Kategoriarkiv: Avslutade karriärer

Spelare som har slutat

Guide till EM-kvartsfinalerna

Publicerad den av
7

Inför gruppspelet rankade jag alla EM:s lag, och försökte gissa deras startelvor. Jag prickade inte speciellt rätt varken när det gäller rankingen eller de tolv startelvorna. Eller jo, Sveriges premiärelva satte jag trots allt…

Men trots att utfallet av min förra ranking var tveksam så gör jag ett nytt försök nu inför kvartsfinalerna.

Här är min guide till de fyra kvartsfinalerna:

* Sverige–Island
Örjans vall, Halmstad, i morgon söndag 15.00

Jag kommenterade Island ganska ingående i det förra inlägget. När det gäller Sverige gissar jag att Pia Sundhage kommer att match laget ungefär som hon gjorde mot Finland – alltså sanslöst offensivt.

Det talar för att Lina Nilsson och Sofia Jakobsson återkommer i startelvan trots att Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist var två av Sveriges allra bästa spelare mot Italien.

Det innebär också att jag tror att Therese Sjögran får börja på bänken, trots hennes succéinhopp senast. Men hon lär säkert få göra ett inhopp.

Det här är min teori om hur Sundhage tänker, och skall väl räknas som en kvalificerad gissning.

Hos Island drog Holmfridur Magnusdottir på sig sin andra varning i turneringen i andra övertidsminuten mot Holland. Det innebär att hon är avstängd, vilket är en klar försvagning av den isländska offensiven.

Mitt tips är att Island startar med övriga tio spelare från startelvan mot Holland, och att Magnusdottir ersätts av Harpa Thorsteinsdottir.

Troliga startelvor:
Sverige: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Island: Gudbjörg Gunnarsdottir –  Dora Maria Larusdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Dagny Brynjarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Harpa Thorsteinsdottir, Rakel Hönnudottir – Margret Lara Vidarsdottir.

Tipset: 80–20 i svensk favör.

* Tyskland–Italien
Myresjöhus Arena, Växjö, i morgon söndag 18.00

Tysklands nya, unga lag har varit ojämnt hittills. Många av spelarna ingick i det lag som spelade final i F20-VM i fjol, som också var ganska ojämnt. När de fick tidig utdelning spelade de makalöst fin fotboll. När de inte gjorde mål i sin startoffensiv var de däremot inte lika imponerande.

Minns bland annat att de krossade USA i gruppspelet. 3–0-segern var i underkant. Men i finalen förvaltade de inte sina chanser, och i stället kunde USA kontra sönder tyskorna. Det blev ju amerikansk 1–0-seger där.

Det stämmer väl med det tyska lag vi har sett i EM. Mot Island spelade de stundtals uppvisningsfotboll. I matchen efter föll de för första gången på 17 år i en EM-match, 1–0 mot Norge.

Så om Tyskland får hål på Italien på ett tidigt skede lär det kunna bli stora siffror. Annars kan faktiskt italienskorna skrälla. Tyskornas vänsterförsvar känns inte hyperstabilt, och Melania Gabbiadini är en av turneringens allra bästa högeryttrar.

Frågan är hur Silvia Neid resonerar kring sin startelva. Nu när Jennifer Cramer och Lena Goessling åter är tillgängliga gissar jag att hon går tillbaka till de spelare som krossade Island. Fast säker är jag inte. Det skulle kunna bli ett gäng förändringar efter förlusten – även om den inte verkade tynga tyskorna speciellt mycket.

Stämmer det Antonio Cabrini sa inför Sverigematchen så är mittbacken Laura Neboli redo för spel hos Italien. Det lär vara betydelsefullt, då hon håller till i Duisburg och känner till alla de tyska anfallsspelarna. Hon ersätter alltså troligen Roberta d’Adda i mittförsvaret.

Annars lär Italien spela med samma lag som besegrade Danmark med 2–1 i förra veckan. För även om Elisa Camporese åter är spelklar tycker jag att Sandy Iannella var så bra mot danskorna att jag tror att hon åter får förtroendet.

Troliga startelvor:
Tyskland: Nadine Angerer – Leonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Nadine Kessler – Lena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Melanie Leupolz – Celia Okoyino da Mbabi.

Italien: Chiara Marchitelli – Elisa Bartoli, Laura Neboli, Cecilia Salvai, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Sandy Iannella – Patrizia Panico.

Tipset: Tyskland är favorit till 75–25.

 * Norge–Spanien
Guldfågeln Arena, Kalmar, måndag 18.00

Det här är den på förhand klart mest ovissa kvartsfinalen. Det är två helt olika spelstilar som möts, och jag tror att det här passar Norge bäst.

Spanien kommer att rulla runt bollen, medan norskorna lugnt kan få koncentrera sig på kontringar. Det borde passa dem bra. Norskorna har varit imponerande stabila i defensiven, vilket trots allt är ganska oväntat. Målvakten Ingrid Hjelmseth har utstrålat säkerhet, och hon har ju faktiskt inte släppt in ett enda spelmål.

Känslan har ju varit ett tag att Norge håller på att bygga något bra. Det bör minst leda till brons i EM.

För Spanien är det en framgång att ha nått kvartsfinal. Känslan är att de har blivit lite sämre för varje match, och att de är nöjda med att ha avancerat ur gruppspelet.
Å andra sidan kan de spela avslappnat nu, för medalj vore klart mer än vad någon hade förväntat sig från dem.

När det gäller startelvorna är de inte helt självklara. Spanien har roterat en aning. Men jag tror att de gör som mot Ryssland, alltså satsar på att ha med sina båda 90-talister Alexia Putellas och Vicky Losada i startelvan.

Hos Norge fick Even Pellerud angenäma problem när en reservbetonad uppställning besegrade Tyskland. Jag tror dock att han återgår till det lag som slog Holland i andra omgången. Här känner jag mig dock väldigt långt ifrån säker.

Apropå inget är det anmärkningsvärt att Ingvild Isaksen bokförts för segermålet mot tyskorna när det är så tydligt att Elise Thorsnes, om än ofrivilligt, är sista norska på bollen.

Troliga startelvor:
Norge: Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Trine Rönning, Marit Fiane Christensen, Toril Akerhaugen – Caroline Graham Hansen, Solveig Gulbrandsen, Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen, Kristine Hegland – Ada Stolsmo Hegerberg.

Spanien: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Vicky Losada – Alexia Putellas, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete.

Tipset: Jag ser Norge som knapp favorit till 55–45.

* Frankrike–Danmark
Linköping Arena, måndag 20.45

Frankrike blev enda fullpoängaren i gruppspelet, medan Danmark lottades vidare efter att bara ha tagit två poäng.

Utgången av den här matchen borde alltså vara självklar. Inte minst med tanke på att Frankrike har massor av matchvinnare, medan Danmarks problem är just att man saknar en utpräglad spjutspets.

Fast det finns ett stort MEN här. Frankrike har ju aldrig tagit en medalj i landslagssammanhang. I tre raka mästerskap har de fallit på målsnöret. Nu borde det inte vara möjligt. Men efter att ha sett fransyskorna på ett närmast absurt sätt rada upp missade målchanser i tidigare medaljchanser inser jag att de har en mental barriär att besegra här.

Får fransyskorna hål på danskorna bör det här alltså bli en enkel historia. Men för varje minut som Danmark håller nollan kommer det mentala spöket att växa bland de franska spelarna.

Och jag har sett Danmark ge toppländer bra matcher förr. De har ju flera riktigt bolltrygga spelare, med Katrine S Pedersen och Pernille Harder i spetsen. Frågan är dock om Kenneth Heiner-Möller kör vidare på det lag han hade i början av turneringen, eller det han spelade mot Finland. Jag tror att han återgår till samma startuppställning som mot Sverige och Italien.

