Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Favoriterna vann guldbollarna

Det blev som förväntat – en dubbel till Japan. Homare Sawa och Norio Sasaki plockade som väntat hem guldbollarna som världens bästa spelare respektive tränare 2011.

Riktigt kul med guldbollar till Asien – ytterligare ett tecken på att fotboll är världssporten framför alla andra.

Sawa fick 28,51 procent av rösterna. Marta kom tvåa på 17,28 och Abby Wambach trea på 13,26. Vår svenska kandidat, Lotta Schelin, kom sexa med 4,85 procent. Fyra kom Aya Miyama och femma Hope Solo.

Bland tränarna vann Sasaki en jordskredsseger med hela 45,57 procent av rösterna. Sveriges representant, Pia Sundhage, kom tvåa på 15,83 och fransmannen Bruno Bini trea på 10,28. Precis som Schelin hamnade Thomas Dennerby på sjätte plats. Han fick 4,31 procent.

Så här föll Sveriges röster i spelarkategorien i damernas Ballon d’Or. Thomas Dennerby röstade på: 1) Sawa, 2) Wambach, 3) Marta. Och Nilla Fischer fördelade sina röster så här: 1) Sawa, 2) Wambach, 3) Louisa Necib.

Noterbart att Sverige inte hade någon mediaröst. Och att ingen svensk röstade på Lotta Schelin. Tolv av de röstande hade däremot Schelin som världens bästa spelare. Bland de tolv märks Frankrikes succétränare Bruno Bini och Senegals lagkapten – Kalmarspelaren – Mamy Ndiaye och Schelins lagkamrat från Lyon, Costa Ricas Shirley Cruz Trana. Alla röster finner du via den här länken.

I herrklasserna tog Barcelona storslam. Lionel Messi blev bästa spelare och Pep Guardiola bästa tränare. Intressant för övrigt att Zlatan Ibrahimovic röstade just på Messi och Guardiola som sina favoriter.

Årets mål gjordes av Neymar, och specialpriset gick till Alex Ferguson.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

Aftonbladet kan fixa högre lön åt Dennerby

En av dagens snackisar har varit Aftonbladets jämförelse av löner för våra svenska förbundskaptener.
I artikeln konstateras att Erik Hamrén tjänade 1 550 000 kronor under 2010, Marcus Allbäck cirka 1 000 000 kronor – medan Thomas Dennerby bara drog in 675 000 kronor.

Så här säger förbundsbasen Lars-Åke Lagrell till tidningen:

”Vi tycker inte att några tjänster är jämbördiga inom förbundet. Vi gör individuella avtal med var och en, vi tar hänsyn till marknaden i övrigt. Vi betalar inte ett öre mer än vi borde göra.”

I en krönika tycker Robert Laul att det inte är rätt och riktigt att Allbäck tjänar så mycket mer än Dennerby.
Aftonbladet kritiseras ironiskt på twitter av Magasinet Offsides skribent Anders Bengtsson:

Imorgon kör Sportbladet ”granskningen”: ”Zlatan tjänar 90 miljoner mer än Lotta Schelin”.

Det är väl i och för sig en dålig jämförelse, eftersom de har olika arbetsgivare.
Men personligen har jag inga synpunkter på att herrarnas förbundskaptener tjänar mer än Dennerby. Det är svårt att ha sådana med tanke på hur verkligheten ser ut – att herrlandslaget drar in huvuddelen av förbundets pengar, och i princip finansierar damlandslaget.

Men det beror ju delvis på att förbundet gör ett uselt jobb med damlandslaget. Marknadsföringen är obefintlig. Att inte tjejerna har lyfts fram bättre efter sommarens VM-succé tycker jag är otroligt dåligt.
Förbundet borde ha ansträngt sig maximalt för att göra Lotta Schelin till en superstjärna, som alla svenskar känner igen. Det hade säkerligen varit en megainvestering i hemma-EM 2013. Men ett halvår har snart gått, och inget har hänt.

