Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019
Världsmästerskapet i fotboll 2019 spelades i Frankrike 1–30 juni 2019. För andra gången var det 24 deltagande lag. Spelorter var: Paris, Auxerre, Grenoble, Le Havre, Lyon, Montpellier, Nancy, Nantes, Nice, Reimes, Rennes och Valenciennes. Guldet gick till USA. Silver till Nederländerna, brons till Sverige och England slutade på fjärde plats.
Jag erkänner – jag har tillhört den grupp som trott att Marta har tappat i kapacitet. Att hon inte längre kan utmana världsklassförsvar på egen hand.
Efter kvällens uppvisning tvivlar jag inte längre på Marta. Rosengårds brasilianska ess var så bra som hon någonsin tidigare varit. På egen hand gjorde hon tre mål mot USA – världens bästa lag.
Brasilien gick från 0–2 till seger med 3–2 och Marta låg bakom precis allt offensivt som Brasilien hade. Hon var så bra att jag inte ens skall försöka beskriva i ord. Det här klippet från 2–2-målet där hon själv utmanade hela USA:s backlinje räcker.
Frågan man ställer sig efter dagens uppvisning är hur Rosengård skall kunna få Marta att prestera på den här nivån i klubblaget nästa år – om det nu blir förlängt kontrakt.
Det finns många anledningar att återkomma till den här matchen i något inlägg i morgon. Inte minst har jag flera funderingar kring USA:s bleka insats. Men nu är det sent, och dags för lite sömn.
Den 20 januari skall Hope Solo ställas inför rätta för misshandel. I kväll finns hon med i USA:s startelva i premiären av fyrnationsturneringen i Brasilien.
Expressens Mats Olsson krönikerade tidigare i höst på temat att Solo har kommit väldigt billigt undan i fotbollsvärlden. Det är bara att hålla med. Solo står ju misstänkt för att ha misshandlat en kvinna och ett barn.
Tänk om det var en man som var i Solos situation, han hade knappast kunnat spela i sitt landslag utan att det blivit extrem debatt.
Personligen tycker jag att USA:s landslagsledning har agerat svagt i den här frågan. Solo har fått spela i 18 av årets 21 landskamper. Det är väl knappast så man tar avstånd från våldsbrott?
För övrigt gjorde Kina just ett väldigt snyggt mål på Solo. Skottet från Hang Peng satt snyggt i bortre krysset. Mitt i den andra halvleken är det därmed 1–1 sedan Carli Lloyd gjort det här målet i den första halvleken.
I morgon drar den årliga fyrnationsturneringen i Brasilien i gång. I årets upplaga ställs värdnationen mot Argentina, Kina och USA.
För svensk del blir det alltså en första chans att kolla in en av sommarens VM-motståndare även om Jill Ellis sannolikt kommer att ta chansen att testa vilt i de här fyra matcherna. Med sin uttagning har hon ju visat att det här är en testturnering. Den stora skrällen bland de uttagna är väl den före detta AIK-spelaren Lori Chalupny som gör landslagscomeback efter drygt fem års frånvaro.
Kring 22.15 i morgon spelar USA mot Kina i första matchen. 2,5 timmar senare ställs Brasilien mot Argentina. Här är en länk till matcherna.
Apropå Brasilien så vann deras mästarlag Sao Jose det inofficiella klubblagsvärldsmästerskapet i Japan. I finalen besegrades Arsenal med 2–0. Ett långt klipp från den matchen finns här:
Man noterar att det vimlar av tänkbara VM-spelare i Sao Jose. Lagets startelva i finalen såg ut så här: Andréia Suntaque – Poliana, Bagé, Bruna Benites (capt), Letícia Santos – Francielle, Formiga, Andressa, Rosana, Giovania – Debinha.
Slutligen till Australien där det blivit en del snygga mål i W-league på sistone. Det här från årets spelare i Asien, Katrina Gorry, är inte så dumt:
…Och den här volleyn från Ashleigh Sykes går inte heller av för hackor. Den blir ännu snyggare av dess betydelse, det är nämligen målet som tog Canberra United till helgens semifinalspel:
Det var som jag anade i mitt sena tillägg till gårdagens lottningsinlägg – Fifa behöver gå en kurs i hur man gör slutspelsträd. Och jag får sluta skriva inlägg när jag är trött och lite stressad.
