Kategoriarkiv: Fotboll

Snack med Amandine Henry och Nicole Billa

Publicerad den av
1

I dag är första dagen sedan jag kom ner till Nederländerna där jag inte kommer att åka och se någon match. Visst har det känts lockande att åka till Breda och se England–Spanien, men samtidigt är det nödvändigt med lite vila. Det tar en hel del energi att både haka på Sverige och resa runt på matcher.

Men efter den här vilodagen väntar fyra raka matchdagar. Planeringen är att i tur och ordning se Norge–Danmark i Deventer, Sverige–Italien i Doetinchem, Schweiz–Frankrike i Breda och Skottland–Spanien i Deventer.

Kanske kan någon av de matcherna nå upp till samma nivå som den match jag såg i går kväll. För som jag skrev redan då, Frankrike–Österrike är den klart bästa matchen jag sett hittills. Den engagerade mig exempelvis mycket mer än Nederländerna–Danmark.

Kanske att det där hade med förväntningar att göra. Jag hade skruvat upp hoppet rejält om Nederländerna–Danmark, medan jag inte riktigt trodde att Österrike skulle kunna stå upp mot fransyskorna.

Faktum är ju i grupp C att Österrike nu har det klart bästa utgångsläget inför slutomgången. Om Frankrike gör sitt jobb och tar poäng av Schweiz är Österrike klart för kvartsfinal. Då behöver österrikiskorna inte ens ta poäng av redan utslagna Island.

För Frankrike däremot är poäng mot Schweiz ett måste – i varje fall på förhand. För om fransyskorna förlorar samtidigt som Österrike tar poäng av Island, då är Frankrike utslaget.

Och det märktes både under och efter gårdagens match att det franska lägret är lätt skakat. Jag gillar ju både Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney som spelare. De har båda underbar bolltouch och dessutom såväl härligt rörelseschema som speluppfattning.

Men i går var Thiney inblandad i baklängesmålet – man får inte försöka klacka i eget straffområde när det finns andra alternativ…

Och Le Sommer hängde med huvudet lite för mycket. Det känns för övrigt som hennes stora svaghet, att hon inte kan släppa missar utan bär med sig dem alldeles för lång tid.

Den tredje franska forwarden, Marie-Laure Delie, kändes alldeles för statisk. Hon stod ofta ganska stilla i ytan framför de österrikiska mittbackarna och väntade på bollen. Det är ju en dröm för en försvarsspelare att hela tiden ha sin motståndare stående framför sig.

Olivier Echouafni

På presskonferensen uttryckte förbundskapten Olivier Echouafni frustration över att motståndarlagen backat hem och använt sig av en ”destruktiv taktik” i båda de första matcherna. Han tyckte att motståndarna borde prova att spela med en mer konstruktiv  spelidé.

När Österrikes förbundskapten Dominik Thalhammer hörde det sa han att den taktik Österrike använder sig av är konstruktiv för dem, och så tillade han att:

”Vi har inga spelare av världsklass.”

Det har Frankrike. Bäst av dem i går var målskytten Amandine Henry. Jag fick en två minuter lång, exklusiv intervju med henne i den mixade zonen efteråt. Först ursäktade sig Portlandstjärnan med att hon inte pratar perfekt engelska. Det hade hon inte behövt, för även om hennes svar kanske inte var grammatiskt perfekta, var det ju inga problem att förstå henne.

Amandine Henry

Min första fråga till henne var om hon i besvikelsen över två tappade poäng kunde se att det fanns något positivt i att damfotbollen växer och att lag som Österrike flyttar fram sina positioner. Här är svaret:

– Ja, det är positivt eftersom matcherna blir jämnare, alla lag har chansen att vinna – eller förlora. Vi såg i går hur Tyskland hade besvär att vinna mot Italien och nu det här. Men vi har ju fortfarande chansen att gå vidare genom ett bra resultat mot Schweiz, så vi är fortsatt positiva.

Ja, för ni är ju fortfarande en av de stora favoriterna att vinna hela turneringen.
– Jag vet inte om vi är favoriter eller inte. Vi måste vinna mot Schweiz först – efter det får vi se. Det kommer att bli svårt, men allt är möjligt.

Slutligen berömde jag Henry för att hon kom upp väldigt högt när hon nickade in kvitteringsmålet.

– Ja, jag vet. Men det var hörnans förtjänst, bollen kom perfekt till mig.

Om det var nedslaget och lätt oroligt i det franska lägret var det eufori i det österrikiska. Spelarna hade inte bråttom genom den mixade zonen, utan verkade vilja prata hur mycket som helst om den oväntade poängen.

Min tyska är inte klockren, men tillräcklig för att förstå rätt mycket. Jag lyssnade först både på målvakten Manuela Zinsberger, som var mycket stolt över sina fina räddningar på slutet, och på målskytten Lisa Makas. Det var inte svårt att uppfatta att den senare var överlycklig både över sitt mål – och över poängen. Hon sa bland annat att:

”När man lyckas med en sådan laginsats måste man naturligtvis få dansa lite efteråt för att fira.”

För ungefär en kvart efter slutsignalen både sjöng och dansade det österrikiska laget för sina supportrar:

I varje match utnämns en matchens spelare. Ofta känns det som att det priset lite av slentrian går till någon som gör ett avgörande mål, och inte till den som varit bäst. I går var jag dock helt på juryns sida när den valde ut den hårt arbetande Hoffenheimmittfältaren Nicole Billa. Hon imponerade stort på mig med sin löpkapacitet och sin sköna tajming i presspelet.

Nicole Billa

Jag fick en exklusiv intervju på några minuter med henne på engelska. Fast först lyssnade jag på när en österrikisk reporter snackade med henne på österrikisk tyska. Han frågade:

Hur känns det att bli matchens lirare i en match där ni lyckas ta poäng mot Frankrike, något ingen hade räknat med?
– Man är förstås stolt över laginsatsen. Periodvis fick vi kämpa mycket, periodvis fick vi till lite eget spel, men som underdog får man räkna med att det blir mycket kämpande mot ett lag som Frankrike.

