Kategoriarkiv: Obos Damallsvenskan

Högsta serien i fotboll för damer i Sverige sedan 1988. Hette damallsvenskan fram till juli 2018, då serien bytte namn till Obos Damallsvenskan.

Ryskt lag till kvartsfinal i Champions League

Publicerad den av
Svara

Redan innan åttondelsfinalerna i damernas Champions League har spelats står det klart att ett ryskt lag kommer att spela kvartsfinal.
De båda ryska lagen Voronezh (med spanska storstjärnan Vero Boquete) och Rossiyanka (med Sofia Jakobsson) har nämligen lottats mot varandra i åttondelen.

Bland de 16 kvarvarande lagen finns elva nationer representerade. VM visade att damfotbollsvärlden har blivit större, bättre och betydligt jämnare. Kvaliteten på matcherna i Tyskland var ofta riktigt hög. Och det är jag inte ensam om att tycka.
Så här skrev dåvarande Arsenal-stjärnan (numera Barcelona) Cesc Fàbregas på sin twitter den 16 juli:

”Ser Sverige mot Frankrike i VM (damer) och kan inte se någon skillnad på deras spel och vårt. Några av dem är bättre än oss. #Älskar fotboll”

Årets VM var dessutom jämnare än tidigare mästerskap. Det fanns inga riktiga blåbärsnationer med, vilket visade sig genom att bara ett lag med mer än ett måls marginal i första gruppspelsomgången. Och det var USA som slog Nordkorea med 2–0.
På klubbnivå är WCL (Womens Champions League) stoltheten i Europa. Men i de tidiga omgångarna där finns det fortfarande alldeles för många blåbärslag. Och topplagen kan leka sig fram.

Men nu när det återstår 16 lag börjar det bli intressant. Fem länder har två lag vardera i åttondelsfinal. Uöver nämnda Ryssland är det även Tyskland (Frankfurt och Potsdam), Frankrike (Lyon och PSG), Sverige (Malmö och Göteborg) och Danmark (Hjörring och Bröndby).
Det gör att sex länder har varsin representant: Tjeckien (Sparta Prag), Österrike (Neulengbach), Spanien (Rayo Vallecano), England (Arsenal), Skottland (Glasgow City) och Italien (Torres).
Notera att det varken är något lag från Norge eller Holland, de båda länder som tog brons vid senaste Europamästerskapet för landslag – det i Finland 2009.

Så här ser spelas åttondelsfinalerna:
* FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain
* Sparta Prag–Olympique Lyonnais
* Neulengbach–LdB Malmö
* Fortuna Hjörring–Göteborgs FC
* FC Energy Voronezh–FC Rossiyanka
* Rayo Vallecano–Arsenal FC
* Turbine Potsdam–Glasgow City
* Bröndby IF–ASD Torres
(Det lag som står först har hemmaplan i första matchen, den 2 november. Returerna spelas den 9 november. Laget i fetstil är min favorit till segern i dubbelmötena)

Intressantast är tveklöst mötet mellan Frankfurt och PSG. Det är två stjärnspäckade lag, och med spelare som Laure Boulleau, Laure Lepeilleur, Elise Bussaglia och Katia bör PSG ha kapacitet att skaka Jessica Landström och Sara Thunebro:s Frankfurt.
Minst intressant är matchen mellan Bröndby och Torres. Vinnaren i den matchen lär bli drömlottning i vårens kvartsfinal.

I Sverige har turneringen hittills fått närmast pinsamt liten uppmärksamhet. Det fick vår storstjärna Lotta Schelin att skriva så här på twitter dagen efter sextondelsfinalerna:

”Grattis till alla svenskar som dönar vidare i CL! Kanske fotbollsgalans arrangörer kalkylerar detta i framtiden!? #kanjuvaaktuellt”

Sveriges största nyhetsbyrå (TT) redovisade bara Malmös och Göteborgs resultat från sextondelsfinalernas första match.
I torsdags eftermiddag, i samband med returerna, mejlade jag följande fråga till TT:

”Jag undrar varför ni inte kommer med resultaten från slutspelet i damernas Champions League (fotboll)? Det spelades 16-delsfinaler med svenskt intresse på flera håll i går. Tycker att alla resultaten från 16-delsfinalerna borde ha funnits med i ert utbud. Tror att de har minst lika stort allmänintresse som exempelvis resultaten från innebandyns champions cup eller italienska serie b.”

Jag fick aldrig något svar på mejlet. Men det blev bättre upp.
För på kvällen kom TT med både resultat och målskyttar från samtliga den kvällens matcher. Hoppas det inte var en engångsföreteelse, utan att TT fortsätter att rapportera från WCL.