Hos Frankrike slutar jag inte att förvånas över att inte förbundskapten Bruno Bini bygger sitt lag kring Lyons centrallinje, utan att spelare som Louisa Necib, Elodie Thomis, Eugenie Le Sommer och Amandine Henry ofta är bänkade från start.
Henry lär inte få spela alls i slutspelet. För övriga tre finns det nog en plats i startelvan, och jag gissar att Necib får den, men det kan lika gärna bli Le Sommer, som är trea i EM:s poängliga med två mål och två assist.

Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Louisa Necib, Camille Abily, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Sofie Junge Pedersen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Mariann Gajhede Knudsen, Johanna B Rasmussen – Pernille Harder.

Tipset: Fransyskorna är hela EM:s guldfavoriter nu. Därmed är de förstås också jättefavoriter i den här matchen, 90–10.

Står Sverige för trycket?

Publicerad den av
Svara

Om ganska exakt ett dygn är Sveriges kvartsfinal mot Island färdigspelad. Då vet vi om det svenska laget kommer att klara av att motsvara favorittrycket.

Då vet vi om det varit någon underskattning inblandad i spelet.

För Sverige är förstås megafavoriter. Och det med rätta. Jag har hoppat mellan 80–20 och 90–10 i svensk favör sedan det blev klart att Island väntar i kvartsfinalen.

Och just favorittryck och underskattning är två farliga svenska motståndare i morgon. Det är dessutom två faktorer som islänningarna trycker hårt på i försnacket. Men även Islands lag bör faktiskt tas på allvar.

För snacket om att Sverige redan är klart för semifinal köper jag inte. Island är för bra för att vi skall kunna jogga vidare till onsdagens match på Gamla Ullevi.

Visst vann vi med förkrossande 6–1 i Algarve i vintras. Men den matchen skall vi inte ta som måttstock på skillnaden mellan lagen.

Isländskorna slog oss i Algarve 2011, och vid mötet i Växjö i april hade vi väldiga problem att skapa öppna målchanser. Där kvävde isländskorna länge det svenska anfallsspelet på ett riktigt framgångsrikt sätt. Och i den matchen saknade ändå Island nyckelspelare som Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir.
Ja, de saknade även Holmfridur Magnusdottir, men det gör de ju även i morgon – så där blir det ingen skillnad.

Vid dagens presskonferenser garanterade Pia Sundhage att någon svensk underskattning inte är aktuell. Även Caroline Seger var inne på samma linje. Jag hoppas att de har rätt, och att 6–1-segern bara bidrar med positiv energi.

Vid Islands pressträff tidigare i dag tyckte Sif Atladottir att Sverige varit kaxigt i överkant inför matchen. Hon sa att:

”De svenska tidningarna säger att det här blir lätt. Spelarna säger att det blir lätt. Men vi får se i morgon. Det står 0–0 när vi börjar.”

Och i går skrattade Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir åt artiklarna som ropade ut att Island är en svensk drömlottning.

Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir kollar in rubrikerna.

På presskonferensen nyss här på Örjans vall sa Lara Vidarsdottir att hon gärna såg att matchen avgörs på straffar:

”Vi skall hålla nollan i 93 minuter – eller 120. Blir det straffar är det bara roligt. Vi har en riktigt bra målvakt också, som är van vid att ta straffar.”

Undrar om det svenska laget skulle ha samma känsla inför ett straffavgörande? Ja, Kristin Hammarström skulle ha det. Hon älskar straffar – vilket ju är otroligt bra. Men de svenska straffskyttarna vacklade mot Danmark, och jag ser helst att det här är avgjort långt innan en eventuell straffläggning.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Lara Vidarsdottir fick för övrigt också en fråga om vad lagets guldfisk – eller gullfiskur, som det heter på isländska – betyder i morgon. Hennes svar löd:

”Det är bra att ha något man kan skoja om. Men i morgon är det ingen fisk som gäller. Då skall vi spela en fotbollsmatch.”

Jag sitter i presscentret nu. Alldeles nyss jublade de isländska journalisterna över ett EM-guld på 800 meter från JEM i friidrott. En reporter vände sig till mig, och sa:

”Det kanske är en aptitretare inför i morgon. Fast det tror jag egentligen inte…”

Inte jag heller. Men jag är väl medveten om Sveriges facit i utslagsmatcher. Faktum är att vi bara besegrat Australien i sådana sedan VM-succén 2003.

Sedan 2004 har vi två segrar och sex förluster i utslagningsmatcher. Det är spelarna medvetna om, men alla hävdar att snacket om kvartsfinalspöken bara är snack. Så här sa Seger om det i dag:

”Det är inget jag lägger någon större vikt vid. Det är ny match, nytt lag, nytt mästerskap och det som varit har varit.”

Om trycket från publik och media är svenska hot så lär den tryckande värmen i Halmstad däremot vara en fördel för Sverige. För den gör det svårare för Island att orka kämpa kopiöst. Det var faktiskt även Islands förbundskapten Siggi Eyjolfsson inne på i går.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

En annan sak som talar för Sverige är Lotta Schelin, och hennes effektivitet. Jag har varit lite skeptisk mot henne under EM. Och faktum är att jag tycker att hon har gjort fyra halvdana halvlekar så här långt.

Men trots det leder vårt affischnamn EM:s skytteliga. Och efter straffmissen mot Danmark har hon varit närmast 100-procentig när chanserna har kommit. Det är ett tecken på hög klass. Och det ser jag som en otroligt viktig faktor inför morgondagens match.

För vi kommer att ha mycket boll på Islands planhalva. Och vi kommer att få lägen. Men för varje chans vi missar kommer isländskornas självförtroende att öka. Så en fortsatt effektiv Lotta Schelin känns som en viktig nyckel till svenskt semifinalspel.

För övrigt fick Schelin rejält beröm från Pia Sundhage angående utstrålning och vältalighet på presskonferenserna. Jag kan bara hålla med. Lotta Schelin är fantastisk i intervjusituationer. Hon kanske inte pratar i stora rubriker, men hon är alltid trevlig och rolig att prata med. Hoppas det blir lika trevligt i morgon.

Skrällar som ger olika känslor

Publicerad den av
Svara

När man vänder EM ryggen en stund står skrällarna som spön i backen. Den isländska var riktigt, riktigt kul. Den norska var däremot mindre bra för de svenska finalchanserna.

Själv var jag på svensk pressträff i Falkenberg i morse. Sedan åkte jag hem till Borås för att bevaka min moderklubb Elfsborg i kvalet mot Champions League. På Borås Arenas läktare följde jag med förvåning resultatrapporteringen från grupp B.

För att Island skulle kunna skrälla sig vidare till kvartsfinal från en grupp med Tyskland, Norge och Holland, det hade jag aldrig kunnat tro. Efter isländskornas svaga insatser under våren rankade jag ju som bekant dem som sämst i hela mästerskapet.

Nu har jag inte sett mer än Dagny Brynjarsdottir:s mål från dagens match. Det var för övrigt riktigt snyggt. Men det isländska laget har verkligen gjort en bragd som kvalar in bland Europas åtta bästa. Hade jag haft en hatt…

Dagny Brynjarsdottir

Dagny Brynjarsdottir

För övrigt väntar nu antingen Sverige eller Frankrike för Island i kvartsfinal. Även om Island är ett riktigt kämpalag hade jag inte haft något emot att vi fick möta Sara Björk Gunnarsdottir och hennes kompisar i Halmstad på söndag.

Den andra skrällen gjorde mig inte speciellt positiv. Det är förstås kul för Norge att få vinna sin grupp. Men resultatet innebär att Tyskland hamnar på Sveriges halva i slutspelsträdet, och det är inte lika kul.

För även om det tyska laget inte har fått till spelet hittills i EM så hade man ju helst att vi sluppit dem så långt in i turneringen som det bara går. Nu kan vi ställas mot dem redan i semifinal. Det känns inte bra.

I morgon får vi för övrigt definitivt besked om vilket motstånd som väntar i kvartsfinalen. Alternativen är numera nere i fyra. Så här ser slutspelsträdet ut i sin helhet:

Övre halvan:
Söndag 15.00 i Halmstad: Sverige mot Island eller trean i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Söndag 18.00 i Växjö: Italien–Tyskland.

