Kategoriarkiv: Annica Barsley

Född: 3 mars 1983 i Visnum, Värmland som Annica Svensson
* I första hand högerback, men spelade även mittback. Var ordinarie när Sverige tog VM-brons 2011. Spelade även i OS 2012. SM-guld 2012 med Tyresö FF. Var utlånad till Vittsjö hösten 2013. Valde inför säsongen 2014 att lämna Tyresö för Eskilstuna United. Spelade där tills hon avslutade karriären efter säsongen 2018. Bytte efternamn till Barsley när hon gifte sig

Lina Nilsson till OS – trots allt

Publicerad den av
Svara

Sitter på Gamla Ullevi, och skall strax åka hem mot Borås igen. Därför blir inte det här inlägget långt.

Men dagens mest intressant info gav förbundskapten Thomas Dennerby på presskonferensen efter matchen.
Det gick inte att misstolka honom när han slog fast att dagens backlinje är hans förstaval för OS.

Hur han uttryckte det återkommer jag till i ett senare inlägg. Men han var väldigt tydlig med att dagens fyrbacklinje var den bästa han haft i år.

Alltså kan kvartetten Lina Nilsson, Linda Sembrant, Emma Berglund och Sara Thunebro börja fundera över vad de skall packa ner i OS-trunken. Däremot känns plötsligt Annica Svensson:s OS-plats i rejäl fara.

I övrigt stärkte både Kosovare Asllani och Johanna Almgren också sin aktier att vara med bland de 18 utvalda.

Och förresten, Sverige föll med 1–0 mot Japan efter mål av Yuki Nagasato. Men det visste ni väl redan?

Flera positiva svar mot USA – får vi fler i kväll?

Publicerad den av
Svara

I kväll tar Sverige emot världsmästarinnorna på Gamla Ullevi. Det är en träningsmatch, men en väldigt viktig sådan.
För det är den näst sista innan OS. Och ett positivt resultat kommer att göra hela uppladdningen inför mästerskapet väldigt mycket lättare för de svenska tjejerna.

Startelvan kommenterade jag här. Där gick jag även igenom vissa saker från USA-förlusten i lördags.
Efter den matchen sågades vårt svenska lag rejält på flera håll. Jag läste kommentarer på damfotboll.com som fick mig att undra över folks verklighetsbild. I princip alla var negativa.

Själv tycker jag inte att Sverige var dåligt mot USA. Tvärtom såg jag massor av positiva saker.

Nu är det svårt att jämföra två matcher. Men jag gör det ändå, och av USA:s båda segrar i Halmstad var den mot Japan klart säkrast. Jag hade 7–4 till USA i klara målchanser mot Sverige. Och hela 11–4 mot Japan.
Av de amerikanska målchanserna mot Sverige bjöd det svenska laget på tre – och samtliga ledde till mål. Alltså lyckades USA bara på egen hand spela sig fram till fyra målchanser på 90 minuter. Det är en siffra som indikerar att det svenska försvarsspelet totalt sett var ganska bra.

Jag såg de svenska matcherna i Algarve mot Tyskland och USA på plats. Jag lämnade arenan i Parchal med väldigt negativa känslor efter båda. För där blev vi överkörda. Inte ens med hundraprocentig utdelning hade vi kunnat skaka någon av de båda supernationerna i de matcherna.
I Halmstad blev vi inte överkörda av USA. I Halmstad var vi med i matchen. I Halmstad spelade vi till oss glödheta målchanser.

Sedan har jag redan skrivit att jag givetvis håller med Thomas Dennerby med fler om att vi lät USA göra tre alldeles för lätta mål. Och det är förstås inte bra på något sätt.

Fast i det länkade inlägget var jag onödigt hård mot Annica Svensson. Efter att ha sett om det här klippet med höjdpunkter ett par gånger så tycker jag inte längre att hon skall hållas som ansvarig för 3–1-målet. Största syndabocken är snarare Marie Hammarström som tappar bollen på vänsterkanten. Men till Hammarströms försvar skall sägas att det var hennes första bollkontakt efter sitt inhopp och att hon hade väldigt mycket otur med studsarna. Så 3–1-målet är billigt, men ändå en typ av mål som det är svårt att gardera sig mot.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det inte är jättesvårt att få till ett enklare och rejälare uppträdande på egen planhalva. Så för mig var den svenska insatsen i Halmstad ett stort steg i rätt riktning.

Offensivt var nämligen det svenska laget väldigt bra. Lotta Schelin är alltid lysande. Och mötet med henne efter matchen gav precis de vibbar man vill få. Energigivare Schelin var på det bästa humör man kan vara efter en förlust, ett humör som gör att alla runt henne blir positiva och glada.
Att hon i år spelmässigt har uppbackning av två löpstarka kantspelare i Sofia Jakobsson och Antonia Göransson gör att jag inte känner minsta oro för den svenska offensiven. Landslaget kommer att skapa bra chanser mot alla motstånd, och vi kommer att göra mål.

Vad vill jag då få för svar i Japankampen?

1) Säkert målvaktsspel
Hedvig Lindahl måste hitta en trygg utgångsposition. Hon får inte bjuda på mål, som senast, för det skapar en otrygghet i backlinjen. Vår målvakt måste leda sitt försvar, och hon måste kännas säker.

