Kategoriarkiv: Uncategorized

Tungt för Rosengård

Publicerad den av
Svara

Det blev som väntat en helfransk och en heltysk semifinal i Champions League. Men både Rosengård och Barcelona var nära att bryta den fransk-tyska dominansen.

Jag skall direkt säga att jag inte har hunnit se Rosengårds straffdrama i Frankfurt. Jag var ute på jobb under matchen, och hörde straffläggningen på radio.

När jag kom hem såg jag däremot den andra halvleken av PSG–Barcelona, en rätt konstig halvlek. PSG dominerade bollinnehavet totalt och stod och rullade utanför Barcas straffområde i 34 minuter.
Sedan fick Barcas Barbara Latorre ett friläge på kontring, ett friläge där det osade både straff och målchansutvisning. Hade Barbara inte kämpat för att stå upp hade nog domaren blåst.

Efter den 100-karatiga målchansen för gästerna darrade PSG till. I 86:e minuten lyfte jag telefonen för att twittra ut att PSG var illa ute. Då slog Rosana ett inlägg som Cristiane satte genom en språngskalle.

Duktiga Barcamålvakten Sandra Panos var där, men orkade inte hålla bollen. 1–0 – och PSG till semifinal.

I Frankfurt vann alltså Rosengård själva spelet med 1–0, men straffarna gick till Frankfurt med 5–4. Det är faktiskt rätt sällan som lag sätter alla sina fem straffar. Nu har Frankfurt gjort det både mot LSK i åttondelen och mot Rosengård i kvarten.

Grymt förstås för Rosengård.

Men rent resultatmässigt måste man ändå säga att det är väldigt imponerande att vinna i Frankfurt. Och att hålla nollan i 120 minuter i Frankfurt. Mer om matchen och Rosengård när jag hunnit kolla igenom min inspelning.

I övrigt i dag i Champions League var det väntade resultat. Lyon ställde upp med en B-betonad elva i Prag, med följd att det aldrig blev tvåsiffrigt i dubbelmötet. Dagens match slutade 0–0 och totalt alltså 9–1 till Lyon som ställs mot PSG i semifinal.

I Italien hade Wolfsburg 2–0 redan i paus efter två mål av Zsanett Jakabfi. I den andra halvleken fastställde Ramona Bachmann slutresultatet till 3–0. Totalt 6–0 till Wolfsburg, som möter PSG i sin semifinal.

Trots att det sista svenska laget är utslaget har vi alltså tre svensklag kvar i turneringen. Minst en svensk spelare kommer alltså att få åka till Reggio Emilia för att spela final den 26 maj.

Freiburg–Bayern – påskens höjdare

Publicerad den av
Svara

Påskhelgen innehåller inte direkt något smörgåsbord av intressanta matcher runt om i damfotbollsvärlden.

De mest intressanta spelas i Tyskland. DFB-TV visar Freiburg–Bayern München 13.30 på påskafton. Matchen ser du på den här länken. Freiburgs mest intressanta spelare är Lina Magull och Hasret Kayikci.

Hos Bayern finns det massor av sevärda spelare. Formstarka Vivianne Miedema gjorde hattrick senast och blev utnämnd till omgångens spelare, så henne bör man ha koll på. Andra formstarka Bayernspelare är Melanie Behringer och Sara Däbritz.

Personligen hade jag gärna även sett påskdagens möte mellan årets skrällag i Frauen-Bundesliga, SC Sand och Wolfsburg. Sand, som bland annat har två slovakiska landslagsspelare (Jana Vojteková och Dominika Skorvánková) i sin startelva, ligger bara fyra poäng bakom Wolfsburg.

Wolfsburg vann ju för övrigt säkert mot Brescia med 3–0 i Champions League i går. Lyon vann med hela 9–1 mot Slavia Prag. Jag trodde ju att det kunde bli tvåsiffrigt i dubbelmötet, men att det nästan skulle bli det i första matchen hade jag inte trott. Ett av målen var för övrigt en snygg bicycleta av Camille Abily.

Slutligen spelade Barcelona och PSG 0–0, ett resultat som talar för att PSG fixar avancemanget i returen.

I franska D1 Feminine är Montpellier–Juvisy på påskdagen omgångens mest intressanta match. Tyvärr känns ju dock ligan avgjord, vilket gör att det är svårt att tända till på matcherna.

I England innehåller ju WSL numera nio lag. Åtta av dem har haft sina premiärer och under påsken kommer de flesta att ha nått upp i två matcher. Chelsea, Manchester City, Arsenal och Liverpool har vunnit sina premiärmatcher. På annandagen spelar Chelsea–Liverpool och Man City–Arsenal. Det blir två riktigt intressanta matcher. Arsenal gjorde för övrigt klart med före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor i dag – ytterligare ett tungt nyförvärv till klubben.

En liga som startar i helgen är japanska Nadeshiko League. Jag är tyvärr dåligt uppdaterad på hur silly season har förflutit i Japan, men i fjol NTV Beleza och Inac Kobe Leonessa de två bästa lagen. Gissar att de kommer att vara med och slåss om guldet i år också.

På svensk mark spelas inga tävlingsmatcher. Däremot ett gäng träningsmatcher. De finns listade här.

Genomgång av massor av cuper

Publicerad den av
5

De senaste två veckorna har det spelats en mängd stora turneringar runt om i världen. För svensk del har förstås fokus legat på det europeiska OS-kvalet.

Jag tänkte återkomma med en djupanalys av den svenska insatsen, men i väntan på den kan vi fortsätta njuta av att vi fick den där tolfte och sista OS-platsen. Det är lite kul att kolla på det här holländska klippet från den avgörande matchen:

Nu pratas det redan om svensk medalj i Rio. Även om det i nuläget känns ganska långt borta med en svensk pallplats är det ju faktiskt trots allt betydligt lättare att ta medalj i ett OS än i ett VM.

Det är ju mycket svårare att kvala in till ett OS, men väl där är det närmare till medalj än i ett VM – det är ju helt enkelt färre bra lag i ett OS än i ett VM. Klarar man gruppspelet i Brasilien är man bara en kvartsfinal ifrån att få två medaljmatcher. Och gruppmässigt kan vi inte hamna i en svårare grupp än vi gjorde i VM.

Men, men. Hur stor medaljchans Sverige kommer att ha får vi vänta lite på att analysera. Lottningen den 3 april blir väldigt avgörande. Och innan dess blir lottningspotterna viktiga, det känns oerhört spännande att se hur Sverige placeras där. Blir det en Europapott, eller seedar man Brasilien, USA och Tyskland?

Det om framtiden. Nu dags att titta tillbaka på de här stora turneringarna som varit. Om vi börjar i det europeiska kvalet blev det precis så jämnt som jag hade förväntat. Det var bara en match där siffrorna rann i väg, i övrigt slutade med fyra uddamålssegrar och ett kryss.

