En dag med krampfokus

Den svenska träningen och den påföljande presskonferensen dagen efter 3–3 mot Nigeria är just avklarad.

På den en timme långa träningen körde de som spelade mer än 20 minuter i går väldigt lugnt, medan de som spelade kortare tid mot Nigeria fick jobba lite hårdare.

På presskonferensen deltog Pia Sundhage, Emma Berglund, Therese Sjögran och läkaren Yelverton Tegner. Jag pratade med Sundhage och Berglund och hann dessutom lyssna lite på vad Tegner hade att säga. Dagens huvudämne var kramp.

Läkare Tegner hade inga bra svar på varför det var så många som krampade mot Nigeria, men han lovade att vända på alla stenar. Han hade heller ännu inget svar på om Emma Berglund, som fått byta på grund av kramp i två matcher i rad, kommer att kunna spela 90 minuter på fredag utan att krampa.

Berglund själv sa att hon inte lägger någon energi på att oroa sig över att få kramp fler gånger. Jag hoppas att hon är rätt, för oro är ju något som ökar risken för kramp…

Sundhage berömde laget för att alla kämpade 100-procentigt trots att inte spelet funkade.

”Vi kämpar, vi får en poäng med oss, vilket är en fantastisk skillnad mot Australien som spelade fantastiskt bra de första 25 minuterna men inte fick en poäng med sig.”

Förbundskaptenen avfärdade den kritik SOK-läkaren Bo Berglund framfört mot att de svenska spelarna inte är tillräckligt förberedda (se förra inlägget) med:

”Det är vi ju. Att prata om krampen, det finns ju naturligtvis både värme och underlag, det finns dålig vätska som kan sänka prestationer. Min amatörmässiga analys av det är att när man utsätts för en sådan press med förväntningar på en själv att vi skall spela bra fotboll, vi har världen chans med ett så bra lag och hela den här biten att vi vill visa. Och så når man inte upp till det… …Det är en mental sak.”

Sundhage avslöjade också att Sverige kommer att variera mellan två olika försvarsspel mot USA. Det blir intressant att se hur det faller ut.

Samtidigt som jag skrivit det här har jag kikat lite mot matchen Frankrike–England. Jag kan inte säga att jag kan göra någon analys av matchen. Men känslan är att fransyskorna hade god kontroll utan att storspela. Matchen slutade förresten just 1–0 efter mål av Eugénie Le Sommer.

Det är dagen efter i Winnipeg

När man vaknade i dag kändes det verkligen som dagen efter. Gårdagens 3–3-match mot Nigeria rätade inte ut några av de frågetecken som funnits kring det svenska laget. Tvärtom väcktes i stället en hel massa nya.

Det största handlade väl om hur det är med fysiken. Den här artikeln där SOK-läkaren Bo Berglund ifrågasätter träningsnivån i landslaget är intressant.

Känslan för tillfället är långt ifrån positiv. Visst har Sverige rest sig efter misslyckade premiärer förr, men då brukar det ändå ha funnits en del positivt att ta med sig. Det positiva i går var ju att vårt lag gjorde tre mål och fick en poäng. Men oron över bristen på eget spel överskuggar tveklöst de positiva sakerna.

Det här blir inget längre inlägg. Jag skall strax åka för att se Sveriges träning och vara med på dagens presskonferens. Där skall bland annat läkaren Yelverton Tegner medverka. Det blir intressant att höra vad han säger. Det blir även spännande att se och höra hur de allmänna tongångarna går så här dagen efter.

Tyvärr krockar den svenska presskonferensen med höjdarmatchen i den här gruppomgången, Frankrike–England. Jag tror på fransk seger, men det blir inte lätt. Det engelska laget har kvalitet. I övrigt i dag skall Spanien vinna mot Costa Rica. Däremot tror jag på kryss mellan Colombia och Mexiko. Slutligen då Brasilien mot Sydkorea. Där är Brasilien favoriter, men jag skulle inte bli förvånad om koreanskorna kämpar till sig poäng.

