Så går det i silly season 2011/12

Jag roade mig med att kolla silly season-läget i årets och nästa års damallsvenska klubbar. Som det ser ut nu är Tyresö och Linköping vinnarna, medan Göteborg, Umeå, de båda nykomlingarna och Hammarby är förlorarna.
Jag gör inget anspråk på att vara heltäckande, men tror att jag fått med alla viktiga övergångar. Här är hela genomgången:

LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann och Katrin Schmidt.
* Ramona Bachmann och Katrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och det tyska toppförvärvet Anja Mittag ser till att målproduktionen inte minskar, trots att skyttedrottningen Manon Melis har lämnat. Men Mittag får inte spela mot Frankfurt i Champions League, så där lär Malmö få det svårt.
Dessutom svajade försvaret under hösten, efter att Linda Forsberg:s skada avslutat hennes karriär, och danska mittbacken Christina Öyangen Örntoft drabbats av en korsbandsskada. Minst en stabil back till känns som en förutsättning för att kunna försvara guldet ett år till.
Jag noterar också att många frågar sig om nye tränaren Peter Moberg är lika skicklig som Martin Sjögren. Är han?

Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Ingrid Wells och Mimmi Löfwenius.
* Är de stora förlorarna hittills under silly season. Hela det centrala mittfältet är borta, och Göteborgs klubbledning har sagt att ersättarna skall vara bättre än de som lämnat. Hittills är Ingrid Wells enda etablerade nyförvärvet. Hon presenteras som amerikansk landslagsspelare på Göteborgs hemsida. Det är falsk marknadsföring. För man måste åtminstone ha spelat en landskamp för att kallas landslagsspelare – och Wells har bara varit med på ett läger. Nu var det i och för sig det senaste lägret, och 22-åringen är säkert en bra spelare – hon nämndes bland favoriterna till att gå bland de tio första i WPS-draften i januari. Men hon är bara 157 centimeter lång, och lär inte vinna många nickdueller på mitten. Och hon är helt utan meriter från seniorfotboll.
Känslan är således fortfarande att Göteborg kommer att vara chanslöst mot Arsenal i Champions League om inte truppen kryddas med två riktiga toppnamn inom kort – för Wells känns trots allt som ett osäkert kort. Klubben drömmer om Marta, men det känns inte rimligt. Eller?

Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt och Sofie Persson. Och Josefine Öqvist.
In: Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och Lisa Klinga.
* Leder Silly Season på knock out – även om tappen av Schmidt och Ekblom Bak faktiskt är tyngre än vad många verkar tro. Och att Jossans graviditet förstås inte var välkommen för klubben.
Fast det är klart att kvartetten Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant är spelare som kommer in med vinnarmentalitet i en klubb som inte vunnit något. Det känns som guldvärvningar.
Tyresö kommer garanterat att lyftas upp som gigantiskt stora guldfavoriter inför säsongen. Men pallar de för trycket? Och vad betyder tappet av Jossan? För utan henne saknas det någon snabb och högklassig djupledslöpare i anfallet.
Personligen tyckte jag att Tyresös försvar var rätt begränsat under 2011. Men jag såg dem aldrig med Whitney Engen i laget. Fast hon lär väl inte bli kvar, eller?

Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson och Anna Westerlund.
In: Jenny Hjohlman och Lina Hurtig.
* Händer inget dramatiskt kommer Umeå att få svårt att hamna på övre tabellhalvan nästa år. Vi snackar snarare strid för nytt kontrakt än kamp om guld. Anfallsmässigt känns laget numera nämligen väldigt uddlöst. Man tappade Sofia Jakobsson redan i höstas, och Ramona Bachmann och Hanna Pettersson är ytterligare två väldigt tunga tapp. Faktum är att de tre stod för 29 av Umeås 45 mål under 2011. Det är väl självklart att UIK behöver få in en hel hög offensiva toppspelare för att kunna utmana om en placering topp fyra igen.

KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander och Valerie Henderson
In: Linda Fransson
* Ser ut att få behålla Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Och har värvat norrettans skyttedrottning Linda Fransson. Kif kommer säkert att ha ett lag för den övre tabellhalvan även 2012.

Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg och Lisa Klinga.
In: Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har gjort en stark silly season, och visar att man tänker blir bättre än sjätte plats 2012. Nilla Fischer är en sådan där fysisk vinnartyp som man älskar att ha i eget lag, men som det gör väldigt ont att möta. Hon kommer att lyfta laget rejält. Emma Lundh gjorde en kanonsäsong för Djurgården i år, och borde också bli ett utmärkt tillskott för Linköping. Tappet av Kosse hade varit anmärkningsvärt tidigare år, men i år har den tekniska mittfältaren gjort en svag säsong med bara fyra mål och två assist. Hon är säkert dyr, så att hon inte fick nytt kontrakt känns inte speciellt överraskande. Tvärtom kan både Kosse och LFC vinna på miljöombytet.

Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir och Sandra Betschart.
In: Kosovare Asllani och Elena Sadiku.
* Kosse behöver som sagt en nytändning. Kanske kan hon få det i underskattade Kristianstad. Fast i utgångsläget känns det som att skånskorna är på minus under silly season. För Kosse får svårt att ersätta skyttedrottning Margret Lara Vidarsdottir:s 16 mål.

Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh,  Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom och Isabell Hammarbäck.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Känslan är att Djurgården överpresterade under 2011. Nu har laget tappat nyckelspelaren Emma Lundh, och fyllt upp med spelare från nedflyttade Hammarby. Mia Jalkerud gjorde nio mål och fick sitt genombrott 2011 – hon ser ut att stanna. Dessurom har man förlängt med Renée Slegers och Gudbjörg Gunnarsdottir. Trots det känns laget som en tänkbar avstigningskandidat i nuläget. Behöver något eller några toppnamn till.

Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir och Maria Rönnbäck.
* Viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen blir kvar. Och man har värvat klokt. Det kunde ha blivit ännu bättre, för det var nära att även Alex Singer skrev på. Laget hade problem med målskyttet under 2011, och gjorde bara 22. Bästa målskytten Pedersen (6 mål) är kvar, och får nu sällskap av vassa Hanna Pettersson. Känns lovande. Och om australiska Lydia Williams är en målvakt av den kvalité Piteå hoppas bör laget kunna ta några kliv till under 2012, och kanske vara med och konkurrera om en placering topp sex.

Jitex BK
Ut: Maria Karlsson
In: Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto (Wolfsburg) och Leena Puranen.
* Har fått in en rutinerad kvartett, och en intressant tränare i Stefan Rehn. Dessutom får man tillbaka en hel hög spelare från långa skadeuppehåll, bland dem Kathlene Fernström och vårens landslagsdebutant Kristin Carlsson. Känslan är att om Annica Sjölund återfår 2010 års form skall Jitex inte behöva fundera på någon bottenstrid, utan kan tvärtom bli ett tänkbart skrällgäng. Frågan är hur Rehn påverkar lagets spel. Är den fysiska långbollsfotboll a la Ljungskile som laget stått för snart historia?

AIK
Ut: ?
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Nykomlingen har ett ungt lag som jag har dålig koll på. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste AIK få det tufft att hänga kvar, trots att de har publikspelare som Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah. Har också presenterat en ny tränare, Madeleine Tegström och talangfulla spelare som Elin Borg och Sussie Nilsson. Men det räcker väl knappast? Laget skall tydligen inte värva mer, och det krävs landslagsspelare för att klara sig i allsvenskan. Det var bara en allsvensk klubb 2011 som hade färre än fyra spelare med A-landslagsmeriter – det var Dalsjöfors. Och de tog bara en poäng på tolv omgångar – sedan värvade de två kanadensiska VM-spelare och började samla poäng. AIK har tre nu, och med tanke på hur alla lag på tabellens undre halva under 2011 har satsat så kommer, de svartgula nog genomgående tippas på nedflyttningsplats.

Vittsjö GIK
Ut: ?
In: Emma Kullberg
* Vittsjö byggde sitt lag under 2011 kring söderettans skyttedrottning Sofie Andersson – som gjorde 34 mål i fjol. Hon är duktig, och det är även Nya Zeelands VM-mittfältare Kirsty Yallop, som kom i somras, och som har förlängt kontraktet över 2012. Emma Kullberg är en både rutinerad och talangfull mittback, men det krävs nog två–tre A-landslagsmeriterade nyförvärv för att man skall kunna klara kontraktet. Hittills tycker jag snacket kring Vittsjö mest handlar om ombyggnad av deras arena. Nu vill jag höra fler sportsliga nyheter, bland annat om den där landslagsmeriterade mittbacken man säger att man skall värva. Det känns som en förutsättning för att Vittsjö skall kunna undvika att bara bli en ettårig parantes i allsvenskan.

Och så slutligen tar jag även med de båda nedflyttade lagen:

Hammarby IF DFF
In: Matilda Forslund, Ellinor Lindbom, Mathilda Hagman och Jenny Holm.
Ut: Minna Meriluoto, Leena Puranen, Mathilda Agné, Jessy Sharro, Magdalena Ericsson, Madeleine Tegström, Anna Lindblom och Katrine Petrous. Vad jag förstått lämnar väl även Kelly Eagan, Rebecca Edwards, Katie Kelly, Helen Nottebrock och Mami Yamaguchi.
* Hammarby var allsvenskans sämsta lag under hösten, och nu tappar man alla bärande spelare. Klubben pratar samtidigt om ”Återtåget 2012” och om att det kan ta tre–fem år att etablera sig i eliten igen. Känslan just nu är nog att det senaste ligger närmast till hands. Matilda Forslund har 39 allsvenska matcher på meritlistan, men utöver henne har man bara presenterat unga, orutinerade nyförvärv. Bajen känns inte som någon huvudfavorit i norrettan med nuvarande trupp. Ytterligare några etablerade namn krävs nog för att minimera risken att hamna på undre halvan. För problemet är att 2012 är ett grymt år i ettan, där lag på undre halvan åker ut.

Dalsjöfors Goif
In: Melissa Tancredi.
Ut: Emily Zurrer, Alex Singer, Mimmi Löfwenius och Frida Persson.
* Har fått behålla världsmålvakten Erin McLeod, och har fått in Kanadas duktiga landslagsforward Melissa Tancredi. Det gör att Boråslaget har en trupp som måste kunna räcka långt i söderettan, troligtvis hela vägen till allsvenskt kval. Dessutom provtränar Sophia Lindorsson (Jitex) och Angelika Johansson (har pluggat i USA) med klubben. Och man jobbar på att få ekonomi till att även få tillbaka Emily Zurrer.
Flera av tappen är trots allt tunga, och kval är alltid tufft. Det blir alltså ingen autobahn tillbaka till allsvenskan. Utöver kanadensiskorna har snacket i Borås handlat om Alex Singer:s udda sorti. Fjolårets lagkapten är extremt löpstark, kan spela på alla positioner i backlinje och på mittfält och var populär hos publiken på Borås Arena för sin hundraprocentiga inställning. 2009 ingick hon i samma startelva som Homare Sawa och Abby Wambach. Men från Dalsjöfors sparkades hon ut med huvudet före, motiverat på ett högst tveksamt sätt. Singer ville spela i Sverige även 2012, men de allsvenska klubbarna dröjde med sina anbud. Därför hamnar hon hos tyska ligaledarna Turbine Potsdam.

