Kategoriarkiv: Österrike

Österrikes landslag i fotboll för damer. EM-brons 2017.

Den stora guiden till EM-finalen

Publicerad den av
6

Bara tre länder har tidigare blivit Europamästarinnor i fotboll; Sverige, Norge och Tyskland. Och bara fem länder har spelat EM-final; de tre nämnda plus England och Italien.

2017 har vi haft ett skrällarnas mästerskap som kommer att ge oss ett fjärde mästarlag, och som redan givit två nya finalister. Det handlar om två länder där damfotboll intressemässigt sett är en mycket liten sport, men där det har varit fina tittarsiffror på de senaste matcherna.

Men både i Nederländerna och Danmark är det väldigt lång bit att vandra innan de exempelvis är uppe på samma intressenivå som i Sverige. Jag har ju tidigare skrivit om att EM gått ganska spårlöst förbi i vardagsmiljön i värdnationen. När jag körde mellan arrangörsstäderna såg jag mycket lite som vittnade om det pågående mästerskapet.

Exempelvis såg jag inte en enda skylt längs vägen till Deventer. Inte heller till Rotterdam, Utrecht eller Breda. Det var bara precis vid arenorna man kunde ana att det pågick ett EM-slutspel.

Medialt har jag ju konstaterat att det var fler svenska journalister än nederländska på plats på de nederländska pressträffarna inför kvartsfinalen. Och när man bläddrade i tidningarna i värdnationen under mästerskapets inledning fick man leta efter artiklar om EM. Det var fokus på cykel (Tour de France), VM i simning – där det nederländska damlandslaget i vattenpolo fick betydligt större uppmärksamhet än det i fotboll, samt förstås på herrfotboll.

Nu har det ändå blivit ett uppsving, fast knappast någon hysteri. I dag har jag kollat sportsajterna för de stora nederländska tidningarna De Telegraaf, Allgemeine Dagblad och de Volkskrant.

Alla har artiklar inför EM-finalen, men på de två första sajterna ligger får man scrolla och leta lite efter dem. Det är VM i friidrott (Daphne Schippers), herrfotboll och volleyboll som får störst utrymme. Bara hos de Volkskrant är det fokus på damfotbollen.

Men publiken har i alla fall tagit landslaget till sina hjärtan. Det har varit utsålt på alla hemmalagets matcher, vilket visar att arrangören kunde ha valt större arenor för mästerskapet. Och faktum är att Nederländerna har haft bra publiksiffror på sina landskamper på senare år.

Även i Danmark är intresset för EM-finalen stort. Den danska tilldelningen av biljetter sålde slut på mindre än en halvtimme.

Det var lysande också lysande tittarsiffror i Danmark under semifinalen mot Österrike, fler än 25 procent av befolkningen såg exempelvis straffläggningen.

Kanske kan det leda till ett nödvändigt lyft för damfotbollen. Läser man den här artikeln inser man att dansk damfotboll rent intressemässigt ligger 20 år efter Sverige. Det är alltså tyvärr väldigt långt till någon mer varaktig, dansk damfotbollshausse.

Men den här söndagen kommer i alla fall folket i Nederländerna och Danmark att vara bänkat för att se EM-finalen. Här är min stora guide till den:

EM-final 2017: Nederländerna–Danmark
Söndag 6 augusti 17.00
Spelas på De Grolsch Veste, Enschede – en arena som under EM kallas FC Twente Arena.

TV: SVT 1 och Eurosport 1.
Tips: 60–40

Troliga laguppställningar: Nederländerna: Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Simone Boye Sörensen, Stine Larsen, Cecilie Sandvej – Sanne Troelsgaard Nielsen, Sofie Junge Pedersen, Maja Kildemoes, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder.

Domare: Esther Staubli, Schweiz

Inbördes möten: I tävlingssammanhang är det 4–3 i segrar till Danmark. Ingen tävlingsmatch har slutat oavgjord. Totalt har lagen mötts 21 gånger. Danmark har elva segrar, Nederländerna sex. Fyra gånger har det blivit oavgjort. Målskillnaden är 32–13 i dansk favör. Dock har Nederländerna vunnit lagens tre senaste möten.

Nederländerna
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.

Turneringen i siffror:
Fem raka segrar, 9–1 i målskillnad.
Avslut 65–53
Avslut mot mål: 24–15
Passningar till rätt adress: 1 337 – 267 per match

Kommentar: Inför avspark i EM gav jag värdnationen fem procents chans att ta guld och 30 procents chans att ta medalj. Medaljen är ju redan säkrad, och guldchansen har ökat rejält.

Nu får Nederländerna räknas som knapp, men klar guldfavorit. Huruvida det är bra återstår att se, för det har ju inte gått så bra för de lag som burit favoritskapet i de tidigare utslagsomgångarna.

Tittar vi på laget har förbundskapten Sarina Wiegman-Glotzbach gjort ett fantastiskt jobb. Hon var assistent 2014–16 och tog över huvudansvaret i januari efter Roger Reijners, som avgick i december i fjol.

Under sina sju månader på jobbet har Wiegman-Glotzbach byggt om landslaget på ett fantastiskt bra sätt. Hon har plockat bort flera äldre spelare ur både trupp och startelva och satsat på yngre. Hennes arbete med landslaget gör henne till en het kandidat till att vinna priset som världens bästa damfotbollstränare under 2017. En tävling där hon i första kommer att utmanas av Danmarks Nils Nielsen, Österrikes Dominik Thalhammer, Englands Mark Sampson och kanske framför allt Australiens Alen Stajcic.

Som sitt närmaste stöd har Wiegman-Glotzbach rutinerade Foppe de Haan, som är mest känd för att ha lett Heerenveens herrlag under fler än 15 säsonger.

Under EM har man sluppit skador och tränarduon har också valt att spela med i princip samma startelva i alla fem matcherna. Det är bara på ena mittbackspositionen som man gjort någon ändring. Där har Stefanie van der Gragt varit förstavalet, medan tidigare lagkaptenen Mandy van den Berg har gjort några gästspel.

Man måste ju säga att det har varit mycket modig coachning att plocka bort sin lagkapten. När det gäller backlinjen är det ju intressant att man dels har en tidigare mittfältare i Anouk Dekker som mittback och att man har Ajax nummer 10, Desiree van Lunteren, som högerback. Ja, högerbacken spelar i en tia-roll i klubblaget.

Wiegman-Glotzbachs allra mest geniala drag har dock varit att satsa fullt ut på Jackie Groenen (efternamnet uttalas Schronen) bredvid Sherida Spitse. Som jag ser det har Groenen varit EM:s klart bästa spelare. Kvaliteten i hennes passningsspel är det som har burit det nederländska laget.

Och trots att Groenen ser liten och tunn ut är hon en utmärkt närkampsspelare. Sannolikt för att hon har en bra tajming samt en låg tyngdpunkt. Här har hon säkert hjälp av att hon varit en framgångsrik judoka under ungdomsåren. Jag skrev ett inlägg om Groenens bakgrund tidigare under mästerskapet, det hittar ni här.

Trots att det varit Groenen som burit det nederländska laget känns det som att det är kvartetten Lieke Martens, Danielle de Donk, Shanice van de Sanden och Vivianne Miedema som fått de flesta rubrikerna under mästerskapet. Det handlar om en kvartett som bidrar till ett otroligt snabbt djupledsspel, en kvartett där alla har potential att bli matchvinnare.

Personligen har jag tyckt att Nederländerna fått lite för mycket beröm för att spela en posivit anfallsfotboll. Visst inledde man EM med tre halvlekar med härligt anfallsspel, men efter det har man inte anfallit speciellt mycket.

Faktum är att Nederländerna totalt sett har kommit till färre avslut per match än vad Sverige gjorde. I alla sina tre senaste matcher har värdnationen stannat på nio avslut, alltså ett var tionde minut. Det tycker jag inte är speciellt offensivt.

Däremot har det nederländska laget visat på fantastisk kvalitet i avsluten, och på taktisk förståelse. Fast det senare är inte alltid värt applåder. Jag tycker exempelvis inte att det var speciellt vackert när van de Sanden mot England sprang ner och ställde sig vid hörnflaggan i en kontring tre mot fyra innan matchuret nått 82,30. Inte vackert, men taktiskt.

Fast framför allt är det kvaliteten som skall lyftas fram. Kolla siffrorna för nederländska avslut här ovan. Nederländerna har alltså 65–52 i avslut totalt och 24–15 i avslut mot mål. Det är förstås otroligt bra gjort att sätta nio mål och bara släppa in ett med de siffrorna.

Det är oftast offensiven som lyfts fram, men att bara ha släppt in ett mål när man haft 52 avslut mot sig – det är väldigt bra. Det tyder på att man ligger nära, och är bra på att störa motståndarna i avgörande ögonblick.

Till offensiven. I de tre nederländska matcher jag har sett så noga att jag räknat klara målchanser har de haft tre, fyra respektive fyra chanser – och gjort sex mål. Det är en otroligt bra effektivitet.

Jämför man med Sverige behöver Nederländerna nästan bara hälften så många avslut för att göra mål. Sverige behövde 13,5 avslut per mål, medan Nederländerna har behövt 7,2.

En intressant notering är att Sverige faktiskt har slagit fler passningar till rätt adress per match än ”bollsäkra” Nederländerna (304 mot 267). Den stora skillnaden är ju förstås att Nederländerna har mycket bättre kvalitet på sina passningar kring straffområdet, samt att Nederländerna har varit skickligare på att få sina avslut mot mål (24 mot Sveriges 13).

Just kvaliteten kring motståndarnas straffområde blir självklart Nederländernas nyckel även i finalen. Kanske får vi se något mästerverk av det här slaget igen. För alla moment i det här målet kan man njuta av hur många gånger som helst.

I finalen har Nederländerna en stor plusfaktor på Danmark – och det är publiken. Förutom extra energi kommer den säkerligen leda till att de orange får några frisparkar extra. Kanske blir publiken tungan på vågen i en på förhand rätt öppen match.

Danmark
Världsrankning: 15 – har som bäst varit rankat som nummer 6.

