Det blev som väntat, Sverige möter Ryssland i match om sjunde pris i Algarve cup – en match som bär med sig lite extra laddning.
Sverige och Ryssland skall ju nämligen mötas på Stadion De Adelaarshorst i Deventer den 21 juli, i andra gruppspelsomgången i EM-slutspelet. Sverige inleder som bekant mot Tyskland, medan ryskorna ställs mot Italien i deras öppningsmatch.
Ryssland är ett lag som i princip fallit en plats per år på världsrankingen, sedan den startades. Man var tolva 2003 och är nu nere på 23:e plats. Men man riskerar att falla ytterligare, för under det senaste halvåret har man förlorat klart mot lag som Belgien och Finland, som båda ligger lägre på rankinglistan.
Dock har veckans Algarve cup inneburit lite av ett lyft för ryskorna. Man inledde med 1–0-seger mot Portugal, föll sedan bara med 2–1 mot Kanada innan det blev 6–1-förlust mot Danmark efter tre mål av lagkapten Pernille Harder. Dock skall noteras att Ryssland här drabbades av en målchansutvisning mitt i den första halvleken, och alltså spelade i numerärt underläge i drygt 65 minuter. Man höll ändå emot rätt länge, det danska 2–1-målet kom i 59:e minuten och de fyra sista målen under de sista 20 minuterna.
För er som missade Sveriges match mot Nederländerna i dag är här ett litet klipp:
Och här är alla onsdagens placeringsmatcher i Algarve cup:
Final, 19.30: Spanien–Kanada.
Se här hur glad man är om man är spansk landslagsspelare och har tagit sig till sin första final i Algarve cup:
Match om 3:e plats, 15.45: Australien–Danmark
Match om 5:e plats, 15.45: Japan–Nederländerna
Match om 7:e plats, 19.30: Sverige–Ryssland
Match om 9:e plats, 19.30: Kina–Island
Match om 11:e plats, 15.45: Norge–Portugal
Norge kommer att få sin sämsta placering någonsin i Algarve. Även om det här bara är en träningsturnering är det förstås ingen kanonstart för Martin Sjögren på sitt nya jobb.
I Cypern cup blir det följande placeringsmatcher på onsdag:
Final, 17.30: Schweiz–Sydkorea
Match om 3:e plats, 13.30: Nordkorea–Irland
Match om 5:e plats, 13.30: Skottland–Wales
Match om 7:e plats, 13.30: Belgien–Österrike
Match om 9:e plats, 10.00: Nya Zeeland–Ungern
Match om 11:e plats, 10.00: Italien–Tjeckien
She Belives cup i USA avgörs sent på tisdagskvällen och under natten mot onsdag. Där leder Frankrike på fyra poäng inför avslutningsmatcherna, medan USA och England har tre vardera. De olympiska mästarinnorna Tyskland står på en poäng – och är enda laget som inte kan vinna turneringen. I sista omgången möts USA–Frankrike i det som är närmast en final och England–Tyskland i repris av bronsmatchen från VM 2015.
Här är fler höjdpunkter från Englands 1–0-seger mot USA:
Slutligen en glad nyhet från norra Skåne: Vittsjö får spela sina hemmamatcher på Vittsjö Idrottspark även i år.
Den frågan fick både Frida Östberg och Markus Johannesson i SVT alldeles nyss.
De pratade mest om speltekniska saker, som bristfälligt anfallsspel. Tyvärr fick Sundhage ett mer tydligt svar av dagens 1–0-förlust, nämligen att Nederländerna orkade mer än det svenska laget. Så länge Sundhage körde sin förstaelva ägde Sverige matchen, dock utan att kunna dra fördel av dominansen. Det fanns inte ork att springa sönder det reservbetonade holländska laget.
Möjligen fanns det inte heller kunnande, för det här med att föra matcher har ju inte Sverige varit speciellt bra på de senaste åren. Men man kommer långt med defensiv stabilitet. I utslagningsmatcher i EM räcker en hållen nolla långt, det är bara att se hur Sverige gjorde i OS.
En stor skillnad var att man kunde gå vidare som trea i VM, OS och nu i Algarve cup. I EM-gruppspelet måste Sverige vara topp två i gruppen. Personligen tror jag dock att den defensiva stabilitet vi har kommer att räcka rätt långt även i gruppspelet. För varken Ryssland eller Italien håller den klass som Australien, Kina och Nederländerna gör.