Jag blev nämligen missledd av det udda slutspelsträd som ligger uppe på den officiella VM-hemsidan. Missledd att uppfatta lottningen för de andraplacerade laget i grupp D som bättre än vad den är.
Som en parantes knäppte jag en bild på Fifas slutspelsträd, mest för att visa hur sådana inte skall se ut. Lag skall ju liksom inte hoppa från sida till sida på trädet…
Fifas missvisande slutspelsträd
VM:s korrekta slutspelsträd ser ut så här:
Åttondelsfinaler:
2A–2C
1D–3BEF
1B–3ACD
1F–2E
1E–2D
1C–3ABF
2B–2F
1A–3CDE
* Om det omöjliga skulle inträffa, nämligen att lagen i turneringen placerar sig i gruppspelet exakt efter Fifas världsrankning skulle det innebära att trädet får följande lövverk:
Kina–Schweiz
USA–Sydkorea
Tyskland–Holland
Frankrike–Spanien
Brasilien–Sverige
Japan–Mexiko
Norge–England
Kanada–Australien
* Vinner det högst rankade laget dessutom i alla åttondelar innebär det följande kvartsfinaler:
Kina–USA
Tyskland–Frankrike
Sverige–Japan
Kanada–England
Vad skall man då dra för slutsatser av det här?
Den ena är att gruppseger ger en jättechans att nå semifinal. Den andra är att tredjeplatsen i gruppen kan ge jackpot – men också värsta möjliga scenario. Antingen ställs man mot gruppsegraren i Kanadas ”lätta grupp” eller mot segraren i gruppen med Tyskland och Norge.
Innan jag spekulerar vidare kring lottningen tänkte jag bara kommentera en floskel jag läst på många ställen det senaste dygnet, nämligen:
”Det spelar ingen roll vilka man lottas mot – skall man vinna måste man ändå slå alla lag.”
Det stämmer såtillvida att man måste vinna rätt matcher i grupp- och alla i slutspelet. Men att lottning och motstånd inte spelar någon roll är ju bara ett löjligt påstående. Det är klart som sjutton att det är lättare att gå till semifinal om man slipper möta lag som finns på världsrankningens tio i topp än om man måste spela mot fyra eller fem lag på samma tio i topp i de fem matcher man har på vägen.
Värdnationen Kanada har fått VM:s riktiga drömlottning. De har möjlighet att bara behöva möta ett lag som ligger bland de tolv främsta på världsrankningen på sin väg till semifinal.
På samma väg är det troligt att tvåan i Sveriges grupp tvingas möta fyra lag som finns bland världens tio bästa.
Som tillägg här kan man konstatera att om Nigeria blir tvåa i grupp D kan de tvingas spela mot lag som rankas bland världens tio bästa i alla sina fem matcher. Och blir Australien tvåa kan de ju till och med få fyra matcher mot lag på världens topp sex.
Lottningen är alltså viktig. Otroligt viktig. I utgångsläget känns det som att det lag som vinner Sveriges grupp kommer att spela semifinal.
Motsvarar de toppseedade lagen förväntningarna och vinner sina grupper blir det USA, Tyskland och Frankrike på ena halvan och Brasilien, Japan och Kanada på den andra.
Japans landslag, Nadeshiko
Skall man välja halva där borde det vara självklart att välja den andra – vilket innebär att Sverige skulle tjäna på att bli grupptvåa. Men så enkelt är det inte.
För om Sverige vill spela final räcker det troligen med att slå ut ett topp tio-lag i slutspelet om man vinner grupp D. Blir man däremot grupptvåa är det troligt att man måste slå ut tre topp tio-lag i rad på vägen till finalen.
Det går förstås att dra de här spekulationerna hur långt som helst, men längre än så här tänker jag inte gå. Det kommer ju nämligen att bli skrällar i mästerskapet. Skrällar som gör att den väg som på förhand sett bäst ut plötsligt kan bli mycket svårare.
Det enda vi säkert kan slå fast nu är att Sverige har fått en riktigt svår lottning.
Enligt fransk media, som hänvisar till brasilianska O Globo, var Marta inblandad i en bilolycka i går kväll.
Olyckan skall ha inträffat i l’Alagoas i nordöstra Brasilien. Enligt uppgifterna blev den bil Rosengårdstjärnan reste med totalkvaddad. Marta och en nio månader gammal baby fick föras till sjukhuset Santana do Ipanema.
Enligt mediauppgifterna skall det dock inte ha varit någon större fara, utan Marta skall redan ha fått åka hem.
