Etikettarkiv: publiksnitt

Oroväckande skada på japansk supertalang

Publicerad den av
Svara

Japanska storlaget Inac Kobe Leonessa fortsätter att vara fullpoängare i ligan. Men helgens 2–1-seger mot Iga FC Kunoichi kan ha blivit kostsam. Både för klubben, och för det japanska landslaget.

Glödheta anfallstalangen Mai Kyokawa tvingades nämligen kliva av i första halvlek med befarad ledbandsskada i ena knät.
Se skadesituationen, och Inacs mål – som gjordes av Megumi Takase och Shinobu Ohno – i det här klippet.

18-åriga Kyokawa hade gjort mål i samtliga de fyra första ligamatcherna. Hon och var dessutom med i Japans landslag i Algarve cup – och är alltså högaktuell för OS.
För henne, och Japans skull, får vi hoppas att det inte är något allvarligt. Man vill ju se så många profiler som möjligt i spelen.

För övrigt har man fortfarande ett hyfsat grepp om publiken i Nadeshiko League, även om några lag har dåliga siffror.
Tre av de 25 spelade matcherna har haft över 6500 åskådare, och i helgens omgång hamnade snittet på 2090 efter publiksiffrorna 3910, 3183, 2098, 942 och 315.

* Till Sverige. Här är ett klipp med höjdpunkter och intervjuer från lördagens match mellan LdB FC Malmö och Vittsjö GIK.
Efter att ha sett dem kan jag inte förstå hur Anja Mittag kan ha tilldelats det första målet i den officiella statistiken.

När jag satt som matchsekreterare i herrallsvenskan var regeln att skott/inlägg som inte hade gått i mål utan motståndarens hjälp skulle klassas som självmål.
Och Mittags inlägg hade ju knappast gått in utan hjälp. Hoppas förbundet går in och justerar felet i efterhand. Vi vill ju att skytteligan skall vara korrekt. Eller hur?

* Vittsjös försvarsspel känns inte helt imponerande på klippet från Malmömatchen.
För att väga upp lite för alla Vittsjösupportrar lägger jag även upp det här klippet, från 3–0-segern mot Linköping.
Där är det i stället LFC som ser darrigt ut. Sofia Lundgren:s ingripande vid 3–0-målet är exempelvis långt ifrån OS-klass. Långt ifrån.

* I Danmarks 3F-slutspel delade Fortuna Hjörring och Bröndby på poängen i seriefinalen. Målen i 1–1-matchen kom sista tio minuterna och gjordes av australiska Michelle Heyman för Bröndby och Hjörrings kvittering av amerikanska Tiffany Weimer.
Eftersom BSF (Ballerup-Skovlunde) slog Skovbakken med 2–0 – båda målen gjorda av Louise Priergaard Lund – ryckte topplagen ifrån med en poäng i tabellen.
Bröndby leder med tre poängs marginal till Hjörring och sju till Skovbakken. BSF i sin tur har trots helgens seger sex poäng upp till tredjeplats.

Marta skapar känslor

Publicerad den av
1

Marta har varit precis den succé för damallsvenskan som man kunde förvänta. Men hon skapar inte bara positiva rubriker och känslor.

Igår i Tyresös match mot AIK snackade hon till sig ett gult kort, och efter matchen var hon enligt Eurosport inblandad i ett ordkrig. Marta menade att AIK spelade rekordfult. Och AIK:s tränare Mattias Eriksson kontrade med att anse att Marta har fördelar hos domaren.
Jag har inte sett matchen, men tycker att diskussionen är intressant. För båda parter har sannolikt rätt.

Men först lite om den positiva Martaeffekten. Hennes sex matcher har lockat 13721 åskådare. Det innebär 44,5 procent av den totala publiksiffran i damallsvenskan – inför dagens två matcher.
Marta är alltså ovärderlig för serien.
Och även om hon inte har varit bäst så har hon varit väldigt bra. Hon har gjort tre mål och fyra målpass. Och sju poäng är en siffra som ingen annan OS-aktuell spelare i serien slår.

Men Marta är inte bara publikens favorit. Hon är också spelaren som motståndarna gör allt för att stoppa. Så är det i år, och så var det tidigare när hon spelade i allsvenskan.
Som vid den här händelsen från 2008, då Marta helt riktigt fick rött kort för att hon sparkade Malmös Emma Wilhelmsson i magen.

