Är Malmö verkligen klart för WCL 2013/14?

I morgon lottas alltså resten av Women’s Champions League. Jag gjorde en stor guide till lottningen redan i förra veckan.
Och i dag såg jag att även Uefa har gjort en rejäl guide. Den är på engelska och finns på den här länken.

Kvartsfinalerna spelas 20/21 respektive 27/28 mars. Semifinalerna går 13/14 respektive 20/21 april, och finalen spelas på Stamford Bridge i London den 23 maj.

Lottningen går av stapeln klockan 13.30 i morgon och direktsänds på www.uefa.com. Själv ligger jag på operationsbordet då, så jag lär inte komma med några ytterligare kommentarer om lottningen förrän tidigast sent i morgon kväll.

Men jag fick häromdagen frågan på twitter vilken lottning som skulle vara bäst för svensk damfotboll. Svaret är att då vill jag att Göteborg lottas mot Lyon i kvartsfinal. Då blir det maximalt fokus på damfotbollen redan i mars, eftersom Lotta Schelin ställs mot klubben i hennes hjärta. Perfekt ur mediasynpunkt.
Sedan hoppas jag att Wolfsburg–Arsenal hamnar på samma halva som Göteborg och Lyon.
På den andra halvan lottas LdB FC Malmö mot Torres. Och i semifinal väntar segraren mellan Rossiyanka och Juvisy.
Med den lottningen har vi dessutom god chans att få fram Malmö till final – vilket förstås vore jackpot för svensk damfotboll.

I övrigt såg jag att det står i Uefas genomgång att Malmö är klart för nästa års Womens Champions League. Jag vet att jag själv också tidigare konstaterat det. Men jag är inte helt säker längre. För vad händer om Göteborg skulle vinna årets upplaga?
Då blir väl Malmö av med sin plats? Så hade det i alla fall blivit om det hänt i herrarnas turnering.

* Så några andra noteringar. Jag såg att Zorkij slog Ryazan med 2–0 i årets sista match i den ryska ligan. Därmed går Zorkij till vintervila i serieledning, dock med en match mer spelad än svensklaget Rossiyanka. Så här ser tabelltoppen ut:

Zorkij             9       +16    23
Rossiyanka   8       +23    21
Ryazan          9      +13    19
Izmailovo       9        +1    16

Den ryska supreme division återupptar inte spelet förrän den 15 mars. Vi snackar alltså ett jätteuppehåll.

* I Sydamerika vann chilenska Colo Colo överraskande Copa Libertadores Femenina. Chilenskorna gick vidare ur gruppspelet som bästa tvåa. Och övriga tre lag i semifinalerna kom från Brasilien.
Men det blev alltså Chile som tog hem spelet. Colo Colo vann finalen mot Foz Cataratas med 4–2 efter straffläggning. Själva matchen slutade 0–0.

* Jag har skrivit en del om de norska tonåringarna Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg.
Nu blir det ett kort inlägg till. I morgon flyger de båda Stabaeksystrarna till Tyskland för provspel med Antonia Göransson:s klubb Turbine Potsdam. Den nyheten kan man läsa på den här länken. Där finns även ett tv-klipp innehållande intervjuer gjorda med bland annat Ada Stolsmo Hegerberg och Röas lagkapten Siri Nordby efter cupfinalen.

Lindahls engagemang har inte smittat – ännu

Det är tydligt att det är väldigt svårt att sälja in damfotboll, både i media och till sponsorer.

Den senaste tiden har dock sporten fått ett uppsving i Sverige – i varje fall i media. Jag tänker dels på Pia Sundhage:s inmarsch i landslaget, som höjt temperaturen kring laget rejält. Jag tänker dels på Kosovare Asllani:s flytt till Paris, som genererat en mängd artiklar om våra båda Frankrikeproffs.

Det är värt att fundera över varför Asllani blev så väldigt mycket hetare när hon lämnade ett svenskt topplag – Kristianstad – för ett franskt.

Varför blir spelarna mer attraktiva när de hamnar utomlands?

För så är det. Och det gäller inte bara damfotbollen, utan även i högsta grad herrfotbollen.

Tidigare har jag tyckt att damfotbollen varit usel på att åka snålskjuts på sina utlandsproffs. Det har blivit lite bättre i vinter, men inte bra nog. För hur många allmänt fotbollsintresserade kan tala om vilka två Tysklandsproffs vi har – och vilka klubbar de representerar?