Teoretiskt räcker det nu med en poäng mot Island för att gå till kvartsfinal. Hur tänker ni kring det?
– Vi har sagt att vi tar det match för match. Naturligtvis får man drömma, men Island är ett svårt motstånd, det blir säkert en tuff kamp.

Om ni skulle gå vidare, vilka vill ni helst möta – England eller Spanien?
– Det blir svårt vilket som. Men först måste vi går vidare, så vi får se.

Det har varit höga tittarsiffror på era matcher och ni hade en stor supportergrupp på plats här. Hur ser ni på intresset kring er hemifrån Österrike?
– Naturligtvis är vi glada och stolta över att så många är intresserade. Jag hoppas att de märker vilken fin laganda vi har både på och vid sidan av planen, och att den kan inspirera

Där tog jag över intervjun, och gav Billa en nyhet som gjorde att hennes breda leende blev ännu bredare. Jag meddelade henne att om Frankrike tar poäng av Schweiz är Österrike redan vidare.

– Va, vad säger du? Hur gick den andra matchen, jag har inte hört resultatet.

Schweiz vann med 2–1, så Island är utslaget. Om Frankrike tar poäng mot Schweiz går ni vidare med de fyra poäng ni redan har.
– Ok, det låter fantastiskt. Men vi kan inte lita på det, utan måste försöka klara av den sista matchen mot Island, som kommer att bli väldigt tuff. Skulle vi gå vidare hade det varit en stor dröm, vi är redan väldigt stolta över vad vi gjort i EM.

21-åriga Billa spelar alltså för Hoffenheim i Frauen-Bundesliga. Där blev det tre mål på 17 matcher från start och fyra inhopp den senaste säsongen. Jag kollade vad hon har för framtidsdrömmarm rent klubbmässigt.

– Jag har skrivit ett tvåårskontrakt eftersom jag utbildar mig till skolsköterska. Efter det får vi se vart jag kan hamna. Jag har ingen drömklubb, i nuläget är utbildningen viktigast, så jag skapar mig en bra framtid.

Du sprang väldigt långa sträckor i dag. Gör du alltid det?
– Ja, det är min stil att sätta hög press på motståndarna. Det är ett tufft jobb, men en sådan här dag är det okej…

Hela ert lag var bra på att sätta press.
– Ja, i defensiven vill vi spela ett intensivt presspel, där vi ligger kompakt. När vi vinner bollen vill vi ställa om snabbt framåt.

Du blev utbytt i 85:e minuten, hur var det att sitta på bänken och se trötta lagkamrater kämpa på slutet? Ni var ju dessutom bara tio spelare från minut 88.
– Det var många som var trötta, och det var nästan katatstrofalt nervöst att följa slutminuterna från bänken. Men nu är vi både stolta och glada.

Slutligen, vad var det för sång ni sjöng för era supportrar efter matchen?
– ”I am from Austria” en väldigt traditionell sång i Österrike som alla kan. Det var kul, det var ett speciellt ögonblick och då får man göra något extra.

 

 

Skräll av Österrike igen – Island är ute

Publicerad den av
Svara

Det har snart gått tio minuter sedan matchen här i Utrecht tog slut, men Österrikes spelare är fortfarande kvar inne på planen och firar en historisk skrällpoäng. De verkar ha hur roligt som helst. Fransyskorna har däremot lämnat för flera minuter sedan.

Nu gick precis de båda svenska scouterna Thomas Dennerby och Jörgen Pettersson förbi här framför mig. De har återigen fått se hur damfotbollsvärlden har vuxit. Hur det blir alltfler länder som blandar sig i kampen om medaljer i de stora mästerskapen.

För vem hade trott på Frankrike–Österrike 1–1 inför den här turneringen?

Och vem hade trott att det skulle vara rättvist. För utöver de fem tilläggsminuterna, där Österrike spelade med en spelare kort eftersom Viktoria Schnaderbeck låg skadad, hade de vitsvarta god kontroll på det här.

Jag blev makalöst imponerad av Österrikes försvarsspel, och då framför allt deras presspel – som de orkade hålla uppe i typ 85 minuter. En spelare som Nicole Billa måste ha sprungit två mil i kväll. Vilken härlig kämpe.

Det här var utan tvekan EM:s höjdpunkt för min del. En kanonmatch, med skön stämning på läktarna. De franska supportrarna höll igång i 90 minuter, och de österrikiska försökte kontra. Och spänningen på planen var högkaratig. Snart åker jag tillbaka till Zevenaar med ett stort leende på läpparna.

Men först ska jag njuta lite mer av österrikisk eufori. Nu dansar de österrikiska spelarna ut från innerplanen till den tyska segersången ”Oh wie ist das schön”…

Tyvärr innebär det oavgjorda resultatet att Island är ute ur turneringen. För Österrike är det däremot mycket troligt med kvartsfinal. Eller skall Schweiz också kunna skaka Frankrike?

Vilken halvlek, Österrike är fantastiskt

Publicerad den av
1

Den första halvleken här i Utrecht överträffade alla mina förväntningar, det har verkligen varit högklassig fotboll. Den klart bästa halvleken jag sett hittills i EM.

De första minuterna satt jag mest och njöt av Gaetane Thiney:s bollbehandling och Eugenie Le Sommer:s rörelsemönster. Men ju längre halvleken har gått, desto mer har jag fastnat för Österrikes fantastiska försvarsspel, där Viktoria Schnaderbeck är nyckelspelaren som nästan alltid står rätt. Eller fel om man håller på Frankrike.