I dag är Sverige sämsta laget i grupp D

Jag sitter på Investor Group Field i Winnipeg och väntar på andra halvleken mellan USA och Australien.

Och jag börjar känna oro för vårt svenska lag. Sett till dagens matcher är Sverige nämligen den här gruppens sämsta lag.

På ett sätt kan vi förstås vara besvikna över att Sverige tappade en ledning i slutminuterna mot Nigeria. Men sett till hela matchen hade jag 8–5 i målchanser till Nigeria och fyra av de svenska kom på hörnor. Linda Sembrant:s 3–2-mål var alltså enda chansen vårt lag skapade i spel.

Vi skall alltså vara tacksamma att vi fick med en poäng från första omgången. Framför allt oroade det att laget varken var bra offensivt eller defensivt. Backlinjen kändes stabbig och Lotta Schelin blev avklädd av två tuffa markeringsbackar.

Personligen reagerade jag över bytet i halvtid. Att man tog ut Kosovare Asllani var inte så konstigt, men jag frågade Pia Sundhage varför hon inte bytte in Jessica Samuelsson för att säkra defensiven och istället flyttade upp Lina Nilsson ett steg.

Sundhage menade att det kunde vara oroande för Nilsson att hamna på en ny position igen när hon hade haft en tuff halvlek. Möjligen, men personligen tycker jag att det är oförklarligt att man släpper in Olivia Schough i det läget. Vi ledde ju med 2–0 och behövde stabilitet.

Stabilitet lär behövas i de två kommande matcherna också. För i första halvleken i den pågående matchen har Australien visat vilket fantastisk bra lag man är. Vänsterkanten med Caitlin Foord och Sam Kerr är grym och Emily van Egmond och Katrin Gorry äger centralt mittfält. Länge såg USA stabbigt ut, men på slutet av halvleken visade man sin tyngd. Fast det är tydligt hur USA saknar bollvinnare på mittfältet. Det måste Jill Ellis göra något åt om klackens ”I believe that we will win” skall slå in i det här mästerskapet.

Det är 5–3 i målchanser till Australien och 1–1 i mål. Oavsett hur det här slutar har Sverige en väldigt jobbig väg till slutspel. Jag får återkomma med fler funderingar kring Sveriges premiär senare. Nu börjar strax den andra halvleken här.

Det är igång

VM är i gång för svensk del. Kaoset i mediacentret är också över. Vi lyckades till slut få en mängd biljetter till den mixade zonen. Därmed blir det en hel del för mig att jobba med de närmaste timmarna. Nästa inlägg dröjer sannolikt till någon timme efter USA–Australien, alltså mycket tidig morgon svensk tid. Vi hörs.

Det blev den väntade laguppställningen

Sverige har just släppt laguppställningen för dagens match. Det blev exakt den väntade – alltså den jag skrev i min lilla matchguide.

Här i presscentrat på Investor Group Field är det just nu rätt upprörd stämning bland oss svenska reportrar. Knappt någon av oss har nämligen fått tillgång till den mixade zonen efter dagens matcher. Inte ens TT har fått biljett.

Våra chanser att göra vårt jobb är alltså högst begränsade. Vi är uppskrivna på en reservlista och skall strax få besked om det blir någon mixad zon för oss. Nervöst.

I övrigt är det ju inte bara Sveriges grupp som drar i gång i dag, kanadensisk tid. Matchen Japan–Schweiz är en hyperintressant drabbning mellan mästarinnorna och ett potentiellt uppstickarlag. Det känns lite kryssvarning på den matchen.

Mötet Kamerun–Ecuador känns inte som någon sportslig höjdare. Men den kan gälla avancemang till åttondelsfinal.