Den situationen är ganska talande. Motståndarna vet att Marta har ett hett temperament och är beredda att ta ett gäng frisparkar, och ett eller kanske ett par gula kort, för att få henne ur balans.
Det gäller att provocera snyggt, som i klippet med utvisningen, där Wilhelmsson provokativt låser medvetet fast Marta.

Jag försvarar inte på något sätt vredesutbrott mot domare eller sparkar och slag. Men jag inser att det inte är helt lätt att heta Marta.

Jag såg ifjol hur Malmös rutinerade garde bar sig åt för att få stopp på Dalsjöfors uppkäftiga talang Mimmi Löfwenius. Malmöspelarnas åtgärdsprogram innehöll inga klappar på kinden, utan trashtalk och stenhårda satsningar på, och ibland även en bra bit över, gränsen till vad som är tillåtet.
Den typen av behandling får Marta utstå i varenda match. Det är klart att hon ibland kan tappa fattningen.

Sedan har säkert AIK också rätt i sin synpunkt. För vad än alla domare hävdar så har namnkunniga spelare fördelar. Marta kan garanterat gnälla ganska mycket mer på domslut utan att bli varnad än vad exempelvis nykomlingar som Sandra Adolfsson eller Josefine Mårtensson skulle komma undan med.
Och rutinerade, svenska landslagsstjärnor klarar sig mycket oftare från kort efter tuffa tacklingar än vad debuterande ungdomar, eller nya, utländska spelare gör.
Och det är ju inte heller rätt.

Jaja. Det var lite tankar kring Marta och domare. Det lär bli läge att återkomma till det här ämnet framöver.

* Apropå Marta och Tyresö är här ett klipp som visar deras segermål från igår.
Personligen tycker jag nog att de borde stått över dansen efter ett självmål av det slaget.

* I våras gnällde jag på en mängd klubbhemsidor för att de saknade viktiga saker som fakta och referat. Under säsongen har det blivit mycket bättre, och flera klubbar erbjuder till exempel webb-tv-intervjuer inför matcherna.
Umeå IK tillhör de klubbarna. Egentligen är det ju jättebra. Men titta på den här intervjun med Tuija Hyyrynen.
Hör någon vad hon säger?
Jag gör det inte. Hela mitt fokus riktas omgående på miljön där intervjun är inspelad. Vad är det egentligen för studio UIK har? Ett kök? Ett tvättrum?

* I Italien tog svensklaget Bardolino Verona igår ett stort steg mot höstens Champions League. Man besegrade Brescia med klara 4–0 efter att ha gjort ett par riktigt fina mål.
Men då Tavagnacco överraskande slog klara mästarinnorna Sassari Torres måste Bardolino även vinna sista matchen, borta mot Como för att säkra andraplatsen.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se höjdpunkter från matchen här.

* Jag hyllade ju gårdagens tyska cupfinal mellan Frankfurt och Bayern München i förra inlägget. Här är höjdpunkter från fotbollsfesten. Se, och njut av den fantastiska lyckan i Münchens lag. Det är känslor som inte kan ge annat än underbara vibbar.

Toppserien startar – heja Röa

Publicerad den av
1

I morgon startar Toppserien i Norge. Jag kan inte säga att jag är insatt, men jag har definitivt ett favoritlag – mästarlaget Röa IL.

Hur det kommer sig?
Jo, för ett par månader sedan upptäckte jag att jag började få allt fler norska besökare i bloggen. Jag följde spåret bakåt, och upptäckte att min blogg hade lagts upp på Röas utmärkta länksida, som enda utländska blogg.
Det stod ”Johan Rydéns riktigt bra blogg”.
Och ja, jag är mottaglig för fjäsk, och blev lite stolt.

Genom Röas utmärkta hemsida har jag hittat lite lite saker att blogga om så här inför premiären. Jag kommer alltså att hålla mina tummar för Röa under året. Och vad jag förstått kan det behövas, för Toppserien verkar vara riktigt jämn i toppen. I varje fall var den det i fjol. I sluttabellen låg fyra lag inom fem poäng. Här är hela den övre halvan:
1) Röa IL 54
2) Stabaek IF Fotball 51, +47
3) Kolbotn IL 51, +33
4) Arna-Björnar Fotball 49
5) LSK Kvinner FK, Lilleström 40
6) SK Trondheims-Örn 35

Ni som tycker om att läsa guldartiklar på norska kan här frossa i sådana som skrevs om Röas guld ifjol.
Ni kanske minns att Osloklubben även vann en annan omdebatterad guldstrid under hösten. Striden för att få in guld i form av pengar.
Den tog sig en udda tur i början av september. När ekonomin var som sämst ställde tio spelare upp som auktionsobjekt. Man kunde ropa in en middag på tu man hand med spelarna.
Och ja, det blev förstås en rejäl snackis i Norge. Och i damfotbollsvärlden som helhet.

