Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter
:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

Malmö ropar ”vargen kommer” lite för ofta – och Vero vill ha 21

Dags att ta ett svep kring några av de senaste dagarnas hetaste händelser/nyheter. Här kommer lite synpunkter kring Vero Boquete:s tröjnummer, Malmös ekonomiska kris, Susanne Erlandsson, Sara Larsson och Lisa De Vanna:s silencio stampa.
Som grädde på moset får du också reda på vilka Champions League-kvartsfinaler som Eurosport direksänder.

* Madelaine Edlund gjorde båda målen när Tyresö slog Kif Örebro med 2-0 i årets första träningsmatch för den storsatsande guldfavoriten.
Edlund i all ära. Den spelare i Tyresö jag är mest spänd på är Vero Boquete. Hon stod för ett assist i sin debut, och var tydligen bra enligt damfotboll.com.
Vero skall tydligen spela i tröja nummer 40 i år. Jag läste i en spansk intervju att hon helst hade velat ha nummer 21, bland annat som en hyllning till Espanyols avlidne lagkapten Dani Jarque. Vero sa så här i intervjun:

”Innerst inne kommer jag alltid att vara en nummer 21.”

Vad jag sett på klubbens hemsida verkar Tyresö inte ha någon med nummer 21 i truppen, så Vero borde kunna få sin önskan uppfylld.
Själv hade hon uppfattat att det var för att klubben fyller 40 år de ville att hon skulle spela med aktuellt tröjnummer. Men i klubbsymbolen står det att TFF är bildad 1971 – så då borde hon ju i så fall få tröja 41 i år…

* Sara Larsson har opererats för en hälskada, och har tre månaders rehabilitering framför sig. Tråkigt för Larsson, och Kif Örebro. Men för landslaget bör det inte påverka så mycket. Hon är säkerligen tillbaka i god form i god tid till OS.
Och faktum är att Sverige har bra förspänt på mittbacksposition för tillfället. Stina Segerström är ju frisk igen, och fortsätter Emma Berglund att utvecklas är hon en het kandidat till en av de 18 platserna i den svenska OS-truppen.

* Jag blir inte klok på hur illa det är med LdB FC Malmös ekonomi. Efter mötet med kommunen sa klubbdirektören Niclas Carlnén följande till damfotboll.com på frågan om man var nära att lösa några stjärnor från sina kontrakt:

”Det är fullständigt uteslutet. Vi har våra viktiga matcher i UEFA Women´s Champions League och allas förväntan att på nytt vara med i Damallsvenskans guldstrid. Att släppa några av våra bästa spelare vore det sista som skulle hända.”

Det känns inte som att klubben är i någon direkt panik. I Sydsvenskan skrev Anja Gatu att de tidigare larmropen mest skall ses som politiska utspel.
Ok.
Hoppas då bara att LdB Malmös ledning känner till vad som händer om man ropar ”Vargen kommer” ett par gånger för mycket…

* Läget ljusnade alltså snabbt för LdB Malmö. Det har också ljusnat för Peter Mildaeus och de andra fotbollsreportrarna på Corren.
Hur då, undrar ni kanske?
Jo, jag skrev ju häromdagen att Linköpingsförvärvet Lisa De Vanna aldrig ger intervjuer. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Eurosports Marcus Bühlund hörde av sig efter att ha läst mitt inlägg, och konstaterade att han visst fick en intervju med De Vanna i somras. Den publicerades i Aftonbladet, och går att läsa här.

* Bühlund och Eurosport var det. De kommer att visa tre av åtta kvartsfinalmatcher från Womens Champions League.
Två av sändningarna är klara, och det blir Potsdam-Rossiyanka den 14 mars 18.00 och Malmö-Frankfurt dagen efter 17.00. Det blir alltså Antonia Göransson och Alex Singer mot Sofia Jakobsson på onsdagen och Malmö mot Sara Thunebro och Jessica Landström på torsdagen.
De visar alltså fyra av de sex kvarvarande lagen med svenska spelare i. Nästan jackpot. En sådan blir det om kanalen väljer Göteborg-Arsenal veckan efter.

