Kategoriarkiv: Uncategorized

Det kan bli en intressant lunch

Publicerad den av
Svara

Det finns förutsättningar för att bli en intressant lunch i dag. Det sker nämligen två intressanta saker vid lunchtid. Först skall Pia Sundhage presentera sin trupp till EM-kvalets avgörande. Det handlar om hemmamatch mot Slovakien den 15 september och bortamöte med Danmark den 20:e.

Truppen presenteras 12.45, går att se här och lär innehålla 21 av de 22 OS-spelarna. Fridolina Rolfö lär ju inte vara med av skadeskäl. Gissningsvis tillkommer Lina Nilsson och Malin Diaz.

En timme senare (13.45) lottas Champions Leagues sextondelsfinaler. Lottningen kan man se på Uefas hemsida, troligen på den här länken. Den känns ju faktiskt mer spännande än Sundhages trupp.

Tysk guldtrio slutar i landslaget

Publicerad den av
5

Tyskland får bygga om sitt landslag igen efter OS-guldet. Mittbackarna Saskia Bartusiak och Annike Krahn samt mittfältaren och tillika den olympiska skyttedrottningen Melanie Behringer har allt tre meddelat att de nu slutar med landslagsfotboll. Bartusiaks besked meddelades i går, medan beskedet om de andra två kom alldeles nyss.

Saskia Bartusiak

Saskia Bartusiak

Man hade väl på känn att mittbacksparet skulle ha gjort sitt efter OS. Speciellt som det nu blir byte på förbundskaptensposten. Men jag måste säga att jag imponerades av Bartusiak, som fyller 34 i några veckor. Trots att hon inte är speciellt snabb löste hon de flesta situationerna genom smartness och placeringsförmåga. Hon hade säkert klarat sig även över nästa års EM. Och kanske längre än så.
Krahn är bara 31, men hade det tyngre i OS. Speciellt avslöjades hennes brister i snabbheten mot Australien, där hon också byttes ut redan i halvtid. Krahns tid i landslaget hade nog varit över, även utan dagens besked.

Annike Krahn

Annike Krahn

Det som förvånar mig klart mest är beskedet från Behringer. Hon fyller 31 i november, och skulle garanterat kunna hålla över ytterligare en fyraårscykel. Hon har varit otroligt viktig för Bayern München de två senaste säsongerna och har alltså nu även tagit tillbaka den ordinarie landslagströja som Lena Goessling tidigare haft. Behringer kommer att vara saknad på det tyska mittfältet.

Melanie Behringer

Melanie Behringer

När det gäller byggandet av ett nytt mittbackspar blir det spännande att följa. Jag gissar att Steffi Jones redan börjat fundera över saken för länge sedan. Namn som spontant dyker upp är ju de som varit på gränsen i flera år, allt Babett Peter och Josephine Henning. Dessutom borde väl skadeförföljda Luisa Wensing kunna vara aktuell, om hon blir frisk.

Vilka som är de bästa mittbackarna som kommer underifrån har jag inte någon riktigt bra koll på. Mittbackspositionen har ju faktiskt varit problematisk under flera års i tysk damfotboll. Toppklubbarna har i stor utsträckning haft utländska mittbackar. Och när Tyskland vann U20-VM för två år sedan spelade man med två mittfältare i mittförsvaret, nämligen Rebecca Knaak och Margarita Gidion. Kanske att det kan bli tal om omskolning nu också?

Apropå tysk damfotboll har Wolfsburg i dag meddelat att man skrivit tvåårskontrakt med tidigare kontraktslösa Emily van Egmond. Den australiska mittfältaren spelade senast för Frankfurt.

Emily Van Egmond

Emily Van Egmond

17.30 – landslaget firas i Kungsan

Publicerad den av
5

I kväll 17.30 skall SOK fira ett antal svenska OS-medaljörer i Kungsträdgården i Stockholm, det handlar bland annat om fotbollslandslaget. För oss som inte kan ta oss till Stockholm i dag sänds firandet på TV3.

Personligen har jag drabbats av en lättare OS-baksmälla. Men om någon dag tänkte jag försöka sätta ihop sammanfattningar av turneringen ur lite olika synvinklar.

Redan nu är det ju intressant att fundera över hur förbundet kan dra nytta av silvermedaljerna. VM-bronset för fem år sedan slarvades ju bort totalt. Då väntade man exempelvis åtta månader innan landslaget visades upp igen för hemmapubliken.

Den här gången kommer det inte att bli samma katastrofala hantering. Nu finns det ju redan en EM-kvalmatch inbokad på Gamla Ullevi den 15 september. Arbetet med att få fullsatta läktare på den matchen borde identifieras nu – det är ju för övrigt dessutom den match där Sverige kommer att säkra EM-avancemanget.

Förbundet borde även omgående försöka göra allvar av min idé om att lägga en match på Friends och försöka fylla herrarnas nationalarena. Silvret borde kunna vara en bra draghjälp.

Slutligen en länk till den ”besvikna” BT-krönika jag skrev direkt efter OS-finalens slutsignal.

OS-silver – en framgång som svider

Publicerad den av
16
Silvia Neid

Silvia Neid

Tyskland är olympiska fotbollsmästarinnor för första gången. I sin sista match som tysk förbundskapten förde Silvia Neid sitt lag till 2–1-seger mot Sverige – och ett historiskt OS-guld.