Italien har exempelvis jätteproblem för tillfället. De har radat upp fiaskoresultat i Cypern cup: 0–3 mot Nordkorea, 1–4 mot Belgien och i dag hemska 0–6 mot Schweiz. Hur bra Ryssland är får vi sannolikt känna av på onsdag, har jag räknat rätt blir de vår motståndare då – om de inte vinner mot Danmark i kväll.
I dag mötte alltså Sverige ett reservbetonat Nederländerna. Mitt tips är att bara två spelare från dagens startelva, målvakten Sari van Veenendaal och kanske mittfältaren Jackie Groenen, även är med i den nederländska startelvan i EM-premiären. Fast det kan bli så att att Groenen får ge plats åt Anouk Dekker.
Skall jag leka Sarina Wiegman (det är så hon heter, förbundskaptenen för oranjevrouwen) skulle jag dock starta EM med: van Veenendaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Mandy van den Berg, Kika van Es – Sherida Spitse, Danielle van de Donk, Groenen – Shanice van de Sanden, Vivianne Miedema och Lieke Martens.
I den andra halvleken i dag körde båda lagen halvt reservbetonat. Då var Nederländerna det bästa laget. De har rullat på fler spelare under turneringen och hade mer ork. De hade även mer offensiv kvalitet med inbytta duon Miedema och Martens.
Jag tror att Sundhage hade fått ut mer av den här turneringen om hon spelat med ett reservbetonat lag i dag och sparat startelvan till en placeringsmatch. Nu har Sundhage slitit hårt på sin startelva, vilket gör att hon inte lär få ut max av laget på onsdag heller.
Vilka fler svar fick vi då i dag?
Ett var att det känns fortsatt tunt på ytterbacksplatserna. Jessica Samuelsson är en världsback, Jonna Andersson börjar hålla landslagsklass, men bakom dem känns det tunt. Hanne Gråhns kan kanske bli en landslagsspelare, men hon är inte där ännu. I nuläget håller jag Lina Nilsson och Elin Rubensson som bättre alternativ, om de vill och kan.
Jag hade gärna sett Fridolina Rolfö testas som toppforward. Hon gjorde det bra i 10-rollen, men tror att hon skulle göra mer nytta som måltavla för uppspelen. Tvärtom hade jag hellre sett Olivia Schough på mittfältet, hon får sällan ut något när hon är forward. I dag var det ju dock inte någon svensk forward som imponerade speciellt mycket.
I och med att Australien vann med 2–1 mot Kina efter ett sent segermål av 16-åriga Ellie Carpenter blir Sverige alltså grupptrea bakom Australien och Nederländerna.
Grupp A avslutas i kväll med matcherna Kanada–Portugal och Danmark–Ryssland. Har jag förstått reglerna rätt blir matchen Danmark–Ryssland avgörande för vilket lag Sverige ställs mot på onsdag. Om Ryssland vinner får vi möta danskorna, annars blir alltså ryskorna.
Spanien är klart för final, de får antagligen möta Kanada. I tredjeprismatchen blir det Australien mot Japan/Danmark/Ryssland.
Matchen om femte pris går mellan Nederländerna och Japan/Danmark/Ryssland. Sverige spelar match om sjunde plats mot Ryssland/Danmark, Island spelar om nionde plats mot Kina/Portugal och slutligen spelar Norge om elfte plats mot Portugal/Kina.
I Cypern cup bör det bli Schweiz–Sydkorea i final och Irland–Nordkorea i tredjeprismatch.
Tidigare i dag har U23-landslaget förlorat mot Japan med 3–1. Höjdpunkter därifrån finns på den här länken.
16.00 är det avspark i Sveriges sista gruppspelsmatch i Algarve cup, och Pia Sundhage väljer att matcha sin tänkta startelva hårt.
Sverige startar nämligen så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Kosovare Asllani – Pauline Hammarlund och Lotta Schelin.
Det laget ligger nära den elva jag skulle ha tagit ut om jag toppat laget utifrån de två första matcherna i Algarve. Men jag skulle inte ha toppat laget till dagens möte med Nederländerna, jag skulle inte ha vågat det.
Jag noterar att Martin Sjögren redan startat med 22 olika spelare i Algarve, något som kanske inte är ett framgångsrecept rent resultatmässigt, men man ger många spelare chansen att visa upp sig, och man minskar skaderisken på nyckelspelarna. I de två första matcherna har jag noterat att Sundhage faktiskt har rullat på fler spelare än hon brukar, vilket jag tycker är positivt.