Det var försvarsspelet som segrade. Sverige gjorde klart minst mål av alla fyra lagen, men släppte bara in ett och tog alltså OS-platsen på målskillnaden 3–1. Här är tabellen:

Sverige                3–1    7
——————————
Nederländerna     6–8    4
Schweiz               5–6    3
Norge                  5–4    3

Mitt tips blev däremot inget vidare. Jag placerade inte ett enda lag på rätt plats, och allt var Norges fel. De andra tre lagen satte jag i rätt ordning, men jag missade att Norge skulle bli kvalets stora besvikelse. Storstjärnorna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg var precis så bra som jag hade trott, men resten av laget nådde inte den höga nivån man hade i VM.

Ändå är det värt att notera, både för min och Norges skull, att norskorna faktiskt hade OS-platsen i drygt 20 minuter i onsdags. Under de 20 minuter i den första halvleken där Norge ledde med 1–0 mot Schweiz och Nederländerna hade 1–0 mot Sverige satt mitt tips till 100 procent.

Det om det europeiska OS-kvalet. Nu till Asien. Där fanns också förutsättningar för ett riktigt rysarkval. Och visst var matcherna mellan de fem topplagen jämna, men totalt sett var ändå kvalet rätt ojämnt.

Australien och Kina gick nämligen som tåget och hade säkrat sina OS-platser redan med en omgång kvar att spela. Jag såg deras inbördes match (1–1), där båda lagen vilade viktiga spelare – men kvaliteten på spelet var klart högre än Sveriges matcher i Europas OS-kval.

Både Australien och Kina är på stark frammarsch och har nog sin topp i VM om tre år. Men båda lagen känns redan så starka att båda åker till Rio som klara medaljkandidater.

Inte heller i Asiens OS-kval kan jag vara helt nöjd med mitt tips. Det som var klockrent var att jag spikade att Sydkorea skulle ta fem poäng – det är jag nöjd med, och att Vietnam skulle bli poänglös jumbo. Sedan hade jag Australien på OS-plats och varnade för Kina.

Men jag hade ju inte räknat med att Japan skulle floppa på det sättet i ett kval på hemmaplan. Japans kvalinsats var verkligen en jätteflopp, så stor att förbundskapten Norio Sasaki avgick i onsdags.

Sasaki har gjort Japan till en supermakt inom damfotbollen och tråkigt att han klev av efter ett fiasko. Men för japansk damfotboll över tid behöver inte det här misslyckandet vara någon dålig sak. Tvärtom skyndar det här på den generationsväxling som var på gång.

Sasaki har mer eller mindre spelat med samma manskap sedan VM 2011, samtidigt som Japan haft fina framgångar i ungdomsmästerskapen. Det kommer alltså talanger underifrån och nu måste de få chansen.

Sluttabellen i Asiens OS-kval:

Australien     17–3   13
Kina               7–3    11
————————–
Japan          10–7      7
Sydkorea       6–5      5
Nordkorea     4–5      5
Vietnam       1–22      0

Noterbart är att det även här var defensiven som segrade. Australien och Kina var ju de lag som släppte in minst mål. Sedan kan man ju även i Australiens fall säga att offensiven segrade – för 17 mål på fem matcher är starkt.

Defensiven stod även i fokus i högklassiga nykomlingen She Believes Cup i USA. Där blev det fem uddamålssegrar (3x 1–0 och 2x 2–1) samt en 0–0-match.

USA vann premiärupplagan av sin turnering via tre uddamålssegrar och målskillnaden 4–1. Jag såg den första halvleken i finalen mot Tyskland. Det var där alla tre målen i 2–1-mötet föll.

Sett till bollinnehav var det ganska jämnt, men amerikanskorna hade mycket bättre spets på sina anfall än tyskorna. På klippet nedan med höjdpunkter nedan kan ni själva se vilka jätteproblem den tyska backlinjen hade med USA:s snabba anfallsspelare. Där kan ni även se att det amerikanska segermålet var en målvaktstavla från Almuth Schult.

När det gäller USA:s offensiv var Meghan Klingenberg lysande. Hon låg bakom väldigt mycket. En annan som var väldigt bra var Alex Morgan, som verkar vara på väg tillbaka till den toppform hon hade i OS för fyra år sedan. Hennes kvitteringsmål mot Tyskland är i högsta grad spektakulärt, kanske till och med en tidig kandidat till Årets mål 2016:

Och här är ett längre sammandrag från mötet mellan världens två bästa landslag:

Tyskland kom alltså tvåa, och försvarade sin världsranking. Känslan är dock fortsatt att man söker efter den rätta lagsammansättningen. Det finns massor av bra spelare, men Silvia Neid har inte lyckas knäcka koden till hur laget skall formeras för att få ut max.

England fortsätter att vara stabilt och starkt. Laget slutade på tredje plats efter uddamålsförluster mot USA och Tyskland samt 0–0 mot Frankrike. Det hade varit spännande att se Storbritannien i OS, det engelska laget förstärkt med Jessica Fishlock och Kim Little hade känts som en utmanare om guldet.

Frankrike är också en utmanare om OS-guldet. Fast för tillfället är laget tillbaka i gamla synder, trots massor av chanser lämnade man USA mållöst. Det är närmast ofattbart när man ser klipp från de tre matcherna. Kolla bara det här sammandraget från matchen mot USA:

Och nog borde fransyskorna även ha gjort något mål mot England. Speciellt hade man ju unnat Claire Lavogez att sätta sin bicycleta ribba in i stället för ribba ut. Den avnjuts 1.20 in i klippet nedan. Kolla förresten in underlaget i Boca Raton som turneringens två placeringsmatcher spelades på. Inte ens nära värdigt världens fyra bästa lag…

Turneringen blir förresten kvar minst till och med 2019, vilket kommer att urholka Algarve cup de kommande åren. Det innebär i sin tur färre chanser för vårt svenska landslag att stöta på de allra bästa lagen i världen – illa.

Årets urholkade Algarve cup fick trots allt en intressant final mellan Kanada och Brasilien. Den vann Kanada med 2–1. Fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky inledde målskyttet med ett intressant klackmål på hörna. Möjligen var det inte klacken, utan sulan hon använde:

Kanada och Brasilien är ungefär som Sverige, lag som bör nå kvartsfinal i OS, och som har viss medaljchans med rätt lottning.

Island fortsätter att visa klass. Laget kom trea i Algarve efter segrar mot Danmark och Belgien i gruppspelet och mot Nya Zeeland i tredjeprismatchen. Det var 1–1 efter full tid och 7–6 efter straffar. För Nya Zeeland blev Amber Hearn först att komma upp i 50 mål för sitt land när hon gjorde 1–1-målet:

Belgien är ett lag på uppgång. De har en bra chans att kvala in till nästa års EM-slutspel. I Algarve slutade laget femma efter att ha krossat Ryssland med 5–0 i sista matchen. Belgien har vassa offensiva spelare i Wolfsburgs Tessa Wullaert (1–0-målet) och Juvisys Janice Cayman (2–0 och 5–0). Wullaert har inte fyllt 23 ännu – gör det i nästa vecka – men är redan landets främsta målskytt genom tiderna. Hon har gjort 26 mål på 41 landskamper.

Slutligen räddade Danmark äran en aning genom att säkra sjundeplatsen genom 3–1-seger mot Portugal.

