Två korsband, Knäkontroll, Stefan Rehn och OS-kval

Gårdagens matcher för LdB FC Malmö och Kristianstads DFF blev kostsamma. Det ser ut som att Skånelagen ådragit sig varsin korsbandsskada på viktiga spelare.
Hos Malmö är det Frida Nordin som verkar missa hela säsongen. Och hos KDFF är de isländska Gudny Björk Odinsdottir som inte bara blev målskytt mot Stjarnan – hon fick också troligen se sin säsong ta slut. Tråkigt.
Jag vill betona att ingen av skadorna är helt bekräftad, de är bara befarade. Men ha inte för stort hopp att det är feldiagnoser…

När det gäller korsbandsskador är det vetenskapligt bevisat att tjejer löper väldigt mycket större risk att drabbas än killar. Men det finns träningsprogram, som Knäkontroll, som minskar risken ganska rejält. Kör inte elitlagen de programmen?

Här är förresten ett sammandrag med höjdpunkter från gårdagens match på Malmö IP.

* Dags för lite uppsamling från veckan som gått. Jag nämnde ju Oceaniens förkval till OS precis när det drog igång.
Nu är det klart, och det blir favoriten Papua Nya Guinea som ställs mot Nya Zeeland i final om den tolfte och sista OS-platsen till London.
Matcherna spelas den 31 mars (i Nya Zeeland) och den 4 april (på Papua Nya Guinea). Så tidigt på morgonen den 4 april svensk tid så vet vi att Nya Zeeland har tagit den sista OS-platsen. För de måste väl vinna det här rätt lätt?

* Apropå Nya Zeeland såg jag att de blev tredje laget att anmäla sig till The LA Viking Cup 2012 – en turnering i slutet av november för att marknadsföra damfotbollen i södra Kalifornien. Det är plats för åtta lag, och utöver Nya Zeeland har Kanada och ett lag kallat LA Vikings anmält sig.

* Intresset för damfotboll i USA var det. Samtidigt som Sky Blue FC förbereder sig för en tiodagarsturné i Japan, konstaterar jag att WPSL:s elitliga nu har åtta lag sedan Philadelphia Fever har anslutit sig. Men ännu har jag inte sett att en enda amerikansk landslagsspelare kontrakterats för någon av de åtta lagen i den elitliga som blir USA:s högsta serie i år.
Däremot har Australiens landslagsduo Kyah Simon och Tameka Butt skrivit på för Boston Breakers och New England Mutiny kontrakterade nyligen Kelsey Hood – amerikanskan som i vinter har provspelat för Göteborg FC.
Men profilmässigt är fortfarande konkurrentligan USL W-league mest intressant. Där har ju Seattle Sounders Women gjort klart med stjärntrion Hope Solo, Sydney Leroux och Alex Morgan.

* I Italien vann Torres Calcio igår sin hängmatch, vilket innebär att svensklaget (Stephanie Öhrström och Maria Karlsson) Bardolino Verona är tabelltrea efter 17 spelade omgångar. Avståndet upp till ledande Brescia Femminile och tvåan Torres är dock bara en poäng. Ner till fyran Tavagnacco har Bardolino nu sex poäng. Det känns således som att det italienska guldracet står mellan tre lag.
Nu till helgen ställs alla topplagen mot bottenlag, och man skall inte förvänta sig några omkastningar i toppen. Men den 24 mars, då är det seriefinal, Torres–Brescia. Och omgången efter ställs Brescia mot Tavagnacco i ett annat intressant toppmöte.

* Så vill jag passa på att puffa för en blogg som egentligen inte är inriktad på damfotboll. Det är inte bara för att jag gör ett gästspel i bloggen i morgon… Men lite då och då gör Mattias Balkander:s utmärkta blogg på GP även damfotbollsnedslag.
Här är några exempel, som en intervju med Jitextränaren Stefan Rehn och en med Göteborg FC:s Ingrid Wells, där hon pratar om lagkompisen Christen Press, och om sina landslagsuppdrag.

Bra Malmö – men Frankfurt är fortfarande favoriter

Med hjälp av Thora Helgadottir, ribban och domaren kunde LdB FC Malmö hålla undan till en 1–0-seger mot FFC Frankfurt i Champions League-kvartsfinalen. Det var viktigt för svensk fotboll.