Turneringen i siffror:
Tre ”rena” segrar, en straffseger och en förlust, 4–2 i målskillnad.
Avslut 63–89
Avslut mot mål: 25–25
Passningar till rätt adress: 1 523 – 285 per match (omräknat till 90-minutersmatcher).

Kommentar: Danmark kom till EM med en 3–4–3-uppställning. Den blev snart justerad till 4–4–2, vilket blev nyckeln till större stabilitet för Nils Nielsens lag.

Danmark slår ur underläge i finalen. De har lägst världsranking av de båda finallagen, och inför turneringen gav jag danskorna två procents chans till guld och 20 procents medaljchans.

Danmark är närmast efter Nederländerna det lag som har haft de snabbaste och bästa offensiva omställningarna. Mycket beroende på lagkaptenen Pernille Harder. Med sin fantastiska inställning och arbetsmoral har hon burit sitt lag. Dock skall jag säga att jag inte tyckt att hon varit så bra som man hoppats i avgörande lägen. Harder har ju exempelvis inte gjort något mål fram till finalen.

Målen är spridda på fyra olika spelare. Ett av dem har smarta Nadia Nadim gjort. När forwarden kom till EM hade hon precis tagit sig genom en period av skadebekymmer. Det märktes, för hon startade trögt men har vuxit in i turneringen.

Faktum är ju att Danmark bara har gjort fyra mål på fem matcher. Man har levt på den defensiva stabilitet man fick i samband med bytet till 4–4–2. Kollar man siffrorna på avslut har danskorna alltså haft 89 avslut mot sig. Bara två har gått in, det ena på straff, det andra på en rejäl tavla från annars lysande målvakten Stina Lykke Petersen.

I samtliga fem matcher har Danmark haft färre avslut än sin motståndare. Och det är bara mot Belgien och Österrike som danskorna haft större bollinnehav.

Fram växer alltså en bild av ett danskt lag som bygger mer på snabba omställningar än på långa anfall. Något som borde passa det nederländska mittförsvaret rätt dåligt.

När de här båda lagen möttes förra gången rev danskorna upp stora hål i det nederländska försvaret, framför allt i den andra halvleken. Jag räknade totalt till sex 100-procentiga målchanser för Danmark. Men avsluten var inte 100-procentiga, det fanns en anledning till varför den nederländska målvakten Sari van Veenendaal prisades som matchens lirare i den matchen. Och när inte hon räddade sköt danskorna över eller utanför.

I finalen måste danskorna hitta högre kvalitet i avsluten än senast.

Det faktum att Nederländerna vann gruppmatchen med 1–0 kan vara en av danskornas största tillgångar. Det kan smyga sig in en lite farlig känsla i hemmalaget att ”det här skall vi klara av”.

Medan Nederländerna har kunnat spela med samma manskap i alla matcher har Danmark nu tre tunga skador i truppen, vilket har gjort att man varierat en del i elvan. Med två mittbacksskador har forwarden Stine Larsen gått ner i mittförsvaret och skött uppgiften lysande.

Den senaste skadan, det avslitna korsbandet på Line Sigvardsen Jensen, ställer till det inför finalen. Washingtonmittfältaren har ju ansvarat för balansen på det centrala mittfältet på sistone. Nu står förbundskapten Nielsen inför frågan om han skall spela med Sofie Junge Pedersen, Nanna Christiansen eller Sanne Troelsgaard bredvid Maja Kildemoes på centralt mittfält.

Om valet faller på Junge Pedersen eller Christiansen kommer Troelsgaard flyttas ut på högerkanten. Om Troelsgaard flyttas in centralt blir det Frederikke Thögersen som får chansen på högerkanten.

En annan fråga är om Nielsen vågar fortsätta spela med relativt långsamma Line Röddik Hansen på vänsterbacken mot snabba van de Sanden. Jag tror inte det, utan gissar att Cecilie Sandvej får chansen igen, precis som förra gången mot Nederländerna. Eftersom man redan har Katrine Veje på den kanten, en spelare som inte är direkt känd för att göra ett 100-procentigt arbete i defensiven, behöver man spela den back som har störst chans att klara van de Sanden en mot en.

Defensivt är annars Rosengårdsförvärvet Simone Boye Sörensen den danska nyckelspelaren. Hon har gjort en kanonturnering. Hon är passningssäker, bra på att driva fram bollen och står oftast rätt. Dessutom avgjorde hon straffläggningen i semifinalen.

Och skulle det gå till straffläggning även i finalen, då är Danmark en het kandidat. Man har ju nämligen världens bästa straffmålvakt i Stina Lykke Petersen. Hittills i EM har hon räddat tre av de sex straffar hon haft emot sig. Eftersom två dessutom har gått över har hon bara släppt in en. Så gissningsvis vill Nederländerna avgöra inom 120 minuter.

 

Slutligen satt jag på Sparta stadion i Rotterdam när Nils Nielsen höll presskonferens efter lagens första möte. Förutom att det inte var en enda dansk journalist i rummet förvånades vi alla närvarande över Nielsens första svar.

”Jag är glad att Nederländerna vann, för värdnationen behöver gå långt i det här mästerskapet.”

Han fick frågan om han verkligen var glad över att hans lag förlorade. Då förtydligade han att:

”Jag är förstås gladast om både vi och Nederländerna går vidare.”

Nu har båda lagen gått vidare hela vägen till finalen, och man undrar ju hur glad Nielsen är om hans lag förlorar även den andra gången mot värdnationen…

Det var min guide till EM-finalen. Innan jag sätter punkt för inlägget ett litet tillägg till det förra inlägget. Där hade jag ju synpunkter på ökningen av diverse olika tråkigheter som exempelvis tröjdragningar.

Det riktiga skräckexemplet stod ju Sarah Zadrazil för mot Pernille Harder. Österrikiskan visade ändå lite skön glimt när hon kommenterade ett klipp med tröjdragningen så här:

”Jag rörde henne knappt”

Nederländerna till final utan poängförlust

Publicerad den av
7

Nederländerna är klart för EM-final mot Danmark. Värdnationen vann med 3–0 mot England i en rätt konstig match.

Konstig för att England vann avsluten med 20–9, hörnorna med 8–1 och målchanserna med 6–4, dessutom borde engelskorna nog ha tilldömts två straffar. Men tyvärr var domare Stephanie Frappart klart sämst på planen. Och för England var det här en sådan där dag när allt går emot.

Hemmalaget å sin sida hade en sådan där dag där allt funkade. Trots att man bara spelade till sig två målchanser av egen kraft på hela matchen gjorde man alltså tre mål. Och trots allt flyt kändes ju den nederländska segern rätt solklar.

De målchanser Nederländerna spelade till sig var dels den som gav 1–0-målet, dels den som gav 3–0. Det första målet var förstås ett högklassigt anfall – kanske turneringens snyggaste. Spelvändningen från Lieke Martens var mästerlig, inlägget från Jackie Groenen av högsta världsklass och nicken från Vivianne Miedema var på samma nivå.

Nu ser jag på TV12:s sändning hur hemmaspelarna firar. Det hade man gärna varit med och upplevt. För även om det var Sverige som hade förlorat gick det inte att undvika att njuta av den nederländska glädjen efter kvartsfinalen i söndags. Dagens firande lär inte vara sämre.

Det blev för övrigt två väldigt intensiva och känsloladdade semifinaler. Även om spelkvaliteten inte alltid var upp på toppnivån tycker jag ändå att det var två väldigt bra matcher, mycket just genom den där laddningen.

Tyvärr har den ökade intensiteten även medfört att en del olägenheter kommit in i damfotbollen. Man har ju sällan sett så många tröjdragningar som i den här turneringen. Semifinalerna var kanske ”värst” hittills på den fronten. Österrikes Sarah Zadrazil försökte ju klä av Pernille Harder i en kontring. Och flera av de nederländska spelarna drar väldigt mycket i tröjorna.

Men glädjande ändå att det är två spelande lag som möts i finalen på söndag. Och glädjande för damfotbollen att det är två nationer där intresset varit begränsat. För nu lär både Nederländernas och Danmarks landslag ta jättekliv när det gäller populariteten på hemmaplan.

Nederländerna har ju nått finalen genom fem raka segrar under ordinarie tid – vilket är imponerande. Inte minst var det ju så att man trodde att lagen i ovissa och jämna grupp A skulle få lida av det tuffa matcherna i slutspelet. Så har det inte blivit, utan både ettan och tvåan från gruppen är nu framme i final.

Jag såg lagens första inbördes match i Rotterdam härom veckan. Då vann Nederländerna med 1–0 efter ett straffmål. Det var en korrekt dömd, men väldigt onödig straff. Men jag tyckte att Danmark totalt sett var det bättre laget i den där matchen. Jag hade 6–3 i målchanser till danskorna, och gjorde även en notering om att Danmark borde ha fått en straff.

Men Nederländernas största tillgång i finalen är förstås att den spelas på deras hemmaplan. Det lär ju tyvärr vara en påverkande faktor när straffar utdöms. En annan nederländsk fördel är att man klarat sig ifrån skador, medan det danska laget drabbats av flera jobsposter inför och under turneringen. Men mer om finalen i kommande inlägg. Nu har jag skrivit klart för i dag.

Danmark straffade sig till final

Publicerad den av
5

Jag hade på känn att den första semifinalen kunde gå hela vägen till straffläggning. Men jag tippade fel segrare. Jag glömde ju en avgörande faktor – nämligen att Danmarks målvakt Stina Lykke Petersen är briljant på straffar.

Även Manuela Zinsberger gjorde en bra straffläggning – räddade en och gick åt rätt håll på övriga tre.

Men Stina Lykke Petersen… Hon räddade en hel hög straffar redan i EM 2013, då hon tog laget till semifinal. I årets mästerskap har hon upprepat det. Danskorna har nu haft sex straffar mot sig i turneringen – en har gått i mål. I kväll räddade Lykke Petersen två, medan österrikiskorna skickade upp två i himlen.

Stina Lykke Petersen

Spelmässigt var det förstås helt rättvist att Danmark tog finalplatsen. Men Österrike gjorde en fantastisk turnering. De släppte alltså bara in ett mål på 510 spelminuter. Man gjorde det för att man hade den sällsynta förmågan att klara av att kombinera hög press med ett lågt försvarsspel.