Annars är väl nämnda Marta egentligen den enda kanonvärvning som det skrivs om i svensk media nu. Ett gäng svenska klubbar har kopplats ihop med Brasiliens superstjärna. Göteborg har jag nämnt, men även Malmö, Tyresö och ett par allsvenska klubbar till är intresserade.
Fast även om hon innebär rejält höjda publiksiffror, och därmed drar in pengar till sin klubb så skulle jag bli förvånad om någon svensk klubb har råd att vinna dragkampen. Min känsla är att Marta kommer att spela i WPS även 2012.

* Inlägget är senast uppdaterat den 27 januari, men kommer inte att uppdateras mer. Numera följer jag den svenska silly season här.

Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Sverige föll med 2–1 mot Kanada i kväll, efter att storstjärnan Christine Sinclair gjort det kanadensiska segermålet på övertid.

Att jag vet det beror på att jag följt Kanadas fotbollsförbunds rapportering på twitter. Det var nämligen det enda sättet att följa landskampen, om man inte var på plats på arenan i Phoenix, USA.

Jag har tidigare kritiserat Svenska fotbollförbundet för att damlandslagets landskamper läggs så att de får minimal uppmärksamhet. Läs det inlägget här.

Dagens match tog ändå priset. Att möta Kanada i USA ger verkligen minimal mediabevakning. Nu en halvtimme efter slutsignalen finns inte heller resultatet att hitta på varken Dagens Nyheters, Svenska Dagbladets, Expressens eller Aftonbladets nätsidor.

Det är både en måttstock på intresset från landets stora medier – och på hur dåligt förbundet är på att marknadsföra sitt klart bästa seniorlandslag.

Från Kanadas twitterrapportering har jag i alla fall snappat upp att Jessica Landström gav Sverige ledningen på volley efter hörna i första halvlekens slutminut. Och att inhopparen Chelsea Buckland kvitterade till 1–1 på en stolpretur i 74:a minuten. Då hade hon varit på planen i en minut.

Segermålet gjorde alltså Sinclair, efter att Dalsjöforsbacken Emily Zurrer nickat fram bollen. Zurrer gjorde för övrigt sin 50:e landskamp. Grattis. Dalsjöfors andra bidrag till Kanadas landslag, målvakten Erin McLeod stod i andra halvlek – och höll nollan trots att Lotta Schelin hade ett kanonläge att kvittera.

Sverige ställde upp med ett lag där framför allt fyrbackslinjen var helt annorlunda mot den som spelade i VM i somras. Så här såg laget ut enligt Svenska Fotbollförbundets hemsida: Hedvig LindahlMarina Pettersson-Engström, Emma Berglund, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson (Sara Thunebro, 54) – Susanne Moberg (Johanna Almgren, 63), Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist (Emmelie Konradsson, 63), Sofia Jakobsson – Jessica Landström, Lotta Schelin.
På bänken (ej inbytta): Kristin HammarströmAnnica Svensson och Sara Larsson.

Förresten, direktrapporterade i sanningens namn också Svenska Fotbollförbundet från matchen på sin facebook-sida. Men den som skrev där kopierade bara det som Kanadas förbund twittrade ut. Det var alltså nästan uteslutande andrahandsmaterial. Precis som det här blogginlägget alltså. Jag fick ju inte chans att se några tv-bilder…

De svenska lagen slår ur underläge i Champions League

När det börjar hetta till på allvar i Champions League ställs LdB Malmö mot tyska topplaget FFC Frankfurt och Göteborgs FC får ta sig an Englands stolthet Arsenal.

Jag skrev inför åttondelsfinalerna att det var då det började bli intressant. Det var en sanning med väldigt stor modifikation. För när Turbine Potsdam kör över Glasgow City med totalt 17–0 och Lyon kan vila folk och ända slå ut Sparta Prag med totalt 12–0 så är inte intressant det ord som bäst beskriver matcherna.

Klart är att damernas mästarcup definitivt hade mått bättre av ett system som liknar herrarnas, där de bästa nationerna kan ha upp till fyra deltagande lag. Då hade Sverige, Tyskland, Frankrike, Ryssland, Danmark och några länder till fått med fler starka lag, och omgångarna fram till kvartsfinal hade inte blivit samma transportsträcka som i år.

För mästarlaget Lyon blir troligtvis även kvartsfinalen mot danska Bröndby en transportsträcka – förutsatt att Lotta Schelin fortsätter att vara frisk och i form. Franska Lyon har i och för sig många bra spelare vid sidan av vår strålande Lotta, som Sonia Bompastor, Louisa Necib, Camille Abily och Lara Dickenman. Men det är när Schelin sätter fart som laget lyfter. Och det lär man göra minst till semifinal.

Där väntar med stor sannolikhet de två senaste årens finalmotståndare, de regerande tyska mästarinnorna Turbine Potsdam, anförda av Anja Mittag och Afrikas bästa spelare, Ekvatorial-Guineas Genoveva Anonma. Och ledda för 41:a säsongen i rad – troligen världsrekord – av tränaren Bernd Schröder. Han firade 40-årsjubileum som Potsdamtränare tidigare i år. Schröders lag skall vara en klass bättre än deras ryska kvartsfinalmotståndare, Rossiyanka. Det skulle således vara en megaskräll om inte Antonia Göransson når semifinal på landslagskompisen Sofia Jakobssons bekostnad.
Noterbart är också att damallsvenska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir (isländskan delade ju segern med Manon Melis) är spelklar för Potsdam till kvartsfinalen.

