Etikettarkiv: OS 2012

Fem dagar efter guldet – då hänger Solo ut sina lagkamrater

Publicerad den av
Svara
Hope Solo

Hope Solo

USA vann OS-guld i torsdags, och landade hemma i USA i går. De hyllas nu av många som landets kanske allra mest omtyckta lag.
Den här krönikan i New Yorker är ett exempel på en sådan hyllning. Där kan man bland annat läsa meningen:

”Män älskar Alex Morgan, kvinnor älskar Megan Rapinoe – alla älskar Abby Wambach.”

Men mindre än en vecka efter lagets OS-guld sätts den kärleken på spel. Och den gör det av en av nyckelspelarna.
Lagets allra största stjärna, målvakten Hope Solo, kommer nämligen ut med en biografi i dag. Och den innehåller sprängstoff. Läs bara det här utdraget som presenterats på ESPN:s hemsida. Visst är det sprängstoff?

Avsnittet handlar om spelet efter VM-semifinalen 2007, och Solo hänger ut flera före detta, men även ett par nuvarande, lagkamrater. Det är alltdeles tydligt att Solo verkar klart mer intresserad av att sälja böcker än av att låta sina lagkamraterna fira OS-guldet i lugn och ro.

För på ett sätt är det här ju förstås en fantastisk tajmning för ett boksläpp. Fantastisk för Solos bankkonto.

Men på många andra sätt känns tajmingen högst tveksam. Kunde hon inte låta Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach få fira OS-guldet i lugn och ro under åtminstone ett par veckor?
För jag har svårt att tro att den trion tycker att det är jätteroligt att få upp den här gamla surdegen på bordet igen.

Och man undra lite hur Solo har tänkt under OS. ”Nu spelar jag ihop med dem under ett par veckor, och låtsas som att vi är kompisar. Men direkt efter…”

Hur som helst känns det som att Pia Sundhage har lite jobb att göra. För delar av det lagbygge som såg så stabilt och välbyggt ut, rasade plötsligt ihop som ett korthus.

Jag saknar redan OS, men nya godbitar är på gång

Publicerad den av
7

Precis nu börjar avslutningsceremonin i London, och jag saknar redan tävlingarna. Så tomt det kommer att kännas i morgon när det inte är idrott av världsklass på minst tre kanaler från 10.00.

Det kan ha att göra med separationsångest, men i dag har jag haft lite jobbigt att hitta inspiration för bloggen. Men inspirationen kommer tillbaka, var så säkra.

Och en godbit tänkte jag allt bjuda på. Eller snarare en provtugga på en framtida godbit. För visst känns det som att dokumentärfilmen ”Den Andra Sporten” kan bli något alldeles speciellt?

Här är välgjord en trailer om filmen, som handlar om damfotbollens historia. Filmen beräknas bli klar våren 2013.

Jaja. Nu skall jag slå mig ner i tv-soffan och njuta av de tre allra sista timmarna av OS 2012.

Handen på hjärtat, visst bör Sundhage nobba Sverige?

Publicerad den av
1

När skall Pia Sundhage ta över som svensk förbundskapten?

Frågan har varit uppe rätt ofta de senaste åren. Och sedan Sverige åkte ur OS i fredags har den blivit hyperaktuell. Så aktuell att den till och med lämnade sportsidorna och kom upp på ledarplats i Aftonbladet.

Aftonbladets ledare om Sundhage

Den här sidan var lämpligt nog inne i Aftonbladet i torsdags, alltså på finaldagen. I går hade sedan varje svensk tidning med lite självaktning sportkrönikor på samma tema.

Och i dag var Sundhage hos SVT och fick svara på frågor. Klippet finns här. Jag har inte sett det ännu, och det är 20 minuter långt.

Men jag har förstått att Sundhage återigen sa att det är en dröm att bli svensk förbundskapten. Men att hon också sa att hon skall prata med USA:s förbund i dag, och att hon har ett drömjobb som det är nu – och att resursfrågan är avgörande för hennes framtid där.

Sverige verkar alltså inte stå högst på hennes önskelista i nuläget.

Och jag tycker i så fall att det är helt rätt.

För jag tycker att det är hög tid att en kvinna får ta över som chefstränare i ett elitlag inom herrfotbollen. Inte för att jag tycker att allsvenskan är mer prestigefylld än OS och VM med USA, för det gör jag förstås inte – inte alls.
Men det finns barriärer som är viktigare att medaljer.

Jag tror att barriären bör brytas i Sverige – eller möjligen i USA. Och den kvinna som är närmast att göre det är just Pia Sundhage.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Så länge hon är kvar hos USA:s landslag är hennes marknadsvärde som högst. USA är bäst, har överlägset flest toppspelare, och dessutom inga riktigt stora mästerskap förrän VM om tre år. Det gör att Sundhage kommer att kunna leva på sitt OS-guld i flera år.

Tar hon över efter Thomas Dennerby som förbundskapten för det svenska landslaget kan marknadsvärdet däremot sjunka snabbt.
Visst kan Sverige ta EM-medalj nästa år. Men det är långt ifrån säkert. Och vid missad medalj är hon plötsligt väldigt långt ifrån glödhet.

Jag har förstått att Sundhage själv är sugen på att bryta barriären. Och för damfotbollen skulle det vara ett mycket viktigare steg än att Sverige får en ny förbundskapten.

Jag hoppas verkligen att någon klubb är beredd att ge Sundhage chansen. Gais hade ju mått bra av hennes entusiasm. Och Örebro. Plus ganska många fler.