2) Inget risktagande på egen planhalva
Jag vill inte se något onödigt risktagande på egen planhalva. Spela rejält och säkert nära eget mål. Japan är så bra att de kan skapa chanser på egen hand. Vi behöver inte hjälpa dem.

3) Lisa Dahlkvist:s passningsspel
Inför VM i fjol hade jag ett stort frågetecken för Dahlkvists passningsspel. Hon rätade snabbt ut det genom att spela både säkert och precist. Ganska snart var jag inte längre ett dugg orolig när hon fick bollen. Men mot USA var de gamla synderna tillbaka. Hoppas det var en tillfällighet. Eller har hon kanske för lite boll i Tyresö?

4) Starka insatser av de tre nya
De tre nya i startelvan; Lina Nilsson, Linda Sembrant och Kosovare Asllani måste visa att de kan tillföra något.
Nilsson måste klara de defensiva uppgifterna. Det vill säga att hon i första hand inte får ge Aya Miyama något utrymme att slå in sina precisa inlägg.
Sembrant är ingen sprinter, och får inte utsätta sig för löpdueller mot Yuki Nagasato eller de andra snabba japanskorna. Offensivt är Sembrant en toppspelare. Med henne på planen räknar jag med att vi får många precisa uppspel.
Asllani måste visa mod och kreativitet i offensiven. Dessutom måste hon ta defensivt ansvar. Sverige måste försvara sig med sju till nio spelare i uppställt spel. Och då måste kantspelarna också klara av defensiven.

Matchstart på Gamla Ullevi är 19.15. Matchen tv-sänds i Tv4 sport.

Två ändringar i backlinjen – skulle vi inte spela ihop ett lag?

Publicerad den av
1
Sveriges startelva mot USA

Sveriges startelva mot USA i Halmstad

Startelvan till morgondagens möte med Japan ligger uppe på svenskfotboll.se. Den innehåller tre ändringar från den på bilden ovan. Två är lite överraskande, en är helt väntad.

Den väntade först. Det är att Linda Sembrant tar plats i laget. Jag trodde nog kanske att det skulle bli på Emma Berglund:s bekostnad, men att Sembrant skulle in kändes självklart.
För på presskonferensen i lördags fick Thomas Dennerby frågan om mittbacksparet Berglund/Stina Segerström också var OS-mittbackarna. Han svarade:

”Vi måste spela med de vi tror på. Men om man fått nej från det medicinska teamet får man acceptera det.”

Den enda som hade spelförbud då var ju Sembrant. Så det var självklart att hon ingår i Dennerbys tankar. Och när jag går igenom vad som sades på den där presskonferensen så var Dennerby ganska hård mot Segerström. Och faktiskt mot Annica Svensson också.
Så här kommenterade han USA:s andra och tredje mål:

”Om man skall vara ärlig såg kanske Stina lite rostig ut vid deras 2–0-mål. Men det var ju även ett onödigt bolltapp just innan.”

Och:

”Där uppträder vi lite för vekt. Är man trängd vid egen hörnflagga så är det bättre att bara skicka i väg bollen. Sedan lyfter de in bollen på måfå. Och vi har flyttat isär backlinje innan vi har fått bollen under kontroll.”

Jag håller med om analysen av 2–0-målet. Men att Svensson skulle sticka för tidigt vid 3–1 tycker jag är fel. Som det går att se på det här klippet med höjdpunkter har ju nyinbytta Marie Hammarström bollen under god kontroll, men hon har lite otur med studsarna. Vill vi ha offensiva ytterbackar kan inte Svensson stå kvar i straffområdet och vänta i sådana där lägen.

Hursom helst får även Svensson lämna plats i startelvan. Jag har sett att hon fått en hel del kritik efter USA-mötet. Personligen tycker jag att det är en felaktig petning. Efter morgondagen har vi bara en landskamp kvar innan OS, så vi måste spela ihop en backlinje. Att hålla på att byta ut spelare åt höger och vänster känns ingen bra lösning.

Men kul för Lina Nilsson att få en seriös chans från start. Hon får en nyckelroll i morgon. För Aya Miyama får inte ges för fria tyglar. För då är vi illa ute.

För mig är Antonia Göransson självklar som vänsterytter i startelvan. Även här hade jag gärna sett att de offensiva spelarna gavs möjlighet att spela ihop sig. Men visst, Kosovare Asllani gjorde ett positivt inhopp senast och kan kanske vara en joker i OS.

Slutligen så släppte vi ju även in ett tredje mål mot USA. Det var Hedvig Lindahl:s fel. Hon stod för långt ut, och blev ett enkelt offer för Abby Wambach:s snygga lobb. Lindahl verkar dock vara Dennerbys älskling. För han sa så här om 1–0-målet på presskonferensen efter USA-matchen:

”Hon stod långt ute, men å andra sidan förväntar man sig inte att någon skall skjuta rakt upp i krysset från 35 meter. Det är ett fantastiskt fint mål. Jag skulle med varm hand ta emot en spelare som kan göra sådana mål.”

Dels går ju inte skottet in i krysset. Och dels verkar hela världseliten numera ha bra koll på att Lindahl har sin utgångsposition väldigt långt ut. För USA försökte med två lobbar till i matchen. Och Carli Lloyd var inte långt ifrån att lyckas.