Totalt drog auktionerna in 73000 norska kronor som då motsvarade cirka 90000 svenska kronor.
Till klubbens egen hemsida sa Joachim Westher Andersen, medieansvarig så här:

”Det var modigt gjort av tjejerna, men ingen i klubben är förvånad över initiativet. Det här är tjejer med stort hjärta för Röa, och som gång på gång visar sitt stora engagemang.”

Han sa också att initiativet gav klubben ett moraliskt lyft, och att det var en väldigt rolig vecka.
Så här mycket kostade för övrigt middagsdejterna (i norska kronor):
1) Lene Mykjåland 20 000
2) Marthe Braavold Johansen 15 000
3) Gunhild Herregården 7 000
4) Janne Stange 6 800
5) Katrine Andresen 6 000
6) Emilie Haavi 5 200
7) Celine Kommandantvold Pettersen 4 100
8) Siri Nordby 3 500
9) Andrea Frøshaug 3 500
10) Kirvil Odden 1 900

Jag har inte bestämt vad jag egentligen tycker om auktionerna. De satte i alla fall strålkastarfokus på klubben. Men det var förstås inte de 90000 kronorna som räddade klubbens ekonomi. Utan i slutet av september fick man ett gäng större sponsorer, vilket garanterade en fortsättning.

Faktum är att så sent som 2008 kämpade just Röa om att kunna värva Marta.
Sedan dess har hela den norska damfotbollen genomgått en riktigt tuff period. Flera lag har tvingats dra sig ur Toppserien på grund av usel ekonomi.
Och landslaget är inte längre en utmanare om medaljer i de stora mästerskapen. Jag var på plats i Wolfsburg och såg Norge mot Brasilien i VM i fjol. Jag minns att jag tyckte att det norska laget trots allt var ganska bra. Men att de saknade en matchvinnare.
Några dagar senare satt jag just i presscentret i Wolfsburg och såg Kyah Simon nicka ut norskorna ur VM.

Hösten blev tung, med tveksamma resultat i EM-kvalet. En orsak är förstås att flera spelare har valt att tacka nej till landslagsspel – en inställning jag aldrig har förstått mig på.
I nuläget känns det logiskt att alla unga norska bolltalanger väljer handboll framför fotbollen. Handbollsjenterna är ju världsledande.

Och på hemmaplan är intresset för Toppserien minst sagt uselt. I fjol var publiksnittet i serien pinsamma 179 åskådare. Röa drog bara 201 åskådare i genomsnitt – och då vann de ju ändå guld.
Inte konstigt att lagen i Toppserien tidigt slog fast att de inte hade någon chans att konkurrera om de många WPS-spelare som ville till Europa efter ligans sammanbrott.

Men kanske kan ljuset nu åter börja lysa över norsk damfotboll. För plötsligt är landslaget i högsta grad med i kampen om gruppsegern i grupp 3 i EM-kvalet igen.
F19-landslaget var snubblande nära EM-slutspel, och även om Röa nu är långt ifrån att kunna värva Marta så borde man med rätt lottning definitivt kunna vara med och slåss om minst en kvartsfinalplats i Champions League till hösten.
Laget innehåller ju trots allt sju spelare från fjolårets norska VM-trupp i Caroline Knutsen, Hedda Strand Gardsjord, Guro Knutsen Mienna, Lene Mykjåland, Emilie Haavi, Elise Thorsnes och Madeleine Giske, samt ytterligare en tidigare landslagsspelare (Siri Nordby).
Fast nyförvärvet Giske är inte aktuell för spel den här säsongen. Hon drog nämligen av korsbandet för en månad sedan, och är borta hela säsongen. Tråkigt.

Kan då intresserade se några matcher från Toppserien på tv eller internet? Jo, i år är det NRK som har sändningsrätten. Och de sänder en match per omgång på sin hemsida. Här är en länk med listan över vilka matcher det handlar om.

Slutligen, hur slutar då Toppserien? Jo, med Röa i topp, hoppas jag…
Här tippar bloggen Spelare 12 serien.

