Kategoriarkiv: Pia Sundhage

Seger var bäst, eller?

Publicerad den av
2

En match återstår av EM, men jag har så smått börjat sammanfatta mästerskapet. I morgon presenteras exempelvis mitt allstarlag i BT.

Det var svårare än vanligt att ta ut ett sådant den här gången. För inget lag har ju imponerat rakt igenom, och framför allt var det svårare än vanligt att hitta offensiva spelare. Men mer om det laget i morgon.

I dag har jag dessutom räknat ihop mina snittbetyg på de svenska spelarna från EM:s fem matcher.

Högst med 3,4 i snitt hamnade Caroline Seger och Marie Hammarström. På delad tredjeplats med 3,2 hittar vi Nilla Fischer och Kosovare Asllani, och femma på 3,0 hamnar Lotta Schelin.När man sitter med facit brukar man alltid ångra några betyg. Men med tanke på att jag hade cirka 20 minuter från de flesta matchernas slutsignal tills alla texter skulle vara lämnade så fanns det inte tid till så mycket analys och eftertanke – utan det gällde att gå på instinkt.

Då hamnade alltså vårt centrala mittfält högst. Hammarström har höjt sitt betyg genom att leverera lysande hörnor under hela mästerskapet. Seger genom att alltid vara spelbar, alltid vilja ha bollen.

Men samtidigt som jag alltså placerar Seger högst är jag så här i efterhand väldigt kluven till hennes insats. För skall man hårdra det så är Seger lite som Danmark, medan Marie Hammarström är som Norge.

Caroline Seger

Caroline Seger

Alltså, det ser bra ut när Seger spelar, och hon är väldigt bolltrygg. Hon lugnar ner det svenska spelet – vilket är betydelsefullt. Men hon är alldeles för sällan inblandad i farliga målchanser.

Hammarström däremot ser lite kantig ut, lite seg. Men hon är väldigt smart, och passningar från hennes vänsterfot leder till väldigt mycket konstruktivt.

Tillbaka till Seger, och kluvenheten. För utöver de höga betygen – som jag inte är ensam om – är hennes officiella statistik från EM verkligen ingen rolig läsning. Se själv:

Mål: 0
Assist: 0
Avslut mot mål: 0
Avslut utanför: 3

Vår offensiva spelmotor har alltså inte ett enda avslut mot mål på fem matcher.

När jag ser om Sverige–Tyskland hör jag duktiga expertkommentatorn Malin Swedberg säga i början av den andra halvleken att hon vill att Seger skall ha bollen oftare. Uttalandet får mig att börja fundera. Det väcker följande frågor:

Skall verkligen Seger ha bollen när det drar ihop sig i viktiga matcher? Hur ofta gör hon avgörande insatser? När såg någon henne i en viktig landskamp senast göra de här patenterade insticken som det pratas så ofta om?

Nu finns det saker som inte syns i den där statistiken. Vad jag kan minnas är Seger trots allt inblandad i två svenska EM-mål, hon har andraassist till 3–0-målen både mot Finland och Island.

Det hindrar inte att min uppfattning är att en av Pia Sundhage:s viktigaste uppgifter under de kommande två åren blir att försöka öka Segers effektivitet. Skall Sverige kunna vinna avgörande matcher mot de lag som är topp fyra i världen måste hon slå betydligt fler högklassiga passningar än hon gör nu. Det måste vara ett större hot mot motståndarna när hon får bollen.

För Caroline Seger har så mycket talang att hon borde kunna göra större avtryck i statistiken över mål, assist och avslut än hon gör.

Nu blev det här inlägget rätt negativt. Men jag vill avsluta med att poängtera att jag alltså trots allt tycker att Caroline Seger har gjort ett bra EM. Hon är liksom bäst, fast hon borde kunna vara ännu bättre…

Sverige–Tyskland 0–1

Publicerad den av
7

Det var en fantastiskt bra match, där jag upplevde att Tyskland ändå totalt sett var något bättre.

Vårt lag bjöd på en riktigt bra avslutning – och kvitterade. Men vi fick på vaga grunder se kvitteringen dömas bort. Därmed har Sverige spelat färdigt i EM.

Som en sammanfattning kan man säga att Tysklands svacka tyvärr inte var så djup som vi hade hoppats. När de provade vårt försvarsspel i den första halvleken klarade vi inte riktigt testet.

Efter matchen har jag lyssnat av ett stort antal spelare, samt Pia Sundhage, i den mixade zonen. Det har varit en ocean av besvikelse, men också beundran över vilket stöd publiken erbjöd, som till och med stannade kvar efter matchen.

Den enda tyska spelaren jag lyssnade på var Nadine Kessler, som var väldigt glad över att Sverige sköt upp sin backlinje så högt i den första halvleken. Och dessutom lämnade ytor framför den, vilket skapade möjligheter för tyskorna att spela sig förbi vårt försvar.

Dessutom sa förbundskapten Silvia Neid att tyskornas fina insats berodde på att de mötte ett bra lag, och därmed fick hjälp med att dra upp tempot i matchen.

Det är sent nu, och jag orkar inte göra den stora analysen. Men jag tycker ändå att vårt svenska lag har överraskat mig positivt under EM. Vi var bättre än jag väntat. Tyvärr var vi inte tillräckligt bra, vilket innebär att finalen på söndag spelas mellan Tyskland och något av våra båda västra grannländer.

Många frågor, snart får vi svaren

Publicerad den av
1

Semifinalen Sverige–Tyskland börjar närma sig, och även om jag fortfarande bär på känslan av att det kommer att bli svensk seger så korsas den av allt fler frågor.

Hur stark är egentligen historiens makt?

Vilken betydelse kommer den tolfte spelaren att få?

Kan vi verkligen upprätthålla den makalösa effektiviteten?

Hur hanterar de svenska spelarna ett eventuellt underläge?

Klarar Sverige den press en straffläggning innebär?

Hur klarar vårt vänsterförsvar av att hantera hyperoffensiva ytterbacken Leonie Maier?

Hur står sig vår backlinje när den hamnar under press?

Kommer tyskorna att göra som Danmark, ta bort Nilla Fischer ur matchen. Och vad skulle det innebära för våra uppspel?

Och så vidare. Många frågor blir det.

En intressant ställer Johanna Reimers på Expressen i dag. Hon undrar om det finns någon svensk plan B. I samband med genrepet mot England minns jag att Pia Sundhage konstaterade att man inte hade någon sådan, i varje fall inte då.
Jag har tappat mina anteckningar från den matchen, så jag minns inte ordagrant hur vår förbundskapten uttryckte sig. Men jag har för mig att det hade med hennes korta tid vid rodret att göra, och med att hon fick överge sin ursprungliga spelidé som byggde på spelvändningar, för i stället gå all in på fart.

Det bästa som kan hända i kväll är förstås att Sverige gör som mot Island, ett par snabba mål. Men det kan man inte räkna med. Och jag är lite rädd att tiden talar för Tyskland. För ju längre matchen lider, desto större risk att tankarna dyker upp om hur det brukar sluta mot tyskorna.

Två gånger under 2000-talet har vi för övrigt besegrat dem. Det har varit i Algarve cup 2002 och 2009. Båda gångerna har vi tagit ledningen före paus, och även utökat till 2–0 innan tyskorna närmat sig.

Nu är det ju ett lite sargat tyskt lag vi möter, men risken är stor att kammen växer på våra motståndare om de kommer i överläge. Så det bör undvikas.

Och farten talar ju för Sverige. Bara vi får in passningarna bakom Tysklands backlinje har vi trumf på hand.

Dessutom har ju Sundhage fortfarande inte förlorat en enda match som svensk förbundskapten. Och det vore ju väldigt synd att bryta den trevliga sviten i kväll…

Slutligen noterar jag att kvällstidningarna har olika startelvor. Lisa Dahlkvist ingår i båda, medan en tidning har kör med Josefine Öqvist, en med Antonia Göransson. Valet är intressant, då Öqvist garanterat är bättre på att hantera pressen, medan Göransson normalt sett har högre kapacitet.

Jag har ingen aning vilken uppställning som är rätt. Däremot har jag från säkra källor hört att de välspridda uppgifterna om att Olivia Schough skulle ha varit snubblande nära startelvan både mot Danmark och mot Italien skall ha varit felaktiga i båda fallen.