Trots att Frankrike har 64–36 i bollinnehav har jag 2–1 i klara målchanser till Österrike. Och det är ju Österrike som leder med 1–0, efter ett långt inkast från Verena Ashauer, som Lisa Makas smällde in.

Frankrike är ett klasslag med rakt igenom klasspelare, så det här kan bli en riktigt spännande andra halvlek. I och med att Schweiz vann med 2–1 mot Island tidigare i dag innebär det att om det här resultatet skulle stå sig så skulle Österrike säkra gruppsegern här i kväll, medan Island är klar gruppjumbo. Och så skulle Schweiz och Frankrike göra upp om andraplatsen på onsdag.

Men det är om det här resultatet står sig. Om Frankrike i stället skulle vända, då är Island med i spelet igen. Spännande som sagt…

Ett litet samtal om publiktryck

Publicerad den av
2

Snart har jag varit på plats i Nederländerna i fyra dygn. Och jag sitter nu på min fjärde arena, den här gången Stadion Galgenwaard (uttalas Schalschenvaart) i Utrecht. Här ska det 20.45 bli tidig gruppfinal i grupp C mellan Frankrike och Österrike.

I väntan på den matchen sitter jag i presscentret och kikar på Island–Schweiz på storbildsskärm. Det är en match som står 2–1 till Schweiz i början av den andra halvleken och där bollen knappt rörde marken under de första 25 minuterna.

Fanndis Fridriksdottir

I den 33:e låg bollen i mål. Då var det istället Fanndis Fridriksdottir som var högt upp i luften, svävande på ett lyckomoln i sjunde himlen över sitt 1–0-mål. Den isländska fotbollen är inte estetiskt tilltalande, men man blir ju lyrisk av spelarnas offervilja. Det finns så vansinnigt mycket hjärta och stolthet i det laget. I slutet av halvleken kvitterade Lara Dickenmann, och i början av andra har Ramona Bachmann nickat in 2–1.

Tidigare i dag var jag på pressträff på det svenska spelarhotellet. Där var jag en av de som pratade kvartsfinal med en av gårdagens allra hetaste spelare, Magdalena Eriksson.

Magdalena Eriksson

Jag kom in när hon var mitt i ett resonemang kring Norge och Martin Sjögren. Jag uppfattade att hon menade att det krävs spelare med stort självförtroende för att våga spela på det sätt som Sjögren vill. Man måste våga spela sig ur situationerna, något de norska spelarna inte verkar trygga med.

Sedan ombad Eriksson ge sin syn på grupp A, eftersom det ju är därifrån som den svenska kvartsfinalmotståndaren kommer att komma:

– Belgien chockade ju lite, men jag tror att Holland är för starka, så jag tror att Holland blir gruppetta. Sedan blir det fajt om andraplatsen där, men det skall mycket till för att Norge vinner med tre–fyra mål.

Ni kommer ju att veta när ni spelar vilket motstånd som väntar om ni blir etta respektive tvåa.
– Ja, det är ju kanske en fördel för oss. Men samtidigt är alla lag i den gruppen ganska jämnbra, och det ger en respekt att komma etta i gruppen, så det är klart att vi vill att vi skall komma etta, oavsett vilka vi får möta i den andra gruppen.

Har du sett något av Belgien?
– Jag har sett båda deras matcher. De har en jäkla go i laget, det känns som att de är påhejade av sina fans och har mycket vilja och kraft, det kanske inte ser så snyggt ut alla gånger, men det lyckas ändå. 2–0 mot Norge är ju ett otroligt bra resultat.

Men Belgien skulle väl ändå vara en drömmotståndare?
– Nä… Det blir ju nästan som att möta Holland light eftersom de har så mycket fans här, så just den biten blir tuff. Och det skall man inte underskatta. Vi fick ju möta 70 000 brasilianare i OS, och det var inte alltid lätt.

Skulle det bli Nederländerna så kommer det ju att bli tryck.
– Ja, det får vi förbereda oss på innan. Så fort de kommer över på vår planhalva kommer det att dåna, så man kommer inte direkt att kunna prata med varandra på planen.

Hur förbereder man sig på det?
– Bra fråga. Jag tror att det handlar om rutin. Jag kunde i alla fall inte föreställa mig att det skulle vara som det var i OS. Jag tyckte att det var tufft, för man är så van vid att kunna prata med varandra. I damallsvenskan spelar vi ofta inför 500 pers alltså. De som har varit med om det får berätta för de som inte har varit med, så att man sprider i laget. Vi kommer att få en chock, men när man väl är inne i matchen stänger man det ute.

Ni har inget teckenspråk ni kan använda?
– Nej, inget synkat. Man försöker med olika tecken, men det verkar inte vara så många som förstår vad tecknen betyder. Så vi kanske får hitta på något så att alla förstår vad man menar.

I herrfotbollen spelar ju många lag alltid inför den typen av ljudkuliss, så det borde ju finnas någon typ av kommunikationssätt.
– Ja, jag får nog googla om det… Och sedan få med alla andra på tåget. Skicka lite bilder. Det var en bra idé.

Det blir spännande att se hur Eriksson kommer att användas framöver i turneringen. Anfallsmässigt är hon ju ett jättevapen. I går hade Sverige sju hörnor, varav tre från höger. Alla tre högerhörnorna var ytterst nära att bli mål, dessutom var det nära på en av de från vänster. Att skapa kvalificerade målchanser på fyra av sju hörnor är fantastiskt bra, något Pia Sundhage förstås är medveten om.

Samtidigt tar man en defensiv risk när man spelar trion Nilla Fischer, Linda Sembrant och Eriksson samtidigt i backlinjen. För då har vi bara en snabb back, och hon finns längst ut till höger. Jag tror att Sundhage kommer att göra olika val beroende på vilket motstånd som väntar i kvartsfinalen. Mot Nederländerna, med blixtsnabba Shanice van de Sanden på högerkanten, behövs det nog mer snabbhet på Sveriges vänstersida.