Det lag av Lyon och Potsdam som vinner den semifinalen har bra chans att till slut även få lyfta pokalen i München den 17 maj. För den andra finalhalvan ser lite svagare ut. Och där finns Sveriges båda representanter.

Göteborgs FC ställs mot engelska mästarinnorna Arsenal LFC. Med flera engelska VM-spelare (exempelvis Faye WhiteStephanie Houghton, Rachel Yankey och Ellen White) samt den skotska måldrottningen Julie Fleeting, och stor vana vid Champions League-slutspel så är Arsenal mycket knappa favoriter. Men det är nästan 50-50-läge. Och skulle Göteborg byta flyktade Lisa Dahlkvist mot Marta – som dagens något osannolika rykte säger – så väger det helt klart över i svensk favör.

Hur som är båda de svenska representanterna lite svårbedömda just nu eftersom vi är mitt inne i silly season, och det rör på sig rejält i allsvenskan.

Svenska mästarinnorna LdB Malmö ställs mot Sara Thunebro och Jessica Landströms klubb, FFC Frankfurt. Att tyskorna har ett starkt lag kan man slå fast genom att konstatera att de båda svenska VM-bronsvinnarna på sistone har haft svårt att slå sig in i startelvan. I storsatsande Frankfurt vimlar det ju av världsstjärnor. Några exempel är Nadine Angerer, Ali Krieger, Saki Kumagai, Kerstin GarefrekesFatmire Bajramaj och den nu skadade Kim Kulig, som dock borde vara frisk i mars.

Frankfurt går alltid långt i Champions League, och även om det tyska storlaget i skrivande stund bara ligger trea i Frauen-Bundesliga så måste de trefaldiga CL-segrarna gälla som favoriter med typ 65-35 mot Malmö. Framför allt eftersom de svenska mästarinnorna hade problem med försvarsspelet under hösten. Men även för att man har tappat trion Caroline Seger, Nilla Fischer och Manon Melis. Visst är Ramona Bachmann förstås ett toppförvärv, men Malmö behöver krydda laget med något eller några toppnamn ytterligare för att komma upp på Frankfurtnivå.

Kvartsfinalerna spelas 14/15 och 21/22 mars nästa år. Malmö, Lyon, Potsdam och Arsenal inleder på hemmaplan.
Semifinalerna avgörs 14/15 respektive 21/22 april. Där börjar vinnarna av Lyon/Bröndby och Arsenal/Göteborg på hemmaplan.
Finalen spelas som nämnts i München den 17 maj.

Vet du förresten vilka som vunnit damernas Champions League – eller Womens cup som det tidigare hette – under de tio säsonger turneringen spelats? Här kommer svaren:
2011: Lyon (2–0 mot Turbine Potsdam i finalen)
2010: Turbine Potsdam (7–6 efter straffar mot Lyon)
2009: Duisburg (totalt 7–0 mot ryska Zvezda 2005 Perm)
2008: FFC Frankfurt (totalt 4–3 mot Umeå IK)
2007: Arsenal LFC (totalt 1–0 mot Umeå IK)
2006: FFC Frankfurt (totalt 7–2 mot Turbine Potsdam)
2005: Turbine Potsdam (totalt 5–1 mot Djurgården/Älvsjö)
2004: Umeå IK (totalt 8–0 mot FFC Frankfurt)
2003: Umeå IK (totalt 7–1 mot Fortuna Hjörring)
2002: FFC Frankfurt (2–0 mot Umeå IK)
Notera att 2002 samt 2010 och 2011 avgjordes finalen i en match. Åren 2003–09 var det dubbelmöte som gällde.

Fem döda matcher i Champions League

På onsdag och torsdag avgörs åttondelsfinalerna i Champions League. Avgörs och avgörs förresten. Fem av dem känns redan avgjorda.

Torsdagens möte på Valhalla mellan Göteborgs FC och danska Fortuna Hjörring tillhör de tre som känns riktigt intressanta. Fast kunde Göteborg vinna med 1–0 (mål av Jane Törnqvist) borta på gräs talar det mesta för att de följer upp med ny seger hemma på konstgräset.
Inte minst då danskornas bidrag till VM:s Världslag i somras, den australiska stjärnan Elise Kellond-Knight skadade korsbandet senast, och troligen är borta från fotboll i minst ett halvår.

De andra två riktigt levande matcherna är BröndbyTorres och Rayo VallecanoArsenal.
Bröndby vann med 2–1 hemma mot italienskorna, och behöver nog göra mål på bortaplan för att hålla undan.
Arsenal fick 1–1 i Spanien, och är förstås favoriter i hemmareturen.

De övriga fem matcherna känns avgjorda, bland dem Ldb Malmö mot österrikiska Neulengbach, där Malmö har med sig 3–1 till hemmamötet. Sofia Jakobsson gjorde tre mål när hennes Rossiyanka vann med 4–0 borta mot Voronezh. Och Lotta Schelin gjorde två när Lyon vann med 6–0 i Prag.

Så här spelas returerna:
Onsdag:
Arsenal–Rayo Vallecano (Står 1–1)
Rossiyanka–Voronezh (4–0)
Lyon–Sparta Prag (6–0)
Torres–Bröndby (1–2)
Paris Saint-GermainFrankfurt (0–3)

Torsdag
Ldb Malmö–Neulengbach (3–1)
Göteborgs FC–Fortuna Hjörring (1–0)
Glasgow CityTurbine Potsdam (0–10)

Leende Lotta – en given galadrottning

Det hade förstås varit en skandal om inte underbara Lotta Schelin hade fått diamantbollen i år.
Hon är bara bäst – på alla sätt. Det var verkligen ett rent nöje att bevaka damlandslaget i Tyskland i somras. En stor del av nöjet var den alltid leende Lotta, som jämt fick mig på gott humör. Både för hennes grymma fotbollsform, och för hennes sätt att möta oss i världspressen. Lotta är verkligen en fantastisk representant för Sverige – och en värdig vinnare.