Är Ronja yngst någonsin?

Publicerad den av
2

Jag såg i lördags Ronja Aronsson debutera för Piteå IF i allsvenskan vid en ålder av 13 år, 9 månader och 18 dagar. Över landet spred jag sedan den felaktiga uppgiften att hon var tidernas yngsta debutant.
Eller var det fel?
Jag vet fortfarande inte säkert vem som är tidernas yngsta spelare i damallsvenskan. Det kan faktiskt vara Ronja Aronsson.

Men vi tar det från början. Jag skulle bevaka Dalsjöfors–Piteå och läste i Piteå-tidningen att gästerna hade med sig en rekordung spelare i truppen. Jag reflekterade inte över det så jättenoga, dels eftersom jag förstås skulle ha Dalsjöfors-fokus – dels för att jag tog för givet att 13-åringen ändå inte skulle få spela.

Men i slutet av matchen var det precis vad hon fick göra. Efteråt letade jag runt på internet efter uppgifter om hur ung tidernas yngsta damallsvenska spelare var.
Jag hittade inga uppgifter. Men Piteå-Tidningen hade ju skrivit att Ronja skulle sätta rekord om hon fick spela.

Utgick ifrån att de var välinformerade och skrev: ”Enligt vad BT lyckats få fram är hon den yngsta damallsvenska spelaren någonsin.”
Det var förstås sant. Jag hade ju inte hittat någon yngre spelare.
Men när TT citerade min artikel blev texten: ”Enligt Borås tidning har ingen yngre spelat i allsvenskan.”
Kändes väl så där. Och det blev inte bättre när jag noterade Piteå-Tidningens formulering om att Ronja förmodligen skulle bli tidernas yngsta spelare. Förmodligen.
De visste alltså inte säkert.

Och precis efter presstopp (typiskt) nåddes redaktionen av ett mejl från SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker) där man hävdade att Aronsson inte var yngst. Det var i stället Åsa Pettersson, som gjorde en allsvensk match för AIK 1995 – också som 13-åring.

För att kunna göra en korrekt rättelse till måndagstidningen ville vi förstås veta exakt hur många månader/dagar yngre än Aronsson som Pettersson hade varit vid sin debut. Men vi fick inget exakt svar på lördagskvällen.
Jag meddelade dock TT direkt att Pettersson tydligen var ännu yngre.

Men hur mycket yngre Pettersson var vet jag fortfarande inte. Jag vet inte ens säkert att Pettersson är tidernas yngsta damallsvenska spelare. Som jag ser det kan Ronja Aronsson trots allt vara yngst.
En ihärdig SFS-medlem ringde nämligen Åsa Pettersson under söndagen – och hon minns inte vilka AIK mötte i hennes enda allsvenska match någonsin. Och i Svenska Fotbollförbundets 100-årsskrift står tre namn som yngsta spelare i damallsvenskan. Alla står för den oprecisa noteringen 13 år. Aronsson var ju också 13 år. Så nu har alltså fyra 13-åringar spelat i damallsvenskan.

De tidigare tre var Åsa Pettersson 1995 och Cissi Berglund (Mallbacken) samma år. De spelade varsin match. Och 1997 gjorde Carola Karlsson fem matcher för Lotorp. Några av dem dock troligen efter att hon fyllt 14.

Men vem av de fyra var yngst vid sin debut? Ja, det är frågan.

Saken underlättas knappast av att ytterligare två 13-åringar spelade i högsta serien innan 1998 – då damerna fick en allsvenska. Då hette högsta serien division I, och i den spelade Kronängs Malin Johansson som 13-åring 1982 och Peg Gustavsson i Lönsboda Gif (1978).

Fast det oslagbara rekordet i division I håller Frida Almgren. Hon var nämligen bara fyra år när hon var på planen i åtta minuter för Gais mot Mariestad 1976. Det blev Almgrens enda allsvenska match. Hon höll till nära långlinjen långt ute på ena kanten hela tiden, och rörde aldrig bollen.

Ronja Aronsson rörde bollen i lördags. Men är hon den yngsta debutanten genom tiderna? Jag räknar med att SFS inte ger upp sin jakt, utan att jag har svaret inom kort…

Och ja, till slut kom svaret. Du hittar det här.

En ny superetta – jag är skeptisk

Publicerad den av
Svara

Det förslag om ny seriepyramid för damfotbollen som förbundet håller på att bearbeta säger tio lag i allsvenskan och en bildande av en ny superetta. Och det redan till 2013.
Jag är skeptisk.
Och i tisdags visade sig de sju Norrlandsdistrikten också vara det.
Fast vi är skeptiska åt olika saker.