Matchhjälte blev Dzsenifer Marozsan som gjorde 1,5 mål. Hon smekte läckert in 1–0-målet i början av den andra halvleken, sedan Nilla Fischer misslyckats med att styra undan ett inspel från Melanie Leupolz:

Sverige gjorde en helt ok match, men den tyska segern var ändå odiskutabel. Jag räknade till 6–3 i tysk favör i klara målchanser. 2–1 var således ett rimligt resultat.

Sedan var det förstås otroligt tråkigt att 2–0-målet var ett självmål från Linda Sembrant:

Sverige och Stina Blackstenius gjorde ett snyggt reduceringsmål efter fint förarbete av Kosovare Asllani och Olivia Schough.

Jag tycker att Sverige gjorde sin bästa insats i OS. Men just nu är det svårt att vara nöjd och glad. Och jag kan inte släppa åsikten att Pia Sundhage gjorde en tveksam insats i sitt taktiska upplägg, och i sina byten.

Startelvan har jag kommenterat i de två senaste inläggen. Jag tyckte alltså att Blackstenius borde ha spelat från start. Men det kändes ok att plocka Sofia Jakobsson när LFC-forwarden byttes in. Det kom också föredömligt tidigt. Så långt inga konstigheter.

Men det andra bytet? Att sätta in Pauline Hammarlund kändes självklart. Men att ta ut Asllani? Hur tänkte Sundhage där? I mina ögon var Asllani en av matchens allra bästa spelare. Hennes kreativitet och bolltrygghet var otroligt viktig för vårt spel.

För att Sverige skulle lyckas slå Tyskland fanns inte utrymme för misstag. Det blev lite för många, såväl ett par olyckliga på planen som några från ledarsidan.

Men vi fick i alla fall ett silver – och där inte så dåligt. Nu skall jag skriva BT-krönika. Slutorden blir förstås: Grattis Tyskland till ert första OS-guld.

Nu är det dags för Blackstenius

Publicerad den av
1

Det är 0–0 i halvtid i OS-finalen. Och nu har Pia Sundhage testat sina tre favoritforwards i 45 minuter, återigen utan jackpot. Det är dags att kasta in Stina Blackstenius, så att vi får bättre tyngd där uppe.

Hedvig Lindahl, Stina Blackstenius och Jonna Andersson.

Hedvig Lindahl, Stina Blackstenius och Jonna Andersson.

Men visst, de första tio minuterna kändes det som att Sundhage skulle kunna få utdelning på sin chansning. Så långt hade vi bra tryck på tyskorna, det var bland att 3–1 i hörnor och Olivia Schough fick ett bra läge efter fint förarbete av Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin.

Sedan blev det som vanligt med nuvarande forwardstrio, alltså alldeles för få kombinationer och sällan bollinnehav på offensiv planhalva. Mittfältare och backar slog hela tiden avgörande djupledsbollar, vilket gjorde att vi fick alldeles för korta anfall. Tyskorna fick tryck och borde ha gjort mål på något av sina två superlägen. Där kunde Sundhages chansning fällt oss. Men Melanie Leupolz nickade över och Anja Mittag styrde sin retur utanför.

På något sätt är det ändå en positiv, svensk halvlek, spelmässigt sett. Mycket för att Kosovare Asllani är trygg och vårdar bollen på mittfältet. Hon har fått med sig de andra mittfältarna.

Lite oroande är att Hedvig Lindahl har sett darrig ut. Och alltså att vi har fått allt kortare anfall. Men det senare skulle kunna korrigeras genom att sätta in Blackstenius i stället för Schough eller varnade Sofia Jakobsson.

Slutligen lite halvtidsstatistik:
Avslut, totalt: 6–11, mot mål: 1–3.
Hörnor: 6–4.
Bollinnehav: 52–48.

Det sista förvånar. Jag trodde nog ändå att Tyskland hade haft bollen mer än oss.

Rysaren fortsätter – förlängning nästa

Publicerad den av
Svara

Precis som i gruppspelsmötet har jag 6–1 i målchanser till Brasilien efter 90 minuter, men den här gången slutade det 0–0.

Orsaken är förstås att Sverige har ett mycket mer samlat lag, så att målchanserna inte blir lika klara.

Det blir dock jobbigt att orka vinna den här matchen för vårt lag. För i den andra halvleken orkade vi inte få till speciellt många anfall. Nu hade det varit skönt att kunna slänga in en pigg Lotta Schelin…

I stället är det Brasilien som kastar in Cristiane. Notera att Brasilien inte har gjort mål under de tre matcher hon varit borta.

Efter 90 minuter är det 67–33 i bollinnehav, 28–3 i avslut varav 8–2 mot mål och 10–3 i hörnor. Det har med andra ord varit 90 svettiga minuter.

45 bra försvarsminuter – illa med Rolfö

Publicerad den av
Svara

45 minuter av OS-kvartsfinalen är avverkade, och ännu så länge känns det rätt stabilt.

Något anfallsspel har vi inte, men vi ligger ganska bra i defensiven och har inte släppt till speciellt mycket. Jag har räknat till 3–1 i målchanser till USA. Sedan har USA ytterligare en handfull nästanlägen, exempelvis två offsidelägen på slutet av halvleken.

Den svenska offensiven har handlat om fasta situationer. Kosovare Asllani har slagit bra hörnor, och efter den första hade Caroline Seger ett inspel som studsade på ribban.

Vårt allra bästa läge var en kontring två mot en där Lotta Schelin tyvärr inte hade blicken med sig, och inte uppfattade Sofia Jakobsson som var fri i mitten. Synd att det inte var Fridolina Rolfö som kom i det läget, hennes spelsinne är ju överlägset mycket bättre än Schelins.