* Susanne Erlandsson lämnar både styrelsen för SvFF och ordförandeposten i Elitföreningen damfotboll. Jag har förstått att hon har gjort fantastiskt mycket nytta för damfotbollen genom åren, och är därmed värd både respekt och hyllningar.
Men min bild av henne är inte så positiv. Mest för att hon inte är något bra ansikte utåt. Hon har ju för övrigt knappt synts utåt. De två gånger jag tvingats lyssna på henne har hon dessutom varit väldigt träig och tråkig.
Så på så sätt är det kanske positivt för något nytt. Damfotbollen behöver någon som kan prata för sig – och sin sport.
Jag hoppas verkligen att det blir någon som är verbal och intressant. Läste någonstans att Ylva Johansson var aktuell att ta över i SvFF. Jag har ingen aning om hennes fotbollskunskaper, men hon vet nog hur man drar åt sig uppmärksamhet. Så varför inte?

Pinsamt av förbundet när Sverige slog Norge med 2–0

Sverige har just slagit Norge i årets första landskamp i fotboll. Men fotbollförbundet verkar inte bry sig om vårt damlag – för så här ser deras hemsida ut:

Matchen är slut, men förbundets hemsida toppas av en införtext.

Och enligt vad jag hittat – och jag jobbar med att hitta information – går det inte att läsa info om matchen någon annanstans heller. Inte mer än resultatet – som blev 2–0 (1–0) – och målskyttarna, Nilla Fischer och Antonia Göransson. Faktum är att den bästa infon faktiskt kom från Jessica Landström:s twitter. Bra jobbat.

Som jag skrivit tidigare – det finns väldigt mycket att göra när det gäller marknadsföringen av våra fotbollstjejer. Väldigt mycket. Victoria Sandell Svensson har fått ansvar för att vara frontfigur i PR-sammanhang inför hemma-EM nästa år. Det känns som att Vickan kommer att få jobba.

För att vara en konstruktiv kritiker har jag i ett tidigare inlägg givit förslag på hur man kan marknadsföra laget. Fast punkt nummer ett måste ju vara att åtminstone erbjuda direktrapportering av alla landskamper på förbundets hemsida. För dagens rapportering är en skam.

Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

Thunebro ute i kylan i het Bundesliga

För tillfället får Sara Thunebro bara högst begränsad speltid i tyska stjärnlaget FFC Frankfurt. Det är naturligtvis dåliga nyheter för Thomas Dennerby och det svenska landslaget.

Thunebro är alltså iskall just nu. Däremot är ligan glödhet. Efter succé-VM på hemmaplan i somras har publiksiffrorna ökat i Frauen-Bundesliga.
Säsongen 2010/11 låg snittet på 836, och efter halva årets liga har det ökat med 36 procent till 1158 personer.

Topplagen Frankfurt och Potsdam har ökat mest från 1905 och 1830 till 2943 och 2193. Även Duisburg och Wolfsburg har snitt på över 1000 åskådare, medan Essen-Schönebeck ligger på 999… Här är hela listan.

Halva serien är spelad, och här gör jag en liten genomgång av Frauen-Bundesliga:

Det är de fem nämnda lagen i topp, men stjärnspäckade storfavoriterna 1. FFC Frankfurt återfinns först på fjärde plats – långt bakom ledande Turbine Potsdam.
Läget förbättrades inte i elfte omgången, där Potsdam vann med 7–0 mot Lokomotiv i Leipzig i dag. För i går spelade Frankfurt 1–1 borta mot Duisburg inför 2475 åskådare.