Sundhage kan börja planera för kvarten

Publicerad den av
7

Tyskland vann den sena kvällsmatchen mot Italien med 2–1. Därmed kan vi slå fast att Italien kommer att sluta sist i grupp B.

Dessutom kan vi med 99,9 procents säkerhet slå fast att Sverige går vidare till kvartsfinal. Om jag har räknat rätt är Sverige nämligen 100 procent klara för slutspel även vid en uddamålsförlust mot Italien på tisdag.

För att Sverige skall missa avancemang krävs att Ryssland måste vinna mot Tyskland samtidigt som Italien vinner mot Sverige med minst två måls marginal.

Ja, ni inser ju. Det där kommer ju inte att hända – Pia Sundhage kan börja planera för kvartsfinal.

Sett till dagens match kan hon ju planera in en startelva som innehåller Magdalena Eriksson. Jag räknade till 12–0 i klara målchanser i svensk favör. Erikssons vänsterfot var inblandad i sex av de tolv chanserna.

Däremot har jag ingen notering om att någon av de båda ordinarie centrala mittfältarna, Caroline Seger eller Lisa Dahlkvist, var direkt inblandad in någon farlighet. Det kan man ju fundera lite över.

Sannolikt kan Sundhage även planera för att spela med Stina Blackstenius. Från kvällens i och för sig knapphändiga rapport om Montpellierforwarden, som handgripligen blev ryckt av planen av Sundhage, fick jag känslan av att hon är med och spelar redan på tisdag igen. Klarare besked i ärendet väntas under lördagsförmiddagen.

Däremot borde Olivia Schough nu ha spelat klart i EM. Hon var pigg i sex–sju minuter i dag, sedan hade hon inte många rätt. Och eftersom vi vet att Lotta Schelin skall spela 90 minuter i alla EM-matcherna kan det ju vara läge att fortsätta köra Schelin på högerkanten framför Jessica Samuelsson.

Två forwardsmål – det hör inte till vanligheterna

Publicerad den av
Svara

Sitter och väntar på den svenska presskonferensen. Det blev seger med 2–0 efter 12–0 i klara målchanser. Stina Blackstenius gjorde det andra målet på urkraft.

Det blev alltså två forwardsmål i samma match, det har inte hänt tidigare i år. Jag gissar att Pia Sundhage kommer att vara nöjd när hon strax dyker upp här i lokalen.

Fantastisk start – och rättvis ledning

Publicerad den av
2

Sverige har 1–0 i paus mot Ryssland och Lotta Schelin har gjort målet – så långt allt bra. Eftersom Pia Sundhage har ett 100-procentigt förtroende för Schelin är det ju skönt att hon har fått göra målet.

Men sanningen är ju den att under de första 21 minuterna var Schelin Sveriges sämsta spelare. I den 22:a var sedan den ryska målvakten Tatyana Shcherbak ute och hängde tvätt på en inläggsfrispark från Magdalena Eriksson – och Schelin blev målskytt.

Efter det har Schelin sett piggare ut. Däremot har Stina Blackstenius, som startade piggt helt försvunnit ur matchen under halvlekens andra halva.

Sveriges matchupptakt var för övrigt fantastiskt bra. Jag hade 4–0 i kvalificerade målchanser redan efter tio minuter. I paus är det 7–0 i den statistiken. På slutet, när Sverige tappade lite i tempo, var ryskorna framme några gånger, och var nära att späcka nollan i målchanskolumnen.

Så Sverige måste vrida upp tempot igen i andra halvleken, och helst döda matchen med ett par mål till. Personligen hade jag gärna sett ett byte på Olivia Schough, som var pigg första sex–sju minuterna, men sedan har tappat stinget.

Schough och Blackstenius från start

Publicerad den av
2

Jag har efter många om och men kommit till rätta på pressläktaren på Stadion De Adelaarshorst i Deventer, normalt hemmaarena för Go Ahead Eagles i Eresdivisie.

Det är en liten och rätt mysig liten arena. Dock verkar inte Deventerborna tycka att vi främlingar skall kunna hitta hit. Det fanns nämligen inte en enda vägskylt till stadion, inte ens i sista korsningen, 100 meter från läktarna.

Och här inne är säkerhetspersonalen galen. Fotograferna, som skall stå inne i solen fick inte ta med sig vätska.

Jaja. Till de kul sakerna. En är att det var många gultröjade utanför arenan. En annan att jag råkade komma till arenan samtidigt som Peter Gerhardsson. Han hade varit med de damallsvenska tränarna på deras konferens några dagar. Och nu passade han på att se en match om dagen.

Nyss kom så startelvorna. Och Stina Blackstenius som häromdagen var den perfekta inhopparen har nu tydligen blivit en perfekt startspelare. För hon tar platsen bredvid Lotta Schelin. Dessutom går Magdalena Eriksson som väntat in som vänsterback istället för Jonna Andersson.

En mer överraskande sak är att Olivia Schough startar igen på vänsterkanten. Personligen tycker jag att det är en väldigt konstig uttagning. Hon fick en etta av mig i premiären, där jag knappt tyckte hon hade ett rätt. Men Schough fortsätter att ha Sundhages fulla förtroende.

Förvånande dock att inte Fridolina Rolfö får plats i elvan. Sundhage gick och pratade med henne under uppvärmningen på gårdagens träning. Undra om det var då beskedet lämnades.

Här är hela elvan: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough – Lotta Schelin och Stina Blackstenius.

Och här är den ryska elvan, där man skall se upp för Elena Danilova, Ekaterina Sochneva och Elena Morozova:
Tatyana Shcherbak – Elvira Ziyastinova, Daria Makarenko, Anna Kozhnikova, Natalya Solodkaya – Elena Morozova – Ekaterina Sochneva, Anna Cholovyaga, Nadezhda Smirnova, Margarita Chernomyrdina – Elena Danilova.