Och efter det, när barriären är bruten – då vill jag att Pia Sundhage blir svensk förbundskapten. Visst vore det stort?

Damfotboll hetare än Usain Bolt i USA

Publicerad den av
Svara

Fantastiska 80203 åskådare på Wembley var inte den enda toppsiffran för OS-finalen i torsdags.

Den amerikanska sportkanalen NBC Sports noterade sina högsta tittarsiffror någonsin. Damfotbollsfinalen slog till exempel alla Stanley Cupfinalerna 2009 och 2010, som kanalen sände. Det är ingen tvekan om att fotbollstjejerna har potential att bli megastjärnor i USA.

NBC Sports hade en snittpublik på 4,35 miljoner tittare under finalen, trots att de spelades en torsdagseftermiddag, amerikansk tid.

Dessutom var det nästan 1,5 miljoner personer som såg matchen på stream via NBCOlympics.com. Det var fler än vid någon annan tävling i OS.
Som jämförelse kan nämnas att 100-metersfinalen med Usain Bolt hade 1,289 miljoner tittare via stream när USA:s damlag i gymnastik vann lagtävlingen var det 1,463 miljoner.

Jag har ju tidigare skrivit om fina siffror här.

Hur många tittare matchen hade i Japan har jag inte sett några siffror på. Men att intresset för landslaget Nadeshiko är stort råder det ingen tvekan om.
Under VM i fjol var intresset länge högst tveksamt. Jag skrev om det här och här. Men efter guldet fick fotbollstjejerna febertermometern att slå i topp.

Asahi Shimbuns hemsida 11 augusti 2012

Ett år senare är damfotboll gigantiskt stort i Japan. Så här två dagar efter finalen är det tre texter om Nadeshiko i topp på engelskspråkiga tidningens Asahi Shimbuns sportsida.

Det finns säkert anledning att återkomma med ännu fler siffror om OS.

Därför får USA domsluten med sig

Publicerad den av
3

Jag har fått lite förfrågningar om att göra en större analys av den svenska OS-insatsen. En sådan är på gång. Fast inte ännu. För jag kan inte riktigt släppa finalen.

Jag fick en fråga i natt av Peter Andersson om det bara en tillfällighet att USA fick de avgörande domsluten med sig, eller om domarna har “lättare” att döma till USA:s fördel?

Det är en väldigt intressant fråga, som jag förstås inte har något facit på. Men en teori. Och nej, jag tror inte att det är någon tillfällighet.

För min erfarenhet av domare och domslut är att kända spelare alltid har en fördel. Ju större stjärna du är, desto fler domslut går din väg.

Så är det i princip i alla sporter. När Sveriges herrar var världsbäst i handboll fick vi många 50-50-domslut med oss.

Nu är USA världsettor i fotboll för damer, och man har de största stjärnorna. Därmed kan de räkna med fördelar hos domarna.

Jag tror inte att det är medvetet från domarna. Men domare är människor, och människor vill ha beröm – inte kritik.

Och logiken är enkel. Det blir alltid väldigt mycket större fokus om du blåser straff mot topplag som Manchester United än om man gör det mot Derby eller Stoke. Och det blir större rubriker när man visar ut Tyresös Caroline Seger eller Marta än om man visar ut AIK:s Sarah Fredriksson eller Susan Varli.

Domslut som går mot storlag, eller superstjärnor, granskas alltid väldigt noga. Och skulle man göra feldomslut mot stjärnorna kommer man att bli totalsågad.

Därför blir det lätt att domare bara blåser straffar mot topplagen när de är 100-procentigt säkra. Däremot kan blåsa billiga straffar till topplagen mot mindre namnkunniga lag.

Och i semifinal och final hade verkligen USA domsluten med sig. De fick en felaktig straff i underläge 3–2 mot Kanada. Och de slapp ifrån två klara straffar i finalen mot Japan. För det var inte bara för Tobin Heath:s handboll som domare Bibiana Steinhaus borde ha blåst. Mer om det strax.

Först vill jag dock bara påminna om att USA inte alltid har haft tur med domsluten. Minns från fjolårets VM hur de drabbades av en väldigt billig, för att inte säga felaktig straff mot Brasilien vid ledning med 1–0 i kvartsfinalen. Dessutom fick Rachel Buehler rött kort i närkampen med Marta.

Det var ett domslut, som höll på att kosta USA vidare avancemang. Men ni minns väl Abby Wambach:s episka kvittering i övertidens sista sekunder. Utvisningssituationen, och Wambachs mål, finns på det här klippet.

Fast i den matchen var ju Marta den största stjärnan. Så min teori håller ju även där…

I gårdagens final har jag nu sett tillräckligt många repriser för att vara 100 procent säker på att Japan skulle ha haft en straff. Och 95 procent säker på att Japan skulle ha haft två straffar.

För Tobin Heath:s handboll går inte att snacka bort. Det gör ju inte ens den amerikanska experten i det här klippet.
Jag har spelat in finalen, och kikade på hur domare Bibiana Steinhaus var placerad när Aya Miyama slår frisparken. Domaren står nästan rakt i linje med muren. Och sista gången hon är i bild innan frisparken är hennes fokus riktat mot löpningarna längre in i straffområdet.
Det skulle således innebära att hon bara ser handsen i ögonvrån. Samt att hon har dålig vinkel.

Det är naturligtvis fortfarande en solklar straff. Men det förklarar varför inte Steinhaus vågar blåsa. Däremot borde den assisterande domare (linjedomare) som stod på mittlinjen ha sett bättre, och hjälpt till.