Faktum är att det som förvånar mig mest med Aftonbladets ”granskning” är att en tidning som uppskattningsvis publicerar 20 sidor om herrarnas landslag för varje om damernas tycker att Dennerby borde ha bättre betalt.
Hade Aftonbladet varit jämlikt i sin bevakning hade säkerligen damlandslaget dragit in väldigt mycket mer pengar – och då hade Dennerby haft högre lön…

Thunebro ute i kylan i het Bundesliga

För tillfället får Sara Thunebro bara högst begränsad speltid i tyska stjärnlaget FFC Frankfurt. Det är naturligtvis dåliga nyheter för Thomas Dennerby och det svenska landslaget.

Thunebro är alltså iskall just nu. Däremot är ligan glödhet. Efter succé-VM på hemmaplan i somras har publiksiffrorna ökat i Frauen-Bundesliga.
Säsongen 2010/11 låg snittet på 836, och efter halva årets liga har det ökat med 36 procent till 1158 personer.

Topplagen Frankfurt och Potsdam har ökat mest från 1905 och 1830 till 2943 och 2193. Även Duisburg och Wolfsburg har snitt på över 1000 åskådare, medan Essen-Schönebeck ligger på 999… Här är hela listan.

Halva serien är spelad, och här gör jag en liten genomgång av Frauen-Bundesliga:

Det är de fem nämnda lagen i topp, men stjärnspäckade storfavoriterna 1. FFC Frankfurt återfinns först på fjärde plats – långt bakom ledande Turbine Potsdam.
Läget förbättrades inte i elfte omgången, där Potsdam vann med 7–0 mot Lokomotiv i Leipzig i dag. För i går spelade Frankfurt 1–1 borta mot Duisburg inför 2475 åskådare.

Det gör att tabelltoppen ser ut så här halvvägs:

1. FFC Turbine Potsdam    37–5    30
FCR 2001 Duisburg           28–9    26
VfL Wolfsburg                    26–9    25
1. FFC Frankfurt                 27–6    22
SG Essen-Schönebeck    15–14    17

Förra veckan kollade jag närmare på den franska ligan. Där är fyra lag i särklass, alla franska VM-spelare återfinns på hemmaplan – och utöver Lyon så har lagen inte speciellt många utländska spelare.
I Tyskland ser det annorlunda ut. 18 spelare från det tyska VM-laget återfinns i ligan. De som inte spelar i Bundesliga är Birgit Prinz (har slutat), Ariane Hingst (Newcastle Jets, Australien) och Inka Grings (FC Zürich, Schweiz). Men i Frauen-Bundesliga vimlar det också av utländska affischnamn. Och även om fyra topplag har ryckt lite så är det inte lika stora siffror i Bundesliga som i Frankrike, topplagen får kämpa för att vinna mot mittenlagen.

Här är en genomgång av de fyra topplagen:

Turbine Potsdam
Tyska VM-spelare
: Bianca Schmidt och Babett Peter.
Utländska stjärnor: Alyssa Naeher (USA), Antonia Göransson (Sverige), Nastasa Andonova (Makedonien), Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Yuki Nagasato (Japan) och Chantal de Ridder (Holland).
Kommentar: 2–0-segern borta mot Frankfurt kan visa sig guld värd. För på tränaren Bernd Schröders 41:a säsong på jobbet – troligen världsrekord – har mästarinnorna från 2009, 2010 och 2011 skaffat sig ett kanonläge att åter försvara titeln.
Man har ju redan klarat av bortamöten med Frankfurt och Wolfsburg. En ligaförlust har det blivit efter elva omgångar – den dock hemma mot Duisburg.
Att Potsdam föll med 5–1 mot Frankfurt i cupen förra helgen kan de säkert bjuda på. Då vilade nyförvärvet Anonma. I ligan har hon inte vilat, utan öst in mål. Med sina 14 fullträfffar är hon ett huvudskäl till att Potsdam har fyra poängs försprång halvvägs.
Svenska Antonia Göransson får hyfsat med speltid. Hon har startat i fem matcher (utbytt i tre av dem) och gjort långa inhopp i fyra.

