I dag har Lotta Schelin klivit fram och berättat för SVT om den huvudvärk som stoppat henne från fotboll sedan EM.

Jag saknar en fråga kring hur hon mådde under EM, och hur hon resonerade när hon spelade alla matcher där. Annars känns det som en så klargörande intervju som det kan vara i det här skedet när ingen kan veta hur länge smärtan kommer att hänga kvar.

I övrigt spelade Ungern och Kroatien 2–2 i dagens VM-kvalmatch, ett utmärkt resultat för svensk del. Alla fyra målen föll från och med minut 75.

Nu 18.00 startar matchen Linköping–Apollon på Linköping Arena. För alla som inte lyckats ta sig dit går det mot betalning att se matchen streamad på corren.se.

Klockan 19.00 är det avspark i returen mellan Rosengård och Cluj. FCR sänder matchen på sin hemsida – kostnad 49 kronor.

Flera andra av kvällens matcher går att se live och kostnadfritt på youtube. Här är några länkar:

18.00: Zvezda 2005 Perm–Montpellier, står 1–0:

Såväl Linda Sembrant, Stina Blackstenius som Sofia Jakobsson är med i Montpelliers startelva. Som jag skrev i förra inlägget känns det vansinnigt att Jakobsson spelar. Men förhoppningsvis har Montpelliers lagledning koll på läget.

18.30: Barcelona–Avaldsnes, står 4–0:

19.00: Bayern München–Chelsea, står 0–1:

Här är Fridolina Rolfö uppsatt i Bayerns startelva, och både Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson i Chelseas:

Det har hänt en del sedan förra inlägget. Det har varit några fullmatade arbetsdagar, vilket inneburit obefintligt med tid till bloggande.

Däremot har jag hunnit med en halvtimmes samtal med Peter Gerhardsson, ett samtal som jag kommer att återkomma till.

På förbundskaptenssidan har nuvarande Vittsjötränaren Anders Johansson fått ett nytt jobb. Han blir ny förbundskapten för F18- och F19-landslagen.

Internationellt sett har ju semifinalerna i NWSL varit den gångna helgens höjdpunkter. Där blev det grundserieettan North Carolina och tvåan Portland som drog längsta stråna.

Inför 18 193 åskådare på Providence Park vann Portland med klara 4–1 mot Orlando Pride. Semifinalen var första matchen från start för i år för USA:s totalt sett allra bästa spelare de senaste åren, Tobin Heath. Det var också sista matchen inför hemmapubliken för Amandine Henry och Nadia Nadim. De båda flyttar till Lyon respektive Manchester City efter säsongen.

I och med Orlandos förlust är det alltså färdigspelat för Marta i år. Hon har verkligen varit lysande i NWSL. Hon slutade på 13 mål och 6 assist på 24 matcher. Dessutom bjöd hon på en hel del sådant här:

I finalen får Portland alltså möta grundseriemästarinnorna North Carolina Courage. De besegrade Chicago med 1–0 i en jämn match som avgjordes först på slutet. Finalen spelas på söndag 20.30 svensk tid.

För svensk del blev det en succécomeback för Sofia Jakobsson efter hennes korsbandsskada. Jakobsson var inblandad i det mesta positiva för Montpellier i den halvlek svenskan spelade i söndags:

Montpellier är under onsdagen inblandade i en av de två–tre allra mest intressanta sextondelsfinalreturerna i Champions League.

Jag såg att Jakobsson var med till Ryssland, där Montpellier skall försöka vända 1–0-underläget från hemmamötet med Zvezda. Personligen hoppas jag att Montpellier har förnuft och sparar Jakobsson, trots hennes succé i comebacken.

Efter en så allvarlig skada som Jakobsson haft bör man matchas in försiktigt. Även om hon bara spelade 45 minuter i söndags är det tidigt att redan spela igen efter bara två hela vilodagar.