Synd däremot att folket hemma i sofforna inte är redo att ha en gemensam omröstning om årets mål med både mål från herr- och damfotboll. För nog skulle Marie Hammarström ha haft det priset?
Att göra sitt livs första landslagsmål, på ett så otroligt vackert sätt i ett så avgörande och utsatt läge – klart det borde ha prisats med mer än bara ett VM-brons. Synd.
Här är det i alla fall.

Annars var det inga skrällar på fotbollsgalan i kväll. Här är damernas övriga vinnare:

Årets målvakt: Kristin Hammarström, Göteborgs FC
Hon var favorit, och vann. Ett bra val. Hammarström har varit stabil hela säsongen. Hon spelade 22 allsvenska matcher, höll 12 nollor – och släppte bara in 13 mål. Men precis som jag tidigare nämnt så saknade jag allsvenskans bästa målvakt Erin McLeod bland kandidaterna. Kanadas VM-målvakt toppade damallsvenskans målvaktsliga på samma räddningsprocent som Hammarström och Caroline Jönsson – trots att McLeod spelade i seriens sämsta lag, Dalsjöfors. En bragd.

Årets back: Charlotte Rohlin, Linköpings FC
Det här var också en favoritseger. Jag har inget att invända, för jag gav Lotta Rohlin högst snittbetyg i den svenska backlinjen under VM. Sara Larsson kändes som främsta utmanaren.

Årets mittfältare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Eftersom jag tidigare kallat Mona Bachmann för damallsvenskans bästa spelare så går det inte protestera mot den här utnämningen heller, även om jag ju gärna hade sett att Lisa Dahlkvist hade fått det här priset.

Årets forward: Lotta Schelin, Lyon
Den mest självklara vinnaren av alla. Klart att Super-Lotta skulle ha det här priset.

Årets allsvenska spelare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Se årets mittfältare.

Årets genombrott: Sofia Jakobsson, Umeå IK/Rossiyanka
Ny favoritseger. Jakobsson var favorit, och han visade sig vara en högst värdig vinnare genom att han gjorde hattrick i Champions League senast.

Årets tränare: Torbjörn Nilsson, Göteborgs FC
Även här favoritseger. Torbjörn var förstås ett lysande bra val. Fast visst hade man helst sett en kvinnlig segrare.

Mer allmänt kan man konstatera att tjejerna var flera klasser bättre än herrarna i kategorin tacktal. Lotta Schelins passning till Zlatan Ibrahimovic om vem av dem som vunnit Champions League var bäst. Zlatans kontring om att han har några fler guld- än Lotta har diamantbollar var ett bra försök, men höll inte Schelinklass…

Mest spännande var annars att få höra schweiziska Ramona Bachmann tacka på god svenska med mer skön västerbottnisk accent än schweizertysk brytning. Jag har lyckats missa att Bachmann pratar så bra svenska. Men hon har ju varit här i fyra säsonger nu, så jag borde inte vara förvånad.
Hon blir ett lysande nyförvärv i Ldb Malmö som ersätter Caroline Seger och Nilla Fischer med Bachmann – och blir minst lika starkt 2012.

Är du sugen på att läsa fler hyllningar av Lotta Schelin? Här är länken till min krönika efter bronsmatchen mot Frankrike.

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

Snett ute om Djurgården och Umeå

En vecka har gått sedan LdB Malmö lyfte Kronprinsessan Victorias pokal för andra året i rad. Det är därmed hög tid att kolla BT:s damallsvenska tips.
Det var jag som stod för det tipset. Och det publicerades dagen före premiären på damallsvenskan. Det såg ut så här:

1) Göteborgs FC (slutplacering: 2)
2) Tyresö FF (4)
3) LdB FC Malmö (1)
4) Linköpings FC (6)
5) KIF Örebro (5)
6) Umeå IK (3)
7) Piteå IF (10)
8 ) Jitex BK (9)
9) Kristianstads DFF (7)
10) Hammarby IF (11)
11) Dalsjöfors Goif (12)
12) Djurgårdens IF (8)

Som synes prickade jag bara helt rätt på KIF Örebro. Men det var ju å andra sidan självklart att de skulle sluta femma…

Guldstriden först:
Jag trodde att guldstriden skulle stå mellan tre lag. Där hade jag helt rätt. För mina tre kandidater hade guldchans ända fram till slutomgången. Att tippa Göteborgs FC som segrare var ett tips med hjärtat. Jag ville ju så gärna att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén skulle få lyfta pokalen.
Det blev LdB FC Malmö som vann. Jag trodde att de skulle få lida för att Therese Sjögran skulle spela för Sky Blue i WPS halva året samt för förlusterna av Pavlina Scasna och Kathryn Gill. Därför tippade jag bara dem som trea.
Det var en grov felkalkyl. Dels för att Sara Björk Gunnarsdottir visade sig vara ett utmärkt nytillskott. Men också för att man fick ihop laget bra i våras, och faktum är ju att LdB blev sämre på hösten sedan Sjögran och Caroline Seger anslutit.