Även Cypern cup var förstås rejält brandskattad i år. Där blev det lite överraskande final mellan Österrike och Polen, en final som Österrike vann med 2–1. Det österrikiska laget är utan poängförlust i EM-kvalet och man flyttar alltså sakta men säkert fram sina positioner.

Polen var den riktigt stora skrällen i Cypern cup. I gruppspelet slog man Tjeckien och Finland och kryssade mot Wales. Med tanke på att Polen vann F17-EM för några år sedan har polskorna talang att fylla på med. Kanske, kanske att de kan utmana Danmark om andraplatsen i den svenska EM-kvalgruppen?
Jag håller fortfarande danskorna som klar favorit att bli grupptvåa, men laget imponerar inte och får inte ha dåliga dagar när de möter Polen.

I övrigt i Cyperncupen blev Italien trea, Tjeckien fyra, Ungern femma och Wales sexa. Turneringens stora missräkning var Finland. Finskorna kom sist efter att ha förlorat med 2–0 mot Irland i matchen om sjunde plats. 2–0-målet gjordes för övrigt av Eskilstunas Louise Quinn:

Lagen möts även i EM-kvalet, där vann dock Finland på bortaplan med 2–0. Finland är på alla sätt på väg att tappa mark inom damfotbollen, men man har alltså ändå greppet om en EM-plats. Jag trodde på Irland när jag såg dem skaka Tyskland i VM-kvalet häromåret. Men man jobbar sig framåt i längre hastighet än förväntat.

En sjätte cup för landslag som spelats den senaste tiden var Istria cup. Där vann USA:s U23-lag sin grupp närmast före Frankrike medan Ungern B vann den andra gruppen före Sveriges nästa EM-kvalmotståndare Slovakien.

Slutligen till EM- och VM-kvalet för F17/99. Där blev det svenskt fiasko. I den avgörande matchen mot Norge föll Sverige med hela 6–0. Det innebar att det svenska laget slutade trea i gruppen med fyra poäng och målskillnaden 3–8. Det var det sämsta svenska kvalresultatet på länge. Tråkigt.

Från de två första matcherna lades det upp tv-klipp på förbundets youtubesida. Men Norgematchen verkar inte ha fastnat på film…

Slutligen några ord om helgens matcher. Efter den heta landslagsveckan väntar en ganska tråkig helg, där fem matcher i franska D1 Feminine är det mest intressanta som händer.

Vilken lättnad, Sverige till OS

Publicerad den av
5

Sverige tog den tolfte och sista OS-platsen. Vilken härlig lättnad.

Det är många vi har att tacka för det. Från Skottland, Nordirland och Wales som såg till att inte Storbritannien tog den plats de hade förtjänat ända till Kelly Zeeman, som spelade fram Olivia Schough till det hyperviktiga kvitteringsmålet i dag.

Den första halvleken i dag var gräsligt dålig, där avslöjades massor av brister i vårt lag. Den största var oförmågan att spela sig till målchanser. Efter paus gjorde det svenska laget det mycket bättre. Där var försvarsspelet hur stabilt som helst i 45 minuter, inte minst var Jessica Samuelsson grym.

Men… Två holländska chanser på övertid höjde pulsen rejält. Den var uppe i 180 när Vivianne Miedema kom igenom i 91:a.

Pia Sundhage sa till Kanal 5 att laget inte har spelat bra, men att vi har kämpat oss till OS. Det är bara att hålla med.

Kvalet i allmänhet och dagens match i synnerhet lär ge Sundhage rätt mycket att fundera över. Mer om det i ett senare inlägg. Nu skall jag kolla in Zlatan i Champions League. Och sedan är det England–Frankrike (23.00) – länk här – och USA–Tyskland (01.30) – länk här.

Förresten. Schweiz slog Norge med 2–1, så Kelly Zeemans felpass kostade Nederländerna en OS-plats. Någonstans känner man med stackars Zeeman, fast inte så mycket…

1–1 – det är ren stöld

Publicerad den av
Svara

Jag hade satt mig framför datorn för att sammanfatta en rent usel första halvlek och skulle just skriva att precis allt har gått fel.

Då fick Olivia Schough en gratischans. Och hon, som knappt hade haft ett rätt under de första 44 minuterna och 40 sekunderna, visade härlig kyla när chansen dök upp.

Men 1–1 i halvtid är en ren stöld. För Sverige har varit sämre än Nederländerna på allt. Eller, vi var sämre på allt i 44 minuter och 40 sekunder. Så långt hade vi inte varit nära att skapa någon målchans. Nederländerna hade två högkaratiga och ytterligare ett par farliga lägen.

Jag varnade tidigare i dag för Vivianne Miedema. Tydligen hade inte laget hunnit läsa bloggen, för det var 19-åringen som snyggt gav hemmalaget ledningen – och OS-platsen – i femte minuten.

Sju minuter senare var hon mycket nära att även göra 2–0. I det läget hade dock Norge övertagit OS-platsen. Norge hade täten i gruppen i drygt 20 minuter, innan Schweiz kvitterade och sköt upp Nederländerna i gruppens tätposition.

Schoughs mål gör att Sverige går till pausvila som ett OS-lag.

Men det spel som presterades i den första halvleken kommer inte att räcka – rycker vi inte upp oss kommer Nederländerna att göra fler mål.

Ytterbackarna har varit hur virriga som helst, inte minst saknas Magdalena Ericsson på vänsterkanten. Elin Rubensson hade helt enkelt ingen bra första halvlek och tappade Manon Melis gång på gång.

Ericsson saknas även vid fasta situationer, för Schoughs hörnor har varit för lösa och höga, och har därmed plockats av hemmamålvakten Sari van Veenendaal.

Mittfältet är inte heller klockrent, men får ändå godkänt. Däremot ser forwardstrion trött ut. Schough och Sofia Jakobsson går på knäna, inte heller Lotta Schelin känns lika rapp ut som i de två tidigare matcherna. Jag hade gärna sett att Pia Sundhage gjorde minst ett byte där i början av den andra halvleken. Skulle man kanske kunna få se Fridolina Rolfö?

45 minuter kvar. Det här kommer att bli riktigt nervöst…

Sundhage är utanför sin trygghetszon

Publicerad den av
2

I morgon i Rotterdam skall Sverige lägga beslag på den tolfte och sista platsen i OS-turneringen.

Jag skriver skall, för att nu känns det verkligen som att landslaget bör klara det här. Vårt lag går vidare på oavgjort och de möter en motståndare som måste vinna – och dessutom ha hjälp av Schweiz.

Som grädde på moset borde Nederländerna passa Sverige ganska bra. Deras backar vill gärna rulla sig förbi motståndarnas förstapress och man spelar med hög risktagning i passningsspelet.

I det här OS-kvalet har ju det svenska laget haft en väldigt bra press och man bör kunna vinna bollen högt vid ett flertal tillfällen i morgon.

På det svenska pluskontot finns ju dessutom att hemmalaget saknar sin allra mest kreativa spelare, Rosengårds Lieke Martens. Det känns skönt, för hon kan avgöra matcher på egen hand. Visst har Holland vassa forwards i snabba Manon Melis och smarta straffområdesspelaren Vivianne Miedema, men känslan är ändå att Sverige har väldigt goda chanser att få spela OS i Brasilien.