Det gör att tabelltoppen ser ut så här halvvägs:

1. FFC Turbine Potsdam    37–5    30
FCR 2001 Duisburg           28–9    26
VfL Wolfsburg                    26–9    25
1. FFC Frankfurt                 27–6    22
SG Essen-Schönebeck    15–14    17

Förra veckan kollade jag närmare på den franska ligan. Där är fyra lag i särklass, alla franska VM-spelare återfinns på hemmaplan – och utöver Lyon så har lagen inte speciellt många utländska spelare.
I Tyskland ser det annorlunda ut. 18 spelare från det tyska VM-laget återfinns i ligan. De som inte spelar i Bundesliga är Birgit Prinz (har slutat), Ariane Hingst (Newcastle Jets, Australien) och Inka Grings (FC Zürich, Schweiz). Men i Frauen-Bundesliga vimlar det också av utländska affischnamn. Och även om fyra topplag har ryckt lite så är det inte lika stora siffror i Bundesliga som i Frankrike, topplagen får kämpa för att vinna mot mittenlagen.

Här är en genomgång av de fyra topplagen:

Turbine Potsdam
Tyska VM-spelare
: Bianca Schmidt och Babett Peter.
Utländska stjärnor: Alyssa Naeher (USA), Antonia Göransson (Sverige), Nastasa Andonova (Makedonien), Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Yuki Nagasato (Japan) och Chantal de Ridder (Holland).
Kommentar: 2–0-segern borta mot Frankfurt kan visa sig guld värd. För på tränaren Bernd Schröders 41:a säsong på jobbet – troligen världsrekord – har mästarinnorna från 2009, 2010 och 2011 skaffat sig ett kanonläge att åter försvara titeln.
Man har ju redan klarat av bortamöten med Frankfurt och Wolfsburg. En ligaförlust har det blivit efter elva omgångar – den dock hemma mot Duisburg.
Att Potsdam föll med 5–1 mot Frankfurt i cupen förra helgen kan de säkert bjuda på. Då vilade nyförvärvet Anonma. I ligan har hon inte vilat, utan öst in mål. Med sina 14 fullträfffar är hon ett huvudskäl till att Potsdam har fyra poängs försprång halvvägs.
Svenska Antonia Göransson får hyfsat med speltid. Hon har startat i fem matcher (utbytt i tre av dem) och gjort långa inhopp i fyra.

Duisburg
Tyska VM-spelare
: Annike Krahn, Linda Bresonik, Simone Laudehr och Alexandra Popp.
Utländska stjärnor
: Jackie Noelle Groenen (Holland), Dolores Isabel Jacome Silva (Portugal), Laura Neboli (Italien), Petra Hogewoning (Holland) och Kozue Ando (Japan).
Kommentar: Inledde med fem raka segrar. Sedan kom plumpar i form av kryss mot Essen-Schönbeck och förlust mot Bad Neuenahr. De poängtappen är orsaken till att man inte leder, för de förtar effekten av att man besegrat både Potsdam och Wolfsburg, och kryssat mot Frankfurt.
Duisburg har under många år varit tredjelaget i Tyskland efter Frankfurt och Potsdam. I år har man bra möjlighet att sluta två i topp, och ta en plats i Champions League.
Mittfältaren Simone Laudehr är en personlig favorit, och anfallsparet Popp/Ando är spelare med hög potential.

Wolfsburg
Tyska VM-spelare
: Verena Faisst, Lena Goessling och Martina Müller.
Utländska stjärnor
: Jaime Souza (USA), Rebecca Smith (Nya Zeeland), Zsanett Jakabfi (Ungern), Lene Larsen Kaurin (Norge) och Martina Moser (Schweiz).
Kommentar: Uppstickaren har duktiga Lena Goessling som centralkraft på mittfältet, och två gånger Martina på topp – Müller och Moser. Det har visat sig vara ett segerrecept så här långt.
För utöver ett kryss mot Bad-Neuenahr har man så här långt besegrat alla lag som ligger bakom i tabellen – inklusive Frankfurt. De båda förlusterna har således kommit mot Potsdam och Duisburg. Wolfsburg känns inte som guldkandidat, men har god chans att sno andraplatsen.