Så till de två lag jag missbedömde mest:
* Först hatten av för Djurgården, som var klart mycket starkare än jag trott. Men hade jag läst på bättre hade jag noterat att Stockholmslaget faktiskt hade fyra spelare som tillsammans stod på 211 A-landskamper inför seriestart. Och så talangfulla Emma Lundh och Mia Jalkerud på det. Jag borde ha insett att de inte skulle vara någon seriejumbo.
* Det andra laget som jag underskattade rejält var Umeå. Det berodde på att jag inte förutsåg Ramona Bachmann:s gigantiska betydelse. Schweiziskan var seriens klart bästa spelare.
Och faktum är att om Sofia Jakobsson hade stannat säsongen ut hade laget från Västerbotten mycket väl kunnat ha hamnat ytterligare ett eller ett par pinnhål högre upp.

Till slut nykomlingarna:
Där så överskattade jag väl båda. Jag trodde att Piteå skulle lyftas till en mittenplacering av sin stora hemmapublik. Men truppen var för svag för det. Piteå var dock aldrig nära nedflyttning.

När det gäller Dalsjöfors hoppades jag att de skulle slippa jumboplatsen, och tippade med hjärtat. Det var ett tips som var grymt nära att slå in. För Dalsjöfors var uppe på näst sista plats under cirka 20 minuter av andra halvlek i allra sista omgången.
Men i praktiken åkte laget ut redan i vintras, när klubbledningen inte fattade att de hade en alldeles för svag spelartrupp. Vårens upplaga av Dalsjöfors var sämre än det lag som spelade upp klubben, och tillhör ett av de allra sämsta lag som någonsin spelat i damallsvenskan. Så totalt sett var jumboplaceringen självklar.
Man tog dock in nödvändiga förstärkningar under sommarens transferfönster, och gjorde en hyfsad höst. Mycket för att Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod visade sig vara seriens bästa målvakt. Men även om Boråslaget var mycket stabilare på hösten, så hamnade man faktiskt till slut på nedflyttningsplats (näst sist) även i hösttabellen.

Utan något Boråslag i damallsvenskan kommer BT:s satsning på damallsvenskan av förklarliga skäl att minskas ganska rejält nästa år. Tråkigt.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.

Ryskt lag till kvartsfinal i Champions League

Redan innan åttondelsfinalerna i damernas Champions League har spelats står det klart att ett ryskt lag kommer att spela kvartsfinal.
De båda ryska lagen Voronezh (med spanska storstjärnan Vero Boquete) och Rossiyanka (med Sofia Jakobsson) har nämligen lottats mot varandra i åttondelen.

Bland de 16 kvarvarande lagen finns elva nationer representerade. VM visade att damfotbollsvärlden har blivit större, bättre och betydligt jämnare. Kvaliteten på matcherna i Tyskland var ofta riktigt hög. Och det är jag inte ensam om att tycka.
Så här skrev dåvarande Arsenal-stjärnan (numera Barcelona) Cesc Fàbregas på sin twitter den 16 juli:

”Ser Sverige mot Frankrike i VM (damer) och kan inte se någon skillnad på deras spel och vårt. Några av dem är bättre än oss. #Älskar fotboll”

Årets VM var dessutom jämnare än tidigare mästerskap. Det fanns inga riktiga blåbärsnationer med, vilket visade sig genom att bara ett lag med mer än ett måls marginal i första gruppspelsomgången. Och det var USA som slog Nordkorea med 2–0.
På klubbnivå är WCL (Womens Champions League) stoltheten i Europa. Men i de tidiga omgångarna där finns det fortfarande alldeles för många blåbärslag. Och topplagen kan leka sig fram.

Men nu när det återstår 16 lag börjar det bli intressant. Fem länder har två lag vardera i åttondelsfinal. Uöver nämnda Ryssland är det även Tyskland (Frankfurt och Potsdam), Frankrike (Lyon och PSG), Sverige (Malmö och Göteborg) och Danmark (Hjörring och Bröndby).
Det gör att sex länder har varsin representant: Tjeckien (Sparta Prag), Österrike (Neulengbach), Spanien (Rayo Vallecano), England (Arsenal), Skottland (Glasgow City) och Italien (Torres).
Notera att det varken är något lag från Norge eller Holland, de båda länder som tog brons vid senaste Europamästerskapet för landslag – det i Finland 2009.

Så här ser spelas åttondelsfinalerna:
* FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain
* Sparta Prag–Olympique Lyonnais
* Neulengbach–LdB Malmö
* Fortuna Hjörring–Göteborgs FC
* FC Energy Voronezh–FC Rossiyanka
* Rayo Vallecano–Arsenal FC
* Turbine Potsdam–Glasgow City
* Bröndby IF–ASD Torres
(Det lag som står först har hemmaplan i första matchen, den 2 november. Returerna spelas den 9 november. Laget i fetstil är min favorit till segern i dubbelmötena)

Intressantast är tveklöst mötet mellan Frankfurt och PSG. Det är två stjärnspäckade lag, och med spelare som Laure Boulleau, Laure Lepeilleur, Elise Bussaglia och Katia bör PSG ha kapacitet att skaka Jessica Landström och Sara Thunebro:s Frankfurt.
Minst intressant är matchen mellan Bröndby och Torres. Vinnaren i den matchen lär bli drömlottning i vårens kvartsfinal.