Tyvärr är inte Rolfö med i matchen längre. Hon tvingades kliva av efter en kvart. Vad det var för skada är inte rapporterat, men jag tyckte att hon landade på sträckt ben. Så min amatördiagnos är att det kan handla om en översträckning i knät.

In istället för Rolfö kom Stina Blackstenius. Det var nog bästa möjliga byte, vi behöver ha tyngd framåt. Blackstenius har fixat några fasta situationer. Men tyvärr har Sverige tappat mycket av anfallsspelet efter Rolfös byte.

Såg en uppgift om att USA hade 72 procents bollinnehav de första 30. Det får de ha, så länge de mest har bollen i egen backlinje.

Minst 45 spännande minuter kvar.

Rubensson vänsterback – Sundhage är rädd för snabba amerikanskor

Publicerad den av
Svara

Strax avspark i Brasilia. Pia Sundhage väljer att starta med Elin Rubensson som vänsterback istället för Magdalena Ericsson.

Det är ett tydligt tecken på att Sundhage är rädd för den snabbhet USA brukar ha på sin högerkant.

I övrigt väljer Sundhage ett mer offensivt balanserat mittfält än jag tycker hon borde ställa upp med. Sundhage har nämligen med såväl Sofia Jakobsson, Lotta Schelin som Kosovare Asllani. Jag sätter alltså Jakobsson och Schelin på mittfältet, för Sverige måste tänka 4-5-1 och stänga centrala ytor om det här skall kunna bli ett mirakel.

Här är startelvan i sin helhet.

Brasilien delade ut tidernas stjärnsmäll

Publicerad den av
15

Brasilien–Sverige 5–1. Nattens värdemätare slutade alltså med svensk rekordförlust. Och här sitter jag och undrar hur jag kunde varit så hoppfull inför det här mästerskapet. I natt kom verkligheten ikapp det här landslaget.

I natt var Brasilien bättre än Sverige på precis allt. Precis allt.

Marta skojade med det svenska lag, som bland annat jag har överskattat rätt rejält. För i dag fanns det inget som talade för svensk medalj. I dag ställer jag mig istället frågan om vi ens går till slutspel. Resultaten i dag gick emot, vilket gör att vi  i högsta grad är i riskzonen att bli sämsta grupptrea.

Matchen mot Kina har jag ända från lottningen känt oro för. Känslan är att Kinas tajta defensiv kommer att passa vårt lag väldigt dåligt. Och med dagens skräcksiffror i ryggen måste vi vinna mot Kina för att undvika tredjeplatsen i gruppen.

VI kan förstås glömma gruppsegern. För grupptvåan väntar sannolikt Kanada i kvartsfinal, medan trean kommer att ställas mot USA – om trean går vidare. För svensk del innebär det alltså att vi måste vinna mot Kina för att undvika USA. Vi har fördelen av att vår grupp avslutas efter de båda andra, vilket gör att vi vid avspark kommer att veta vad som krävs för att avancera som en av de två bästa treorna. Men kryss mot Kina leder troligen till slutspel – och till match mot USA.

Fast det där får vi ta mer om senare. Nu tillbaka till dagens överkörning.

Det hade nästan på dagen gått åtta år sedan Sveriges senaste förlust i en gruppspelsmatch i ett stort mästerskap. Efter 18 förlustfria matcher i rad spräckte Brasilien vår svit med råge.

Inför avspark valde Pia Sundhage att göra två byten i startelvan. Utöver det framtvingade bytet där skadade Jessica Samuelsson lämnade plats för Elin Rubensson gjordes även ett skifte på mittbacksplats. Där klev Emma Berglund in för Linda Sembrant, sannolikt med avsikt att möta Brasiliens snabbhet.

Det skulle visa sig att det bytet inte föll väl ut. Berglund var nämligen väldigt olycklig i matchen. De första tio minuterna var det väldigt virrigt i det svenska laget. Så långt hade man knappt slagit en passning till rätt adress. Å andra sidan hade inte Brasilien haft några målchanser heller.

I elfte minuten skulle Sverige ha tagit ledningen. Fridolina Rolfö serverade Kosovare Asllani öppet läge från ett par meter. Men Asllanis avslut var alldeles för mesigt. Det höll alldeles för dålig kvalitet.

När Brasilien fick sina chanser hade de däremot grym kvalitet. Efter 20 minuter började man ändå känna att Sverige var med i matchen och hade hyfsad kontroll i defensiven. Då ställde Berglund och Hedvig Lindahl till det – de bjöd Brasilien och Beatriz på ett ledningsmål.

Personligen tycker jag att Berglund måste rensa bort den bollen, och således är den största boven i dramat. Men Lindahl är inte oskyldig, hon är för passiv.

https://twitter.com/WoSoComps/status/762106194806894592

Knappt fyra minuter senare kom 2–0-målet. Återigen var Berglund olycklig. Om inte hon touchat bollen skulle inte Cristiane:s styrning gått i mål.

Mellan målen hade Sverige ett kanonläge, men en offsidestående Lotta Schelin tog bollen framför en framstormande Rolfö.

https://twitter.com/WomensSoccerUtd/status/762099727890612224

Även i nästa svenska läge var kvaliteten för dålig. Rolfö spelade loss Sofia Jakobsson till höger, men Jakobssons försök till inspel var för hårt och för dåligt riktat. Jag tycker nog att hon borde ha gått på eget avslut där.