I dag är det en vecka kvar av den crowdfundingkampanj som Hedvig Lindahl driver för damfotboll.com.
Jag måste säga att jag är mycket imponerad över den energi med vilken Lindahl gått in i kampanjen. Hon har legat på folk på, och sökt olika kanaler för att få reklam för arbetet. Det är så man måste jobba för att nå resultat. Engagerat – och oförtrutet.

Tyvärr har Lindahls engagemang ännu inte smittat alla tänkbara välgörare. För med en vecka kvar av kampanjen har man ”bara” fått in 35750 kronor av de 100000 som man hoppats på. Men vem vet, det kanske lossnar de närmaste dagarna?

Höjdpunkter från VM-finalen

Här är en länk till ett nästan tio minuter långt klipp med höjdpunkter från finalen i inofficiella klubblags-VM mellan Lyon och Inac Kobe Leonessa.

Där noterar jag att jag missat ett par riktigt vassa lägen för japanskorna i början av den andra halvleken. Både Megumi Takase och Homare Sawa var nära att göra 2–0. På Takases skott gjorde Sarah Bouhaddi en riktigt världsräddning.
Publiksiffran på matchen var enligt hemsidan Women Soccer United 4201. Enligt damfotboll.com var det däremot drygt 15000.

Vilka skall man tro på?
Jag väljer den lägre siffran. För texten på damfotboll.com innehåller så många frågetecken att man undrar vilken match skribenten har sett.

Men 4201 är säkert en klart mycket sämre siffra än vad arrangören hoppats på. För Inac Kobe Leonessa hade aldrig under 3910 åskådare i ligan i år. Snittet hamnade på fina 6300. Man hade nog hoppats att en VM-final skulle få en femsiffrig publiksiffra.

Lyon är bäst i världen

Lyon vann just finalen av det inofficiella världsmästerskapet för klubblag. Europas bästa lag är alltså även bäst i världen.

Men det satt hårt åt. Spelmässigt skulle jag nog säga att de japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa var bäst. Japanskorna ledde också länge efter mål i första halvleken av sydkoreanska Ji So-Yun. Men Lyon kvitterade genom Corine Franco, och avgjorde i förlängningen på straff genom Sonia Bompastor.

Jag har sett delar av matchen. Det var dock spelat cirka 20 minuter när jag hittade en fungerande stream. De sista 25 minuterna av den första halvleken var en japansk uppvisning i kortpassningsspel.
Inac Kobe rullade runt, medan Lyon agerade statister. Bollen gick stundtals som på ett pärlband. Målet från Ji So-Yun kom efter ett av många anfall där japanskorna kom upp i ett tiotal passningar på ett tillslag.

Det skall dock sägas att Lyon låg väldigt bra i sina defensiva positioner, och inte tillät japanskorna att skapa speciellt många högkaratiga målchanser.
Ett par bra kontringar fick fransyskorna också till. Alla signerade glödheta Elodie Thomis.

I paus gick min stream ner. När jag fick bild igen hade det spelats 16 minuter av den andra halvleken – och det var en ny match.
En match där Lyon var det något bättre laget. Fransyskorna hade satt in Lara Dickenmann till vänster, och Laetitia Tonazzi på topp. Med Tonazzi fick man till fler och längre anfall, och det märktes att japanskorna var besvärade av Lyons tyngd och fart.

Fast när Lyon flyttade fram positionerna öppnades kontringslägen. På ett sådant var Shinobu Ohno helt frispelad. Hennes avslut smet dock precis utanför.

Och även om det var Thomis bakom det mesta i Lyon, så blev det backarna som fixade segern. Kvitteringen kom i 80:e minuten och var resultatet av en långboll från mittbacken Wendie Renard. Bollen nådde Franco i bortre delen av straffområdet. Högerbacken vände inåt och satte bollen lågt vid första stolpen med vänsterfoten.

Segermålet kom i den 2×10 minuter långa förlängningens andra halvlek. Tonazzi drogs ner av Junko Kai, och den sydkoreanska domaren pekade på straffpunkten. Bompastor satte straffen via stolpen.

Totalt sett var det en väldigt bra fotbollsmatch, mellan två starka lag. Att Lyon är bra visste vi. Men här visade Kobe att de också håller Lyonnivå. Kul.

Slutligen några ord om Lotta Schelin. Hon spelade hela matchen, och kvitterar ut ett godkänt betyg. Hon var inblandad i några chanser, men utöver en bra nick var hon hela tiden några centimeter från att komma till avslut. Hoppas att hon hittar den 100-procentiga tajmingen under vintern, så vi har en glödhet lagkapten i nästa års EM-slutspel.