Duisburg
Tyska VM-spelare
: Annike Krahn, Linda Bresonik, Simone Laudehr och Alexandra Popp.
Utländska stjärnor
: Jackie Noelle Groenen (Holland), Dolores Isabel Jacome Silva (Portugal), Laura Neboli (Italien), Petra Hogewoning (Holland) och Kozue Ando (Japan).
Kommentar: Inledde med fem raka segrar. Sedan kom plumpar i form av kryss mot Essen-Schönbeck och förlust mot Bad Neuenahr. De poängtappen är orsaken till att man inte leder, för de förtar effekten av att man besegrat både Potsdam och Wolfsburg, och kryssat mot Frankfurt.
Duisburg har under många år varit tredjelaget i Tyskland efter Frankfurt och Potsdam. I år har man bra möjlighet att sluta två i topp, och ta en plats i Champions League.
Mittfältaren Simone Laudehr är en personlig favorit, och anfallsparet Popp/Ando är spelare med hög potential.

Wolfsburg
Tyska VM-spelare
: Verena Faisst, Lena Goessling och Martina Müller.
Utländska stjärnor
: Jaime Souza (USA), Rebecca Smith (Nya Zeeland), Zsanett Jakabfi (Ungern), Lene Larsen Kaurin (Norge) och Martina Moser (Schweiz).
Kommentar: Uppstickaren har duktiga Lena Goessling som centralkraft på mittfältet, och två gånger Martina på topp – Müller och Moser. Det har visat sig vara ett segerrecept så här långt.
För utöver ett kryss mot Bad-Neuenahr har man så här långt besegrat alla lag som ligger bakom i tabellen – inklusive Frankfurt. De båda förlusterna har således kommit mot Potsdam och Duisburg. Wolfsburg känns inte som guldkandidat, men har god chans att sno andraplatsen.

Frankfurt
Tyska VM-spelare
: Nadine Angerer, Saskia Bartusiak, Kim Kulig, Melanie Behringer, Kerstin Garefrekes och Fatmire Bajramaj.
Utländska stjärnor
: Saki Kumagai (Japan), Ali Krieger (USA), Gina Lewandowski (USA), Sara Thunebro (Sverige), Ria Percival (Nya Zeeland), Ana Maria Crnogorčević (Schweiz) och Jessica Landström (Sverige).
Kommentar
: Krossade Potsdam med 5–1 i cupen förra veckan, men det är klen tröst för de svaga resultaten i ligan. Där har det bara blivit en poäng på de fyra senaste matcherna. Så trots en extremt stjärnspäckad trupp riskerar Frankfurt att missa nästa års Champions League – om de inte vinner 2012 års upplaga förstås. I kvartsfinalen där väntar ett brandskattat LdB Malmö i mars, i ett möte där tyskorna blir megafavoriter. Och sedan väntar vinnaren av Arsenal och Göteborg i semifinal.
Men i ligan går det alltså trögt – förlusten mot Freiburg är värsta plumpen. Lagets båda svenskor har bara fått högst begränsad speltid på sistone. Sara Thunebro har fyra ligamatcher från start (två gånger har hon blivit utbytt), men lika många där hon fått sitta kvar på bänken. Efter att hon ingick i startelvan vid de två raka förlusterna mot Freiburg och Potsdam har hon fått vila helt i de två senaste matcherna.
Jessica Landström har också fyra matcher från start, men har inte fått fullfölja någon av dem. Till det läggs tre korta inhopp.
Visst det är en stjärnspäckad trupp, och man är vidare både i cupen och i Champions League – men nog hade man gärna sett att Thunebro och Landström fick lite mer speltid?

Till skillnad från till exempel Frankrike finns det toppspelare även i lagen under toppkvartetten. Hos femman SG Essen-Schönebeck finns det fem utländska spelare, medan ligasexan Freiburg har åtta. Hos ligasjuan SC 07 Bad Neuenahr spelar Celia Okoyino da Mbabi, som blev hela Tysklands älskling under VM. Hon har sällskap av andremålvakten i landslaget Ursula Holl och de båda Nya Zeeländska VM-spelarna Katie Hoyle och Sarah Gregorius.