Äventyr i Winnipeg, dag 3: En mängd småsaker

Det är mindre än två timmar till avspark och jag sitter inne i presscentret på Investor Group Field. Efter att ha gått en liten sväng utanför VM-arenan och sett alla hundratals amerikanska supportrar börjar man komma i rätt stämning.

VM-stämning i Winnipeg

VM-stämning i Winnipeg

Ju mer man tänker på det desto viktigare blir den här matchen. Seger och avancemanget är i det närmaste klart. Då kan laget dessutom spela avslappnat mot USA. Poängförlust eller förlust och resan mot slutspel blir betydligt snårigare. Dessutom finns risken att alla de frågetecken som följt med in i mästerskapet blir ännu större.

Det här inlägget tänkte jag dock ägna åt annat en kvällens match. Efter några dagar i Winnipeg börjar man få ett litet grepp om staden – om det nu går. Det finns nämligen ingen riktig stadskärna utan allt är väldigt utspritt. Med svenskkoppling har jag noterat ett stort Ikea-varuhus och ett stort ABB-kontor.

Fotbollsmässigt känns det som att det börjar bli lite VM-feber. Det har varit en hel del artiklar i lokalpressen.

Winnipegtidningar

Winnipegtidningar

Och:

Winnipeg Metro 8 juni 2015

Winnipeg Metro 8 juni 2015

Ett annat intressant exempel var att den sportbar i centrala stan där jag var i lördag visade damfotboll på sina största tv-skärmar och Stanley cupfinalen på mindre.

Damfotboll på stora skärmen Stanley Cupfinalen på de små.

Damfotboll på stora skärmen Stanley Cupfinalen på de små.

Matchen Kanada–Kina satte dessutom publikrekord för ett kanadensiskt landslag på hemmaplan alla kategorier. Hade en ishall tagit över 50000 hade rekordet sannolikt varit herrhockeyns, men nu är det alltså damfotbollens.

När man kollar vad nordamerikansk media har skrivit hade alltså Sports Illustrated ett nummer som innehöll en mängd VM-sidor. Där har tidningens damfotbollsreporter Grant Wahl och den amerikanske guldcoachen från 1999 Tony DiCicco rankat lagen efter fysisk styrka och teknik. Något överraskande anses det svenska laget ha begränsad fysik, men hyfsat god teknik. Lika överraskande har Hollands teknik fått bottenbetyg.

Sports Illustrated bedömer VM-lagens fysik och teknik

Sports Illustrated bedömer VM-lagens fysik och teknik

I samma tidning fastnade jag även för en annons. Någon som tror på det här budskapet?

Kelley O'Hara - byggd av chokladmjölk

Kelley O’Hara – byggd av chokladmjölk

Jag har försökt hänga med lite i vad som skrivs även i övrig internationell press. Jag läste om att Nigerias Asisat Oshoala nyligen skulle ha utnämnts till världens bästa spelare av brittiska BBC. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Rätt är att hon vann en omröstning bland BBC:s lyssnare/läsare. Det är alltså ingen expertjury som valt henne.

Matchguide Sverige–Nigeria

I kväll smäller det. Sverige ställs mot Nigeria i vår VM-premiär. Här är en kort guide till matchen.

Arena: Investor Group Field i Winnipeg, eller som den heter under VM: Winnipeg Stadium.
Matchstart: 22.00 (15.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 21.40.
Domare: Ri Hyang Ok, Nordkorea.
Väder: Det förväntas bli soligt och varmt, 27 grader vid avspark.
Odds: 65–35 i svensk favör. Mitt tips är svensk seger med 2–1.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.

Kommentar: Även om Nigeria har ett lovande lag skall Sverige vara det starkare laget i nuläget. Men premiärer är ofta nerviga historier och nigerianskorna har inget att förlora. Dessutom har det ju funnits många frågetecken kring det svenska laget. Både när det gäller skadesituationen och när det gäller försvarsspelet.