* Slutligen snubblade jag över det här bildspelet från Stabaeks guldfest i går.
Där noteras att Lisa Ek var med och firade. Hennes eget fotbollsår har ju varit rätt dystert. Hon lämnade Göteborg – och cupguldet. Hennes nya klubb, Malmö, tappade ett annat guld i de två sista omgångarna av damallsvenskan. Och så drog hon själv av korsbandet i knät.
Kul då för Ek att hon kan få snylta på andras guldfester…

Annars är det väl målvakten Guro Pettersen:s klänning som väcker mest uppmärksamhet i aktuellt bildspel. Snacka om guldklädsel…

Hegerberg och Kessler har varit helgens stora spelare

Ada Stolsmo Hegerberg missade de sista tre eller fyra omgångarna av toppserien, och tappade samtidigt den seger i skytteligan som såg ut att vara som gjord för henne.

I dag fick den 17-åriga skyttedrottningen dock gruvlig revansch. Hegerberg gjorde nämligen ett tvättäkta hattrick i den norska cupfinalen – och sköt därmed hem pokalen till sitt Stabaek.
Hegerberg gjorde 1–0, 2–0 och 3–0 mot Röa. Samtliga målen i den första halvleken. En annan 17-åring – Caroline Graham Hansen – gjorde enda målet i den andra halvleken. Stabaek vann alltså med förkrossande 4–0. Grattis.

Se målen, och ytterligare några höjdpunkter på det här klippet.

Jag har skrivit om de båda 17-åringarna flera gånger förr. Och gör det alltså nu igen. Det finns gott om anledningar till att de dyker upp så ofta. En är att Hansen i dag prisades som toppseriens bästa spelare, och Hegerberg fick pris som årets komet.
Det skulle förvåna mig om vi inte får se båda i EM-slutspelet nästa år. Det är Hansen som är spelgeniet, och Hegerberg som är måltjuven. Som synes på klippet ovan är Hansen inblandad i förarbetet till de två första målen.

Klippet är det jag sett av den norska cupfinalen. Utöver det har jag faktiskt bara sett Ada Stolsmo Hegerberg på tv i F20-VM i höstas.
Där gjorde hon ingen megasuccé, men jag tyckte ändå att man såg ett rörelsemönster som verkar riktigt lovande. Hon är kvick, smart och på rätt ställen i straffområdet – alltså allt som krävs för att bli en sylvass straffområdesspelare av ett slag man sällan ser inom damfotbollen. Kul.

Mindre kul är att bara 2453 åskådare såg matchen på Lilleströms hemmaplan Åråsen. Det är den sämsta publiksiffran på en norsk cupfinal sedan 1990.

* Från Hegerberg till en annan duktig straffområdesspelare – Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler. Hon gjorde båda målen när hennes lag vände 0–1 till seger i gårdagens tyska seriefinal. Därmed har Turbine Potsdam förlorat två ligamatcher i höst. Båda gångerna har det blivit 2–1, och båda gångerna har segermålen kommit långt in på övertid.

Till skillnad från den norska cupfinalen har jag sett den tyska seriefinalen. Och även om det dröjde till minut 94 innan Kessler nickade in segermålet så var Wolfsburgs seger helt i sin ordning. Det var egentligen spel mot ett mål från första till sista minut.
Turbine Potsdam hade närmast 100-procentig utdelning. Skotska Lisa Evans gjorde nämligen mål på gästernas enda riktiga målchans.

Wolfsburg hade däremot mängder av lägen. De var så överlägsna så att Potsdams svenska spelare, Antonia Göransson, oftast mer var ytterback än mittfältare. När Göransson under perioder ställdes mot Ungerns blivande världsstjärna Zsanett Jakabfi så avslöjades svenskans defensiva brister.
Jag ger dock Göransson totalt sett ett godkänt betyg för matchen. Men det är godkänt med viss tvekan. Skall hon bli en ordinarie kantspelare i landslaget måste hon förbättra defensiven.

Hos Potsdam var det amerikanskorna Alyssa Naeher och Alex Singer som glänste. Naeher räddade en straff, och gjorde ytterligare ett antal världsklassparader. Jag har sett Potsdam många gånger nu, och tycker alltid att Naeher är lysande. Hon hade sannolikt varit förstemålvakt i alla landslag i världen – utan USA:s.
Under Pia Sundhage har Naeher bara varit femtealternativet. Hope Solo, Nicole Barnhart, Jill Loyden och Ashlyn Harris har gått före. USA har verkligen en uppsjö fantastiska målvakter.