I övrigt i Champions League är Bröndby–LSK (står 0–0) och Bayern München–Chelsea (står 0–1) onsdagens två mest intressanta ur ett rent sportsligt synsätt. Alla de här tre matcherna har ju dessutom svenskintresse.

Fast för svensk del är förstås Rosengård–Cluj och Linköping–Apollon de totalt sett mest intressanta matcherna. De båda svenska toppklubbarna har båda 1–0-ledningar att gå på och är förstås klara favoriter att även vinna på hemmaplan. Båda lagen har ett väldigt tajt spelschema för tillfället, och man valde lite olika vägar i helgens damallsvenska omgång.

Rosengård valde bara att göra en ändring i startelvan från bortamötet med Cluj, medan Linköping vilade trion Maja Kildemoes, Kosovare Asllani och Lina Hurtig.

Hur mycket det bidrog till att avståndet lagen emellan sjönk till sju poäng låter jag vara osagt. Jag kikade lite på Rosengårds match, medan jag bara har sett höjdpunkter från Linköpings.

Rosengård fortsätter att släppa in ovanligt mycket mål, men man fick i alla fall igång sin offensiv igen efter en tung period. Jag gissar att mycket berodde på det flytmål man fick i matchupptakten. Det blir spännande att se om 6–3-segern fick de offensiva spänningarna att släppa, eller om det bara var en engångsföreteelse.

I övrigt i damallsvenskan kan numera bara ett mirakel rädda kvar Kif Örebro i högsta serien. Man behöver ta in 6,5 poäng på fyra omgångar. Det troliga är att närkingarna måste ta tio poäng på slutomgångarna för att ha två lag bakom sig.

När det gäller den damallsvenska bottenstriden hoppas jag att jag skall kunna få ihop en liten analys innan helgens spännande omgång. Där väntar ju bland annat en absolut måstematch för Kif Örebro borta mot Hammarby, en match som är vinna eller försvinna för Örebro.

I elitettan vann Assi toppmötet mot AIK 2–1, och Kalix kommer allt närmare att få ett damallsvenskt lag. Utan att ha sett Assi spela har jag aldrig riktigt trott att laget skall stå distansen ut. Men kanske, kanske att det ändå kan gå.

Det går väl kanske inte att säga att den damallsvenska guldstriden avgjordes i helgen, men för oss som hoppas på spänning in i den sista omgången sjönk däremot hoppet rejält.

FC Rosengård noterade sib tredje raka 2–2-match samtidigt som LFC vann. Det innebär att luckan lagen emellan nu är sex poäng, och att det är långt ifrån säkert att Rosengård kan vinna ens vid full poäng i de sex återstående omgångarna.

Jag har haft en helg späckad av jobb och egen fotboll, vilket har inneburit högst sporadiskt tittande på matcherna. Utöver klippen med höjdpunkter på damallsvenskan.tv hann jag se första kvarten av Örebro–Rosengård, och jag har i efterhand kikat på den första halvleken mellan Linköping och Vittsjö.

Matchen Örebro–Rosengård såg jag för lite av för att ha någon mer åsikt om spelet än att Emma Jansson:s 1–0-mål var riktigt fotbollsgodis. Resultatmässigt är det ju en smärre katastrof för Rosengård, medan det kan vara bra för Örebro.

Jag skriver kan eftersom jumbolaget ju egentligen i första hand behöver få till sina topprestationer mot de andra lagen på undre halvan. En poäng mot Rosengård väger ju exempelvis inte upp förlusten i Kristianstad. Men kanske att det här 2–2-resultatet kan ge Kif det självförtroende som krävs för att klättra i tabellen.

Lotta Schelin

När det gäller Rosengård undrar jag mest över hur det står till med Lotta Schelin. Det har snart gått två månader sedan Sverige åkte ut ur EM (den 29 juli), och Schelin är inte tillbaka i Rosengårds trupp. Är hon ens tillbaka i träning?

Hon skadade alltså nacken i derbyt mot LB07 den 26 juni. Sedan gjorde hon ett 23 minuter långt inhopp mot Piteå tre dagar senare. Därefter har hon inte spelat en minut för Rosengård.