Så här startar Sverige mot Japan på Gamla Ullevi i morgon: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Lotta Schelin.

Vi gavs två väldigt positiva svar – och två mindre bra

Publicerad den av
Svara

Tillbaka i Borås efter en sväng till Halmstad är det hög tid att göra en avstämning av de frågor jag hade med mig till Halmstad.

Jag hoppades på att få fyra positiva svar. Här är facit:

1) Att försvaret håller. NEJ.
Frågetecknen kvarstår tyvärr. Ser man till det defensiva grundspelet var det bra. Vilket var positivt, och ändå ger visst hopp. Men man får inte ge bort mål. Och alla tre baklängesmålen var gåvor – varav fyrbacklinjen var inblandad i två av dem.
Lisa Dahlkvist och Stina Segerström gav bort 2–0-målet, genom att inte spela rejält och enkelt mot USA. För då hugger blixtsnabba Alex Morgan som en kobra. Och vid 3–1 var det dubbelt slarv. Först bolltapp på vänsterkanten, sedan verkade Annica Svensson tro att det amerikanska anfallet var över och lämnade Tobin Heath helt ren i straffområdet.

Fyrbackslinjen

Den svenska fyrbackslinjen

2) Målvaktsspelet. NEJ.
Jag konstaterade inför att vår målvakt måste prestera på absolut högsta världsklass om vi skall ha medaljchans i OS. Det gjorde inte Hedvig Lindahl i dag. USA hade läst sin läxa, och gjorde tre lobbförsök. Det första satte Abby Wambach till 1–0. En bra prestation av amerikanskan, men trots allt ett alldeles för billigt mål. Sådana har vi inte råd att ge bort. Dessutom saknade Lindahl pondus och tajming vid ett par hörnor.

3) Nilla Fischer. JA.
Jag var orolig för att vår kapten inte skulle hänga med i tempot. Men det gjorde hon i högsta grad. Hon stod tillsammans med Lisa Dahlkvist för en stark prestation defensivt på mitten. Och Fischers passningsspel var dessutom lysande – till skillnad från Dahlkvists.

4) Att Lotta Schelin ler. JA.
Vår storstjärna var precis så positiv och glad som jag hade hoppats. Dessutom är hon stark och snabb – och gjorde mål. Tillsammans med Sofia Jakobsson och Antonia Göransson bildade Schelin en sylvass svensk anfallstrio i första halvlek. Deras fart och fantasi gör att jag inte känner någon som helst oro för det svenska anfallsspelet. Tvärtom. Det är av högsta världsklass.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Se förresten matchens fyra mål på det här klippet.

Fler stillbilder från matchen, samt en längre analys av den spelmässiga insatsen får jag återkomma med. Utöver tränarna samlade jag för övrigt in citat från följande spelare efter matchen: Abby Wambach, Alex Morgan, Lotta Schelin, Emma Berglund, Stina Segerström och Johanna Almgren. Vad de sa återkommer jag till.

Slutligen noterar jag att publiksiffran stannade vid 2752. Det är förstås inte godkänt. Och framför allt väcker siffran åter oron för att nästa års EM skall bli ett publikt megafiasko.
För om inte hemmalaget och profilstarka världstvåan USA drar fler än 2752 – hur många kommer då lag som Italien, Spanien och Skottland att locka nästa år?

Det blir Berglund och Segerström i mittförsvaret – trots allt

Publicerad den av
Svara

Thomas Dennerby har offentliggjort sin startelva mot USA. Därmed har han också troligen visat oss hur han tänker sig sin OS-elva.

Och jag får som jag vill. För jag har ju här önskat Emma Berglund och Stina Segerström som svenska mittbackar. Och trots att det spreds andra uppgifter i går så blir det just mitt önskepar som får chansen.

I övrigt blir det just det lag jag önskade i går. Så här startar vi mot USA i morgon: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Stina Segerström, Emma Berglund, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin.

Visst skall det bli spännande att få se vårt OS-lag i morgon?

Fast först skall vårt EM-lag (herrar) göra upp med England. Nu bänkar vi oss.

Dennerby bör spela OS-elvan mot både USA och Japan

Publicerad den av
Svara

I går samlades det svenska landslaget inför den stundande trenationsturneringen.

Det är dock mer än bara två vänskapsmatcher mot de senaste VM-finalisterna som skall spelas. Det är ju i praktiken nu som OS börjar.

Thomas Dennerby har tagit ut de 22 spelare som han också tänker ta med till Storbritannien. 18 i truppen, och fyra som reserver på plats.
I och för sig läser jag på förbundets hemsida att Dennerby fortfarande håller en dörr öppen för Sara Larsson. Han säger:

”Hennes rehab har tagit lite längre tid än vi hoppats. Jag kommer att ha tät kontakt med Sara följande dagar. Det börjar närma sig deadline för henne att bli klar till OS.”

Men att Larsson skall hinna komma i OS-form känns inte trovärdigt. Tråkigt för henne, och för landslaget. Men vi måste satsa på nya spelare.

