men hon har ju varit här i fyra säsonger nu, så jag borde inte vara förvånad.
Hon blir ett lysande nyförvärv i Ldb Malmö som ersätter Caroline Seger och Nilla Fischer med Bachmann – och blir minst lika starkt 2012.

Är du sugen på att läsa fler hyllningar av Lotta Schelin? Här är länken till min krönika efter bronsmatchen mot Frankrike.

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

De här lagen går till EM 2013

Det har varit EM-kvaluppehåll i alla europeiska ligor. Det kunde ha varit några festdagar, men tyvärr är bredden ännu så länge för dålig, och alldeles för många matcher har haft självklar utgång.
Men i och med att bara tolv länder når slutspelet så kommer det att bli intressanta matcher framöver.

Och några spännande resultat kan noteras även från veckans matcher. Jag tänker då främst på kryssen mellan Holland–England, Vitryssland–Finland och Skottland–Wales, samt Spaniens 3–2-seger hemma mot Schweiz.

Strax skall jag gå igenom läget grupp för grupp. Men innan dess är det läge att klargöra förutsättningarna. Sverige är värdland för EM 2013, och därmed redan kvalificerat.
Dessutom går de sju gruppvinnarna samt den bästa tvåan direkt till mästerskapet. De sex övriga grupptvåorna spelar sedan playoff om de tre sista matcherna.

Grupp 1
Här står det mellan Italien och Ryssland. Eftersom italienskorna vann med 2–0 hemma mot ryskorna i går, och får räknas som gruppfavoriter. Polen känns som självklar trea. Fast polskorna är chanslösa på någon av de två topplatserna.

Grupp 2
Det här är helt klart den tuffaste kvalgruppen, för här finns tre starka nationer. Tyskland är förstås storfavorit, och kommer garanterat att vinna till slut. Fast både Spanien och Schweiz är lag på frammarsch. Lagen har varsin storstjärna i Veronica Boquete och Ramona Bachmann. De båda gjorde varsitt mål när spanjorskorna slog Schweiz med 3–2 i söndags.
I nuläget alltså klar fördel Spanien i kampen om andraplatsen. Men Schweiz har redan klarat av sina bortamöten med både Tyskland och just Spanien, och skall inte räknas bort.

Grupp 3
Här står det mellan Island, Norge och i viss mån även Belgien. Island är i förarsätet efter hemmasegern med 3–1 mot norskorna.
Men Norge har slagit Belgien borta med 1–0 och har kvar hemmamatcher mot huvudkonkurrenterna. Därför tror jag trots allt på norsk gruppseger. Och Margret Lara Vidarsdottir skjuter Island till playoff.

Grupp 4
Den här gruppen springer VM-fyran Frankrike igenom ganska lätt. Irland och Skottland gör upp om andraplatsen. Det tredje landet i gruppen från de brittiska öarna, Wales, spelade 2–2 i Skottland i dag, och kan sätta ytterligare en och annan käpp i hjulet för de andra lagen. Men mitt tips är att Skottland till slut tar playoffplatsen. De har skyttedrottningen Julie Fleeting på topp, och hon har gjort makalösa 116 mål på 120 landskamper. Hon kan bli tungan på vågen här.

Grupp 5
Det här är en grupp utan riktig toppnation. Finland är inne i en generationsväxling, och fick bara 2–2 borta mot Vitryssland i dag. Ukraina var med i det senaste EM:et, men känns inte lika starkt längre. 0–0 hemma mot Slovakien i lördags skvallrar om det.
Alla de fyra nämnda lagen står på fyra poäng efter två spelade matcher. Svårtippat alltså. Men jag tror ändå att Finland tar hem gruppen, och att Ukraina blir tvåa. Men osvuret är helt klart bäst här. Det skulle faktiskt kunna bli Slovakien närmast före Vitryssland…

Grupp 6
Här står det mellan 2009 års EM-tvåa England och 2009 års EM-trea Holland. I kvällens match var holländskorna klart bättre, även om målvakten Loes Geurts tvingades ta en straff från Englands Fara Williams för att rädda 0–0.
Men får England bara tillbaka skadade Kelly Smith så tror jag på engelsk gruppseger. Manon Melis (LdB Malmö), Kirsten van de Ven (Tyresö), Chantal de Ridder (Turbine Potsdam) och de andra nederländskorna bör ha god chans att nå EM genom att bli bästa tvåa.