Något som bland annat imponerade på det svenska landslagets presschef:

Tråkigt i matchen att det blev flera skador, några som såg rätt otäcka ut. Jag håller inte minst tummarna för att Line Sigvardsen Jensen inte drog av korsbandet. Det såg dock illavarslande ut.

Mer om den första semifinalen senare. Nu har matchen där vi skall få fram Danmarks finalmotståndare börjat.

Den stora guiden till EM-semifinalerna

Publicerad den av
2

Av EM återstår nu fyra lag och tre matcher. Två av matcherna spelas under torsdagen. Här är min guide till de båda semifinalerna:

18.00 Danmark–Österrike
Rat Verlegh Stadion, Breda

TV: SVT 2 och Eurosport 1.
Tips: 49–51

Troliga laguppställningar: Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Simone Boye Sörensen, Stine Larsen, Line Röddik Hansen – Sanne Troelsgaard Nielsen, Line Sigvardsen Jensen, Frederikke Thögersen, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder.
Österrike: Manuela Zinsberger – Katharina Schiechtl, Carina Wenninger, Sarah Puntigam, Verena Aschauer – Viktoria Schnaderbeck – Laura Feiersinger, Nicole Billa, Sarah Zadrazil, Nadine Prohaska – Nina Burger.
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina

Kommentar: Det här är verkligen en vidöppen historia. Jag tippar Österrike eftersom jag känner att Österrikes omställningsspel borde passa det danska laget dåligt. Men egentligen känns väl Danmark som knappa favoriter, och jag hade garanterat helgarderat den här matchen på stryktipset. För det här kan både gå till förlängning och straffar.

Jag såg Danmark två gånger på plats, och imponerades av laget. Men det gjorde jag även av Österrike, som jag såg spela 1–1 mot Frankrike. Den härliga glädje som de österrikiska spelarna visade efter den matchen gjorde att jag tog laget till mitt hjärta.

Österrike och Danmark stötte på varandra i genrepet inför EM, då vann Österrike med 4–2 efter att ha varit totalt överlägset. Det var garanterat en match som gav det österrikiska laget mycket av det självförtroende som redan tagit dem till en historisk EM-medalj.

Men inför semifinalen har sannolikt Danmark större nytta av det där genrepet än Österrike. Dels vet de hur bra motståndarna är, dels har de kunna reparera de brister som fanns vid det tunga nederlaget.

För Österrikes del saknas förstås Lisa Makas, som ju drog på sig en korsbandsskada i kvartsfinalen. Jag läste att det var hennes tredje korsbandsskada på två år. Grymt tungt. Hos danskorna är ju Janni Arnth borta till följd av en stressfraktur.

Kollar vi på de båda lagen känns det som att Danmark börjar hitta rätt i sitt lagbygge. Man är starkare i offensiven än i defensiven, men har ändå bara släppt in två mål på fyra matcher mot högklassigt motstånd.

Lagets nyckelspelare är förstås speluppläggaren Pernille Harder, men även försvarsjätten Simone Boye Sörensen är väldigt viktig. Den senare har verkligen varit grymt bra under EM.

De största frågetecknen finns för vem som skall spela vänsterback och vem som skall spela bredvid Line Jensen på centralt mittfält. Jag tippar att Line Röddik Hansen och Frederikke Thögersen får förtroendet på bekostnad av Cecilie Sandvej och Maja Kildemoes. En notering kring det danska laget är att det har sett väldigt tröttkört ut sista tio minuterna i alla matcher.

Österrike är mästerskapsdebutanter, och har således aldrig förlorat en mästerskapsmatch. Man har EM-turneringens hittills bästa målvakt i 21-åriga Bayern München-spelaren Manuela Zinsberger. Hon har bara släppt in ett mål, en nick på hörna från Frankrike och Amandine Henry. Där var i och för sig Zinsberger lite snett ute, men det var ingen grov tavla. Och den österrikiska målvakten har vägt upp den lilla missen med flera högklassiga räddningar, samt allmänt mycket stabilt spel.

Och senast blev ju Zinsberger även straffhjälte:

Österrike har en mycket tydlig spelidé, både i defensiven och i offensiven. Defensivt ställer man upp 4–1–4–1 så länge man ligger högt i planen, men när man närmar sig eget straffområde faller man ner i 5–4–1. Man har ett väl inarbetat presspel, med många spelare som är väldigt duktiga på att sätta den där pressen. Bäst skulle jag säga att löpstarka Nicole Billa är. Hon stressar fram många misstag från motståndarna.

När Österrike vinner bollen vill de snabbast möjligt sätta upp den på starka Nina Burger, som i sin tur brukar få fint understöd av löpstarka mittfältare som Billa, Laura Feiersinger och Sarah Zadrazil. I Makas frånvaro blir det nog Nadine Prohaska som tar den sista mittfältsplatsen. Ett alternativ skulle vara att sätta in Virginia Kirchberger i backlinjen och flytta fram spelskickliga lagkaptenen Viktoria Schnaderbeck.

Trots att Österrike i första hand utmärkt sig för sin fina defensiv är laget vasst i offensiven, och man har faktiskt både gjort fler mål och släppt in färre än Danmark. Österrikes målskillnad så här långt i EM är 5–1 medan Danmarks är 4–2.

Som sagt, det här är en vidöppen semifinal, som kan sluta precis hur som helst. Kollar man lagens inbördes historik har man mötts tre gånger på 2010-talet. Österrike har två vinster mot Danmarks enda, noterbart är att hemmalaget har vunnit alla gånger. Men i det här fjärde mötet har ju inget av lagen hemmaplan.

20.45 Nederländerna–England 
De Grolsch Veste, Enschede – under EM kallas arenan FC Twente Arena.

TV: TV 12, Eurosport 2 och Cmore Fotboll.
Tips: 40–60

Troliga laguppställningar: Nederländerna: Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
England: Siobhan Chamberlain – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Millie Bright, Demi Stokes – Ellen White, Jade Moore, Fara Williams, Jordan Nobbs – Fran Kirby och Jodie Taylor.
Domare: Stephanie Frappart, Frankrike

Kommentar: Det här är matchen mellan de enda två lag i turneringen som står på fyra raka segrar. Mellan de två lag som gjort flest mål, och släppt in minst.

Det skulle alltså kunna vara den moraliska finalen. Men i det här skrällmästerskapet kanske man inte skall ta för givet att vinnaren i den här matchen även tar hem pokalen på söndag.

Som jag ser det har England varit EM:s bästa och mest homogena lag, och de får räknas som favoriter mot värdnationen. Det här är ju två lag med klös, båda kallas ju för lejonhonorna. Det engelska laget har ju rakt av smeknamnet ”Lionesses” medan de nederländska laget lägger till en färg och kallas ”Oranje Leeuwinnen”.

Jag har sett Nederländerna två gånger live och England en. I det nederländska laget har jag noterat några svagheter, det har jag inte i det engelska. Framför allt är det brister i snabbhet i det nederländska mittförsvaret som jag tänker på. Brister som borde få det att vattnas i munnen på en engelsk skyttedrottning vid namn Jodie Taylor.

Hon avgjorde senast de båda lagen möttes. Det var i november, och England vann med 1–0. Totalt har lagen mötts fyra gånger på 2010-talet. England har två vinster och så har det blivit två kryss. Noterbart även att lagen möttes även i EM-semifinal 2009, då vann England efter förlängning.

Här är bilder från mötet i november:

Nu har ju dock mycket hänt i Nederländerna sedan dess. Inte minst har man ju bytt förbundskapten till Sarina Wiegman, ett byte som givit laget ett jättelyft.

Det som i första hand talar för hemmalaget är att de är på hemmaplan och är inne i ett slags glädjerus. Nederländerna har också en mycket vass anfallslinje sannolikt det bästa i turneringen. Och de nederländska spelarna strålar av självförtroende, inte minst vassa yttrarna Lieke Martens och Shanice van de Sanden.

På presskonferensen efter segern mot Sverige fick succémittfältaren Jackie Groenen frågan om hur hon skulle se på att få möta flera av sina gamla klubbkompisar i Chelsea.

”Det skall bli roligt att träffa dem, och sedan se till att de får åka hem”

För Nederländerna var det otroligt viktigt att skyttedrottningen Vivianne Miedema fick göra mål mot Sverige. I henne har värdnationen haft ett litet sparkapital tidigare i turneringen. Miedema är en spelare som kan göra mål mot vilket försvar som helst.

Men jag håller alltså ändå England som knapp, men klar favorit i den här matchen. Det engelska laget har gjort flest mål i turneringen och släppt in delat minst. Deras målskillnad är fina 11–1, medan Nederländerna har turneringens näst bästa målskillnad med 6–1.

När det gäller England stod jag och lyssnade på flera av deras spelare efter segern mot Frankrike i söndags. Det var tydligt att de trodde stenhårt på sin spelidé – och på att Jodie Taylor skall göra mål när chanserna dyker upp.

Taylor har varit glödhet i EM. På 238 spelade minuter har hon totalt kommit till åtta avslut – och på dem har hon gjort fem mål. Det är en fullständigt makalös siffra. Man brukar ju säga att det är bra om man gör mål på var fjärde avslut.

Noterbart är att 31-åriga Taylor gjorde sin landslagsdebut som 28-åring. Det var nuvarande förbundskaptenen Mark Sampson som trodde på den före detta Göteborgsspelaren, och som gjorde henne till förstaval som engelsk forward.

Taylor är dock inte ensam i den engelska offensiven. Hon understöds i första hand av dels nickstarka Ellen White, dels av två riktigt tekniska och spelskickliga spelare i Fran Kirby och Jordan Nobbs.

Förbundskapten Sampson har verkligen gjort ett gediget lagbygge. Han har handplockat spelare till alla positioner, och till slut fått ett lag som är väldigt svårslaget. Backlinjen är otroligt stabil och välkomponerad. Mittbackarna Steph Houghton och Millie Bright är två klippor. Och båda ytterbackarna Lucy Bronze och Demi Stokes är snabba, det blir spännande att se dem mot skickliga nederländska kantspelare.