I slutminuterna fick Cristiane straff efter en kollision med Magdalena Ericsson. Domslutet kändes billigt, men jag har inte sett någon riktigt bra repris på situationen, så det kan ha varit ett korrekt domslut. Straffen från Marta var det däremot inget fel på.

In i pausvilan hade Brasilien 3–0 i mål, 4–1 i målchanser och 3–0 i hörnor. Hemmalaget visade alltså en grym effektivitet och kvalitet när chanserna dök upp.

I halvtid valde Sundhage att byta ut Ericsson och sätta in Jonna Andersson, som skötte sig helt ok. Den andra halvleken var länge rätt avslagen. Brasilien låg rätt i positionerna och kontrollerade spelet helt. De drabbades av en tung jobspost när Cristiane tvingades kliva av med en trolig muskelbristning.

Den första heta målchansen i halvleken dröjde till den 80:e minuten – då gjorde Marta 4–0:

https://twitter.com/WomensSoccerUtd/status/762118119896838144

Det blev ytterligare två målchanser i matchen, en åt vardera håll. Båda blev mål, först 5–0 genom Beatriz, sedan 5–1 genom Lotta Schelin. Bra att Schelin fick göra mål, men tyvärr håller hon inte den önskade klassen i den här turneringen heller. Det händer alldeles för lite kring henne.

I dag var Fridolina Rolfö den klart bästa svenska spelaren, vårt enda riktiga offensiva hot. Som tack för det byttes hon ut efter drygt 60 minuter. Det bytet förstod jag väldigt lite av.

Jag har kollat statistiken och vad jag kan hitta har Sverige aldrig tidigare släppt in fem mål i en landskamp. Aldrig tidigare. Vi har förlorat med 4–0 i sex olika träningsmatcher, tre mot Norge och en vardera mot Kina, Tyskland och England. Men vi hade aldrig förlorat med fyra mål i en tävlingsmatch, och aldrig tidigare med 5–1. Det var alltså en historisk överkörning.

Det om raset i Rio.

Utöver Brasilien har även USA och Kanada säkrat sina platser i kvartsfinal genom segrar. Här är en genomgång av övriga matcher i omgången:

Kanada–Zimbabwe 3–1

Inför fina 30 295 åskådare var det 3–0 och avgjort i halvtid. Kanada imponerade i första halvleken, efter paus spelade de mer eller mindre av matchen. Man såg även till att Kadeisha Buchanan fick sin andra varning och blir avstängd mot Tyskland.

Jag kollade förresten lite extra på uppskrivna Buchanan, och kan inte säga att jag blev speciellt imponerad. Hon ställdes inte på märkvärdigt svåra prov, men kändes ändå lätt otajmad. Men hon har kanske ett par växlar till att lägga in när det blir riktigt allvar. En situation där hon kom snett var den där Zimbabwe fick sitt tröstmål.

https://twitter.com/WSUasa/status/762012444554387458

Janine Beckie blev tvåmålsskytt, har totalt tre och visar att hon vill vara med och slåss i toppen av skytteligan.

https://twitter.com/WSUasa/status/761995504699969536

Christine Sinclair gjorde ett mål (straff) och står på totalt två.

Zimbabwe står på noll poäng och målskillnaden 2–9 efter två omgångar. Håller de förlustsiffrorna mot Australien under fem måls marginal slipper man sistaplatsen i OS maratontabell – vilket måste vara lagets huvudmål nu. Grekland innehar den jumboplatsen med noll poäng och 0–11 i målskillnad.

USA–Frankrike 1–0

Matchkvaliteten motsvarade tyvärr inte mina högt ställda förväntningar. Som väntat var Frankrike det lag med bäst spel, men det var USA som hittade ett sätt att vinna. Och föga oväntat var det Carli Lloyd som gjorde målet. Hon har en makalös förmåga att dyka upp på rätt ställe i rätt ögonblick.

Målet kom i den andra halvleken, under en bra amerikansk period. Före paus var Frankrike det klart bättre laget. USA hade mycket boll, men hade märkbart svårt att komma till målchanser. Det är så otroligt tydligt att man inte har hittat hur man skall fylla luckan efter Lauren Holiday i uppspelsfasen. När varken Mallory Pugh eller Lindsey Horan heller fanns i startelvan var passningskvaliteten från mittfältet helt enkelt inte tillräckligt kreativ för att skaka lag ett lag som Frankrike.

Trots det vann alltså USA till slut. Man får tacka en formstark Tobin Heath och ineffektiva fransyskor för det. Frankrike hade rätt många lägen, men det var inte många avslut som gick inom ramen. I det franska laget reagerade jag över att Eugenie Le Sommer fick sitta på bänken hela matchen. Jag tyckte allt att hon såg riktigt pigg ut i premiären. Men hon har kanske någon skadekänning.

Slutligen flaggade jag inför matchen för matchen i matchen, den mellan världens två bästa mittbackspar. Men tyvärr vilade USA Julie Johnston som en säkerhetsåtgärd, vilket gjorde att vi inte fick den kamp jag hade tänkt mig. Men det är nästan alltid en njutning att kolla in Wendie Renard och Becky Sauerbrunn, och de gjorde mig inte besviken i dag heller.

Däremot hade Johnstons ersättare, Whitney Engen, det lite tufft i den första halvleken. Hon blev bolltittare ett par gånger, vilket gjorde att Marie-Laure Delie kunde löpa in på ytan bakom mittbacken. Engen spelade dock upp sig i den andra halvleken.