Inte heller Alex Singer är nära någon landslagsplats. Men som markeringsback har den före detta Dalsjöforskaptenen få övermän – heter det så även om kvinnor? Singer är snabb, aggressiv och har dessutom en kondition som få fotbollstjejer kan mäta sig med. Således passar hon perfekt in i Potsdam, som ju utövar extrem man-man-markering i sitt försvarsspel.

Det blev mycket Potsdam här. Men det var ju Wolfsburg som vann. Och det är Wolfsburg som är värt en jättehyllning. För vilket fantastiskt lagbygge det här är.

Och jag menar verkligen lag.

För Wolfsburg är inte som Tyresö eller Frankfurt, där man värvat en mängd stjärnor och försöker göra ett lag av dem. Wolfsburg är elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå.
För tillfället ser jag dem som största utmanaren till Lyon om Champions Leaguepokalen. För i nuläget har tränare Ralf Kellermann verkligen fått ihop pusslet.

Att dra ner landslagsmittfältaren Lena Goessling som mittback är ett genidrag, som säkert även förbundskapten kommer att få nytta av i nästa års EM-slutspel. Goessling är nämligen fantastisk i mittförsvaret. Dels kommer hennes känsliga vänsterfot till god användning i uppspelen. Dels är hon ett svårmarkerat hot när hon gång på gång följer med upp i anfallen.

Trots att Goessling missade straff, ser jag henne som matchens lirare. Men Wolfsburgs lag är alltså väldigt välbyggt. På centralt mittfält samlar spelskickliga Viola Odebrecht upp, medan Nadine Kessler hela tiden står för offensiva löpningar. Och 169 centimeter Kessler har dessutom en lysande tajming i luftspelet – vilket gör att hon alltid ett hot vid inlägg.
Och inlägg av hög kvalitet har man en hel hög spelare som kan slå. Jag tänker främst på Goessling, Jakabfi, Verena Faisst, Luisa Wensing och Anna Blässe.
När inläggen kommer finns det fler bra måltavlor än Kessler. För Alexandra Popp och Conny Pohlers är ju högklassiga straffområdesspelare.

Nu har jag snart gått igenom hela laget. Och det var ju det – Wolfsburg är ett fantastiskt bra lag. Det hade varit kul att se dem med den nuvarande toppform ta sig an Lyon. Det skulle bli en match det hade slagit gnistor om.

Höjdpunkter från seriefinalen ser du på den här länken. Vill du se hela matchen finns en länk här.

* Så en kort sväng till Australien. Där fick Tom Sermanni sämsta möjliga avslutning på sin tid som förbundskapten. The Matildas föll nämligen med 2–1 mot Kina i natt. Ett resultat som innebär att Australien missar nästa års slutspel i Östasiatiska mästerskapen.
Att det Australien som spelade kvartsfinal i VM i fjol inte ens går till slutspel säger en del om klassen på damfotbollen i östra Asien.

Medan landslaget är och kvalar så pågår spelet i W-league. Där hade Petra Larsson (som spelade hela matchen) ett skott i ribban när Melbourne Victory föll med 3–2 borta mot Brisbane Roar. Det var en dramatisk match, där Brisbane gjorde 2–1 i minut 86. Sedan kvitterade Melbourne i 92:a innan Ashley Spina avgjorde i 95:e.

* Slutligen till Italien, där svensklaget Bardolino Verona i dag vann med 4–0 borta mot Perugia. Både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström spelade hela matchen. Öhrström utnämndes ju till förra säsongens bästa målvakt i ligan. Min italienska är usel, men jag tror att det här är ett klipp från den gala där hon fick ta emot priset.

Göteborg kan inte vinna cupen tre år i rad

Cupmästarinnor 2012.

I går blev det klart att Göteborg FC går miste om chansen att vinna Svenska cupen tre år i rad.
Vid Svenska fotbollförbundets representantskapsmöte beslöts nämligen att cupen, precis som herrarnas, skall läggas om till höst/vår. Och att omläggningen görs nästa år.

Alltså spelas det ingen cupfinal under 2013, vilket gör att Göteborg inte kan vinna tre år i rad. Nästa cupsegrare koras i stället först 2014.