Den andra situationen har jag inget klipp på. Men den inträffade vid en liknande inläggsfrispark precis i upptakten av den andra halvleken. Ni kanske minns hur två japanskor och en amerikanska for rakt in i Hope Solo?

Hade det varit brottning hade Rachel Buehler garanterat fått poäng för sin läckra koppling om Saki Kumagai:s midja. Och Japan hade garanterat fått straff om de kastat in sin protestkudde…

Och om Steinhaus hade blicken i samma riktning som vid Heaths handboll borde hon ha sett den här duellen.

USA hade alltså makalös tur med flera avgörande domslut i OS.

Men enligt min teori har de alltså kämpat hårt för att få den fördelen.
För sammanfattningsvis är det ju så enkelt att de lag som vill ha fördel med domsluten bara behöver se till att bli bäst i världen…

Japan förtjänar hyllningar – inte avsky

Publicerad den av
2

Först vill jag tacka för alla berömmande kommentarer den senaste tiden. Och för alla andra kommentarer också. Det är alltid kul med synpunkter, och debatter.

Och till er som undrar varför era kommentarer inte kommer upp direkt på bloggen kan jag meddela att jag har valt att ha en kommentarsspärr, som innebär att jag måste godkänna alla synpunkter innan de publiceras.

Bland det senaste dygnets kommentarer har det kommit ett par intressanta ämnen och förslag, som jag skall försöka avhandla framöver. Men först tänkte jag åter ta upp Japan, och de fientliga känslor som de dragit på sig under OS.

Först till de här amerikanska som ju är fullständigt förfärliga. Fast de strömningarna har ju inte skapats under OS. Utan det verkar som att vissa människor fortfarande lever kvar på 1940-talet…

De starka känslor som skapats under OS har kommit efter 0–0-matchen mot Sydafrika. Jag har redan tagit upp den i det här inlägget. Men då satt jag inte på alla ingångsvärden. Det kanske jag inte gör nu heller, men jag vet i alla fall mer än då.

Jag vet till exempel att det viktigaste för Japan var att slippa den långa resan till Glasgow, och bli kvar i Londonområdet.
Och jag vet att förbundskapten Norio Sasaki sa åt sina spelare att ordna ett oavgjort resultat.

Sasaki och Sakaguchi

Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi

Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad av att Sasaki utan omsvep berättade om sin tveksamma order.

För min bild av japaner är väldigt positiv. Ett ärligare folk får man leta efter. Skulle jag välja ett land i världen där jag skulle tappa min plånbok, skulle jag utan tvekan välja Japan. Där är chansen att få tillbaka den väldigt mycket större än i ärliga Sverige.
I Tokyos tunnelbana kan man lägga sin dator på hatthyllan i en vagn, och sedan sätta sig i en annan. Och man kan vara säker på att ingen rör den.

Att de ärliga japanerna skulle välja att inte köra rent spel, och sedan öppet berätta om det, fick jag inte alls att gå ihop.
Vi svenskar är ju smartare. När Sveriges Tre kronor ”råkade” förlora mot Slovakien med 3–0 i sista gruppmatchen i OS 2006, och hade oturen att få möta Schweiz i kvartsfinal i stället för Kanada, så var det ingen spelare eller ledare som erkände att vi la oss. Inte förrän fem år senare.

Och såvitt jag vet har inte halva svenska folket visat någon avsky mot Tre kronor för att de tog en tveksam väg till OS-guldet 2006. Eller?

Men Japan har fått en rejäl dos avsky.

Men hur kom det sig då att japanerna agerade tveksamt, och utan omsvep erkände det?

Jag har som sagt funderat i frågan. Och det bästa svaret jag hittat är att det handlar om kulturella skillnader. Att vi i västvärlden och de asiatiska länderna har olika uppfattning om vad som är rätt och fel i det här fallet.

Japan var redan vidare, och tog den väg som de ansåg gynnade dem mest. Precis som både kineser och sydkoreaner var vidare i badminton, och försökte ge sig själva bästa vägen till OS-guldet.

De tyckte att de hade rätt att ge sig själva bästa möjliga förutsättningar. Och de tyckte inte att de behövde smyga med sin inställning, som vi västerlänningar tenderar att göra…

Personligen har jag inte låtit någon läggmatch förta upplevelsen av japanskornas läckra fotboll. Tvärtom har jag njutit av det kortpassningsspel, som garanterat kommer att lyfta damfotbollen på sikt. För jag tycker att Japans lag förtjänar hyllningar, och inte avsky.

Grattis Pia, Tony, USA – och damfotbollen

Publicerad den av
7
Coach Pia Sundhage

Guldcoachen Pia Sundhage

USA tog OS-guld igen. Det fjärde av fem möjliga. Fantastiskt.

Pia Sundhage vann OS igen. Andra gången med USA av två möjliga. Fantastiskt. Och hon har med sig Tony Gustavsson i ledarstaben den här gången. Grattis båda.

Och grattis damfotbollen.

För frågan är om inte den största segraren i det här mästerskapet trots allt är själva sporten. För jag vet inte hur många som kommit fram och velat prata om den höga kvaliteten på matcherna i slutspelet. Fantastiskt.