Tyskland–Australien 2–2

Tyskland kom undan med blotta förskräckelsen. Jag tippade inför turneringen att Australien skulle besegra Tyskland, något som var väldigt nära. Jag byggde tipset på att The Matildas har flera blixtsnabba forwards, vilka skulle bli väldigt jobbiga att hantera för de långsamma tyska mittbackarna. Inte minst som tyskorna ofta trycker upp sina ytterbackar högt.

Det verkar som att Australiens förbundskapten Alen Stajcic hade tänkt liknande tankar, för han mönstrade snabbast möjliga tremannaanfall; Sam Kerr, Lisa De Vanna och Caitlin Foord. Det funkade bra, och Australien gjorde 1–0 genom Kerr:

https://twitter.com/WoSoWorld/status/762032829513527296

Man gjorde även 2–0 genom Foord. De Vanna:s tunnel på Annike Krahn är inte att leka med. Årets tunnel…

https://twitter.com/WSUasa/status/762045029762363392

Tunneln var så bra att Silvia Neid bytte ut Krahn och satte in Josephine Henning i paus.

Men De Vannas tunnel var inte matchens enda godbit. Sara Däbritz yttersida till 2–1 är inte så dum den heller:

https://twitter.com/WSUasa/status/762045568252276736

Jag såg inte hela den första halvleken. Det jag såg hade dock The Matildas det nästan lika jobbigt i försvarsspelet som tyskorna. Efter paus fick Australien mycket bättre defensiv kontroll, och man hade flera lägen att punktera matchen, bland annat var Foord framme tre–fyra gånger.

I 88:e minuten kom kvitteringen. Och det var Saskia Bartusiak som stod för den. Mittbacken som hade haft det otroligt jobbigt i defensiven kom rätt i offensiven.

https://twitter.com/WSUasa/status/762058248853790720

Resultatet innebär att Tyskland har bra chans till gruppseger. Det mesta talar för att Australien blir trea, och en riktig nitlott för en gruppsegrare. För i dag spelade de den snabba anfallsfotboll som jag såg dem göra i OS-kvalet. Ett otroligt snabbt spel som inget lag går säkert mot.

Det var förresten bra publiksiffror i den här gruppen. Den här matchen sågs av ännu fler än Kanada–Zimbabwe, hela 37 475 personer.

Kina–Sydafrika 2–0

Jag behövde sova någon timme i natt och släppte den här matchen. Jag vet således inte så mycket om den. Jag noterade dock att Sydafrika hade en boll i ribban strax innan Gu Yasha gjorde Kinas ledningsmål. Kolla förresten in den sydafrikanska högerbackens arbete vid målet. Undermåligt.

https://twitter.com/WomensSoccerUtd/status/762061598907334657

https://twitter.com/WomensSoccerUtd/status/762059983810863104

Det här var en dag där det gjordes några riktigt snygga mål. Tan Ruyin:s 2–0 mot Sydafrika var ett av de läckraste:

https://twitter.com/WomensSoccerUtd/status/762074458286940160

Colombia–Nya Zeeland 0–1

Även den här matchen sov jag bort. Nya Zeeland tog den trepoängare som gör att laget har en liten chans att få spela slutspel. Segerskytt var lagets specialla målskytt, Amber Hearn:

https://twitter.com/WSUasa/status/762069851699642368

Skytteligan:
3 mål: Janine Beckie.
2 mål: Melanie Behringer, Sara Däbritz, Cristiane, Marta, Beatriz, Christine Sinclair och Carli Lloyd.

Intervju: Rolfö om forwardsroller

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon samlas landslaget för första gemensamma uppladdningslägret inför OS. Ju mer jag tänker på det, desto mer spännande blir det.

På förhand känns ju nämligen det här mästerskapet mer öppet än något annat internationellt mästerskap på mycket länge. Samtidigt som de sämre rankade lagen blir allt bättre på att försvara sig har topplagen problem med sina lagbyggen. I nuläget är det liksom inget lag som uppträder som ett mästarlag.

USA är regerande mästare i både OS och VM och kommer förstås till Brasilien som självklara guldfavoriter. Fast i nuläget är inte deras lag i balans, i nuläget saknar de en speluppläggare. Tyskland har inte heller ordning på sitt lag, och känns inte som någon vinnare. Nya bloggen hattrick hade en djupare analys av det tyska laget i dag – den texten rekommenderas.

Inför det här OS:et finns det liksom inget lag som känns oslagbart. Med tanke på hur det svenska laget sett ut de senaste åren är det rimliga tipset att vi går till kvartsfinal, och att det roliga tar slut där.

Men det var alltså länge sedan det kändes så öppet. Vårt lag kan åka ut direkt i gruppspelet, men håll i er nu – det kan faktiskt också gå hela vägen. Sverige har ju faktiskt en utmärkt lottning. Det är inte omöjligt att vinna gruppen, och då ställs vi mot en grupptrea i kvartsfinal, sannolikt Kanada, Nya Zeeland eller Colombia. I en sådan match är Sverige favoriter. Och är man väl framme i semifinal kan allt hända.

Skulle vi bli tvåa i gruppen väntar tvåan i gruppen med Tyskland, Australien och Kanada. Inte heller det känns omöjligt. Går vi däremot vidare som grupptrea väntar troligen USA, vilket alltså inte är omöjligt, men ändå väldigt, väldigt svårt. Vårt lag bör alltså bli sämst tvåa om medaljhoppet skall kännas rimligt.

Ta nu inte det här som att jag utmålar vårt lag som guldfavoriter. Det går ju liksom inte efter vad man sett det prestera det senaste året. Men jag säger att det lär dröja innan alla stora nationer hamnar i sådana här svackor samtidigt igen.