Nu lever hoppet om en skräll inför returen.
Men Frankfurt är fortfarande favoriter. På sin hemmaplan tror jag att de normalt slår Malmö med två måls marginal i 50 procent av matcherna.
Jag uppskattar alltså att oddset fortfarande är typ 60-40 i tysk favör.

Och faktum är ju att Malmö spelmässigt inte förtjänade dagens seger, för Frankfurt var bättre redan i första halvlek. I andra var det spel mot ett mål – Thora Helgadottirs. Till slut vann tyskorna avsluten med 17–5 och skotten mot mål med 9–2.

Men målvakten räknas ju in i fotboll, och statistik och spelmässiga övertag är på många sätt oväsentliga faktorer. Det som räknas är att Malmö gjorde mål på ett av sina två skott mot mål – Frankfurt inte på något av sina nio.

Och som sagt, Malmö hade inte bara en ruskigt bra målvakt – de hade även tur. Framför allt med att rumänska domaren Cristina Dorcioman inte blåste den straff som tyskorna borde ha haft när duktiga Amanda Ilestedt sprang ner Svenja Huth i mitten av andra halvlek.
Den turen lär Malmö behöva ta med sig till Frankfurt i nästa vecka. För var det rejäl tysk press i andra halvlek, så lär det bli rena anstormningen i nästa match. Då på naturgräs.

Men visst. Frankfurt har gått mållöst av planen i två av sina senaste hemmamatcher i ligan. Och fortsätter Thora Helgadottir att visa superform så kan det låsa sig för tyskorna. Så hoppet lever. Det blir en intressant retur nästa vecka.

* På svensk mark slog Kristianstad idag isländska mästarinnorna FC Stjarnan med 2–0 efter mål av Gudny Björk Odinsdottir och Johanna B Rasmussen. Stjarnan är det lag som Vittsjö föll med 3–1 mot häromdagen. Som väntat gör KDFF bättre resultat än grannen i nordöstra Skåne.

Island har lyft Malmö i första halvlek

LdB FC Malmö utan Ramona Bachmann har gjort en bra halvlek mot storfavoriten FFC Frankfurt, och leder Champions League-kvartsfinalen med 1–0 efter en av fyra halvlekar.

Gästerna är spelmässigt bättre, och har skapat klart flest chanser. Men Thora Helgadottir räknas ju också – och hon är utmärkt i LdB-målet.
En annan isländska, Sara Björk Gunnarsdottir har gjort målet. Hon är en personlig favorit – både en kämpe, stark huvudspelare och en utmärkt passningsspelare. Hennes blick på planen utstrålar bestämdhet och vinnarvilja.

Malmö behöver inte be om ursäkt för sin ledning. Laget spelar på snabba omställningar på Björk Gunnarsdottir och Elin Rubensson. Den senare ser ut att ha tagit ett rejält kliv sedan ifjol, och klarar sig bra mot internationellt motstånd. Bra, för Sverige behöver fler högklassiga forwards. För tillfället är Lotta Schelin alldeles för ensam.

1–0 är ett utmärkt resultat på hemmaplan. Ett Malmömål i Frankfurt, och FFC behöver göra tre.
Till skillnad från Eurosports expertkommentator Andreé Jeglertz tror jag att Frankfurt väldigt gärna vill ha med sig åtminstone ett bortamål från Malmö IP. Vi får alltså räkna med en ännu större tysk anstormning efter paus.

Så håller 1–0 även över andra halvlek? Jag är inte säker. För precis som jag skrivit flera gånger tidigare så är det frågetecken för LdB:s backlinje. Jag känner mig inte speciellt trygg när Melanie Behringer kommer rättvänd med bollen.
Men vi håller väl tummarna?

För övrigt kommer slutrapporten att dröja, för jag har egen träning direkt efter matchen…

Pigga svenskinsatser i Potsdam

Tre kvartsfinaler spelade i Champions League. Och det blev ganska exakt som väntat.
Jag har sett Turbine Potsdam–Rossiyanka 2–0 och Lyon–Bröndby 4–0 och tänkte ge lite tankar kring de matcherna.