I skytteligan leder Potsdams och Ekvatorial-Guineas stjärnspelare Genoveva Anonma på 14 mål, fyra för Wolfsburgs Conny Pohlers. Noterbart är att Frankfurts bästa målskytt Sandra Smisek återfinns först på tredje plats, på blott sex mål.

Tre svenskmål har det blivit hittills, två av Jessica Landström och ett av Antonia Göransson.

* I Frankrike får Lotta Schelin – som jag gissade i förra veckan – fira jul som ligatvåa. För tre i topp i ligan, Juvisy, Lyon och Montpellier, tog alla säkra segrar i dag. Däremot tappade PSG oväntat poäng borta mot Guingamp – och är numera fyra poäng från tredjeplatsen.

Schelin lämnade planen mållös vid 6–1-segern borta mot Henin-Beaumont. Däremot gjorde Eugénie Le Sommer två mål, vilket innebär att Schelin och Le Sommer numera delar ledningen i skytteligan på 14 mål.

Sundhage – Sveriges hopp i jakten på Ballon d’Or

Nu återstår bara tre kandidater i varje kategori i jakten på fotbollsvärldens mest åtråvärda pris, guldbollen – Ballon d’Or.

När det var tio kandidater i varje kategori hade vi fyra svenskar att hoppas på. Men Lotta Schelin (damernas guldboll), Thomas Dennerby (bästa tränare, damer) och Zlatan Ibrahimovic (årets mål) klarade inte av att slå sig in bland topp tre i sina kategorier.

Det gjorde däremot Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage. USA:s förbundskapten är en av tre kandidater i kategorien bästa tränare, damer. Hon ställs mot Japans och Frankrikes diton, Norio Sasaki och Bruno Bini.

Tyvärr för svensk och amerikansk del tror jag att Sasaki tar hem det priset.
Och blir det så, då hoppas jag på en japansk dubbel. Jag har ju redan förklarat att jag tycker att det är självklart att Homare Sawa skall ha Ballon d’Or i år.

Hon är nu en av de tre kvarvarande kandidaterna. De andra två är Marta och Abby Wambach. Men Sawa borde vinna. Här är huvudskälen en gång till: …
* Hon var VM:s skyttedrottning, och bästa spelare.
* Hon klev fram och klackade in kvitteringen med bara minuter kvar av finalens förlängning.
* Hon har lett Japan till seger i Asiens VM-kval.
* Hon har blivit ligamästarinna i Japan med sitt Inac Leonessa.

Ballon d’Or röstas fram av förbundskaptener, lagkaptener och journalister i närmare 100 av världens länder. Bakom priset står internationella fotbollsförbundet Fifa och den franska fotbollstidningen France Football.
I Sverige är det således Dennerby och Caroline Seger som röstar i de båda damklasserna, medan Erik Hamrén och Ibrahimovic röstar på bästa spelare och tränare bland herrarna. Vilken tidning som har den svenska mediarösten för damer vet jag inte.
Bland herrarna har jag däremot koll på att Magasinet Offside röstar för Sverige.

När det gäller årets mål – The Fifa Puskas Award – så röstas det fram bland besökarna på Fifas hemsida. Där finns det numera inga tjejer med som kandidater. I avsaknad av Marie Hammarström röstar jag nu på Wayne Rooney:s läckra bicycleta framför mål av Messi och Neymar.

Bland herrarna är det för övrigt Lionel Messi, Xavi Hernandes och Cristiano Ronaldo som gör upp om guldbollen som världens bästa spelare. Och världens bästa tränare blir en av Ferguson, Guardiola och Mourinho. Hyfsade trior där också…

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

Klart Sawa skall ha Ballon d’or

I förra veckan presenterades kandidaterna till att vinna damklassen i fotbollens finaste pris, guldbollen – ballon d’or.
Glädjande och högst välförtjänt fanns Lotta Schelin med bland kandidaterna. Hon lär dock inte vinna det priset. Däremot är Schelin en självklar vinnare av vår svenska diamantboll.