 

Upp till bevis för Sverige – och Schelin

Publicerad den av
2

I kväll spelar Sverige måstematch mot Ryssland i Deventer. Det är en match vårt landslag skall vinna, och det är även en typ av match Sverige brukar vara bra på att vinna.

För är det något landslaget varit riktigt bra på under senare år så är det att ta tre poäng i matcherna mot lägre rankade lag. Det är inte alltid vackert, och det blir alltmer sällan stora segrar, men det blir segrar.

Och det viktigaste i kväll är att vinna. Gör Sverige ett mål mer än Ryssland är det tillräckligt.

Samtidigt har Ryssland det sämsta försvaret Sverige kommer att stöta på under det här EM-slutspelet. Skall vårt lag hitta någon form av självförtroende i motståndarnas straffområde är det i kväll det skall ske.

I min krönika i Borås Tidning skrev jag i dag om att det är upp till bevis för Lotta Schelin. Det är i matcher som den här hon måste visa att hon kan leva upp till det 100-procentiga förtroende som hon får från Pia Sundhage.

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Om inte Schelin gör en bra insats i kväll borde Sundhage ta en rejäl funderare kring användandet av som ena lagkapten. Fast det verkar ju i och för sig Sundhage redan har gjort. Att hon testat Schelin som kantspelare på träning är ju ett tecken på att funderingar pågår.

Och tanken att använda Schelin på kanten är inte så dum. Hon är duktig när hon kommer rättvänd, och från kanten blir hon det mer naturligt. Men det där handlar mer om matcher mot högt upptryckta försvar. I dag gissar jag att Ryssland kommer att ställa sig långt ner på egen planhalva.

Då blir inläggsspelet viktigt. Och då skulle jag personligen föredra att Sundhage startat med Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius som forwards och med Pauline Hammarlund som yttermittfältare. På så sätt skulle Sundhage ha inne alla de spelare som är bäst på inlöp i straffområdet, samt att hon hade haft de bästa huvudspelarna på planen.

Mitt förslag kommer ju inte att bli verklighet, för Sundhage kommer att spela Schelin. Men då gäller det att hitta ett spelsätt som passar Rosengårdsforwarden. För även om Schelin har blivit bättre på att nicka är hon inte en spelare man matar inlägg mot. Jag hoppas att Olivia Schough får vila mot Ryssland, hon är ju nämligen ännu sämre på att nicka. Och de båda är är dessutom dåliga på att tajma sina löpningar i straffområdet.

Nilla Fischer

Bristen på hot i spelet gör att fasta situationer i allmänhet och hörnor i synnerhet har blivit Sveriges enda riktigt bra anfallsvapen under Sundhages ledning. Jag skrev i ett tidigare inlägg att Nilla Fischer har varit första svenska målskytt i tre raka mästerskap. Det var fel, och har korrigerats. Hon har ju till och med varit första svenska målskytt i fyra raka mästerskap. Det säger ju en hel del om hur Sverige gör sina viktiga mål.

Om jag kort återvänder till punkten inlöp hoppas jag att Caroline Seger i kväll är lika kompromisslös i sina löpningar in i straffområdet som hon var mot Skottland – för där var Seger för en gångs skull ett bra svenskt offensivt vapen.

Det ryska laget är inte ofarligt, men gör Sverige sitt jobb skall det bli tre poäng. Men man får inte slarva. I det här mästerskapet har de mindre namnkunniga nationerna visat att de närmar sig de stora. Det har ju inte minst Norge fått känna på.

Därmed har vi hamnat i jämna grupp A. Det var på förhand den mest ovissa gruppen, och inför slutomgången har alla fyra lagen kvar möjligheten att gå vidare. Även om den norska chansen är rätt liten.

Men inte ens Nederländerna kan känna sig säkra på avancemang. Förlorar de exempelvis med 1–0 mot Belgien samtidigt som Danmark vinner med 2–0 mot Norge är värdnationen ute.

Faktum är att Belgien har ett rätt bra läge att gå vidare, även om man skulle förlora mot Nederländerna. För om Norge vinner mot Danmark med ett eller två måls marginal är Belgien vidare oavsett eget resultat i slutomgången. Och Norge lär ju vara väldigt motiverat att inte lämna mästerskapet mål- och segerlöst.

Men sett till de två första omgångarna är förstås Danmark klara favoriter mot norskorna.

Jag var ju i Rotterdam i går och såg Danmark förlora med 1–0 mot Nederländerna. Hemmalaget hade 20–8 i avslut, men min räkning över riktigt farliga målchanser vann Danmark med 6–4.

Under matchen var det så många spelare och så många saker jag ville studera i de båda lagen, att jag blev lätt splittrad. Den andra halvleken ägnades mest åt att kolla på den nederländska backlinjen, som jag tycker tappade flera nivåer i klass när Mandy van den Berg klev av i minut 54.

Den nederländska förbundskaptenen Sarina Wiegman-Glotzbach förklarade på presskonferensen att bytet gjordes för att Anouk Dekker och Stefanie van der Gragt är ett väldigt väl fungerande mittbackspar. Jag vet inte om jag håller med om det.

Jag tyckte att hemmalaget blev väldigt mycket fegare när van den Berg klev av. Backlinjen föll hela tiden, och man tappade därmed mycket i aggressivitet – vilket danskorna snabbt utnyttjade. Om Pernille Harder och framför allt Sanne Troelsgaard varit effektiva kunde det lika gärna blivit dansk seger.

På presskonferensen överraskade för övrigt den danske förbundskaptenen Niels Nielsen och sa att:

”Jag är glad att Nederländerna vann, för värdnationen behöver gå långt i det här mästerskapet.”

Jag förstår vad han menar. Men det låter ju lite konstigt att tränaren för det lag som just förlorat är glad över att det andra laget tog alla tre poängen.