Det mest fascinerande hittills i det här OS-kvalet för svensk del är att Pia Sundhage har lämnat sin egen trygghetszon. Tidigare har hon nästan till 100 procent alltid valt offensiva lösningar i olika situationer. Nu har hon ett lag som bygger sitt spel på press och 100-procentigt arbete. Ett lag som satsar mer på försvarsspel än på bollinnehav och skönspel.

För ärligt talat har ju inte direkt det svenska laget visat upp ett lysande passningsspel i de båda 1–0-segrarna. Tvärtom har spelet stundtals varit riktigt hafsigt och dåligt. Däremot har defensiven hela tiden känts stabil och kampviljan har varit helhjärtad – och det är genom den vi har vunnit matcherna.

Sundhage har alltså för första gången valt att prioritera försvars- före anfallsspel. Exempelvis har hon bytt in en femte back i båda matcherna. Den coachningen hade känts omöjlig för ett år sedan.

Jag gillar att Sundhage svalt stoltheten och bytt linje. Jag tycker att hon hittills har gjort ett mycket bra OS-kval.

Som bekant fanns det många frågetecken inför avspark förra onsdagen. Flera av de frågetecknen har blivit utropstecken. Framför allt har laget visat att försvarsspelet håller hög klass. Hållen nolla mot starka lag som Norge och Schweiz är imponerande.

Några frågetecken kvarstår dock. Ett av dem är hur det här laget skulle hantera att hamna i underläge. Sundhage har ju valt en forwardstrio som inte direkt dominerar i luftrummet, så det går inte att lyfta in bollar i straffområdet. Och passningsspelet har ju varit ganska ojämnt. Det kommer alltså att bli intressant att se hur man hanterar underlägen. Fast jag skulle inte ha något emot att vänta några månader på det svaret…

Tydligen har landslaget valt en mer öppen linje nu under kvalet än vad man gjorde i VM. Det låter också väldigt bra. Jag tror att alla – även spelarna – vinner på öppenhet. Det blir mer avslappnat om man slipper smyga med saker.

Dock valde Sundhage att stänga dagens träning efter en kvart. Därmed blir det nu gissningar om hur laget kommer att ställas upp. Jag tror att Sundhage väljer samma startelva som mot Norge. Möjligen med skillnaden att hon kan välja Jessica Samuelsson före Elin Rubensson. Alltså lite mer defensiv trygghet.

Totalt sett har Sundhage gjort bra val av spelare när det gäller defensiven. Däremot kan jag fortfarande inte förstå varför formstarka Fridolina Rolfö blivit kvar på bänken. När jag såg Linköping i Göteborg överglänste hon Stina Blackstenius ganska rejält, dessutom är Rolfö en stark och bolltrygg forward, en spelartyp vi saknat i perioder av matcherna.

Två andra frågetecken jag hade med mig in i OS-kvalet var hur Olivia Schough och Emilia Appelqvist skulle klara sig mot starkt motstånd. Jag kan inte säga att jag har facit ännu. Appelqvist har bara spelat en match och bör få en chans till innan man fäller domen.

Schough har gjort ett fullständigt makalöst jobb i defensiven, vilket gör att hon kvitterar ut ett godkänt betyg. Men offensivt har frågetecknet vuxit. Eskilstunaspelaren har inte haft ett enda farligt avslut på de två första matcherna, det är inget vidare om man är forward. Hon har varken haft styrkan eller tekniken att skapa något offensivt så här långt. Mot Schweiz satt jag och följde henne extra noga och jag tyckte helt enkelt inte att det gick för fort för henne. Det fina passningsspel hon haft mot sämre motstånd var som bortblåst. Vi får hoppas att hon kan ge mig svar på tal i morgon.

Sofia Jakobsson hamnar under samma vinjett som Schough. Montpellierspelaren har gjort ett makalöst arbete, men har haft jättesvårt att komma till avslut. Kanske är det så att hon och Schough lagt så mycket kraft i försvarsspelet att de inte orkar när de väl får bollen.

Bästa forward så här långt har Lotta Schelin varit. Hon har både orkat framåt och bakåt och det har varit kul att se henne igen. På forwardssiden tyckte jag även att Blackstenius gjorde ett väldigt lovande inhopp senast. Hon kändes klart farligare än Schough och Jakobsson.

Ingen har varit direkt dåligt, men utöver Schelin sätter jag även högt betyg efter två matcher på Hedvig Lindahl, Linda Sembrant, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger och Magdalena Ericsson. Hoppas den höga betygsnivån känns lika rimlig om drygt ett dygn.

Det blir inget tv-avtal för damallsvenskan

Publicerad den av
Svara

Mitt i glädjen över segern mot Norge i OS-kvalet kom i går dåliga nyheter: Det blir med största sannolikhet inget tv-avtal för damallsvenskan i år.

Klubbar som redan tidigare har fått kämpa för att få ihop ekonomin går därmed miste om ytterligare 800 000 kronor i år.

Det var i Västerbottens-kuriren nyheten släpptes. Den går att läsa i några timmar till på den här länken. I artikeln säger Per Darnell, ordförande i EFD:

”Vi har gått ut och varnat för att det kan bli noll kronor den här säsongen.”

Han säger också att:

”Alla matcher kommer att sändas via webben på en egen plattform, men just nu finns det inget avtal om några matcher i någon TV-kanal.”

Jag är lite stressad och hinner inte gå djupare i frågan, jag skall alldeles strax åka till Mora och Vasaloppet. Men vem som helst kan ju räkna ut att det här är riktigt dåliga nyheter för svensk damfotboll.

Oj, vilken svensk drömstart

Publicerad den av
Svara

1–0 i tredje minuten – en bättre start kunde vi inte ha fått. Det var ett perfekt inlägg från Magdalena Ericsson och en lysande löpning av formstarka målskytten Lisa Dahlkvist. Däremot kan inte de norska mittbackarna vara nöjda med sitt jobb.

Även om både Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg är precis så bra som jag förväntat kändes det svenska laget ändå hyfsat stabilt i drygt 25 minuter. Sedan följde några darriga minuter där Hedvig Lindahl gjorde två fina parader. Sedan var det tryggare igen på slutet.

Efter 45 minuter har jag 3–2 i målchanser till Norge, men vi leder. Och precis lika farliga som de norska forwardsen är, lika darrigt känns det norska försvaret. Det kommer att bli en högintressant andra halvlek.

I den andra matchen står det 1–1 sedan Fabienne Humm givit Schweiz ledningen och Manon Melis kvitterat på straff.

* Tidigare i dag har Australien tagit ett litet kliv mot OS genom att vinna med 9–0 mot Vietnam. Samtidigt blev det 1–1 både mellan Japan och Sydkorea och mellan Kina och Nordkorea. Drömläge för The Matildas där alltså.

Och just nu drömläge för Sverige i Rotterdam…

Den stora guiden till Europas OS-kval

Publicerad den av
Svara

Vi närmar oss det europeiska OS-kvalet med stormsteg. På onsdag startar det med svensk ödesmatch direkt.