Kommer Martas matcher att räknas?

Publicerad den av
Svara

Marta:s allsvenska debut för Tyresö på måndag visas direkt i Tv4sport. Trots det tror klubben att hemmamatchen mot Kif Örebro skall locka fler än 3000 åskådare.

Det är förstås fantastiskt kul läsning.
Jag har flera gånger skrivit om vilken positiv effekt Tyresös värvning av Marta kommer att ha för både damallsvenskan och för det totala intresset för svensk damfotboll. Ovärderlig.

Eller, den hade varit ovärderlig om den hade utnyttjats fullt ut. Men tyvärr vet inte förbund och klubbar hur man marknadsför sig på bästa sätt.
I tisdags var jag som bekant på damallsvensk upptaktsträff i Göteborg. Jag har tidigare redovisat tipsen här, och kommit med en del kritik här.

För det fanns en hel del att kritisera. Bland annat att förbundshöjdarna hellre pratade herr- än damfotboll.
Inför en mängd landslagstjejer höll den före detta generalsekreteraren Sune Hellströmer exempelvis i en presentation av den nya nationalarenan i Solna. Han pratade genomgående om landslaget. Ja, han menade förstås herrlandslaget.
Inte ens på damernas dag tog förbundets höjdare chansen att marknadsföra damerna. Pinsamt. Och uselt.

Jag har redan nämnt fotograferingen. I stället för att ställa upp Marta och alla de andra stjärnorna för fotografering beställde förbundet och Efd (Elitföreningen Damfotboll) den här bilden, som i veckan marknadsfört damallsvenskan på bland annat Dagens Nyheters hemsida:Damallsvenskans tränare 2012Jodå, de gubbarna kommer garanterat att sälja tusentals biljetter…

Efter lunchen höll Efd:s generalsekreterare Linda Wijkström ett anförande där hon bland annat tog upp de publikmål för damallsvenskan som jag tidigare har kritiserat som fega. Hon tog faktiskt upp kritiken, men slog ifrån sig den med följande ord:

”Vi kan inte luta oss mot Tyresös nyförvärv.”

Det var ett närmast chockerande uttalande. Om inte damallsvenskan skall luta sig mot sina stjärnor, vad skall de då luta sig mot? Efd?

Efter 15 år som sportreporter i Borås har jag lärt mig att det framför allt är två saker som lockar publik:
1) Framgångar.
2) Stjärnor
Och finns det stjärnor som Marta, Vero Boquete, Ramona Bachmann med fler att luta sig mot, så måste de utnyttjas maximalt i marknadsföringen. Maximalt.

Nu frågar jag mig hur Efd tänker redovisa 2012 års damallsvenska publiksnitt. Kommer Tyresös matcher att räknas bort?
Jag menar, räknas de in är ju risken att Efd kommer att luta sig mot den effekt Tyresös nyförvärv ger. Och kanske till och med slå sig för bröstet om vilken fantastisk publikökning som damallsvenskan fått…
Och hur ser man på Piteå IF? Deras publiksiffror är inte representativa för landet i övrigt. Och de kan ju åka ut. Så kan man verkligen luta sig mot deras publikhype?

Jaja. Nu har jag varit hård igen. Jag förstår att Wijkström menar att det viktigaste målet är att öka den trogna publikskaran – alltså de som ser alla matcher. Och jag håller med om det.
Men då kan man inte jämföra totalpublik eller totalt publiksnitt mellan åren. För då räknas undantagsmatcherna också in. Då får man istället prata om att målet är att exempelvis öka mediansiffran för varje lag.

Efter Japans jättelyft – nu hoppas storklubben värva Wambach

Publicerad den av
Svara

Efter VM ifjol har Japan etablerat sig på samma nivå som USA och Tyskland. Och det sensationella VM-guldet har fått publik- och sponsorsintresset i Japans liga att explodera.
Och nu vill storklubben Inac Leonessa från Kobe värva Abby Wambach.

Intresset för USA:s storstjärna känns rimligt. För klubbarna i Nadeshiko League har fått in så mycket pengar efter VM att de borde kunna konkurrera med tyska, franska, svenska och ryska storklubbar om världsstjärnorna.
Jag tänkte här göra en liten genomgång av uppsvinget i japansk damfotboll. Jag börjar med publikintresset i ligan.