Känslan säger Sverige–Norge i final

Publicerad den av
2

I morgon spelar Sverige EM-semifinal mot Tyskland. Och med tanke på gårdagens resultat finns det anledning att kalla matchen för en moralisk final.

I varje fall är det självklart att vinnaren i matchen Sverige–Tyskland kommer att vara favorit i finalen. Däremot känns båda semifinalerna vidöppna. Det är faktiskt så nära 50–50 som det bara kan bli.

I finalen lär favoritskapet hamna på typ 65–35 i svensk eller tysk fördel. Fast å andra sidan vet man ju hur starkt Norge brukar vara i en eventuell final. Eller hur det brukar gå för danska lag på svensk mark.

För övrigt är jag lite stolt över att jag flera gånger påtalat att Frankrikes kanske största hot i EM var deras egen medaljfrossa. Dock tippade jag ändå fransk seger mot Danmark, vilket innebar att jag bara satte tre av fyra kvartsfinaler.

Inför dem tippade jag även de åtta lagens startelvor. Utfallet blev hyfsat:

Sverige – 10 rätt
Island – 10 rätt
Tyskland – 9 rätt
Italien – 9 rätt
Norge – 11 rätt
Spanien – 10 rätt
Frankrike – 10 rätt
Danmark – 10 rätt

Notera att jag valde ett upplägg som Pia Sundhage hade varit nöjd med, och skrev hur många rätt – och inte hur många fel – jag hade…

Dags för nya tips. Dock struntar jag i att gissa startelvor den här gången. För det känns svårt nog att pricka in rätt tipstecken i semifinalerna.

* Sverige–Tyskland
Gamla Ullevi i Göteborg, i morgon 20.30

Jag hade inte möjlighet att besöka varken den svenska presskonferensen eller träningen i dag. Men rapporterna därifrån säger att Sundhage kan vara på gång att göra två byten i startelvan. Ut skulle kantspelarna Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist gå, och in skulle Lisa Dahlkvist och Antonia Göransson komma.

Ändringarna känns inte orimliga. Men jag undrar samtidigt lite varför Sundhage skulle visa det öppet för media, när 45 av 60 minuter på träningen var stängda. Kan det kanske handla om ett försök att finta tyskorna?

Medan Sverige har imponerat med en makalös effektivitet, och genom att verkligen använda publikstödet som en hjälp, har Tyskland hackat sig genom turneringen.

Men det finns en enorm potential i det tyska laget. Hittills har dock inte Silvia Neid fått pusselbitarna att falla på plats. Det är givetvis ingen fördel att Celia Okoyino da Mbabi är ett frågetecken inför morgondagens drabbning. Men faktum är att det kan räcka med någon mindre justering för att tyskorna skall få igång sitt spel på allvar.

Inför det här mästerskapet var min känsla att Sverige befann sig på en nivå under Tyskland och Frankrike. Den känslan finns inte längre kvar. Tvärtom är jag övertygad om att vi har chans mot tyskorna – en bra chans. Inte minst med hjälp av stödet från ett fullsatt Gamla Ullevi.

Kampen om mittfältet kommer att bli otroligt viktig. Får Sverige utrymme att sikta in bollar bakom, eller utanför, tyskornas sega mittförsvar har vi en jättechans att vinna. Vår snabbhet i offensiven är nämligen ett tänkbart segervapen. Men om tyskorna i stället vinner kampen om mitten, då blir vårt lag vingklippt, och då kommer vårt försvarsspel att ställas på riktigt svåra prov.

Tipset: Jag skulle inte satsa alla mina besparingar på det, för det är inte så att jag känner mig hundraprocentigt säker på min sak – långt ifrån. Men den känsla jag bär på är att Sverige blir ena laget på Friends Arena på söndag. Det svenska favoritskapet i semifinalen är dock bara 51–49.

* Norge–Danmark
Nya Parken i Norrköping, torsdag 20.30.

Även det här är alltså en ytterst oviss match. Båda lagen har visat grym defensiv stabilitet, men sämre spets.

Det innebär inte att det är två lag med liknande spel som möts – utan nästan tvärtom. Danmark har imponerat genom att vara bolltryggt, och spelskickligt. Dock leder det stora bollinnehavet till alldeles för få avslut.
Jag tycker ju exempelvis inte att 26–4 (som det är justerat till) i avslut till Frankrike i kvartsfinalen känns talande. Danskorna ägde ju minst en halvtimma, och borde ha avlossat fler skott i matchen.

Och faktum är ju att Danmark har säkrat minst ett EM-brons utan att ha vunnit en enda match under 90 minuter. Däremot har man segrat i en lottdragning och i en straffläggning. Det är ju faktiskt ganska udda.

Norge spelar en väldigt rak fotboll. Men de gör det bra, och de har EM:s bästa målvakt hittills i Ingrid Hjelmseth, duktiga mittfältare i Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen och Solveig Gulbrandsen och fart i Kristine Hegland. Dessutom har måltjuven Ada Stolsmo Hegerberg nu spräckt mästerskapsnollan – vilket är ett stort plus för laget.
Man väntar dock fortfarande på att Caroline Graham Hansen skall få till det. Där har norskorna ett stort sparkapital.

Tipset: Det faktum att Norge kontrar med mycket folk, och har en vassare forward än danskorna, gör att jag tippar norsk seger. Fast inte heller här känner jag mig speciellt säker på min sak, utan nöjer mig med 55–45 i norsk favör.

* Slutligen någonting annat. Jag har under EM inte bistått med lika många länkar med mål och höjdpunkter som jag brukar. Men på uefa.com finns en utmärkt videosida, där man kan se alla mål och höjdpunkter.

Tyskland är Tyskland

Publicerad den av
Svara

I dag har jag varit på en mycket trevlig svensk pressträff i Falkenberg. Jag har ju tidigare kritiserat den svenska mediastrategin vid flera tillfällen.

I dag blir det en hyllning. För det var väldigt trevligt att anlända till Strandbaden i dag. Både för att alla spelare och ledare fanns tillgängliga. Men också för inramningen, med mängder av unga, förväntansfulla autografjägare väntandes utanför hotellet.

Landslaget skriver autografer utanför Strandbaden.

Landslaget skriver autografer utanför Strandbaden.

När alla spelare står till medias förfogande blir pressträffarna mer avslappnade, och inte så stressiga. Och vi i media får chansen att göra fler än en artikel. Kul att landslagsledningen verkar ha lärt sig att det är så man gör öppet mål.

Själv hann jag med snack med Charlotte Rohlin, Antonia Göransson, Sara Thunebro och Kosovare Asllani. Och så hann jag med ett kort tårtkalas med morgondagens 30-åring, Josefine Öqvist.

Det sista först. Det var när jag knäppte den här högst oskarpa bilden som Jossan insisterade på att jag också skulle ta en tårtbit. Och vem kan tacka nej till lite prinsesstårta?

Josefine Öqvist med tårta

Josefine Öqvist med tårta

Jossan är för övrigt en fantastisk personlighet. Hon är alltid sig själv, alltid så skönt spontan att man bara måste tycka om henne.

Thunebro slog sig också ner vid tårtbordet. Där uttryckte hon sin stora beundran för före detta lagkamraten Dzsenifer Marozsan:s talang. Just Frankfurtforwarden är helt klart ett av de stora hoten mot en svensk finalplats.

Skall man sammanfatta vad spelarna sa om Tyskland så kan man göra det med två korta meningar:

”De är en maskin.”

Och:

”Tyskland är Tyskland.”

Det första citatet har väl inte gällt hittills under det här mästerskapet. Det andra går det däremot inte att ha några synpunkter på…

Jag noterade för övrigt att tyskorna spelade 4–4–2 med Anja Mittag och Celia Okoyino da Mbabi som forwards i går. Oavsett om Mbabi kan spela eller inte lär nog Marozsan vara tillbaka i startelvan på onsdag.

Apropå Thunebro så varierar uppgifterna om hon är på gång att sluta eller inte. Jag har sett uppgiften i dag. Men själv dementerade hon att hon skulle sluta när jag pratade med henne i förra veckan. Å andra sidan konstaterade hon att hon är kontraktlös, sin egen agent och inte svarar på mobiltelefonen under EM.