Den senare matchen först. Jag gav Bröndby en procents chans inför dubbelmötet med de regerande mästarinnorna. Det var kanske lite hårt, för Bröndby tar nog i alla fall fem–sju poäng av 100 mot Lyon.
Men efter dagens match känns det som att chansen är mindre än en procent att danskorna skall kunna vända. För de måste göra minst 5–0 mot Lyon på hemmaplan nästa vecka. Omöjligt. Lyon är alltså i praktiken klart för semifinal.

Lotta Schelin?
Jo, hon inledde lysande och låg bakom de båda första två målen (Camille Abily och Sonia Bompastor). Vår superstjärna visade flera gånger upp det där härliga rycket, och bara gled ifrån sina bevakare. Men hennes avslutningar? De var halvdana i de båda matcher jag såg i Algarve. Och de var halvdana idag. Schelin var bra, men kan alltså ännu bättre. Och det är ju positivt.
De två sista målen gjorde för övrigt av Lara Dickenmann och Louisa Necib.

Göteborg FC:s utgångsläge har jag redan kommenterat här.

Så till mötet mellan Potsdam och Rossiyanka och kompisarna Antonia Göransson och Sofia Jakobsson. Det mötet känns fortfarande öppet. För även om Potsdam hela tiden kändes bättre så hade tyskorna svårt att skapa öppna målchanser.
Båda målen var gåvor av ryskornas försvar. Ryskor och ryskor förresten. Rossiyankas startelva bestod bara av två ryskor. I övrigt var det fyra brasiilianska spelare, tre från USA och en vardera från Sverige och Sydafrika.

Gåvorna var det. Först släppte målvakten Elvira Todua in ett inte alltför märkvärdigt inlägg från Patricia Hanebeck, sedan tog Kia McNeill helt vansinnigt med handen i straffområdet, så att Babett Peter kunde göra 2–0 på straff.
Ryskorna var inte ofarliga, och kan nog göra match av det här i returen. Mitt odds inför dubbelmötet var 60-40 i Potsdams favör. Det kvarstår även efter dagens match.

För övrigt var både Göransson och Jakobsson pigga – och båda spelade 90 minuter. Göransson visade att hon har kvar den fina Algarveformen, och låg bakom flera fina anfall. Dessutom hade hon ett högerskott i ribban. Jakobsson var klart löpvilligast i Rossiyanka, och hade ett par kanonlägen. Fast hon måste jobba på bollkontrollen i fart – för hon strulade bort ett par lägen på dålig kontroll.

De båda svenskorna hade för övrigt en liten brottningsmatch i andra halvlek, där Göransson gav en irriterad min – fast mot domaren.
För att de båda kompisarn skulle bråka internt, glöm det. De lämnade arenan i Parchal gemensamt efter Sverige–USA i Algarve i förra veckan. Jag skojade med dem och frågade om de pratar med varandra bara en vecka innan deras inbördes möte.
Då fick jag en rejält idiotförklarande blick från Jakobsson. Hon sa:

”Vadå, varför skulle vi inte det?”

Ingen bra start på ett samtal…

Det om dagens Champions Leaguematcher. I morgon spelar LdB FC Malmö mot FFC Frankfurt, och matchen direktsänds 17.00 på Eurosport.

* Det har spelats ett par träningsmatcher hemma i Sverige idag också. Min guldfavorit, Linköpings FC, vann med förkrossande 9–0 mot Öster. Det var första matchen med östgötarna för Lisa De Vanna och Manon Melis. Men siffrorna väcker frågan är om det inte hade varit bättre att träna… Nilla Fischer gjorde ett av målen, det kan du se här.

* Piteå slog Djurgården med 3–1 i Stockholm. Piteås seger talar för att jag kan vara rätt ute i mitt tips om att de kommer att hamna före Djurgården i år.

* I Frauen-Bundesliga har topplagen FCR 2001 Duisburg och VfL Wolfsburg tagit varsin storseger idag. Duisburg slog Lokomotiv Leipzig borta med 6–1. Man hade tre tvåmålsskyttar i Mandy Islacker, Jennifer Oster och Kozue Ando.
Wolfsburg vann med 7–0 hemma mot Jena. Enda tvåmålsskytten där var Nadine Kessler. I tabellen är nu Duisburg uppe på samma poäng som ledande Turbine Potsdam. Wolfsburg är fyra poäng bakom, fast med en match mindre spelad.