Däremot matchades hon stenhårt under EM-turneringen. Hon och Linda Sembrant var de enda utespelarna som spelade full tid såväl i genrepet som i alla fyra EM-matcherna. Schelin gjorde det på smärtstillande. Man undrar ju alltmer över hur landslagsledningen tänkte.

Schelins skada är inte den enda i Rosengård. Vi har ju ännu så länge exempelvis inte fått se stjärnvärvningen Simone Boye Sörensen på planen. Skadorna i kombination med Rosengårds tunna trupp gör att klubbens unga talanger har fått mer speltid på sistone. Kul.

Starkt också av 117-åriga Ida Lyberg att fortfarande hänga med på elitnivå…

Ida Lyberg är född år 1900 enligt Svenska fotbollförbundets hemsida.

Linköping har också några tunga skador. Fjolrårets damallsvenska succéspelare Irma Helin har bara gjort 47 minuter i årets serie och LFC:s genomgående bästa spelare Claudia Neto har ju missat alla matcher under september månad.

Portugisiskans namn har dykt upp i kommentarer kopplade till nomineringar till världens bästa spelare. Hon är absolut en spelare av världsklass, men som läget är nu har hon precis allt emot sig när toppspelarna skall röstas fram. Hon har en roll som sällan uppmärksammas, hon spelar för ett svagt landslag samt i ett klubblag som sällan spelar stora internationella matcher.

Men i årets upplaga av damallsvenskan tillhör Neto de tre bästa ihop med Lieke Martens och förstås Tabitha Chawinga.

Därför spanade jag lite extra under den halvleken jag såg Linköping–Vittsjö på hur LFC löste spelet centralt. Det var intressant att se hur bra Kosovare Asllani, Emma Lennartsson och Tove Almqvist hjälptes åt att ersätta Neto. Asllani har vuxit in i rollen som central mittfältare på ett utmärkt sätt. Hon spelar enkelt och gör även stor nytta i det defensiva jobbet. Jag tror att hon i nuläget faktiskt är det bästa alternativet för den defensiva innermittfältsrollen i landslaget.

Det är även kul att se Lina Hurtig för tillfället. Utöver att hon är boll- och spelskicklig är hon för tillfället rörlig både i djup- och sidled, vilket gör att hon är svårmarkerad. Hon var som jag ser det bästa spelare i VM-kvalkampen mot Kroatien, och hon var inblandad i det mesta LFC skapade under den halvlek jag såg mot Vittsjö.

Dock skapade inte Linköping så mycket. Delvis för att Vittsjö hade en mycket bra försvarsorganisation, där man låg väldigt tajt med laget. Faktum är att Vittsjö flera gånger fick väldigt bra omställningslägen, och om framför allt Osinachi Ohale hade haft bättre koncentration i passningsspelet kunde LFC fått det riktigt jobbigt.

Några andra orsak till att LFC inte lyckades skapa så mycket var att Marija Banusic och Kristine Minde inte känns i toppslag för tillfället. Banusic låg ofta och dödade den viktiga ytan mellan Vittsjös backlinje och mittfält. Genom att ställa sig i ytan från början, och dessutom tydligt vinka för att få bollen, blev hon en drömmotståndare för Vittsjös backar. De såg henne hela tiden, och genom vinkningarna de blev dessutom varnade när hon tyckte att hon var fri.

Utan att ha en aning gissar jag att Banusic har haft Zlatan Ibrahimovic som förebild. I så fall är det en bra förebild, för han är en mästare på att använda ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Han är det genom att han har lärt sig att man inte skall ställa sig där från början. Tvärtom börjar Ibrahimovic ofta från en position bakom motståndarbackarna, dels för att tvinga dem att flytta blicken från bollen, dels för att kanske locka bak backlinjen några meter. Då kan han både skapa överraskningsmoment och kanske även en större yta att löpa in på när läget kommer.