Slutligen strålade Asllani av självförtroende. Kanske inte så konstigt när hon toppar EM:s assistliga på fyra assist. De fem tvåorna har två vardera. Bland dem finns för övrigt Thunebro och Lotta Schelin.

Som avslutning av det här inlägget tänkte jag lägga upp den aktuella, svenska poängligan i EM:

7 poäng (5+2): Schelin
5 poäng (1+4): Asllani
3 poäng (3+0): Nilla Fischer
2 poäng (2+0): Öqvist
2 poäng (1+1): Marie Hammarström
2 poäng (0+2): Thunebro
1 poäng (0+1): Therese Sjögran, Sofia Jakobsson och Lisa Dahlkvist.

Dessutom har Italien gjort ett självmål åt oss.

Personligen saknar jag Caroline Seger på den här listan. Det är inte så att jag tycker att hon har varit dålig under EM, inte alls. Tvärtom tillhör hon de två–tre svenska spelare som jag har givit genomgående högst betyg. Men Seger får gärna fixa några poäng mot Tyskland på onsdag.

Tyskland och Gamla Ullevi nästa

Publicerad den av
2

Tyskland motsvarade favorittrycket och besegrade Italien med 1–0. Därmed blir det en hyperintressant semifinal på Gamla Ullevi på onsdag.

I och med den tidiga avsparkstiden för dagens svenska semifinal fick man för första gången under EM chansen att göra hela jobbet vid en Sverigematch, alltså skriva även nyhtestexterna själv.

Därför höll jag på och jobba under hela Tysklands match, och har i princip inte sett en minut av den. Därför kan jag inte ge någon som helst kommentar till deras sportsliga insats.Däremot konstaterar jag att jag fick två fel vardera i den tyska respektive italienska startelvan. Att Anja Mittag skulle återfå kantplatsen på Melanie Leupolz bekostnad var väl ingen jätteskräll. Men att Silvia Neid skulle bänka Dzsenifer Marozsan var betydligt mycket mer oväntat.

Nu visade det sig vara lyckat, då ersättaren Simone Laudehr blev matchvinnare. Dock såg jag hur Marozsan i sitt inhopp bjöd på en läcker frispark, där Nadine Kessler borde ha gjort mer av ribbreturen.

Tyskland är alltså återigen i semifinal i ett EM. Den här gången har man tagit sig fram utan att ha imponerat på vägen. Fast man behöver inte vinna matcherna med 4–0, det räcker med uddamålssegrar.

En kollega konstaterade i presscentret att under åren på 1980- och 90-talet, när det tyska herrlaget snubblade sig genom gruppspelen, vann de ofta till slut de stora titlarna. Nu flyger herrlaget genom gruppspelen, men missar oftast finalerna.

Om damlaget kommer att kopiera gamla tiders tyska herrlag återstår att se. Men klart är att Tyskland definitivt har kapacitet att vinna både semifinal och final.

Samtidigt står det också klart att det kan dröja länge innan vi nästa gång får en så här bra chans att besegra tyskorna.
För det är ju ingen tvekan om annat än att vårt lag har imponerat klart mycket mer än det skadedrabbade tyska, på vägen till onsdagens drabbning.

Och vårt lag kommer att bäras fram av ett fullsatt Gamla Ullevi. Man behöver inte vara tankeläsare för att se hur våra spelare njuter av att spela inför fullsatta läktare på hemmaplan.

Man behövde inte heller vara tankeläsare för att se hur besviken Margret Lara Vidarsdottir var när hon klev av Örjans vall i dag. Det isländska laget orkade inte ladda om efter det oväntade avancemanget till kvartsfinal. Och det tidiga svenska målet var förödande. Eller som Gudbjörg Gunnarsdottir uttryckte det:

”Det som absolut inte fick hända hände. Vi släppte in mål efter två–tre minuter, och då var hela vår matchplan körd. Vi skulle spela som mot Holland – kompakt, och hålla nollan så länge som möjligt.”

Det är förresten kul att man kan göra alla intervjuer med motståndarna på svenska efter en EM-kvartsfinal. Och jag måste säga att jag tycker att det är charmigt att höra isländskorna prata svenska med exempelvis skånsk eller stockholmsk dialekt.

För att kort kommentera den isländska insatsen så tyckte jag att man kunde se hög klass hos Sif Atladottir. Jag tyckte även att Dagny Brynjarsdottir visade intressanta takter. Det roligaste för de isländska fansen i dag var dock att de båda 18-åringarna Glodis Perla Viggosdottir och Elin Metta Jensen visade spännande kvaliteter i sina korta inhopp. Känslan är att Island kan nå fler mästerskap under en ganska lång framtid.

Sverige behöver inte titta flera år framåt. Vi nöjer oss med tre dygn.

Men först en liten tillbakablick på dagens fantastiska uppvisning i Halmstad. Sverige gjorde mål på de tre första målchanserna, och vårt lag hade dödat matchen efter 19 minuter.

Det mesta var bra i dag. Som jag skrev i det förra inlägget så var det här den bästa, mest helgjutna insats jag har sett landslaget göra under Pia Sundhage:s ledning.

Man kan tycka att det motstånd Island erbjöd var svagt, och så var det i dag. Men jobbet skall göras. Och att ha 3–0 efter 19 minuter i en EM-kvartsfinal är självklart makalöst bra – oavsett motstånd. Bra också att Sundhages order om skytte gav utdelning redan efter 2,40. Marie Hammarström har en vass bössa, och nu har hon blivit målskytt i såväl VM, OS som EM.

Extra roligt i dag var att Lotta Schelin och Kosovare Asllani faktiskt spelade ihop. Positivt också att Antonia Göransson gjorde ett inhopp som både sprutade av energi, och av vilja att återta platsen i startelvan.

Skall man leta oroande saker så är det att vi har spelat bra i varannan match, och lite mindre bra i varannan den senaste tiden, enligt:

* England – bra.
* Danmark – halvbra.
* Finland – bra.
* Italien – halvbra.
* Island – mycket bra.

Nu kommer det att krävas ytterligare två mycket bra insatser för att vinna den där pokalen som tyskorna annars prenumererat på under en väldigt lång tid. Det finns alltså inget utrymme för några halvbra insatser kommande vecka.

Ett frågetecken finns också för vårt försvarsspel, och framför allt för backlinjen. Defensivt har vi inte ställts på några riktigt svåra prov hittills. Ändå har det svajat lite både mot Danmark och mot Italien. På onsdag kommer det svåra provet. På onsdag är det upp till bevis.

Men det är även upp till bevis för Tyskland. För det kan inte vara lätt att ställas mot det snabba svenska anfallsspelet. Det är ju inte en snabb spelare att plocka bort, utan tre – eller kanske till och med fyra.

Känslan är att det blir riktigt intressant på onsdag. Jag längtar redan.

Guide till EM-kvartsfinalerna

Publicerad den av
7

Inför gruppspelet rankade jag alla EM:s lag, och försökte gissa deras startelvor. Jag prickade inte speciellt rätt varken när det gäller rankingen eller de tolv startelvorna. Eller jo, Sveriges premiärelva satte jag trots allt…

Men trots att utfallet av min förra ranking var tveksam så gör jag ett nytt försök nu inför kvartsfinalerna.

Här är min guide till de fyra kvartsfinalerna:

* Sverige–Island
Örjans vall, Halmstad, i morgon söndag 15.00

Jag kommenterade Island ganska ingående i det förra inlägget. När det gäller Sverige gissar jag att Pia Sundhage kommer att match laget ungefär som hon gjorde mot Finland – alltså sanslöst offensivt.

Det talar för att Lina Nilsson och Sofia Jakobsson återkommer i startelvan trots att Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist var två av Sveriges allra bästa spelare mot Italien.

Det innebär också att jag tror att Therese Sjögran får börja på bänken, trots hennes succéinhopp senast. Men hon lär säkert få göra ett inhopp.

Det här är min teori om hur Sundhage tänker, och skall väl räknas som en kvalificerad gissning.

Hos Island drog Holmfridur Magnusdottir på sig sin andra varning i turneringen i andra övertidsminuten mot Holland. Det innebär att hon är avstängd, vilket är en klar försvagning av den isländska offensiven.