Frankfurt
Tyska VM-spelare
: Nadine Angerer, Saskia Bartusiak, Kim Kulig, Melanie Behringer, Kerstin Garefrekes och Fatmire Bajramaj.
Utländska stjärnor
: Saki Kumagai (Japan), Ali Krieger (USA), Gina Lewandowski (USA), Sara Thunebro (Sverige), Ria Percival (Nya Zeeland), Ana Maria Crnogorčević (Schweiz) och Jessica Landström (Sverige).
Kommentar
: Krossade Potsdam med 5–1 i cupen förra veckan, men det är klen tröst för de svaga resultaten i ligan. Där har det bara blivit en poäng på de fyra senaste matcherna. Så trots en extremt stjärnspäckad trupp riskerar Frankfurt att missa nästa års Champions League – om de inte vinner 2012 års upplaga förstås. I kvartsfinalen där väntar ett brandskattat LdB Malmö i mars, i ett möte där tyskorna blir megafavoriter. Och sedan väntar vinnaren av Arsenal och Göteborg i semifinal.
Men i ligan går det alltså trögt – förlusten mot Freiburg är värsta plumpen. Lagets båda svenskor har bara fått högst begränsad speltid på sistone. Sara Thunebro har fyra ligamatcher från start (två gånger har hon blivit utbytt), men lika många där hon fått sitta kvar på bänken. Efter att hon ingick i startelvan vid de två raka förlusterna mot Freiburg och Potsdam har hon fått vila helt i de två senaste matcherna.
Jessica Landström har också fyra matcher från start, men har inte fått fullfölja någon av dem. Till det läggs tre korta inhopp.
Visst det är en stjärnspäckad trupp, och man är vidare både i cupen och i Champions League – men nog hade man gärna sett att Thunebro och Landström fick lite mer speltid?

Till skillnad från till exempel Frankrike finns det toppspelare även i lagen under toppkvartetten. Hos femman SG Essen-Schönebeck finns det fem utländska spelare, medan ligasexan Freiburg har åtta. Hos ligasjuan SC 07 Bad Neuenahr spelar Celia Okoyino da Mbabi, som blev hela Tysklands älskling under VM. Hon har sällskap av andremålvakten i landslaget Ursula Holl och de båda Nya Zeeländska VM-spelarna Katie Hoyle och Sarah Gregorius.

I skytteligan leder Potsdams och Ekvatorial-Guineas stjärnspelare Genoveva Anonma på 14 mål, fyra för Wolfsburgs Conny Pohlers. Noterbart är att Frankfurts bästa målskytt Sandra Smisek återfinns först på tredje plats, på blott sex mål.

Tre svenskmål har det blivit hittills, två av Jessica Landström och ett av Antonia Göransson.

* I Frankrike får Lotta Schelin – som jag gissade i förra veckan – fira jul som ligatvåa. För tre i topp i ligan, Juvisy, Lyon och Montpellier, tog alla säkra segrar i dag. Däremot tappade PSG oväntat poäng borta mot Guingamp – och är numera fyra poäng från tredjeplatsen.

Schelin lämnade planen mållös vid 6–1-segern borta mot Henin-Beaumont. Däremot gjorde Eugénie Le Sommer två mål, vilket innebär att Schelin och Le Sommer numera delar ledningen i skytteligan på 14 mål.

Landström målskytt när Frankfurt krossade Potsdam

Utöver toppmatcherna i den franska ligan – som jag tänker titta närmare på i nästa inlägg – så var helgens i särklass mest intressanta match i Europa den i tyska cupen (DFB-pokal) mellan storlagen 1. FFC Frankfurt och Turbine Potsdam.

Jag såg sista kvarten, och blev inte så lite överraskad att det stod 4–0 till Frankfurt efter 75 minuter.
Det stod för övrigt 2–0 redan efter tio minuter, och 3–0 efter 30. Och det slutade 5–1, efter att Jessica Landström rullat in 5–0-målet. Landström byttes ut i samband med sitt mål – i minut 81.
Sara Thunebro fick däremot börja på Frankfurts bänk. Hon kom in i 71:a minuten. För Potsdam spelade Antonia Göransson hela matchen.

Hyfsad revansch för Frankfurt för hemmaförlusten med 2–0 mot just Potsdam i Frauen-Bundesliga tidigare i höst. Eller hur?