Jag lämnade just min VM-lottningskommentar till morgondagens BT. Den var skriven på temat mardrömslottning med möjligheter.
För efter att vi i går blivit lurade på vår självskrivna toppseedning i VM-lottningen ritade jag ner en önske- och en mardrömslottning. Mardrömslottningen löd USA (en hårsmån före Tyskland/Frankrike/Japan), Nigeria/Nya Zeeland och Australien. Det blev jackpot – USA, Nigeria och Australien…
Även om Nigeria finns först på plats 35 på världsrankningen är snittrankningen i vår grupp ändå klart lägst. Det är alltså den svåraste gruppen.
Och Nigeria känns inte som något självklar slagpåse, utan man har ett riktigt intressant lag på gång. Minns att de spelade final i U20-VM i somras och att de även spelade U20-VM-final för fyra år sedan.
Jag noterar även att vi åkte ut i gruppspelet 2007, senast vi lottades i samma grupp som USA och Nigeria.
Fast allt är inte elände. För svensk framgång talar att vi trots allt brukar vara väldigt bra på att slå sämre rankade lag i tävlingsmatcher. Och i slutspelsträdet finns möjligheter.
Skulle vi knipa andraplatsen bakom USA ser vägen till semifinal riktigt intressant ut. Först väntar segraren i gruppen med Brasilien, Spanien, Sydkorea och Costa Rica i åttondelsfinal. Som grupptvåa kan man inte hamna på en bättre slutspelsflik.
För segraren i den åttondelen ställs mot segraren av tvåorna i grupperna B och F. I grupp B spelar Tyskland, Norge, Elfenbenskusten och Thailand och i grupp F spelar Frankrike, England, Mexiko och Colombia. En trolig motståndare i kvartsfinalen är alltså Norge eller England – visst låter det helt ok?
Vid en snabbkoll på slutspelsträdet är det upplagt för en finalplats för gruppsegraren i Tysklands grupp. Vägen till semifinal ser i alla fall vidöppen ut.
Riktigt så bra är inte läget för Pia Sundhage:s lag. Men visst kan man ändå kalla det här för en mardrömslottning med möjligheter?
Hela lottningen inklusive slutspelsträdet hittar du för övrigt här.
Tillagt i efterhand: Vid en närmare koll på Fifas slutspelsträd är jag inte längre lika säker på att att det är en bra väg fram för grupptvåan i Sveriges grupp. Trädet verkar vara felgjort och nu ikväll orkar jag inte dubbelkolla vilka uppgifter som stämmer. Men det ser ut som att vinnaren i Japans grupp kan vänta i kvartsfinal istället för det jag skrivit ovan.
Ecuador stal just den 24:e och sista VM-platsen i Port of Spain. Jag skriver stal för inför en högljudd och entusiastisk hemmapublik var det Trinidad och Tobago som dominerade returmatchen lagen emellan. Hemmalaget hade massor av chanser, medan gästerna inte förmådde skapa mycket.
I första övertidsminuten kom dock kallduschen som fick den fullsatta arenan att tystna. Ecuadors speciella målgörare Monica Quintero styrde in en inläggsfrispark och tog sydamerikanskorna till slutspelet i Kanada.
Det var alltså inte ett dugg rättvist sett till matchbilden, men det är ju målen som räknas. Extra grymt för Trinidad och Tobagos Soca Princesses som ju varit så nära tidigare i VM-kvalet. Minns exempelvis att man föll efter straffläggning mot Costa Rica.
Därmed har vi de 24 VM-lagen klara. Däremot är alltså inte seedningen inför lördagens lottning spikad. Mitt förslag har en toppgrupp och därefter geografisk indelning, det ser ut så här:
Seedningsgrupp 1: Värdnationen och världens fem högst rankade lag. Alltså:
* Kanada
* USA
* Japan
* Tyskland
* Frankrike
* Sverige
Seedningsgrupp 2: Europa och Oceanien. Alltså:
* England
* Norge
* Spanien
* Schweiz
* Holland
* Nya Zeeland
Seednings grupp 3: Amerika och Asien. Alltså:
* Mexiko
* Costa Rica
* Sydkorea
* Kina
* Australien
* Thailand
Seedningsgrupp 4: Sydamerika och Afrika. Alltså:
* Brasilien
* Colombia
* Ecuador
* Nigeria
* Kamerun
* Elfenbenskusten
I dag har finalisterna till de olika kategorierna i Ballon d’Or, den internationella guldbollen, presenterats.