Mitt tips är att Island startar med övriga tio spelare från startelvan mot Holland, och att Magnusdottir ersätts av Harpa Thorsteinsdottir.

Troliga startelvor:
Sverige: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Island: Gudbjörg Gunnarsdottir –  Dora Maria Larusdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Dagny Brynjarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Harpa Thorsteinsdottir, Rakel Hönnudottir – Margret Lara Vidarsdottir.

Tipset: 80–20 i svensk favör.

* Tyskland–Italien
Myresjöhus Arena, Växjö, i morgon söndag 18.00

Tysklands nya, unga lag har varit ojämnt hittills. Många av spelarna ingick i det lag som spelade final i F20-VM i fjol, som också var ganska ojämnt. När de fick tidig utdelning spelade de makalöst fin fotboll. När de inte gjorde mål i sin startoffensiv var de däremot inte lika imponerande.

Minns bland annat att de krossade USA i gruppspelet. 3–0-segern var i underkant. Men i finalen förvaltade de inte sina chanser, och i stället kunde USA kontra sönder tyskorna. Det blev ju amerikansk 1–0-seger där.

Det stämmer väl med det tyska lag vi har sett i EM. Mot Island spelade de stundtals uppvisningsfotboll. I matchen efter föll de för första gången på 17 år i en EM-match, 1–0 mot Norge.

Så om Tyskland får hål på Italien på ett tidigt skede lär det kunna bli stora siffror. Annars kan faktiskt italienskorna skrälla. Tyskornas vänsterförsvar känns inte hyperstabilt, och Melania Gabbiadini är en av turneringens allra bästa högeryttrar.

Frågan är hur Silvia Neid resonerar kring sin startelva. Nu när Jennifer Cramer och Lena Goessling åter är tillgängliga gissar jag att hon går tillbaka till de spelare som krossade Island. Fast säker är jag inte. Det skulle kunna bli ett gäng förändringar efter förlusten – även om den inte verkade tynga tyskorna speciellt mycket.

Stämmer det Antonio Cabrini sa inför Sverigematchen så är mittbacken Laura Neboli redo för spel hos Italien. Det lär vara betydelsefullt, då hon håller till i Duisburg och känner till alla de tyska anfallsspelarna. Hon ersätter alltså troligen Roberta d’Adda i mittförsvaret.

Annars lär Italien spela med samma lag som besegrade Danmark med 2–1 i förra veckan. För även om Elisa Camporese åter är spelklar tycker jag att Sandy Iannella var så bra mot danskorna att jag tror att hon åter får förtroendet.

Troliga startelvor:
Tyskland: Nadine Angerer – Leonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Nadine Kessler – Lena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Melanie Leupolz – Celia Okoyino da Mbabi.

Italien: Chiara Marchitelli – Elisa Bartoli, Laura Neboli, Cecilia Salvai, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Sandy Iannella – Patrizia Panico.

Tipset: Tyskland är favorit till 75–25.

 * Norge–Spanien
Guldfågeln Arena, Kalmar, måndag 18.00

Det här är den på förhand klart mest ovissa kvartsfinalen. Det är två helt olika spelstilar som möts, och jag tror att det här passar Norge bäst.

Spanien kommer att rulla runt bollen, medan norskorna lugnt kan få koncentrera sig på kontringar. Det borde passa dem bra. Norskorna har varit imponerande stabila i defensiven, vilket trots allt är ganska oväntat. Målvakten Ingrid Hjelmseth har utstrålat säkerhet, och hon har ju faktiskt inte släppt in ett enda spelmål.

Känslan har ju varit ett tag att Norge håller på att bygga något bra. Det bör minst leda till brons i EM.

För Spanien är det en framgång att ha nått kvartsfinal. Känslan är att de har blivit lite sämre för varje match, och att de är nöjda med att ha avancerat ur gruppspelet.
Å andra sidan kan de spela avslappnat nu, för medalj vore klart mer än vad någon hade förväntat sig från dem.

När det gäller startelvorna är de inte helt självklara. Spanien har roterat en aning. Men jag tror att de gör som mot Ryssland, alltså satsar på att ha med sina båda 90-talister Alexia Putellas och Vicky Losada i startelvan.

Hos Norge fick Even Pellerud angenäma problem när en reservbetonad uppställning besegrade Tyskland. Jag tror dock att han återgår till det lag som slog Holland i andra omgången. Här känner jag mig dock väldigt långt ifrån säker.

Apropå inget är det anmärkningsvärt att Ingvild Isaksen bokförts för segermålet mot tyskorna när det är så tydligt att Elise Thorsnes, om än ofrivilligt, är sista norska på bollen.

Troliga startelvor:
Norge: Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Trine Rönning, Marit Fiane Christensen, Toril Akerhaugen – Caroline Graham Hansen, Solveig Gulbrandsen, Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen, Kristine Hegland – Ada Stolsmo Hegerberg.

Spanien: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Vicky Losada – Alexia Putellas, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete.

Tipset: Jag ser Norge som knapp favorit till 55–45.

* Frankrike–Danmark
Linköping Arena, måndag 20.45

Frankrike blev enda fullpoängaren i gruppspelet, medan Danmark lottades vidare efter att bara ha tagit två poäng.

Utgången av den här matchen borde alltså vara självklar. Inte minst med tanke på att Frankrike har massor av matchvinnare, medan Danmarks problem är just att man saknar en utpräglad spjutspets.

Fast det finns ett stort MEN här. Frankrike har ju aldrig tagit en medalj i landslagssammanhang. I tre raka mästerskap har de fallit på målsnöret. Nu borde det inte vara möjligt. Men efter att ha sett fransyskorna på ett närmast absurt sätt rada upp missade målchanser i tidigare medaljchanser inser jag att de har en mental barriär att besegra här.

Får fransyskorna hål på danskorna bör det här alltså bli en enkel historia. Men för varje minut som Danmark håller nollan kommer det mentala spöket att växa bland de franska spelarna.

Och jag har sett Danmark ge toppländer bra matcher förr. De har ju flera riktigt bolltrygga spelare, med Katrine S Pedersen och Pernille Harder i spetsen. Frågan är dock om Kenneth Heiner-Möller kör vidare på det lag han hade i början av turneringen, eller det han spelade mot Finland. Jag tror att han återgår till samma startuppställning som mot Sverige och Italien.

Hos Frankrike slutar jag inte att förvånas över att inte förbundskapten Bruno Bini bygger sitt lag kring Lyons centrallinje, utan att spelare som Louisa Necib, Elodie Thomis, Eugenie Le Sommer och Amandine Henry ofta är bänkade från start.
Henry lär inte få spela alls i slutspelet. För övriga tre finns det nog en plats i startelvan, och jag gissar att Necib får den, men det kan lika gärna bli Le Sommer, som är trea i EM:s poängliga med två mål och två assist.

Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Louisa Necib, Camille Abily, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Sofie Junge Pedersen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Mariann Gajhede Knudsen, Johanna B Rasmussen – Pernille Harder.

Tipset: Fransyskorna är hela EM:s guldfavoriter nu. Därmed är de förstås också jättefavoriter i den här matchen, 90–10.

Står Sverige för trycket?

Publicerad den av
Svara

Om ganska exakt ett dygn är Sveriges kvartsfinal mot Island färdigspelad. Då vet vi om det svenska laget kommer att klara av att motsvara favorittrycket.

Då vet vi om det varit någon underskattning inblandad i spelet.

För Sverige är förstås megafavoriter. Och det med rätta. Jag har hoppat mellan 80–20 och 90–10 i svensk favör sedan det blev klart att Island väntar i kvartsfinalen.

Och just favorittryck och underskattning är två farliga svenska motståndare i morgon. Det är dessutom två faktorer som islänningarna trycker hårt på i försnacket. Men även Islands lag bör faktiskt tas på allvar.

För snacket om att Sverige redan är klart för semifinal köper jag inte. Island är för bra för att vi skall kunna jogga vidare till onsdagens match på Gamla Ullevi.

Visst vann vi med förkrossande 6–1 i Algarve i vintras. Men den matchen skall vi inte ta som måttstock på skillnaden mellan lagen.