Men nu faller Sundhage tillbaka i gamla synder, och matchar sina nyckelspelare hårt – något som inte brukar vara så populärt bland spelarnas klubbar. Skaderisken ökar ju med flera hundra procent när man spelar fler än en match i veckan. Hittills har det blivit en skada i Algarve, Elin Rubensson ådrog sig en medelstor bristning i baksidan av vänsterlåret.
Dagens match blir den tredje på mindre än fem dygn, hittills har Sundhage givit sina spelare följande speltid:
Dagens match lär mer likna den mot Australien än den mot Kina. Det holländska laget har mycket fart i offensiven, inte minst genom hypersnabba Shanice van de Sanden. Man har också en av världens vassaste forwards i Vivianne Miedema. Nyckeln till offensiven brukar vara Sherida Spitse:s passningsspel, hennes högerfot är även ett hot i samband med fasta situationer.
Lika farliga som holländskorna är i offensiven, lika sårbara kan de vara i defensiven. De trycker oftast upp backlinjen väldigt högt och spelar lite chansartat. Nu brukar Sverige vara bra på att se till att matcher inte blir vidöppna, men som sagt, dagens tillställning borde bli något helt annat än den stängda historian mot Kina.
Seger är ett måste för att Sverige skall ha chansen att spela final i Algarve. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg är det troliga att inte ens en storseger kommer att räcka, för Kanada och Spanien har varsin finalplats i sina händer inför dagens matcher.
Redan 12.00 spelar U23-landslaget mot Japan. Den matchen går att se här.
Det är kanske ingen nyhet, men det blir bara tajtare och tajtare i världstoppen. I lördags kväll vann England med 1–0 borta mot USA, det var första gången på 29 år som England höll nollan mot USA.
Och glädjen i det engelska laget efter Ellen White:s segermål var verkligen fantastisk. Kolla och njut, det är som om de vunnit en OS-final. Njut även av Lucy Bronze:s ribbskott. Jag tror hon drar till bollen på volley, men det är svårt att se, det kan även vara precis på uppstuds – vilket som är det grym svårighetsgrad på det skottet:
På svensk mark, och i den här bloggen, handlade förra veckans damfotbollsdebatt mer om tröjor med budskap än om fotboll. Här är ett både läs- och tänkvärt inlägg i den debatten från Olof Lundh.
I samband med USA:s match mot England i dag 23.00 svensk tid skall en av tidernas största spelare hyllas.
Det handlar om Christie Rampone, född Pearce den 24 juni 1975, alltså den spelare som gjort näst flest landskamper av alla genom alla tider. Rampone, som fick lyfta VM-pokalen efter VM-guldet 2015, stannade på 311 landskamper. Bara Kristine Lilly har fler, 354.
Christie Rampone
Rampone spelade i USA:s landslag i hela 19 år, och har varit med och vunnit fem stora titlar – vad jag kan hitta är det fler än någon annan spelare. Med stora titlar räknar jag här förstås bara OS och VM – alltså inte världsdelsmästerskap. Rampone blev världsmästare 1999 och 2015 samt olympisk mästare 2004, 2008 och 2012.
Den slitstarka mittbacken har fortfarande inte lagt skorna på hyllan. Men efter VM-guldet 2015 fasades hon ut från landslaget, därmed har det inte funnits någon riktig avslutningsmatch för henne. Och därför kommer hyllningen i dag.
US Soccer är ju väldigt bra på att hylla sina hjältar. Här är deras hyllningsvideo till Rampone:
Kvällens match är andra gruppspelsomgången av She Belives cup, där USA har bjudit in England, Tyskland och Frankrike. I onsdags vann fransyskorna med 2–1 mot England och USA med 1–0 mot Tyskland. Här är höjdpunkter från den amerikanska segern:
Apropå höjdpunkter är här sådana från Spaniens 3–0-seger mot Norge från i går:
Som road av statistik noterar jag att Kanadas Christine Sinclair gjorde sitt 167:e landslagsmål i går. Hon har numera ”bara” 17 upp till världsrekordhållaren Abby Wambach. Sinclair är tvåa på den lista där Mia Hamm ligger trea med 158.
Allra sist bjuder jag på det här två veckor gamla drömmålet från den franska cupen, en halvvolley av Lyons Claire Lavogez som jag lyckats missa tidigare:
Så här en stund efter den dödstråkiga andra halvleken mellan Sverige och Kina är det lätt att vara kritisk och negativ.