Jag tror inte ett dugg på superettan, men har däremot svårt att argumentera mot en allsvenska med tio lag.
I år är det åtta lag som hållit god standard, och två som varit hyfsade. Medan Hammarby och Dalsjöfors har hängt på gärdsgården redan från början.

Tidigare år har det varit ännu större skiktning i serien. Så en minskning till tio lag i allsvenskan protesterar jag inte emot.
Det gör däremot Norrlandsdistrikten enligt en artikel i Västerbottens Folkblad. Motiveringen är att så många talanger som möjligt ska ha nära till ett elitlag.
Och visst. En fördel med herrarnas allsvenska med 16 lag är att det blir plats för många fler unga talanger i lagen. Nackdelen är att det blir en sämre kvalitet på serien.

Min största invändning mot förslaget från fotbollsförbundet är i stället bildandet av en superetta för damer. Det känns orimligt. Jag tror helt enkelt inte att lagen kommer att ha råd.
I nuläget får de allsvenska lagen drygt 1,5 miljoner kronor i bidrag varje år. Trots det har flera av klubbarna akuta ekonomiska problem.
Klubbarna i division I får i princip ingenting i bidrag. Och med en superetta ökar resekostnaderna rejält för många. Dessutom ökar kraven på att få ihop en slagkraftig trupp – vilket i sin tur leder till ökade lönekostnader.

I nuläget skulle en superetta se ut så här:
* Först två av följande fyra: Piteå, Jitex, AIK och Vittsjö.
* Dessutom: Hammarby, Dalsjöfors, Sundsvall, Sunnanå, Kvarnsveden, Bollstanäs, Gustafs, QBIK, Öster, IFK Norrköping, IFK Kalmar och Hovås Billdal.
Bara fem av de nuvarande division I-lagen i den här uppräkningen har i år haft över 200 åskådare i snitt. Så frågan som väcks är: varifrån skall klubbarna få sina pengar?

För jag tror inte att de allsvenska klubbarna är beredda att skänka hälften av sina bidrag. Eller?

LdB Malmö försvarar SM-guldet

Publicerad den av
Svara

Jag håller verkligen båda tummarna för att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén får lyfta SM-bucklan kring 16.00 lördagen den 15 oktober.
Men jag tror det inte.

För trots att LdB Malmö varit helt ur balans den senaste tiden så är det upplagt för skånskorna att försvara sitt guld i damallsvenskan. Malmö har klart lättare program än båda sina huvudkonkurrenter Göteborgs FC och Tyresö FF.

LdB skall först åka till Stockholm nästa tisdag och möta allsvenskans för tillfället klart sämsta lag, Hammarby. Bajen har den senaste månaden torskat med 8–1 mot Tyresö och 6–0 mot Göteborg. Det skulle förvåna mig om Malmö gör färre än fem mål på det redan nedflyttningsklara bottenlaget. Det är dags för Manon Melis att få i gång målskyttet igen.
Sedan avslutar Malmö hemma mot KIF Örebro. Närkelaget är utan tvekan en högklassig motståndare, som dessutom varit bättre borta än hemma. Men Örebros form är svag med bara två segrar (Hammarby och Jitex) på de sex senaste omgångarna. Och det finns så mycket klass och vinnarskalle i Malmö att jag tror att mästarinnorna tar sex poäng på de två avslutande omgångarna. Nilla Fischer och Caroline Seger kommer inte att acceptera något annat…

Och då blir pressen tuff på nuvarande ledarna i Tyresö. Jag hoppas verkligen att guldet inte hamnar hos Tyresö. Inte för att jag har något emot klubben, eller spelarna. De jag träffade under VM är tvärtom kanontjejer. Annica Svensson är grymt trevlig och Josefine Öqvist så sprudlande spontan att man måste tycka om henne.
Nej, orsaken till att jag inte vill se Tyresö som mästarinnor är att det jag sett av dem så tycker jag att de spelar den tråkigaste och minst publikfriande fotbollen av de tre guldkandidaterna. Och jag vill att välspelande lag skall triumfera.
Jag tror dock att Tyresö tar tre poäng på söndag, borta mot ett formsvagt KIF Örebro. Men sedan känns risken uppenbar att det blir kryss i slutomgången i toppmötet med Göteborg. Därför stannar guldet i Malmö.