Mittfältet är hårt arbetande. Där är viktiga Jill Scott dock avstängd för att hon tog en vansinnesvarning mot Frankrike. Min gissning är att rutinerade Fara Williams går in i Scotts ställe. En annan jobspost är att målvakten Karen Bardsley drabbades av en fraktur i högerbenet mot Frankrike och är borta från resten av EM. Dock har jag ganska god tilltro till att ersättaren Siobhan Chamberlain är ungefär jämnbra med Bardsley. Så skadan borde inte vara någon katastrof för England.

Slutligen har jag i tidigare inlägg lovat att skriva lite om den engelske förbundskaptenen. Jag har ju varit imponerad av hans arbete med det engelska laget. Samtidigt tycker jag att han är gräslig att höra under matcherna. Han skäller bland annat rätt rejält på domarna.

Jag hade aldrig stött på honom innan i söndags. Därför var jag väldigt nyfiken på att höra hur han agerade när han mötte pressen. Och jag måste säga att jag blev otroligt imponerad.

Den presskonferens han bjöd på efter 1–0-segern mot Frankrike var världsklass. Dels gillade jag att han inledde med att hylla det franska laget i allmänhet och Camille Abily i synnerhet. Men jag gillade även hur han gång på gång hyllade det arbete hans spelare lägger ner. Och då inte bara de elva som spelar, utan alla 24 som är med i Nederländerna. Sampson gav ett mycket bra intryck.

Inte minst gillade jag att han efter presskonferensen gick runt och tog de engelska journalisterna i hand, bytte något ord med var och en av dem och hälsade dem välkomna till måndagens träning. Att skapa en personlig relation med de man jobbar mot är alltid positivt. Det leder till att man behandlar varandra med respekt. Att det var möjligt att göra så berodde ju i och för sig på att det inte var så många engelska reportrar på plats. Men det är ju en annan fråga…

Sampson fick för övrigt frågan om England inte skall räknas som guldfavorit med både Tyskland och Frankrike utslagna. Han medgav att sett till ranking är det rimligt att det engelska laget får ett favorittryck. Men helst ville ha lägga över favoritskapet på andra lag, för som han sa:

”I det här mästerskapet har det inte varit bra att vara favorit…”

 

En damfotbollsresa genom Nordeuropa

Publicerad den av
1

Så är man hemma igen. Min lilla utflykt till Nederländerna slutade på 318 mil, nästan 14 dygn, 10 matcher med 13 olika lag och på fem olika arenor.

På vägen hem passade jag på att köpa på mig lite tidningar från Nederländerna, Tyskland och Danmark. Och slutsatsen är att både nederländare och danskar nu har vaknat.

För skall jag vara ärlig tycker jag att arrangörslandet knappast har ansträngt sig under mästerskapet. Jag prioriterade ju att följa det svenska lagets aktiviteter samt att hinna se så många matcher som möjligt. Därmed orkade jag inte åka in i stadskärnorna och insupa atmosfär, utan det blev mest motorvägar och infartsleder till arenorna.

Och längs motorvägarna fanns inga som helst spår av att ett Europamästerskap i fotboll spelades. Jag bodde i den lilla staden Zevenaar (drygt 30 000 invånare). Utöver att Sverige tränade på den lokala fotbollsarenan såg jag inga spår av EM i stan.

Inget i affärer, och faktiskt väldigt lite i media. Man kan säga att vad jag har sett av EM-bevakning i nederländska tidningar har det nästan till 100 procent handlat om det egna laget. Men det har inte varit daglig bevakning, det har varit en införtext på matchdagarna och en–två sidor efter.

Det har känts som en väldigt trött och plikttrogen bevakning. När värdnationens landslag hade pressträff två dagar innan kvartsfinalen mot Sverige var det mest svenska reportrar där.

Även dagen innan kvartsfinalen var det fler svenska journalister än nederländska på matcharenan i Doetinchem. Kanske att vi i Sverige även var fler under matchdagen, men där har jag svårt att bedöma, för då var det så många från andra länder som också var där.

Men nu har Nederländerna vaknat. Nu verkar det äntligen vara EM-feber i värdnationen. När jag tog en kaffe i Zevenaar i söndags hörde jag Martens och van de Sanden nämnas i flera samtal. Och de tidningar jag köpte på hemresan i måndags var äntligen späckade med artiklar om landslaget, Oranje Leeuwinnen.

De här härliga lagbilderna som togs under Wolter Kroes hyllningssång Viva Hollandia dök upp i alla tidningar.

Nederländska tidningar efter EM-kvartsfinalen

Och nu verkar det plötsligt ha blivit lite av hysteri i Nederländerna. Den här gången är det både fans…

…och media som är med på tåget. Visst var det tråkigt för Pia Sundhage och Sverige att åka ut i kvartsfinalen. Men för damfotbollen som sport är det här förstås vansinnigt kul.

De extra biljetter till semifinalen mot England som släpptes i dag var slut på fem minuter.

Det om Nederländerna. I Tyskland har man kommit längre, och i tyska tidningar har landslaget fått rätt bra uppmärksamhet i ett par års tid.

Det stod därmed rätt mycket om det tyska uttåget i de olika tidningarna. Och om det faktum att matchen regnade bort på lördagskvällen. På något ställe var det någon lustig som kopplade ihop de två sakerna. Alltså att vattnet forsade från himlen på lördagen, och ur de tyska spelarnas ögon på söndagen.

Och de var flera som grät, bland annat förbundskapten Steffi Jones. Hon är förstås en av de som får kritik, i hennes fall för att hon körde med olika startelvor i alla matcherna.

En annan som kritiseras är stjärnan Dzsenifer Marozsan, det var ju hon som skulle bära det tyska laget i EM, men hon har varit en besvikelse. Marozsan och Anja Mittag var för övrigt de enda spelarna som fick lägsta betyget av Bild i Danmarksmatchen.

Men känslan jag får från de artiklar jag läst är att Jones kommer att få fortsätta på jobbet. Hon hade ju oflytet av att ta över samtidigt som ett stort antal spelare slutade i landslaget, och de flesta experter verkar överens om att hon skall få längre tid på sig för att fortsätta genomföra den pågående generationsväxlingen.

I tidningen Die Welt ser man även något positivt med det egna uttåget. Det har ju varit så självklart att Tyskland skall vinna EM att man tidigare knappt blivit glad över gulden. Att nu alltfler länder börjar komma ikapp gör att EM blir mer intressant framöver.

Tyska tidningar efter EM-uttåget

Vill man läsa mer om debatten i Tyskland rekommenderas det här inlägget.

På färjan till Danmark sålde man två olika danska tidningar, Ekstra Bladet och BT. Båda hade tre hela sidor om den danska kvartsfinalskrällen.

Ekstra Bladet toppade sin sportbilaga med rubriken ”Vi kan vinna”. Det är förstås en korrekt insikt, för tidningen är det sannolikt även en lätt pinsam insikt. Det är nämligen lätt att se att Ekstra Bladet inte är på plats i Nederländerna.

Av fyra texter är tre från den danska nyhetsbyrån Ritzau, och den fjärde är en intervju med DR:s (Danmarks Radios) expertkommentator Arnela Muminovic.

Jag har sett Danmark på plats två gånger, båda gångerna har jag noterat att det är väldigt få danska journalister på plats i Nederländerna. Så få att det inte varit någon dansk på de danska ”efter matchen-presskonferenserna”.

Däremot har det varit några i den mixade zonen, en av dem är BT:s Christian Winther Johansen. Jag kände igen honom på hans byline.

BT är alltså på plats, deras uppvaknande har alltså kommit tidigare än konkurrenttidning Ekstra Bladet. De danska tidningarna ligger dock mycket långt efter de svenska. Faktum är att Pia Sundhage på sin avslutande presskonferens uttryckte viss förvåning över storleken det svenska medieuppbådet under de fem senaste åren.

”Jag hade inte förväntat mig att ni är så många. Men det är jag jätteglad för.”

Det svenska medieuppbådet var förstås ännu större för fyra år sedan. Det var knappast det danska. BT:s sportchef Morten Crone Sejersböl konstaterar i sin krönika att han såg Danmark–Tyskland från Sverige, där Sundhages lag är lika stort som det danska damlandslaget i handboll.

Crone Sejersböl erkänner att han för fyra år sedan inte ens visste om att Danmark skulle spela EM-slutspel i Sverige. Den här gången har han koll på mästerskapet och det danska laget. Det är ju förstås en stor förbättring.

Och kanske att det kan bli lite ”Pernille Harder-feber” i Danmark nu. Det skulle Harder vara förtjänt av på alla sätt. Jag har inte träffat henne så många gånger, men har bara positiva ord att säga. Hon verkar vara omtyckt av alla.

Dessutom är hon en unik spelare, en som är bra på det mesta. Hon är den typ av stjärna som varje tränare vill ha i sitt lag, en som leder laget både genom kreativitet i offensiven och genom stenhårt arbete i defensiven.

Danska tidningar efter EM-skrällen

Det fjärde landet på min hemresa är förstås Sverige. Väl hemma noterade jag den här utmärkta och intressanta TT-intervjun med Peter Gerhardsson. Har ni inte läst den, gör det.

Han säger ganska mycket det man vill höra i det här läget. Bland annat att han vill ha tillgång till alla spelare han kan få och att han tänker skapa en tydlig spelidé.

Här hemifrån har jag även noterat två tråkiga skador som kan påverka utgången av EM. Dels var det en fraktur som Englands målvakt Karen Bardsley drabbades av mot Frankrike. Därmed är EM över för den före detta Linköpingsmålvaktens del.

Jag måste säga att jag var förvånad att hon stod kvar så länge som hon gjorde. Redan andra gången hon låg ner, borde hon ha givit upp. Både för sin egen och för lagets skull.

En ännu tråkigare skada har drabbat Österrikes Lisa Makas. Hon som gjorde ledningsmålet i gruppspelsmatchen mot Frankrike drog av korsbandet i kvartsfinalen mot Spanien, och är alltså borta både från EM och från hela den kommande säsongen i tyska Duisburg.

Förstås vansinnigt tråkigt.

En annan tråkig sak, fast på en helt annan nivå, är att den match jag såg i söndags var Camille Abily:s sista i det franska landslaget. Jag hade inte hört det innan, att EM var hennes avskedsturnering. Men det är förstås ytterligare en stor spelare som lämnar Frankrikes lag. Louisa Cadamuro i fjol, och så nu Abily.