När det gäller damernas guldboll – ballon d’or – har den bara delats ut tio gånger, och till tre olika spelare.
Först fick Mia Hamm priset två år i rad (2001–02). Sedan fick Birgit Prinz det tre år i rad (2003–05). Och åren 2006–10 har Marta tagit fem raka guldbollar.

I år kommer vi att få en fjärde vinnare. För allt annat än japansk seger vore en skräll. Med rak rygg bar Homare Sawa sitt land till VM-guld i Tyskland i somras.
Hon blev VM:s skyttedrottning och utnämnd till VM:s bästa spelare. Naturligtvis skall hon även utnämnas till världens bästa spelare 2011. Och samtidigt bli den första asiat, man eller kvinna, att få guldbollen.

Här är alla de tio kandidaterna:
* Sonia Bompastor, Frankrike
* Kerstin Garefrekes, Tyskland
* Marta, Brasilien
* Aya Miyama, Japan
* Alex Morgan, USA
* Louisa Necib, Frankrike
* Homare Sawa, Japan
* Lotta Schelin, Sverige
* Hope Solo, USA
* Abby Wambach, USA
Vinnaren presenteras vid en gala i Zürich den 9 januari.

Går vi igenom kandidaterna kan jag hålla med om sex av tio. Jag tycker att Simone Laudehr är Tysklands bästa spelare. Följaktligen borde hon vara nominerad före Garefrekes.

Sedan tycker jag varken att Miyama eller Morgan borde vara med. Och att Frankrike får två kandidater känns i överkant. Även om Necib är en favoritspelare så får nog hon också stryka på foten.

För jag saknar en trio toppspelare i Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Christine Sinclair (Kanada) och Veronica Boquete (Spanien). Den sistnämnda har jag i rättvisans skäl inte sett så mycket av. Men väljs man till bästa spelare i WPS så borde man vara en kandidat här – trots att ens land inte var med i VM.

Sinclair ansågs vara viktigaste spelaren hos WPS-mästarna Western New York Flash. Där bildade kanadensiskan anfallstrio med Marta och Alex Morgan. De andra två är nominerade till guldbollen, men inte lagets bästa målskytt. Underligt, även eftersom Sinclair är Kanadas storstjärna, medan Morgan bara var avbytare för USA i VM. Morgan är för övrigt också den enda kandidaten här som inte var uttagen i VM:s världslag.

Slutligen då Anonma, som borde ha varit Afrikas representant. Hon bar sitt Ekvatorial-Guinea till VM, och gjorde två mål där. Dessutom har hon gjort hälften av Potsdams 22 mål under de första sju omgångarna i Frauen-Bundesliga. Naturligtvis leder hon skytteligan klart på sina elva mål.

Den 9 januari presenteras även vinnaren i kategorin årets damfotbollstränare i världen. Där vinns två svenskar nominerade, nämligen Thomas Dennerby och Pia Sundhage.
Här är förstås Norio Sasaki storfavorit. Men ärligt talat är jag inte man att bedöma insatserna hos mer än en handfull av de nominerade:
* Bruno Bini, Frankrike/Frankrikes landslag
* Leonardo Cuellar, Mexico/Mexicos landslag
* Thomas Dennerby, Sverige/Sveriges landslag
* Patrice Lair, Frankrike/Olympique Lyonnais
* Maren Meinert, Tyskland/Tysklands U20-landslag
* Hope Powell, England/Englands landslag
* Norio Sasaki, Japan/Japans landslag
* Tom Sermanni, Australien/Australiens landslag
* Pia Sundhage, Sverige/USA:s landslag
* Jorge Vilda, Spanien/Spaniens U17-landslag

I december presenterades vilka tre kandidater som går till final i de olika kategorierna. Läs vilka det blev här.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.

Bilder av svenskt bronsfirande

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

Skall Lotta sluta le?