Dennerby brukar arbeta med kontinuitet när det gäller startelvan. Han tar alltså ut elva spelare, och sedan låter han dem spela i match efter match. Bara skador eller rejäla formsvackor kan ändra i elvan.
Från fjolårets succélag i VM är fem spelare borta. Det handlar om Larsson, Charlotte Rohlin, Linda Forsberg, Therese Sjögran och Josefine Öqvist.

På ett år skall alltså hälften av startelvans utespelare bytas ut.

Hittills har förbundskaptenen testat friskt. Men nu får det vara slut med prov. Med bara tre landskamper kvar till OS är det nu hög tid att välja vilka spelare som skall få förtroendet, och satsa på dem.

Framför allt gäller det här i mittförsvaret, där de utvalda bör ges 90 minuter i alla tre matcherna för att spela ihop sig.
Enligt svenskfotboll.se kommer Malin Levenstad och Emma Berglund bilda mittlås mot USA. Således bör de få förtroendet i OS också.

Dennerby konstaterar på förbundets hemsida att det blir hårt fokus på defensiven fram till OS.

”Med en bra defensiv blir också offensiven bra.”

Väljer man motståndare som USA och Japan så är det ofrånkomligt att man får träna försvarsspel. Och även om Berglund och Levenstad spelat i U-landslag ihop så skall det bli intressant att se hur de klarar sig mot två av världens tre bästa landslag.

Hur kommer då Dennerby att formera resten av startelvan?

Jag tror att han väljer att satsa på 4-2-3-1, även om han testade 4-4-2 i andra halvlek mot Skottland senast.
Även om jag själv kunde tänkt mig ett annat val är det självklart att Hedvig Lindahl kommer att vakta målet.
Ytterbackarna är också självklara. Där spelar Annica Svensson och Sara Thunebro.

De båda defensiva mittfältarna blir Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist. Här hissar jag dock två varningsflaggor.
Först tycker jag inte att det har lyst om Dahlkvist i Tyresö under våren. Visst måste några spela biroller i ett så stjärnspäckat lag. Men jag hade ändå hoppats mer av Dala. Förhoppningsvis toppar hon dock formen till OS, precis som hon gjorde till VM i fjol.
Fischer har sett riktigt trög ut i damallsvenskan, det jag sett henne. Och det går riktigt fort när USA och Japan trillar boll. Jag hoppas att Linköpingsspelaren hänger med. Jag kan inte säga att jag känner mig inte säker på det.

Som spjutspets är förstås Lotta Schelin självskriven. Hon är vår enda riktiga världsstjärna, och måste vara i absolut toppform i månadsskiftet juli/augusti om vi skall ha minsta medaljchans.

Det är bland de tre offensiva mittfältarna som det kan bli kamp om platserna. Men visst, systemet är byggt för att göra plats för Caroline Seger. Så hon kommer ju att spela centralt.
Sedan hoppas jag att Dennerby väljer att sätta Sofia Jakobsson och Antonia Göransson på varsin kant. De båda 90-talisterna var lite för tunna i VM i fjol. Men båda har under året vuxit ut till internationella toppspelare.
För mig är Jakobsson helt given till höger. Då vill man balansera laget så att vänstersidan blir lite mer defensiv. Och visst är även Göransson ett offensivt alternativ. Men hon har fått lära sig göra ett stort defensivt jobb i Potsdam. Och jag tror att hon är redo.

Tänker jag rätt? Och tänker jag som Dennerby? I morgon får vi ett första svar. Jag väntar spänt.

* I morgon i Halmstad är det ju USA som står för motståndet. Jag spekulerade ju här i huruvida USA:s spelare kommer att söka sig mot Europa efter OS.
De svenska lag som funderar på att värva amerikanskor kan med fördel använda sig av den här färska tv-intervjun med Hope Solo som lockbete. För bättre reklam för damallsvenskan går det väl knappt att få?

Så här blir OS-truppen

Publicerad den av
1

I går tog Thomas Dennerby ut 22 spelare till trenationsturneringen mot USA och Japan. Det blev som väntat inga skrällar. Och de uttagna är förstås de 22 spelare som förbundskaptenen har tänkt att ta med sig till OS.

För utöver de 18 anmälda spelarna skall man ju ta med sig fyra reserver, som inte officiellt ingår i truppen, men som skall vara på plats för att hoppa in vid skador.
Den typen av reserv som Göteborgs Christen Press är hos USA. Till skillnad från Dennerby har ju USA:s förbundskapten Pia Sundhage redan offentliggjort sin trupp.

Men som sagt, Dennerby har ju nu gjort klart vilka 22 spelare han väljer mellan. Och kan bara Johanna Almgren ge ett hyfsat formbesked de här kommande veckorna så kommer truppen att se ut så här:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Annica Svensson
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Linda Sembrant
7) Emma Berglund
8) Malin Levenstad

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Marie Hammarström
13) Johanna Almgren
14) Antonia Göransson
15) Sofia Jakobsson
16) Kosovare Asllani

Forwards
17) Lotta Schelin
18) Madelaine Edlund

Reserver blir: Kristin Hammarström, Lina Nilsson, Susanne Moberg och Jessica Landström.

Jag har ju tidigare ifrågasatt uttagningen av Edlund. Det man förutom det kan ha synpunkter på är att det inte är någon forward bland reserverna. Samt att inte formstarka spelare som Lisa Ek eller Sofie Andersson ens fått chansen att visa upp sig. Men som en annan bloggare konstaterade fanns de sannolikt inte med i den stora bruttotrupp som man var tvungen att lämna in i vintras. Och därmed kunde Dennerby inte ta med dem ens om han varit sugen på det.