Det händer i Tyskland, Norge och Japan

Helgens stora matcher spelas i Tyskland i kväll, i Norge i morgon och i Japan på söndag.

Det är landslagsuppehåll på flera håll, men Frauen-Bundesliga spelas i helgen. Seriefinalen Wolfsburg–Turbine Potsdam spelas redan i kväll. Och du kan se den live på DFB-tv från 19.00.
Ett formstarkt Wolfsburg kan göra ett tidigt ryck i tabellen. Och känslan är att det blir så. För Potsdam är, och har varit, skadedrabbat och har haft svag form de senaste veckorna.

I morgon vänder vi ögonen mot Norge, där det är dags för årets match. För i Norge är cupfinalen verkligen årets match. I år går den mellan Oslolagen Röa och Stabaek. Inför säsongen var de båda lagen regerande mästarinnor, respektive stora guldfavoriter. Det var ju dock Lilleström som vann ligan, så här har Röa och Stabaek sin chans att ändå komma ifrån säsongen med en titel.
Det känns helt öppet på förhand. Möjligen att Röa kan ha en liten fördel eftersom de vann lagens seriemöte för en månad sedan med 3–1.

Slutligen är det ju inofficiell VM-final för klubblag på söndag morgon. Då möts Inac Kobe Leonessa och Lyon i Tokyoförorten Saitama. Där är Lyon klara favoriter. Men det skall bli kul att se vad Japans överlägsna mästarlag kan göra mot Europas dito.

Visst har väl Ogimi gjort årets mål?

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Som synes i det förra inlägget har jag kikat lite på Champions League i kväll. Då påmindes jag om det här fantastiska målet av Yuki Ogimi från Potsdams möte med Arsenal i London:

Som jag ser det måste väl den volleyn vara årets mål i damfotbollvärlden. Eller har jag glömt något annat spektakulärt mål?

De enda kandidaterna jag spontant kommer på är kanonskotten från Röas Emilie Haavi mot Wolfsburg och från Lyons Amadine Henry från vårens CL-semifinal mot Potsdam. Det häftigaste med Henrys skott är ju att det är med vänstern, fast att hon egentligen är högerfotad.

Guiden till kvartsfinallottningen

På tisdag lottas kvartsfinalerna i Champions League. Här är ändå en kategorisering av tänkbart motstånd utifrån våra svenska lags synvinkel:

1) Omöjligt motstånd
Mindre än 10 procents segerchans:

* Olympique Lyonnais
Världens bästa klubblag har inte förlorat under ordinarie tid på 97 raka tävlingsmatcher. Senaste förlusten kom mot italienska Torres Calcio den 17 mars 2010. Lotta Schelin:s lag är grymt samspelt, har enormt bred trupp, och är sannolikt bättre än Frankrikes landslag. Här snackar vi mardrömslott för våra svenska lag.
För har man en fantastisk dag går det att skaka Lyon i en match. Men att göra det i två, det känns inte som att Malmö eller Göteborg förmår det.

2) Svårt motstånd
10–49 procents segerchans:

* VfL Wolfsburg
Wolfsburg är Tysklands bästa lag för tillfället. Man har imponerat stort under säsongsupptakten, och leder Frauen-Bundesliga.
Laget är helt utan förlust sedan den 18 mars, då de föll borta mot vårens blivande tyska mästarinnor, Potsdam.
Sedan dess har Wolfsburg stärkt upp sitt lag rejält, bland annat med just Potsdams nyckelspelare Viola Odebrecht. Wolfsburg är absolut en tänkbar finalist i Champions League.
För tillfället känns laget sanslöst starkt och spetsigt. Man har tidernas främsta målskytt alla kategorier i Europaspelet Conny Pohlers. Hon är uppbackad av Zsanett Jakabfi, Odebrecht, Nadine Kessler, Alexandra Popp, Anna Blässe och Verena Faisst med fler – alla riktiga klasspelare.

* Arsenal
Har aldrig missat en kvartsfinal i Champions League. Man gick igenom WSL obesegrat, och står totalt på 18 raka matcher utan förlust. Vann båda mötena mot Potsdam i åttondelsfinalen. Låt vara att tyskorna hade ett skadedrabbat lag, men Arsenal imponerade.
Spelet är inte speciellt brittiskt, utan man har snabba yttrar i Rachel Yankey och Gemma Davison samt tekniska, och spelskickliga spelare centralt i Kim Little, Jordan Nobbs och Kelly Smith. Ett både sevärt och slagkraftigt lag.
Här får man dock slänga in en brasklapp eftersom Arsenal i likhet med de svenska lagen har sin säsong under kalenderåret kan det bli lite omkastningar i truppen under vintern.