Jag skrev ju häromdagen om att irländska Stephanie Roche borde ha chansen att bli en historisk finalist i klassen för årets mål, Puskas Award. Så blev det. Roche har nått finalen – en stor framgång för damfotbollen.
Man bör ju här ha i åtanke att kvinnor ligger långt efter män i fysisk förmåga, vilket innebär att kvinnor inte kan utföra samma saker som män. Det betyder i sin tur att årets mål för damer egentligen borde vara en egen kategori.
Det innebär å andra sidan att när en kvinna kvalar in bland årets tre vassaste mål i världen har hon verkligen gjort något utöver det vanliga. Och Steph Roche har helt klart min röst. Rösta i finalen, du också.
Abby Wambach
När det gäller priset till världens bästa damspelare heter finalisterna Nadine Kessler, Marta och Abby Wambach.
Demokrati är ju bra. Men ibland undrar man ju över vad det är olika juryer röstar på. Kom ihåg att de damallsvenska spelarna nyligen tog ut ett allstarlag för 2014. I det platsade inte Marta. Brasilianskan hade inte heller en enda nominering till årets fotbollsgala. Men hon har alltså ändå varit en av världens tre bästa spelare. Klart är att minst en av de tre juryerna har gjort en total missbedömning.
Personligen tycker jag kanske att alla tre juryerna har gjort fel. Marta, som tillsammans med Christen Press ledde Tyresö till final i Champions League, borde nog ha varit med i allstarlaget och hon borde även haft någon nominering till fotbollsgalan. Däremot tycker jag inte att hon tillhör världens tre bästa spelare i år.
Nadine Kessler
Det är faktiskt inte helt lätt att hitta vilka tre spelare som borde vara nominerade. Wambach och Kessler är ok finalister, även om båda har fått stora delar av året förstörda av skador. Wambachs klubblagssäsong var dessutom ett fiasko. Hennes Western New York kom trea från slutet 26 poäng efter tabellettan Seattle. Men hon gjorde 14 mål på 16 landskamper i år, vilket ändå gör att det går att försvara nomineringen.
Personligen tycker jag att Kim Little borde ha varit med bland finalisterna, men hon var ju inte ens med bland de tio grundkandidaterna… Med det sagt faller nu min röst på tyska Kessler som bar Wolfsburg till dubbeln i våras.
Norio Sasaki skriver autografer.
Finalister i kampen om årets tränare är tyska duon Ralf Kellermann och Maren Meinert samt japanska Norio Sasaki. Gissningen är att Wolfsburg tar en dubbel, alltså att Kellermann vinner i år igen. Men det är en gissning.
Slutligen hoppas jag på Roche i Puskas Award, men jag tror ändå att James Rodriquez tar hem den pokalen.
Enligt hemsidan The Equalizer riskerar Sverige att tappa sin toppseedning i lördagens VM-lottning.
Det rimliga är ju att värdnationen Kanada samt de fem högst rankade nationerna på Fifas världsrankning blir toppseedade, alltså USA, Tyskland, Japan, Frankrike – och Sverige.
Men uppgifter till The Equalizer gör gällande att Sverige åker ut de toppseedades skara till fördel av Brasilien. Troligen skulle det innebära att Sverige gör sällskap av övriga fem europeiska nationer i en seedningsgrupp.
Exakt vilka förutsättningar som gäller för lottningen blir tydligen klart först på fredag, alltså bara dagen innan lotterna skall dras. Ingen vidare framförhållning alltså.
Å andra sidan blir ju den sista VM-nationen klar först i morgon, då Trinidad och Tobago gör upp med Ecuador om den 24:e och sista platsen i mästerskapet.
I går blev Holland 23:e nation att säkra en plats i nästa års VM. De kan tacka världens bästa junior för det.
Jag har ju under drygt ett år gång på gång hyllat Vivianne Miedema. Det är utan tvekan dags att göra det igen. 18-årigen går nämligen från klarhet till klarhet. Det är en sak att göra mål i lunkmatcher mot bottenlag i BeNe League.
Det är en helt annan att kliva fram och spela huvudrollen i sitt lands största kvalmatcher någonsin.
För när Holland som mest behövde henne gjorde Miedema ingen besviken. Holland nådde sitt första VM-slutspel någonsin efter seger i dubbelmötet med Italien med totalt 3–2. Och 18-åringen gjorde alla tre målen, båda gårdagens två på pass från Lieke Martens. Kolla in den här länken och njut av hur iskall Miedema var när hon rullade in gårdagens 2–0-mål.