Undre halvan:
Måndag 18.00 i Kalmar: Norge mot tvåan i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Måndag 20.45 i Linköping: Frankrike mot Danmark eller Island.

Det om läget i turneringen efter kvällens matcher. I förmiddags var jag alltså på svensk pressträff i Falkenberg. Och det var helt klart den bästa sedan det öppna huset i Stenungsund veckan innan premiären.

Pia Sundhage, samt fem spelare från gårdagens match var på plats (Lotta Schelin, Caroline Seger, Therese Sjögran, Sara Thunebro och Marie Hammarström). Och det fanns mer tid till att göra intervjuer för oss skrivande reportrar än vid de senaste träffarna. Bra.

För övrigt tog Sundhage upp tillgängligheten vid gårdagens officiella presskonferens. Hon förklarade, och ursäktade, varför hon inte hade stått till medias tjänst mer än hon har gjort under mästerskapet.

Och i dag kom jag in mitt i ett resonemang från Sundhage om hur mycket mer press det är på spelarna att ta ansvar, och vara ambassadörer, för sin sport än vad det är på många andra idrottare.

Det ligger förstås mycket i det.

Men jag tycker inte att det skall vara press på Sundhage eller spelarna att ta ansvar för hur man jobbar mot media under pågående mästerskap. Där måste de få hjälp och handledning av andra. Men man får lätt uppfattningen att intresset för damfotboll är högst begränsat på förbundets kommunikations- och marknadsföringsavdelning.

Holland är hetaste alternativet

Publicerad den av
4

Sverige vann mot ett reservbetonat Italien med 3–1, och därmed kan vi ladda för kvartsfinal i Halmstad på söndag.

Den svenska insatsen var lite som den brukar i år. Långa stunder var det inget ordnat spel, och man satt och undrade hur det här laget kan vara rankat femma i världen.

Men på något sätt får man nästan alltid med sig bra resultat.

Mot Italien var det svenska laget lysande i tolv minuter i början av den andra halvleken. På den tiden föll alla tre svenska målen. Therese Sjögran gjorde ett kanoninhopp och låg bakom två av målen. Lotta Schelin gjorde som i förra matchen. Hon var oroväckande blek, och helt utanför spelet i 45 minuter. Sedan blixtrade hon till efter paus och var inblandad i alla tre målen. Hennes avslut vid 2–0-målet var riktigt snygg.

Italiens förbundskapten Antonio Cabrini valde att ha sex av spelarna från segern mot Danmark på bänken från start. Han bytte in sina storstjärnor först i underläge med 3–0. Melania Gabbiadini och Patrizia Panico visade dock klass i sitt inhopp, och satte den svenska backlinjen på prov.

Cabrini konstaterade på presskonferensen att hans lag skötte sig utmärkt i den första halvleken, men att spelarna fick lära sig att några minuters bristande koncentration kan kosta väldigt mycket på högsta internationella nivån.

Så mycket mer analys än så här orkar jag inte göra nu i natt. Jag skall vara på svensk pressträff i Falkenberg redan klockan 10.00, och behöver sova lite innan dess. Jag återkommer med en mer ingående analys av Italienmatchen i morgon.

Slutligen undrar ni säkert vilket lag Sverige ställs mot i kvartsfinalen. Det gör jag också. I nuläget finns det fem alternativ, nämligen: Holland, Island, Spanien, Ryssland och England. Jag bedömer Holland som hetaste alternativet. Men låter osvuret vara bäst.

I nuläget ser slutspelsträdet ut så här:

Övre halvan:
Söndag 15.00 i Halmstad: Sverige mot antingen trean i grupp B (Holland/Island) eller trean i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Söndag 18.00 i Växjö: Italien mot tvåan i grupp B.

Undre halvan:
Måndag 18.00 i Kalmar: Ettan grupp B (Tyskland eller Norge) mot tvåan i grupp C.
Måndag 20.45 i Linköping: Frankrike mot Danmark eller Holland/Island.

* I och med att Danmark och Finland spelade 1–1 är nu Tyskland och Norge 100 procent klara för kvartsfinal från grupp B. Frågan är bara vilket motstånd de skall få.

Olika besked kring Asllani

Publicerad den av
Svara

Uppdaterat inlägg:

Sverige är ett bättre lag än Italien, och skall förstås ta minst den poäng i kväll som krävs för att vinna gruppen.

Sverige har högre ranking, och fler profiler. Dessutom har vårt landslag ännu inte förlorat under ordinarie tid under ledning av Pia Sundhage.

Sveriges senaste förlust var förresten OS-kvartsfinalen mot Frankrike den 3 augusti i fjol. Sedan dess har vi spelat elva landskamper mer sju segrar och fyra kryss som resultat. Målskillnaden är 30–10.

Men trots att vi är favoriter och har bra statistik lär det inte bli lätt i kväll. Italien är försvarsstarkt, och höll ju nollan genom alla EM-kvalets tio matcher. Dessutom har man precis som Sverige bara släppt in ett mål på sina två slutspelsmatcher.

Patrizia Panico

Patrizia Panico

Man har vassa offensiva vapen i smarta bollmottagaren och straffområdesspelaren Patrizia Panico och kvicka teknikern Melania Gabbiadini. Mot Danmark tyckte jag även mittfältaren Alessia Tuttino imponerade, samt att vänsteryttern Sandy Ianella visade klass.

Italien har även ett sparkapital i duktiga Duisburgbacken Laura Neboli, som börjar bli spelklar efter skada. Dock sa förbundskapten Antonio Cabrini vid gårdagens presskonferens att man sparar Neboli till slutspelet.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

I det svenska laget lär det alltså bli en del förändringar. Jag fick rapporter från den svenska matchförberedande träningen i dag som sa att Kosovare Asllani inte ens var på plats.

Först drog jag den förhastade slutsatsen av det beskedet att det således inte blir något spel för Asllani i kväll. Det var ju sagt i går att hon skulle testas fullt ut just på den matchförberedande träningen.
Därför satte jag först rubriken på det här inlägget därefter. Sedan kom Aftonbladet med uppgiften att Asllani är spelklar, och jag vaknade – och ändrade rubrik. För det kan ju vara så att hon trots allt kan ha tränat separat, och fått positiva besked.

Enligt vad jag förstått av folk som känner Asllani så skall det mycket till för att hon skall stå över matchen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

På förbundets hemsida har man ju helt räknat bort Sofia Jakobsson på grund av hjärnskakning. Men enligt min rapportör var hon i alla fall fall med på dagens träning – och dessutom så nickade hon. Så det lär ju inte vara någon fara med hennes huvud. Men vi får väl ändå lita på att hon inte spelar i kväll.

Det känns högst tveksamt vilket startelva det blir, den som jag tippade i går lär det knappast. Många motstridiga uppgifter förekommer. Enligt Expressen går dessutom Antonia Göransson in i stället för Jakobsson. Många frågetecken inför kvällen alltså.

Oavsett vilka som spelar är det viktigt för det svenska laget är att vara tajta centralt, så att inte passningsskickliga italienskor får spela upp bollen till Panico. För när väl hon får bollen så är Italien vasst.

Men det där vet Sundhage allt om. I november 2010 ledde hon ju USA i ett direkt avgörande VM-playoff mot Italien om den 16:e och sista platsen i slutspelet i Tyskland. Då vann USA med två gånger 1–0. Målsnålt även där alltså.

Så även om italienskorna läckte i defensiven på Cypern i våras (2–4 mot England, 0–2 mot Nya Zeeland och 1–2 mot Skottland) så skall vi nog inte räkna med något målkalas i kväll. Normalt är alltså Italiens försvar väldigt stabilt.

Slutligen till något annat. I går högg jag mot Uefa och EM-arrangemanget ur mediasynvinkel. Men det finns fler anledningar att vara kritisk. Alldeles nyss hörde jag på Radio Halland att det är högst osäkert om Sverige–Italien får visas på storbildsskärmen på torget i Halmstad i kväll.