Berglund och Levenstad mot Skottland – det var intressant

Publicerad den av
Svara

Det blir Emma Berglund och Malin Levenstad som bildar svenskt mittlås i morgon. Det är ju förstås intressant.

För båda är förstås värda ett rejält test. Och jag har förordat Berglund som startspelare i OS. Men på förbundskaptenens lista är hon sannolikt inte med i OS-elvan, och att landslaget nu måste ställa upp med de spelare som egentligen är förbundskaptenens femte- och sjättealternativ som mittbackar känns knappast bra.

Utöver långtidsskadade Charlotte Rohlin och Sara Larsson är nu nämligen både Linda Sembrant och Stina Segerström småskadade, och står över i morgon.
Sannolikt är det ändå de båda sistnämnda som är Thomas Dennerby:s förstaval som mittbackar till OS. Att de nu bara får max tre matcher på sig att spela ihop sig är minst sagt oroande.

Hela laguppställningen kom just upp på förbundet hemsida. Och startelvan ser ut så här i sin helhet:
Sofia Lundgren – Annica Svensson, Malin Levenstad, Emma Berglund, Sara Thunebro – Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Med tanke på att inte heller Caroline Seger är i spelbart skick är det en ganska väntad uppställning.

Det kunde ha varit en skräll att Sofia Lundgren får chansen i målet. Men det visade sig mer bero på att Hedvig Lindahl är krasslig än på att Dennerby funderar på ett skifte på förstamålvaktsposten.
Jag hade föredragit Antonia Göransson på vänsterkanten i stället för Hammarström. Men Göransson skall ju spela guldmatch i Tyskland på måndags, så det här passar kanske hennes syften bäst.

Levenstad och Kosse i truppen, Landström kan glömma OS

Publicerad den av
Svara

Thomas Dennerby har nyss presenterat truppen till träningslandskampen mot Skottland. Han tar med hela 20 spelare, varav sju backar. Men så många svar ges inte genom att bara granska truppen.

På målvaktssidan är det som väntat Hedvig Lindahl och Sofia Lundgren som har Dennerbys förtroende. Kristin Hammarström har knäproblem och står över. Det är ju ett bra sätt att slippa peta henne.

Bland backarna får Lina Nilsson lite oväntat en ny chans i truppen. Och Malin Levenstad tillkommer mot senast. Eller ja, hon kom ju in som reserv till Kanadamatchen. Men nu är Malmös mittback med från början. Och hon bör ha en väldigt bra chans att komma med till OS, om Dennerby står fast vid linjen att köra två ytter- och fyra innerbackar.
Övriga tre mittbackar i Skottlandstruppen är som väntat Stina Segerström, Emma Berglund och Linda Sembrant. Dessutom är förstås ytterbackarna Annica Svensson och Sara Thunebro med.
Sara Larsson lämnas utanför truppen, och hon är nog körd för OS-spel snart. Hon måste göra en sensationellt snabb och stark comeback för att bli aktuell. Även Johanna Frisk känns återigen mycket långt ifrån en OS-plats.
Jag resonerade kring backfrågan igår. De funderingarna känns fortfarande aktuella. Fast så många spännande svar bjöds vi inte på…

På mittfältet saknas Johanna Almgren, som bara gjort två inhopp i Göteborg efter sin knäoperation. Mittfältare i truppen är egentligen bara de sju självklara OS-spelarna Nilla Fischer, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Sofia Jakobsson, Antonia Göransson och Marie Hammarström.
Om man inte räknar Kristianstads duo Kosovare Asllani och Susanne Moberg som mittfältare, då båda är tänkbara i kantroller.

Kosse och Moberg är väl de största överraskningarna i truppen. Deras närvaro innebär att Jessica Landström med allra största sannolikhet kan glömma en OS-plats.
Truppens två utpräglade forwards är som väntat Lotta Schelin och Madelaine Edlund. Jag har ju bland annat här argumenterat för att Vittsjös glödheta måldrottning Sofie Andersson borde få chansen. Så blev det inte, och det kan jag tycka är lite synd.
Jag såg Moberg i Algarve – i och för sig i ett mycket kort byte – och fick känslan av att hon inte håller internationell klass som det är nu. Jag hade gärna sett Andersson där istället.

Jaja. Nu får vi hålla oss till tåls till den 26 maj. Då i Kircaldy får vi svaret på hur Dennerby tänker formera sin OS-backlinje. Det skall bli spännande att se.

Bilder av det svenska landslaget

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

För länge sedan lovade jag ju att lägga upp lite bilder på både Sveriges och USA:s landslag, från Algarve cup.

Jag är inte alltid snabb, men jag brukar hålla vad jag lovar – till slut. Så här är ett bildspel med 33 bilder på det svenska laget, håll till godo.

Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren
Hedvig Lindahl
Hedvig Lindahl
Jessica Samuelsson

Får vi några spännande svar i morgondagens trupp?

Publicerad den av
Svara

I morgon tar Thomas Dennerby ut truppen till träningsmatchen borta mot Skottland. Den kan innehålla svar på några intressanta frågor.