Det här vänder inte Göteborg

Utan att ha sett något alls från dagens match känns det som att Göteborg FC får väldigt svårt att ta sig vidare i Champions League. Alldeles för svårt.

3-1 till Arsenal idag innebär i och för sig att GFC går vidare på 2-0 – vilket ju inte är ett omöjligt resultat.

Men har jag förstått rapporterna rätt så var det stort övertag när det gäller bollinnehav för Arsenal. Göteborg låg långt bak med laget och kontrade på snabba Christen Press. Den matchbilden kan göteborgskorna bara drömma om på Valhalla.

Med 3-1 i ryggen kan Arsenal styra matchbilden i returen, och lägga sig på kontring. Det blir upp till GFC att hitta på något konstruktivt. Som sagt, det låter alldeles för svårt.
Oddsen inför returen är nu 90-10 i engelsk favör.

1-1 för Göteborg i halvtid

Göteborg FC har fått en bra start på kvartsfinalen i Champions League, borta mot Arsenal. 1-1 i halvtid är ett riktigt bra resultat.

Lisa Ek gav göteborgarna ledningen på en frispark i tionde minuten. En kvart senare kvitterade supertalangen Jordan Nobbs för Arsenal.

Det är inte speciellt lätt att få någon bild av matchbilden. Men via twitterflödet #ALFC verkar det som att Arsenal har haft klart mest bollinnehav, men att GFC varit sylvassa i kontringarna. Och att både debutanten Christen Press och Sara Lindén har varit pigga. Den bilden bekräftas även av GP:s utsända, Marie Thomasson.

Står sig 1-1 är det ett kanonresultat inför hemmamötet. För på Valhallas konstgräs brukar ju GFC vara svårslaget.

Bästa händelserappoteringen hittar du här. Och här får man lite mer kött på benen.

Det blir två svensklag i final

Tillbaka i Sverige, och här på bloggen. I morgon är det dags för tre av kvartsfinalerna i Champions League. Och det finns mycket svenskintresse – sex av de åtta lagen innehåller ju svenskor.

I morgon direktsänder Eurosport ett svenskmöte, Turbine Potsdam-Rossiyanka där kompisarna Antonia Göransson och Sofia Jakobsson drabbar samman. Sändningsstart är klockan 17.45. Göteborgs tidiga bortamöte (15.30) med Arsenal sänds däremot inte på någon kanal.

LdB Malmö spelar mot svensklaget FFC Frankfurt (Sara Thunebro och Jessica Landström) på torsdag 17.00, och direkt i Eurosport. Sista mötet är Bröndby-Lyon i morgon 19.00.

Hur går det då?
Jag gjorde en genomgång i samband med lottningen. Den finner du här. Men mycket har hänt sedan dess, framför allt i de svenska lagens trupper. Som jag ser det nu talar allt för en final mellan Lyon och Frankfurt.

Här är mina odds för kvartsfinalserierna:
* Arsenal-Göteborg 70-30 – stor övervikt för Arsenal, trots att deras nyförvärv Kelly Smith missar morgondagens match. Mest för att Göteborg inte har en samspelt centrallinje.
* Potsdam-Rossiyanka 60-40 – den mest ovissa kvartsfinalen, mycket för att ryskorna är det mest svårbedömda laget av de åtta kvarvarande. Och för att Turbine verkar formsvagt.
* Lyon-Bröndby 1-99 – det här kan inte Lotta Schelin:s lag förlora.
* Malmö-Frankfurt 15-85 – Ramona Bachmann måste spela, och överträffa sig själv om Malmö skall kunna skrälla. För det är ett stort avbräck att laget inte får använda Anja Mittag.

Dåliga nyheter för Göteborg FC

Englands två största stjärnor, Kelly Smith och Alex Scott, är båda klara för Arsenal. Det är förstås goda nyheter för de engelska mästarinnorna, och för den engelska proffsligan.

Det är däremot väldigt dåliga nyheter för Göteborg FC.

Duon är nämligen spelklar till den första Champions League-kvartsfinalen mot GFC på onsdag. Om Arsenal var favoriter med 60-40 tidigare har det nu ökat till 75-25.

För Smiths smartness och spelskicklighet, och Scotts fart hade lyft vilket lag som helst. Men vem vet, kanske har Anita Asante några tips på hur man stoppar hennes landslagskompisar.