Däremot har man klartecken från Uefa att visa Danmark–Finland. Inget ont om de trevliga danskorna och finskorna, men visst vore det ett makalöst antiklimax om det blir den matchen som visas på torget i Halmstad i kväll?

Det kan bli mycket nytt i startelvan

Publicerad den av
2

I morgon 20.30 på Örjans vall gör Sverige och Italien upp om gruppsegern i grupp A.

Efter dagens presskonferens får man känslan av att Pia Sundhage kommer att röra runt en del i sin startelva. 1,5 förändringar är framtvingade då Sofia Jakobsson fick en hjärnskakning mot Finland som hindrar henne från spel.

Dessutom lät det på Sundhage som att Kosovare Asllani kommer att vilas – oavsett vad hennes test av den stukade foten i morgon kommer att ge för utslag.

I Tv4:s EM-studio hade man även uppgifter på att det återigen blir byte på högerbacksplatsen.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson återkommer alltså där. I övrigt verkar de hetaste tipsen vara att Lisa Dahlkvist och Olivia Schough får chansen från start. Jag tycker att det låter som ett riktigt intressant lag. Schough hade jag inte förespråkat för ett halvår sedan. Men hon har tagit stora steg under våren, och är en spelare som springer smart.

Olivia Schough

Olivia Schough

Startelvan kommer alltså gissningsvis att se ut så här: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Olivia Schough och Lotta Schelin.

Jag var alltså och lyssnade på dagens presskonferenser, samt såg den första kvarten av de båda träningarna.

Sundhage och Schelin satt på podiet för Sverige. De fick inga frågor om hur viktigt det är att vinna gruppen, och om hur hårt de kommer att gå för seger i morgon.

Men både Sundhage och Lilie Persson har ju de senaste dagarna sagt att de inte tror att deras lag klarar av att spela taktiskt på ett resultat. Sverige lär alltså ösa på framåt.

Antonio Cabrini

Antonio Cabrini

Italiens förbundskapten, Antonio Cabrini, sa däremot att:

”Både vi och Sverige vet hur tabellen ser ut, och båda lagen hoppas gå vidare. Det blir nog en väldigt taktisk match.”

Cabrini har nog inte fått de svenska förbundskaptenernas uttalanden översatta till italienska…

Patrizia Panico

Patrizia Panico

I övrigt på den italienska presskonferensen konstaterade forwarden Ilaria Mauro att hennes rutinerade kollega Patrizia Panico inte är ett dugg orolig över att ha gått mållös av de två första matcherna:

”Patrizia verkar glad och nöjd, och ser inte ut att känna någon oro. Hon är en stor målskytt, och det lär snart lossna för henne. För mig som ny i landslaget är hon dessutom en stor förebild som jag lär mig mycket från.”

Mauro har ju däremot gjort ett mål. Första gången Tavagnaccoforwarden rörde bollen i ett mästerskap nickade hon den i mål till 2–0 mot Danmark.

Ilaria Mauro

Ilaria Mauro

För övrigt var det roligt att få se den första kvarten av Italiens träning. Den innehöll nämligen inte bara kvadraten och andra uppvärmningsövningar. Utan även en stunds spel elva mot elva, med passivt försvarsspel. Där ställde Cabrini upp sin startelva 4-4-2 med Panico och Melania Gabbiadini på topp. Så lär det väl inte se ut i morgon? Eller?

Melania Gabbiadini

Melania Gabbiadini

För övrigt imponerades jag av italienskornas bollbehandling och passningsspel. Fast det var alltså spel med passivt försvar. De lär möta ett annorlunda försvar i morgon.

För svensk del sa den kvart vi fick se inte så mycket. Kosovare Asllani körde rehab med ena sjukgymnasten. Sofia Jakobsson deltog däremot i den vanliga uppvärmningen.

På presskonferensen pratade Sundhage om att Italien är ett tekniskt lag, vilket innebär att yttermittfältarna bör ta ytterligare två steg närmare mitten, för att göra det trångt där. Hon sa även att hon försöker att undvika att vara förutsägbar.

Kanske blir det således andra ändringar i startelvan än de som nämnts ovan…

Slutligen konstaterar jag att vi nästan nått halvvägs i turneringen, då tolv av 25 matcher är spelade. Och bara Frankrike är 100 procent klart för kvartsfinal. Däremot är inget lag utslaget ännu. Tvärtom har samtliga, övriga elva lag chans till avancemang in i slutomgången.

Det öppnar förstås för sex riktigt intressanta, och laddade matcher de kommande tre dagarna.

Frankrike–Spanien 1–0

Publicerad den av
3

Frankrike är det första laget som är 100 procent klart för kvartsfinal. I och med dagens seger har nämligen fransyskorna säkrat gruppsegern i grupp C.

Det innebär att de spelar kvartsfinal i Linköping på måndag klockan 20.45. För motståndet väntar grupptrean i grupp A eller B. Det blir troligen Danmark eller Holland. Men det kan faktiskt också bli Sverige.

För förlorar vi mot Italien, samtidigt som Danmark vinner mot Finland med så stor marginal att de tar in de sex mål som vi har i försprång när det gäller målskillnad – då blir det svensk kvartsfinal mot fransyskorna.

Det vill vi förstås till varje pris undvika. Så Pia Sundhage:s lag bör satsa fullt ut på att fixa den där poängen som ger gruppseger.

Den franska segern innebär att England fortfarande har ett halmstrå inför den sista omgången. Frankrike är ju redan klara gruppsegrare, och får chansen vila några av sina toppspelare mot engelskorna.

Vad gäller Frankrike–Spanien så såg jag bara den sista halvtimman. Där hade fransyskorna hyfsad kontroll. Deras mål kom på hörna i inledningen. Det var inte första gången som Louisa Necib serverade lagkompisen i Lyon, Wendie Renard, vid hörnor eller inläggsfrisparkar. Knappast heller sista.

Landslaget missar öppet mål

Publicerad den av
4

Tidigare i dag tog jag en sväng till Rambergsvallen för att kolla lite landslagsträning, och framför allt för att lyssna in presskonferensen och se om det skulle hända något intressant där.

Eftersom jag ändå skulle flytta ner till stugan ett par dagar, då det är närmare att pendla till Halmstad därifrån, så var det ingen jättestor omväg att åka via Göteborg.

Sveriges pressträffar under EM har varit sällsynt meningslösa. De är korta, stressiga – och gör att man hellre skriver införrep om motståndarlagen, där man känner sig mer välkommen.

För mig var dagens pressträff två förlorade timmar.

Det var dagen efter en av svensk damfotbolls största dagar någonsin. Då tänker jag förstås inte sportsligt, för 5–0 mot Finland i en gruppspelsmatch i ett EM hamnar trots allt väldigt långt ner på listan över Sveriges främsta matcher genom tiderna.

Jag tänker mer inramning, och hyllning. Jag kan nämligen inte hitta någon tidigare match där ett svenskt damlandslag har firats av en större publik än i går på Gamla Ullevi.
Det var en magisk stämning, och jag är inte direkt ensam om att tycka det. I dagens kvällstidningar hyllas inramningen av landets två främsta idrottskrönikörer. Mats Olsson på Expressen skriver att ”det var nämligen en magisk svensk fotbollskväll” och Simon Bank, Aftonbladet lägger orden så här:

”Det är inte så ofta som svensk fotboll förvandlas till en enda stor gulblå sommargryta av totalt besvarad kärlek.”

Förbundet har ju en skrivbordssatsning som de kallar ”Öppet mål” som berättar om hur klubbar och förbund skall utnyttja en eventuell EM-succé. Det finns sannolikt inget avsnitt om mediehantering i det projektet. Och om det trots allt gör det så har inte landslagsledningen läst på. För gissa hur de följde upp gårdagens succékväll på Gamla Ullevi?

Jo, de skickade bara assisterande förbundskaptenen och några avbytare.

Där stod ett 20-tal besvikna journalister som hade hoppats få prata med någon av huvudrollsinnehavarna från Finlandsmatchen.