Alla spelare tränade i dag och alla skall vara friska. Eller det kanske skall stå ”friska,” för det är rätt många skavanker och Pia Sundhage lär tvingas växla en hel del i sin elva under turneringen om alla skall hålla hela vägen. Det finns ju frågetecken för en mängd spelare.

Exempelvis känns tejpningen av Kosovare Asllani:s knä större och större för varje dag. Och Lotta Schelin mötte media med en ispåse kring sitt högerknä. Hon kommer att spela med smärta men är inte speciellt bekymrad för tillfället.

Nigerias Super Falcons är ett lag jag sett väldigt lite de senaste åren. Däremot har jag sett deras U20-lag flera gånger, alltså det lag som bildar stomme i VM. U20-laget har varit riktigt vasst i sina offensiva omställningar, något Sverige kommer att behöva se upp med i dag.

Jag har sett att flera svenska medier har roats av det faktum att veteranen och division 2-spelaren Perpetua Nkwocha finns med i truppen. Dra inte förhastade slutsatser och se det som ett svaghetstecken, utan ta det mer som att hon är med som vägvisare för en ung och talangfull trupp. Nkwocha är en legendar i Nigeria och är någon som de unga kan se upp till.

I grupp D spelas även matchen USA–Australien kommande dygn. Där är det 90–10 till USA på förhand. Men med tanke på hur darrigt USA har uppträtt på sistone skall man inte helt avskriva The Matildas. För Australien kan spela avslappnat mot amerikanskorna. Australiens viktigaste match kommer ju i andra gruppomgången, mot Nigeria. Där skall Sam Kerr och de andra säkra avancemang till åttondelsfinalen.

För USA:s del rapporteras att Alex Morgan är tillbaka i full träning och att hon är redo för spel. Det skulle dock förvåna om hon är med i startelvan redan i premiären. USA har råd att spara sin superstjärna till mer avgörande matcher.

Solo i nytt blåsväder

Dagen innan USA går in i årets VM släpptes nya uppgifter om Hope Solo och den misshandelsanklagelse som hon slapp undan i fjol.

Vid dagens amerikanska presskonferens handlade många av frågorna om just Solo:

Både förbundskapten Jill Ellis och Solos rumskompis Carli Lloyd hävdade dock att de inte visste så mycket om ärendet och att det ligger så långt tillbaka i tiden att det känns överspelat. Utan att säga det rakt ut bekräftade Ellis att de senaste uppgifterna inte förändrar läget, utan att Solo vaktar USA:s mål mot Australien i morgon.

Den matchen kommer jag för övrigt att se på plats. Jag har sökt biljetter till den mixade zonen där media möter spelarna efter matchen, men efter att ha sett hur liten den mixade zonen är här i Winnipeg och med vetskapen om hur många amerikanska journalister som är på plats, känns det inte som att många svenska reportrar kommer att få träffa amerikanskorna i morgon. Tråkigt.

Frågan är ens om alla vi svenskar kommer åt den mixade zonen efter Sveriges match. Besked om vilka som får tillträde får vi först i morgon. Det här är förresten ytterligare en riktigt dålig insats från VM-organisationen. Sånt här brukar alltid vara klart dagen innan vid mästerskap.

Häng med i VM via youtube

Arrangemanget här på plats i Winnipeg är väldigt långt ifrån perfekt, men om ni inte redan märkt det så tänkte jag här uppmärksamma att Fifa gör ett mycket gott jobb på youtube under VM.

Presskonferenserna både direktsänds och finns ganska snabbt efteråt för återseende dessutom kommer höjdpunkter från matcherna snabbt upp på Fifas youtubekanal.