Något som var väldigt långt ifrån klockrent i matchen var domarinsatsen. Tyska Riem Hussein var inte nära att hänga med i tempot. Dock var hon rätt ute när hon dömde straff till Danielle de Donk. Det ser man tydligt här på reprisbild två:

Oj vad gammal Sjögren såg ut

Publicerad den av
3

Jag sitter i blåsten på Sparta Stadion i Rotterdam och väntar på att kika på kvällens stormatch, Nederländerna–Danmark.

Efter att det var så varmt att man knappt kunna fungera i går känner jag nu att jag kanske borde ha tagit med mig en jacka till Holland – ja, den här matchen spelas faktiskt i just Holland. Men jackorna är kvar på hotellet.

Men den vind jag upplever är nog bara en barnlek av den storm som Martin Sjögren befinner sig i. För en stund sedan inträffade nämligen en av EM-historiens större skrällar.

Visst trodde jag att Belgien skulle skrälla till sig någon poäng i det här mästerskapet. Men att de skulle vinna med 2–0 mot Norge, och kanske skicka hem Martin Sjögren:s lag – det trodde jag inte. Speciellt inte efter att Norge spelat 1–1 mot Frankrike i genrepet.

För nu lever Norge ytterst farligt. Det är bara ett mirakel som kan rädda laget. Om jag räknat rätt skulle det miraklet innebära att Nederländerna vinner både här i kväll och mot Belgien samtidigt som Norge besegrar Danmark med minst tre måls marginal.

Det är alltså inte mycket som talar för Norge, inte minst med tanke på att norskorna hittills är mållösa i två matcher. Inte undra på att Sjögren såg väldigt gammal ut när han zoomades in i tv just efter 2–0-målet.

Det skall ju sägas direkt att Belgiens ledningsmål egentligen var offside. Men det gäller ju att ha marginalerna med sig i mästerskapet.

https://twitter.com/WSUasa/status/888086686751744001

Nu skall jag njuta av den sköna inramningen här i Rotterdam. Vi får se om det blir något inlägg efter matchen, annars kommer det en rapport i morgon.

Kort om första gruppomgången

Publicerad den av
5

En fjärdedel av EM-turneringen är spelad, och alla lag har visat upp sig varsin gång. För och främst kan man notera att det var väldigt jämnt och målfattigt i grupperna A, B och C, medan det som väntat var ganska stor skillnad mellan topp- och bottenlagen i grupp D.

Jag har ju tidigare konstaterat att de flesta lag har börjat lära sig försvarsspel, vilket gör att antalet målfester numera har minskat rätt rejält.

Jag tänkte ge mig på en kort sammanfattning av det vi hittills har fått se. Här är första omgångens…

…bästa lag: Nederländerna och England. Att engelskorna skulle vara bra, det visste jag. Men att Nederländerna höll så hög klass, det var en positiv överraskning som kan bli negativ. Negativ i den bemärkelsen att det ju nämligen kan bli vårt svenska lag som kan komma att ställas mot de orange lejonhonorna i kvartsfinal.

…trögstartade storlag: Både Tyskland och Frankrike hackade i gång sina motorer. När det gäller fransyskorna har spelet hackat i tre raka matcher nu. Börjar det smyga sig in lite osäkerhet i laget, tro? Men man blir inte Europamästare på att imponera i gruppspelet. Det är i utslagningsmatcherna som tyskor och fransyskor skall visa sin klass.

…positiva överraskningar: Nederländerna är nämnda. Därför får det i första hand bli Ryssland och Island under den här vinjetten. Jag trodde inte att ryskorna skulle vara nära att ta poäng i EM. Men efter första omgången leder de grupp B före Tyskland och Sverige. Det var ett helt annat ryskt lag i EM-premiären än det svenskorna krossade i Algarve. Och även om Island förlorade med 1–0 mot Frankrike var ”The Dottirs” mycket starkare och stabilare än jag hade trott. Kul att se.

…svenska utropstecken: En hållen nolla mot Tyskland. Vi har ju nått ett par oavgjorda resultat i tyskkamper genom åren (och sedan ändå förlorat i förlängning). Det är däremot mer sällan som vi håller nollan mot tyskorna. Det här var blott fjärde gången någonsin. Så den väl genomförda försvarsinsatsen i Breda lär har gjort att det defensiva självförtroendet växte ytterligare. Det är förstås viktigt.

…kryss: Sverige–Tyskland 0–0 är enda matchen hittills som slutat oavgjord. Noterbart var även att det var oavgjort, 91–91 i passningar till fel adress. Däremot var det långt ifrån oavgjort i passningar till rätt adress. Där vann Tyskland med förkrossande 465–267. Det innebär att Sverige hade en passningsprocent på 74,6 medan tyskorna hade 84,6. Där har Sverige något att jobba på, samtidigt som det viktigaste inte är att ha bollen mest – utan att använda bollen bäst.

…snyggaste mål: Jordan Nobbs 5–0-volley mot Skottland.

…bästa spelare: Jag satt och funderade över den rubriken inför England–Skottland. Jag tänkte att det kanske får bli någon i Nederländerna, exempelvis Jackie Groenen. Men hon får se sig besegrad. Omgångens spelare blir förstås Jodie Taylor, som byttes ut efter 59 minuter i matchen England–Skottland. På den tiden hann hon bli första tremålsskytt i en EM-match på drygt 20 år.

Slutligen några ord om de 15 minuter vi i media fick se från dagens svenska träning. Alla såg ut att träna för fullt, och det roligaste som hände var när Lilie Persson fick fylla ut en kvadrat, och Pia Sundhage omgående gav henne smeknamnet Morozova.

Backen som aldrig blivit varnad

Publicerad den av
4

Tidigare i dag skrev jag om Sveriges troliga uppställning mot Ryssland på fredag. På dagens träning såg det alltså ut som att det inte blir något spel för Jonna Andersson.