Göteborg då? Jo GFC har fyra raka segrar och är urstarkt hemma på Valhallas konstgräs. Man vinner därför mot årets positiva överraskningslag Kristianstad på måndag. Men Göteborgslaget är tveklöst svagare på bortaplan.
Och med tanke på att laget inte pallat med trycket hittills när de spelat avgörande matcher, så tror jag inte på guld till Göteborg. Det trots att Lisa Dahlkvist som bekant har svensk fotbolls största vinnarskalle…

Jag tycker verkligen jättemycket om den bollvårdande fotboll Göteborg spelar under Torbjörn Nilssons ledning. Och jag hoppas som sagt att Johanna Almgren och Sara Lindén skall få bli svenska mästarinnor.
Men tyvärr är det inte bra för damfotbollen med ett västsvenskt guld. GFC har ju inte på något sätt lyckats vinna göteborgarnas hjärtan, och laget har ett genomuselt publiksnitt. Bara Djurgården och Jitex ligger efter i den allsvenska publikligan.

Allsvenskan är tredje bästa ligan i världen

Publicerad den av
Svara

När fördelningen av platser i nästa års Europaspel nyligen gjordes klar var allsvenskan för herrar rankad som liga nummer 28 i Europa. Det gör att vi sannolikt inte finns bland världens 50 starkaste ligor.
Men bland damerna står vi oss starkt. Frågan är bara hur stark vår damallsvenska står sig i en internationell jämförelse.

I förra inlägget resonerade jag kring styrkan i den franska Féminine division 1. Toppen där, med Lotta Schelin:s klubb Lyon i spetsen, är bättre än toppen i allsvenskan. Men totalt sett känns vår svenska serie starkare än den franska ligan.
Däremot når vi inte upp till nivån i WPS, Women’s Professional Soccer i USA. Där innehåller topplagen rakt igenom världsstjärnor – så även om det är en liten liga är den helt klart bättre än allsvenskan. Frauen-Bundesliga i Tyskland är också tveklöst starkare.

Efter att ha läst senaste numret av Bolletinen, statistiktidningen som ges ut av SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker) så stärks bilden av att USA är i topp. I Bolletinen finns nämligen en genomgång av i vilka länder alla årets VM-spelares hade sina klubbtillhörigheter. Toppen av listan ser ut så här:

1) USA, 46 spelare från 16 olika klubbar representerade 10 olika länder och spelade tillsammans 13326 minuter.
2) Frankrike, 23 spelare, 4 klubbar, 4 länder och 7043 minuter.
3) Tyskland, 25 spelare, 7 klubbar, 6 länder och 6515 minuter.
4) Sverige, 21 spelare, 10 klubbar, 4 länder och 5552 minuter.
5) Japan, 14 spelare, 6 klubbar, 1 land och 5127 minuter.
6) Australien, 19 spelare, 6 klubbar, 2 länder och 3527 minuter.

Sverige kom alltså fyra där. Men trots det, och trots att våra mästarinnor LdB Malmö förlorade i Italien i veckan så undrar jag om inte damallsvenskan ändå är trea i världen. Och då tänker jag på jämnheten. I år har allsvenskan innehållit tio starka lag. Bara Hammarby och Dalsjöfors har fallit ur ramen.
En sådan bred, men ändå stark topp kan egentligen bara den tyska Frauen-Bundesliga överträffa.

Hur ser det då ut i övriga Europa?
Den nya engelska ligan FA WSL (Womens Super League) är intressant. Med klubbar som Arsenal, Everton, Liverpool, Chelsea och Birmingham City kommer den säkert att bli grymt stark på sikt. Men ännu så länge känns den svenska bättre, även om Arsenal har varit en av Europas bästa klubbar i ett par år.
I Danmark, Norge, Italien och Ryssland finns precis som i Frankrike och England enstaka toppklubbar på hög europeisk nivå. Men jämnheten saknas i ligorna.

Och hur ser det ut utanför Europa?
I de flesta länder är damfotbollen uselt uppbyggd. I de sydamerikanska länderna finns knappt några ligor. Lika illa är det i Afrika. Och Australiens W-league är på väg upp, men håller ännu så länge inte högsta klass.
I Asien är ligan i Japan bäst. Hur bra har jag dock svårt att bedöma. Men eftersom många av de bärande spelarna i världsmästarlaget har gått till europeiska klubbar är känslan att den japanska ligan L1-League breddmässigt inte är på allra högsta nivå ännu.
Fast ledarlaget Inac Leonessa från Kobe med sju spelare från VM-guldtruppen (Ayumi Kaihori, Homare Sawa, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka och Megumi Takase) och Sydkoreas stjärnskott Ji So-Yun är garanterat ett av världens allra bästa lag.

Därmed kommer jag fram till att allsvenskan är världens tredje bästa liga i nuläget. Visst är det fantastiskt?