Men kan ni tänka er, i dag är jag ändå rätt positiv. Klart mycket mer positiv än de spelare, ledare och tv-experter som man hört uttala sig om dagens svenska 0–0-insats.
Jag har nämligen sett en hel del lovande saker under de här två inledande landskamperna i Algarve cup. Och trots att den svenska finalchansen är mycket liten inför måndagens avslutande matcher är det länge sedan jag var så positiv över det svenska spelet.
Det är ju inte nu i Algarve vi skall vara som bäst. Vi skall hitta ett vägvinnande spel till sommarens EM, och jag hoppas att Pia Sundhage och Lilie Persson ser samma saker som jag.
Pia Sundhage och Lilie Persson
Vad är det då som jag har sett som gör mig positiv? Jo, först och främst två hållna nollor mot lag som var i kvartsfinal både vid VM 2015 och i fjolårets OS-turnering. Kina åkte ur VM 2015 med 1–0 mot USA och man åkte ur OS 2016 med 1–0 mot Tyskland, det är alltså en stark motståndare, som sällan släpper in många mål.
De båda svenska nollorna har inte varit extremt tursamma, utan det känns som att Sundhage äntligen har lyckats hitta en grundtrygghet i sitt lag. En grundtrygghet som ju exempelvis inte fanns i fjolårets OS-turnering. I dag skapade bara Kina en målchans mot det uppställa svenska försvaret.
Två andra väldigt positiva saker i dag var att jag såg en Caroline Seger som hela tiden försökte spela bollen framåt, och en fortsatt pigg Lotta Schelin. Jag hade totalt 5–2 i klara målchanser till Sverige, alla från den första halvleken och tre av de svenska kom på hörnor.
Caroline Seger
Nu var det ju tillfälligt avbrott på SVT under matchens tio första minuter så jag kan ha missat något, men det verkar inte som att det skapades något farligt i någon riktning under de minuterna.
Den första halvleken tyckte jag i stora drag var väldigt bra. Jag var klart med positiv i halvtid än Seger och Lilie Persson, när de intervjuades av SVT. Båda var kritiska mot uppspelen, och visst håller jag med om att det var för dålig klass på ”förstaserven” flera gånger.
De svenska spelarna slarvade med enkla passningar på egen planhalva flera gånger. Dessutom spelade backarna med alldeles för hög risktagning många gånger. Ofta handlade det dessutom om ett väldigt onödigt risktagande, eftersom man slog svåra passningar i situationer där bollmottagaren ändå var felvänd. Risker kan man ta i uppspelsfasen om passningen kan leda till en målchans. Annars bör man jobba med riskminimering i backlinjen under uppspelsfas.
Men det fanns även en hel del positivt i uppspelsfasen, som Magdalena Eriksson:s långa uppspel. Den här gången var det inga ”lycka till-bollar”, utan oftast passningar med bra adress. Eriksson visade att hon vill vara första utmanare till ordinarie mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant.
Det som gör mig mest hoppfull efter de här två matcherna är ändå hur det sett ut när Sundhage minskat ner på antalet djupledslöpare på planen och i stället satsat på fler boll- och passningssäkra spelare. Under de perioderna Sverige bara haft två djupledslöpare på planen har laget varit bra och skapat mycket. Jag tänker dels på den första halvtimmen av den andra halvleken mot Australien, dels på den första halvleken i dag.
Att matcherna blir lite ryckiga beror ju på att spelschemat är tajt och man måste rulla på spelare för att inte utsätta dem för extremt skaderisk. Det positiva här är ju att många spelare får chansen att visa upp sig, och att Sundhage får möjlighet att testa att spelar olika spelare tillsammans. Hittills tycker jag att hon har matchat sin trupp smart och bra i Algarve.
Två spelare som har stärkt sina aktier rätt rejält hittills är Schelin och Hanna Folkesson. Jag hade gärna sett ett mittfält med Folkesson, Seger, Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist bakom Schelin och Fridolina Rolfö i sista matchen i turneringen. Det tycker jag känns som absolut bästa offensiva uppställningen just nu.
Det tror jag också är den uppställning som skulle ha bäst möjlighet att föra en match, vilket ju är något vårt lag av tradition har väldigt svårt med.
I den andra matchen i vår grupp vann Australien med 3–2 mot Nederländerna efter 3–0 i paus. Alla The Matildas mål kom på fasta situationer, antagligen bara för att täppa till käften på mig efter förra inlägget…
Vid Emily Gielnik:s hörna rakt i mål till 1–0 fick Australien både hjälp av vinden och av en svag målvaktsinsats från Loes Geurts. Gielnicks frisparksmål och Alanna Kennedy:s nick är däremot båda högklassiga. Det är även Sherida Spitse:s frispark till 3–2.