Internationella kvinnodagen

Det är den internationella kvinnodagen idag. Men även den här dagen dominerar männen inom fotbollen.

Och intresset för damfotboll känns så begränsat att det inte går att jämföra med intresset för herrfotboll – tyvärr. Det är den här bloggen ett tydligt tecken på.

Den startades i Leverkusen ett par timmar innan Sveriges VM-premiär mot Colombia ifjol. Den gick på högvarv under hela VM, och ytterligare cirka två veckor. Sedan hade bloggen ett långt uppehåll innan den återuppstod i höstas. Totalt kan man säga att att bloggen varit aktiv i sju månader.

Under den här perioden har den som mest under ett dygn haft 344 sidvisningar (den 3 januari i år). Som jämförelse har jag nu haft min ”Elfsborg i Algarve-blogg” igång i tre dagar. Under de dagarna har den haft 503, 394 respektive 678 sidvisningar. Vad säger man?

Alex Morgan är jobbigt bra

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ni som har hängt med i den här bloggen vet att jag flera gånger (bland annat här och här) har skrivit att jag ser Alex Morgan som USA:s främsta anfallshot. Att Morgan nu borde gå före Abby Wambach.

Efter ett tag har även Pia Sundhage insett att det inte går att hålla Morgan på bänken. Sundhage väljer därför att frångå 4-2-3-1-systemet och åter köra 4-4-2. Allt för att kunna spela båda anfallsessen.

Gårdagens 4–0-seger mot Sverige bar Morgans signatur. Med 4-2-3-1 och Wambach på topp hade tre av de amerikanska målen aldrig blivit till. Då hade USA bara haft snabbhet i anfallens andrafas, och då hade Sverige kunnat försvara sig på ett mycket lättare sätt.

Hur bra är då Alex Morgan?
Så bra att Sveriges backlinje från igår borde drömma mardrömmar om henne. Hon är nämligen den jobbigast tänkbara spelare att möta. Hon är så snabb att få slår henne i rena löpdueller. Dessutom är hon duktig på att suga in bollen, duktig i luftrummet, och har bra skott med båda fötterna.

Thomas Dennerby sa efter Sveriges andra raka 4–0-förlust att han tyckte att hans lag varit väldigt mycket bättre än mot Tyskland, och att siffrorna var i överkant. Jag hade 13–4 i målchanser till USA, vilket skulle ge 3–1 i mål.
Så visst, jag håller med Dennerby i båda uppfattningarna.
Fast det hindrar inte att det var klasskillnad. USA har bättre kvalitet i allt, trots att jag inte tyckte att de gjorde någon jättematch idag. Tvärtom.
För att slå ett lag som USA får vi inte bjuda på något – och dessutom måste vi ha tur. Och en Lotta Schelin i absolut toppform. I Algarve har Lotta bara varit i bra form…
Om någon vill se överkörningen så finns bilderna här.

I finalen vann Tyskland med 4–3 mot Japan efter att Celia Okoyino da Mbabi återigen gjort tre mål. Imponerande. Se bilderna från den matchen här.

Och här är mina bilder från Sverige-USA:

Idag har Pia stått i centrum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag har jag varit på USA:s träning, och träffat Pia Sundhage. Det är alltid trevligt, och dagens möte var inget undantag.

Men mer om det senare. Reportaget kommer nämligen inte in i tidningen ännu på några dagar. Och eftersom mitt bloggfokus den här veckan är på en annan blogg blir inte det här inlägget så utförligt. Men jag knäppte ett gäng bilder från träningen, och kan nog få ihop ett lite mer utförligt bildspel framöver.

Ni får hålla till godo med fyra tills dess…

* Konstaterar att jag var rätt ute angående finalen i Cyprus cup. Frankrike var bättre än Kanada – i varje fall målmässigt. Marie-Laure Delie:s 1–0-mål är läckert. Det går inte klandra Erin McLeod för att hon släpper in den kanonen. Här är matchens höjdpunkter. Lite överraskande vann Italien bronsmatchen mot England med hela 3–1. Noterar också att Linda Sällström:s målform håller i sig. Hon gjorde Finlands spelmål, när laget föll på straffar mot Sydkorea i matchen om femte pris.