I Sverige har turneringen hittills fått närmast pinsamt liten uppmärksamhet. Det fick vår storstjärna Lotta Schelin att skriva så här på twitter dagen efter sextondelsfinalerna:

”Grattis till alla svenskar som dönar vidare i CL! Kanske fotbollsgalans arrangörer kalkylerar detta i framtiden!? #kanjuvaaktuellt”

Sveriges största nyhetsbyrå (TT) redovisade bara Malmös och Göteborgs resultat från sextondelsfinalernas första match.
I torsdags eftermiddag, i samband med returerna, mejlade jag följande fråga till TT:

”Jag undrar varför ni inte kommer med resultaten från slutspelet i damernas Champions League (fotboll)? Det spelades 16-delsfinaler med svenskt intresse på flera håll i går. Tycker att alla resultaten från 16-delsfinalerna borde ha funnits med i ert utbud. Tror att de har minst lika stort allmänintresse som exempelvis resultaten från innebandyns champions cup eller italienska serie b.”

Jag fick aldrig något svar på mejlet. Men det blev bättre upp.
För på kvällen kom TT med både resultat och målskyttar från samtliga den kvällens matcher. Hoppas det inte var en engångsföreteelse, utan att TT fortsätter att rapportera från WCL.

Allsvenskan är tredje bästa ligan i världen

När fördelningen av platser i nästa års Europaspel nyligen gjordes klar var allsvenskan för herrar rankad som liga nummer 28 i Europa. Det gör att vi sannolikt inte finns bland världens 50 starkaste ligor.
Men bland damerna står vi oss starkt. Frågan är bara hur stark vår damallsvenska står sig i en internationell jämförelse.

I förra inlägget resonerade jag kring styrkan i den franska Féminine division 1. Toppen där, med Lotta Schelin:s klubb Lyon i spetsen, är bättre än toppen i allsvenskan. Men totalt sett känns vår svenska serie starkare än den franska ligan.
Däremot når vi inte upp till nivån i WPS, Women’s Professional Soccer i USA. Där innehåller topplagen rakt igenom världsstjärnor – så även om det är en liten liga är den helt klart bättre än allsvenskan. Frauen-Bundesliga i Tyskland är också tveklöst starkare.

Efter att ha läst senaste numret av Bolletinen, statistiktidningen som ges ut av SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker) så stärks bilden av att USA är i topp. I Bolletinen finns nämligen en genomgång av i vilka länder alla årets VM-spelares hade sina klubbtillhörigheter. Toppen av listan ser ut så här:

1) USA, 46 spelare från 16 olika klubbar representerade 10 olika länder och spelade tillsammans 13326 minuter.
2) Frankrike, 23 spelare, 4 klubbar, 4 länder och 7043 minuter.
3) Tyskland, 25 spelare, 7 klubbar, 6 länder och 6515 minuter.
4) Sverige, 21 spelare, 10 klubbar, 4 länder och 5552 minuter.
5) Japan, 14 spelare, 6 klubbar, 1 land och 5127 minuter.
6) Australien, 19 spelare, 6 klubbar, 2 länder och 3527 minuter.

Sverige kom alltså fyra där. Men trots det, och trots att våra mästarinnor LdB Malmö förlorade i Italien i veckan så undrar jag om inte damallsvenskan ändå är trea i världen. Och då tänker jag på jämnheten. I år har allsvenskan innehållit tio starka lag. Bara Hammarby och Dalsjöfors har fallit ur ramen.
En sådan bred, men ändå stark topp kan egentligen bara den tyska Frauen-Bundesliga överträffa.

Hur ser det då ut i övriga Europa?
Den nya engelska ligan FA WSL (Womens Super League) är intressant. Med klubbar som Arsenal, Everton, Liverpool, Chelsea och Birmingham City kommer den säkert att bli grymt stark på sikt. Men ännu så länge känns den svenska bättre, även om Arsenal har varit en av Europas bästa klubbar i ett par år.
I Danmark, Norge, Italien och Ryssland finns precis som i Frankrike och England enstaka toppklubbar på hög europeisk nivå. Men jämnheten saknas i ligorna.

Och hur ser det ut utanför Europa?
I de flesta länder är damfotbollen uselt uppbyggd. I de sydamerikanska länderna finns knappt några ligor. Lika illa är det i Afrika. Och Australiens W-league är på väg upp, men håller ännu så länge inte högsta klass.
I Asien är ligan i Japan bäst. Hur bra har jag dock svårt att bedöma. Men eftersom många av de bärande spelarna i världsmästarlaget har gått till europeiska klubbar är känslan att den japanska ligan L1-League breddmässigt inte är på allra högsta nivå ännu.
Fast ledarlaget Inac Leonessa från Kobe med sju spelare från VM-guldtruppen (Ayumi Kaihori, Homare Sawa, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka och Megumi Takase) och Sydkoreas stjärnskott Ji So-Yun är garanterat ett av världens allra bästa lag.

Därmed kommer jag fram till att allsvenskan är världens tredje bästa liga i nuläget. Visst är det fantastiskt?

Men jag måste omgående strö lite smolk i bägaren. För frågan är hur länge vi håller den medaljplatsen.
Lyon har alltså redan pumpat in stora pengar i sitt damlag. Sofia Jakobsson:s nya förening Rossiyanka storsatsar i Ryssland. De engelska toppklubbarna utökar sina insatser, och i Italien har Milan dragit i gång en satsning.
Med en storklubb som visar vägen brukar fler komma efter. Och det finns stora ekonomiska muskler i de europeiska toppklubbarna.
I Sverige dras många av de damallsvenska klubbarna med ekonomiska problem.

Känslan är att vi får passa på att njuta så länge vi årligen kan ha ett eller två lag med kapacitet att slå sig in topp åtta i Womens Champions League. För det kommer inte att vara för alltid.