Isländskorna slog oss i Algarve 2011, och vid mötet i Växjö i april hade vi väldiga problem att skapa öppna målchanser. Där kvävde isländskorna länge det svenska anfallsspelet på ett riktigt framgångsrikt sätt. Och i den matchen saknade ändå Island nyckelspelare som Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir.
Ja, de saknade även Holmfridur Magnusdottir, men det gör de ju även i morgon – så där blir det ingen skillnad.

Vid dagens presskonferenser garanterade Pia Sundhage att någon svensk underskattning inte är aktuell. Även Caroline Seger var inne på samma linje. Jag hoppas att de har rätt, och att 6–1-segern bara bidrar med positiv energi.

Vid Islands pressträff tidigare i dag tyckte Sif Atladottir att Sverige varit kaxigt i överkant inför matchen. Hon sa att:

”De svenska tidningarna säger att det här blir lätt. Spelarna säger att det blir lätt. Men vi får se i morgon. Det står 0–0 när vi börjar.”

Och i går skrattade Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir åt artiklarna som ropade ut att Island är en svensk drömlottning.

Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir kollar in rubrikerna.

På presskonferensen nyss här på Örjans vall sa Lara Vidarsdottir att hon gärna såg att matchen avgörs på straffar:

”Vi skall hålla nollan i 93 minuter – eller 120. Blir det straffar är det bara roligt. Vi har en riktigt bra målvakt också, som är van vid att ta straffar.”

Undrar om det svenska laget skulle ha samma känsla inför ett straffavgörande? Ja, Kristin Hammarström skulle ha det. Hon älskar straffar – vilket ju är otroligt bra. Men de svenska straffskyttarna vacklade mot Danmark, och jag ser helst att det här är avgjort långt innan en eventuell straffläggning.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Lara Vidarsdottir fick för övrigt också en fråga om vad lagets guldfisk – eller gullfiskur, som det heter på isländska – betyder i morgon. Hennes svar löd:

”Det är bra att ha något man kan skoja om. Men i morgon är det ingen fisk som gäller. Då skall vi spela en fotbollsmatch.”

Jag sitter i presscentret nu. Alldeles nyss jublade de isländska journalisterna över ett EM-guld på 800 meter från JEM i friidrott. En reporter vände sig till mig, och sa:

”Det kanske är en aptitretare inför i morgon. Fast det tror jag egentligen inte…”

Inte jag heller. Men jag är väl medveten om Sveriges facit i utslagsmatcher. Faktum är att vi bara besegrat Australien i sådana sedan VM-succén 2003.

Sedan 2004 har vi två segrar och sex förluster i utslagningsmatcher. Det är spelarna medvetna om, men alla hävdar att snacket om kvartsfinalspöken bara är snack. Så här sa Seger om det i dag:

”Det är inget jag lägger någon större vikt vid. Det är ny match, nytt lag, nytt mästerskap och det som varit har varit.”

Om trycket från publik och media är svenska hot så lär den tryckande värmen i Halmstad däremot vara en fördel för Sverige. För den gör det svårare för Island att orka kämpa kopiöst. Det var faktiskt även Islands förbundskapten Siggi Eyjolfsson inne på i går.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

En annan sak som talar för Sverige är Lotta Schelin, och hennes effektivitet. Jag har varit lite skeptisk mot henne under EM. Och faktum är att jag tycker att hon har gjort fyra halvdana halvlekar så här långt.

Men trots det leder vårt affischnamn EM:s skytteliga. Och efter straffmissen mot Danmark har hon varit närmast 100-procentig när chanserna har kommit. Det är ett tecken på hög klass. Och det ser jag som en otroligt viktig faktor inför morgondagens match.

För vi kommer att ha mycket boll på Islands planhalva. Och vi kommer att få lägen. Men för varje chans vi missar kommer isländskornas självförtroende att öka. Så en fortsatt effektiv Lotta Schelin känns som en viktig nyckel till svenskt semifinalspel.

För övrigt fick Schelin rejält beröm från Pia Sundhage angående utstrålning och vältalighet på presskonferenserna. Jag kan bara hålla med. Lotta Schelin är fantastisk i intervjusituationer. Hon kanske inte pratar i stora rubriker, men hon är alltid trevlig och rolig att prata med. Hoppas det blir lika trevligt i morgon.

EM – en publiksuccé

Publicerad den av
1

Så här på den sista dagen av EM:s gruppspel är det ju hög tid att hylla EM-arrangörerna för att de lyckats locka så mycket folk till matcherna.

På förhand har ju det stora frågetecknet varit hur man skall få folk på alla de matcher som inte innehåller Sverige. Visst har det varit några riktigt usla siffror under EM, men på det stora hela tycker jag absolut att man kan prata om succé.

10346 på Tyskland–Norge i går är ju exempelvis otroligt bra. Det är den högsta publiksiffran någonsin i ett EM för damer, om man räknar bort finaler och hemmalagets matcher. 8861 på Tyskland–Holland är för övrigt den näst högsta siffran någonsin i den kategorien. Mer om det går att läsa här.

Det stora intresset gör att man nu har öppnat halva den övre våningen på Friends Arena till finalen. Det innebär att ytterligare cirka 10000 finalbiljetter är släppta, och att kapaciteten nu ligger på 40000. Mer info om det finner du här.

Som utsänd journalist missar man mycket av själva festen utanför arenorna. Men i tisdags hann jag ta en sväng in till centrala Halmstad och besöka Fan Zone. Jag kom lagom för att se när Camp Swedens supportermarsch drog i gång. Det var trevligt, med mycket folk i rörelse. Här är ett videoklipp från avmarschen:

Dessutom har jag ju bara följt Sverige, och därmed inte känt av hur EM-stämningen varit på de andra spelorterna. Men känslan har varit positiv, och den här krönikan av Daniel Enestubbe på Smålandsposten vittnar ju i alla fall om att det har varit EM-succé i Växjö.

Även framför tv-apparaterna har det varit succésiffror. Jag har tidigare berättat om att premiären mot Danmark i snitt sågs av 1 490 000 tittare, vilket motsvarar en andel på 46,5 procent. Som mest sågs den matchen av 1 705 000 personer.

Det var även cirka 1,5 miljoner tittare på andra halvleken i Sverige–Italien i tisdags. Och en match som Italien–Finland hade 355 000 tittare, vilket förstås är bra på svensk tv.

Utöver tv, så jobbar båda kvällstidningarna på högvarv med sin bevakning av mästerskapet. Deras jobb är verkligen värt beröm. Sådant får de tydligen också gott om från sina läsare.

Så en kort återkoppling till några tidigare inlägg. De uttalanden från Pia Sundhage om landslagets tillgänglighet som jag nämnde i förra inlägget har blivit en artikel i Aftonbladet, och en artikel i Expressen.

Jag tycker som jag skrivit att landslaget/förbundet har gjort flera misstag i sitt arbete med hur spelarna lanseras mot media. Men jag tycker inte på något sätt att Sundhage behöver be om ursäkt för sin egen tillgänglighet, för den är fantastisk. Verkligen fantastisk.

I ett blogginlägg från i går gör Olof Lundh samma iakttagelse som jag har gjort – nämligen att Sundhage måste få mer hjälp i sitt utmärkta arbete att marknadsföra damfotbollen.

Skrällar som ger olika känslor

Publicerad den av
Svara

När man vänder EM ryggen en stund står skrällarna som spön i backen. Den isländska var riktigt, riktigt kul. Den norska var däremot mindre bra för de svenska finalchanserna.

Själv var jag på svensk pressträff i Falkenberg i morse. Sedan åkte jag hem till Borås för att bevaka min moderklubb Elfsborg i kvalet mot Champions League. På Borås Arenas läktare följde jag med förvåning resultatrapporteringen från grupp B.

För att Island skulle kunna skrälla sig vidare till kvartsfinal från en grupp med Tyskland, Norge och Holland, det hade jag aldrig kunnat tro. Efter isländskornas svaga insatser under våren rankade jag ju som bekant dem som sämst i hela mästerskapet.

Nu har jag inte sett mer än Dagny Brynjarsdottir:s mål från dagens match. Det var för övrigt riktigt snyggt. Men det isländska laget har verkligen gjort en bragd som kvalar in bland Europas åtta bästa. Hade jag haft en hatt…

Dagny Brynjarsdottir

Dagny Brynjarsdottir

För övrigt väntar nu antingen Sverige eller Frankrike för Island i kvartsfinal. Även om Island är ett riktigt kämpalag hade jag inte haft något emot att vi fick möta Sara Björk Gunnarsdottir och hennes kompisar i Halmstad på söndag.