Många ser det här som något Sverige bara skall klara av. Men så enkelt är det ju inte. Vårt nya lagbygge och spelsystem är helt oprövat mot starkt motstånd – och alla våra tre motståndare är på frammarsch. Så det här har förutsättningar att bli en riktig rysare.

Men innan jag ger mig in på detaljerna tänkte jag bara lägga in en liten parentes om att även om vi bryr oss om det i Sverige verkar det här kvalet inte var något Uefa lägger någon vikt vid. Det går nämligen inte med mindre än två dygn till avspark att hitta kvalet på Uefas hemsida. Matcherna finns inte med bland onsdagens liverapportering. Uselt.

Tillbaka till det sportsliga. Senast jag uppskattade chanserna i kvalet såg jag Norge som favorit med 30 procents chans att få spela OS. Sverige och Schweiz delade andraplatsen på 25 procent vardera medan jag ansåg Nederländerna ha minst chans, 20 procent.

Som synes är grundtipset att det kommer att bli otroligt jämnt. Nu har det gått tre månader sedan det inlägget och vi vet vilka spelare som kommer att vara med i kvalet. Vi har även sett tre av de fyra lagen ge färska formbesked. Och faktum är att jag tycker att det har blivit ännu mer ovisst efter det.

Här är min stora guide till det europeiska OS-kvalet. Trevlig läsning.

Förutsättningar:
Europa har tre platser i damernas OS-turnering. VM 2015 fungerade som europeiskt kval. Där var England bästa europeiska lag, men eftersom Storbritannien har valt att inte ställa upp i OS-fotbollen går de utan räkning. Fyran Tyskland och Frankrike, som åkte ut i kvartsfinal, var näst bästa och tredje bästa europeiska lag. De är således klara för Rio. Den tredje och sista platsen fördelas mellan de fyra lag som åkte ut i åttondelsfinal – alltså Sverige, Norge, Schweiz och Nederländerna. De möts i ett gruppspel i enkelmöten – gruppsegrare går till OS.

Spelprogram:
2 mars 19.30: Sverige–Norge i Rotterdam och Holland–Schweiz i Den Haag.
5 mars 19.30: Sverige–Schweiz och Holland–Norge, båda i Rotterdam.
9 mars 19.30: Holland–Sverige och Schweiz–Norge, båda i Rotterdam.

Regler:
Skulle två eller flera lag hamna på samma poäng skiljs de enligt:
1) Inbördes möte
2) Målskillnad
3) Flest gjorda mål
4) Fair-play-kvot
5) Uefa-ranking

Och när är lite info om alla lagen:

NORGE
Världsrankning: 10
Chans att nå OS: 28 procent
Statistik mot Sverige
Totalt: 50 matcher – 21 norska segrar, 18 svenska och 11 oavgjorda – totalt 85–82 till Norge.
I tävlingsmatcher (VM/EM/OS): 10 matcher – tre svenska segrar, sju norska varav en efter förlängning – totalt 23–18 till Norge.
Senaste tre möten med Sverige:
* 2013, norsk seger efter straffar, 7–6 i La Manga – 2–2 full tid.
* 2013, svensk seger med 2–1 i Linköping.
* 2015, svensk seger med 3–2 i La Manga.

Kommentar: Historiskt sett har Norge oftast varit lite bättre än Sverige. Norskorna har vunnit ett OS-guld 2000, ett VM-guld 1995 och två EM-guld 1987 och 1993, medan vi saknar OS-medalj, som bäst har ett VM-silver 2003 och i EM har vi ett guld mot Norges två.

Dessutom har det blivit norsk seger i sju av de åtta senaste inbördes mästerskapsmatcherna. Norge har alltså varit ett spöke för Sverige. Den senaste svenska segern i en riktig tävlingsmatch mot Norge var i EM-semifinal 1995 – med Pia Sundhage som mittback i det svenska laget.

När jag rabblar all den här faktan skall man minnas att den norska storhetstiden tog slut för knappt tio år sedan och sedan hade laget en rejäl svacka. Nu har man börjat bygga ett nytt lag. Det tog sig till EM-final 2013 – där man brände två straffar mot Tyskland. I fjolårets VM laget ännu starkare ut. Man kryssade mot Tyskland i gruppspelet, trots att Even Pellerud vilade ett par ordinarie spelare.

Och i åttondelsfinalen var Fotballjentene spelmässigt bättre än England. Ett vådaskott från Lucy Bronze sköt dock ut norskorna ur turneringen – och fixade så att vi i Sverige får en andra chans att nå OS.

Jämför man Norges VM-trupp med den som åker till OS-kvalet finns stora likheter. Skillnaderna är att målvakten Ingrid Hjelmseth (skada) och rutinerade mittfältaren Solveig Gulbrandsen (slutat) saknas medan Ingvild Stensland och Caroline Graham Hansen tillkommer.

Framför allt Graham Hansen är ett jättetillskott. Hon har visat superform i Wolfsburg och kommer att lyfta det här laget. Sett till utespelarna är Norge bättre nu än de var i fjol. Frågetecknen finns på målvaktssidan. Bakom Hjelmseth har Norge tre riktigt orutinerade målvakter.

Ansvaret kommer nu att läggas på Cecilie Fiskerstrand – en 19-åring med sex A-landskamper på meritlistan. För mig är hon ett oskrivet kort. Se förresten en intervju med henne här.

I övrigt har Norge bytt förbundskapten sedan VM. Nye Roger Finfjord har rört om lite i laget och låtit den tidigare forwarden Elise Thorsnes spela vänsterback i de senaste landskamperna – 6–0 mot Rumänien och 0–1 mot Frankrike. På centralt mittfält har man funnit tidigare backarna Trine Rönning och Maren Mjelde.

Offensivt kommer Norge att kunna luta sig mot de båda 95:orna Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg. Lyonforwarden är en personlig favorit. Ofta kan man göra intstruktionsfilmer på hennes rörelsemönster inne i straffområdet. Hegerberg har skaffat sig överlägsna ledningar i skytteligorna både i Champions Leagues (åtta mål) och i D1 Feminine (26 mål).

Norge är alltså min favorit till att ta OS-platsen. Men efter att Hjelmseth petats på grund av sin rehabilitering minskade favoritskapet en aning.

SVERIGE
Världsrankning: 8
Chans att nå OS: 27 procent

Kommentar: Först en liten tillbakablick. Sverige är ett av tre lag som spelat i alla OS hittills. De andra två lagen, USA och Brasilien, håller sviten vid liv. Förhoppningsvis gör även Sverige det.