Eller förresten, en av spelarna från gårdagens startelva var på plats. Kristin Hammarström hade ju så lite att göra att hon behövde följa upp matchen med en riktig träning. Men någon huvudrollsinnehavare var hon knappast mot Finland.

Jag skrev om att förbundet var på gång att göra självmål inför turneringen.

Nu kanske det mer känns som att förbundet håller på att anstränga sig för att missa öppet mål så grovt det bara kan. För här hade man ju ett kanonläge att välja ut ett par spelare som kunde fått lite extra profilering. Och rejält positiv sådan.

För övrigt fick landslagets presschef Thomas Björn frågan om varför ingen av gårdagens huvudrollsinnehavare fanns på plats. Han hänvisade alla frågor om landslagets mediapolicy vidare till Marika Domanski Lyfors.

Det verkar inte direkt som att de är överens internt om hur det här skall skötas.

Jaja. Om nu någon undrar vad som sades på pressträffen så konstaterade Hammarström att hon hade det så lugnt att hon stod och njöt av inramningen under den andra halvleken. Hon dementerade också alla uppgifter om att hon skulle vara skadad.

Lisa Dahlkvist hade aldrig mött Italien – trodde hon. Sedan informerades hon om 2–0-segern i EM 2009, och konstaterade att:

”Den matchen kommer jag inte ihåg. Jag kommer aldrig ihåg matcher.”

Läkaren Yelverton Tegner sa att det är 50/50 om Kosovare Asllani spelar mot Italien. Det är ett uttänjt ledband i vänsterfoten som spökar.
Lilie Persson slog bort alla tankar om att spela på resultatet mot Italien:

”Om vi förfogat över en annan trupp, men det här är ett så offensivt balanserat lag. Liksom att börja prata med Jossan, Sofia och dom där, nej. Nej. Utan det är mer ös, liksom.”

Slutligen tyckte jag synd om Amanda Ilestedt, som ingen journalist ville intervjua, så jag bytte några ord med henne. Men hon sa sig inte ta illa upp över att få sitta och titta på när de andra intervjuades.

Tyskland–Island 3–0

Publicerad den av
Svara

Tyskland ställde upp med fyra kantspelare som ingen var äldre än 20 år. Och laget visade att det utan tvekan är värda de guldtips som jag och fler med mig har givit dem.

Det var 31–3 i avslut totalt, och 12–1 i avslut mot mål. Och då tror jag ändå att Island är klart bättre än det Finland som Sverige mötte i går.

Skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi gjorde de två sista målen, vilket tar henne upp på 19 totalt i EM-turneringen. Det är fler än någon annan någonsin tidigare har gjort. Och det kan nog bli fler.
Hennes mål var två måltjuvsmål. Det var det första som var det mest minnesvärda. Dzsenifer Marozsan slog en läcker genomskärare ut på högerkanten. Lena Lotzen tog över showen, och gjorde det urläckert. Hon lade över bollen på vänsterfoten och placerade läckert in den vid bortre stolpen.

För Island lever hoppet om kvartsfinal. Det räcker sannolikt med seger mot Holland på onsdag. Nu ser ju jag holländskorna som stora favoriter i den matchen. Men Holland har gått hårt på sina elva startspelare, och är kanske mer slitna än isländskorna.

Trots att Tyskland var ett par klasser bättre än Island måste jag framföra beundran för Islands insats. De saknade skadade nyckelspelarna Thora Helgadottir och Sif Atladottir. Och de bytte ut Sara Björk Gunnarsdottir efter 60 minuter – det måste väl också ha varit skaderelaterat? Ändå föll man med flaggan i topp.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

Framför allt kommer man att minnas Gudbjörg Gunnarsdottir:s makalösa enhandsräddning från den första halvleken. Okoyino da Mbabi hade redan börjat jubla när Gunnarsdottir sträckte ut hela sin lekamen.

Slutligen kanske någon undrar vilka ungdomar det var Tyskland hade på sina kanter. Det var:
* Högerback: Leonie Maier, född 29 september 1992 – 20 år.
* Vänsterback: Jennifer Cramer, född 24 februari 1993 – 20 år.
* Höger yttermittfältare: Lena Lotzen, född 11 september 1993 – 19 år.
* Vänster yttermittfältare: Melanie Leupolz, född 14 april 1994 – 19 år.

Norge–Holland 1–0

Publicerad den av
5

Norge var illa ute, men tog till slut ett stort steg mot kvartsfinal. Solveig Gulbrandsen:s mål räcker med allra största sannolikhet minst till andraplatsen i gruppen.

Solveig Gulbrandsen

Solveig Gulbrandsen

Eftersom inbördes möte räknas före målskillnad kan ju nämligen inte Holland nu passera norskorna. Utan hotet mot norskt avancemang är Island.

I halvtid var Norge illa ute. Holland kändes något bättre, och oavgjort hade inneburit att Norge med största sannolikhet hade varit tvunget att vinna mot Tyskland i sista omgången. Och det är inget man gör på beställning.

En stark start på den andra halvleken fixade segern. Rutinerade Solveig Guldbrandsen gick själv och tryckte snyggt in segermålet via ribban.

Anouk Hoogendijk

Anouk Hoogendijk

Holland hade lite tryck på slutet, och skapade lägen. Den riktigt stora chansen fick holländskornas motsvarighet till Nilla Fischer, Anouk Hoogendijk. Men mittfältaren, som för tillfället spelar mittback, nickade i ribbans överkant.

Bäst i Holland skulle jag nog säga att Linköpings Renée Slegers var. Hon sprang kopiöst, och hade även ett par hyfsade distansskott.

Renée Slegers

Renée Slegers

Bäst på planen var Norges målvakt Ingrid Hjelmseth, som agerade oerhört lugnt och tryggt. Jag skulle säga att hon är EM:s bästa målvakt så här långt.

Sett till statistiken dominerade Holland stort. Det var nämligen 7–2 i skott på mål för holländskorna. Trots det skulle jag totalt sett nog säga att Norge vann rättvist.

Ingrid Hjelmseth

Ingrid Hjelmseth

Inte minst med tanke på att Holland har haft vansinnig tur med domsluten i eget straffområde hittills i EM. I premiären kunde Tyskland mycket väl ha fått två straffar. I dag kunde Norge ha fått tre, eller kanske till och med fyra.

De båda tröjdragningarna på Marit Fiane Christensen var solklara, fällningen av Ada Stolsmo Hegerberg likaså. Dessutom såg jag tyska twittrare påtala en hands på Daphne Koster. Den såg jag dock inte, så den kan jag inte bedöma.

Men Holland har alltså klarat sig ifrån fem eller möjligen sex straffar på två matcher. Hur länge håller turen i sig?

Trots tröjdragningarna var förresten Fiane Christensen oerhört nära att göra mål vid båda tröjdragningarna. Ena nicken togs bort på mållinjen, den andra gick i stolpen.

Och när vi är inne på straffsituationer bör det ju även påtalas att Manon Melis blev fasthållen i Norges straffområde en gång. Så det kunde även ha blivit en holländsk straff.

Norge är nu till 99,9 procents säkerhet klart för kvartsfinal. De kan således spela avslappnat mot Tyskland i sista omgången.

Trots förlusten bör Holland ha hyfsade chanser att ta sig vidare som en av de två bästa treorna. De bör lägga beslag på en av de platserna genom seger mot Island i sista omgången. Och i så fall talar mycket för att det är Holland som väntar i kvartsfinal på gruppsegraren i Sveriges grupp.

Det finns också mycket som talar för att det är Norge som väntar på grupptvåan i den svenska gruppen. Men där kan det ju fortfarande också bli Tyskland…

Tankar och röster om Sverige–Finland

Publicerad den av
1

Skillnaden mellan Sverige och Finland var ungefär så stor som man trodde – och hoppades. Efter segern med 5–0 är risken att vi missar slutspel nu så liten att den är nere på någon eller några promille.