Om det här blogginlägget är fantastiskt är upp till er att bedöma. Men det visar en före detta herrfotbollsspelare som upptäckt damfotbollens storhet under OS…

Och dagens final gjorde ju ingen besviken. Eller jo, man hade väl helst också velat se en förlängning…

Rent fotbollsmässigt blev det tvärtom fjolårets VM-final. Då vann Japan, trots att USA var det bättre laget spelmässigt sett. Nu vann USA, trots att Japan var det bättre laget spelmässigt sett.
I min räkning vann japanskorna målchanserna med 8–6. Och de skulle ju alltså ha haft en straff vid underläge 1–0 i första halvlek. Men tyvärr kan även världens bästa domare, Bibiana Steinhaus göra grova misstag. Tråkigt. För en kvittering där hade förändrat förutsättningarna rejält.

Tråkigt inte minst för att USA inte behöver ha någon hjälp för att vinna mästerskap. De har nog med vinnarskallar ändå.

En av de största sitter på Carli Lloyd. Hon är verkligen drottningen av OS-finaler. Lloyd avgjorde 2008 års final i förlängningen. Och hon blev tvåmålsskytt i dag. Det första målet efter en uppoffrande löpning. Det andra på ett mäktigt distansskott.

Japan reducerade genom Yuki Ogimi, på retur efter att Shinobu Ohno givit Homare Sawa öppet mål, men Sawa missat.
Det höll på att bli en repris av VM-finalen, där Christie Rampone bjöd Japan på kvitteringen i slutet av ordinarie tid. Även i kväll bjöd hon på een superchans på slutet. Men när inhopparen Mana Iwabuchi var helt fri så gjorde Hope Solo en mäktig räddning.

Solo var grym, och är en av de stora guldhjältinnorna. Jag ser på twitter att många säger att hon var den största. Visst, hennes räddningar räddade USA. Men jag ser ändå Lloyd som den stora guldmakaren.

Hon var bänkad när OS började, och halkade in i laget när Shannon Boxx skadade sig mot Frankrike. Lloyd tackade för förtroendet genom att bara bäst när det gäller – och göra två mål i en OS-final. Visst är väl det en liten saga?

Nu är jag trött, och tänker stänga bloggen för dagen. Det finns anledning att återkomma med en sammanfattning av OS.
Och det finns även andra saker att kommentera. Bland annat har jag har noterat att det under dagen har presterats en ny proffsliga i USA. Bra tajming. Dessutom aviserade just damfotboll.com att de skall avslöja Tyresös nya tränare i kväll. Kanske lite sämre tajming. Men håll utkik.

Vi hörs.

USA leder – och har tur med domsluten igen

Publicerad den av
Svara

Japan har 4–3 i klara målchanser, och skulle ha haft en straff. Men USA leder med 1–0 i halvtid.

Det har varit en väldigt bra första halvlek. Målet föll i åttonde minuten när Tobin Heath hittade in till Alex Morgan till vänster i straffområdet. Morgan lyckades få utrymme för ett inlägg, och vid bortre stolpen kom Carli Lloyd perfekt. Mittfältaren kunde nicka in bollen i tomt mål.

Så långt var USA klart bäst i matchen. Men sedan har Japan tagit över. Och Nahomi Kawasumi, Yuki Ogimi x2 och Aya Miyama har haft kanonchanser att kvittera. Två gånger har bollen tagit i målramen bakom Hope Solo.

Å andra sidan nickade Azusa Iwashimizu i insidan av egen stolpe. Där hade USA en kanonchans att göra 2–0.

Så till straffsituationen. Handsregeln är svårtolkad. Men det här var solklart. Tobin Heath fällde ut armen, och stoppade Aya Miyamas frispark. När domare Bibiana Steinhaus ser den reprisen kommer hon att må dåligt. För det var en grov domartabbe.

Och man undrar om USA kommer att fortsätta att ha tur med domsluten även under sista halvleken i OS. Mot Kanada fick man en felaktig straff i avgörande läge. Nu kom man undan en solklar.

Strax dags för halvlek två. Jag räknar med att dramat fortsätter…

Boxx startar – Cheney är bänkad

Publicerad den av
Svara

Pia Sundhage väljer att förstärka sitt lags defensiv, och plockar åter in Shannon Boxx i startelvan. Ni som läst mina inlägg under veckan förstås att jag tycker att det är ett klokt beslut.

USA var sårbart centralt senast. Christine Sinclair och i viss mån Melissa Tancredi fick alldeles för stora ytor att jobba på, mitt i planen.

Japan startar som väntat. Presentation av deras elva hittar du här. Där är även tio av USA:s startspelare presenterade.

Från den elva Sundhage använt i de båda tidigare slutspelsmatcherna stryks nu Lauren Cheney. På ett sätt är det lite oväntat, då Sundhage verkligen jobbat för att hitta en plats för Cheney i laget. Hon är ju lagets kanske allra mest talangfulla, och bolltrygga spelare.

Men samtidigt är det ett klokt beslut av Sundhage. Ibland måste man välja bort sina favoriter. Och Cheney har inte lyst som hon kan göra i OS.
Med Boxx och Carli Lloyd på centralt mittfält får Sundhage större arbetskapacitet i laget. Lloyd är en matchvinnare, och sådana vill man ju gärna ha på planen.

Vad är då Shannon Boxx för spelare?
Jo, en rutinerad, defensiv mittfältare. Hon ger sig inte ut på lika många offensiva utflykter som Cheney och Lloyd, utan ligger oftast kvar i position. Boxx har en stor arbetskapacitet, och är stark i luftrummet. Med henne på planen får USA ett hot till vid fasta situationer. Hon brukar dyka upp vid bortre stolpen på lagets hörnor.

Nu är det en kvart till avspark. Vi hörs.

Kanada stal bronset på övertid

Publicerad den av
Svara

Diana Matheson blev Kanadas bronshjältinna i 91:a minuten. Men var det synd om Kanada i måndags, så hade de riktig bonnröta i dag.