I dag (kanadensisk tid) har jag bara sett sporadiska delar av de båda spelade matcherna, men alla mål finns ju alltså snabbt att se. Här är de tio fullträffarna som Tyskland producerade mot Elfenbenskusten:

Och här är fyra norska mot Thailand:

Det som är lite förvånande, men ändå glädjande med Fifas klipp är att även omdiskuterade domslut dyker upp i klippen. På det här klippet behöver man ju exempelvis inte tvivla på att Holland skall tacka domaren som undvek att blåsa straff för Nya Zeeland:

Jag såg ju som bekant bara andra halvleken av Hollands match i går. Efteråt kunde jag läsa på svenska sajter att Holland hade imponerat. Nu vet jag inte hur talande Fifas klipp är, men visst kan man säga att det är en imponerande effektivitet att göra mål på sin enda målchans. Men sett till klippet kändes ändå holländskorna väldigt tandlösa.

Det om de matcher som har spelats hittills. Fifas youtubekanal erbjuder alltså även alla presskonferenser, både före och efter matcherna. Personligen hade jag tänkt att se alla dagens fyra här i Winnipeg. Men när arrangören inte klarat av att fixa så att det går att äta vid arenan kände jag efter fem timmar att kroppen inte orkade mer utan mat. Därför stod jag över Australiens presskonferens och kikade på den i efterhand här istället:

Minns ni förresten tävlingen om tidernas VM-mål? Den vanns av Abby Wambach – något som väl kan diskuteras. Jag röstade ju personligen med hjärtat och har väl därmed egentligen ingen talan. Men som jag skrev i det första inlägget är Wambachs mål långt ifrån det snyggaste, men det var viktigt.

Vill man se en kavalkad av höjdarmål från tidigare VM är här drygt tre minuter med 100 snygga mål från de tidigare sex VM-turneringarna:

Äventyr i Winnipeg, dag 2: Vilket spektakel

Sannolikt är det inte av fördel för någon VM-arrangör att jag upplevde mina tre första mästerskap i Tyskland. De var alla otroligt välordnade med grym service.

Ännu så länge imponerar knappast de kanadensiska VM-värdarna. Medieservicen håller ingen VM-klass och presskonferenserna hittills i dag har varit rena spektakel.

Sverige var först ut. Det skulle vara 30 minuter med Pia Sundhage, Lotta Schelin och Caroline Seger. Fotograferna kördes ut efter 55 sekunder. Sundhage sa:

”Hoppas de hann ta någon bild.”

Och efter 11,5 minuter hade det gått en halvtimme. Det enda vi hann höra var att Sverige:

* …tar en match i taget.
* …har sett fram emot att det äntligen börjar.
* …har fokus på det som man skall göra – spela fotboll.

Matnyttigt. Som grädde på moset hölls allt på engelska så att etermedia inte kunde utnyttja svaren.

Det roligaste på presskonferensen är den väska som börjar spela musik 4,45 in i klippet nedan. Musiken hörs dåligt på klippet men var väldig tydlig i rummet, något säkert Seger kan intyga… Allra roligast var att den nigerianska reportern som ägde väskan inte märkte något samt att hon blev arg över att någon (Aftonbladets Kristoffer Bergström) hade burit ut hennes väska.

Eftersom vi gick miste om en kvart med landslagets nyckelpersoner blev det efter många om och men en mixad zon efter träningen. Det gjorde att vi tvingades välja mellan att gå på Nigerias presskonferens eller Sveriges mixade zon. En funktionär sa:

”It’s still something”

Tyvärr var den mixade zonen så sen, svensk tid, att vi på lokaltidningar inte hann få hem några texter. Men vi fick i alla fall veta att underlaget på Investor Group Field är hårt som i Toronto – alltså dåligt. Fast Sundhage ville inte ta ordet dåligt i sin mun, hon sa istället:

”Det är lite annorlunda än det vi har tränat på, men det blir alldeles utmärkt. Det är ganska bra det här, vi slipper ju en massa linjer, det är en fotbollsplan – så det är bra.”

Med den mixade zonen reparerade alltså arrangören sitt misstag hjälpligt. Att vi i media inte har tillgång till mat på arenan är sämre. Vi erbjuds bara en godisautomat. Långt ifrån VM-klass.