Nackdelen med Ibrahimovics arbetssätt är att han lätt hamnar i offsideposition, men den risken tycker jag att det är värt att ta.

Det slutade ju ändå väl för LFC, som visar styrka genom att vinna även när spelet inte klaffar fullt ut. Man har alltså nu sex poängs serieledning, och även om det återstår några luriga bortamatcher är ju känslan att SM-guldet med största sannolikhet blir kvar i Östergötland.

För Vittsjö är kontraktet långt ifrån säkrat, men känslan är ändå att Skåne kommer att ha fyra damallsvenska lag även nästa år. Vittsjös försvarsspel imponerar, samtidigt som man har tillräcklig spets för att ta de fem–sex poäng till som lär krävas.

Jag tror alltså fortsatt att det blir två av Hammarby, Kvarnsveden, Göteborg och Örebro som åker ur. Man behöver väl knappast säga att Göteborg–Kvarnsveden på söndag är en vansinnigt viktig match. Det borde ju vara målgaranti när seriens två sämsta försvar drabbar samman. Båda lagen snittar ju klart fler än två insläppta mål per match.

Vid höstupptakten trodde jag att Göteborg var på gång att hitta rätt, och därmed också kunna lämna bottenträsket. Men med tre raka förluster är läget återigen prekärt. Och frågan är ju hur lagets backlinje skall klara av att hantera två stycken Chawinga på söndag.

För lillasyster Temwa Chawinga stod ju för ett kanoninhopp i lördags. Hon verkar vara väldigt oskolad defensivt, för redan en minut efter bytet hörde man tränare Jonas Björkgren ropa:

”Temwa, come over here, ball side”

Sedan sprang hon och jagade boll över en jättesträcka. Men offensivt såg det bra ut. Redan i andra eller möjligen tredje bollkontakten spelade hon fram storasyster Tabitha till 1–1-målet. Och nästa bollkontakt innebar 2–1 och Tabithas 21:a mål för säsongen. Systrarna Chawinga är förstås Kvarnsvedens hopp i nedflyttningsstriden.

Anna Anvegård

* I elitettan tog Växjö DFF ytterligare ett steg mot damallsvenskan och mot rekordpoäng. Man vann toppmötet borta mot formsvaga IFK Kalmar med förkrossande 5–0 efter två mål från Anna Anvegård – som nu har gjort 25. Höjdpunkter finns här.

Kalmar har nu tre raka förluster, och avståndet upp till damallsvensk plats har vuxit till fyra poäng. Den platsen håller superskrällen Assi, som står inför två viktiga hemmamatcher, dels mot nedflyttningshotade Mallbacken, dels mot tabelltrean AIK.

I botten har det tajtat till sig rejält, inte minst genom Sundsvalls plötsliga förvandling. Laget som tog elva poäng på de 17 första omgångarna har nu tagit nio pinnar på de senaste tre matcherna – och nu har man fem lag bakom sig.

Även Östersund har ryckt upp sig och tagit två raka segrar. Det gör att plötsligt känns formsvaga Holmalund som en högst tänkbar avstigningskandidat. Alingsåsklubben har haft det jobbigt på många olika plan den senaste tiden. I samband med lagets hemmamatch på lördag skall de presentera hur framtiden ser ut för damfotbollen. Man har ju sedan länge beslutat att bryta sig ur Holmalund och bilda eget. Nu skall formerna för utbrytningen alltså offentliggöras.

* Så en liten internationell utblick. I USA:s NWSL återstår en omgång av grundserien. Det är dock helt klart att de fyra slutspelslagen blir North Carolina, Portland, Chicago och Orlando. I skytteligan leder Sam Kerr på 16 mål, hon är fyra före Megan Rapinoe och Marta.

I Tyskland är Wolfsburg nu enda laget utan poängförlust. Det blev 5–0 hemma mot Jena i helgen efter tre mål från Alexandra Popp och två från Zsanett Jakabfi. Det innebär att Wolfsburg dessutom har intakt nolla i kolumnen för insläppta mål, medan man har gjort 15 framåt på tre matcher. Otroligt starkt i den tuffa och jämna Frauen-Bundesliga.