Den andra skrällen gjorde mig inte speciellt positiv. Det är förstås kul för Norge att få vinna sin grupp. Men resultatet innebär att Tyskland hamnar på Sveriges halva i slutspelsträdet, och det är inte lika kul.

För även om det tyska laget inte har fått till spelet hittills i EM så hade man ju helst att vi sluppit dem så långt in i turneringen som det bara går. Nu kan vi ställas mot dem redan i semifinal. Det känns inte bra.

I morgon får vi för övrigt definitivt besked om vilket motstånd som väntar i kvartsfinalen. Alternativen är numera nere i fyra. Så här ser slutspelsträdet ut i sin helhet:

Övre halvan:
Söndag 15.00 i Halmstad: Sverige mot Island eller trean i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Söndag 18.00 i Växjö: Italien–Tyskland.

Undre halvan:
Måndag 18.00 i Kalmar: Norge mot tvåan i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Måndag 20.45 i Linköping: Frankrike mot Danmark eller Island.

Det om läget i turneringen efter kvällens matcher. I förmiddags var jag alltså på svensk pressträff i Falkenberg. Och det var helt klart den bästa sedan det öppna huset i Stenungsund veckan innan premiären.

Pia Sundhage, samt fem spelare från gårdagens match var på plats (Lotta Schelin, Caroline Seger, Therese Sjögran, Sara Thunebro och Marie Hammarström). Och det fanns mer tid till att göra intervjuer för oss skrivande reportrar än vid de senaste träffarna. Bra.

För övrigt tog Sundhage upp tillgängligheten vid gårdagens officiella presskonferens. Hon förklarade, och ursäktade, varför hon inte hade stått till medias tjänst mer än hon har gjort under mästerskapet.

Och i dag kom jag in mitt i ett resonemang från Sundhage om hur mycket mer press det är på spelarna att ta ansvar, och vara ambassadörer, för sin sport än vad det är på många andra idrottare.

Det ligger förstås mycket i det.

Men jag tycker inte att det skall vara press på Sundhage eller spelarna att ta ansvar för hur man jobbar mot media under pågående mästerskap. Där måste de få hjälp och handledning av andra. Men man får lätt uppfattningen att intresset för damfotboll är högst begränsat på förbundets kommunikations- och marknadsföringsavdelning.

Olika besked kring Asllani

Publicerad den av
Svara

Uppdaterat inlägg:

Sverige är ett bättre lag än Italien, och skall förstås ta minst den poäng i kväll som krävs för att vinna gruppen.

Sverige har högre ranking, och fler profiler. Dessutom har vårt landslag ännu inte förlorat under ordinarie tid under ledning av Pia Sundhage.

Sveriges senaste förlust var förresten OS-kvartsfinalen mot Frankrike den 3 augusti i fjol. Sedan dess har vi spelat elva landskamper mer sju segrar och fyra kryss som resultat. Målskillnaden är 30–10.

Men trots att vi är favoriter och har bra statistik lär det inte bli lätt i kväll. Italien är försvarsstarkt, och höll ju nollan genom alla EM-kvalets tio matcher. Dessutom har man precis som Sverige bara släppt in ett mål på sina två slutspelsmatcher.

Patrizia Panico

Patrizia Panico

Man har vassa offensiva vapen i smarta bollmottagaren och straffområdesspelaren Patrizia Panico och kvicka teknikern Melania Gabbiadini. Mot Danmark tyckte jag även mittfältaren Alessia Tuttino imponerade, samt att vänsteryttern Sandy Ianella visade klass.

Italien har även ett sparkapital i duktiga Duisburgbacken Laura Neboli, som börjar bli spelklar efter skada. Dock sa förbundskapten Antonio Cabrini vid gårdagens presskonferens att man sparar Neboli till slutspelet.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

I det svenska laget lär det alltså bli en del förändringar. Jag fick rapporter från den svenska matchförberedande träningen i dag som sa att Kosovare Asllani inte ens var på plats.

Först drog jag den förhastade slutsatsen av det beskedet att det således inte blir något spel för Asllani i kväll. Det var ju sagt i går att hon skulle testas fullt ut just på den matchförberedande träningen.
Därför satte jag först rubriken på det här inlägget därefter. Sedan kom Aftonbladet med uppgiften att Asllani är spelklar, och jag vaknade – och ändrade rubrik. För det kan ju vara så att hon trots allt kan ha tränat separat, och fått positiva besked.

Enligt vad jag förstått av folk som känner Asllani så skall det mycket till för att hon skall stå över matchen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

På förbundets hemsida har man ju helt räknat bort Sofia Jakobsson på grund av hjärnskakning. Men enligt min rapportör var hon i alla fall fall med på dagens träning – och dessutom så nickade hon. Så det lär ju inte vara någon fara med hennes huvud. Men vi får väl ändå lita på att hon inte spelar i kväll.

Det känns högst tveksamt vilket startelva det blir, den som jag tippade i går lär det knappast. Många motstridiga uppgifter förekommer. Enligt Expressen går dessutom Antonia Göransson in i stället för Jakobsson. Många frågetecken inför kvällen alltså.

Oavsett vilka som spelar är det viktigt för det svenska laget är att vara tajta centralt, så att inte passningsskickliga italienskor får spela upp bollen till Panico. För när väl hon får bollen så är Italien vasst.

Men det där vet Sundhage allt om. I november 2010 ledde hon ju USA i ett direkt avgörande VM-playoff mot Italien om den 16:e och sista platsen i slutspelet i Tyskland. Då vann USA med två gånger 1–0. Målsnålt även där alltså.

Så även om italienskorna läckte i defensiven på Cypern i våras (2–4 mot England, 0–2 mot Nya Zeeland och 1–2 mot Skottland) så skall vi nog inte räkna med något målkalas i kväll. Normalt är alltså Italiens försvar väldigt stabilt.

Slutligen till något annat. I går högg jag mot Uefa och EM-arrangemanget ur mediasynvinkel. Men det finns fler anledningar att vara kritisk. Alldeles nyss hörde jag på Radio Halland att det är högst osäkert om Sverige–Italien får visas på storbildsskärmen på torget i Halmstad i kväll.

Däremot har man klartecken från Uefa att visa Danmark–Finland. Inget ont om de trevliga danskorna och finskorna, men visst vore det ett makalöst antiklimax om det blir den matchen som visas på torget i Halmstad i kväll?

Det kan bli mycket nytt i startelvan

Publicerad den av
2

I morgon 20.30 på Örjans vall gör Sverige och Italien upp om gruppsegern i grupp A.

Efter dagens presskonferens får man känslan av att Pia Sundhage kommer att röra runt en del i sin startelva. 1,5 förändringar är framtvingade då Sofia Jakobsson fick en hjärnskakning mot Finland som hindrar henne från spel.

Dessutom lät det på Sundhage som att Kosovare Asllani kommer att vilas – oavsett vad hennes test av den stukade foten i morgon kommer att ge för utslag.

I Tv4:s EM-studio hade man även uppgifter på att det återigen blir byte på högerbacksplatsen.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson återkommer alltså där. I övrigt verkar de hetaste tipsen vara att Lisa Dahlkvist och Olivia Schough får chansen från start. Jag tycker att det låter som ett riktigt intressant lag. Schough hade jag inte förespråkat för ett halvår sedan. Men hon har tagit stora steg under våren, och är en spelare som springer smart.

Olivia Schough

Olivia Schough

Startelvan kommer alltså gissningsvis att se ut så här: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Olivia Schough och Lotta Schelin.

Jag var alltså och lyssnade på dagens presskonferenser, samt såg den första kvarten av de båda träningarna.

Sundhage och Schelin satt på podiet för Sverige. De fick inga frågor om hur viktigt det är att vinna gruppen, och om hur hårt de kommer att gå för seger i morgon.

Men både Sundhage och Lilie Persson har ju de senaste dagarna sagt att de inte tror att deras lag klarar av att spela taktiskt på ett resultat. Sverige lär alltså ösa på framåt.