Klart är att om vi tar poäng mot Italien blir det gruppseger, medan förlust innebär andra- eller tredjeplats. För att vi skall bli trea måste Danmark vinna mot Finland och dessutom ta in sex mål på oss.

För även om det är inbördes möte som räknas först så skulle det ju i så fall bli en målskillnadsaffär mellan oss och danskorna.

Men jag sparar spekulationerna om slutspelet någon dag. Nu lite funderingar kring gårdagskvällens drabbning på Gamla Ullevi.

Först måste jag konstatera att det var en riktigt härlig stämning på arenan. Min högst subjektiva uppskattning var att det var en majoritet kvinnor/tjejer/flickor på läktarna – något som är ovanligt på fotboll, men förstås väldigt kul.

Publiken hyllar laget

Publiken hyllar laget

Farhågorna inför matchen var att vi skulle få svårt att slå hål på Finlands extremt defensiva lag. Det löste vi genom våra fasta situationer. Marie Hammarström hade makalös precision på sina hörnor, och Nilla Fischer gjorde två mål.

Vid 2–0 hade Fischer gjort samtliga Sveriges tre mål i turneringen – och alla hade kommit på fasta situationer. Snacka om grym utdelning på specialträningen.

Jag har ju flera gånger innan och under turneringen konstaterat att vi saknar starka huvudspelare i våra offensiva linjer. Framför allt har jag utpekat våra forwards som svaga i luftrummet.
Av våra sex mål i EM noteras nu att fyra har gjorts på nick. Och båda våra forwards har gjort varsitt nickmål.

Jag står ändå fast vid min uppfattning om lagets svaghet i luftrummet. För både Kosovare Asllani och Lotta Schelin verkade lika förvånade som jag över att de hade lyckats nicka in varsitt snyggt mål i dag.

Schelin var för övrigt riktigt blek i 60 minuter. Jag satt snett bakom hennes familj. Och de försökte heja igång henne. Men hon kom fel i löpningarna, och hamnade långt ifrån bollen.

Men så kom läget – och det kändes som att den totala tyngden av 16414 åskådares förväntningar släppte från Schelins axlar. För den lycka man såg i hennes ögon när hon kom springande emot oss – eller egentligen bänken – var gigantiskt stor.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Att Schelin sedan även nickade in 5–0 var förstås oerhört bra för laget. Pia Sundhage sa på presskonferensen precis samma sak som efter genrepet:

”När Lotta gör mål så förstärks även mitt självförtroende.”

Just Sundhage såg för övrigt otroligt nöjd ut när hon stod med armarna på ryggen och kollade på när spelarna sprang ärevarv och tog emot publikens ovationer.

Pia Sundhage njuter under ärevarvet

Pia Sundhage njuter under ärevarvet

Apropå publiken så skall Lotta Schelin ha en stor eloge – hur nu en eloge ser ut… – för att hon stannade kvar och skrev så många autografer att hon fortfarande en dryg timma efter slutsignalen inte hade hunnit duscha.

Tillbaka till själva matchen. Det är svårt att veta vilka växlar man skall dra av den. Finlands lag var ju extremt svagt, och förmådde inte skapa någonting alls. Jag hade 14–0 i målchanser, och det var 16–1 i skott på mål och 21–1 i hörnor.

Så något test på försvarsspelet blev det inte. Ändå jobbade Sundhage ett par gånger på att försöka ropa in Josefine Öqvist i rätt position.

Spelare som utmärkte sig extra positivt var Fischer, Hammarström, Caroline Seger, Asllani och så då till slut även Schelin.
Lina Nilsson och Sofia Jakobsson var nya i startelvan jämfört med Danmarksmatchen. Båda gjorde klart godkända insatser. Men det var ju som sagt en match som handlade om 99 procent offensiv, och 1 procent defensiv.

När jag hade lämnat text och betyg till papperstidningen lyssnade jag av diverse spelare i den mixade zonen. Här är de mest spännande citaten:

Caroline Seger om att det blir gruppfinal mot Italien:

”Jag är förvånad. Jag såg den första halvleken av deras match, och tyckte att Danmark var mycket bättre. Men sådan är fotbollen.”

Om sin roll:

”Vi har ju ett ganska styrt spel, där Nilla skall sköta uppspelen – vilket vissa lag har läst. Då kan det vara bra att gå ner och hämta, få känna lite på bollen, få vara med i spelet, vända upp och sedan röra sig lite framåt.”

Marie Hammarström om sina många fint slagna hörnor:

”De fasta situationerna är ju ett hot, och Nilla är fantastisk där inne. Servarna skall också vara bra, och de satt mycket bättre i dag – från båda håll. Vi har bestämda ytor vi skall serva i. Beroende på var de ställer sig där inne i boxen skall man slå den på olika ställen.”

Om samarbetet med Seger:

”Det funkade bättre i dag. Sedan är Finland inte lika starka centralt som Danmark. De spelade mer normalt 4-4-2 medan Danmark tog hem en mittfältare som mittback, så det var lättare att läsa av i dag. Och så tycker jag att yttrarna jobbade mycket bättre i press så att vi kunde läsa och kliva fram.”

Kosovare Asllani om publiken:

”Man kan inte säga nog om dem. Man får sådan energi när man går ut på planen när man ser alla flaggor och allt folk. Så det var allt ett lyckorus att gå ut där.”

Om sitt nickmål:

”Fia, Jakobsson, kommer in på högerkanten och slår ett inlägg mot första stolpen. Jag nickar i bortre, så det var ett snyggt mål.”

”Jag tror inte att jag har nickat så här mycket på hela säsongen i PSG som jag gjort på två matcher här nu, men det var jätteskönt att få göra mål. Och samtidigt skönt att både jag och Lotta får sätta dit bollen.”

Svenskt ärevarv

Svenskt ärevarv

Lotta Schelin om stämningen:

”Hela inramningen var fantastisk, publiken, känslan att få prestera inför sin publik – det är fantastiskt. Så det var en riktigt rolig kväll. Jag hann inte skriva 16000 autografer, men jag hann skriva ganska många. Det är därför jag inte ens har duschat – om ni tycker att jag luktar illa…”

Om känslan efter 4–0-målet:

”Det var bara gött. Äntligen fick jag mitt första läge, och jag tog det. Det kändes så skönt.”

Om 5–0-målet:

”Nicken? Jag tänker bara att jag skall gå stenhårt på första ytan, och ‘Thunis’ lägger den där och jag skarvar in den. Det var ju rätt snyggt… Vad hände där? Jag har gjort lite nickmål i Lyon, men i landslaget har jag nog inte gjort så jättemånga.”

Om Nilla Fischers alla mål:

”Det är skitkul med Nilla. Hon har blivit våran målgörare helt klart, så nu går ni lägga all press på henne…”

Om känslorna efter Danmarksmatchen, och straffmissen:

”Jag erkänner absolut att en straff, den vill man och skall sätta – och jag gjorde inte det. Men det är lite det med fotbollen också någonstans, att man får bara bearbeta och vara väldigt besviken – det var jag också den natten. Sedan någonstans vet man att man har en lång turnering framför sig och att det är ingen idé att gräva ner sig. Så det är en mental styrka från oss att det inte skall stanna där.”

Svenska måldans

Svensk måldans

Frankrike–Ryssland 3–1

Publicerad den av
Svara

Frankrike blev första laget i EM att vinna en match. Och man blev dessutom första lag att göra fler än ett mål. Marie-Laure Delie gjorde två av dem, och Eugenie Le Sommer det sista.

Matchen krockade med Sveriges och Finlands presskonferenser inför morgondagens match, vilket gjorde att jag bara såg några minuter här och där.

Jag såg dock att Ryssland gjorde ett dubbelbyte redan efter 35 minuter. Det är inget man är van vid.

Jag såg också att Frankrike mest verkade spela av den andra halvleken. När Elodie Thomis kom in blev det dock lite fart.

Intressant att två av spelarna i mitt världslag, Thomis och Louisa Necib, började på bänken för Frankrike.
Intressant också att Lyons fjärdealternativ på centralt mittfält, Elise Bussaglia, startar i EM medan stjärnorna i klubblaget, Necib och Amandine Henry, placeras vid sidan.