Nilla Fischer klev av i halvtid i Jenamatchen, oklart om det bara var för att hon skulle få vila, eller om det fanns andra skäl.

Amanda Ilestedt spelade däremot hela matchen när Potsdam fick 1–1 borta mot Freiburg i helgens toppmöte. Båda lagen har därmed sju poäng och fortsatt obesegrade. På fjärde plats med sex poäng återfinns Bayern München. Där fick Fridolina Rolfö börja på bänken vid 2–0-segern mot nykomlingen Köln. Svenskan byttes dock in i minut 61.

Det är trippel Wolfsburg i täten av skytteligan. Popp leder på fyra mål, ett före Jakabfi och Pernille Harder.

I den franska ligan blev Stina Blackstenius tvåmålsskytt i Montpelliers 4–1-seger borta mot Olympique Marseille. Trots segern tappade svenskklubben serieledningen. Lyon vann nämligen med förkrossande 9–2 mot Paris FC och leder med ett måls bättre målskillnad. Båda de lagen har nio poäng.

PSG ligger trea på sju poäng efter 6–1-seger mot Lille. Såväl Blackstenius, Linda Sembrant som Emma Berglund spelade full tid för sina lag.

Skytteligan leds av Ada Stolsmo Hegerberg på sju fullträffar. Hon är två före en kvartett bestående av Blackstenius, Eugenie Le Sommer, Marie Antoinette Katoto samt Gaetane Thiney.

I Norge kommer LSK Kvinner allt närmare sitt fjärde raka guld. Med fem poäng på de tre återstående omgångarna är seriesegern säkrad.

Slutligen till Italien där svensklaget Fiorentina med Stephanie Öhrström i målet, men där Antonia Göransson inte ingick i matchtruppen, tog ledningen i supercupfinalen mot Brescia. Motståndarna vände dock till seger med 4–1, och man firade kungligt. Efter det fjärde målet tycktes hela klubbledningen vara inne på planen och jubla.

Tillagt i efterhand: Jag glömde ju en den engelska ligapremiären, där Hedvig Lindahl höll nollan och Magdalena Eriksson blev målskytt för Chelsea, när laget vann med 6–0 mot Bristol City. Erikssons mål betydde 4–0 och kommer 2,40 in i det här klippet. Men även Maren Mjelde:s 3–0-mål är sevärt.

Alla de tre favoritlagen tog trepoängare, även om det satt hårt åt för Jessica Samuelsson:s Arsenal.

Hemma mot Birmingham låg man under med 2–1 i 80:e minuten när Louise Quinn blev målchansutvisad. Ändå lyckades man vända. Först rullade Lisa Evans i kvitteringen i 84:e och sedan avgjorde Jodie Taylor genom att säkert sätta 3–2-målet på straff i 90:e.

Det tredje tippade topplaget är alltså Manchester City, som inledde med 4–0-seger borta mot Yeovil:

Mia Hamm, Maia Jackman, Sissi, Sun Wen, Nadine Kessler och Jacqui Shipanga.

Det är sex personer som gjort mycket nytta för damfotbollen. Så mycket att Fifa utsåg dem till att plocka ut tio kandidater till priset för världens bästa spelare säsongen 2016/17. Det var ett stort misstag.

Där visade det sig nämligen att nämnda personer inte höll måttet. Deras val av kandidater lägger nu ett löjets skimmer över damfotbollen. Redan när de tio kandidaterna presenterades reagerade jag starkt och skrev att juryn…

”återigen visat häpnadsväckande brist på kompetens vid nomineringen”

Framför allt var det två namn; Carli Lloyd och Deyna Castellanos, som inte ens borde ha varit nära att räknas in bland världens tio bästa spelare under det aktuella året.