Antonio Cabrini

Antonio Cabrini

Italiens förbundskapten, Antonio Cabrini, sa däremot att:

”Både vi och Sverige vet hur tabellen ser ut, och båda lagen hoppas gå vidare. Det blir nog en väldigt taktisk match.”

Cabrini har nog inte fått de svenska förbundskaptenernas uttalanden översatta till italienska…

Patrizia Panico

Patrizia Panico

I övrigt på den italienska presskonferensen konstaterade forwarden Ilaria Mauro att hennes rutinerade kollega Patrizia Panico inte är ett dugg orolig över att ha gått mållös av de två första matcherna:

”Patrizia verkar glad och nöjd, och ser inte ut att känna någon oro. Hon är en stor målskytt, och det lär snart lossna för henne. För mig som ny i landslaget är hon dessutom en stor förebild som jag lär mig mycket från.”

Mauro har ju däremot gjort ett mål. Första gången Tavagnaccoforwarden rörde bollen i ett mästerskap nickade hon den i mål till 2–0 mot Danmark.

Ilaria Mauro

Ilaria Mauro

För övrigt var det roligt att få se den första kvarten av Italiens träning. Den innehöll nämligen inte bara kvadraten och andra uppvärmningsövningar. Utan även en stunds spel elva mot elva, med passivt försvarsspel. Där ställde Cabrini upp sin startelva 4-4-2 med Panico och Melania Gabbiadini på topp. Så lär det väl inte se ut i morgon? Eller?

Melania Gabbiadini

Melania Gabbiadini

För övrigt imponerades jag av italienskornas bollbehandling och passningsspel. Fast det var alltså spel med passivt försvar. De lär möta ett annorlunda försvar i morgon.

För svensk del sa den kvart vi fick se inte så mycket. Kosovare Asllani körde rehab med ena sjukgymnasten. Sofia Jakobsson deltog däremot i den vanliga uppvärmningen.

På presskonferensen pratade Sundhage om att Italien är ett tekniskt lag, vilket innebär att yttermittfältarna bör ta ytterligare två steg närmare mitten, för att göra det trångt där. Hon sa även att hon försöker att undvika att vara förutsägbar.

Kanske blir det således andra ändringar i startelvan än de som nämnts ovan…

Slutligen konstaterar jag att vi nästan nått halvvägs i turneringen, då tolv av 25 matcher är spelade. Och bara Frankrike är 100 procent klart för kvartsfinal. Däremot är inget lag utslaget ännu. Tvärtom har samtliga, övriga elva lag chans till avancemang in i slutomgången.

Det öppnar förstås för sex riktigt intressanta, och laddade matcher de kommande tre dagarna.

Frankrike–Spanien 1–0

Publicerad den av
3

Frankrike är det första laget som är 100 procent klart för kvartsfinal. I och med dagens seger har nämligen fransyskorna säkrat gruppsegern i grupp C.

Det innebär att de spelar kvartsfinal i Linköping på måndag klockan 20.45. För motståndet väntar grupptrean i grupp A eller B. Det blir troligen Danmark eller Holland. Men det kan faktiskt också bli Sverige.

För förlorar vi mot Italien, samtidigt som Danmark vinner mot Finland med så stor marginal att de tar in de sex mål som vi har i försprång när det gäller målskillnad – då blir det svensk kvartsfinal mot fransyskorna.

Det vill vi förstås till varje pris undvika. Så Pia Sundhage:s lag bör satsa fullt ut på att fixa den där poängen som ger gruppseger.

Den franska segern innebär att England fortfarande har ett halmstrå inför den sista omgången. Frankrike är ju redan klara gruppsegrare, och får chansen vila några av sina toppspelare mot engelskorna.

Vad gäller Frankrike–Spanien så såg jag bara den sista halvtimman. Där hade fransyskorna hyfsad kontroll. Deras mål kom på hörna i inledningen. Det var inte första gången som Louisa Necib serverade lagkompisen i Lyon, Wendie Renard, vid hörnor eller inläggsfrisparkar. Knappast heller sista.

Tankar och röster om Sverige–Finland

Publicerad den av
1

Skillnaden mellan Sverige och Finland var ungefär så stor som man trodde – och hoppades. Efter segern med 5–0 är risken att vi missar slutspel nu så liten att den är nere på någon eller några promille.

Klart är att om vi tar poäng mot Italien blir det gruppseger, medan förlust innebär andra- eller tredjeplats. För att vi skall bli trea måste Danmark vinna mot Finland och dessutom ta in sex mål på oss.

För även om det är inbördes möte som räknas först så skulle det ju i så fall bli en målskillnadsaffär mellan oss och danskorna.

Men jag sparar spekulationerna om slutspelet någon dag. Nu lite funderingar kring gårdagskvällens drabbning på Gamla Ullevi.

Först måste jag konstatera att det var en riktigt härlig stämning på arenan. Min högst subjektiva uppskattning var att det var en majoritet kvinnor/tjejer/flickor på läktarna – något som är ovanligt på fotboll, men förstås väldigt kul.

Publiken hyllar laget

Publiken hyllar laget

Farhågorna inför matchen var att vi skulle få svårt att slå hål på Finlands extremt defensiva lag. Det löste vi genom våra fasta situationer. Marie Hammarström hade makalös precision på sina hörnor, och Nilla Fischer gjorde två mål.

Vid 2–0 hade Fischer gjort samtliga Sveriges tre mål i turneringen – och alla hade kommit på fasta situationer. Snacka om grym utdelning på specialträningen.

Jag har ju flera gånger innan och under turneringen konstaterat att vi saknar starka huvudspelare i våra offensiva linjer. Framför allt har jag utpekat våra forwards som svaga i luftrummet.
Av våra sex mål i EM noteras nu att fyra har gjorts på nick. Och båda våra forwards har gjort varsitt nickmål.

Jag står ändå fast vid min uppfattning om lagets svaghet i luftrummet. För både Kosovare Asllani och Lotta Schelin verkade lika förvånade som jag över att de hade lyckats nicka in varsitt snyggt mål i dag.

Schelin var för övrigt riktigt blek i 60 minuter. Jag satt snett bakom hennes familj. Och de försökte heja igång henne. Men hon kom fel i löpningarna, och hamnade långt ifrån bollen.

Men så kom läget – och det kändes som att den totala tyngden av 16414 åskådares förväntningar släppte från Schelins axlar. För den lycka man såg i hennes ögon när hon kom springande emot oss – eller egentligen bänken – var gigantiskt stor.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Att Schelin sedan även nickade in 5–0 var förstås oerhört bra för laget. Pia Sundhage sa på presskonferensen precis samma sak som efter genrepet:

”När Lotta gör mål så förstärks även mitt självförtroende.”

Just Sundhage såg för övrigt otroligt nöjd ut när hon stod med armarna på ryggen och kollade på när spelarna sprang ärevarv och tog emot publikens ovationer.

Pia Sundhage njuter under ärevarvet

Pia Sundhage njuter under ärevarvet

Apropå publiken så skall Lotta Schelin ha en stor eloge – hur nu en eloge ser ut… – för att hon stannade kvar och skrev så många autografer att hon fortfarande en dryg timma efter slutsignalen inte hade hunnit duscha.

Tillbaka till själva matchen. Det är svårt att veta vilka växlar man skall dra av den. Finlands lag var ju extremt svagt, och förmådde inte skapa någonting alls. Jag hade 14–0 i målchanser, och det var 16–1 i skott på mål och 21–1 i hörnor.

Så något test på försvarsspelet blev det inte. Ändå jobbade Sundhage ett par gånger på att försöka ropa in Josefine Öqvist i rätt position.

Spelare som utmärkte sig extra positivt var Fischer, Hammarström, Caroline Seger, Asllani och så då till slut även Schelin.
Lina Nilsson och Sofia Jakobsson var nya i startelvan jämfört med Danmarksmatchen. Båda gjorde klart godkända insatser. Men det var ju som sagt en match som handlade om 99 procent offensiv, och 1 procent defensiv.

När jag hade lämnat text och betyg till papperstidningen lyssnade jag av diverse spelare i den mixade zonen. Här är de mest spännande citaten:

Caroline Seger om att det blir gruppfinal mot Italien:

”Jag är förvånad. Jag såg den första halvleken av deras match, och tyckte att Danmark var mycket bättre. Men sådan är fotbollen.”