Och med spelmässig jackpot, alltså om alla bitar faller på plats, då är Sverige ett lag som kan vinna mot vilket motstånd som helst.

Försvarsspelet har känts bra efter VM. Det gäller att Pia Sundhage även får ordning på anfallsspelet. Där tycker jag som bekant inte att Sundhage har hittat rätt forwardsuppställning. Jag tycker ju exempelvis att vårt anfallsspel blir bättre när Fridolina Rolfö är på planen, än med den trio som Sundhage brukar föredra.

Just Rolfö träffade jag för övrigt förra helgen, efter den damallsvenska matchen Linköping–Piteå. Vi tog ett litet snack om forwardsroller, ett snack som jag personligen tyckte var rätt intressant. Hoppas ni också tycker det.

Jag började att ta upp att både LFC och landslaget spelar med tre forwards, men att spelarnas olika roller ändå känns väldigt annorlunda.

”Ja, det är faktiskt väldigt stor skillnad. Här i LFC pratar vi mycket om att forwards skall ligga nära varandra. Vi har två centrala forwards och en som är droppande, eller så har vi till och med fyra forwards som är centrala. I landslaget ligger vi lite längre ifrån varandra. Vi vill ha breda ytterforwards, vilket gör att vi inte får samma samarbete och inte har samma kombinationsspel. I landslaget har vi en annan speed och kan komma upp på kanterna och få en-mot-en-situationer. Det är två helt olika spel.”

Hur funkar det att gå från det ena till det andra?

”Det är väldigt olika, men man får ställa om. När jag och Stina (Blackstenius) kom tillbaka hit en gång hamnade vi helt fel, eftersom vi fortfarande var inne i landslagstänket.”

När du spelar på kanten i landslaget söker du dig ofta lite längre in än vad de andra forwardsen gör. Är det något du blivit tillsagd?

”Nej, absolut inte. Det är mer min spelstil, att jag har mer en targetroll mer än att vara en djupledshotande forward. När jag hamnar i den centrala forwardspositionen i landslaget blir det mer targetspel, och det är där jag vill vara. När jag gör det andra är det utanför min comfort zone.”

Så du vill spela som bollmottagare?

”Absolut, det är där jag trivs bäst. Sedan vill jag blanda, jag vill ju inte vara lättläst. Men min huvudroll blir ju target, att vara en spelpunkt.”

I Jitex spelade du mycket mittfältare, både centralt och på kanten. Men det är alltså toppforward och target som är din favorit, eller?

”Jo, men… Jag tycker väl framför allt att här i Linköping ligger jag lite nedanför forwards, det blir mer en framspelningsroll. Men det handlar även om att hitta avslut och sticka in bollar – den rollen älskar jag. Men den blir det ju inte riktigt i landslaget, där spelar vi ju helt annorlunda. Där blir det mer mittfältarna som får rollen bakom forwards. Så den rollen jag har här – den tycker jag bäst om.”

Så egentligen skulle du vara den offensiva av de tre innermittfältarna i landslaget för att komma närmast den rollen du vill ha?

”Ja, det hade väl kunnat gå. Fast i försvarsspelet ligger jag ju inte så lågt här. När jag försvarar i det här laget trycker jag upp. Jag hade nog klarat mittfältsrollen i landslaget också, men det är ingenting Pia har funderat på och inget jag tar upp, utan jag trivs bra om jag får spela på fotbollsplanen. Så får vi se hur långt det räcker.”

Hur mycket speltid tror du att du kommer att få?

”Jättesvårt att säga. Jag är ju med för att jag vill visa att jag vill ha en startplats i det där landslaget. Det är helt upp till mig och prestera. Vi har pre-camp och matchen mot Japan och där hoppas jag att jag kan visa upp mig och visa hur bra fotboll jag spelar och så hoppas jag att jag får chansen.”

Du gjorde ju bra reklam för dig själv i Moldavienmatchen.

”Ja, jag var nöjd med matchen. Nu är det ju lite svagare motstånd, men absolut – visst visade jag att jag vill vara där. Det är viktigt att vara på rätt plats.”

Med tanke på hur energikrävande forwardsrollerna är i landslaget och att det är match var tredje dag i OS borde det finnas rätt bra chans att ni kommer att rulla rätt hårt.

”Ja, det vet jag att Pia nämnde när vi varit på läger, att det kommer att krävas en bra fysik för att klara av alla matcher. Och att det kommer att bli mycket byten på forwards. Det är ju både roligt och krävande – en utmaning.”

Cadamuro – ny fransk storstjärna

Publicerad den av
Svara

Nyss tog matchen Frankrike–Kina slut. Det blev hela 3–0 till fransyskorna efter att de fått de två första målen till skänks av Kinas målvakt Zhao Lina.

Personligen blev matchen en missräkning. Jag hade strul med att hitta en bra stream under hela den första halvleken, och såg egentligen inget av den. Olyckligt, eftersom det var där Frankrike kopplade greppet genom att göra två mål och ha ett stolpskott.

Den andra halvleken såg jag däremot koncentrerat. Spelmässigt var den rätt tråkig, fransyskorna hade defensiv kontroll och verkade inte speciellt intresserade av att anfalla. Trots att deras anfall var lätträknade så lyckades de alltså utöka siffrorna.