Nu har just de två röstats fram till topp tre, av spelare, ledare, reportrar och supportrar. I ”finalen” möter de Lieke Martens – och jag hoppas verkligen att den nederländska stjärnan tar hem priset. Allt annat vore en megaskandal. För Martens är alltså den enda av de tre finalisterna i kampen om damfotbollens finaste pris som är värdig finalplatsen.

Carli Lloyd bad ju nästan om ursäkt redan när hon prisades som världens bästa spelare säsongen 2015/16. Det senaste året har hon hade det ännu tuffare.

Hennes 2017 har varit en riktig skitsäsong där hon bara har gjort ett mål på tio landskamper för ett USA som sett darrigt ut, och som har förlorat fler hemmamatcher än på evigheter. I NWSL har Lloyd bara spelat åtta matcher för Houston Dash, och gjort ett mål. Under sin korta sejour i Manchester City hann Lloyd med sex matcher och tre mål.

Lloyd lever på gamla meriter, vilket inte borde vara någon faktor när världens bästa spelare skall koras.

För Venezuelas 18-åriga supertalang Castellanos är det tvärtom, hon lever på hopp om framtida storhet. Men hon är däremot inte någon nutida storhet. Under det år som nomineringen gäller blev hon utnämnd till tredje bästa spelaren i F17-VM. Den bästa, Japans Fuka Nagano platsar inte i det japanska A-landslaget.

Enligt wikipedia har Castellanos totalt spelat fyra A-landskamper. Siffran kan stämma med tanke på att Venezuela bara har spelat två matcher i år. En av finalisterna till priset som världens bästa spelare har alltså aldrig visat upp sig på högsta seniornivå.

Radiosportens Richard Henriksson kallade nomineringarna för bisarra och skandalösa.

Även internationellt har nomineringarna sågats. Framför allt anser majoriteten att Sam Kerr och Pernille Harder har blivit rånade på välförtjänta finalplatser.

Fifagalan är ett av de tillfällen under året där damfotbollen får synas i det stora rampljuset. Tråkigt att sporten då får skämmas över hur saker och ting sköts.

Det om gårdagens snackis i damfotbollsvärlden. I dag återstartar damallsvenskan efter landslagsuppehållet. Jag har haft en körig vecka på jobbet och har inte hunnit sätta ihop någon sammanfattning av Kroatien–Sverige. Den kommer, men tyvärr var det ju rätt svårt att göra någon mer detaljerad analys av det nya spelsättet. Den analysen får vänta till slutet av oktober.

Damallsvenskan var det. Där är det ju fortfarande så många lag som är indragna i guld- eller nedflyttningsstriderna att i princip alla matcher känns viktiga.

I dag spelar Kvarnsveden–Eskilstuna och Djurgården–LB07. Där hamnar mitt fokus på matchen i Borlänge, där lillasyster Chawinga troligen gör debut. Det blir väldigt spännande att se vilken klass hon håller.

I morgon väntar Kif Örebro–Rosengård, Piteå–Hammarby, Göteborg–Kristianstad och Linköping–Vittsjö. Det borde ju bli segrar för de båda topplagen. Piteå är favoriter mot Hammarby, men där känner jag att de är lite skrällvarning.

Slutligen är ju Göteborg–Kristianstad riktigt intressant. Med seger är nästan skånskorna klara för damallsvenskt spel även 2018. Vid förlust kan man vara rejält indraget i nedflyttningsdiskussionen igen.

Det spelas även en väldigt spännande match i elitettan i dag. Eftersom Assi vann med 1–0 i Umeå i går behöver IFK Kalmar poäng hemma mot Växjö DFF i det glödheta Smålandsderbyt. Både Barometern och SMP direktsänder matchen till sina inloggade prenumeranter.

Kollar vi snabbt på det internationella utbudet så drar ju engelska WSL igång i helgen. Spelare 12 har gjort en genomgång av lagen. Och guldstriden där skall ju stå mellan Chelsea, Manchester City och Arsenal. Vi har ju svenskintresse i de båda Londonklubbarna.