Men det finns orosmoment. Under Pia Sundhage har inte Sverige på fyra försök vunnit en tävlingsmatch mot något land på världsrankningens topp tio. Det är hög tid att fixa den saken på onsdag.
Däremot har Sundhages Sverige bra tävlingsstatistik mot lag rankade på platserna 11–20. Där har det inte blivit någon förlust. Här är listan på alla matcherna mot lag på topp 20:

Danmark (h), rankat 13, EM-slutspel 2013 1–1
Italien (h), 12, EM-slutspel 2013 3–1
Island (h), 15, EM-slutspel 2013 4–0
Tyskland (h), 2, EM-slutspel 0–1
Skottland (b), 19, EM-kval 2014 3–1 20, Skottland (h), EM-kval 2014 2–0
USA (n), 2, VM-slutspel 2015 0–0
Australien (n), 10, VM-slutspel 2015 1–1
Tyskland (n), 1, VM-slutspel 2015 1–4

Det om historien. Sedan den där 4–1-förlusten mot Tyskland i Ottawa har Sundhage byggt om sitt lag på flera sätt. Nu är spelsystemet 4-3-3. I backlinjen är det Linda Sembrant som kompletterar Nilla Fischer – ett fysiskt starkt och spelskickligt mittlås. Dock finns frågetecken för hur de klarar sig mot kvicka motståndare. På mittfältet har Lisa Dahlkvist en nyckelroll, vilket är bra – hon är i toppform. Däremot finns frågetecken för hur Emilia Appelqvist klarar sig mot toppmotstånd. Dessutom måste Caroline Seger visa att hon vågar spela framåt, inte bara hålla i bollen.

På forwardssidan är spelskickliga Kosovare Asllani borta, i stället väljer Sundhage att spela med tre djupledslöpande forwards. Där får Olivia Schough en viktig roll. Hon har sett lovande ut mot svagt motstånd, nu är det upp till bevis mot riktiga klasslag.

Laget har sett lovande ut under hösten och vintern, men som sagt – nyheterna har inte testats mot något lag på den nivå som väntar i OS-kvalet. Sverige tar alltså med sig massor av frågetecken in i kvalet.

Inför kvalet har Sundhage nästan som ett mantra pratat om att hon måste rulla på spelare i kvalet, hon menar att ingen orkar spela tre matcher på så kort tid. Det där har jag i tidigare inlägg tyckt varit en överreaktion. Spelschemat i kvalet är ju inte tätare än vad det brukar vara på mästerskap.

OS-kvalet avgörs ju med tre matcher på åtta dagar. I själva OS brukar det vara match var tredje dag – alltså ett tätare schema. Och i EM 2013 spelade Sverige fem matcher på 14 dagar. Både i OS och EM klarade huvuddelen av spelarna av att starta i alla matcher.

Men visst, en skillnad här är i och för sig att laget nu haft kortare uppladdningstid än vanligt. Exempelvis spelade Nilla Fischer, Linda Sembrant och Sofia Jakobsson 90 minuter i sina klubblag i går och Caroline Seger 90 minuter i lördags. Så det är kanske klokt att rulla mer än vanligt.

Det är bara att hoppas att Sundhage har fingertoppskänsla i valet av spelare mot olika motstånd. För det är ju inte bara OS-platsen som står på spel, det här ett ödeskval för Sundhage själv. Missar landslaget OS bör hon ställa sin plats till förfogande.

Personligen var jag för ett tag sedan mycket skeptisk till att Sverige skulle kunna klara det här kvalet. Jag har blivit allt mer positiv den senaste tiden, inte minst för att jag har sett att Fridolina Rolfö är i toppform. Hon kan komma in från bänken och bli ett utropstecken i det här kvalet. Dessutom känns det som att Lotta Schelin har bättre självförtroende igen.

Så nu tror jag att OS är fullt möjligt, men mycket avgörs på onsdag. Sverige måste ta poäng mot Norge – annars kan vi glömma Rio.

NEDERLÄNDERNA
Världsrankning: 12
Chans att nå OS: 24 procent
Statistik mot Sverige
Totalt: 18 matcher – tio svenska segrar, fyra holländska samt fyra oavgjorda – totalt 31–12 till Sverige.
I tävlingsmatcher (VM/EM/OS): 6 matcher – två svenska segrar, två holländska och två oavgjorda – totalt 6–4 till Sverige.
Senaste tre möten med Sverige:
* 2005, svensk seger med 2–0 i Trelleborg.
* 2012, svensk seger med 2–1 i Göteborg.
* 2015, svensk seger med 2–1 i Toronto.

Kommentar: Holland, eller Nederländerna som man numera skall skriva, har fördelen av hemmaplan i kvalet. Det är en stor fördel, för Nederländerna har haft femsiffriga publiksiffror på många av sina senaste hemmamatcher.

För ett halvår sedan hade jag satt Nederländerna klart sist i gruppen. Men laget har haft en spännande utveckling i höst. Låt vara att man inte spelar några kvalmatcher eftersom man även står som värd för nästa års EM-slutspel.

I stället har man träningsspelat mot toppnationer – och resultaten har varit sensationella. Sedan VM, där man åkte ut mot Japan i åttondelen, har Nederländerna vunnit borta mot Frankrike, hemma mot Japan och två matcher mot Danmark i Turkiet.

Det nederländska laget är alltså inne i en positiv trend. Och man har en riktigt stark offensiv, framför allt i kontringarna. För det går fort med Manon Melis och Lieke Martens som ytterforwards på varsin sida om måldrottningen Vivianne Miedema och med Danielle van de Donk i andravåg.

En nyckelspelare är mittfältaren Sherida Spitse som skall slå långpassningarna ut mot de snabba kantspelarna. Spelarna i backlinjen känns inte lika vassa som de i den främre linjen. Framför allt tar man ofta ganska stora risker i uppspelsfasen, vilket gör att man riskerar åka på kontringar.

Nederländerna har alltså hemmaplan och en positiv trend. De har absolut chansen i det här kvalet, men känslan är ändå att de kommer att få svårt att hålla uppe nivån i tre matcher på så kort tid.

SCHWEIZ
Världsrankning: 20
Chans att nå OS: 21 procent
Statistik mot Sverige
Totalt: 11 matcher – 10 svenska segrar, en schweizisk – totalt 39–6 till Sverige
I tävlingsmatcher (VM/EM/OS): 4 matcher – fyra svenska segrar och 17–0.
Senaste tre möten med Sverige:
* 2004, svensk seger med 2–0 i Solthum, Schweiz
* 2012, svensk seger med 3–0 i Växjö
* 2015, schweizisk seger med 3–1 i Eskilstuna

Kommentar: Schweiz har på kort tid tagit jättekliv från ett halvdant lag till ett gäng av hög klass. Truppen består av inte mindre än 14 spelare som håller till i tysk fotboll. Sju av dem spelar i de tre toppklubbarna. Totalt sett har alltså Schweiz fler spelare i Europas fem bästa klubbar än Sverige, 7–4.

Inte mindre än fyra schweiziska spelare fanns med i Wolfsburgs startelva i helgen. Bland dem märktes affischnamnen Ramona Bachmann och Lara Dickenmann. Känslan är att framför allt Bachmann måste spela på sin absoluta toppnivå om Schweiz skall kunna nå OS.

I VM var det schweiziska laget ojämnt. Det var dock lagets allra första erfarenhet på så hög nivå. Nu vet spelarna vad det handlar om, vilket bör vara positivt för laget. Efter VM gick Schweiz som tåget i EM-kvalet. Det har blivit fyra raka segrar och 20–2 i målskillnad.

Schweiz valde att åka på läger i januari och har inte spelat någon landskamp den senaste tiden. Därmed har vi inte fått något riktigt formbesked från laget.