Kina var inte alls lika bra som när jag såg dem senast. De försökte få till ett anfallsspel, men kändes aldrig speciellt farliga. De få gånger de kom fram till straffområdet avväpnades kinesiskorna av det franska mittförsvaret med Griedge Mbock Bathy och Wendie Renard. Jag tycker nog att de har vuxit ut till att bli världens bästa mittbackspar, alltså även bättre än det amerikanska.

Det var svårt att dra några mer långtgående slutsatser kring Kinas lag. Men det darriga målvaktsspelet och bristen på offensiv spets gör ju trots allt att min bild av Kina inte längre är lika positiv som den var efter Asiens OS-kval.

https://twitter.com/WSUasa/status/754400277378236417

Målen gjordes av Kaddiatou Diani, Renard (länken ovan) och så fastställde inhopparen Claire Lavogez slutresultatet på straff. Mest anmärkningsvärt var att Frankrike hade en helt ny spelare i startelvan, Louisa Cadamuro. Det är Louisa Necib som har gift sig, och kommer att spela med ett nytt namn på tröjan under karriärens sista turnering.

Här är kvällens laguppställningar:

Frankrikes lag, 4–2–3–1: Sarah Bouhaddi (Meline Gerard, 46) – Jessica Houara d’Hommeaux (Sabrina Delannoy, 77), Mbock Bathy, Renard, Amel Majri (Sakina Karchaoui, 78) – Amandine Henry, Elise Bussaglia (Kheira Hamraoui, 61) – Diani, Camille Abily (Lavogez, 61), Cadamuro – Eugenie Le Sommer (Marie-Laure Delie, 61).

Kinas lag 4–4–1–1: Zhao Lina – Liu Shanshan (Gao Chen, 71), Zhao Rong, Li Dongna, Wu Haiyan – Yang Li, Tan Ruyin (Li Ying, 54), Peng Fengyue, Wang Shuang (Wang Shanshan, 62) – Zhang Rui (Yang Man, 71) – Gu Yasha (Ma Xianxu, 46).

Djurgården förstörde Schelins debutfest

Publicerad den av
13

Rosengård–Djurgården 2–2. Det är ett resultat som sannolikt framkallar jubel i Östergötland. För även om Rosengård går till OS-vila i serieledning, lämnade Malmölaget i dag över initiativet i damallsvenskan till Linköping.

Inför hösten är det numera alltfler saker som talar för att guldet skall gå till LFC. Några av de sakerna är att Rosengårds OS-spelare inte kommer att få någon semester, samt att LFC har höstens seriefinal på hemmaplan. Ytterligare en sak som talar för LFC är att man har kvar sin trupp oförändrad i höst, medan Rosengård sannolikt kommer att behöva bygga om laget lite.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

Tillbaka till dagens match. De första 20 minuterna var jag mycket imponerad av Rosengård, som hade ett snabbt och bra passningsspel och som bet sig fast kring Djurgårdens straffområde. Även om inte bortamålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir behövde göra några räddningar under den perioden hade man en boll i ribban, och man satt bara och väntade på att spelövertaget även skulle ge utdelning i form av mål.

Men i 20:e minuten inträffade något som förändrade matchbilden totalt – en skada på Natasa Andonova. Och innan Rosengård hann få in någon ersättare lyckades dessutom Djurgården göra mål. Mia Jalkerud slog till på Katrin Schmidt:s fina inspel. Målet gjorde att ersättaren Lotta Schelin gick miste om de riktigt stora ovationer som hon sannolikt fått från de 1 805 åskådarna om hon bytts in vid en annan tidpunkt.

Natasa Andonova

Natasa Andonova

Utan både Andonova och Sara Björk Gunnarsdottir visade det sig att Rosengård saknade nödvändig kreativitet och fantasi för att riktigt pressa Djurgården. Tvärtom imponerade gästerna enormt. Laget spelade ett disciplinerat 4–5–1, och lät sig inte stressas av sina mer namnkunniga motståndare.

Schmidt var lysande på det centrala mittfältet. Jalkerud är bättre än jag trodde inför seriestart. Offensivt har jag även imponerats av Johanna Rytting Kaneryd under våren. Defensivt är målvakt Gunnarsdottir nämnd, men även nederländska mittbacken Michaela van den Bulk har gjort en stark vår. Djurgården är verkligen vårens överraskningslag – och det är bara att erkänna att jag var helt snett ute när jag tippade dem på sista plats.

Riktigt imponerande i dag att omgående återta ledningen efter Rosengårds kvittering. Faktum är att jag tyckte att Djurgården totalt sett var så bra att det borde ha vunnit dagens match. Jag tyckte att det kändes som att de hade bra kontroll på slutet.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Men i minut 90 slog hon då till – Lotta Schelin. Hon var på rätt ställe i straffområdet och tryckte in kvitteringen.

Någon undrar säkert hur Schelin skötte sig i övrigt. För hennes skull nöjer jag mig med att konstatera att det naturligtvis var otroligt skönt för henne, och för landslaget, att hon fick göra ett viktigt mål. Det borde ge henne lite självförtroende att ta med sig till Rio.

Skönt också att Emilia Appelqvist återigen gjorde mål. Ju fler OS-spelare som har gott självförtroende med sig till Rio, desto bättre.

Ella Masar McLeod

Ella Masar McLeod

Innan jag släpper dagens match bara några ord om Ella Masar McLeod:s 1–1-kvittering. Det var verkligen ett mål av högsta klass. När klippet med höjdpunkter kommer om en stund, kolla då in amerikanskans löpning. Kolla hur hon rör sig åt vänster och lurar med sig en Djurgårdsback. Där öppnar hon en yta att själv springa in i, och åt Lina Nilsson att passa in i.