Det är inte heller VM-klass att arrangören inte har namn på Nigerias förbundskapten eller lagkapten Evelyn Nwabuoku på deras presskonferens. Det är knappast professionellt att kalla dem coach och player. Däremot är den nigerianska presskonferensen underhållande. Coach Edwin Okon vidhåller att han inte studerar motståndarna. Inte ett dugg.

Tack för fantastiska år, Janne Hansson

I väntan på Sveriges presskonferens med Pia Sundhage, Lotta Schelin och Caroline Seger tänkte jag ta chansen att göra ett avsteg från damfotbollen för att uppmärksamma att i dag är sista dagen vi på BT-sporten publicerar en text från Jan Hansson.

Från och med nu är Hansson pensionär, eller sportkrönikör emeritus som han själv kallar det. Vi som fått jobba med en av svensk sportjournalistiks riktiga legendarer är alla otroligt tacksamma för allt vi fått uppleva och lära oss. Tack för fantastiska år.

Här är en avskedsintervju med den reporter som för cirka tio år sedan kallades Sveriges bästa sportjournalist av Aftonbladets klassiske krönikör Lasse Sandlin.

Sinclair pallade för pressen

En lätt darrig Christine Sinclair rullade in en straff på övertid inför 53 058 åskådare och VM fick bästa möjliga start.

Så kanske man inte ser det i Kina – men för intresset här i Kanada var förstås 1–0-segern otroligt viktig.

Själv satt jag på en sportbar och följde matchen. Eller matcherna. För jag såg först herrfotbollens största match i år, Champions Leaguefinalen, och sedan VM-premiären.
Den första matchen såg jag till stor del ihop med en yngre, manligt dominerad publik. Sedan gick många av de unga männen hem och ersattes av kvinnor i olika åldrar lagom till VM-premiären.

Dagens högsta jubel i sportbaren kom när Juventus kvitterade mot Barcelona. Det finns tydligen en stor grupp Italienättade invånare här i Winnipeg. Fast jag skulle säga att jublen för Barcelonas alla tre mål också överröstade det jubel som kom när Sinclair avgjorde med sitt 1–0-mål för Kanada.

Det var ändå straffmålet som berörde mig mest. Tänk att Kanadas egen superstjärna får chansen från straffpunkten på övertid i en VM-premiär på hemmaplan. Över 53000 åskådare förväntar sig att hon skall göra mål.
Det går liksom inte att föreställa sig den press hon måste ha känt när hon stegade fram till straffpunkten. Visst, träffen var långt ifrån klockren. Men placeringen av bollen, just i insidan av stolpen gjorde ändå skottet otagbart. Starkt.

Personligen tyckte jag att domslutet från Kateryna Monzul var korrekt. Det hindrar inte att jag tvivlar på att den ukrainska domaren hade blåst en sådan straff till Kina på övertid.

Senare i natt svensk tid har Holland också vunnit sin match med 1–0. Lieke Martens satte bollen läckert i bortre hörnet, precis som hon gjort flera gånger för Göteborg. Martens blev matchvinnare, men hon borde/kunde också ha blivit syndabock. För den mexikanska domaren Quetzalli Alvarado blundade för en solklar straff när just Martens sprang ner Hannah Wilkinson med cirka tio minuter kvar att spela.

Jag såg bara en halvlek av matchen – den andra. Och där imponerade inte Holland speciellt mycket. De brukar ju vara bollsäkra och kunna döda tid genom att spela runt bollen. Så såg det dock inte ut, utan Nya Zeeland förde spelet och hade mest bollinnehav. Och borde alltså även ha haft en straff.

Totalt sett efter första omgången i grupp A är det mina båda favoriter i topp. Det här är dock en så jämn grupp att inget är avgjort ännu. Visst har Kanada och Holland ett bra utgångsläge, men matcherna Kanada–Nya Zeeland och Holland–Kina i nästa omgång är båda ganska ovissa.