Med sina mål från playoffspelet vann hon skytteligan i det europeiska VM-kvalet med sina 16 mål. Det känns rätt solklart att Miedema är världens bästa junior för tillfället. 18-årigen kunde nog även ha tagit plats bland de tio kandidaterna till Ballon d’Or redan i år.
Hennes målstatistik på seniornivå är nämligen fantastisk. Siffrorna är inte bekräftade men vad jag fått fram gör Miedema mål var 72:a minut i landslaget, var 108:e i Bayern München och stämmer de uppgifter jag har gjorde hon mål var 77:e minut i ligan för Heerenveen. I VM-kvalet gjorde hon mål var 61:a minut, alltså nästan ett mål per timme för ett lag som håller till närmast under den yttersta världseliten.
Jag tvekar på om det finns någon annan spelare som har lika fint målfacit på landslagsnivå. Vet ni någon eller några får ni gärna göra er till känna.
Samtidigt som jag förstås gratulerar Holland och njuter av att Miedema och ett gäng damallsvenska spelare får chansen att spela VM nästa år måste man ju lida med Italien. De var sista laget som åkte ur kvalet till Tysklands-VM 2011 och man är näst sista att missa Kanada-VM. Grymt.
Med Holland klart för Kanada nästa år återstår bara en plats att besätta. Om den gör Trinidad och Tobago och Ecuador upp i Port of Spain på tisdag. Dubbelmötet står 0–0 efter första mötet i Ecuador.
Sverige spelade som bekant också landskamp i går. Den reservbetonade elvan spelade 1–1 mot en reservbetonad kanadensisk elva. Kanadas målchanser från den andra halvleken går att se här:
Vad Sverige skapade är mer oklart då det svenska förbundet inte tillhandahåller klipp på samma sätt som de flesta andra förbund i världstoppen. Kanske något för Karl-Erik Nilsson att anteckna under sin rundresa i damfotbollsvärlden? Linda Sembrant:s mål går dock att se drygt en minut in i det här klippet.
Den helg som ligger framför oss innehåller fulla omgångar i Tyskland och Frankrike på söndag. I Frankrike är mötet mellan tabellfemman Montpellier och tvåan Juvisy det klart mest intressanta. I Tyskland väntar en riktig toppmatch då landets båda Champions Leaguelag Wolfsburg och Frankfurt drabbar samman med avspark 11.30. Den matchen direktsänds för övrigt på DFB-tv.
Nilla Fischer är en av de 13 kandidaterna till att vinna Jerringpriset 2014. I den juryn stod sig alltså hennes meriter starkare än Lotta Schelin:s. Vad jag tycker om det vet ni ju redan…
Eftersom jag på sistone ifrågasatt Schelin flera gånger går det nog att tro att jag har något emot Schelin. Därför vill jag informera nytillkomna bloggläsare om att jag känner stor beundran för Schelin. Hon är en fantastisk representant för svensk damfotboll, inte minst eftersom hon är en person som alltid sprider en positiv energi runt sig.
Jag tycker absolut att Lotta Schelin är förtjänt av sin plats på listan över de 20 mest omskrivna svenska idrottspersonligheterna. Hon är dessutom en av våra bästa fotbollsspelare.
Schelin finns ju också med i dagens startelva mot Kanada. Återigen är det avspark i Los Angeles kring 23.30, och återigen är det en match vi som inte är på plats på arenan inte kan se. Tråkigt. Inte minst eftersom Pia Sundhage mönstrar många nya ansikten i startelvan. Den ser ut så här:
Malin Reuterwall (debut) – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Mia Carlsson – Caroline Seger – Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Marija Banusic – Emma Lundh och Schelin.
Det blir åtta nya spelare jämfört med i måndags. Tanken var att Emma Berglund skulle ha spelat på Ilestedts bekostnad, men magsjuka sätter stopp för den 26-åriga mittbacken som är på väg bort från Umeå IK.
Eftersom jag lobbat för test av nya spelare är jag glad att flera nya ansikten får chansen. Dock hade jag hellre sett att man testat ett par åt gången. Att byta åtta spelare från match till match brukar inte vara något framgångsrecept. Det är få lag som klarar att hålla kvaliteten när man ändrar så mycket. Å andra sidan verkar det svenska spelet ha varit så dåligt senast att det kanske inte kan bli mycket sämre…
I dag har jag för första gången sett att Sundhage ifrågasätts. Det är på twitter som flera insatta i svensk damfotboll börjar tveka på om vår förbundskapten verkligen är rätt person på rätt plats.