* LdB FC Malmö (för Göteborg)
Här noteras samma brasklapp som för Arsenal. Det finns risk för ändringar i truppen. Inte minst med tanke på klubbens prekära ekonomiska situation.
Annars är Malmö av höstens kvalitet favoriter i ett dubbelmöte mot Göteborg.
Höjdpunkter från Malmös seger i Verona i åttondelsfinalen finns på det här klippet. Där kan man se de båda nickmålen från Sara Björk Gunnarsdottir och Emma Wilhelmsson. Den senare gjorde för övrigt sin sista match för Malmö i Italien. Wilhelmsson har skrivit på för Jitex inför kommande säsong.

3) Bra lottning
50–75 procents segerchans

* Göteborg FC (för Malmö)
Ser ut att få behålla de flesta av årets nyckelspelare, och har redan förstärkt med Marie Hammarström och norska Cathrine Dyngvold. Det ser alltså positivt ut för Göteborg – förutsatt att man får ha kvar snabba skyttedrottningen Christen Press. Härom dagen bedömde tränare Torbjörn Nilsson chansen som 60-procentig att Press skulle bli kvar. Men det var innan den nya ligan i USA presenterades. Hur påverkar det Press val?
Kommer ni förresten ihåg hur det såg ut när Göteborg tog sig till kvartsfinal? Om inte så finns ett klipp här.

* Rossiyanka
Det ryska svensklaget – Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd – känns inte riktigt lika starkt i år som i fjol. De vann bara med totalt 3–2 i åttondelsfinalen mot Sparta Prag och med 5–3 mot holländska Ado Den Haag i sextondelsfinal.
Efter söndagens bortaseger mot Ryazan är det dock serieledning. Och har man byggt mycket nytt, vilket gör att läget kan ha vuxit ett par klasser när det är dags för kvartsfinalspel i mars.
Man har många skickliga offensiva spelare. Kanske för många. För det är tufft om forwardsplatserna med spelare som Jakobsson, Liljegärd, Fabiana, Pumi Nyandeni, Desire Oparanozie och Natalia Shlyapina.

* FCF Juvisy
Fjolårets franska ligatvåa har inte alls hittat tillbaka till vårens storform. Då var de ett seriöst hot mot Lyon om ligatiteln i Frankrike. I höst har Juvisy haft riktigt svårt att göra mål. Det blev ju exempelvis bara 0–0 borta mot Stabaek i första åttondelsfinalen. Fast även om fransyskorna gjorde ett regelrätt mål i den matchen så missade man också mängder av öppna lägen.
I hemmareturen vann man i och för sig med 2–1, men som kan ses på det länkade klippet var det norskorna som tog ledningen genom Kristy Moore – snyggt framspelad av supertalangen Caroline Graham Hansen. Belgiska Janice Cayman kvitterade, och mitt i den andra halvleken avgjorde veteranen Sandrine Soubeyrand.

Juvisy har alltså måltorka. Det trots att man normalt har högklassiga poängspelare i de franska landslagsmittfältarna Gaetane Thiney och Camille Catala.
Även här kan förstås formläget se annorlunda ut i mars. Men som det ser ut nu är Juvisy en riktigt bra lottning för båda våra representanter.

4) Drömlottning
Mer än 75 procents segerchans

* Torres Calcio
De italienska mästarinnorna har stor erfarenhet av Champions Leaguespel, och var i kvartsfinal mot Lyon säsongen 2009/10. Tre år senare är man där igen. Affischnamnet är förstås den italienska måldrottningen Patrizia Panico.
Men även om Torres inte är något dåligt lag, så är laget från Sardinien den självklara drömlotten i kvartsfinalen. För Torres kommer att slå ur underläge, vilket motstånd de än får.

Schelin målskytt när Lyon tog sig till VM-final

Lotta Schelin kom in från bänken och blev nästan omgående målskytt när Lyon till synes ganska enkelt tog sig vidare till final i inofficiella klubblags-VM, Mobcast cup, via 5–2 mot NTV Beleza.

Schelin byttes in i 57:e minuten, och gjorde 5–1 i 60:e. Då hade matchen i praktiken känts avgjord sedan länge. För Lyon ledde faktiskt med 2–0 redan efter fem minuter. Båda målen kom efter att Elodie Thomis tagit sig runt på högerkanten och slagit inlägg. 1–0 bjöd en japansk försvarare på, och 2–0 nickade Lara Dickenmann in.