Från dagens matcher tycker jag ändå att Kanada var det lag som imponerade mest. De skapade alla matchens målchanser mot Kina – även de två kinesiska. Mittbacken Lauren Sesselmann hade ett par riktigt svaga minuter och gav bort ett friläge och tvingade lagkompisen Desiree Scott att dra på sig en farlig frispark. Frisparken slog Wang Lisi i båda stolparna. Där var det bara millimetrar från ett riktigt drömmål.

Kina är välorganiserade och har en grymt bra målvakt i Wang Fei, men det är svårt att bara försvara sig långt i ett VM. Och anfallsspelet lyste helt med sin frånvaro. Precis som med Holland hade jag förväntat mig att kinesiskorna skulle kunna ha lite bättre passningsspel. Nu var det Kanada som hade klart störst bollinnehav.

I Kanada imponerades jag mest av mittbacken Kadeisha Buchanan. Hon är en fantastiskt stor talang. Jag skäms lite att jag glömde henne när jag nyligen listade kandidater på vilka som är aktuella att bli VM:s bästa U21-spelare. Fast jag tröstar mig lite med att även Fifa gjort samma misstag. Buchanan är ju en självklar kandidat. Hon är sannolikt världens bästa unga back och hon är bara 19 – hon fyller inte 20 förrän i november.

Att Kanadas skulle sluta 1–0 var ju förresten en riktig lågoddsare. Räknar vi bort inofficiella landskamper, som 0–0-mötet med Nigeria, så står kanadensiskorna nu på sex raka 1–0-matcher. Fyra av dem är segrar, två är förluster.

Det om matcherna i grupp A. I morgon (kanadensisk tid – i dag svensk tid) lär det bli mer ojämnt i VM. Då drar nämligen grupp B igång med matcherna Norge–Thailand och Tyskland–Elfenbenskusten.

Personligen kommer jag att ägna en stor del av dagen åt att lyssna av läget inför Sveriges premiär. Alla fyra lagen i grupp D kommer till Investors Group Field för presskonferenser i morgon. Även om dagen-innan-presskonferenser brukar vara rätt tråkiga blir det intressant att höra hur tongångarna låter från de olika lagen. Vi hörs.

Äventyr i Winnipeg, dag 1: Tacklingar i hissen

Memorial Field i Winnipeg

Memorial Field i Winnipeg

Bilden ovan föreställer Memorial Field i Winnipeg. Där bakom det som ser ut som en svart mur, men är ett svart skynke, har just vårt svenska VM-lag avslutat en blöt träning.

Vi i media fick chansen att se de första 45 minuterna av träningen. Men när regnet kom efter 25 tyckte jag att det var nog och gick in för att blogga.

Inför träningen var det pressträff med Lilie Persson och tre spelare; Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran och Emilia Appelqvist. All svensk riksmedia är på plats så man fick inte direkt någon ensamtid med Sjögran eller Dahlkvist. Som väntat var Appelqvist däremot inte lika populär, så jag henne gick det att få en enskild intervju med.

Inom kort kommer ni att överösas med artiklar om nämnda tre spelare. Dahlkvist berättade om att nigerianskorna är kaxiga på spelarhotellet och tacklas i hissen. Dahlkvist hade inte tacklat tillbaka, hon sparar tacklingarna till matchen på måndag. Sjögran sa väl inget som välter kiosker, men verkade ha gott självförtroende och var på gott humör. Hon sa även att det svenska laget skall se Kanada–Kina ihop i eftermiddag lokal tid. Appelqvist hoppades få speltid och tyckte att det var väldigt lätt att komma in i laget. Hon varnade även för oförutsägbara Francisca Ordega, som ju var i Piteå under knappt två år.

När övriga svenska spelare anlände hit till Memorial Field sa Lotta Schelin till GP:s Eric Hilmersson att det skall döna på måndag. Hoppas hon syftade på fotboll och inte på vädret. Hon verkade i alla fall på strålande humör – det är något som ger mig lite hopp.