Det kan man ju faktiskt bli lite förvånad över. Andersson har varit Sundhages förstaval på vänsterbacksplats ända sedan fjolårets OS-turnering. I år har Linköpingsbacken haft det fulla förtroendet – oavsett hur det har gått. Jag, och fler med mig, har ställt oss undrande till uttagningen. Men Sundhage har fortsatt att spela Andersson.

Ända fram tills nu. När hon kommer ifrån en kanoninsats mot Tyskland – då verkar hon bli petad.

Jonna Andersson var för övrigt en av de spelare som var med på dagens pressträff. Jag passade på att kolla det tips som signaturen ”The Observer” bjöd på i kommentarsfältet för en tid sedan, alltså att Andersson aldrig någonsin skulle ha fått någon varning. Här är svaret:

– Ja, det stämmer. Jag tränade på glidtacklingar häromdagen, så jag får väl se om det kommer någon… Jag har ju inte varit ytterback så länge, utan jag har varit forward och yttermittfältare och levt mycket på min snabbhet, jag har kunnat löpa ifatt om det varit så. Men nu när det blir tuffare, mer internationellt och mer fart så kan det krävas att man går in lite tuffare ibland. Det är inget jag är stolt över heller, jag vet inte hur jag skall ta det egentligen.

Men att komma till landslaget utan att dra på sig ett enda kort är ju rätt bra ändå.
– Ja, det är lite speciellt ändå.

Du har alltså inte fått några varningar i träningsmatcher eller i undomsmatcher?
– Nej, jag kan inte komma ihåg det i alla fall. Snack skulle jag nog aldrig få, då är det nog en tackling i så fall. Snack det, nej då skall det mycket till.

Expressens Anna Friberg vill prata om det kritik som Andersson fått. Friberg frågade om Andersson hade tvivlat på sig själv efter den senaste tidens kritik: 

– Jag har känt mycket att jag vet vad jag kan. Jag har fått ut mycket av det i klubblaget, och vet att det finns där någonstans. Det gällde bara att inte trycka ner sig för mycket efter all kritik, utan verkligen kolla tillbaka på vad jag kan göra och vad det är som funka – och försöka få ut det. Jag har ändå försökt att släppa det så mycket som möjligt, och vetat att innerst inne är jag en bra fotbollsspelare.

Där tog Correns Per Bergsten över:

Är du bra på att släppa kritik?
– Jag kände att jag kunde handskas med det ganska bra. Sedan har det bara gått en match efteråt, nu gäller det att jag kan hålla i det så att det bara blir i den matchen och så tillbaka. Nu gäller det att försöka bibehålla den nivån jag hade mot Tyskland.

Du har tackat nej till Chelsea för något år sedan. Nu är du i EM, vad tänker du?
– Det är så klart en bra chans att visa upp sig för andra klubbar. Det är ett mästerskap, och det är många ögon som kollar på alla spelare. Man kan inte stänga dörrarna, jag har varit många år i Linköping så det är klart att det är intressant att testa något nytt.

Jag frågade även Nilla Fischer om hon som gjort första svenska målet i fyra raka mästerskap känner pressen att göra mål på fredag och visa vägen även den här gången. Här är svaret:

– Absolut inte. Jag gör väldigt gärna det första målet, men jag visste inte om det förrän efter OS, när media sa det. Ja tack, om jag får göra det. Men så länge vi gör mål är det skit samma. Eller strunt samma…

Det om vad som sades. Nu har jag bara varit på en pressträff på det här mästerskapet, så det är svårt att dra några mer långtgående slutsatser. Men den spontana uppfattningen från dagens tillställning är ändå att de har blivit bättre. Det var framför allt fler tillgängliga spelare än i VM 2015, vilket är kul att se.

Kul att se även att spelarna tog tid att skriva autografer till supportrarna efter träningen. Dessutom ropade Marika Domanski Lyfors och hälsade mig välkommen när hon såg mig. Det var också trevligt.

Utöver det svenska laget har jag i dag även sett den svenska domaren. Och det gick väl inte lysande för Pernilla Larsson i matchen Spanien–Portugal. Jag såg hur tydligt som helst från läktaren att Ana Borges tog med hands i eget straffområde i 25:e minuten. Larsson stod till synes perfekt placerad – men blåste inte. Att ha missat turneringens hittills mest solklara straff lär inte vara en bra merit för Larssons chanser att få döma större matcher i slutet av turneringen.

Jag var alltså på plats i Doetchinem på Spanien–Portugal. Jag hade stora förväntningar på matchen, men måste säga att jag blev rätt besviken. Spanjorskorna var inte så bra som jag hade förväntat. Nu var det ju en öppningsmatch, och de vann med 2–0 efter att ha haft 9–1 i klara målchanser. Så de behövde inte göra mer än de gjorde.

Men den spontana känslan är att det spanska laget är några kilo för lätt. De flesta spelarna såg så tunna ut – jag tror att de hade behövt ytterligare några kilo muskler vardera mot mer fysiskt motstånd, som exempelvis England i nästa omgång.

Några gånger blixtrade dock spanjorskorna till och bjöd på läckra kombinationer. Men det är ändå mest frågetecken jag tog med mig från Doetchinem. Ett stort handlar om mittbacken Andrea Pereira som känns som en säkerhetsrisk. Hon gjorde flera gånger att den spanska backlinjen blev rätt spretig. En gång låg hon fem meter bakom övriga.

Nu var ju Portugal inget hot. De hade bara en spelare värd att nämnas, och det var förstås Claudia Neto. Hon spelade central forward, vilket jag har svårt att förstå. I stället för att kunna lugna ner spelet i uppspelsfas, som hon gör i Linköping, fick hon mest springa och jaga – utan boll. Om jag inte missade någon hade hon ungefär 20 minuter utan att röra bollen i mitten av den första halvleken. Det tycker jag är slöseri med talang. För Neto är en spelare som garanterat hade gått in i samtliga övriga lag i den här turneringen.