För snålt räknat vann Frankrike bronsmatchen med 12–1 i klara målchanser. Hade jag räknat snällare kunde det ha varit 17–0, eller kanske till och med 20–0, under ordinarie tid. För Kanadas enda målchans kom på övertid. Och den gav brons. Se den här.

Kanada, som i semifinalen, föll mot USA på övertid av förlängningen fick snabbt tillbaka alla marginaler. För jag tror att alla de 12 465 åskådarna i Coventry var överens om att det här var Frankrikes match.

Den första halvleken var dock helt utan målchanser. Men efter paus var det Frankrike för hela slanten. De hade boll i stolpen (Louisa Necib) och i ribban (Elodie Thomis) och Kanadas målvakt Erin McLeod gjorde turneringens bästa räddning på ett lågt skott från Necib, som ändrade riktning bara meter framför målvakten.

Sedan ven bollarna kring McLeods mål. Inhopparen Eugenie Le Sommer hade en nick som snek stolpen. Corine Franco hade en mängd kanonlägen, men…

Fotboll går ut på att göra mål, och det var Kanada bäst på.

Därmed noterar vi att Europa för första gången någonsin blir utan medalj i damfotboll i ett OS. Man kan fundera på vad det säger om klassen på det EM vi skall arrangera i Sverige nästa år? Och vad det innebär för Europas chanser att få fler lag med i nästa OS…

Jaja. Efter en spännande bronsmatch ställer vi nu in siktet mot finalen, som har avspark 20.45. Allt inför den går att läsa i den här matchguiden, och den här spelarpresentationen.

Själv skall jag använda tiden fram till avspark till att gå till Borås Arena och se Elfsborg ta emot Horsens i kvalet mot Europa League. Vi hörs.

Almgrens auktion mot cancer

Publicerad den av
Svara
Johanna Almgren

Johanna Almgren

Det är halvtid i bronsmatchen. Den första halvleken har varit chansfattig. Frankrike har haft mest boll, men har missat alldeles för många passningar på offensiv planhalva.

Kanada har legat bra i defensiven, och försökt kontra. Men mer än ett läge vardera har det inte blivit.

Därför tänker jag använda halvtidspausen för att lyfta Johanna Almgren:s auktion för att stötta Cancerfonden.

Det började häromdagen med att Almgren själv lade upp ett gäng OS-prylar, bland annat en egen matchtröja, till försäljning på sin blogg. Där började budgivningen i ganska liten utsträckning.

Men sedan dess har fler spelare lagt till saker. Caroline Seger, Malin Levenstad och Lotta Schelin samt Tobias Hysén och Anders Svensson tillhör dem som skänkt tröjor, skor och annat till auktionen.

Stort av alla spelarna.

Budgivningen pågår på bloggen fram till i morgon, klockan 12.00. Varför inte passa på att stötta kampen mot cancern, och samtidigt få en läcker, äkta OS-pryl?

Här är min bild av alla finalspelarna

Publicerad den av
1

Jag satte ihop ett litet tillägg till finalguiden, som fanns i det förra inlägget. Här är en kort beskrivning av samtliga de 22 spelare som jag tippar kommer att starta OS-finalen. Jag välkomnar förstås synpunkter:

USA

Hope Solo
Världens bästa på positionen. Är en reaktionssnabb och säker linjemålvakt. Svagheten är att hon ibland blir feg, och hoppar över utrusningar.

Amy Le Peilbet
Hårt arbetande, och tuff ytterback med defensiven som främsta egenskap. Slarvar ibland i passningsspelet.

Christie Rampone
Snabb och extremt vältränad veteran i mittförsvaret. En av världens allra bästa mittbackar ger sig ibland ut på offensiva raider.

Rachel Buehler
En riktig vinnarskalle. Verkar vara beredd att offra sitt huvud när hon kastar sig fram vid offensiva, fasta situationer. Är dock lagets sämsta passningsspelare.

Kelley O’Hara
Var målskytt på college. Och mittfältare i fjol. I vintras skolades hon om till vänsterback, förstås en offensiv sådan. Har bra vänsterfot. Men är inte färdig med den defensiva utbildningen. Kommer ibland snett in i situationerna.

Megan Rapinoe
Yttermittfältare med härlig känsla i högerfoten. Levererar fasta situationer, och förstås även inlägg, av högsta klass. Brukar även stänka in en del distansskott.

Lauren Cheney
Kanske lagets allra största talang. Är bolltrygg, och alltid spelbar. Användbar som forward, yttermittfältare, eller som nu – som innermittfältare. Är ny på positionen, och har brister i det defensiva spelet.

Carli Lloyd
Gjorde guldmålet vid OS 2008. Var bänkad inför OS, men har tagit plats i laget efter Shannon Boxx:s bristning mot Frankrike. Har bra bössa i båda benen, och stor arbetskapacietet.

Tobin Heath
Bollbohem i ordets rätta bemärkelse. Väldigt teknisk och bolltrygg. Men bohemisk i sitt spel, vilket kan vara väldigt bra offensivt sett, men sällan är positivt i defensiven.

Abby Wambach
Den målfarliga nickspecialisten avgjorde OS-finalen 2004, men missade spelen 2008 på grund av skada. Nu är hon vältränad, rörlig – och troligtvis bättre än någonsin förr. En murbräcka.

Alex Morgan
Den blixtsnabba forwarden kallas ”Baby Horse”. Men hon kan mycket mer än bara springa. Hon är fysiskt stark och dessutom en naturlig målskytt. Alltså en skräck för varje motståndarback.