Det var för övrigt kvartsfinal. Övriga lag i semifinal är Hamburger SV, Bayern München och Duisburg.

De svenska lagen slår ur underläge i Champions League

När det börjar hetta till på allvar i Champions League ställs LdB Malmö mot tyska topplaget FFC Frankfurt och Göteborgs FC får ta sig an Englands stolthet Arsenal.

Jag skrev inför åttondelsfinalerna att det var då det började bli intressant. Det var en sanning med väldigt stor modifikation. För när Turbine Potsdam kör över Glasgow City med totalt 17–0 och Lyon kan vila folk och ända slå ut Sparta Prag med totalt 12–0 så är inte intressant det ord som bäst beskriver matcherna.

Klart är att damernas mästarcup definitivt hade mått bättre av ett system som liknar herrarnas, där de bästa nationerna kan ha upp till fyra deltagande lag. Då hade Sverige, Tyskland, Frankrike, Ryssland, Danmark och några länder till fått med fler starka lag, och omgångarna fram till kvartsfinal hade inte blivit samma transportsträcka som i år.

För mästarlaget Lyon blir troligtvis även kvartsfinalen mot danska Bröndby en transportsträcka – förutsatt att Lotta Schelin fortsätter att vara frisk och i form. Franska Lyon har i och för sig många bra spelare vid sidan av vår strålande Lotta, som Sonia Bompastor, Louisa Necib, Camille Abily och Lara Dickenman. Men det är när Schelin sätter fart som laget lyfter. Och det lär man göra minst till semifinal.

Där väntar med stor sannolikhet de två senaste årens finalmotståndare, de regerande tyska mästarinnorna Turbine Potsdam, anförda av Anja Mittag och Afrikas bästa spelare, Ekvatorial-Guineas Genoveva Anonma. Och ledda för 41:a säsongen i rad – troligen världsrekord – av tränaren Bernd Schröder. Han firade 40-årsjubileum som Potsdamtränare tidigare i år. Schröders lag skall vara en klass bättre än deras ryska kvartsfinalmotståndare, Rossiyanka. Det skulle således vara en megaskräll om inte Antonia Göransson når semifinal på landslagskompisen Sofia Jakobssons bekostnad.
Noterbart är också att damallsvenska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir (isländskan delade ju segern med Manon Melis) är spelklar för Potsdam till kvartsfinalen.

Det lag av Lyon och Potsdam som vinner den semifinalen har bra chans att till slut även få lyfta pokalen i München den 17 maj. För den andra finalhalvan ser lite svagare ut. Och där finns Sveriges båda representanter.

Göteborgs FC ställs mot engelska mästarinnorna Arsenal LFC. Med flera engelska VM-spelare (exempelvis Faye WhiteStephanie Houghton, Rachel Yankey och Ellen White) samt den skotska måldrottningen Julie Fleeting, och stor vana vid Champions League-slutspel så är Arsenal mycket knappa favoriter. Men det är nästan 50-50-läge. Och skulle Göteborg byta flyktade Lisa Dahlkvist mot Marta – som dagens något osannolika rykte säger – så väger det helt klart över i svensk favör.

Hur som är båda de svenska representanterna lite svårbedömda just nu eftersom vi är mitt inne i silly season, och det rör på sig rejält i allsvenskan.

Svenska mästarinnorna LdB Malmö ställs mot Sara Thunebro och Jessica Landströms klubb, FFC Frankfurt. Att tyskorna har ett starkt lag kan man slå fast genom att konstatera att de båda svenska VM-bronsvinnarna på sistone har haft svårt att slå sig in i startelvan. I storsatsande Frankfurt vimlar det ju av världsstjärnor. Några exempel är Nadine Angerer, Ali Krieger, Saki Kumagai, Kerstin GarefrekesFatmire Bajramaj och den nu skadade Kim Kulig, som dock borde vara frisk i mars.