För ett uttalande från förbundskaptenen i DN i helgen gör truppen, och Skottlandsmatchen extra intressant:

”Det lutar åt att jag tvingas ta ett tidigt beslut om vilken backlinje jag ska satsa på i OS, för att ge dem det handlar om en rimlig chans att spela ihop sig.”

Dennerby aviserar alltså här i praktiken att han kommer att ge sin OS-backlinje chansen att spela de fyra träningsmatcher som återstår innan mästerskapet.
Det skulle i så fall innebära att Sara Larsson sannolikt är borträknad från startelvan.

I det här inlägget gick jag nyligen igenom vilka 15 spelare som i praktiken var klara för OS. Sedan dess har Charlotte Rohlin försvunnit, och siffran har minskat till 14.

Två av de vakanta platserna finns i backlinjen. För Dennerby har visat ganska tydligt hittills under året att han tänker satsa på sex backar, varav bara två utpräglade ytterbackar – Annica Svensson och Sara Thunebro.

Det innebär att det är plats för fyra mittbackar i truppen. Stina Segerström och Linda Sembrant känns givna. Och Emma Berglund är högst trolig som första reserv. Men vem blir sista namnet in i truppen? Och vilka två får förtroendet?

Sista namnet först. Blir det Sara Larsson – trots allt? Eller får Malin Levenstad chansen? Eller kanske Johanna Frisk?
Sett till rutin, och till VM ifjol, borde Larsson vara given. Men hon har inte börjat träna med laget ännu efter sin skada, så tiden är knapp.
Levenstad är snabb och tuff, men har längden emot sig. Frisk har längden med sig, men snabbheten emot sig.
Och i damfotboll är snabbhet drygt tio procent viktigare än i herrfotboll, då planen i praktiken är just drygt tio procent större.

Vilka två bör då få förtroendet att bli svenskt mittlås i OS?
Det är verkligen ingen lätt fråga. Efter att ha bollat för- och nackdelar mot varandra röstar jag för Segerström/Berglund. Vad tycker ni?

Till något helt annat. Jag såg att diskussionen om världens bästa liga rasade på damfotboll.com i samband med den här texten.

Jag har som bekant för länge sedan kommit fram till att det är självklart att Frauen-Bundesliga är innehavare av nämnd titel. Och jag håller damallsvenskan som mycket knapp tvåa framför franska feminine division 1.

Som jag ser det är inte jämnhet en bra faktor när vi pratar ligors kvalitet. För i så fall hade herrallsvenskan varit världens bästa liga, då det varit åtta olika mästare på åtta år. Men den är rankad på plats 27 när Europaspelet drar igång i sommar.
Det är förstås i stället höjden och bredden på toppen som är avgörande. Och där är Tyskland i särklass. Tre olika tyska klubbar har vunnit Champions League de senaste fem åren.

Här är facit i Womens Cup och Womens Champions League för Tyskland och Sverige perioden 2008–12:

Tyskland: Nio deltagande lag.
Tre titlar. Finalplats i år. En finalförlust. Tre förluster i semifinal. En förlust i kvartsfinal.
Sverige: Åtta deltagande lag.
Tre förluster i semifinal. Tre förluster i kvartsfinal. En förlust i åttondelsfinal. Och ett lag som åkte ut redan i kvalet.

Det är svart på vitt. Vem argumenterar för att Sveriges facit egentligen är bättre?

15 OS-klara spelare

Publicerad den av
1

Såg ni att Thomas Dennerby sa att han redan var säker på 15 OS-spelare i samband med lottningen häromdagen?
Jag har klurat lite på vilka 15 det kan handla om, och här är listan:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Charlotte Rohlin
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Annica Svensson
7) Linda Sembrant
8) ????

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Therese Sjögran
13) Sofia Jakobsson
14) Antonia Göransson
15) Marie Hammarström
16) ????

Forwards
17) Lotta Schelin
18) ????

Den öppna backplatsen går till Emma Berglund eller Sara Larsson. Lina Nilsson tror jag däremot inte får plats i truppen, inte heller formstarka Malin Levenstad.
Mittfältsplatsen går till Johanna Almgren, Kosovare Asllani eller Louise Fors. Med tanke på sina landslagsinsatser under våren är Almgren favorit, om hon är frisk i sitt knä.
Slutligen går forwardsplatsen till Madelaine Edlund eller Jessica Landström.

Eftersom en OS-trupp bara får innehålla 16 utespelare är det rimligt att grunda med att ta ut sina tio startspelare. Sedan är det viktigt att ha sex reserver med kapacitet att spela på flera olika platser. Det är också tydligt hur Dennerby har testat olika spelares användbarhet på olika positioner under våren.

Hur tänker han då? Jo, det räcker att ha med två utpräglade forwards eftersom Sofia Jakobsson är ett utmärkt alternativ på topp i 4-2-3-1-uppställningen. Och det räcker med sex backar eftersom Marie Hammarström kan vikariera som vänsterback. Både Berglund och Larsson har också visat att de fixar ytterbacksjobbet. Således får han råd att ta med åtta mittfältare.

Tänker Dennerby rätt? Och tänker jag rätt? Kom gärna med synpunkter.

Kommer den långsamma backlinjen att fälla Tyresö?