Japan

Miho Fukumoto
En ganska kort, men spänstig målvakt. Har varit enormt stabil i hela turneringen, och gjort en mängd avgörande räddningar. Inte minst var hon stor hjältinna i semifinalen.

Yukari Kinga
Löpstark, offensiv högerback. Följsam i defensiven, oftast längst fram på högerkanten i offensiven. Kanske spelens allra bästa högerback?

Azusa Iwashimizu
Mycket skicklig markeringsback. Blir sällan passerad. Även stark i luften. Dyker ofta upp vid bortre stolpen på offensiva fasta situationer.

Saki Kumagai
Satte avgörande straffen i VM-finalen i fjol. Läser spelet bra, och är spelskicklig. Kan dock bli lite slarvig i passningsspelet ibland.

Aya Sameshima
Liksom Kinga en spelskicklig och löpstark ytterback. Följsam i defensiven. Läser situationerna bra, och blir sällan överspelad.

Mizuho Sakaguchi
Hårt arbetande, defensiv mittfältare. Duktig passningsspelare. Ligger oftast kvar och täcker upp, löper alltså sällan i djupled,

Homare Sawa
Världens bästa spelare 2011 är den mer offensiva av de båda defensiva, centrala mittfältarna. Har ett härligt spelsinne, och bra tajming i luftrummet. Nickar således ofta in hörnor och frisparkar. Är dock inte i absolut toppform. Har haft klart högre felprocent i passningsspelet än i fjolårets VM.

Aya Miyama
Lagkaptenen leverar världens bästa fasta situationer. Har fantastisk känsla i både sin höger- och vänsterfot. Förstås även en duktig passningsspelare. Väger dock lite lätt ibland.

Nahomi Kawasumi
En intelligent och teknisk spelare. Användbar både som forward, yttermittfältare eller i tio-rollen. Passningsskicklig. Dock lite liten, och kan försvinna mot fysiskt motstånd.

Shinobu Ohno
Teknisk, kvick yttermittfältare, eller forward. Är ofta spelbar. När hon spelar på kanten ligger hon gärna kvar högt, och gör inte lika stort defensivt arbete som övriga mittfältare. Väldigt snabb med boll. Bra dribbler.

Yuki Ogimi
Forwarden som tidigare hette Nagasato har varit Japans bästa utespelare i OS. Stark, väldigt smart, och nästan alltid spelbar. Dessutom bra på att hålla i bollen, och få upp laget. Är kanske ingen målmaskin, men har även visat bra målform på sistone.

Mitt tips: nytt OS-guld till USA

Publicerad den av
Svara

Vi närmar oss det stora avgörandet i OS-fotbollen. Det är mindre än ett dygn kvar tills USA–Japan gör upp i finalen på Wembley inför en bit över 80000 åskådare.

Därmed har det också blivit dags för den stora finalguiden. Den innefattar förstås också bronsmatchen.

I semifinalerna lyckades jag pricka samtliga 44 spelare i startelvorna. Jag tror att samma 44 även startar i morgon.

Här är guiderna:

* Bronsmatch: Kanada–Frankrike
City of Coventry Stadium, 14.00 (svensk tid)

Lagen möttes tidigare i år i finalen av Cypern cup. Då vann Frankrike med 2–0. Bilder från den matchen finns här.

Och på pappret skall Frankrike vara lite bättre än Kanada. Men har kanadensiskorna hunnit slicka såren efter den tunga förlusten mot USA så finns skrällchans.

För fransyskorna var ju i det här läget i fjol också. Då föll de ju som bekant snöpligt mot Sverige. Det debaclet kan finnas i bakhuvudet. Och i augusti är Kanada som bekant ett väldigt mycket bättre lag än de var vid lagens senaste möte i mars.

Slutligen så är ju världens bästa spelare, Christine Sinclair, i en makalös form. Frankrikes hetaste spelare i OS har varit nickstarka mittbacken Wendie Renard, som ju var centimetrar från att kvittera på övertid mot Japan.

När det gäller startelvorna skall Desiree Scott enligt tidningsuppgifter vara i speldugligt skick. Och duon Sinclair och Melissa Tancredi som riskerar bestraffning för sina kommentarer kring domaren efter semifinalen får sina eventuella straff efter OS. Alltså tror jag att Kanada startar som senast.
Och även om Eugenie Le Sommer gjorde ett fint inhopp senast så tror jag att hon får börja på bänken, och att Frankrike alltså också startar som mot Japan.

Tipset: Frankrike är favorit till 65–35.
Domare: Jenny Palmqvist, Sverige
Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA:s startelva mot Japan i Halmstad

* Final: USA–Japan
Wembley Stadium, 20.45 (svensk tid)

De båda lagen möttes på Commerzbank Arena i Frankfurt i VM-final för ett drygt år sedan.
Då var USA överlägset bäst, spelmässigt sett. Jag vill minnas att jag i första halvlek noterade 11–1 till USA i klara målchanser. Men Japan försvarade sig fantastiskt bra, och det var 0–0 i mål.

Men när USA hade tagit ledningen genom inhopparen Alex Morgan blev amerikanskorna nervösa. Japans första kvittering (Aya Miyama) var en gåva av det amerikanska försvaret. Minns jag rätt var det lagkapten Christie Rampone som slog en riktig indianare rakt upp i planen.

Och efter att Abby Wambach hade nickat in 2–1-målet blev amerikanskorna återigen nervösa. Och i förlängningens slutminuter kunde Homare Sawa klacka en hörna via Wambach till 2–2.