I Tyskland visas Frankfurt–Sand på DFB-tv den här helgen (söndag 11.00). Synd att man inte visar helgens toppmatch Freiburg–Potsdam i stället. Båda de lagen har ju full poäng och kändes redan innan säsongen hetare än Frankfurt och Sand. Helgens franska toppmatch spelas i morgon 15.00 mellan Lyon och Paris FC (alltså tidigare Juvisy).

Alldeles nyss kom BBC med uppgifter om att Mark Sampson har gjort sin sista match som engelsk förbundskapten.

Fler uppgifter lär följa.

Sampsons sista match blev 6–0-segern i går mot Ryssland i VM-kvalet. En match där hans spelare, med Nikita Parris i spetsen, visade stöd för honom på följande sätt:

https://twitter.com/WSUasa/status/910208527578402817

Det skall sägas direkt, jag har bara sett drygt 35 minuter av matchen. Det här blir alltså inte någon ger genomgripande analys.

Jag var tvungen att lämna tv:n i slutet av den första halvleken på grund av annan fotboll. Men den här gången lyckades jag inte undgå att få höra slutresultatet. Och det viktigaste i dag var förstås att Sverige tog tre poäng i VM-kvalpremiären.

Av de drygt 35 minuter jag såg tyckte jag att det såg väldigt lovande ut den första kvarten. Så långt gjorde Sverige skäl för det epitet som Pia Sundhage försökte lansera för några år sedan: ”det bolltrygga landslaget”.

Det var så långt ett väldigt bra passningsspel i uppbyggnadsfas. Det som däremot inte var av godkänd nivå var inlägg och inspel. För Sverige kom inte till ett enda avslut mot mål under den tid jag såg av matchen.

Och faktum var att det var farligare bakåt än framåt mellan minut 15 och 35. Vårt lag stod där för fyra bolltapp av den typ som man inte har råd med mot bra lag. Bolltapp som mycket väl kan leda till baklängesmål.

Det som var bra den första kvarten var att svenskorna hittade upp i mitten med sina passningar, och spelade sedan ut på kanterna. Efter en kvart började planen bli uppsprungen centralt, vilket gjorde det mer svårspelat. Samtidigt började kroatiskorna läsa de svenska uppspelen, vilket alltså gjorde att vårt lag plötsligt spelade med väldigt hög risk när de försökte spela in centralt.

Men under de 55 minuter jag ännu inte har sett blev det ju två svenska mål, och Peter Gerhardsson fick en trepoängare i sin debut. Min plan är att kolla klart matchen nu i kväll. Vi får se om det kan bli en längre analys i dag, eller om den får vänta lite.

Innan jag sätter punkt konstaterar jag att alla de högsta rankade lagen har vunnit, eller är på väg att vinna sina matcher i dag. Några matcher har fått jämnare resultat än väntat. Kroatien–Sverige 0–2 är förstås en sådan. Några andra är Rumänien–Italien 0–1, Schweiz–Polen 2–1 och Tjeckien–Tyskland 0–1. Både Italien och Tyskland vann för övrigt på självmål – ingen av Sveriges gruppmotståndare i EM lyckades alltså göra mål av egen kraft i dag.

Ett annat anmärkningsvärt resultat var Norge–Slovakien 6–1 (6–0). Framför allt måste ju Norge ha stått för en fantastisk första halvlek. Även Danmark vann med 6–1. Borta mot Ungern blev Sanne Troelsgaard tremålsskytt.

Fredag har just blivit lördag och vi är inne i en otroligt intressant helg i svensk klubbfotboll. Det återstår sju omgångar i damallsvenskan efter helgen, så det är väl kanske lite för tidigt att säga att något avgörs nu, men vi kommer i alla fall att få en klar hint om vartåt olika saker lutar.

I dag är det bottenlagen som gör upp i tre inbördes matcher. LB07–Göteborg, Kristianstad–Örebro och Hammarby–Kvarnsveden är tre matcher med otroligt mycket laddning.