Resultaten innebär att Sverige leder gruppen, men får svårt att nå finalen. Det är ju de två bästa gruppsegrarna som får spela final och Spanien och Kanada står båda på full poäng. Kanada vann med 2–1 mot Ryssland i dag och känns redan i praktiken finalklart, de har ju kvar att möta slagpåsen Portugal i sista matchen.
För Spanien väntar Island på måndag, en match där spanjorskorna får räknas som storfavoriter. I dag besegrade man nämligen Norge med klara 3–0. Ett respektingivande resultat, även om norskorna bytt ut stora delar av sitt lag från onsdagens 1–1-match mot Island.
I övrigt i Algarve i dag har Japan besegrat Island med 2–0. Den lilla U20-VM-stjärnan Yui Hasegawa gjorde båda målen, de går att se här. Dessutom gjorde Danmark hela 6–0 på Portugal.
I Cypern cup är Belgien lite av skrällgänget. I dag besegrade man Sveriges blivande EM-motståndare Italien med hela 4–1.
Jag den sista halvtimman. Där satte italienskorna en mycket hög men farlig press, för när belgiskorna kom förbi blev det vidöppet. Det var också Belgien som hade de farliga målchanserna – och gjorde ett snyggt mål – under den kvarten.
Belgien inledde med att spela 2–2 mot Schweiz, och har nu chans att ta sig till final. I Cypern cup har nämligen inget lag fler än fyra poäng efter två gruppomgångar. Målen från Belgien–Schweiz går att se här:
Just Belgien och Schweiz samt Österrike, Sydkorea, Irland och Wales står på fyra poäng med en gruppmatch kvar att spela.
Målen från onsdagens match mellan Skottland och Nya Zeeland finns på klippet nedan, det handlar om mål från Jane Ross, Erin Cuthbert och Kim Little för skotskorna samt Rosie White och Amber Hearn för Football Ferns.
I kväll 19.30 spelar Sverige den andra gruppspelsmatchen i Algarve cup. För motståndet svarar Kina, ett välorganiserat och spelskickligt lag som dock saknar tyngd i offensiven.
Kina föll mot ett ganska reservbetonat Nederländerna med 1–0 i onsdags. I det holländska laget saknades spelare som Lieke Martens, Shanice van de Sanden, Stefanie van der Gragt, Danielle De Donk, Sari van Veenendaal och dessutom var storstjärnan Vivianne Miedema inhoppare.
Nederländerna har något spännande på gång. Vart Kina är på väg är mer svåranalyserat. För ett år sedan trodde jag mycket på det kinesiska lag som imponerade i OS-kvalet. Men i själva OS-turneringen var sedan Bruno Bini:s lag lite av en besvikelse – även om de kom före Sverige i gruppen.
Man tappade självförtroende under sommaren mycket för att hyperviktiga centrala mittfältaren Ren Guixin missade hela OS på grund av en lårskada. Nu är Guixin tillbaka, men Kina har ändå inte återfått självförtroendet. Mot Nederländerna startade man med följande lag: Zhao Lina – Gao Chen, Zhao Rong, Wang Yan, Liu Shanshan – Li Ying, Ren Guixin – Tang Jiali, Zhang Rui, Wang Shuang – Yang Li. Något Sverige bör utnyttja i kväll är att Kinas målvakt Zhao Lina har väldigt dålig tajming i luftrummet.
Fasta situationer kan alltså bli en svensk framgångsfaktor. Innan jag kommer in på den svenska startelvan är här höjdpunkter från Kinas förlust från i onsdags:
Pia Sundhage gör flera ändringar i elvan från segern mot Australien, bland annat får Hilda Carlén chansen från start i målet. Det är även byte på båda mittbackspositionerna samt på två av de offensiva positionerna.
Så här startar Sverige i kväll: Carlén – Jessica Samuelsson, Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Lotta Schelin och Fridolina Rolfö.
Jag har nu kollat in hela matchen mot Australien, och den andra halvleken där var ju riktigt bra. För första gången på länge vann Sverige målchanserna mot ett starkt motstånd, jag fick det till 6–5 i svensk favör. Det positiva här var ju att Sverige hade matchens tre allra bästa lägen. Dock skall man väl vara ärlig och säga att Australien gick miste om en solklar straff i mitten av den andra halvleken, när Nilla Fischer täckte ett skott med händerna.