Publicerad den av
Svara

Linköping vann tre viktiga poäng idag. Viktiga för dem själva förstås. Och för damallsvenskan.
För efter Tyresös 7–0-seger i premiären var man rädd att laget skulle jogga hem guldet, och tidigt döda all spänning.

Men efter dagens match inser man att det kanske snarare var Kif Örebro som var dåligt i premiären än Tyresö som var världens bästa lag.
Eller. Nu skall det direkt sägas att Tyresö definitivt skapade tillräckligt med chanser för att även kunna vinna idag. Madelaine Edlund hade tre kanonlägen, plus ett offsidemål. Och Emilia Appelqvist hade två megachanser – varav ett mer eller mindre öppet mål. Bland annat.

Men det här var ändå Linköpings match. 1–0-segern var inte på något sätt ologisk.
LFC såg till att Marta fick riktigt tuff uppvaktning. Under långa perioder såg superstjärnan frustrerad ut. Hon sprang runt och bönade och bad om frisparkar.
Jenny Palmqvist lyssnade dock inte på bönerna. Hoppas att fler domare vågar stå emot Marta under året. För är det något jag ogillar med världsstjärnan så är det att hon ofta faller lite för lätt.

I Linköping var många spelare riktigt bra. Men framför allt imponerade man som lag. LFC drog sig tillbaka, och gjorde det trångt centralt. Men fick defensiv hjälp av den ojämna planen.
Sedan spelade dessutom Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen hårt och tufft, och visade vägen för lagkamraterna inställningsmässigt. På mitten vann Linköping en match i matchen. Hör förresten Gajhede intervjuas av LFC-tv här.

Anfallstrion Lisa De Vanna, Manon Melis och Emma Lundh (dagens målskytt) vann också sin match i matchen. Deras gemensamma snabbhet fick ganska snart gästerna nervösa.
För i början pressade Tyresö högt. Men när de märkte att der öppnades jätteytor bakåt tappade man sitt spel.
Marta och Vero Boquete trivs knappast bäst i eget straffområde. Men dit fick de ofta jobba hem för att hjälpa tröja backar.

För det är ju ingen hemlighet att Tyresös lag är väldigt offensivt balanserat. Kanske är det till och med för offensivt balanserat.
I dag blev i alla fall de defensiva bristerna väldigt tydliga.

Jag har tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. När jag idag fick se backarna testas rejält så känns mitt frågetecken befogat.
Visst, jag vet att Linköping har extrem snabbhet framåt. Men man behövde inte se många minuter för att inse att Tyresö saknade motsvarande snabbhet bakåt. För oj vad segt och långsamt det var i löpduellerna.
Det förvånar mig att Annica Svensson är bänkad. För nog är väl hon snabbare än de fyra som spelar?

Tyresö gav mig lite vibbar av Real Madrid, som det såg ut innan Jose Mourinho. Alltså fantastiskt ögonfägnande anfallsspel när offensiven funkar. Men stora defensiva brister, vilket gör att man är väldigt sårbara när man tappar pressen på motståndarnas mittfält.

Det skall bli intressant att se hur Tyresö hanterar de defensiva problemen framöver. För lag som Malmö och Göteborg och några till har ju också grym snabbhet framåt.

Underkänd – men extrainkallad till landslaget

Publicerad den av
1

Jag har båda kvällstidningarnas fotbollsbilagor liggande framför mig på vardagsrumsbordet. Jag har inte hunnit läsa någon av dem på något mer koncentrerat sätt, utan har mest bläddrat igenom dem.
Under genombläddringen har jag dock noterat att Aftonbladet ägnar damallsvenskan elva sidor, medan Expressen bara har sex.

Och som professionell felsökare upptäckte jag direkt att Expressen fått in en porträttbild på Christen Press, där de skriver om Ingrid Wells. Och att Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson kallas Sofia Andersson.

Fast tyvärr är de felen lätta att nonchalera när man jämför med hur det ser ut i Aftonbladets bilaga. Där är det förstås betygsättningen av alla spelare som först har fångat min uppmärksamhet.
Den spontana känslan när jag såg uppslaget var förstås väldigt positiv. För en sådan genomgång är ju bra för damfotbollen. Eller, hade varit bra – om den hade varit utförd av experter.
Men det är den inte. Tvärtom.

Nu skall jag direkt erkänna att jag själv också skulle vara chanslös på att sätta rättvisa betyg på samtliga damallsvenskan spelare. Chanslös. För det behövs personer, som ser alla lag väldigt ofta för att göra en rättvis bedömning av hela trupperna.

Nu håller bedömningen verkligen inte den landslagsklass som betyget fem skall vara värt.
För enligt Aftonbladet håller exempelvis inte Nilla Fischer (en fyra i betyg), Lisa Dahlkvist (fyra), Marie Hammarström (trea), Charlotte Rohlin (fyra) eller Stina Segerström (trea) landslagsklass. Det gör inte heller en av världens bästa spelare – Ramona Bachmann (fyra).