Japanskorna var verkligen hypereffektiva i den finalen.

Jag tar upp den eftersom många har fått för sig att Japan var det bättre laget i fjol. Att de dominerade. Så var de inte. Japan hade ett fantastiskt försvarsspel, och massor av tur. Och så var de bättre på att lägga straffar.

Jag tar även upp den eftersom jag anar att OS-finalen kan bli en liknande tillställning. Alltså offensiva USA mot defensiva Japan. Mycket talar för det, med tanke på hur lagen har spelat på vägen fram till finalen.

Jag tror att den där VM-finalen kan spöka rätt rejält i amerikanskornas huvuden, om de inte får tidig utdelning. För den har redan spökat rätt rejält.

För efter VM-finalen hade Japan ett ganska stort mentalt övertag på USA. I de två första matcherna lagen emellan efter VM vann japanskorna en, och spelade oavgjort i en.
USA var skakat. Och hade inte lagen mötts i Halmstad i juni hade jag räknat Japan som storfavoriter.

Men i trenationsturneringen i Sverige vann ju USA med hela 4–1, och amerikanskorna fick med sig massor av självförtroende från överkörningen i Halmstad. Jag skrev om den matchen både här och här.

Jag var på plats på Örjans vall, och pratade med ett par av amerikanskorna efteråt. De verkade så lättade allihop. Här är några citat:

Lauren Cheney:

”Det här en självförtroendestärkare för oss. Vi har haft problem med Japan i ett par matcher på rad, så att få slå dem med 4–1 så nära spelen betyder mycket för vårt självförtroende inför OS.”

Hope Solo:

”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”

Japanskorna var förstås tvärtom väldigt bekymrade. Lagkapten Aya Miyama sa så här till mig:

”I dag var USA bäst i världen, och vi var inte så bra. Vi måste spela tuffare. Nu är vi nästan i chock. Men vi kommer att bli bättre. Det finns förklaringar, som att vi var trötta.”

Får USA ett tidigt mål kommer amerikanskorna säkert att ha rejält med nytta av Halmstadsmatchen. För då finns risken att japanskorna börjar tänka negativa tankar.

Fast står japanskorna emot ett tag tror jag de har det mentala övertaget. Det är ju ändå värt att notera att i matchen i Halmstad saknade Japan sina viktiga mittbackar Azusa Iwashimizu och Saki Kumagai. Med dem tillbaka blir japanskorna klart mycket svårare att göra mål på.

Till Japans fördel talar även fysiken. Det här är sjätte matchen på 16 dagar, och Japan har vilat sina nyckelspelare i en match. Och man slapp spela förlängning i semifinalen, som USA gjorde.

Dessutom har ju faktiskt Japans målvakt Miho Fukumoto varit turneringens klart bästa målvakt. Fortsätter hon att storspela har Japan skrälläge igen.

För visst vore väl en japansk seger en skräll? USA prenumererar ju på OS-guld, och man har den klart bredaste truppen.

Framför allt har de Wambach och Morgan som forwards. Tillsammans har de gjort sju mål i OS. Det trots att Morgan har missat i massor. Men jag tror kanske att segermålet på tre minuters övertid i förlängningen mot Kanada kan göra att det släpper för Morgan.

Och jag tror faktiskt att Pia Sundhage kommer hem till Sverige om någon vecka som dubbel olympisk mästarinna.

Mest för att USA har så många matchvinnare. Det vimlar ju av vinnarskallar i truppen. Morgan och Wambach är nämnda. Megan Rapione klev fram två gånger i semifinalen. Och minns att Carli Lloyd avgjorde OS-finalen för fyra år sedan i förlängning.

Så USA är mina favoriter på förhand. Men som jag har varit inne på i det här inlägget kan det mentala övertaget vandra mellan lagen beroende på matchutveckling.

Och som jag var inne på i går så har även USA:s fantastiska lag svagheter. Framför allt i form av ett väldigt offensivt balanserat lag med Shannon Boxx vid sidan. För hon startar väl ändå inte i finalen?
Och kan Japan hitta in med bollar till smarta Yuki Ogimi i ytan mellan USA:s backlinje och mittfält så lär det här bli riktigt intressant.

Visst skall väl det här bli riktigt kul?

Tipset: USA är favorit till 60–40
Domare: Bibiana Steinhaus, Tyskland
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Aya Miyama, Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi, Nahomi Kawasumi – Shinobu Ohno och Yuki Ogimi.

Misstagen som förtar lite av glädjen

Publicerad den av
4

I går var en fantastisk dag för damfotbollen. Båda semifinalerna i OS var otroligt bra fotbollsmatcher. Matcher som återigen visar att sporten har utvecklats enormt mycket i positivt riktning bara de senaste tre–fyra åren.

Båda semifinalerna hade allt av spänning, skönspel, hjältinnor – och tyvärr också grova misstag.

Tyvärr är misstagen så grova att de svärtar ner hela sporten.

För många hånar ju som bekant damfotbollen för den låga kvaliteten på målvaktsspelet. Jag hävdar ju att nivån har förbättrats. Men det är ju omöjligt att försvara Sarah Bouhaddi för gårdagens tavla.

Sådana tavlor ser man för ofta bland damerna. Och man ser dem nästan aldrig på högsta internationella nivå bland herrarna.

Jag berömde den franska målvakten efter kvartsfinalen mot Sverige. Där var hon en jätte. I går var det hon som fällde sitt lag.