Men jag måste omgående strö lite smolk i bägaren. För frågan är hur länge vi håller den medaljplatsen.
Lyon har alltså redan pumpat in stora pengar i sitt damlag. Sofia Jakobsson:s nya förening Rossiyanka storsatsar i Ryssland. De engelska toppklubbarna utökar sina insatser, och i Italien har Milan dragit i gång en satsning.
Med en storklubb som visar vägen brukar fler komma efter. Och det finns stora ekonomiska muskler i de europeiska toppklubbarna.
I Sverige dras många av de damallsvenska klubbarna med ekonomiska problem.

Känslan är att vi får passa på att njuta så länge vi årligen kan ha ett eller två lag med kapacitet att slå sig in topp åtta i Womens Champions League. För det kommer inte att vara för alltid.

Den stora guiden: Så hänger du bäst med på twitter

Publicerad den av
Svara

Jag har ju nämnt att jag fastnat på twitter. Som fotbollsälskare har jag förstått försökt få örnkoll på de vassaste twittrarna både inom herr- och damfotboll.
Här är fokus på damerna.

Hur får man då bästa greppet om damallsvenskan och den internationella damfotbollen på twitter?
Skaffa dig ett konto på www.twitter.com. Det är enkelt. Sedan är det bara att välja vilka man skall följa. Börja med:
* Womens Soccer United. Där rapporteras laguppställningar och resultat från matcher över hela världen. Lägg till…
* Daniel som rapporterar svenska nyheter på engelska till resten av världen och du har lagt en väldigt bra grund.

Och när man väl har lagt sin grund gäller det att bygga vidare på ett kreativt sätt. En vägg bör bestå av klubbars officiella twitterkonton. Här är några allsvenska:
* Göteborg FC
* Linköpings FC
* Djurgården
* Umeå IK:s blogg
* Hammarby
* Kristianstad
* Kif Örebro
* Vittsjö GIK

En annan vägg skall förstås bestå av spelare. Landslagsspelarna har jag redan skrivit ett inlägg om (länk nedan). De skall man naturligtvis följa allihop. Här är några damallsvenska twittrare till:
* Lisa Ek, Göteborg
* Olivia Schough, Göteborg
* Emma Berglund, Umeå
* Emelie Ölander, Örebro
* Louise Fors, Linköping
* Maria Karlsson, Jitex
* Thora Helgadottir, Malmö
* Sara Björk Gunnarsdottir, Malmö
* Erika Karlsson, Piteå
* Stephanie Labbé, Piteå
* Melissa Tancredi, Piteå
* Jennifer Nobis, Piteå
* Alex Singer, Dalsjöfors
* Emily Zurrer, Dalsjöfors
* India A Trotter, Dalsjöfors

Man får inte ihop någon bärande vägg av allsvenska tränare, men två hittar vi i alla fall:
* Denise Reddy, Linköping
* Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad

Däremot bör en bärande vägg bestå av de bästa damfotbollsdebattörerna i landet. Där har ni:
* Alva Nilsson, Fotbollsflatan
* Marcus Bühlund, Eurosport
* Susanna Andrén, Radiosporten
* Rainer, FrauenFussball Schweden
* Madde Werner
* Linda Wijkström, Generalsekreterare i EFD – Elitföreningen Damfotboll

När du nu har fyra väggar kanske du skall ha med de officiella twitterkontona för EM i Sverige och amerikanska WPS-ligan:
* EM i Sverige 2013
* WPS, Women’s Pro Soccer

När det gäller twittrande spelare har jag en uppdaterad lista här. Men jag har också gjort ett reportage i BT om twitter i all idrott, och här är länken till listan över idrottens mest välkända twittrare. Den rymmer även de mest kända Sjuhäradsidrottarna på twitter.

Därmed återstår bara att lägga till en twittrare, men den är viktigast av alla. Du måste ju förstås följa mig:
* Johan Rydén

Lycka till.

24 svenska spelare i Champions League

Publicerad den av
Svara

Nu har första matchen i samtliga sextondelsfinaler i damernas Champions League spelats klart.
Ldb Malmö är illa ute, men chansen finns trots allt att alla lag med svenska spelare går vidare till åttondelen utom ett. Stabaek och Frankfurt möts ju, så ett svensklag måste försvinna.
Och det är många spelare det handlar om. Hela 24 har spelat i den här omgången – om jag har räknat rätt.

Medan vi bara har fyra spelare (Zlatan Ibrahimovic, Olof Mellberg, Kim Källström och Walid Atta) i herrarnas champinjonliga så vimlar det av svenska spelare i damernas cup.
Framför allt har vi ju två svenska lag med i leken.
Göteborgs FC har redan i praktiken säkrat sin plats i åttondelsfinalen. 4–0 kan GFC aldrig tappa hemma mot Osijek.
För Malmö ser det alltså värre ut. Men Nilla Fischer:s 2–1-reducering i 89:e minuten, borta mot italienska Tavagnacco kan vara guld värd. Nu räcker det ju med 1–0 hemma för att Malmö skall avancera. Och det känns väl inte omöjligt, även om Malmö verkar vara ur slag för tillfället.