När Louisa Necib satte 3–0 på ett ganska högt skott innan dess att halva den första halvleken var spelad kändes det förstås avgjort. Beleza – som är damlaget till klubben Tokyo Verdy – skapade en del, och fick alltså till slut två reduceringsmål.
Det första gjorde Nanase Kiryu till 3–1, och i slutminuten kom även måltjuven Asano Nagasato med i protokollet. Lyons fjärde mål gjordes av Dickenmann, som alltså blev tvåmålsskytt.
Se höjdpunkter från matchen på det här klippet.

I finalen väntar som väntat de japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa. De besegrade Canberra United med 4–0 i dag. Amerikanskan Beverly Goebel gjorde det första och det sista målet. Däremellan blev även Megumi Takase och Shinobu Ohno målskyttar. Publiksiffran var bara 2027, vilket måste anses vara en stor besvikelse – även om det tydligen var kallt i Tokyotrakten i dag. Minns att snittet i Nadeshiko League i år har varit 2572 personer.

Här är tv-bilder från Leonessas klara seger.

Klubblags-VM sänds på franska Eurosport

Klockan har precis passerat midnatt när jag skriver det här. Det innebär att det är torsdag, och bara några timmar tills det inofficiella klubblags-VM:et sparkar igång.

Det kallas Mobcast cup, och består av fyra lag. I den första semifinalen möts de japanska cupmästarinnorna NTV Beleza och Champions Leaguemästarinnorna Lyon. I den andra de australiska mästarinnorna Canberra United och japanska ligamästarinnorna Inac Kobe Leonessa.

Lyons möte med Beleza drar igång 8.30 i dag på morgonen, svensk tid. Den direktsänds på franska Eurosport, för er som får in den. Och ja, Lotta Schelin är med i Japan.

Matchen Leonessa–Canberra spelas 11.20 svensk tid. Huruvida den tv-sänds vet jag inte. Men det skulle förvåna om inte någon japansk kanal sänder.

Även finalen, som spelas på söndag 9.20 svensk tid, direktsänds i franska Eurosport.

Udda lösning i USA:s nya liga

Huvuddragen för USA:s nya proffsliga för damfotboll presenterades i dag. Eller kanske att man skall kalla det Nordamerikas nya proffsliga.

Ligan kommer att bestå av åtta lag. Och en intressant lösning är att fotbollsförbunden från USA, Kanada och Mexiko betalar lönerna för 24, 16 respektive 12 landslagsspelare.
Det innebär att klubbarna slipper att betala lön för fem eller sex av sina bärande spelare. Och det borde förstås skapa en ekonomisk grundtrygghet.

Varken ligan eller lagen är ännu namnade. Men de kommer från New Jersey, västra New York, Boston, Chicago, Washington, Kansas City, Seattle och Portland. De fyra första lagen var även med i nedlagda WPS.
Så trots att förbunden i Kanada och Mexiko går in och stöttar ligan så får de länderna inga egna lag. I varje fall inte det första året.

Mer info kring ligan finns på den här länken. Där framgår att starten blir i mars eller april, och spelet kommer att pågå till september, eller möjligen oktober. Alltså längre säsong än det var i WPS.

Det är svårt att dra några slutsatser kring det här ännu. Mer än möjligen att vi inte kan räkna med att få se de amerikanska spelarna i Europa till våren. Samt att det inte kommer att gå att spela både i USA och damallsvenskan samma år längre.

Kväv inte en välkommen debatt

Frågan om storlek på boll och mål inom damfotbollen har åter kommit upp på agendan. Det var Djurgården Damfotbolls ordförande Anders Emanuelsson som häromdagen tog upp ämnet i Radiosporten, som en del av en granskning av läget inom damfotbollen.

Jag tycker att det är bra att någon vågar ta debatten.

Fast någon större diskussion lär det tyvärr inte bli. Det finns nämligen alldeles för många stockkonservativa som snabbt försöker kväva debatter av det här slaget. Det handlar om folk som inte är beredda att på allvar analysera och diskutera damfotbollen.

Jag ser Anette Börjesson på damfotboll.com som en trevlig och resonabel person. Men hennes inlägg i frågan öppnar knappast för en levande debatt. Tvärtom. Hon kallar mindre boll och mindre mål för ”ett slag i magen” och ”att backa mer än 40 år tillbaka i tiden.”