Bruno Bini kanske får rätt till slut. Men hittills har Patrice Lair:s matchning givit fler titlar.

Pleasure och Pressure

Publicerad den av
4

Drygt ett dygn har gått sedan Sveriges kryss mot Danmark. När man kollat runt lite i olika medier noteras att reaktionerna varierar något.

Expressens Mats Olsson skriver att 1–1 mot Danmark är ett fiasko. Där tycker jag att han är helt fel ute. Han borde väl veta att svenska fotbollslandslag – herrar och damer – brukar vara trögstartade i mästerskap.
Och 1–1 mot ett starkt Danmark i en premiär är långt ifrån något fiasko. Det är tvärtom ett okej resultat som gör att vi fortfarande har bra chans att vinna gruppen.

Däremot är det ingen tvekan utan att två straffmissar är ett fiasko. Men det är en annan sak.

Straffmissarna gör att man undrar över hur många fler än Pia Sundhage i den svenska truppen som verkligen klarar av att omfamna den yttre press som laget lever under.

Sundhage sa på presskonferensen inför Danmarksmatchen att:

”It’s a pleasure to play under pressure.”

Hoppas hon har fått spelarna att också känna så lagom till utslagningsmatcherna. För då ökar pressen ytterligare. Då är det riktigt allvar.

Vid en genomgång av olika tidningars betygsättning noteras att Josefine Öqvist ligger högst hos båda kvällstidningarna, och hos GP. Jag antar att deras betyg i första hand bedömer anfallsspel. För defensivt var Öqvist ofta så fel att hon inte ens var nära att vinna någon boll. Hon gjorde ju faktiskt vårt centrala mittfält sämre genom att inte hjälpa Caroline Seger eller Marie Hammarström ett dugg.

1–1 är alltså ett okej premiärresultat. Det hindrar dock inte att man känner viss oro. Det är en oro som liknar den man känt efter en stor del av årets landskamper. Punkter som dyker upp i huvudet, förutom att spelarna måste klara av pressen, är:

* Anfallsparets brist på samarbete.
* Det svaga försvarsspelet på mittfältet, vilket man snabbt kopplar till lagets offensiva balans.
* Stabiliteten. Vi har släppt in mål i alla årets landskamper, utan den mot ett B-betonat Island i Växjö. I och för sig säger ju Sundhage att hon hellre vinner med 4–3 än 1–0, men några nollor hade definitivt varit bra för backlinjens självförtroende.

En ny oro är att vi verkar vara sönderlästa. Danskorna plockade enkelt bort Nilla Fischer från uppspelen. Och utan hennes fina crossbollar blev vi stereotypa. Jag gissar att Finland kommer att kopiera det danska upplägget i morgon.

Men trots alla dessa orosmoln känner jag mig ändå ganska trygg på att vi tar oss vidare ur gruppen. Och trygg på att laget kommer att lyfta spelet ett par klasser.

För trots att det har varit många frågetecken, och tveksamma insatser under året så har vi faktiskt fortfarande inte förlorat en enda match under Sundhages ledning.

I EM är det bara vi och Spanien som är obesegrade i träningsmatcher sedan EM-kvalet avslutades i höstas. Och för Spaniens del beror det mycket på att de knappt spelat några matcher sedan dess.

Dessutom måste vårt lag vara väldigt jobbigt att möta. För man vet ju själv hur hopplöst det känns att ställas mot ett lag som man på många sätt tycker är begränsat, men som ändå är livsfarligt i varenda kontring, och som har tunga vapen vid alla fasta situationer.

Tankar och citat från Sverige–Danmark

Publicerad den av
10

Några timmar har gått sedan slutsignalen på Gamla Ullevi. Och det är med blandade känslor man ser tillbaka på matchen. Höjdpunkter ser du för övrigt här.

Om någon hade sagt att vi kunde få komma undan med 1–1 en halvtimme in i matchen så hade jag tagit det direkt. För då var vi inte med på planen. Utöver de tre–fyra första minuterna var det nämligen danskorna som ägde bollen, och spelet.

Veteranen Katrine S Pedersen ägde planen, och såg till att danskorna hela tiden lätt kunde passa förbi våra forwards, och spela rakt igenom vårt glesa mittfält.

Efter kvitteringen började vi centrera lite mer, och i andra halvlek blev det ännu bättre. Men Pia Sundhage måste nog ta sig en ny funderare på hur hon han balanserat sitt mittfält.

För även om Josefine Öqvist var bra offensivt, och ofta flyttade bollen långa sträckor på egen hand, så gjorde hon ju absolut ingen nytta alls i defensiven. Före paus fanns det en jättekorridor bakom Öqvist där danskorna hela tiden kunde lägga ut bollen till Johanna Rasmussen.

Även Antonia Göransson kom helt fel från start. Och Caroline Seger befann sig i ett ingenmansland före paus. Det var bara Marie Hammarström som lyckades vinna lite boll på vårt mittfält. Vårt fina presspel från genrepet var som bortblåst.

Hammarström är för övrigt värd beundran. Jag har sett henne flera gånger i damallsvenskan i år, och tänkt för mig själv att hon varit långt ifrån landslagsklass. Men när det gäller som mest är hon som bäst. Tänk om alla våra elva spelare hade haft den förmågan…

Jag anser för övrigt att just Hammarström, strax före Kosovare Asllani, var genomgående bästa svenska spelare i dag. Jag höll länge Asllani högst. Men hennes svaga straff gjorde att hon tappade titeln.

Även Kristin Hammarström gjorde en utmärkt match och förtjänar beröm. Hennes fina räddning på Julie Rydahl Bukh:s friläge var matchavgörande.

Efter paus hade vi ett mer centrerat mittfält, och då fick vi bättre grepp om bollen. Då kom även Caroline Seger in i matchen. Hennes andra halvlek var utmärkt, vilket reparerar den svaga insats hon gjorde i den första halvleken – och vid det danska målet. Där kliver Seger in alldeles för snällt i första duellen med Mariann Gajhede Knudsen.

Sedan gör även Nilla Fischer en riktigt blek figur i nästa sekvens, där hon agerar rundningsmärke för danskan. Fischer revanscherade sig dock när hon snyggt nickade in kvitteringen. Där gör hon en riktigt snygg löpning, och en känslig skarv.

Så var det straffarna då.

Den första är ändå hyfsat slagen av Lotta Schelin. Där gör Stina Lykke Petersen en fantastisk räddning. Den andra är däremot riktigt dåligt slagen av Asllani, med följd att Lykke Petersen kunde stå kvar och rädda ganska enkelt.

Stina Lykke Petersen

Stina Lykke Petersen

Utöver straffen var dock Asllani bra. Det kan man inte säga om Schelin. Hennes första halvlek var väldigt långt ifrån den klass man förväntar sig av en spelare som är kandidat till den nyinstiftade titeln som Europas bästa spelare.

Efter paus reste sig Schelin något, och hittade lite fler löpningar. Men hon sänktes igen av straffmissen. Lotta Schelin måste resa sig om vi skall kunna nå hela vägen till Friends Arena.

Lotta Schelin får hjälp att resa sig.

Lotta Schelin får hjälp att resa sig.

Med det sagt så är alltså inte 1–1 mot Danmark på något sätt någon katastrof. Danskorna är bra, och känns som goda medaljkandidater. Om vi går så långt som vi hoppas kan vi mycket väl stöta på Danmark igen i semifinal.

Och så sett var det skönt att det var vårt lag som såg 1–1 som en förlust, medan danskorna var jublande glada. Dock kan man känna oro över att alla vårens frågetecken i princip finns kvar.

Det om min syn på matchen. Nu till de spelarröster som jag samlade in i den mixade zonen efteråt.