Jag har ju också haft synpunkter på hur hon sköter sitt jobb, framför allt på hur hon tagit sig an föryngringsprocessen. Det innebär dock inte att jag vill byta förbundskapten. Jag kommer självklart att ha synpunkter på laguttagningarna framöver också, men jag tycker att Sundhage skall få sin chans fullt ut att bygga lag över VM.
Precis som Schelin är ju Sundhage en fantastisk ambassadör för damfotbollen och jag hoppas verkligen att hon vet vad hon håller på med och att hon kan få landslaget att lyfta i Kanada nästa sommar.
Det vore förresten inte helt fel om hon kunde få ett par positiva svar redan de närmaste timmarna…
Marta drömmer om att vinna ett stort mästerskap med sitt Brasilien. Risken är stor att det kommer att stanna vid en dröm.
Jag har tidigare i kväll sett den andra halvleken av Frankrike–Brasilien 2–0. Jag gjorde det med blandade känslor. Jag visste nämligen inte om jag skulle njuta av fransyskornas vackra lagspel eller gråta över Brasiliens brist på lagspel.
Brasiliens försvarsspel har väl alltid varit lätt kaotiskt. Men så vilset och oorganiserat som det var i kväll kan det inte ha varit på 20 år. Fransyskorna lurade gång på gång Brasiliens backar att öppna ytor kring straffområdet. Hade Frankrike haft en riktig målskytt kunde det ha blivit hur många mål som helst.
För som jag ser det var Frankrike bättre på allt. De hade bättre organisation, bättre rörelsemönster, överlägset bättre passningsspel, bättre grundteknik och så vann de i princip alla närkamper. Brasilien levde på sologenombrott och individuella prestationer.
Nu har jag dålig koll på hur många VM-aktuella spelare som saknades hos brasilianskorna. För Brasiliens skull hoppas jag att det var riktigt många. För det var som sagt närmast tragiskt att se hur dåligt Brasilien blivit på några år.
Samtidigt är det ett tecken på hur snabbt damfotbollen utvecklas i många andra länder. Spelarna är både mer vältränade och har bättre grundteknik än för några år sedan, dessutom är lagen bättre organiserade.
För Marta var det en hopplös uppgift att uträtta något från sin kantposition i dag. Ibland var hon nere som defensiv innermittfältare och hämtade bollen. Men som sagt tyckte jag synd om henne. För som det ser ut i dag lär Marta aldrig få höja segerpokalen i ett VM eller OS. Det är snarare så att hennes Brasilien snart kan vara utanför tio i topp på världsrankningen.
För er som möjligen undrar gjordes Frankrikes mål av Eugenie Le Sommer och Kenza Dali. I den franska startelvan fanns för övrigt bara spelare från Lyon och PSG.
Det är som sagt inte lätt att här hemifrån få någon bra helhetsbild av nattens möte i Kanada. Men de klipp man sett gör ju inte direkt att man känner sig positiv. Känslan är att Sveriges bästa målchans är med på det här klippet från SVT.
Det bästa klippet jag har sett såtillvida att det visar flest sekvenser kommer från Canada Soccer. Det ser du här:
På SVT-klippet säger Pia Sundhage att hon tycker att det är orutinerat att ge bort ett mål så nära halvtidsvilan. Man undrar vem av våra världsstjärnor Lotta Schelin och Nilla Fischer förbundskaptenen hugger mot. Kanske båda?
För visst lämnar Fischer ett hål i backlinjen när hon kliver fram med bollen som hon gör. Personligen tycker jag om att mittbackar går med i offensiven som Fischer gör i aktuellt fall, även om det innebär att det är hål i backlinjen när Schelin ger bort bollen. För mig är det där Lotta Schelins mål. Så lätt får man inte tappa bollen när det egna laget är på väg framåt. Tur att det händer i en vänskapsmatch och inte i ett mästerskap.
Tillbaka till Fischer. Hon ligger ju för övrigt även bakom det enda som kan anses vara nära att kallas en svensk målchans, alltså när debutanten Marija Banusic får se sitt skott täckas.