Jag räknar inte bort Schweiz – Ramona Bachmann kan sänka vilket lag som helst. De kommer inte att gå poänglöst genom kvalet, men känslan är ändå att de kommer att få svårt att nå hela vägen och ta OS-platsen.

Rubensson, Samuelsson, Asllani och Hjelmseth

Publicerad den av
Svara

Det blev alltså Elin Rubensson och Jessica Samuelsson som fick de två sista platserna i OS-kvaltruppen. På något sätt känns ju det ganska logiskt, även om jag kanske tycker att mittfältet var den lagdel där behovet av tillskott var störst.

På mitten har vi bara fem spelare och av dem är Caroline Seger småskadad och Petra Andersson helt oprövad på landslagsnivå. Men Pia Sundhage har väl kanske planerat för att flytta ner Olivia Schough eller upp någon av mittbackarna om det skulle bli kris på mitten.

Och som väntat hamnade alltså Kosovare Asllani utanför truppen. Det kan man ju ha olika uppfattningar om, men det är Sundhage som är förbundskapten och hon har naturligtvis friheten att ta ut de spelare hon tycker passar bäst.
På samma sätt har vi som följer landslaget friheten att spekulera och fundera kring varför vissa uttagningar ser ut som de gör.

Och det tänkte jag göra nu. Sundhage säger att uttagningen är gjord av sportsliga skäl. Det spelar säkert in, men jag känner att petningen nog även har påverkats av att Sundhage och Asllani knappast är bästa kompisar.

Även om de sa att de hade pratat ut under hösten 2014 känns det som att det har varit spänt mellan dem ända sedan augusti 2014 då Asllani till TT sa så här efter att ha varit bänkad i första halvlek mot Polen:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”

Och:

”Det är något personligt problem hon har med mig. Jag tycker jag visar att det inte är fotbollsrelaterat. Det är mellan oss, det har varit ett tag. Sen får man se hur kul man tycker att det är att komma hit och spela.”

Om Sundhage verkligen hade varit intresserad av att ha med Asllani i truppen skulle det inte ha varit något problem – trots klubbyte. Det där kravet på speltid i klubblaget som Sundhage ibland lyfter fram har bara gällt vissa spelare. Det gäller Asllani och det gällde Antonia Göransson under 2014.
Däremot gällde det inte i samma utsträckning för Olivia Schough. Hon var uttagen i alla landslagstrupper utom en under våren 2014, det trots att hon hade skadebekymmer och bara spelade 190 minuter för klubblaget Bayern München den våren. Och den trupp hon var petad från blev hon till slut ändå kallat till som reserv.

Jaja. Dags att släppa det ämnet för nu. Men det finns en risk att man får återkomma, för Sundhage/Asllani kan bli en följetong så länge Sundhage sitter kvar som svensk förbundskapten.

Apropå landslaget lottas OS-turneringarna i fotboll den 14 april. Hoppas det står Sverige på två av lotterna.

Det svenska hoppet inför OS-kvalet blev lite större när det i dag stod klart att Norge lämnar förstemålvakten Ingrid Hjelmseth hemma. Först sas det att hon inte var frisk från sin skada, men själv säger Stabaekmålvakten att hon tränat för fullt sedan förra veckan – och att hon inte tackat nej till OS-kvalet. Hon har alltså petats. Vilket som kommer Norge till spel med tre väldigt orutinerade målvakter i kvalet. 19-åriga Cecilie Fiskerstrand lär bli valet i Hjelmseths frånvaro.

Olivia Schough är redan nämnd i det här inlägget. Hon visade god målform när hon gjorde andra och tredje målet när Eskilstuna vann med 4–0 mot Örebro i går. Örebro fick en riktig mardrömsstart när målvakten Carola Söberg totalt missbedömde en inläggsfrispark från Glodis Viggosdottir i matchupptakten. Eskilstuna möter Umeå i kvartsfinalen.

I kväll har AIK blivit sjätte laget att ta sig till kvartsfinal efter 4–0-seger mot Bollstanäs. Loreta Kullashi gjorde tre av målen. AIK spelar hemma mot Piteå i sin kvartsfinal.

De sista två kvartarna spelas mellan Vittsjö och segraren i matchen Rosengård–Kristianstad samt mellan segraren i matchen IFK Örby–Mallbacken och Linköping.

 

Succédebut av Pugh – och Nya Zeeland mot OS

Publicerad den av
Svara

Jag ljög i nattens inlägg. Jag gick inte alls och la mig efter den första halvleken av USA–Irland.

Jag missade första kvarten av den andra halvleken, men när jag var redo för sängen och skulle släcka ner datorn såg jag att Jill Ellis hade bytt in Mallory Pugh. Plötsligt hittade jag en anledning till att sitta uppe ytterligare en halvtimme för att se klart matchen.

Och det blev succé för Pugh. Hon gjorde nämligen så här:

USA vann med 5–0 efter 4–0 i halvtid. Jag tror dock inte att Ellis fick riktigt det test hon hade hoppats på. Som jag skrev i det första inlägget var Irland för dåligt och naivt, vilket gjorde att USA inte testades i att möta ett lågt och tajt försvar – vilket lär vänta i OS-kvalet.

Ellis gjorde flera byten i halvtid för att få testa flera nya spelare. Spelmässigt sett var den andra halvleken riktigt dålig från båda lagen.

Nu var det här en träningsmatch, och en träningsmatch helt utan nerv. Men vad jag såg kändes ingen av de nya spelarna fullt ut redo för landslagsspel ännu. Jag var exempelvis nyfiken på hyllade mittbacken Emily Sonnett, men hon kändes slarvig i passningsspelet. Hon imponerade inte alls.

Pugh var spännande att se. Hon är kvick och har bollen som klistrad vid fötterna när hon kommer rättvänd. Kan hon lära sig att röra sig smartare utan boll blir hon otroligt svårstoppad framöver. Fast känslan är ändå att hon får följa OS på tv, och istället rikta in sig på U20-VM i år.

Den av de nya som känns mest intressant är dribblern Stephanie McCaffrey. Henne skulle jag gärna ha på bänken i OS om jag var Ellis. Det är en sådan där joker som kan komma in och förändra en matchbild.

* USA är ju inte klart för OS ännu. Deras kval börjar den 10 februari med match mot Costa Rica. Nya Zeeland är inte heller helt klart ännu, fast i praktiken kan Football Ferns packa väskorna. Ali Riley och de andra vann nämligen första kvalmatchen av två mot Papua Nya Guinea med hela 7–1. Tisdagens retur blir alltså en ren transportsträcka.

Jag har tidigare varit inne på hur orättvis fördelningen av OS-platser är. Att Oceanien har en av tolv platser i OS tillhör det mest orimliga, speciellt sedan Australien flyttade till Asien.

Nu har Nya Zeeland en bekväm resa till Rio, medan topplag från Europa och Asien kommer att missa OS. Tuffast blir nog trots allt det asiatiska kvalet där i första hand Japan, Australien, Kina och Nordkorea för upp om två platser.