Spontant skulle jag säga att Göteborg, Kristianstad och Hammarby är favoriter i sina respektive matcher sett till dagsform. Men med tanke på hur svängig vår högsta serie har varit kan det lite gärna sluta med segrar för de tre andra lagen.

Klart är att Örebro är i stort behov av en seger. Skulle de förlora samtidigt som Göteborg och Kvarnsveden vinner, då är avståndet till fast mark plötsligt hela fem poäng.

I morgon, söndag, väntar sedan tre toppmöten. Fokus kommer förstås att ligga på seriefinalen mellan Rosengård och Linköping, med avspark 16.00 (sänds i SVT1). Även där känns osvuret bäst. I cupfinalen räknade jag till 3–1 i riktigt klara målchanser till Rosengård. Känslan är att det kan bli lika tillknäppt och chansfattigt i söndagens match.

Värt att tänka på är att det vid avspark är klar fördel för Linköping. Laget leder tabellen med fyra poäng, och efter seriefinalen återstår sju omgångar. Jag har svårt att tro att Rosengård kommer att kunna ta in mer än fyra pinnar på de sista sju omgångarna. Alltså får inte Malmölaget förlora.

Men även fyra poäng kan bli svårt att ta in för den skadedrabbade Malmötruppen, så egentligen är seger det enda resultat som Rosengård kan vara helt nöjt med. Det blir för övrigt väldigt intressant att se vilka spelare som är i speldugligt skick i hemmalaget. Rosengård har ju nästan fått använda hela truppen de senaste veckorna.

Bortastarka Linköping har 16 segrar och två kryss på 18 damallsvenska bortamatcher under 2016 och 2017. Klarar sig förlustnollan över morgondagen ser det alltså väldigt bra ut för LFC i guldstriden.

Hos gästerna blir det intressant att se vad Marija Banusic kan göra mot toppmotstånd. Landslagsforwarden är ju faktiskt ett relativt oprövat kort i tuffa matcher mot toppförsvar. Och det hon visade i cupfinalen var direkt svagt, jag gissar att hon är revanschsugen och vill visa bättre kvaliteter den här gången.

I övrigt i morgon är det Eskilstuna–Djurgården och Vittsjö–Piteå. Två spännande matcher i kampen om de två sista medaljerna.

Även i vår näst högsta serie spelas det ett par högintressanta matcher under helgen. Toppmötet Växjö–AIK i dag är ju förstås den allra hetaste. Hur klarar anfallsinriktade Växjö ett defensivt disciplinerat AIK?

På söndag spelas det också en streckmatch i bottenstriden med stor laddning. Då tar Östersund emot Mallbacken i något som närmast känns som en måstematch för hemmalaget.

* Utanför Sveriges gränser är det inte lika hett den här helgen. Den mest intressanta matchen är nog Bayern München–Freiburg i Frauen-Bundsliga. Den har avspark 13.00 i dag och direktsänds på DFB-tv.

I övrigt är det inga glödheta matcher varken i Tyskland eller Frankrike.

Däremot var det en både glödhet och dramatisk match i NWSL häromdagen när Orlando Pride och Seattle Reign, på varsin sida av slutspelsstrecket, gjorde upp i en riktig nyckelmatch.

Vid seger skulle Orlando säkra sin plats bland de fyra. Därför jublades det vilt när Alex Morgan gjorde 1–0 för Pride på övertid. Men innan domaren blåste av matchen lyckades Jess Fishlock kvittera. Wales storstjärna slog till i sin 100:e match i NWSL och räddade kvar Seattle i slutspelsstriden.

Med två omgångar kvar för båda lagen har i och för sig Orlando fem poängs försprång. Men man har svåra matcher kvar, mot ettan North Carolina och tvåan Portland Thorns. Seattle har däremot bottenlaget Washington och sjuan Kansas City kvar. Det kan alltså visa sig att Fishlocks sena kvittering blir otroligt värdefull.