Englands förbundskapten Mark Sampson höll för övrigt en fantastiskt bra presskonferens efter kvartsfinalsegern. Där inledde han med att hylla Abily för hennes enastående karriär. Det gillade jag. Så agerar en stor segrare.

Mer om England och Sampson i kommande inlägg. Nu tänkte jag sätta punkt med en liten anekdot från min egen EM-resa.

Jag bodde på ett rätt ocharmigt hotell i Zevenaar, hotellet låg precis vid motorvägen. De första dagarna var det väldigt varmt, vilket gjorde att det gick åt väldigt mycket dricka. I det skedet trodde jag bara att Zevenaar var en by med ett industriområde.

För det fanns bara en Burger King och tre bensinstationer på vägen från hotellet till idrottsplatsen. Några affärer såg jag inte till. Den dricka jag behövde ha på mina utflykter köpte jag på den välsorterade Shell-macken.

Det var samma man som expierade mig de tre första dagarna. Han lärde sig snabbt att den där utlänningen bara köpte dricka. Så när jag fjärde dagen ställde upp en refillpåse med spolarvätska bredvid vattenflaskorna och läsken tittade den omtänksamme bensinmacksföreståndaren på mig och sa:

”Not to drink”

Nu är England guldfavoriter

Publicerad den av
2

Det är klart för semifinaler i EM. Vi kommer att få ett nytt mästarlag, för de tre nationer (Tyskland, Norge och Sverige) som tidigare tagit guld är alla utslagna.

När semifinalerna spelas på torsdag blir det Nederländerna–England (20.45) och Danmark–Österrike (18.00). Vem hade kunnat tro det innan turneringen?

Jag lyckades ju pricka sju av åtta kvartsfinallag i min stora EM-guide. Men jag fick bara in ett medaljlag – England. Och de känns väldigt stabila, och får numera räknas som klara guldfavoriter.

England slog just ut många experters stora favoriter, Frankrike. Här framför mig står den före detta franska storstjärnan Louisa Cadamuro (tidigare Necib) och pratar i fransk tv.

Och alldeles nyss vandrade den nuvarande storstjärnan Eugenie Le Sommer av De Adelarshorst. Hon hade sällskap av fem småbarn med 9 Le Sommer på ryggen.

Det var just Le Sommer som tappade bollen i det anfall som ledde till Englands segermål. Lucy Bronze – världens bästa högerback – bröt och serverade Jodie Taylor fritt läge. Och i det här mästerskapet är Taylor närmast 100-procentig när chanserna dyker upp.

Frankrike lämnar återigen ett stort mästerskap utan medalj.

För medaljerna hamnar alltså i Nederländerna, England, Danmark – och Österrike. De sistnämnda kämpade sig vidare efter ett straffdrama mot Spanien tidigare i kväll.

Därmed fick jag i alla fall rätt i tre av fyra kvartsfinaltips. Tyvärr var det Sveriges match som blev fel.

Den stora guiden till EM:s kvartsfinaler

Publicerad den av
1

I kväll drar kvartsfinalerna i EM i gång. Jag noterar att jag, trots att jag hade flera fel i min stora EM-guide, lyckades pricka sju av de åtta kvartsfinallagen. Det är bara Norge som misslyckats, och Danmark som tillkommit.

Jag har även ännu så länge rätt segrare i skytteligan, för Jodie Taylor leder ju på fyra mål, trots att hon bara har spelat 148 minuter.

Nu är det dags för nya tips. För nu är det nollställt, den enda som hänger kvar från gruppspelet är positiva eller negativa känslor. Så här är mina tankar om de fyra kvartsfinalerna som drar igång i kväll med två riktigt öppna och ovissa drabbningar:

Nederländerna–Sverige
Stadion De Vijverberg i Doetinchem, lördag 18.00

Tips: 49–51
Tv: SVT2 och Eurosport1.

Kommentar: Jag har hela tiden haft en bra känsla inför att möta Nederländerna. Det är en match där alla de ”gamla” svenska spelarna borde ha lätt att tända till lite extra. Det är även en match där Sverige inte behöver känna press att ”det här måste vi vinna”.

Tvärtom slår ju vårt svenska lag nu lite ur underläge, vilket brukar vara en fördel. Tankarna kring laget har ju för övrigt svängt rejält, efter två matcher var vi heta guldkandidater, nu efter Italienmatchen har förväntningarna sänkts betydligt.

För hemmanationen är det annorlunda. Man har tre raka uddamålssegrar i ryggen har laget medvind, och man kommer dessutom att ha stöd från drygt 10 000 supportrar. Men faktum är att jag var lite besviken på de orange supportrarna när jag såg Nederländerna–Danmark. De skapade inte alls det tryck som jag hade förväntat mig, i varje fall inte under matchen. Däremot var det skön stämning inför avspark.

Vem vet, kanske blir det bättre tryck på lilla De Vijverberg (uttalas Fajferbärsch) i Doetinchem. Men jag tror faktiskt att den svenska klacken har hyfsade chanser att hävda sig rätt bra.

Rent sportsligt har alltså Nederländerna imponerat. Framför allt har man öppnat alla tre matcherna väldigt starkt. Här är det förstås otroligt viktigt för Sverige att hålla emot i matchupptakten. Dels för att inte ge hemmalaget extra energi, dels för att vårt lag ju har haft det väldigt jobbigt när det kommit i underläge.

De är ju så att de sju senaste gångerna motståndarna har gjort matchens första mål har Sverige förlorat. Möjligen kan man se det som positivt att senast vi fick kryss från 1–0-underläge var just mot Nederländerna i OS-kvalet i mars i fjol. Och att senaste svenska segern från 1–0-underläge också var mot Nederländerna – i VM-genrepet i slutet av maj 2015.

Det skall dock sägas, att när man tittar tillbaka på 1–1-matchen i Rotterdam förra våren blir man lätt lite skraj. Då hade vi väldig tur som fick 1–1 mot ett nederländskt lag som saknade skadade Lieke Martens, och där man inte hade hittat matchat in spelskickliga Jackie Groenen. Nu i EM har de båda lyft hemmalaget rejält.

Minns att Nederländerna tog en tidig ledning i den där OS-kvalmatchen och att de hade total kontroll på den första halvleken. Ända fram till slutminuten, där mittbacken Kelly Zeeman slog en svag bakåtpassning som Olivia Schough snappade upp och förvaltade på bästa sätt.

Knappt 1,5 år senare är alltså hemmanationen ett par strån vassare i offensiven. Å andra sidan har Sverige byggt en stabilare defensiv, så det där kan kanske jämna ut sig.

Sveriges stora fördel i matchen är att vi har den överlägset största erfarenheter av avgörande utslagsmatcher. Ingen i det nederländska laget spelade senast landet vann en utslagsmatch i ett mästerskap – kvartsfinalen i EM 2009.

Där är det alltså plus för svenskt vidkommande, ett plus som lär växa för varje minut som går av matchen. Det svenska laget är tryggt i att ta matcher till förlängning och straffar. Vi borde också ha lite bättre fysik, speciellt som bara två svenskor har spelat full tid hittills, medan Nederländerna har tvingats slita hårt på sin startelva.

Tyvärr ser det ut som att Pia Sundhage ger Nederländerna lite handikapp genom att inte starta med starkaste elvan. Trots att hon nu har sett att det finns ett väl fungerande anfallspar i Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius, samt att Lotta Schelin funkar utmärkt på kanten, var känslan från gårdagens presskonferens att Sundhage tänker starta med forwardsduon Schelin/Blackstenius i kvartsfinalen. Gör hon det måste jag säga att jag har väldigt svårt att förstå hur hon tänker.

Däremot gillar jag att hon pratar om riskmiminering under den första kvarten. Sverige får som sagt inte bjuda hemmaspelarna på något i matchupptakten, för då kan det här bli riktigt jobbigt. Hemmaspelarna har sett trötta ut i slutet av matcherna, det är då Sverige skall slå till.

När det gäller den nederländska offensiven har den imponerat. Man har ett passningsskickligt mittfält och en väldigt stark anfallslinje. Men det är värt att poängtera att man trots det bara har gjort två spelmål. Alltså trots allt ett färre än Sverige.

Och det är värt att tänka på att det inte behöver vara en fördel att det har gått väldigt bra i gruppspelet. I utslagsmatcher nollställs allt, och om ett lag som gått som tåget plötsligt får lite motgång kan spelarna börja fundera. Och då kan de lag som slår ur underläge plötsligt få ett mentalt övertag. Här har man ju OS-ishockeyn 2002 som bästa exempel. Ni kommer väl ihåg hur Sverige hade tagit full poäng efter att bland annat spelat ut Kanada, medan Vitryssland kom till kvartsfinalen med två raka 8–1-förluster i bagaget. Om ni har glömt hur det gick kan ni ju alltid googla på Tommy Salo…

Tyskland–Danmark
Sparta Stadion i Rotterdam, lördag 20.45

Tips: 49–51
Tv: TV12, Eurosport1 och Cmore Fotboll.

Kommentar: Tyskland är det lag i EM som jag har sett minst av. Jag såg deras match ot Sverige på tv, men de andra två tyska matcherna har ju krockat med Sverige, vilket gjort att jag bara sett väldigt sporadiskt.

Dock har jag noterat att Tyskland har gått runt på mycket folk. Och det känns inte som att det berott på att man tänkt vila spelare, utan på att Steffi Jones inte har fått ihop laget och fortsatt håller på att testa sig fram. Senast provade hon exempelvis mittfältaren Lena Goessling som mittback.

Tyskorna har dessutom bara gjort ett godkänt spelmål, vilket är anmärkningsvärt. När det gäller Danmark har jag sett dem två gånger, mot Nederländerna och mot Norge. Och jag har blivit imponerad. Man hade i och för sig lite flyt mot norskorna på slutet. Däremot var det inte långt ifrån att man snodde både en och tre poäng från värdnationen. Danskorna har kvaliteter som borde passa Tyskland rätt dåligt. Exempelvis skulle ju Pernille Harder:s rörlighet kunna ställa till en del problem.