* Har du inte sett höjdpunkterna från Sverige–Tyskland är de här. Det handlar som bekant mest om kul bilder för tyska supportrar.

* I morgon väntar Sverige–USA här i Algarve. Och ja, jag kommer att vara på plats i Parchal.
Jag såg just att Sveriges startelva ligger upp på www.svenskfotboll.se. Den är intressant. Det ser ut som att Thomas Dennerby i princip matchar de elva spelare som han tycker har varit bäst här nere under veckan. Det är väl bara lätt skadade Annica Svensson – som jag tycker skötte sig bra mot Tyskland, och Nilla Fischer som saknas.
Här är elvan: Hedvig LindahlEmma Berglund, Stina Segerström, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Caroline SegerTherese Sjögran, Johanna Almgren, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Det blev ingen kul svenskdag i Algarve cup

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lena Lotzen behövde inte visa Tyskland vägen idag – det gjorde Celia Okoyino da Mbabi så bra på egen hand.

Många av er har säkert sett matchen på Eurosport. Själv såg jag den live, och jag hade klart på förhand att min artikel till morgondagens BT skulle handla mer om Johanna Almgren:s kamp för att nå OS än om matchen.

Tur det, för efter storförluster som den här – 4–0 till tyskorna – är det sällan kul att göra eftermatchen-intervjuer.
Jag noterade dock att förbundskapten Thomas Dennerby var ovanligt frän. Jag pratade inte så mycket match med honom, men jag stod och lyssnade när min medpassagerare till och från arenan, Radiosportens Susanna Andrén, frågade ut honom. Han sa bland annat:

”Vi underpresterade något brutalt.”
”Jag hittar ingenting att ta med från den första halvleken.”

Och visst. Sverige var väldigt uddlöst före paus. Lotta Schelin var nära att springa igenom själv två gånger – men mer än så blev det inte.
Okoyino da Mbabi gjorde två mål, och tyskorna hade bud på mer.

Roligast före paus var nog att höra den svenska hejaklacken, som körde klassiker som ”Heja Sverige friskt humör.” I andra halvlek drog de dessutom igång ”Öka takta sista kvarta…” redan med 32 minuter kvar att spela. Ta det som ett tecken på hur nöjda de var med det svenska spelet…

Nämnda Almgren kom in med 33 minuter kvar, och gjorde ett rätt bra inhopp. Samtidigt kom Antonia Göransson in, och hon var som jag ser det dagens bästa svenska spelare.
Med Almgren, Göransson, Schelin och Sofia Jakobsson framåt fick Sverige lite fart på offensiven. Men tio minuter senare, när Schelin byttes ut, avtog det ganska rejält.

Från min vinkel såg Okoyino da Mbabis tredje mål inte otagbart ut. Det föll i minut 64, och punkterade matchen. Synd om Sofia Lundgren att få chansen i en sådan här svag svensk match. Fast oavsett får man inte släppa mål som 3–0-bollen. Den var kanske inte lätt, men verkade inte heller omöjlig att ta.

Sverige får spela bronsmatch även i Lilla VM – som Algarve cup ibland kallas. Fast det får nog i så fall bli Pyttelilla VM. För även om arrangören idag höll hårt på formerna med mixad zon för media och liknande så är det här väldigt långt ifrån fjolårets VM-fester.
Inte minst var det väldigt många fler tyska journalister på plats då. Idag såg jag inte en enda.

Tysklands startelva

* Japan slog USA med 1–0. Tydligen var det lite turligt, då USA – precis som i VM-finalen – hade flest målchanser.
Därmed blir det Japan–Tyskland i final här på onsdag. Jag tror garanterat att tyskorna gärna vinner den, som en liten hälsning om att världens kanske bästa lag inte får spela OS i sommar.

* I Cypern Cup noterar jag att Frankrike gjorde ett statement genom att slå starka England med 3–0. Inte minst var Louisa Necib:s volley till 1–0 ett statement. Ett magnifikt sådant.
Frankrike ställs mot mästarinnorna från Kanada i finalen där. Kul att fjolårets Dalsjöforsback Emily Zurrer fick chansen att spela för Kanada mot Holland – och att hon tog den genom att göra matchens enda mål. Jag förstår faktiskt inte varför Kanadacoachen John Herdman har givit Zurrer så lite speltid hittills.
Jaja, det blir en intressant final på Cypern också. Fast nog borde väl fransyskorna vara lite vassare än Kanada? Eller?