Just Fischer och Sofia Jakobsson lämnar nu den svenska truppen. Det innebär att vi får se ett nytt mittbacks- och ett nytt forwardspar i den andra matchen.
Slutligen noteras att Norge och Nya Zeeland spelade 1–1 i en landskamp i dag. Amber Hearn och Isabell Herlovsen gjorde målen i nämnd ordning.
Sverige föll mot Kanada med 1–0 i natt. Jag har bara sett det kanadensiska målet och kan således inte ge någon vidare feedback på matchen. Men Kanadas coach John Herdman säger i en intervju att hans lag hade flera frilägen medan Sverige bara skapade en enda målchans på hela matchen. Oroväckande.
Det man kan ge feedback på är resultatet och då oroas man över att vi inte klarar av att göra resultat med det nya spelsättet. Kollar man den aktuella världsrankingen har vi under året spelat åtta landskamper mot motståndare på topp 20. Sex av dem har blivit förluster, bland annat de fem senaste. Här är listan:
* Frankrike 0–3
* Danmark 2–0
* USA 1–0
* Japan 1–2
* Island 1–2
* England 0–4
* Tyskland 1–2
* Kanada 0–1
Totalt alltså tabellraden 8 2 0 6 6–14 6. Det imponerar inte.
Tar man bara med matcher mot länder som kvalat in till VM (alla utom Danmark och Island) blir tabellraden istället 6 1 0 5 3–12 3. Deprimerande siffror.
Positivt är ändå att vi vunnit samtliga årets tävlingsmatcher och kvalat in till VM. Samt att svenska lag gillar att slå ur underläge vilket alltmer talar för att vi kommer att göra i världsmästerskapet nästa år.
Alldeles strax spelar Sverige träningsmatch i Kanada. Det är ytterligare en av de många bortamatcher som inte går att se om man inte är på plats på arenan. Man kan nog dock höra den, för Radiosporten har utlovat rapportering.
Den svenska startelvan ser ut så här: Carola Söberg – Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Caroline Seger – Therese Sjögran, Hanna Folkesson, Malin Diaz – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.
Mest intressant är ju backlinjen – den rejält ålderstigna backlinjen. Visst har skador gjort att varken Elin Rubensson eller Jessica Samuelsson är aktuella, men man reagerar ändå över lagets ålderstruktur. Här är de elva startspelarnas ålder: 32 – 27, 33 (blir 34 nästa vecka), 30, 35 – 29 – 37, 26, 20 – 24 och 30. Hela lagets snitt är 29,5 år. Väljer man bara ut målvakt och backlinje blir snittet 31,4 år.
Jag ser inte föryngring som ett självändamål, men känner ändå att man måste våga prova nya spelare. Om det är i några matcher innan VM man skall testa nya spelare är det i matcher som de här två mot Kanada.
Charlotte Rohlin
Mest intressant är ändå kampen om vem som skall bli partner till Nilla Fischer i mittförsvaret. Man trodde nog kanske att Rohlin var på väg bort från Sundhages lag. Men i kväll får hon chansen igen. Det skapar ytterligare frågetecken om hur den inbördes statusen är mellan Rohlin, Linda Sembrant och Emma Berglund hos förbundskapten Pia Sundhage.
Motståndarna Kanada är ett fysiskt och svårspelat lag som sällan förlorar med stora siffror. Dock känner jag att de har varit klart sämre i år än de var för två år sedan då de tog brons i OS och dessutom var snubblande nära att slå ut USA i semifinalen.
Ett stort skäl till försämringen är att storstjärnan Christine Sinclair haft ett tungt år. 2012 såg jag henne som världens bästa spelare. I år har hon däremot sett trög ut.
Jag lär inte kunna analysera Kanadamatcherna speciellt ingående. Däremot har jag kollat vår senaste match noga, alltså 2–1-förlusten mot Tyskland i Örebro. Något blogginlägg om mina iakttagelser har jag dock inte fått till. Det är således hög tid nu.
Therese Sjögran
Det var ju den där matchen där Therese Sjögran nådde fantastiska 200 landskamper och Lotta Schelin hyllades som tidernas svenska landslagsmålskytt efter att hon gjort sitt mål nummer 73. Matchens mål ser du här:
Matchen var konstig. Delar man in den i fyra delar spelade Sverige väldigt bra och hade tryck på tyskorna under den första fjärdedelen – alltså de första 22,5 minuterna. Så långt var Tyskland dåligt. Tyskorna såg pressade ut och hade bara korta anfall.