Danskorna har dessutom ingen som helst press på sig, alla tror ju att de skall åka ut. Eller, inte riktigt alla. Jag tror nämligen på god skrällchans här. Men det förutsätter förstås att Danmark verkligen tror på det, och inte viker ner sig av att ställas mot ”omöjliga Tyskland”.

Minns att Danmark slog ut Frankrike i kvartsfinal i det förra Europamästerskapet. Jag skulle alltså inte bli det minsta förvånad om de står för en jätteknall även den här gången.

Österrike–Spanien
Koning Willem II Stadion i Tilburg, söndag 18.00

Tips: 60–40
Tv: TV4, Eurosport1 och Cmore Live.

Kommentar: Österrike var min skrällvarning i det här mästerskapet. Så långt är jag stolt över mitt tips.

Inför avspark tippade jag att Dominik Thalhammer:s lag skulle gå till kvartsfinal, men jag gav dem ändå bara sju procents chans att erövra en medalj. Den procentsatsen är alltså nu uppe i 60.

Det österrikiska laget har ju nämligen varit ännu bättre än jag trott. För vem hade för några veckor sedan kunnat tro att laget skulle vinna grupp C före Frankrike? Österrike har dansat sig fram till kvartsfinal på ett imponerande sätt.

Fast det där med dansen gäller bara efter slutsignalerna. Under matcherna är det stenhårt jobb som varit Österrikes framgångsrecept. Laget har ett imponerande presspel, där flera spelare springer kopiösa sträckor.

När jag såg Österrike spela 1–1 mot Frankrike imponerades jag mest av lagkaptenen och speldirigenten Viktoria Schnaderbeck samt av fantastiskt löpstarka Nicole Billa. I de båda matcher Österrike har vunnit har skadedrabbade Schnaderbeck bara agerat inhoppare. Man har alltså viss bredd i truppen också.

Sett till gruppspelet är alltså Österrike klara favoriter i den här kvartsfinalen. Spanien är ju nämligen en besvikelse. Laget har massor av duktiga passningsspelare, men man saknar offensiv genombrottskraft.

Efter att ha bjudits på två mål av ett taffligt portugisiskt mittförsvar i den första halvleken av öppningsmatchen har Spanien spelat fem halvlekar utan att göra mål. Tänkta skyttedrottningen Jennifer Hermoso, som öst in mål tidigare under säsongen – både i ligan och i landslaget – verkar helt ur form.

Efter torsdagens 1–0-förlust mot Skottland pratade jag med en spansk radiojournalist. Jag frågade henne bland annat hur förbundskaptenen motiverat att inte Vero Boquete är med i EM. Svaret var:

”Han säger att han har 23 spelare som är bättre.”

Men ingen målskytt.

”Nej, han har lämnat Boquete hemma och även Atletico Madrids skyttedrottning Sonia Bermudez. Vi har fått en fantastisk lottning. Men vi trodde att Skottland skulle vara en lätt match. Men se hur det gick, vi klarade inte av att gå vidare själva, utan räddades av England. Hur skall det gå mot Österrike?”

Ja, den frågan känns motiverad. Speciellt som Spanien har problem i backlinjen. Där är framför allt mittbacken Andrea Pereira det svaga kortet. Hon är långsam i vändningarna och både England och Skottland har haft ganska klara strategier att hela tiden söka in med bollar på ytan bakom henne.

Det lär även kontringsstarka Österrike göra.

England–Frankrike
Stadion De Adelaarshorst i Deventer, söndag 20.45

Tips: 65–35
Tv: SVT1 och Eurosport2.

Kommentar: Det här blir den sista matchen jag kommer att se på plats innan jag vänder hem till Sverige. Jag hoppas att min EM-resa skall få en riktigt skön avslutning.

För det är ju en match mellan det lag som varit klart bäst i gruppspelet, England, och det lag som har klart störst potential, Frankrike.

Ännu så länge har jag inte lyckats se de engelska lejoninnorna på plats. Men jag har sett de två matcher där de spelade med sitt A-lag på tv, och man har verkligen en härlig trygghet och stabilitet i försvarsspelet.

Dessutom har man ju glödheta Jodie Taylor som hugger på allt. Hittills har hon gjort mål var 37:e minut i EM. Det är grymt imponerande. Hon har dessutom på egen hand gjort fler än vad Frankrike gjort på tre matcher.

För Frankrike är en besvikelse så här långt. Laget tog sig vidare ur gruppspelet med ett nödrop. Jag har sett deras två senaste matcher på plats, och båda gångerna har de haft extremt svårt att spela sig till målchanser.

På tre matcher har man inte heller gjort ett enda spelmål, utan de tre mål man har gjort har alla kommit på fasta situationer.

På presskonferenserna har deras förbundskapten Olivier Echouafni har hittat olika saker att gnälla på, inte minst på motståndare som backar hem och krymper ytor. Det känns som ett tecken på frustration över att han inte kunnat få ordning på lagets anfallsspel sedan skadan som gjorde att Amel Majri missade EM.

Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney är fantastiska bollspelare, rörliga och med skön bolltouch – men ingen av dem känns helt i toppform. Det tredje forwardsalternativet Marie-Laure Delie är statisk och lättläst, vilket gör att Echouafni lär ha en hel del funderingar över hur han skall lösa anfallsgåtan mot England.

Han får även fundera lite över backlinjen. Ytterbacken Eve Periset är ju avstängd till följd av sin målchansutvisning mot Schweiz, dessutom har mittbacken och lagkaptenen Wendie Renard dragit på sig två gula kort och får också se matchen från läktaren.

Framför allt Renard är ett stort avbräck. Även om både Griedge Mbock Bathy och Laura Georges är mycket duktiga mittbackar har de inte spelat så mycket ihop. Och Renard är ju kanske världens bästa försvarsspelare.

Frankrike har även historiken emot sig. Det är i medaljmatcherna det roliga brukar ta slut för franska lagen. Egentligen ser jag inget som talar för att det här laget skall vara mentalt starkare än tidigare franska upplagor.

Det var ju mer ett grovt schweiziskt misstag än fransk styrka som gjorde att fransyskorna lyckades gå vidare till kvartsfinal. Och när jag efter Österrikematchen pratade med Frankrikes bästa spelare hittills i EM, Amandine Henry, kändes det inte som att hon var övertygad om att laget skulle få ordning på spelet.

Ser man till den fysiska biten har England vilat hela sitt A-lag. Man spelade ju med en ren reservuppställning mot Portugal. Där är det alltså fördel England.

Jag tror alltså på engelsk seger. Men jag kastar in två brasklappar. Den ena är att England faktiskt inte har besegrat Frankrike sedan damfotbollens barndom – 1974. Det andra är att dagens Frankrike är väldigt svårt att besegra. Laget har världens längsta nu löpande sviten av landskamper utan förlust, den är uppe i 14 raka matcher.

Senaste förlusten kom mot Kanada den 13 augusti i fjol. Och just det, det var ju senaste gången fransyskorna spelade en kvartsfinal i ett stort mästerskap…

Klart för kvartsfinaler

Publicerad den av
4

Då är det kvartsfinalklart. På övre halvan har vi:

Nederländerna–Sverige
England–Frankrike

Och på den undre halvan:

Tyskland–Danmark
Österrike–Spanien

Jag återkommer med tips kring de fyra matcherna. När jag åkte till Deventer tidigare i kväll hade jag inga stora förhoppningar om att få uppleva någon spänning. Ärligt talat hade jag inga förhoppningar alls.

Men det blev ganska många kastade blickar på tv-skärmarna under kvällen.

Och spänningen levde till efter slutsignalen. Spaniens spelare var samlade på planen när de fick beskedet att det har gått vidare, trots dagens 1–0-förlust.

Det spanska laget har fortfarande god medaljchans. Ändå tycker jag att det är en av turneringens besvikelser. De har bara gjort två mål, båda i den första halvleken mot Portugal, båda efter grova försvarstavlor.

Men starkt ändå att gå vidare trots 0–3 på de fem senaste halvlekarna.

Till slut fick jag faktiskt helt rätt i mitt tips kring den här gruppen. För Skottland slutade trea och Portugal fyra. Men jag trodde ju aldrig att både skotskor och portugisiskor till slut bara skulle vara ett mål vardera ifrån kvartsfinal.

När det gäller det skotska laget hade de sannolikt avancerat om de inte hade haft sina tusen tunga skador. Det roliga med skadorna var att 19-åriga Erin Cuthbert fick chansen på allvar. Det är en riktig klasspelare. Med Kim Little, Cuthbert och dagens segerskytt, spelskickliga Caroline Weir på planen tillsammans kan Skottland bli riktigt bra framöver.

England valde alltså att vila tio av sina startspelare, men vann ändå med 2–1 mot Portugal. Förbundskapten Mark Sampson har matchat två olika lag under våren, så man borde kanske ha anat att det här har varit hans avsikt länge. Trots att England har en vilodag mindre än Frankrike kommer nu det engelska laget ändå mer utvilat till kvartsfinalen än sina motståndare.

Berglunds tillslag, målvaktstavlor och Italienchock

Publicerad den av
6

De här senaste dagarna har mästerskapströttheten slagit till. Jag har fått försöka använda tiden på bästa sätt för att klara det tuffa program som jag satt upp, med tio matcher på de 13 dagar jag kommer vara här nere i Nederländerna.

I går var jag i Breda och såg Schweiz–Frankrike 1–1 i grupp C. Mer om den gruppen strax, men jag tänkte börja med Sverige. Sedan förra inlägget har jag varit på två pressträffar, sett en ”avbytarträning” samt läst ikapp mig på vad som rapporterats kring Italienmatchen.

Och jag måste säga att jag är lite chockad över hur mycket kritik Pia Sundhage har fått för matchningen av laget. Det är nästan som att Italienmatchen anses ha varit viktig.

Nu, med facit på hand, är det klart att Sverige sannolikt på pappret hade fått en ”lättare” väg till finalen vid gruppseger.

Det troliga är ju att övre halvan blir:

England–Frankrike
Nederländerna–Sverige

Och den undre:

Tyskland–Danmark
Österrike–Spanien

Men det där visste inte Sundhage inför avspark i tisdags. Hon kunde inte heller ta för givet att det räckte med seger mot Italien för att vinna gruppen. Det fanns ju anledning att tro att Tyskland skulle kunna vinna med bra mycket större siffror än 2–0.