Jag har just tittat på hur Göteborg firade vårt landslag på Götaplatsen i måndags.
Noterade att Pontus Kåmark var där. Vi käkade frukost ihop i måndags. Sedan kastade han sig i en taxi för att hinna flyga hem, och vara med i Göteborg.

Själv rattade jag min BT-bil mellan Kassel och Hannover under firandet på Götaplatsen.
Och när det flyttade till Ullevi satt jag fast i en bilkö utanför Hamburg.
Jag hade förstås hellre varit med på Götaplatsen, och känt att man följt hela resan in i mål.
För nu känns det lite avhuggt, och konstigt. Bara en sådan sak att jag inte har träffat Thomas Dennerby sedan i lördags…

Men helt avslutat är ju inte VM ännu. Det var flera VM-profiler i de olika morgonsofforna i morse.
Och när jag gick ner en sväng på stan här hemma i Borås i eftermiddags var det första jag hörde hur en granne lyssnade på en intervju med Lars-Åke Lagrell på högsta volym.
Lagrell pratade om ersättningsnivåer och om Pia Sundhage som svensk förbundskapten.
Att hon skulle få ta över herrlandslaget som det pratades om på SVT har jag svårt att se. Inte för att hon inte skulle klara det, för det tror jag att hon skulle. Men för att tiden tyvärr inte är mogen ännu.
Däremot känns det självklart att Sundhage leder Sverige i EM på hemmaplan 2013.

Apropå SVT noterade jag när jag surfade rund att Lotta Schelin sa så här till SVT:s Staffan Lindeborg vid hemkomsten:

”Jag skall vara ur form i tre veckor…”

Vad innebär det? Kommer inte Lotta le sitt underbara leende en enda gång under tre veckor?

Väntat svenskt lag – som vanligt

Det blir samma svenska startelva som mot USA – alltså med Nilla Fischer bredvid Lisa Dahlkvist på centralt mittfält.
Det var ju precis som väntat.

Utöver det hastiga bytet av spelsystem minuter innan avspark senast, och att han tog in Josefine Öqvist mot USA, så har inte Thomas Dennerby direkt chockat med sina startelvor.
Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos Frankrike saknas Marie-Laure Delie till följd av skada. Men även den offensiva högerbacken Laure Lepailleur inleder på bänken. De ersätts av Corine Franco och Eugenie Le Sommer, vilket innebär att Lotta Schelin har sju lagkamrater från Lyon i motståndarelvan.
Här är Frankrikes startelva: Berangere Sapowics – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaCamille Abily, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Eugenie Le Sommer.

Hedvig och spelsystemet

Det är inte svårt att förstå att dagens stora samtalsämnen hemma efter matchen är Hedvig Lindahl och 4-2-3-1.

Jag har förstås hunnit tänka lite på båda. När det gäller Lindahl har jag inte känt trygghet med hennes målvaktsspel någon gång under VM.
Vad jag har sett är både Sofia Lundgren och Kristin Hammarström säkrare målvakter.
Faktum är ju att Lindahl fick gå från Göteborgs FC för att de inte tyckte att hon var tillräckligt bra. De skaffade Hammarström i stället, och hon släpper knappt in några mål alls i allsvenskan.

Vad är då Hedvig Lindahl bra på?
Jo, hennes styrkor är att hon är duktig på att jobba långt ut, och att hon har ett fantastiskt tillslag – som har givit Lotta Schelin tre–fyra frilägen i det här mästerskapet.
Men det är knappast Lindahls fel att hon får spela. Är det någon som skall ha kritik i frågan så är det ju Thomas Dennerby, som envisas med att matcha henne som etta.

Så till spelsystemet 4-2-3-1. Jag pratade lite med Tv4:s expert Pontus Kåmark vid frukost. Han är oerhört kritisk till Dennerbys sena byte av spelsystem.
Och i dag är det svårt att säga emot. Therese Sjögran som har kämpat för den centrala rollen klarade den inte mot Japan. Hon hamnade alldeles för långt tillbaka i planen, och följden blev att Lotta Schelin blev helt avskuren. Och vi fick bara jaga boll.
Först på slutet när vi slängde in allt vad vi har offensivt sett, och bytte tillbaka till 4-4-2, började vi få lite anfall.