Men svenskor har gjort bra ifrån sig även i utländska klubbar. Totalt hittar jag alltså 24 svenska spelare, som tillsammans gjort sju mål i den här omgången. Här är samtliga:
För Göteborg spelade hela tolv svenskor, nämligen: Kristin Hammarström, Linda Sembrant (två mål), Jane Törnqvist, Lisa Ek (ett mål), Lisa Dahlkvist, Linnea Liljegärd (ett mål), Sara Lindén, Marlene Sjöberg, Jenny Hallstensson, Catrine Johansson, Johanna Almgren och Anna Ahlstrand.
För Malmö spelade sju svenskor: Emma Wilhelmsson, Malin Levenstad, Nilla Fischer (ett mål), Frida Nordin, Therese Sjögran, Lina Nilsson och Caroline Seger.
För Lyon gjorde Lotta Schelin mål redan i tolfte minuten. Men det blev allt från den svenska storstjärnan i 9–0-segern mot Olimpia Cluj från Rumänien. Schelin blev utbytt i halvtid.
Och Sofia Jakobsson fastställde på övertid slutresultatet 2–0 för ryska Rossiyanka borta mot Twente.
Antonia Göransson spelade 90 minuter för tyska storklubben Turbine Potsdam vid 6–0-segern borta mot isländska Thor. Jessica Landström spelade från start (men byttes ut efter 62 minuter) medan Sara Thunebro (inbytt i 81:a minuten) fick börja på bänken när Frankfurt föll med 1–0 borta mot Stabaek. Däremot spelade inte skadade Amelie Rybäck för norskorna.
Returerna spelas 5 och 6 oktober.

Sembrant om hur Lisa Dahlkvist använder musen

Publicerad den av
2

Har jag fattat rätt finns numera även den underhållande Göteborgsspelaren Linda Sembrant på twitter. Fast tyvärr har hon valt att ha sitt konto stängt.
Man måste alltså ha klartecken från Sembrant för att följa henne. Tråkigt. Det som gör twitter kul är ju att alla kan följa vem som helst.
Men, men. Man kan följa Sembrant på annat sätt.

Redan under VM hade hon och min VM-favorit Lisa Dahlkvist startat bloggen ”Sommar med Sempan och Dala”.
Jag hittade den precis efter VM, och har sedan följt den med jämna mellanrum. Den är helt klart läsvärd. Båda skriver roligt, och har härlig distans till det de håller på med.
Jag fick aldrig läge att prata något med Sembrant under VM, men hon verkar definitivt vara en skön tjej med rejält med glimt i båda ögonen.
Vad sägs till exempel om den här beskrivningen av kompis Dahlkvists segermål mot Nordkorea:

”Denna kvinna sparka oss till kvartsfinal! Dämpade bollen med musen och sköt distinkt in den i nätmaskorna!! Hur jävla KULT är inte det? Min romie!! Född under det bästa året –> 87!!

Visst är det väl världsklass?
Men nej, en så detaljerad beskrivning av Dahlkvists bollmottagning hade jag aldrig vågat köra i BT…

Världsstjärnor på twitter

Publicerad den av
Svara

Det har gått över två månader sedan jag senast avslutade den här bloggen.
Jag har stolt kunnat konstatera att jag har haft läsare varenda dag sedan dess. Inte minst har bildspelen från USA:s träning och Sveriges bronsmatch lockat besökare. Kul.

Efter VM har jag hittat till, och fastnat på Twitter. Och det råkar vara ett alldeles utmärkt verktyg om man vill följa våra svenska bronshjältinnor.
För medan väldigt få ordinarie landslagsspelare på herrsidan twittrar, så kan man följa de här landslagstjejerna:
* Lotta Schelin
* Caroline Seger
* Therese Sjögran
* Nilla Fischer
* Madeleine Edlund
* Stina Segerström
* Hedvig Lindahl
* Lina Nilsson
* Sofia Lundgren

Många svenskor på Twitter alltså. Men jämfört med det amerikanska silverlaget ligger vi rejält i underläge. Där har varenda spelare ett eget twitterkonto. Exempelvis:
* Abby Wambach
* Hope Solo

Och det är förstås också stor skillnad i intresse, trots att även Sverige har en och annan världsstjärna. USA:s spelare har betydligt fler följare än de svenska. Det twittrade Caroline Seger om på följande sätt efter VM:

”Har gjort min matematik. Alex Morgan ( fick drygt 100000 nya followers under VM. Jag fick 1000. Om jag spelar 100 VM kommer jag upp på samma nivå…”

Fler skäl att älska Lisa Dahlkvist

Publicerad den av
Svara

Lisa Dahlkvist i fokus

Under VM skrev jag ett par hyllningar till den underbara vinnarskallen Lisa Dahlkvist.
Först här och sedan också här.
Efter mästerskapet i Tyskland har Dahlkvist fortsatt att imponera med grym vinnarinstinkt.