Grupp 7
Den här gruppen vinner Danmark. Enda hotet utgörs av Tjeckien. Många har börjat döma ut danskorna, och säga att deras tid är förbi. Men minns att Sverige var i brygga mot just Danmark i VM-kvalet. Det krävdes två nickmål av Charlotte Rohlin, och förlängning, för att vända till seger.

Här är slutligen mina EM-lag 2013:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Norge, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Island.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoffspelet.
Synpunkter på det?

Snett ute om Djurgården och Umeå

En vecka har gått sedan LdB Malmö lyfte Kronprinsessan Victorias pokal för andra året i rad. Det är därmed hög tid att kolla BT:s damallsvenska tips.
Det var jag som stod för det tipset. Och det publicerades dagen före premiären på damallsvenskan. Det såg ut så här:

1) Göteborgs FC (slutplacering: 2)
2) Tyresö FF (4)
3) LdB FC Malmö (1)
4) Linköpings FC (6)
5) KIF Örebro (5)
6) Umeå IK (3)
7) Piteå IF (10)
8 ) Jitex BK (9)
9) Kristianstads DFF (7)
10) Hammarby IF (11)
11) Dalsjöfors Goif (12)
12) Djurgårdens IF (8)

Som synes prickade jag bara helt rätt på KIF Örebro. Men det var ju å andra sidan självklart att de skulle sluta femma…

Guldstriden först:
Jag trodde att guldstriden skulle stå mellan tre lag. Där hade jag helt rätt. För mina tre kandidater hade guldchans ända fram till slutomgången. Att tippa Göteborgs FC som segrare var ett tips med hjärtat. Jag ville ju så gärna att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén skulle få lyfta pokalen.
Det blev LdB FC Malmö som vann. Jag trodde att de skulle få lida för att Therese Sjögran skulle spela för Sky Blue i WPS halva året samt för förlusterna av Pavlina Scasna och Kathryn Gill. Därför tippade jag bara dem som trea.
Det var en grov felkalkyl. Dels för att Sara Björk Gunnarsdottir visade sig vara ett utmärkt nytillskott. Men också för att man fick ihop laget bra i våras, och faktum är ju att LdB blev sämre på hösten sedan Sjögran och Caroline Seger anslutit.

Så till de två lag jag missbedömde mest:
* Först hatten av för Djurgården, som var klart mycket starkare än jag trott. Men hade jag läst på bättre hade jag noterat att Stockholmslaget faktiskt hade fyra spelare som tillsammans stod på 211 A-landskamper inför seriestart. Och så talangfulla Emma Lundh och Mia Jalkerud på det. Jag borde ha insett att de inte skulle vara någon seriejumbo.
* Det andra laget som jag underskattade rejält var Umeå. Det berodde på att jag inte förutsåg Ramona Bachmann:s gigantiska betydelse. Schweiziskan var seriens klart bästa spelare.
Och faktum är att om Sofia Jakobsson hade stannat säsongen ut hade laget från Västerbotten mycket väl kunnat ha hamnat ytterligare ett eller ett par pinnhål högre upp.

Till slut nykomlingarna:
Där så överskattade jag väl båda. Jag trodde att Piteå skulle lyftas till en mittenplacering av sin stora hemmapublik. Men truppen var för svag för det. Piteå var dock aldrig nära nedflyttning.

När det gäller Dalsjöfors hoppades jag att de skulle slippa jumboplatsen, och tippade med hjärtat. Det var ett tips som var grymt nära att slå in. För Dalsjöfors var uppe på näst sista plats under cirka 20 minuter av andra halvlek i allra sista omgången.
Men i praktiken åkte laget ut redan i vintras, när klubbledningen inte fattade att de hade en alldeles för svag spelartrupp. Vårens upplaga av Dalsjöfors var sämre än det lag som spelade upp klubben, och tillhör ett av de allra sämsta lag som någonsin spelat i damallsvenskan. Så totalt sett var jumboplaceringen självklar.
Man tog dock in nödvändiga förstärkningar under sommarens transferfönster, och gjorde en hyfsad höst. Mycket för att Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod visade sig vara seriens bästa målvakt. Men även om Boråslaget var mycket stabilare på hösten, så hamnade man faktiskt till slut på nedflyttningsplats (näst sist) även i hösttabellen.

Utan något Boråslag i damallsvenskan kommer BT:s satsning på damallsvenskan av förklarliga skäl att minskas ganska rejält nästa år. Tråkigt.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.