Fast det där är ändå inte de värsta övertrampen. Mer om det nedan.
Först är här betygsskalan som den är förklarad i bilagan:
5 – Landslagsklass
4 – Mycket bra allsvensk klass
3 – Bra allsvensk klass
2 – Godkänd
1 – Underkänd eller oprövad

Jag antar att det är samma skala som gäller för herrarnas allsvenska i bilagan. Problemet är att damallsvenskan ligger på en väldigt mycket högre nivå än herrarnas. Det vimlar av internationella stjärnor, och landslagsspelare i damernas serie. Det kan man knappast säga om herrarnas allsvenska – som jag dock trots det också tycker om.

När jag ifjol inför seriestart gjorde en jämförelse för BT noterade jag att spelarna i herrarnas allsvenska tillsammans hade gjort 921 kamper. Vilket innebär 57 per lag.
I damernas allsvenska var samma siffra 2687 landskamper, motsvarande 224 per lag. Och medan herrarnas kamper i väldigt stor utsträckning handlade om matcher från landslagets årliga januariturné så innehöll damallsvenskan spelare från många av världens allra bästa landslag.

I år är damallsvenskan ännu bättre, och ännu mer välmeriterad. Men enligt Aftonbladet är det bara fem spelare som faktiskt håller landslagsklass, nämligen: Therese Sjögran, Caroline Seger, Vero Boquete, Marta och Manon Melis.

Vilka är då de sämsta betygen?
* Idag får man nog säga att allra sämst är ettan på Marina Pettersson Engström i Kif Örebro. Hon fick nämligen under dagen en landslagsplats till lördagens Kanadamatch sedan Annica Svensson tvingats lämna återbud.
Pettersson Engström spelade från start mot just Kanada i Phoenix, Arizona den 22 november i fjol. Sannolikt gjorde hon en genomusel insats, eftersom hon anses hålla underkänd allsvensk kvalitet. För oprövad kan man väl inte anses vara om man är med i landslaget, och har över 100 allsvenska matcher på meritlistan?

* En annan kandidat till allra sämsta betyg är ettan på LdB FC Malmös långtidsskadade, 49-faldiga danska landslagsspelare Christina Öyangen Örntoft.

Och här är några fler högst udda betyg:
* 2 på Christen Press, årets nykomling i WPS 2011.
* 1 på Tilda Heimersson, Linköpingstalangen var aktuell för A-landslaget innan hon skadade sig i fjol.
* 2 på Mariann Gajhede Knudsen – som gjort över 60 A-landskamper för Danmark.
* 1 på Emma Wilhelmsson, som gjort 33 matcher från start under de två guldsäsongerna i Malmö.
* 2 på Faith Ikidi, OS- och VM-spelare för Nigeria som sannolikt platsat i alla damallsvenska backlinjer.

Listan kunde ha gjorts så väldigt mycket längre, men det tjänar inget till. Jag antar att budskapet redan har nått fram. Eller?

Lina Nilsson får ny chans – Landström är däremot petad

Publicerad den av
4

Förbundskapten Thomas Dennerby tog just ut sin 18 spelare stora trupp till landskampen mot Kanada den 31 mars. Och skrällen är att Jessica Landström inte finns med. Och petningen är inte alls kommenterad på förbundets hemsida. Mer om det senare.

Den insatte vet att 18 spelare är precis den storlek på trupp som Dennerby får nominera till OS. Alltså är de här spelarna de som hade spelat OS, om truppen hade fastställts idag.

Från den 21 spelare stora truppen till Algarve Cup är fyra spelare borta, och en nygammal har tillkommit – Malmöbacken Lina Nilsson. Hon får således en ny chans att visa Dennerby att hon är en OS-kandidat. Men i nuläget är hon bara reserv för skadade Sara Larsson och Emma Berglund. För så här säger Dennerby om Nilsson enligt förbundets hemsida:

”Emma Berglund är inte tillgänglig på grund av fotledsstukning och här välkomnar vi Lina Nilsson välkommen åter till landslaget”

Berglund är alltså borta från Algarvetruppen. Det är som väntat också målvakten Kristin Hammarström – trots att hon var ensam om att inte släppa in några spelmål i Portugal. Däremot släppte hon en straff mot Island. Petningen var ändå väntad eftersom Dennerby länge sett Göteborgskeepern som sitt tredjeval. Men jag såg Sofia Lundgren mot Tyskland och Hedvig Lindahl mot USA – och det är väl synd att säga att någon av dem imponerade.

Skrällen i truppen är ju ändå att Frankfurtproffset Jessica Landström inte längre platsar. Personligen tycker jag inte att det är ett felaktigt beslut, för jag har länge haft synpunkter på att hon har en alldeles för dålig förstatouch för att klara den bollmottagarroll som hon brukar ha i landslaget. Och att det i nya spelsystemet 4-2-3-1 är väldigt svårt att hitta en plats för Landström.
Men jag är ändå förvånad, dels för att hon ändå var bästa målgörare för Sverige under 2011, och för att hon verkat vara given i Dennerbys trupp. Och jag trodde nog att hon stod före Madelaine Edlund i kön.
Där hade jag tydligen fel.

Slutligen är Kristianstads Susanne Moberg också petad från Algarvetruppen. Det var däremot mer väntat, då Moberg fick minst speltid i Portugal.

Här är hela Kanadatruppen:
Målvakter:
Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö), Sara Thunebro (Frankfurt) och Lina Nilsson (Malmö).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö) och Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö) och Lotta Schelin (Lyon).