I onsdags var hon med Göteborg FC:s trupp till cupmatchen borta mot Limhamn/Bunkeflo. Tanken var Dahlkvist skulle vilas, eftersom hon hade varit på planen i 527 av de 540 minuter Sverige spelade i VM.
Inramningen med 366 åskådare på Brovallen i Bunkeflostrand borde inte heller ha lockat Dahlkvist till spel.

Men Lisa vill inte vila. Så med en kvart kvar att spela, i ledning med 6–0, gick Lisa enligt GP fram till tränare Torbjörn Nilsson och frågade om hon inte fick byta av Sara Lindén, som ju då redan hade gjort två mål.
Torbjörn tyckte inte att det var så smart att byta in sin mittfältsstjärna i det skedet – och Lisa fick sitta kvar på bänken.

I går såg jag det allsvenska toppmötet mellan Ldb Malmö och Göteborg på Tv4sport.
Först skall sägas att jag var besviken på publiksiffran – bara 1 203 på Malmö IP.
Och att jag även var besviken på spelkvaliteten.
Jag förväntade mig kanske inte VM-klass, men trodde att det skulle bjudas mycket bättre fotboll än den jag fick se.
Malmö hade ändå nio landslagsmeriterade spelare i sin startelva, och Göteborg sju. Med tanke på det var både passningskvalitet och tempo besvikelser.

Lisa Dahlkvist blir jag däremot sällan besviken på.
Kommentatorn Daniel Kristiansson – nej, han har inte tagit semester efter VM – berättade i halvtid för Dahlkvist vad Torbjörn Nilsson hade sagt om landslagsmittfältaren.
Nilsson hade sagt att Lisa hade givit sin tränare en riktigt hård blick på en av veckans sena träningar – och då kände Nilsson att Lisa hade kommit över VM.
Dahlkvist förklarade blicken:

”Torbjörn ropade ut att det var fem sekunder kvar att spela. Sedan lät han det gå 15 – så att det andra laget kunde vinna…”

Och jag fick ytterligare ett skäl att älska Lisa Dahlkvists inställning.

Jaja, dags att åter stänga ner bloggen och återgå till semestern. Som jag skrivit förr kanske bloggen återuppväcks igen i höst. Den som lever får se.

Bäst och sämst i VM 2011

Publicerad den av
Svara

I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.

Homare Sawa är rak i ryggen

Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?

Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo (USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.

Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.

Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:

”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”

Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).

Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.

VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.

Världsmästarna poserar för fotograferna

Största skrällen1
Japan förstås.

Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.

Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.

Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.

Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.

Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.

Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.

Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.

Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…

Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.

Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.

Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.

Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.

Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.

Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.

Och så dansar vi igen

Bästa dansen
Logobitombo

Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.

Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…

Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.

Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.

Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.

Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.

Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.

Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.

Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.

Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.

Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.

Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)

Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA

Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3

Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…

Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?

Bilder av svenskt bronsfirande

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Seger, Rohlin, Dahlkvist, Sembrant och Thunebro på väg upp på podiet
Glada bronstjejer i ett hav av konfetti
Glatt gäng mitt i ett hav av konfetti
Dolda av ett moln av bronskonfetti
Jodå, ni har tagit VM-brons
Och så dansar vi logobitombo igen
Glädje i konfetti
Väntan på prisutdelningen
Dennerby intervjuas i fransk tv
Utbuade Sonia Bompastor med syskonbarn
Danstruppen är ganska väl samtränad
Framme hos familj och vänner
Konfettikrig
Många ville ha svenskorna på bild
Jossan, Lotta Schelin och Sofia Jakobsson
Dala, Sempan, Lotta och Antonia
Konfettikriget blossar upp
Tar emot publikens ovationer
Ärevarvet
På podiet, Lagrell kramar Jossan
Frankrikes spelare deppar
I det avtagande konfettiregnet
Konfettikrig
På väg upp på podiet
Dags för ett ärevarv
I väntan på medaljerna
Alla, även ledarna på plats bakom VM-skylten.
Strax dags för ärevarv
Svenskt bronsjubel
Dennerby på efterkälken
Och så dansar vi logobitombo
Madelaine Edlund i konfettiregn
Lisa Dahlkvist och Madde Edlund
Uppställda för logobitombo
Bronslaget firas
Ute på ärevarv
Sembrant, Schelin, Göransson, Edlund och Öqvist.
Uppställda framför VM-skylten
Therese Sjögran försöker göra en konfettiboll
Med tungorna rätt i munnen – eller utanför…
Seger, Rohlin, Sembrant och Dahlkvist på podiet