* Så några ord om den kommande veckan. Som sagt är jag kvar här i Portugal även efter Algarve cup, för att följa Elfsborg.
Då min arbetsgivare har bett mig att köra en speciell ”Elfsborg i Algarve”-blogg så kommer jag att lägga mitt krut på den under den närmaste veckan. Det är ju ändå de som betalar för den här resan…
Det innebär att det inte blir så mycket tid här på ett tag. Men jag har samlat på mig material, och kommer att ha fullt fokus på den här bloggen från och med mitten av nästa vecka igen.

Undra om Lena Lotzen hade kunnat hjälpa mig?

Gårdagen inleddes med frukost och sista packningen framför tv:n med Vasaloppet. Jag hängde med Jörgen Brink och de andra fram till Evertsberg, sedan tog jag en annan väg.
Från Borås med bil till Landvetter, följt av flyg via Paris till Lissabon och så bil igen till paradiset Quinta do Lago.

13 timmar tog kalaset. Ni som följt den här bloggen sedan VM i fjol vet att jag då valde att köra runt i Tyskland utan gps. Jag litade på min förmåga att läsa karta – och på min vana att köra i stora städer.
Det gick helt lysande, med något mindre undantag. Nu har jag av förklarliga skäl inte med mig bilen från Sverige – och har hyrt en bil med gps. Och med sådan fuskhjälp var det ingen som helst utmaning att hitta ut från Lissabon.

Enda missödet på resan inträffade vid en betalstation på motorvägen. Man skulle trycka på en knapp för att få en biljett. Jag tryckte för dåligt på knappen, fick ingen biljett – och tappade fokus.
Jag vet inte vad jag inbillade mig, men jag slog på varningsblinkers, backade mot trafiken på motorvägen, parkerade bilen – och gick ut till en undrande vakt.
Efter att han förklarat att man bara trycker på knappen, så körde jag tillbaka, tryckte lite hårdare på knappen – och fick min biljett. Jo, jag håller med – ibland är turister vansinnigt dumma…

Det var enda missödet.
Eller ja, det blev lite jobbigt när jag väl skulle hitta hotellet.
Jag hade ju ingen gatuadress att knappa in i gps:n, och lurade inte ut hur man slår in hotellnamn – om det nu går? Men jag tänkte att Almancil kan ju inte vara så stort – utan jag måste väl hitta hotellet ganska fort ändå.

Det visade sig inte få riktigt så enkelt som jag hade tänkt mig. Jag kom rakt på det hotell där det först var tänkt att jag skulle bo, och där tyska landslaget håller till.
Jag visste att mitt nya hotell skulle ligga alldeles i närheten, men irrade ändå runt i närmare 45 minuter innan jag kom rätt. Det var nära att jag gick in till tyskorna, och hämtade världens vänligaste vägvisare – den tyska debutanten Lena Lotzen

Ni kommer väl ihåg mitt inlägg om sköna namn i Frauen-Bundesliga?
Där rymdes bland annat Kim Kulig, Turid Knaak, Klara Muhle, Audrey Knopp, Anna Klink och min favorit – Lena Lotzen.
Fast frågan är hur bra 18-åringen från Bayern München fixar att hitta rätt vägar här i Algarve.
Och viktigast av allt, förhoppningsvis klarar hon inte av att lotza Tyskland till seger mot Sverige i eftermiddag…

På väg mot Algarve

I morgon flyger jag till Algarve. Ackrediteringen är klar, så på måndag tänkte jag vara på plats på Sverige–Tyskland.

Mitt huvudärende i södra Portugal är egentligen att följa Elfsborg för BT. De första dagarna tänker jag också klämma in en hel del damfotboll.
Jag har dock svårt att bedöma hur mycket tid jag kommer att kunna lägga på bloggande under de närmaste tio dagarna.
Jag har också hört att det är lite si och så med internettillgången på arenorna nere i Portugal. Så vi får se.

Skulle det inte bli så mycket bloggtid i Portugal så misströsta inte – för jag kommer förhoppningsvis att samla på mig mycket material att skriva om framöver.
Vi hörs.