24 svenska spelare i Champions League

Nu har första matchen i samtliga sextondelsfinaler i damernas Champions League spelats klart.
Ldb Malmö är illa ute, men chansen finns trots allt att alla lag med svenska spelare går vidare till åttondelen utom ett. Stabaek och Frankfurt möts ju, så ett svensklag måste försvinna.
Och det är många spelare det handlar om. Hela 24 har spelat i den här omgången – om jag har räknat rätt.

Medan vi bara har fyra spelare (Zlatan Ibrahimovic, Olof Mellberg, Kim Källström och Walid Atta) i herrarnas champinjonliga så vimlar det av svenska spelare i damernas cup.
Framför allt har vi ju två svenska lag med i leken.
Göteborgs FC har redan i praktiken säkrat sin plats i åttondelsfinalen. 4–0 kan GFC aldrig tappa hemma mot Osijek.
För Malmö ser det alltså värre ut. Men Nilla Fischer:s 2–1-reducering i 89:e minuten, borta mot italienska Tavagnacco kan vara guld värd. Nu räcker det ju med 1–0 hemma för att Malmö skall avancera. Och det känns väl inte omöjligt, även om Malmö verkar vara ur slag för tillfället.

Men svenskor har gjort bra ifrån sig även i utländska klubbar. Totalt hittar jag alltså 24 svenska spelare, som tillsammans gjort sju mål i den här omgången. Här är samtliga:
För Göteborg spelade hela tolv svenskor, nämligen: Kristin Hammarström, Linda Sembrant (två mål), Jane Törnqvist, Lisa Ek (ett mål), Lisa Dahlkvist, Linnea Liljegärd (ett mål), Sara Lindén, Marlene Sjöberg, Jenny Hallstensson, Catrine Johansson, Johanna Almgren och Anna Ahlstrand.
För Malmö spelade sju svenskor: Emma Wilhelmsson, Malin Levenstad, Nilla Fischer (ett mål), Frida Nordin, Therese Sjögran, Lina Nilsson och Caroline Seger.
För Lyon gjorde Lotta Schelin mål redan i tolfte minuten. Men det blev allt från den svenska storstjärnan i 9–0-segern mot Olimpia Cluj från Rumänien. Schelin blev utbytt i halvtid.
Och Sofia Jakobsson fastställde på övertid slutresultatet 2–0 för ryska Rossiyanka borta mot Twente.
Antonia Göransson spelade 90 minuter för tyska storklubben Turbine Potsdam vid 6–0-segern borta mot isländska Thor. Jessica Landström spelade från start (men byttes ut efter 62 minuter) medan Sara Thunebro (inbytt i 81:a minuten) fick börja på bänken när Frankfurt föll med 1–0 borta mot Stabaek. Däremot spelade inte skadade Amelie Rybäck för norskorna.
Returerna spelas 5 och 6 oktober.

Bilder av svenskt bronsfirande

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

In med Göransson i startelvan

Förbundskapten Thomas Dennerby har gjort klart att det blir maximalt en ändring i startelvan från VM-premiären.
Och Dennerby verkar vara en man som inte ändrar sig i onödan. Han hade bestämt ju vilka elva spelare han skulle satsa på redan i Mexiko-matchen två veckor innan VM. Så allt snack nu efteråt om vilken underbar konkurrens det är i truppen känns mest som snack.

I går spekulerades det i vilken spelare det är som han funderar på att byta ut. Det vanligaste tipset var att Lisa Dahlkvist skulle få ge plats för Nilla Fischer på centralt mittfält.
Det tycker jag vore fel. Dahlkvist har överraskat positivt i de två matcher jag har sett. Låt henne fortsätta.

Jag ser hellre en ändring i högersidan i backlinjen. Ut med Sara Larsson och in med Linda Sembrant. Sembrant må vara långsammare i löpningarna än Larsson. Men Göteborgsbacken har truppens bästa passningsfot, och är en av få som kan spela sig förbi en nordkoreansk tokpress.
Dessutom är jag tveksam till Annica Svensson som högerback. Varför inte spela Linda Forsberg där?

På högerkanten vill jag i alla fall inte se Forsberg. Där vill jag se Antonia Göransson. Visst är hon vänsterfotad, men hon är så spelintelligent att hon löser uppgiften även till höger.
Göransson såg dessutom glödhet ut på gårdagens träning. Hon utmanade, och slog sin försvarare gång på gång.

Hade inte Jessica Landström gjort mål mot Colombia hade jag krävt att hon byttes ut mot Sofia Jakobsson. Men nu tror jag att de kan vara värt att ge fysiskt starka Landström chansen från start även mot de klart mindre koreanskorna.

Dessutom ser jag Hedvig Lindahl som Sveriges tredje bästa målvakt. Jag ser således hellre att Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström mellan stolparna.

Landström hade bättre tajming än jag

Min tajming var inte klockren i andra halvlek i går.
Jessica Landström hade nyss, grovt missat sin andra högkaratiga målchans. Och förbundskapten Thomas Dennerby hade precis gjort sitt första byte (Sofia Jakobsson kom in för Linda Forsberg). Då sa jag högt på pressläktaren:

”Det är väl läge att han byter ut Landström också, nu när han ändå håller på…”

Precis när jag skulle avsluta meningen såg jag hur Lotta Schelin var på väg att runda sin back på högerkanten – och att Landström kom perfekt i mitten. Det var bara att prata vidare:

”…men då gör väl hon mål nu bara för det.”

Så blev det.
Och segern kan bli hysteriskt viktig. Och kanske kan målet lyfta Landström ett par klasser. För utöver målet gjorde hon inte mycket rätt i går. Personligen ser jag hellre att Dennerby spelar någon annan bredvid Schelin. Varför inte Therese Sjögran, eller någon av framtidsnamnen Jakobsson eller Antonia Göransson?