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

Välförtjänta hyllningar av bronshjältinnorna

Publicerad den av
Svara

I dag hyllas våra bronstjejer överallt i svensk media. Jag har surfat runt lite, och här är några av hyllningarna:
Simon Bank, Aftonbladet:

”Är det känslor ni vill ha ut av er fotboll?
Grattis, Sverige.
Ni har just fått ett lag att älska, och en medalj att hänga om halsen.”

Tomas Pettersson, Expressen:

”Det här är inte bara en bild på ett mål. Det här är den sekund av Marie Hammarströms 29-åriga liv hon kommer att bli förknippad med i all framtid.
Det är verkligen inget dåligt val av sekund.”

Olof Lundh, Fotbollskanalen:

”Gåshuden står rak och stadig när jag ser Lotta Schelin, Charlotte Rohlin och de andra bara fara om kring i en vild och skön glädje. De är framme hos fansen och firar och springer runt med flaggor.
De känner på sina medaljer, precis som om de undrar om det verkligen är sant.”

Och här är min egen krönika.

Nu skall jag ta en liten promenad på stan, och äta lunch. I kväll är jag på plats på finalen. Häng med i uppsnacket här på bloggen.

VM-brons, då är Sara Larsson inte laddad för Dalsjöfors

Publicerad den av
Svara

Jag har precis lämnat mina texter till morgondagens pappers-BT.
Det blir huvudtext om matchhjältinnan Marie Hammarström och en krönika med hyllning av laget i allmänhet, och strålande Lotta Schelin i synnerhet.
När spelarna väl kom ut ur omklädningsrummet och man kunde börja jobba gick det lätt att skriva.

Det var för övrigt bara glada scener i den mixade zonen. När Expressens Mats Bråstedt frågade Hedvig Lindahl om hur hon såg målet trodde Hedvig att det var Frankrikes mål som avsågs.

”Nej, nej, nej, inte det målet. Jag menar Maries,” sa Bråstedt.
”Va, jagar du positiva nyheter nu?” frågade en lycklig, men lätt förvånad Lindahl.

Alla jagade verkligen positiva nyheter. Det var en riktigt skön känsla. Och den finns kvar.
Jag fick lite tid att stå och prata enskilt med både Sara Larsson och Lotta Schelin.
Båda förklarade att de inte var så säkra på lagets styrka innan VM.
Sara Larsson sa:

”Men någonstans infann sig plötsligt den härliga stämningen. Jag kan inte sätta fingret på när. Men det var rätt sent innan VM faktiskt.”

Sara Larsson sa också att hon inte har tänkt på mötet med Dalsjöfors på lördag…

”Nu kommer vi att fira rejält i kväll. Sedan får vi ta Dalsjöfors…”

Vad fransmännen sa? Jag hann inte lyssna på spelarna, och för övrigt så hade det varit onödigt jobb, för jag förstår inte franska…
Men förbundskapten Bruno Bini var missnöjd med att Sonia Bompastor blev utbuad efter att vänsterbacken provocerat fram utvisningen på Josefine Öqvist. Han sa så här på presskonferensen:

”Så gör publiken i herrfotboll, inte här.”

Och i Frankfurter Allgemeine läste jag följade kommentar från mittfältsstjärnan Louisa Necib om resultatet:

”Den som siktar på att komma fyra är en idiot.”

Väntat svenskt lag – som vanligt

Publicerad den av
Svara

Det blir samma svenska startelva som mot USA – alltså med Nilla Fischer bredvid Lisa Dahlkvist på centralt mittfält.
Det var ju precis som väntat.

Utöver det hastiga bytet av spelsystem minuter innan avspark senast, och att han tog in Josefine Öqvist mot USA, så har inte Thomas Dennerby direkt chockat med sina startelvor.
Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Linda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos Frankrike saknas Marie-Laure Delie till följd av skada. Men även den offensiva högerbacken Laure Lepailleur inleder på bänken. De ersätts av Corine Franco och Eugenie Le Sommer, vilket innebär att Lotta Schelin har sju lagkamrater från Lyon i motståndarelvan.
Här är Frankrikes startelva: Berangere Sapowics – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Camille Abily, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Eugenie Le Sommer.