Sundhage valde att se till att det egna laget fick maximala förutsättningar inför slutspelet. Det tycker jag att hon borde få beröm för. Nu vet jag förstås inte hur England och Spanien matchar sina trupper i kväll, men av de sex lag som är framme i kvartsfinal har Sverige minst slitage på sina nyckelspelare. Det är något som vi bör ha nytta av nu när det inte längre går att spara spelare.

Till helgen nollställs ju allt, vid avspark i Doetinchem har Nederländerna inte någon sportslig nytta av att de tog nio poäng i gruppspelet och Sverige bara fyra. Det kommer att vara 0–0 och lika förutsättningar för båda lagen ändå.

Fysiskt kommer i stället Sverige att ha fördel av att de har matchat sina spelare klokare, medan Nederländerna har varit tvunget att slita stenhårt på sin startelva för att ta sig vidare. Möjligen jämnas det där ut av att Nederländerna har haft en vilodag mer.

Rätt många hävdar för övrigt att Danmark är en väldigt mycket lättare motståndare än Nederländerna. Det tycker inte jag. Dels tror jag att det är bättre för Sverige att möta Nederländerna, för svenska lag är bättre när de får slå lite ur underläge. Och mot värdnationen blir inte Sverige den klara favorit som många hade sett vårt lag som om vi ställts mot danskorna.

Dels såg jag gruppfinalen mellan Nederländerna och Danmark i Rotterdam i förra veckan, och visst var Nederländerna klart bäst de första 20 minuterna. Där stod hemmalaget för en imponerande startoffensiv, som gav ledning med 1–0 på en solklar, men onödig straff. Efter 20 minuter hade jag 3–0 i klara målchanser till Nederländerna.

Men efter 90 minuter hade jag 6–3 i klara målchanser till Danmark. Danskornas dominans under den andra halvlekens första 30 minuter var så stor att jag kände att Danmark är ett klart underskattat lag. Jag tror exempelvis inte att Tyskland skall jubla för mycket över att ställas mot Pernille Harder och de andra på lördag.

För svensk del på lördag gäller det att stå emot hemmalagets startoffensiv. Nederländerna har varit väldigt bra i matchupptakten på alla tre matcherna. Däremot har man tröttnat rätt rejäl på slutet. Tiden talar alltså för Sverige.

Dessutom har ju Pia Sundhage visat att hon är bra på att leda lag i utslagningsmatcher. Det är ju bara Tyskland som besegrat hennes svenska landslag i en direkt avgörande match.

Sedan Italienmatchen har Sveriges spelare fått ytterligare vila. I går var det rehab för de som spelade, medan övriga tio körde ett fotbollspass. I dag har alla fått träningsledigt.

Jag kikade på träningen i går, och utöver att Sundhage visade fin känsla när hon matade inlägg till forwards på slutet, var det Emma Berglund som fick min uppmärksamhet.

Eller snarare Berglunds fantastiska passningsteknik. Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt på det tidigare. Men jag fick upp ögonen på uppvärmningen inför Italienmatchen, när Berglund och Nilla Fischer stod och slog korta passningar till varandra.

Medan Fischers bollar ofta hoppade och studsade gick nästan varenda passning från Berglund spikrakt. Bollen gled liksom fram på gräset och kom perfekt till Fischer.

På gårdagens träning stod jag och studerade spelarnas passningstillslag, och Berglunds var verkligen i särklass. Kul att se ett så vackert tillslag.

Det var däremot ingen riktigt vacker match jag fick se i Breda i går. Vackra bilder kom däremot ifrån Rotterdam, från Österrikes firande av sin gruppseger. De ser ut att ha kul, de österrikiska tjejerna:

Medan Österrike dansade sig till gruppsegern snavade sig Frankrike fram till andraplatsen. Man gjorde det via 1–1 mot Schweiz i en match där man tilldömdes en vansinnigt tuff målchansutvisning redan i 17:e minuten.

https://twitter.com/WSUasa/status/890299903662075905

Som grädde på moset gjorde Schweiz mål på frisparken. Det är för övrigt ett fantastiskt vackert nickmål. Ana Maria Crnogorcevic kan knappast få bättre träff med pannan.

Frankrike var utslaget i 56 spelminuter. Under den tiden hade man trots det numerära underläget stort övertag i bollinnehav. Men man skapade bara en riktig målchans, och känslan var att man inte hade den mentala styrka som krävdes för att kvittera. Men i minut 76 fick man frispark strax utanför straffområdet. Och där räddades Frankrike av en jättegroda från Schweiz målvakt Gaelle Thalmann på en frispark från Camille Abily.

Det blev 1–1. Österrike vann gruppen och får troligen möta Spanien i kvartsfinal. För Frankrike väntar med stor sannolikhet alltså England. Österrike spräckte för övrigt också sin målnolla vid 3–0-segern mot Island efter en anmärkningsvärd målvaktstavla.

Gudbjörg Gunnarsdottir, som varit lysande tidigare i turneringen, hanterade den blöta bollen som en badrumstvål, och gav Sarah Zadrazil öppet mål.

Island och Schweiz åkte ut. I schweiziskornas fall berodde det mest på förlusten mot Österrike i öppningsmatchen. I går i Breda visade för övrigt Ramona Bachmann den supernivå som gjorde att jag kallade henne världens bästa spelare för några år sedan. Bachmann har ju varit nere i en svacka under en längre tid. Men i går fanns det där igen, det där otroliga rycket.

Bachmann är för övrigt precis den spelare Frankrike hade behövt. För som det franska laget har uppträtt i de två matcher jag har sett vet jag inte hur de skall kunna skaka England. Frankrike har inte lyckats göra ett enda spelmål ännu. Deras tre mål i turneringen har kommit på straff, hörna och frispark. Och det värsta är att fransyskorna har haft otroligt svårt att ens komma till målchanser i spelet.

Snack med Amandine Henry och Nicole Billa

Publicerad den av
1

I dag är första dagen sedan jag kom ner till Nederländerna där jag inte kommer att åka och se någon match. Visst har det känts lockande att åka till Breda och se England–Spanien, men samtidigt är det nödvändigt med lite vila. Det tar en hel del energi att både haka på Sverige och resa runt på matcher.

Men efter den här vilodagen väntar fyra raka matchdagar. Planeringen är att i tur och ordning se Norge–Danmark i Deventer, Sverige–Italien i Doetinchem, Schweiz–Frankrike i Breda och Skottland–Spanien i Deventer.

Kanske kan någon av de matcherna nå upp till samma nivå som den match jag såg i går kväll. För som jag skrev redan då, Frankrike–Österrike är den klart bästa matchen jag sett hittills. Den engagerade mig exempelvis mycket mer än Nederländerna–Danmark.

Kanske att det där hade med förväntningar att göra. Jag hade skruvat upp hoppet rejält om Nederländerna–Danmark, medan jag inte riktigt trodde att Österrike skulle kunna stå upp mot fransyskorna.

Faktum är ju i grupp C att Österrike nu har det klart bästa utgångsläget inför slutomgången. Om Frankrike gör sitt jobb och tar poäng av Schweiz är Österrike klart för kvartsfinal. Då behöver österrikiskorna inte ens ta poäng av redan utslagna Island.

För Frankrike däremot är poäng mot Schweiz ett måste – i varje fall på förhand. För om fransyskorna förlorar samtidigt som Österrike tar poäng av Island, då är Frankrike utslaget.

Och det märktes både under och efter gårdagens match att det franska lägret är lätt skakat. Jag gillar ju både Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney som spelare. De har båda underbar bolltouch och dessutom såväl härligt rörelseschema som speluppfattning.

Men i går var Thiney inblandad i baklängesmålet – man får inte försöka klacka i eget straffområde när det finns andra alternativ…

Och Le Sommer hängde med huvudet lite för mycket. Det känns för övrigt som hennes stora svaghet, att hon inte kan släppa missar utan bär med sig dem alldeles för lång tid.

Den tredje franska forwarden, Marie-Laure Delie, kändes alldeles för statisk. Hon stod ofta ganska stilla i ytan framför de österrikiska mittbackarna och väntade på bollen. Det är ju en dröm för en försvarsspelare att hela tiden ha sin motståndare stående framför sig.

Olivier Echouafni

På presskonferensen uttryckte förbundskapten Olivier Echouafni frustration över att motståndarlagen backat hem och använt sig av en ”destruktiv taktik” i båda de första matcherna. Han tyckte att motståndarna borde prova att spela med en mer konstruktiv  spelidé.

När Österrikes förbundskapten Dominik Thalhammer hörde det sa han att den taktik Österrike använder sig av är konstruktiv för dem, och så tillade han att:

”Vi har inga spelare av världsklass.”

Det har Frankrike. Bäst av dem i går var målskytten Amandine Henry. Jag fick en två minuter lång, exklusiv intervju med henne i den mixade zonen efteråt. Först ursäktade sig Portlandstjärnan med att hon inte pratar perfekt engelska. Det hade hon inte behövt, för även om hennes svar kanske inte var grammatiskt perfekta, var det ju inga problem att förstå henne.

Amandine Henry

Min första fråga till henne var om hon i besvikelsen över två tappade poäng kunde se att det fanns något positivt i att damfotbollen växer och att lag som Österrike flyttar fram sina positioner. Här är svaret:

– Ja, det är positivt eftersom matcherna blir jämnare, alla lag har chansen att vinna – eller förlora. Vi såg i går hur Tyskland hade besvär att vinna mot Italien och nu det här. Men vi har ju fortfarande chansen att gå vidare genom ett bra resultat mot Schweiz, så vi är fortsatt positiva.

Ja, för ni är ju fortfarande en av de stora favoriterna att vinna hela turneringen.
– Jag vet inte om vi är favoriter eller inte. Vi måste vinna mot Schweiz först – efter det får vi se. Det kommer att bli svårt, men allt är möjligt.

Slutligen berömde jag Henry för att hon kom upp väldigt högt när hon nickade in kvitteringsmålet.

– Ja, jag vet. Men det var hörnans förtjänst, bollen kom perfekt till mig.