Även om Nilssons passning är precis är det Masar McLeods tajming och avledande löpning som jag går igång på. Fotbollsgodis.

I och med att den här matchen är spelad är det alltså uppehåll i damallsvenskan och fokus för den här bloggen blir från och med nu närmast 100-procentigt riktat mot landslaget och mot OS.

Men innan jag sätter punkt för det här inlägget tänkte jag ta ut mitt damallsvenska allstarlag för de omgångar som spelats hittills.

Startelvan kändes faktiskt ganska solklar. Däremot var det tuffare konkurrens om de sju platserna på bänken. Där hade jag gärna även tryckt in Andonova och Vittsjös Sandra Adolfsson och kanske någon spelare till.

Laget är uppställt enligt 4–2–3–1: Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) – Lina Nilsson (Rosengård), Faith Ikidi (Piteå), Magdalena Ericsson (Linköping), Jonna Andersson (Linköping) – Sara Björk Gunnarsdottir (Rosengård), Katrin Schmidt (Djurgården) – Ella Masar McLeod (Rosengård), Pernille Harder (Linköping), Marta Vieira da Silva (Rosengård) – Stina Blackstenius (Linköping).

Ersättare: Jennifer Falk (Göteborg), Michaela van den Bulk (Djurgården), Glodis Perla Viggosdottir (Eskilstuna), Rita Chikwelu (Umeå), Mia Jalkerud (Djurgården), Mimmi Larsson (Eskilstuna) och Tabitha Chawinga (Kvarnsveden).

Det var mitt damallsvenska vårlag. Hur tycker ni att vårens lag borde ha formerats? Kom gärna med synpunkter, eller ännu bättre, genom att presentera era egna elvor.

WSL flyttar – och stark brasiliansk trupp

Publicerad den av
4

Gårdagens stora internationella damfotbollsnyhet var att engelska WSL lägger om säsongen redan till nästa år.

Man skall börja spela höst/vår, vilket gör att nästa vårsäsong blir ett slags träningsserie.

På sociala medier har jag nästan bara positiva kommentarer från spelare och klubbar kring beslutet. Fast personligen undrar jag om det verkligen är så smart av ligaledningen.

Den stora fördelen med att spela höst/vår är naturligtvis att de lag som eventuellt går vidare till kvartsfinalerna i Champions League är inne i säsong när turneringen avgörs. Det finns även fördelar kring landslaget och kring synkning med säsongen för övrig engelsk damfotboll.

Ändå tycker jag att nackdelarna överväger. En är att matcherna kommer att spelas på mycket sämre underlag, vilket kommer att sänka kvaliteten på spelet. Den största nackdelen är ändå konkurrensen.

Med rätt marknadsföring ligger WSL klockrent under sommaren. Då ligger herrfotbollen nere, vilket gör att konkurrensen om publik och mediautrymme inte är lika mördande som under vintern.
Det finns ju en anledning till varför exempelvis WNBA – basketdamernas proffsliga i USA – spelas på sommaren, och inte parallellt med herrarnas NBA. Hade WNBA spelats på vintern skulle matcherna närmast ha gått helt obemärkta förbi. Nu har de ingen större konkurrens vilket gör att de visas på sportbarer över hela Nordamerika.

Nu väljer alltså WSL att konkurrera fullt ut med de hyperpopulära engelska herrfotbollsligorna. Är det verkligen genomtänkt?

Mer ingående funderingar kring plus och minus kring ligaflytten finns i den här utmärkta texten.

Till OS. I går kväll presenterade Brasilien sin trupp. Det är en trupp som känns vassare än det lag som åkte ut mot Australien i åttondelsfinal i fjolårets VM-turnering.

Offensivt är Debinha tillbaka – hon missade ju VM till följd av den korsbandsskada hon drog på sig mot Sverige i Algarve cup förra året. Defensivt har laget stärkts av rutinerade duon Bruna Benitez och Erika.

Marta

Marta

Även om Brasilien har tappat i kvalitet de senaste åren känns det här som ett tänkbart medaljlag i OS. Marta och hennes lagkamrater har ju fördelen av att spela inför hemmapublik och i förhållanden man känner till bäst av alla.

Intressant är att Brasilien inleder med matcher mot Kina och Sverige – två lag med goda defensiva kvaliteter. Det skall bli väldigt spännande att se hur Brasilien hanterar de båda matcherna.

Här är Brasiliens trupp i sin helhet:

Målvakter: Barbara och Aline (har båda haft landslaget som klubbadress senaste året).

Mittbackar: Monica (Orlando Pride, USA), Rafaelle (Changchun Club, Kina), Bruna Benitez (Avaldsnes, Norge) och Erika (PSG, Frankrike).

Kantspelare: Fabiana (Dalian Quanjin, Kina), Poliana (Houston Dash, USA) och Tamires (Fortuna Hjörring, Danmark).

Thaisa Moreno

Thaisa Moreno

Mittfältare: Formiga och Thaisa (landslaget), Andressinha (Houston Dash, USA), Marta (FC Rosengård, Sverige).

Forwards: Debinha (Dalian Quanjin, Kina), Cristiane (PSG, Frankrike), Andressa Alves (Barcelona, Spanien), Bia Zaneratto (Steel Red Angels, Sydkorea) och Raquel (Changchun Club, Kina).

Reserver: Luciana (målvakt, landslaget), Camila (landslaget), Darlene (Dalian Quanjin, Kina) och Thais Guedes (Steel Red Angels, Sydkorea).