Men ändå, Sundhage bör ha fått med sig ett antal bra svar från matchen. Som jag ser det stärkte exempelvis Hanna Folkesson och Pauline Hammarlund sina aktier på bekostnad av Elin Rubensson och Stina Blackstenius. Sverige fick längre anfall och större bolltrygghet när Folkesson/Hammarlund kom in efter paus.
Inför matchen uttryckte jag fortsatt tveksamhet kring vänsterförsvaret. Det var också i ytan mellan Linda Sembrant och Jonna Andersson som Australien oftast kunde hota. Ändå börjar jag känna att Andersson kanske, kanske ändå är på väg att växa in i landslagskostymen. Det fattas fortfarande en del bestämdhet i rensningar och nickar, men jag tycker ändå att Linköpingsbacken börjar kännas som en landslagsspelare nu.
Det bästa beskedet i matchen gav ändå Lotta Schelin. Vi får backa bandet två år för hitta en landskamp där Rosengårdsforwarden känts lika vass och bra. Det var riktigt kul att se henne i aktion. Hoppas hon kan hålla den här nivån även framöver. Känslan är att så här pigg Schelin borde vara en utmärkt anfallspartner till Rolfö i kväll.
Även om mycket var bra gör nog Pia Sundhage bäst i att glömma tankarna på att Sverige skall kunna spela ett etablerat anfallsspel mot starkare motstånd. Våra spelare är helt enkelt inte tillräckligt bolltrygga och passningssäkra för att klara av det.
Mot Australien backade vi hem, krympte ytor för de mer bollskickliga australiskorna och spelade på kontring. Segermålet kom i och för sig på ett lite längre anfall, men det kändes mer som undantaget som bekräftar regeln än något att försöka bygga grundspelet kring.
När jag såg matchen log jag lite lätt ibland åt de omdömen som SVT-kommentatorn Chris Härenstam bjöd på. Han älskar att beskriva olika spelare i detalj. Ibland lät det lite som att våra förbundskaptener hade skrivit hans manus om olika spelare.
Jag undrade förresten varifrån uppgiften om att Australien är väldigt bra på fasta situationer kom. Jag har sett The Matildas en hel del, och min bild är att deras styrka är djupledsspelet och snabba, kreativa kombinationer kring straffområdet, som GP:s Eric Hilmersson sa under VM 2015, ”De spelar som Sundhage vill att Sverige skall spela”. Att Australien skulle vara extremt bra fasta situationer har jag däremot inte noterat. Däremot har ju vårt svenska lag i stor utsträckning fått luta sig mot fasta situationer under Sundhages ledning.
Innan jag sätter punkt lite noteringar från andra matcher. U23-landslaget föll i dag med 3–0 mot England. Det svenska målet gjordes av Växjös Anna Anvegård och sorteras in under vinjetten bjudningar:
Sverige fick en bra start på Algarve cup, genom 1–0-seger mot Australien. Jag har jobbat och bara sett fragment av matchen.
Det lilla jag såg verkar Lotta Schelin ha fått ett lyft. Det skall bli väldigt spännande att kolla in matchen och närstudera hennes insats.
När det gäller matchtröjorna med budskap hade jag missförstått det hela. Vet inte om det är jag som är trög – för jag borde ju förstått att de inte kunde spela ens en vänskapsturnering som Algarve i de där tröjorna. Men samtidigt framgick det ju inte speciellt tydligt på förbundets hemsida att det handlar om något slags försäljnings- och marknadsföringskampanj.
Jag tycker fortfarande inte att landslagsspelarna skall ha citat från politiker på sina tröjor, inte ens på träning. Men jag hade nog inte gjort någon större sak av det om jag förstått saken från början.
Tillbaka till det sportsliga. Kollar man resultaten från cuperna i Algarve, Cypern och Istria är ju kanske Spaniens seger mot Japan den mest intressanta. Spanien verkar allt starkare, är det kanske dags för spanjorskorna att skrälla till i sommarens EM?
Av svenskt EM-intresse noteras att Ryssland vann med 1–0 mot Portugal medan Italien föll med hela 3–0 mot Nordkorea. Fler tankar kring onsdagens matcher i kommande inlägg. Då är ju även matcherna i USA slut. I skrivande stund är det 1–1 mellan Frankrike och England.
En blogg om internationell damfotboll 