Själv resonerade jag kring min åsikt i frågan i det här inlägget, som publicerades för ganska exakt ett år sedan. Och ja, jag är på Emanuelssons sida.

Jag fick anledning att ta upp ämnet igen i samband med att Lotta Schelin var sommarpratare i somras. Hon sa nämligen:

”Jag vill bara utöva den sport jag älskar, och göra det efter mina förutsättningar – inte männens.”

Vad Schelin inte verkar ha tänkt på är ju att allt inom den fotboll hon utövar är skapat av män – för män.

Det finns inte en enda anpassning för kvinnor inom fotbollen. Inte en enda.

Och är det rimligt att tro att den fotboll som herrarna skapat för sig själva är lika klockren för kvinnor?

Slutligen är här ett bra blogginlägg som handlar om att damfotbollen borde fundera över sina mått och regler.

Sundhage är stenhård

Jag tyckte att jag var hård mot Lotta Schelin och Kosovare Asllani efter seriefinalen i Frankrike i går. Men jag är inte i närheten av lika hård som Pia Sundhage.

Det är tydligt att vår nya förbundskapten tänker utmana sina spelare att träna mer och hårdare än någonsin förr. För i sina kommentarer är Sundhage skoningslös.

Hon var hård i det SVT-klipp jag länkade till i går. Och se den här artikeln i dagens Expressen. Där pratar Lotta Schelin om bra form, medan Sundhage är besviken på att Schelin är inblandad i för få målchanser.

Det är en oerhört offensiv taktik Sundhage använder sig av. Och jag tycker att den är bra. För hon sätter en stenhård, positiv press på sina spelare från början. De måste prestera.

Det skall bli väldigt kul att se vart det här slutar.

Sundhage jobbar hårt på att bygga Schelins stjärnroll

Jag vet inte om jag kanske var för hård mot Lotta Schelin i mitt förra inlägg. Men jag har höga förväntningar på Lyonstjärnan.

Jag hoppas att hon skall hålla den höga klass hon höll under VM i fjol, och som hon i stort sett lyckades bibehålla under hela den efterföljande hösten. Då strålade det om henne, och det kändes farligt i princip varje gång Schelin fick bollen rättvänd.

Den nivån behöver hon nå i nästa års EM-slutspel – om det skall bli den svenska succé som alla hoppas på.
Det vet Pia Sundhage. Därför betonar vår nya förbundskapten hela tiden hur viktigt det är att Schelin kan spela storstjärnerollen. Senast poängterade Sundhage det i en intervju i Expressen i dag.

Sundhage säger där om stjärnornas betydelse:

”Det har knappt funnits några fotbollslag som vinner utan stjärnor.”

Och om Schelin:

”Faktum är att jag nämner henne vid namn offentligt ett antal gånger, vi pratade om hur det känns och vilket ansvar som ligger på henne själv. …
Det är en sak att jag pratar om stjärnor, det måste landa i henne också. Nu är hon en av två lagkaptener, det gillar hon. Lagkaptensbindeln tillsammans med Seger, det var ett smartare drag än jag hade räknat med faktiskt.”

Och efter att ha kollat igenom det här klippet med höjdpunkter noterar jag att Schelin var inblandad i en del under den period av andra halvlek i dag där jag tittade som mest sporadiskt. Hon hade bland annat ett par fina inlägg, som kunde ha resulterat.

Och hon gjorde förstås en bra prestation att ens få träff på Camile Abily:s skott (?) i den första halvleken.

Men, trots att Schelin faktiskt var inblandad i en del så hade hon inte ett enda riktigt farligt avslut. Den slumpartade styrningen av Abilys skott var farligast. Och den var ju egentligen inte speciellt farlig.
Så visst, hon var kanske inte blek som jag skrev i förra inlägget. Men inte heller så glödhet som man hoppas att hon kommer att vara i juli.

Om bilden av Schelin förändrades något av kollen av höjdpunkterna, så är bilden av Kosovare Asllani:s veka insats desto mer cementerad.
Det här SVT-klippet är inte speciellt smickarande för Kosse. Framför allt inte intervjun där Sundhage tycker att PSG-forwarden behöver förbättra sin teknik.

Slutligen är jag än mer säker på att straffen var felaktigt dömd. Sabrina Delannoy har ingen som helst avsikt att ta med hands. Hon försöker ju till och med komma undan från bollen.