Trots det vann tyskorna klart antalet heta målchanser under den perioden, 0–3.
Den första halvlekens andra hälft fick Tyskland mer boll och längre anfall. Sverige föll tillbaka och spelade ett kompakt försvarsspel. Så slutade min räkning över heta målchanser 1–1. Totalt sett gick alltså den första halvleken till Sverige sett till spelet. I målchanser vann Tyskland med 4–1.
Den tredje 22-minutersperioden var jämn på alla sätt, bland annat genom 0–0 i målchanser. Den sista fjärdedelen var den enda där Sverige vann min statistik över heta målchanser, siffrorna blev 3–2. Dock gjorde tyskorna då mål på båda sina…
Mycket var alltså ologiskt. Logiskt dock att det lag som vann målchanserna med 6–4 också vann matchen med 2–1.
Lotta Schelin
Efter att jag kollat igenom matchen började jag fundera över vad vår storstjärna Lotta Schelin hade uträttat mer än ett mål. Jag kunde inte komma på en enda grej. Jag funderade på vad det berodde på och valde att snabbspola mig genom matchen igen och bara följa Schelin.
Som bekant är hon en utpräglad målskytt. Hon är snabb, stark och teknisk. Jag skulle säga att hon är en av världens allra bästa spelare när hon kommer rättvänd med boll.
Jag skall också direkt här säga att min uppfattning är att en forward som gör mål alltid skall ha ett godkänt betyg, oavsett vad hon/han uträttat i övrigt. Jag ger alltså Lotta Schelin godkänt för Tysklandsmatchen.
Men hennes rörelsemönster var väldigt långt ifrån godkänt. Vet man som Schelin att man är som bäst när man kommer rättvänd med bollen borde man hela tiden sträva efter att få göra just det – komma rättvänd med bollen.
Sverige var alltså spelmässigt bra i den första halvleken mot tyskorna. Dock skapade vi bara en målchans. En orsak kan ha varit att Schelin bara var rättvänd med bollen en enda gång under de första 45 minuterna. Och då var hon stillastående med flera motståndare runt sig.
Det som förvånade mig mest var hur förutsägbart vårt anfallsess rörde sig. Oftast hade hon en utgångsposition i mitten där båda de tyska mittbackarna utan problem kunde se och kontrollera henne. När vi fick kontringslägen tog Schelin fart i riktning mot hörnflaggorna, bort från målet. När vi spelade mot ett uppställt tyskt försvar kom Schelin ner och mötte bollföraren. Efter att hon spelat tillbaka blev hon ofta kvar i samma yta, vilket innebar att hon dels var felvänd, dels i vägen för sina medspelare.
I den andra halvleken hade Schelin bollen rättvänd fyra gånger. En av dem fick hon turligt bollen efter en tysk miss. Bara en gång vände hon upp själv.
En gång blev det mål. När jag kollade in Schelins första halvlek var det lätt att fråga sig om hon har någon som helst speluppfattning. Men vid målet visade hon storhet – och speluppfattning. För det syns på klippet ovan hur tidigt hon läser att det kan bli en andra tysk bakåtpassning. Och avslutningen är ju mästerlig.
Fridolina Rolfö
Lotta Schelin hade alltså bollen rättvänd fem gånger i matchen. I minut 85 byttes Fridolina Rolfö in. Under sina minuter på planen lyckades Linköpingsspelaren röra sig så att hon kom rättvänd med bollen fem gånger.
Min slutsats är att Lotta Schelin med ett bättre rörelsemönster skulle kunna vara världens bästa spelare. Nu är hon ”bara” en av världens bästa målskyttar – vilket ju trots allt ändå är rätt ok…
En tanke som jag inte kan låta bli att dela med mig av väcktes när jag läste att Anja Gatu på Sydsvenskan uppgav att Diamantbollens jury hade valt Schelin i år delvis på grund av att Nilla Fischer saknar den höga jämnheten. Det är ett intressant resonemang.
En back måste ju nämligen ha en extrem jämnhet. Den måste hela tiden röra sig rätt, för ett misstag kan göra den till syndabock. En forward behöver däremot inte alls vara jämn. Den kan ju göra hur många misstag som helst, bara den gör en eller två riktigt bra grejer som leder till mål. Världen är allt bra orättvis ibland.
Med det sagt hoppas jag att både Schelin och Fischer visar hög jämnhet i den match som börjar nu.
En blogg om internationell damfotboll 