* Så lite ligafotboll. I Italien tajtade det till sig rejält i tabelltoppen sedan tidigare serieledarna Mozzanica åkt på säsongens första förlust. Tabellfemman Tavagnacco vann med 2–0 och öppnade för de båda svensklagen.

Verona med Stephanie Öhrström på bänken tog nämligen chansen, vann med 3–0 mot Zaccaria och gick upp i serieledning på 25 poäng.

Fiorentina med Lisa Ek vann också sin match och är också med i guldstriden på allvar. Bakom Verona ligger nämligen numera tre lag på 23 poäng – bara ett mål skiljer tvåan Mozzanica från trean Brescia och fyran Fiorentina. Jämnt var ordet.

* I Spanien har de största rubrikerna den senaste tiden inte handlat om fotboll, utan om raggning. Elena Pavel i Sporting de Huelva har nämligen anklagat en domare för att ha stött på henne under en ligamatch. Man slutar aldrig att förvånas.

* Slutligen blev serietrean Sydney FC första laget till final i Australien. Lagets amerikanska forward Jasmyne Spencer gjorde enda målet i semifinalen mot Canberra United. Sydney till final alltså. I natt avgörs om det blir Melbourne City FC eller Brisbane Roar med svenska Sofie Persson i truppen som väntar i finalen.

Hattrick på 28 minuter av Lloyd

Publicerad den av
1

Jag har sett den första halvleken av USA:s första landskamp för året. Man leder med 4–0 mot ett naivt och rakt sagt, riktigt dåligt Irland.

Inför avspark var det Alex Morgan som stod i fokus. Hon gör sin landskamp nummer 100, och i slutminuten gjorde hon sitt mål nummer 57. Fast det var tur för Morgan att hon firades inför matchen. Efter den kommer nämligen Carli Lloyd stå i fokus.

Hon gjorde 18 mål för landslaget 2015 och blev utnämnd till världens bästa spelare. I kväll inledde hon 2016 med att göra tre mål de första 28 minuterna. Ett äkta hattrick under de första 28 minuterna alltså – och då var hon ändå av planen för behandling i några minuter under den perioden. Makalöst.

Vid Morgans 4–0-mål – som förresten borde ha dömts bort för offside – nickade Lloyd i stolpen, och Morgan stötte in returen. Tre mål och ett assist av världens bästa spelare alltså.

Men som sagt, Irland är makalöst naivt och dåligt. Irländskorna kom ut och försökte spela kortpassningsspel på egen planhalva, mot ett USA som sätter hög press. Det var en självmordstaktik, för amerikanskorna har inte behövt bygga speciellt många anfall på egen hand. De har gång på gång kunnat kontra på irländska felpass.

USA:s backlinje har inte testats alls. Synd, för samtliga spelare som ingick i den centrala kvartett som såg till att USA var ramstarkt i defensiven under fjolårets VM saknas. Lauren Holiday har ju slutat, medan Becky Sauerbrunn, Julie Johnston och Morgan Brian är borta till följd av skador.

Nu spelar Jill Ellis istället med Whitney Engen och Emily Sonnett som mittbackar och Samantha Mewis och Lindsey Horan på centralt mittfält. Känslan är att ett bra lag hade kunnat stressa mittbackarna till misstag, deras passningsspel är långt ifrån klockrent.

Däremot är jag otroligt imponerade av Horan. Jag har gillat hennes spelstil från första gången jag såg henne, men då spelade hon powerforward. Nu har hon gått ner och tagit över Holidays roll som speluppläggare. Horan är bara 21 år, men är så smart, så komplett.

Nu skall jag gå och lägga mig. Slutligen har ni här USA:s startelva i sin helhet: Hope Solo – Ali Krieger, Sonnett, Engen, Meghan Klingenberg – Crystal Dunn, Mewis, Horan, Tobin Heath – Lloyd – Morgan.

Göransson klar för ett av världens bästa lag

Publicerad den av
3

Antonia Göransson är klar för Seattle Reign. Samma klubb har även det senaste dygnet  meddelat att man kontrakterat Manon Melis.

De båda beskeden, framför allt om Göransson, överraskade mig en aning. Jag trodde kanske att Vittsjöspelaren hade förlorat lite av sitt höga internationella anseende. Men kul för henne att hon får chansen på högsta världsnivå.

Reign har varit mitt favoritlag i NWSL de senaste två säsongerna, ett profilstarkt lag som spelat en läcker anfallsfotboll. I sin laguppställning har man också sedan tidigare massor av duktiga offensiva spelare, såsom Kim Little, Megan Rapione, Jess Fishlock, Merritt Mathias och Beverly Yanez. Däremot saknas en riktigt bra vänsterback sedan Stephanie Cox avslutat sin karriär. Kan det vara så att Göransson är tänkt som ytterback?

Hursomhelst blir det spännande att se vad Göransson kan göra i USA, speciellt i en klubb med så hård konkurrens om platserna. Seattle har ju vunnit NWSL:s grundserie i stor stil de båda senaste säsongerna och är alltså ett av världens allra bästa klubblag. Det är inte många europeiska klubbar som är bättre.

För Vittsjö är det här ytterligare ett tungt offensivt tapp. Sedan tidigare har man ju även blivit av med Jane Ross. Även om Skåneklubben har förlängt med Linda Sällström behöver man ge sig ut på forwardsjakt för att spetsa till truppen.

* I övrigt är det landslagsvecka. I dag har det spelats två EM-kvalmatcher och i morgon spelas ytterligare några, bland annat en i Sveriges grupp, Slovakien–Danmark. Se den här med start 19.00:

Bland dagens matcher noteras en rätt rejäl skräll. Turkiet klarade mycket överraskande 0–0 hemma mot Ryssland. Ryskorna hade stort övertag i avslut (19–2) men lyckades alltså inte göra några mål.

Dagens andra match var ett svenskmöte. Där vann Göteborgs DFF:s talang Amna Lihovic mot Sussie Nilsson med 1–0. Bosnien besegrade alltså Serbien efter ett sent segermål.

Nära skandinaviska storskrällar

Publicerad den av
3

Både Kif Örebro och LSK Kvinner var klart mycket närmare avancemang till kvartsfinal än jag hade kunnat tro. Bra jobbat av båda.

Framför allt LSK var så nära att det måste göra ont. Inte minst gör det säkert ont i flera dagar för Sherida Spitse som missade två straffar när norskorna föll på just straffar i Frankfurt. Men att vinna med 2–0 i Frankfurt – det är det inte många lag som mäktat med. Så sträck på er, LSK.

Att Kif Örebro klarade 0–0 i Paris bär också lite bragdstämpel. Men det krävdes ju seger för avancemang. Dock kan Närkelaget skryta med att man aldrig förlorat i Champions League – och att man bara släppt in ett mål. Tyvärr innebar det målet att PSG avancerade på bortamålsregeln.

Även om flera av matcherna var jämna blev det de lag jag höll som favoriter inför returen som avancerade. Alltså Wolfsburg, Lyon (Lotta Schelin blev tvåmålsskytt i kväll), Frankfurt, Barcelona, Brescia och PSG. I morgon borde Rosengård ansluta till nämnda grupp.