Slutligen några ord om kvällsmatchen, där England körde över Skottland med hela 6–0. Jag har varnat för England, och den varningen kvarstår. Engelskorna är mycket starka kandidater på en finalplats – och kanske mer än så. Nu vinner man ju inte EM i första gruppomgången, men hittills är det Nederländerna och England som imponerat mest.

Slutligen tänkte jag slå mig själv för bröstet lite. Kommer ni ihåg vem jag tippade som EM:s skyttedrottning?

Just det, det var ju Jodie Taylor – hon som i kväll blev första spelare sedan den 2 juli 1997 (franska Angelique Roujas) att bli tremålsskytt i en EM-match. Taylor har förstås inte vunnit någon skytteliga ännu. Men hon har i alla fall skaffat sig ett bra läge.

Kort rapport från dagens träning

Publicerad den av
5

Jag tog en liten promenad på 20 minuter bort till Sportpark Hengelder i förmiddags. Där på Phillip Cocu:s moderklubb SV DCS Zevenaars hemmaarena kör det svenska laget sina träningar under EM.

När det blev spel valde Pia Sundhage att matcha Magdalena Eriksson som vänsterback i startelvan hela tiden. Först körde hon med Julia Spetsmark som vänsterytter, sedan drog förbundskaptenen ner Lotta Schelin på högerkanten, flyttade över Kosovare Asllani till vänster och spelade Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius som forwardspar.

Jag gissar att lösningen med Spetsmark är förstavalet och att Schelin som yttermittfältare är andraval. Samtidigt sa Lilie Persson på presskonferensen att Olivia Schough kommer att vara spelbar på fredag. Hon tränade inte fotboll i dag, så det kanske trots allt blir Schough mot ryskorna.

Personligen hade jag gärna testat Pauline Hammarlund som yttermittfältare mot Ryssland. Hon är en av de svenska spelare som är bäst på inlöp i straffområdet, något det kan bli ganska mycket av mot ryskorna.

En annan notering från dagen var att assisterande förbundskapten Persson berömde den ryska förbundskaptenen Elena Fomina för att denne har vågat plocka bort några äldre, rutinerade spelare och ge plats för yngre.

Starkt Island föll på fransk straff

Publicerad den av
8

Efter 91 mil och två färjeresor på 13 timmar och 45 minuter möttes jag av resultaten 1–0 till Österrike mot Schweiz. Det var ju skönt att man inte var helt fel ute i alla tips…

Under kvällen har jag kikat på Frankrike–Island 1–0 på nederländsk tv. Trots att fransyskorna vann blev jag mest imponerad av Island – av deras lag och deras publik. Däremot imponerade inte deras ledare.

Den isländska klacken såg ut att äga arenan i Tilburg. Och laget klarade sig otroligt bra med sin 5–1–3–1-uppställning. Jag hade 2–1 i klara målchanser till fransyskorna före paus, det var långt under vad jag hade förväntat mig. Dessutom borde nog isländskorna haft en straff. Å andra sidan kunde de även fått ett rött kort i den första halvleken.

Men förbundskapten Freyr Alexandersson imponerade inte. Jag hade blivit fly förbannad om jag varit domare och sett hans kroppsspråk (där han signalerade för filmning) efter att Sara Björk Gunnarsdottir fullföljt en ful tackling på Eugenie Le Sommer långt efter att bollen lämnat ytan. Det är ett ledarskap som jag ogillar skarpt. Skäms.

På något sätt var det lite rätt åt Alexandersson att just Le Sommer fick sista ordet i matchen. Det var nämligen hon som gjorde matchens enda mål på straffspark.

Men utöver att de vann så imponerade inte fransyskorna. De har inte det flyt i spelet man är van vid. I dag kom segermålet först i 86:e minuten – så Island var nära en poäng. Väldigt nära.

Isländskorna imponerade med sin fysik och offervilja. Och Dagny Brynjarsdottir med sitt huvudspel. I den första halvleken vann hon ju varenda duell, hon tog till och med Wendie Renard i en nickduell.

Däremot vann Renard en duell med Björk Gunnarsdottir i den andra halvleken. Då räddade ribban utmärkta Gudbjörg Gunnarsdottir.

Island hade även ett kanonläge att ta ledningen i mitten av den andra halvleken när Sarah Bouhaddi totalt misstajmade en utrusning, men ändå lyckades rädda.

I den isländska bedrövelsen kan man ändå trösta sig med att om de spelar få här mot Schweiz och Österrike kan det bli kvartsfinal för isländskorna igen – precis som 2013.

Skön poäng i premiären

Publicerad den av
9

Det blev en blytung, svensk poäng i EM-premiären. Nu kan det ju faktiskt räcka med seger mot Ryssland för avancemang till kvartsfinal.

Det svenska laget var lite darrigare efter paus, men totalt sett tyckte jag att det gjorde en väldigt bra insats, defensivt sett. Passningsspelet höll väl inte den nivå man hade hoppats. Men man kan ju inte få allt. Det här var ju den bästa svenska mästerskapspremiären på evigheter.

Jag räknade till 3–1 till tyskorna i högklassiga målchanser. Den svenska skapade Stina Blackstenius på egen hand. Hon stärkte väl sina aktier?

Jag har just lämnat spelarbetyg till BT. Jag satte två fyror, de gick till Linda Sembrant och Hedvig Lindahl. Men glädjande också att man fick chansen att dela ut en trea till tidigare ifrågasatta Jonna Andersson. Defensivt sett gjorde hon absolut sin bästa landskamp hittills.

Någon längre analys finns det inte tid för nu. Mycket tidigt i morgon bitti rullar bilen mot Nederländerna. Nästa inlägg kommer att skrivas där nerifrån.