Visst missade Elise Bussaglia straff på slutet. Och flera andra utespelare missade bra målchanser. Men det var ändå Bouhaddis grova misstag som förstörde den franska dagen. För hon gav Japan det viktiga övertaget i matchen.

Jag står fast vid att målvakterna inom damfotbollen hade blivit väldigt mycket bättre om storleken på målburarna hade anpassats efter kvinnors längd och spänst – och inte efter herrars. Men jag vet att det förslaget tyvärr är så kontroversiellt att det knappt går att föra en seriös debatt om.

En annan sak som sänker damfotbollens anseende är domarstandarden. I går var det norska Christina Pedersen som hamnade i fokus för sin svaga insats i semifinalen mellan USA och Kanada.

Visst kunde USA ha vunnit även utan den straff som Pedersen skänkte dem vid underläge 3–2. Men domare som påverkar matcher genom grova missar är aldrig godkända. Det enligt samma princip som gäller för målvakter som kastar in bollar likt Bouhaddi.

Det är ett problem att topplagen har utvecklats snabbare än vad domarna gjort de senaste åren. Tyska Bibiana Steinhaus och svenska Jenny Palmqvist är duktiga, och håller på högsta internationella nivå. Fast de har inte fått döma i OS-slutspelet. Varför?
Kan spelarna var i farten var tredje dag måste väl även de bästa domarna kunna vara det. Eller?

I övrigt tycker jag att manliga domare borde användas i mästerskapen. För visst är det kul om vi har kvinnliga domare av högsta kvalitet. Men när vi inte har det så är det inte roligt att få se toppmatcher avgöras på grund av att rättsskiparna inte håller klassen.

För det är ju inte bra för damfotbollen att få rubriker som den här i Toronto Star eller
den här i norska Dagbladet.

Båda har med orden Melissa Tancredi sa till domare Pedersen efter slutsignalen:

“Jag hoppas du kan sova i natt. Sätt på dig din amerikanska landslagströja. För det var dem du spelade för i dag.”

Stenhårt. Och det är väl för övrigt ett citat som skulle kunna få Tancredi avstängd i bronsmatchen. Eller?

Oj, vad man lider med Kanada i kväll

Publicerad den av
Svara

Det blev 4–3 till USA – som på torsdag spelar sin femte raka OS-final.
Alex Morgan avgjorde semifinalen mot Kanada i minut 123. Ja, det står rätt – minut 123. Alltså tre minuters övertid av förlängningen.

USA visade vilka vinnare de är. Men det här är ingen hyllning av USA. Det här är en hyllning av Kanada.

För oj vad jag känner med dem nu. De har en hel hög spelare som gjorde sitt livs match på Old Trafford i kväll.

Snacka om att vara bäst när det gäller.

När Kanada fick spela semifinal i OS gjorde spelarna sitt livs match. De anfördes av det makalösa radarparet Christine Sinclair och Melissa Tancredi.

Men de fick inte vinna. Trots ledning tre gånger fick Kanada inte vinna. Jag skriver fick, för USA fick ju hjälp.

Kvitteringen till 3–3 i den 80:e minuten var nämligen en gåva av den osäkra norska domaren Christina Pedersen. Hon höll inte semifinalklass. Inte ens nära.

Värst var det vid 3–3-målet. Först bjöd hon USA på en frispark i Kanadas straffområde. Troligtvis för att Erin McLeod höll bollen för länge.
Frisparken styrde på en kanadensiska och träffade Marie-Eve Nault:s armar. Som jag uppfattar handsregeln kan det aldrig vara straff för den typen av hands. Aldrig.

Men domare Pedersen pekade på straffpunkten.

Och straffen rullade Abby Wambach in via stolpen.

Det var också 3–3 efter full tid, och förlängningen var jämn. Men typ 30 sekunder innan straffläggningen nickade alltså Morgan till och avgjorde.
När jag träffade henne i Halmstad i juni sa hon att hon hoppades kunna bidraga med några mål i OS. Det kan man väl säga att hon har gjort nu…

Jag är inte ensam om att lida med Kanada nu. Det gör faktiskt även segrarna själva. Bara några minuter efter slutsignalen skrev U.S. Soccer WNT – officiella twitterkontot för USA:s damlandslag – så här:

”Spare a thought for Canada and Christine Sinclair, who was brilliant for 120 minutes. What an effort by their entire team too. #USAvCAN”

Jag har hyllat Christine Sinclair förr. Jag gjorde en topplista efter det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet, där hon var i topp. Sedan dess har Abby Wambach och Alex Morgan tagit flera steg i positiv riktning.

Men det hjälper inte.

Som jag ser det är Sinclair världens bästa spelare för tillfället. Sex mål och ett assist i OS är bara ett tecken på det.
Att hon burit sitt Kanada till bronsmatch ett annat.

Och att hon gjorde tre mål på USA ett tredje. Vem har gjort tre mål på USA:s fotbollsdamer tidigare? Har det överhuvud taget hänt?

En annan som skall hyllas är Kanadas förbundskapten John Herdman. Jag har följt hans lagbygge under året. Han har provat en mängd olika spelare och uppställningar, utan att hitta rätt.

Men till matchen mot Sverige här i OS föll bitarna på plats. Med en kvick djupledslöpare som Jonelle Filigno och Sinclair som offensiv mittfältare har laget vuxit flera klasser. Desiree Scott:s defensiva egenskaper har jag hyllat förr. Och Melissa Tancredis offensiva.

Kanada har vuxit för varje match i OS. Men orkar de ladda om för bronsmatch på torsdag efter det här? Hoppas det. För efter dagens match är Kanada värda en medalj.