Frankfurt går alltid långt i Champions League, och även om det tyska storlaget i skrivande stund bara ligger trea i Frauen-Bundesliga så måste de trefaldiga CL-segrarna gälla som favoriter med typ 65-35 mot Malmö. Framför allt eftersom de svenska mästarinnorna hade problem med försvarsspelet under hösten. Men även för att man har tappat trion Caroline Seger, Nilla Fischer och Manon Melis. Visst är Ramona Bachmann förstås ett toppförvärv, men Malmö behöver krydda laget med något eller några toppnamn ytterligare för att komma upp på Frankfurtnivå.

Kvartsfinalerna spelas 14/15 och 21/22 mars nästa år. Malmö, Lyon, Potsdam och Arsenal inleder på hemmaplan.
Semifinalerna avgörs 14/15 respektive 21/22 april. Där börjar vinnarna av Lyon/Bröndby och Arsenal/Göteborg på hemmaplan.
Finalen spelas som nämnts i München den 17 maj.

Vet du förresten vilka som vunnit damernas Champions League – eller Womens cup som det tidigare hette – under de tio säsonger turneringen spelats? Här kommer svaren:
2011: Lyon (2–0 mot Turbine Potsdam i finalen)
2010: Turbine Potsdam (7–6 efter straffar mot Lyon)
2009: Duisburg (totalt 7–0 mot ryska Zvezda 2005 Perm)
2008: FFC Frankfurt (totalt 4–3 mot Umeå IK)
2007: Arsenal LFC (totalt 1–0 mot Umeå IK)
2006: FFC Frankfurt (totalt 7–2 mot Turbine Potsdam)
2005: Turbine Potsdam (totalt 5–1 mot Djurgården/Älvsjö)
2004: Umeå IK (totalt 8–0 mot FFC Frankfurt)
2003: Umeå IK (totalt 7–1 mot Fortuna Hjörring)
2002: FFC Frankfurt (2–0 mot Umeå IK)
Notera att 2002 samt 2010 och 2011 avgjordes finalen i en match. Åren 2003–09 var det dubbelmöte som gällde.

Kapten Seger sågar sitt eget förbund

12000 åskådare såg Sverige förlora med 1–0 på Millerntor-Stadion i Hamburg i onsdags.
USA har redan sålt 10000 biljetter till Sveriges nästa träningsmatch, den mot just USA i Phoenix den 20 november.

Men i Sverige ses sällan landslaget av någon större publik. Det fick lagkapten Caroline Seger att skriva följande på sin twitter på kvällen efter Tysklandsmatchen:

”I love how both Germany and the USA can get so many fans to the games. What’s wrong with the people in Sweden that is marketing us??”

Lagkaptenen ger därmed väldigt hård kritik till sitt eget förbund. Men det hindrar inte att det är berättigat.

Som jag ser det är fel nummer ett att landslaget spelar på hemmaplan för sällan. I år har tjejerna spelat 18,5 landskamper. Den halva var en inofficiell match mot England i maj. Bara en av de 18,5 matcherna har spelats i Sverige, det var VM-genrepet hemma mot Mexiko den 16 juni. Då fanns jag bland de 4512 på Gamla Ullevis läktare.
Två landskamper återstår i år. Och nej, ingen av dem spelas heller i Sverige.

Fel nummer två är väl att det knappt går att prata marknadsföring alls när det gäller våra fotbollstjejer. Hade förbundet brytt sig hade de överöst alla medier med info inför varje samling och landskamp. Ingen journalist skulle kunna missa att Sveriges fotbollsdamer snart har match.
Som det är nu är det väldigt lätt att missa matcherna, om man inte är jätteintresserad.

Här är förresten en länk om biljettsuccén inför Sveriges nästa landskamp.

För övrigt finns det fler länder än bara Tyskland och USA som drar stor publik till sina hemmakamper. 9000 såg Holland spela 0–0 hemma mot England i EM-kvalet i går. En siffra som talar för att intresset ökar i allt fler länder.

Någon som undrar hur matchen Tyskland–Sverige var? Det gör jag också, för jag har inte sett mer än det här sammandraget. Och där ser svenskorna ut att ha stått upp väl.