Inför VM spelades ifjol 24 ligamatcher, och för dem låg publiksnittet på 788 vilket var en sänkning med 124 jämfört med 2010 års notering på 912. En orsak till det sjunkande intresset var att publiklaget Tepco Mareeze tvingades att dra sig ur ligaspelet till följd av tsunamikatastrofen i mars i fjol.

VM 2011, Japan lyfter pokalenMen efter VM slogs alla tiders rekord.
Blivande mästarinnorna INAC Kobe Leonessa hade ett publikrekord på 1403 inför VM. Den 24 juli i fjol kom 17 812 åskådare för att se lagets första hemmamatch efter VM, den mot JEF United Ichihara Chiba Ladies.
Och en vecka senare såg 21 236 Leonessa möta Okayama Yunogo Belle. Ett hyfsat intresselyft…

Leonessa hade sju världsmästarinnor i laget ifjol, Ayumi Kaihori, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka, Megumi Takase och världens bästa spelare 2011, Homare Sawa. Det gör att laget förstås var det mest populära i ligan.
Under hösten lockade Leonessa fler åskådare än Kobes populära herrlag i J-league, Vissel. 13 646 mot 12 986.
Något totalsnitt för hela ligan har jag inte hittat. Men däremot står det klart att fler lag än Leonessa hade höga publiksiffror på hemmaplan efter VM-guldet.

Allra flest i en enskild match hade Albirex Niigata Ladies, med VM-guldtjejerna Mizuho Sakaguchi och Megumi Kamionobe. Albirex Niigata ståtar nu med det nya ligarekordet på 24 546 åskådare. Så många kom till Tohoku Denryoku Big Swan Stadium den 6 augusti ifjol för att se Niigata förlora med 2–1 mot Leonessa efter två mål av Sawa. Totalt snittade Niigata 5609 åskådare efter VM.

Men det var inte bara publikmässigt som intresset ökade för Japans fotbollstjejer efter VM. Enligt den engelskspråkiga tidningen Asahi Shimbun hade Leonessa tidigare bara haft fickpengar i kassakistan.
Men efter VM gick en matproducent in och sponsrade med 100 miljoner yen under två år. Det motsvarar 8,3 miljoner kronor, alltså drygt fyra per år. Totalt kommer Leonessa ha en budget på cirka nio miljoner kronor till 2012 års säsong, vilket är en mångdubbling från 2011 års säsong.

Kobe Leonessas ägare Hironori Bun säger så här till Asahi Shimbun:

”Vi förväntar att populariteten hänger i fram till OS. Efter det behövs det nog ett lag som kan utmana oss.”

Albirex Niigata har dubblat sin budget, och flera andra klubbar har också fått väldigt mycket bättre ekonomi.
TV har förstås varit med på resan. När Arsenal var på en elva dagar lång Japanturné i månadsskiftet november/december kunde de engelska spelarna inte undvika att märka hysterin.
Och då tänker jag inte bara på att träningsmatchen Inac Leonoessa–Arsenal visades live på Japans största tv-kanal.
Till tidningen Guardian sa Arsenals tränare Laura Harvey så här:

”Innan vi kom hit hade vi hört att VM-guldet hade förändrat damfotbollen i Japan, men vi hade aldrig kunnat hoppas på en mottagning av det slag vi fått. Intresset från supportrar och media har varit häpnadsväckande.”

Arsenals lagkapten Faye White, skrev så här på sin twitter:

”Efter VM-guldet frontar Homare Sawa nu en stor Coca-Cola-kampanj, och hennes ansikte finns överallt. Men det är inte bara Sawa. Även andra landslagsspelare finns på affischer över hela Tokyo. Och ligan har skrivit stora kontrakt med bil- och kreditkortsföretag (Toyota och Visa).”

Även USA:s landslagsspelare har berättat om ett fantastiskt mottagande nu under Kirin Challenge Cup. Och Inac Kobe Leonessa skickade alltså iväg en trevare i riktning Abby Wambach. Det blir spännande att se hur intresset fortsätter att utvecklas i Japan. Igår var det 15 159 åskådare i Sendai på matchen mot USA. Förstås en bra siffra.

Igår lade jag upp ett klipp med höjdpunkter från matchen med japanska kommentatorer. Ni som föredrar amerikanska kommentarer får klippet med sådana här. Och här är dessutom eftersnack från Pia Sundhage, Hope Solo, Alex Morgan, Rachel Buehler, Heather O’Reilly och Abby Wambach.