Om det var nedslaget och lätt oroligt i det franska lägret var det eufori i det österrikiska. Spelarna hade inte bråttom genom den mixade zonen, utan verkade vilja prata hur mycket som helst om den oväntade poängen.

Min tyska är inte klockren, men tillräcklig för att förstå rätt mycket. Jag lyssnade först både på målvakten Manuela Zinsberger, som var mycket stolt över sina fina räddningar på slutet, och på målskytten Lisa Makas. Det var inte svårt att uppfatta att den senare var överlycklig både över sitt mål – och över poängen. Hon sa bland annat att:

”När man lyckas med en sådan laginsats måste man naturligtvis få dansa lite efteråt för att fira.”

För ungefär en kvart efter slutsignalen både sjöng och dansade det österrikiska laget för sina supportrar:

I varje match utnämns en matchens spelare. Ofta känns det som att det priset lite av slentrian går till någon som gör ett avgörande mål, och inte till den som varit bäst. I går var jag dock helt på juryns sida när den valde ut den hårt arbetande Hoffenheimmittfältaren Nicole Billa. Hon imponerade stort på mig med sin löpkapacitet och sin sköna tajming i presspelet.

Nicole Billa

Jag fick en exklusiv intervju på några minuter med henne på engelska. Fast först lyssnade jag på när en österrikisk reporter snackade med henne på österrikisk tyska. Han frågade:

Hur känns det att bli matchens lirare i en match där ni lyckas ta poäng mot Frankrike, något ingen hade räknat med?
– Man är förstås stolt över laginsatsen. Periodvis fick vi kämpa mycket, periodvis fick vi till lite eget spel, men som underdog får man räkna med att det blir mycket kämpande mot ett lag som Frankrike.

Teoretiskt räcker det nu med en poäng mot Island för att gå till kvartsfinal. Hur tänker ni kring det?
– Vi har sagt att vi tar det match för match. Naturligtvis får man drömma, men Island är ett svårt motstånd, det blir säkert en tuff kamp.

Om ni skulle gå vidare, vilka vill ni helst möta – England eller Spanien?
– Det blir svårt vilket som. Men först måste vi går vidare, så vi får se.

Det har varit höga tittarsiffror på era matcher och ni hade en stor supportergrupp på plats här. Hur ser ni på intresset kring er hemifrån Österrike?
– Naturligtvis är vi glada och stolta över att så många är intresserade. Jag hoppas att de märker vilken fin laganda vi har både på och vid sidan av planen, och att den kan inspirera

Där tog jag över intervjun, och gav Billa en nyhet som gjorde att hennes breda leende blev ännu bredare. Jag meddelade henne att om Frankrike tar poäng av Schweiz är Österrike redan vidare.

– Va, vad säger du? Hur gick den andra matchen, jag har inte hört resultatet.

Schweiz vann med 2–1, så Island är utslaget. Om Frankrike tar poäng mot Schweiz går ni vidare med de fyra poäng ni redan har.
– Ok, det låter fantastiskt. Men vi kan inte lita på det, utan måste försöka klara av den sista matchen mot Island, som kommer att bli väldigt tuff. Skulle vi gå vidare hade det varit en stor dröm, vi är redan väldigt stolta över vad vi gjort i EM.

21-åriga Billa spelar alltså för Hoffenheim i Frauen-Bundesliga. Där blev det tre mål på 17 matcher från start och fyra inhopp den senaste säsongen. Jag kollade vad hon har för framtidsdrömmarm rent klubbmässigt.

– Jag har skrivit ett tvåårskontrakt eftersom jag utbildar mig till skolsköterska. Efter det får vi se vart jag kan hamna. Jag har ingen drömklubb, i nuläget är utbildningen viktigast, så jag skapar mig en bra framtid.

Du sprang väldigt långa sträckor i dag. Gör du alltid det?
– Ja, det är min stil att sätta hög press på motståndarna. Det är ett tufft jobb, men en sådan här dag är det okej…

Hela ert lag var bra på att sätta press.
– Ja, i defensiven vill vi spela ett intensivt presspel, där vi ligger kompakt. När vi vinner bollen vill vi ställa om snabbt framåt.

Du blev utbytt i 85:e minuten, hur var det att sitta på bänken och se trötta lagkamrater kämpa på slutet? Ni var ju dessutom bara tio spelare från minut 88.
– Det var många som var trötta, och det var nästan katatstrofalt nervöst att följa slutminuterna från bänken. Men nu är vi både stolta och glada.

Slutligen, vad var det för sång ni sjöng för era supportrar efter matchen?
– ”I am from Austria” en väldigt traditionell sång i Österrike som alla kan. Det var kul, det var ett speciellt ögonblick och då får man göra något extra.

 

 

Skräll av Österrike igen – Island är ute

Publicerad den av
Svara

Det har snart gått tio minuter sedan matchen här i Utrecht tog slut, men Österrikes spelare är fortfarande kvar inne på planen och firar en historisk skrällpoäng. De verkar ha hur roligt som helst. Fransyskorna har däremot lämnat för flera minuter sedan.

Nu gick precis de båda svenska scouterna Thomas Dennerby och Jörgen Pettersson förbi här framför mig. De har återigen fått se hur damfotbollsvärlden har vuxit. Hur det blir alltfler länder som blandar sig i kampen om medaljer i de stora mästerskapen.

För vem hade trott på Frankrike–Österrike 1–1 inför den här turneringen?

Och vem hade trott att det skulle vara rättvist. För utöver de fem tilläggsminuterna, där Österrike spelade med en spelare kort eftersom Viktoria Schnaderbeck låg skadad, hade de vitsvarta god kontroll på det här.

Jag blev makalöst imponerad av Österrikes försvarsspel, och då framför allt deras presspel – som de orkade hålla uppe i typ 85 minuter. En spelare som Nicole Billa måste ha sprungit två mil i kväll. Vilken härlig kämpe.

Det här var utan tvekan EM:s höjdpunkt för min del. En kanonmatch, med skön stämning på läktarna. De franska supportrarna höll igång i 90 minuter, och de österrikiska försökte kontra. Och spänningen på planen var högkaratig. Snart åker jag tillbaka till Zevenaar med ett stort leende på läpparna.

Men först ska jag njuta lite mer av österrikisk eufori. Nu dansar de österrikiska spelarna ut från innerplanen till den tyska segersången ”Oh wie ist das schön”…

Tyvärr innebär det oavgjorda resultatet att Island är ute ur turneringen. För Österrike är det däremot mycket troligt med kvartsfinal. Eller skall Schweiz också kunna skaka Frankrike?

Vilken halvlek, Österrike är fantastiskt

Publicerad den av
1

Den första halvleken här i Utrecht överträffade alla mina förväntningar, det har verkligen varit högklassig fotboll. Den klart bästa halvleken jag sett hittills i EM.

De första minuterna satt jag mest och njöt av Gaetane Thiney:s bollbehandling och Eugenie Le Sommer:s rörelsemönster. Men ju längre halvleken har gått, desto mer har jag fastnat för Österrikes fantastiska försvarsspel, där Viktoria Schnaderbeck är nyckelspelaren som nästan alltid står rätt. Eller fel om man håller på Frankrike.

Trots att Frankrike har 64–36 i bollinnehav har jag 2–1 i klara målchanser till Österrike. Och det är ju Österrike som leder med 1–0, efter ett långt inkast från Verena Ashauer, som Lisa Makas smällde in.

Frankrike är ett klasslag med rakt igenom klasspelare, så det här kan bli en riktigt spännande andra halvlek. I och med att Schweiz vann med 2–1 mot Island tidigare i dag innebär det att om det här resultatet skulle stå sig så skulle Österrike säkra gruppsegern här i kväll, medan Island är klar gruppjumbo. Och så skulle Schweiz och Frankrike göra upp om andraplatsen på onsdag.

Men det är om det här resultatet står sig. Om Frankrike i stället skulle vända, då är Island med i spelet igen. Spännande som sagt…

Starkt Island föll på fransk straff

Publicerad den av
8

Efter 91 mil och två färjeresor på 13 timmar och 45 minuter möttes jag av resultaten 1–0 till Österrike mot Schweiz. Det var ju skönt att man inte var helt fel ute i alla tips…

Under kvällen har jag kikat på Frankrike–Island 1–0 på nederländsk tv. Trots att fransyskorna vann blev jag mest imponerad av Island – av deras lag och deras publik. Däremot imponerade inte deras ledare.

Den isländska klacken såg ut att äga arenan i Tilburg. Och laget klarade sig otroligt bra med sin 5–1–3–1-uppställning. Jag hade 2–1 i klara målchanser till fransyskorna före paus, det var långt under vad jag hade förväntat mig. Dessutom borde nog isländskorna haft en straff. Å andra sidan kunde de även fått ett rött kort i den första halvleken.

Men förbundskapten Freyr Alexandersson imponerade inte. Jag hade blivit fly förbannad om jag varit domare och sett hans kroppsspråk (där han signalerade för filmning) efter att Sara Björk Gunnarsdottir fullföljt en ful tackling på Eugenie Le Sommer långt efter att bollen lämnat ytan. Det är ett ledarskap som jag ogillar skarpt. Skäms.

På något sätt var det lite rätt åt Alexandersson att just Le Sommer fick sista ordet i matchen. Det var nämligen hon som gjorde matchens enda mål på straffspark.

Men utöver att de vann så imponerade inte fransyskorna. De har inte det flyt i spelet man är van vid. I dag kom segermålet först i 86:e minuten – så Island var nära en poäng. Väldigt nära.

Isländskorna imponerade med sin fysik och offervilja. Och Dagny Brynjarsdottir med sitt huvudspel. I den första halvleken vann hon ju varenda duell, hon tog till och med Wendie Renard i en nickduell.

Däremot vann Renard en duell med Björk Gunnarsdottir i den andra halvleken. Då räddade ribban utmärkta Gudbjörg Gunnarsdottir.

Island hade även ett kanonläge att ta ledningen i mitten av den andra halvleken när Sarah Bouhaddi totalt misstajmade en utrusning, men ändå lyckades rädda.

I den isländska bedrövelsen kan man ändå trösta sig med att om de spelar få här mot Schweiz och Österrike kan det bli kvartsfinal för isländskorna igen – precis som 2013.