Lotta Schelin eller Antonia Göransson borde ha givit Sverige ledningen på deras fina lägen i första halvlek. Då kunde kanske Sverige för första gången någonsin lämna en bortalandskamp mot Tyskland utan att ha förlorat.
Schelins ribbskott i andra halvlek var också värt ett bättre öde – även om det luktar offside i förstaläget.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.

24 svenska spelare i Champions League

Nu har första matchen i samtliga sextondelsfinaler i damernas Champions League spelats klart.
Ldb Malmö är illa ute, men chansen finns trots allt att alla lag med svenska spelare går vidare till åttondelen utom ett. Stabaek och Frankfurt möts ju, så ett svensklag måste försvinna.
Och det är många spelare det handlar om. Hela 24 har spelat i den här omgången – om jag har räknat rätt.

Medan vi bara har fyra spelare (Zlatan Ibrahimovic, Olof Mellberg, Kim Källström och Walid Atta) i herrarnas champinjonliga så vimlar det av svenska spelare i damernas cup.
Framför allt har vi ju två svenska lag med i leken.
Göteborgs FC har redan i praktiken säkrat sin plats i åttondelsfinalen. 4–0 kan GFC aldrig tappa hemma mot Osijek.
För Malmö ser det alltså värre ut. Men Nilla Fischer:s 2–1-reducering i 89:e minuten, borta mot italienska Tavagnacco kan vara guld värd. Nu räcker det ju med 1–0 hemma för att Malmö skall avancera. Och det känns väl inte omöjligt, även om Malmö verkar vara ur slag för tillfället.

Men svenskor har gjort bra ifrån sig även i utländska klubbar. Totalt hittar jag alltså 24 svenska spelare, som tillsammans gjort sju mål i den här omgången. Här är samtliga:
För Göteborg spelade hela tolv svenskor, nämligen: Kristin Hammarström, Linda Sembrant (två mål), Jane Törnqvist, Lisa Ek (ett mål), Lisa Dahlkvist, Linnea Liljegärd (ett mål), Sara Lindén, Marlene Sjöberg, Jenny Hallstensson, Catrine Johansson, Johanna Almgren och Anna Ahlstrand.
För Malmö spelade sju svenskor: Emma Wilhelmsson, Malin Levenstad, Nilla Fischer (ett mål), Frida Nordin, Therese Sjögran, Lina Nilsson och Caroline Seger.
För Lyon gjorde Lotta Schelin mål redan i tolfte minuten. Men det blev allt från den svenska storstjärnan i 9–0-segern mot Olimpia Cluj från Rumänien. Schelin blev utbytt i halvtid.
Och Sofia Jakobsson fastställde på övertid slutresultatet 2–0 för ryska Rossiyanka borta mot Twente.
Antonia Göransson spelade 90 minuter för tyska storklubben Turbine Potsdam vid 6–0-segern borta mot isländska Thor. Jessica Landström spelade från start (men byttes ut efter 62 minuter) medan Sara Thunebro (inbytt i 81:a minuten) fick börja på bänken när Frankfurt föll med 1–0 borta mot Stabaek. Däremot spelade inte skadade Amelie Rybäck för norskorna.
Returerna spelas 5 och 6 oktober.

Bilder av svenskt bronsfirande

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

Ingen Göransson i morgon heller

Jag ville se Sofia Lundgren, Linda Sembrant, Antonia Göransson och Josefine Öqvist i morgondagens startelva.
Om det blir så?
Nej. Inte någon av de fyra lär få chansen.

Thomas Dennerby kör med samma lag som tidigare. Eller ja, nästan samma lag som tidigare.
Nilla Fischer får förstås gå in och ersätta avstängda Caroline Seger.
Men mer blir det inte.

Framför allt gör det ont att inte glödheta Antonia Göransson får chansen. Hon har varit riktigt bra på de träningar jag sett. Och enligt säkra uppgifter har hon skött sig även på de stängda pass där ingen journalist kommit in.
Men Göransson har inte fått en sekunds speltid hittills.