Om sin roll:

”Vi har ju ett ganska styrt spel, där Nilla skall sköta uppspelen – vilket vissa lag har läst. Då kan det vara bra att gå ner och hämta, få känna lite på bollen, få vara med i spelet, vända upp och sedan röra sig lite framåt.”

Marie Hammarström om sina många fint slagna hörnor:

”De fasta situationerna är ju ett hot, och Nilla är fantastisk där inne. Servarna skall också vara bra, och de satt mycket bättre i dag – från båda håll. Vi har bestämda ytor vi skall serva i. Beroende på var de ställer sig där inne i boxen skall man slå den på olika ställen.”

Om samarbetet med Seger:

”Det funkade bättre i dag. Sedan är Finland inte lika starka centralt som Danmark. De spelade mer normalt 4-4-2 medan Danmark tog hem en mittfältare som mittback, så det var lättare att läsa av i dag. Och så tycker jag att yttrarna jobbade mycket bättre i press så att vi kunde läsa och kliva fram.”

Kosovare Asllani om publiken:

”Man kan inte säga nog om dem. Man får sådan energi när man går ut på planen när man ser alla flaggor och allt folk. Så det var allt ett lyckorus att gå ut där.”

Om sitt nickmål:

”Fia, Jakobsson, kommer in på högerkanten och slår ett inlägg mot första stolpen. Jag nickar i bortre, så det var ett snyggt mål.”

”Jag tror inte att jag har nickat så här mycket på hela säsongen i PSG som jag gjort på två matcher här nu, men det var jätteskönt att få göra mål. Och samtidigt skönt att både jag och Lotta får sätta dit bollen.”

Svenskt ärevarv

Svenskt ärevarv

Lotta Schelin om stämningen:

”Hela inramningen var fantastisk, publiken, känslan att få prestera inför sin publik – det är fantastiskt. Så det var en riktigt rolig kväll. Jag hann inte skriva 16000 autografer, men jag hann skriva ganska många. Det är därför jag inte ens har duschat – om ni tycker att jag luktar illa…”

Om känslan efter 4–0-målet:

”Det var bara gött. Äntligen fick jag mitt första läge, och jag tog det. Det kändes så skönt.”

Om 5–0-målet:

”Nicken? Jag tänker bara att jag skall gå stenhårt på första ytan, och ‘Thunis’ lägger den där och jag skarvar in den. Det var ju rätt snyggt… Vad hände där? Jag har gjort lite nickmål i Lyon, men i landslaget har jag nog inte gjort så jättemånga.”

Om Nilla Fischers alla mål:

”Det är skitkul med Nilla. Hon har blivit våran målgörare helt klart, så nu går ni lägga all press på henne…”

Om känslorna efter Danmarksmatchen, och straffmissen:

”Jag erkänner absolut att en straff, den vill man och skall sätta – och jag gjorde inte det. Men det är lite det med fotbollen också någonstans, att man får bara bearbeta och vara väldigt besviken – det var jag också den natten. Sedan någonstans vet man att man har en lång turnering framför sig och att det är ingen idé att gräva ner sig. Så det är en mental styrka från oss att det inte skall stanna där.”

Svenska måldans

Svensk måldans

Inhopp i ett gäng olika debatter

Publicerad den av
1

Under ett mästerskap i fotboll uppstår det alltid en mängd olika debatter.

Årets EM är inget undantag. Jag har hittills inte berört så många av dem här i bloggen. Inte förrän nu. För det här inlägget är ett slags debattrally.

Så här är debatterna, och synpunkter på några av dem.

* Det brukar ju alltid dyka upp ett par rättvisedebatter. Jag har noterat två. I den enda förstår jag inte problemet. Det borde väl vara självklart att Fifa betalar försäkringarna både för herrar och damer i mästerskap? Eller vad är problemet?

Den andra känns inte lika självklar – då tänker jag på det svenska lagets guldbonusar. Tjejerna får 150000 kronor i bonus vid ett EM-guld. Killarna hade fått 1,7 miljoner om de hade vunnit fjolårets EM. Expressens Johanna Reimers startade debatten här. Hon skrev:

”Låt mig tala klartext, tjejer: Ni ska inte vara ett dugg nöjda med det här.”

Personligen tycker jag först och främst att man skall vara nöjd om man kan få en bonus på 150000 kronor för en dryg månads jobb. Det här är ju ett lyxproblem.

Ni som följer den här bloggen vet att jag tycker att man bör utgå ifrån vad herrar/damer drar in till förbundet när man fördelar ersättningar av det här slaget. För att göra en jämförelse:

Säg att Lady Gaga och Sven Ingvars ligger på samma skivbolag. Båda gör musik av olika slag – och är bra på sin grej. Men Lady Gaga säljer gigantiskt många fler skivor. Är det då inte rimligt att hon får en del av kakan som motsvarar den skillnaden?

Jag räknade lite på två olika matcher, först på Sveriges EM-premiär mot Danmark. 16 128 åskådare såg matchen på Gamla Ullevi. Biljettpriserna låg på 40–200 kronor. Om snittet hamnade på 120 kronor såldes biljetter för 1,97 miljoner kronor.

När Sveriges herrar mötte Irland i VM-kvalet i vintras såg 49 436 åskådare matchen. Biljettpriserna för herrlandslaget ligger på 200–700 kronor. Säg att snittet låg på 450 kronor. Då såldes biljetter för 22,25 miljoner kronor.

Det bör även betonas att Uefa lägger beslag på nästan hela inkomsten för biljettförsäljningen under EM, så att man egentligen behöver jämföra med höstens kvalmatcher.

Totalt sett hamnar alltså bonusarna på en rimlig nivå – i varje fall om man jämför vad våra landslag drar in på biljetter.

* Efter premiären blev den inhyrda hejaklackskören ett debattämne. Jag kan inte säga att jag känner mig speciellt upprörd över tilltaget. Däremot blev det väldigt bra reklam för ett bilmärke.

* Ett annat ämne som kom till ytan efter premiären var näthatet. Att det skulle dyka upp var förstås inte på något sätt oväntat. Inte alls. Det förekommer ju i prinicip vid varje tävlingslandskamp tjejerna spelar.

Jag tog upp ämnet i det här inlägget i juni. Nu kom det upp igen.

Jag är förstås 100 procent mot den typen av förolämpningar som tjejerna får utstå. Men jag känner att det finns en jobbig problematik i hur man skall rapportera om ämnet. Skall man uppmärksamma, eller skall man tysta ner?

Frågan är densamma som hur man skall bevaka Sverigedemokraterna inom politiken. Skall de få rubriker varje gång de ger sig på invandringen? Och vem vinner i så fall på det?

* Jag vet inte om det blev någon debatt om huruvida man skall ägna sig åt straffträning i landslaget. Men vilket som är jag emot det. Så klart att spelarna skall träna på att slå straffar i vardagen, i sina klubbar. Men att slösa landslagstid på straffsparksträning? Knappast. Det är bättre att ägna den tiden åt hörnor, frisparkar – och lagträning.

Birger Jacobsson

Birger Jacobsson

* Slutligen till närmast avslutade debatten om Birger Jacobsson:s avhopp. Fotbollstidningen Offsides redaktörer Johan Orrenius och Anders Bengtsson har skrivit två intressanta saker angående det avhoppet på Offsides redaktörsblogg.

Orrenius skriver om en intervju med Nilla Fischer:

”När jag träffade Fischer i maj kom hon inte ens ihåg vad han hette. »Gud vad pinsamt!« sade hon och refererade till tränaren som »han den där vithårige«. Då var Jacobssons ansvar ändå just defensiven.”

Bengtsson skriver om försvarsspelet:

”Jag har varit orolig för försvarsspelet ända sedan jag pratade försvarsspel med Pia Sundhage på ett hotell i Florida för två år sedan. Då var hon förbundskapten för USA och erkände att försvarsspelet var hennes akilleshäl. Hon litade inte på sig själv och lade över mycket av ansvaret på sin assisterande tränare, precis som hon gjorde med den nu avgångna Birger Jacobsson.”

Nu har Sundhage trots allt ansvar för försvarsspelet i EM. Skall vi kanske vara oroliga?