Dennerby har tidigare under VM gjort så lite förändringar som möjligt för att behålla tryggheten. Nu gjorde han en sen ändring som mycket väl kan ha uppfattats som panikartad av spelarna.
Det känns absolut som ett felval.
Fast det är omöjligt att veta hur matchen hade sett ut om vi spelat 4-4-2. Något facit i den frågan går det ju förstås aldrig att få. Men visst är det kul att spekulera…

Här är förresten länken till den krönika jag snickrade ihop direkt efter matchen i går.

Svenska röster efter förlusten

Jag har varit nere i den mixade zonen, där media träffar spelarna, och samlat ihop röster efter matchen.

Jag hoppades även få någon japansk, men den intervju på tyska med Potsdamspelaren Yuki Nagasato som jag hörde höll så låg nivå att jag inte orkade stå kvar och lyssna.
Det var en tolk som gav Lost in Translation-vibbar. Klart är att Nagasato var lycklig, och att hon hoppas få spela VM-final.

Åter till svenskorna.
Jag missade precis Caroline Seger, men tydligen sa hon att det var hennes karriärs tuffaste beslut att välja bort matchen. Men med tanke på hur hon haltade när jag såg henne försvinna ur den mixade zonen, så var det nog ett självklart beslut.

Här är några citat:
Thomas Dennerby:

”Jag känner framför allt sorg för spelarnas skull – att de inte får spela en VM-final. Det är klart att man även känner att det hade varit kul för de hemma i tv-sofforna att få vara med om en final.
Nu får vi hitta på något roligt för att försöka hitta energi.”

Sara Thunebro:

”Det är den hårdaste smällen man varit med om. Det är i alla fall den känslan man bär på just nu.
I dag förlorade vi tillsammans, innan har vi vunnit tillsammans. Men felet var att Japan var ett mycket bättre lag i dag.”

Lotta Schelin om dagens match:

”Jag är bara besviken. Besviken för att vi förlorade, för att jag inte var med i spelet själv. Jag tycker dock inte att det var mitt fel, utan det var ju så att vi inte kom upp med laget.”

Lotta Schelin om bronsmatch mot Frankrike på lördag:

”Det är typ hela mitt lag vi möter, så det blir kul. Och jag tänker inte åka hem till Frankrike och ha förlorat den matchen.
Spelade jag i dag så spelar jag på söndag.”

Innan Schelin svarade på frågan om hon kommer att kunna spela så bjöd hon på en rejäl hostning.

Hedvig Lindahl:

”Det är skitmål – sådana mål man släpper in när spelet inte är stabilt. Är det stabilt blir det mer tydliga situationer – tydligare vad man skall göra.
Ingen är nog nöjd med den här prestationen. Samtidigt är vi stolta över vad vi har gjort i den här turneringen. Stolta, men inte nöjda.”

 

Vinkade av Sverige

Under förmiddagen har Sverige tagit emot pressen i en park utanför Dorint Hotell i Augsburg.

Dennerby hänger kvar

Jag pratade mest med Thomas Dennerby, men det blev även ett bokcirkelsnack med Linda Forsberg. Hon är genomtänkt och har verkligen härlig distans till sporten.

Avresa mot Frankfurt

Efter pressträffen såg vi Sveriges buss rulla mot Frankfurt. Tjejerna var på strålande humör, de sjöng och dansade igång bussen.

Australiens buss

Samtidigt håller Australien på att packa ihop.
Själv sitter jag nu i lobbyn på Dorint och skriver. Just hälsade Australiens förbundskapten Tom Sermanni på mig. Man börjar bli igenkänd…

Vid bordet bredvid sitter ett gäng australiska spelare. Jag bytte några ord med supertalangen Caitlin Foord, som förstås är väldigt besviken i dag.
Men hon berättade att hon skall resa runt till Paris, London och Kroatien innan hon flyger hem – så att hon hoppas få lite plåster på såren.