Först ut, Marie Hammarström, som var tänkt straffläggare ihop med Schelin:

”Jag förstod direkt när vi fick andra straffen förstod jag att Lotta inte ville ta den. Hade hon velat hade hon fått det, för det är alltid skönt att revanschera sig. Men hon ville inte det. Då sökte ‘Kosse’ ögonkontakt med mig och sa att ‘jag tar den’. Jag tänkte att okej, hon är forward och hon känner sig säker på det här. Så det fanns ingen bitterhet någonstans från min sida.”

Och:

”Det är inte jag som bestämmer vem som skall ta nästa straff. Men jag tar en om jag får förtroendet.”

Och om mittfältets försvarsspel:

”Vi får inte in yttrarna och får det kompakt som vi vill, och som vi gjorde bra mot England. Jag tror att det är premiärnerver och sånt som spelar in. Jag tror att det finns mycket att bygga vidare på. Ibland var vi tajta, men det var ingen som gick upp och satte press. Det kändes som att vi blev lite tajtare i andra, som att det gick åt rätt håll.”

Pia Sundhage om vad hon sa till Antonia Göransson precis efter 1–1-målet:

”Vi pratade om att vi skulle vara tajta på mittfältet, men framför allt för Antonias del att få spelbredd mycket snabbare. Det var lite för enkelt tycker jag för de danska ytterbackarna att få ner vårt lag. Då ville jag få en motrörelse, genom att löpa bort, ut så att hon blev spelbar.”

…och om vad hon sa till Kosovare Asllani efter matchen:

”Det var Kosse som sa att hon ville ta straffen. Då sa jag att jag har full respekt för att en spelare har en känsla. Om hon känner att hon vill gå fram och ta straffen är det klart att hon skall ta den. Sedan sa jag att ‘det är okej, bearbeta det, så går vi vidare’. Det är okej att göra misstag.”

Kosovare Asllani och Pia Sundhage

Kosovare Asllani och Pia Sundhage

Kosovare Asllani om varför hon tog straffen:

”Jag ville ta ansvar.”

… och om hon slår straff nästa match:

”Jag tror att jag är (visar med händerna att hon är körd). Jag tror att Marie får ta den.”

Lotta Schelin om sin straff:

”Vad tänker man? Jag var ganska säker, jag kände mig lugn och tänkte bara att jag skulle trycka in den. Och så blev det inte så. Det är klart att det är lite tungt. Det var ingen 100-procentsstraff, för när målvakten räddar är det ju inte det.”

Mariann Gajhede Knudsen om resultatet:

”Det blev 2–0 till Linköping. Det sa de på läktaren i alla fall…”

…och om hennes roll som släpande forward:

”Den är ny för er i Sverige i alla fall. Men inte för mig, för vi har testat den ganska mycket…  …Jag hörde att den andra matchen blev 0–0, så jag blev faktiskt första målskytten i turneringen. Det kunde man inte tro.”

…och om 1–1 var en dansk seger med tanke på hur de firade efteråt:

”Nej, jag tycker inte att det känns som att vi vann. Men jag tror kanske att vi hade förväntat oss lite annorlunda start än vad svenskarna hade. Och så har de två straffar, så därför är vi lite gladare.”

…om hon och Pernille Harder låg bakom den danska taktiken att ta bort Nilla Fischer, och i stället låta Charlotte Rohlin ta alla svenska uppspel:

”Ja, Lotta är en riktigt bra försvarsspelare, men hon är inte lika bra i uppspelen som Nilla är. Så det är en fördel för oss om Lotta styr deras uppspel. Nillas crossbollar är riktigt farliga, och gör att vi måste flytta över mycket i laget, och springa mycket. Därför ville vi ta bort den delen av Sveriges spel. Och det tycker jag vi lyckades mycket med.”

Stina Lykke Petersen om sina straffräddningar:

”Jag hade bett min tränare om klipp på svenska straffläggare, men han hade inga. Men jag hade drömt om att om det blir en straff så skall jag kasta mig åt vänster sida. Den andra tänkte jag: ‘jag har räddat den första, vad gör jag nu’. Jag tänkte att hon nog skjuter till höger, men blev lite stående. Men hon sköt inte så bra, inte så hårt, så den var ganska lätt att rädda.”

…om hon hade räddat två straffar i samma match tidigare:

”Nej, inte under själva matchen. I straffläggningar har jag gjort det.”

…om jublet efter matchen:

”Det var fantastiskt. De kom och kastade sig i min famn en efter en. Det var riktigt fint att få hjälpa laget i dag. Det var min karriärs största match. Men nu får vi sikta på att bli ännu bättre…”

Stina Lykke Petersen

Stina Lykke Petersen

Så följer du EM på bästa sätt

Publicerad den av
Svara

Om någon timme är det återigen dags att styra bilen mot Göteborg. Jag tänkte hinna se Italien–Finland på tv i presscentrat innan kvällens huvudmatch startar.

Men först kommer här en liten guide till er som är intresserade av att följa EM, men är nykomlingar i damfotbollsvärlden, och inte vet varifrån man bör hämta sin information.

För som ni garanterat redan har märkt så är svensk media numera översvämmad av EM-rapportering. Men så här tycker jag att man bäst följer mästerskapet. Vi kör media för media:

Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

TV:
Tv4 är förstås ett säkert kort. Från dem får man det mesta av det bästa. De har en kunnig studio där Hanna Marklund är den stora klippan. Anna Brolin är en bra programledare, och deras båda kommentatorspar Daniel Kristiansson/Malin Swedberg och Niklas Jarelind/Stefan Rehn är dessutom utmärkta.

Men när det gäller själva matcherna slår jag även ett slag för Eurosport. Jag tycker att duon Marcus Bühlund och Lisa Ek låter som en riktigt intressant konstellation. Bühlund kan damfotbollen inifrån och Ek brukar vara väldigt underhållande att följa.

Radio:
Radiosporten är alltid högklassig. Och deras EM-lag är urstarkt med duktiga kommentatorer i Susanna Andrén och Paul Zyra samt insatta experter i Anette Börjesson och Richard Henriksson. Dessutom har de en stabil intervjureporter i ordvitsarnas okrönta drottning Emma Lukins.

Jag rekommenderar verkligen deras dagliga EM-pod ”EM-arena Radiosporten”. Den laddar du ner här.

Press:
Först måste jag ju slå ett slag för min egen bevakning. Jag tror att Borås Tidning slår de flesta tidningar på fingrarna när det gäller EM-material. Tyvärr för er från övriga delar av landet ligger väldigt lite ute på vår hemsida. Men man kan ju alltid köpa lösnummer på eBT.

Mest omfattande bevakning har ju förstås kvällstidningarna. Men vill man ha en bra guide i djungeln så rekommenderas den här dagliga sammanställningen varmt. Där hittar man för övrigt även godbitar från annan media.

Bloggar:
Den här förstås. Men i övrigt rekommenderas förstås de båda etablerade damfotbollsbloggarna, alltså Anders Nilsson på Aftonbladet och Spelare 12.

Jag har även noterat att Linköpings FC har startat en EM-blogg. Hur den blir kan man inte veta, men den borde kanske kunna bli lite intressant.

Twitter:
Det finns en mängd intressanta personer att följa, både spelare, ledare och journalister. Minns att jag gjorde en två stora twitterguider (här och här) inför 2012 års damallsvenska. De inläggen är i stora delar fortfarande aktuella. Och där finns länkar till en mängd EM-spelare från andra länder.

Den hashtag som gäller under EM är #EM13. Den är kort och snärtig. Det har även upprättats en EM-lista som kan vara värd att välja. Den finns på den här länken.

Här är i alla fall länkar till de svenska EM-spelare som går att följa:
* Hedvig Lindahl, * Sofia Lundgren, * Kristin Hammarström,
* Nilla Fischer, * Lina Nilsson, * Stina Segerström,
* Amanda Ilestedt, * Caroline Seger, * Lisa Dahlkvist,
* Therese Sjögran, * Antonia Göransson, * Marie Hammarström,
* Olivia Schough, * Elin Magnusson, * Lotta Schelin,
* Kosovare Asllani, * Sofia Jakobsson, * Jenny Hjolman.