Hur kan Hedvig få en trea?

Det blev middag på italiensk restaurant här i Augsburg ihop med delar av övriga journalistgänget. Alla har tidig uppstigning i morgon, så vi gick hem tidigt till hotellen.
I väntan på att rummet kommer ner i sovvänlig temperatur surfar jag runt och kollar vad kollegorna har presterat.

I den eviga nyhetsjakten mellan Aftonbladet och Expressen har bladet lyckats få fram nyheten att Antonia Göransson är klar för den tyska mästarklubben Turbine Potsdam:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/tyskland/article13264651.ab
Det är inte oväntat, för hon är en blivande storstjärna. Och det är mer oväntat att hon inte fått speltid ännu. Hon borde få chansen på onsdag.

Expressens mest intressanta text är den om att TV4 sågade Lotta Schelin. Vilket VM är de på? Lotta är ju Sveriges viktigaste spelare, och hon skapar huvuddelen av sina lägen på egen hand. Visst borde hon fått fler avslut inom ramen, men tro sjutton att hon är trött när hon skall skjuta när hon får transportera bollen så långt mest hela tiden.
http://fotboll.expressen.se/landslaget/1.2487285/schelin-vill-spracka-nollan-mot-usa

Jag noterar också att Svenska Dagbladet och jag nästan har samma betygsättning på laget. SvD ligger ett steg högre på Hedvig Lindahl och Caroline Seger.
http://www.svd.se/sport/svd-sporten-betygsatter-spelarna_6290584.svd#after-ad
När det gäller Seger var jag kanske lite hård. Där är inte fyran omotiverad. Men att Lindahl som höll på att ställa till med ett baklängesmål skall få trea köper jag inte alls.

Östgöta-Corren har genomgående haft bra bildspel från VM. Dagens är inget undantag. Se själv:
http://www.corren.se/bildspel/player.aspx?slideshowID=5695363&firstImageID=5695365#index=9

Det var en genomgång av VM på internet. Nu är temperaturen på mitt hotellrum nere på hanterbar nivå. Vi hörs igen i morgon eftermiddag.

In med Göransson i startelvan

Förbundskapten Thomas Dennerby har gjort klart att det blir maximalt en ändring i startelvan från VM-premiären.
Och Dennerby verkar vara en man som inte ändrar sig i onödan. Han hade bestämt ju vilka elva spelare han skulle satsa på redan i Mexiko-matchen två veckor innan VM. Så allt snack nu efteråt om vilken underbar konkurrens det är i truppen känns mest som snack.

I går spekulerades det i vilken spelare det är som han funderar på att byta ut. Det vanligaste tipset var att Lisa Dahlkvist skulle få ge plats för Nilla Fischer på centralt mittfält.
Det tycker jag vore fel. Dahlkvist har överraskat positivt i de två matcher jag har sett. Låt henne fortsätta.

Jag ser hellre en ändring i högersidan i backlinjen. Ut med Sara Larsson och in med Linda Sembrant. Sembrant må vara långsammare i löpningarna än Larsson. Men Göteborgsbacken har truppens bästa passningsfot, och är en av få som kan spela sig förbi en nordkoreansk tokpress.
Dessutom är jag tveksam till Annica Svensson som högerback. Varför inte spela Linda Forsberg där?

På högerkanten vill jag i alla fall inte se Forsberg. Där vill jag se Antonia Göransson. Visst är hon vänsterfotad, men hon är så spelintelligent att hon löser uppgiften även till höger.
Göransson såg dessutom glödhet ut på gårdagens träning. Hon utmanade, och slog sin försvarare gång på gång.

Hade inte Jessica Landström gjort mål mot Colombia hade jag krävt att hon byttes ut mot Sofia Jakobsson. Men nu tror jag att de kan vara värt att ge fysiskt starka Landström chansen från start även mot de klart mindre koreanskorna.

Dessutom ser jag Hedvig Lindahl som Sveriges tredje bästa målvakt. Jag ser således hellre att Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström mellan stolparna.