Jag hann byta några ord med Mimmi Löfvenius på vägen till planen. Hon visste inte exakt vad som gäller för henne, Marija Banusic och Marina Pettersson Engström, men sannolikt blir det hemresa efter första matchen för trion.

Noterbart från dagens träning är att alla var med utom Hedvig Lindahl – som hade planerad vilodag.

För egen del känns det som att den här veckan i Winnipeg kan bli ett riktigt äventyr. Parallellt med VM, där ju publikmagneten USA spelar sina två första matcher i staden, så drog festivalen ”Pride of the Prairies” igång i går. Krocken gjorde att det var jättesvårt att hitta boende i staden.

Jag lyckades till slut hitta ett rum. Så i går kväll checkade jag in som inneboende hos Melanie i ett villaområdet i utkanten av stan. Den drygt 30 minuter långa bussresan i morse från Melanies lilla hus in till centrum var spännande. Eller rättare sagt deprimerande. Jag har bara varit här i 16 timmar ännu, men hittills ligger Winnipeg mycket högt upp på topplistan över de tråkigaste städerna jag har varit i. Mycket högt.

Nu tänkte jag ta mig till VM-arenan Investors Group Field, eller Winnipeg Stadium som den kallas på Fifa-språk. Dels för att bekanta mig med miljön där, dels för att hämta min ackreditering. Det är ju först när man har den där plastbiten hängande om halsen som man på allvar känner att man är del av ett mästerskap. I dag var vi sju svenska reportrar utan ackreditering som fick hjälpas in på träningen av förbundets presschef Rebecca Hedin.

Sedan hoppas jag kunna se lite av både Champions Leaguefinal och dagens båda VM-matcher. Visst börjar febern att stiga?

Ett trött tips av gruppspelet

Det är mindre än 24 timmar till avspark och jag befinner mig sedan några timmar tillbaka i Winnipeg, där Sverige går in i turneringen på måndag.

Jag hade 22,5 timmar från dörr till dörr så det är synd att säga att jag är pigg när jag skriver det här. Men jag kände att jag får försöka anpassa mig till kanadensisk tid så fort som möjligt genom att tvinga kroppen att vara vaken någon extra timme.

Jag har ju tidigare rankat lagen och bedömt deras chanser att gå vidare. Nu tänkte jag tippa grupperna. Så här går det:

Grupp A:
1) Kanada
2) Holland
3) Nya Zeeland
4) Kina

Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Elfenbenskusten
4) Thailand

Grupp C:
1) Japan
2) Schweiz
3) Kamerun
4) Ecuador

Grupp D:
1) USA
2) Sverige
3) Australien
4) Nigeria

Grupp E:
1) Brasilien
2) Sydkorea
3) Spanien
4) Costa Rica

Grupp F:
1) Frankrike
2) England
3) Colombia
4) Mexiko

Min gissning är att Colombia och Spanien blir de grupptreor som missar slutspelet. Jag tror nämligen att Colombia och Mexiko kryssar i sin inbördes match och att Colombia stannar på en poäng. Dessutom tror jag det kan bli en del kryss i grupper E, vilket fäller Spanien.

Mer än så orkar jag inte bjuda på nu. Det har blivit dags att sova. Vi hörs.

Nytt konkurshot över Umeå IK

Det blev ett inlägg till innan Kanadaresan, ett kort med tråkigt innehåll.

Tidigare i dag gick Umeå IK ut på sin hemsida och förklarade att klubben hotas av konkurs. 1,3 miljoner kronor är det som saknas. Läs hela deras inlägg här.

Nyheten kom oväntat för mig. Jag trodde att klubben hade sanerat ekonomin och numera stod på stabila ben. Så var det inte. Därmed fick jag även en förklaring till varför tränare Maria Bergkvist sa som hon sa häromveckan.

UIK har rest sig från kriser förr. Vi får verkligen hoppas att man gör det även den här gången.