I morgon, direktsänt i TV4 med start 16.55, presenterar Pia Sundhage Sveriges VM-trupp.

Den 6 juni ifjol tog jag ut min trupp. En del har förstås hänt sedan dess, men det hade inte blivit någon katastrof om Sundhage skulle välja att ta med min trupp från i fjol. Nu kommer hon förstås inte att göra det och på ett par positioner blir faktiskt morgondagens uttagning mer intressant än jag tänkt mig. Det handlar i första hand om målvaktssidan och om det centrala mittfältet.

Jag har förstått att skadeläget gör att Sundhage i morgon tar ut 25 spelare, som alla skall åka med till Kanada. Två av dem är dock ”bara” med som reserver.

Så här tippar jag att truppen kommer att formeras:

Sofia Lundgren

Målvakter:
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Sofia Lundgren

Mina synpunkter: Lindahl är etta. Jag har varit tveksam till Söberg, men hennes insatser i Algarve cup gör att jag placerar henne före Lundgren som tvåa. Jag tror att Sundhage satsar på rutin som tredjemålvakt, även om hon nyligen har berömt Zecira Musovic.

Personligen tycker jag att man skall ha ett framtidsnamn som trea. I fjol hade jag Jennifer Falk på den positionen. Det har jag inte längre, utan jag tycker att Rosengårdsmålvakten är den som skall med till Kanada. Den uttagningen har svensk damfotboll mest nytta av framöver, dessutom är Musovic kvalificerad – jag hade inte varit rädd att byta in junioren om det hade behövts.

Sundhage har använt sig av Hilda Carlén som trea under våren. Jag tror dock inte att Pitemålvakten får åka med till VM.

Amanda Ilestedt

Backar:
* Elin Rubensson
* Lina Nilsson
* Jessica Samuelsson
* Sara Thunebro
* Nilla Fischer
* Emma Berglund
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
Reserv: Amanda Ilestedt

Mina synpunkter: Sju av de åtta ordinarie backarna finns även med på min lista. Jag hade dock inte tagit med Thunebro till VM. Där hade jag lämnat plats för någon yngre förmåga, som Magdalena Ericsson. Jag har ärligt talat inte sett Ericsson så mycket i år, men tycker att hon är en intressant vinnartyp.

Eftersom flera backar har haft skadeproblem tror jag att Sundhage väljer att med en nionde back, en roll som känns skräddarsydd för Ilestedt.

Emilia Appelqvist

Mittfältare:
* Caroline Seger
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Malin Diaz
* Olivia Schough
* Marija Banusic
* Emilia Appelqvist
Reserv: Antonia Göransson

Mina synpunkter: Här är det lite lurigt – och faktiskt väldigt tunt. Sverige har under en längre period saknat de stenhårt arbetande mittfältare som genom sitt arbete stoppar motståndarkontringar och dessutom startar egna kontringar.

Med skadan på Hanna Folkesson och frågetecken för Lisa Dahlkvist bristen på spelare i den positionen blivit ännu mer påtaglig. Sundhage har numera många duktiga offensiva mittfältare, men få defensiva.
Här vet vi inte hur Sundhage tänker i uttagningen, men Appelqvist har varit första reserv i vinter. Det känns även lätt osäkert huruvida Sundhage håller Banusic eller Göransson högst – det har varierat lite under våren.

Personligen tycker jag att det är självklart att chansa med Dahlkvist till varje pris. Däremot hade jag inte tagit med Schough och Appelqvist i min trupp. De platserna hade faktiskt gått till Göransson och Josefin Johansson, dessutom hade jag satt in Petra Larsson som ordinarie i truppen, och flyttat Banusic till reservplatsen.

Det gör lite ont att inte få plats med fler talanger här, men de tyvärr får stå tillbaka i jakten på bollvinnare.

Fridolina Rolfö

Forwards:
* Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Sofia Jakobsson
* Jenny Hjohlman
* Fridolina Rolfö

Mina synpunkter: Här är frågan om Rolfö blir uttagen, med tanke på alla hennes skador. Men jag tror det – och jag tycker att det är rätt. Jag hade nämligen tagit med samma kvintett. Här hade man ju hoppet om att Lina Hurtig och Stina Blackstenius skulle ta de kliv som krävs för en VM-plats, men tyvärr har de en bit kvar. Däremot tycker jag faktiskt att Mallbackens Mimmi Larsson börjar knacka på dörren. För mig är hon den som ligger närmast en plats.

För övrigt läste jag nyligen att damfotboll.com hade en artikel om den damallsvenska skytteligan, där man drog slutsatsen att ”konkurrensen om de offensiva platserna i VM-truppen som presenteras på måndag är inte särskilt vass.”

Det är väl ändå en högst tveksam slutsats? Tvärtom är ju konkurrensen om forwardsplatserna extremt hård. Vi har tre av den franska ligans allra bästa forwards – och en av dem kommer att tvingas kliva snett bakåt, ut på en kant.

Faktum är ju att just att vår forwardsbesättning är VM-truppens starkaste. Att de bästa inte spelar i damallsvenskan utan utomlands påverkar ju faktiskt inte landslaget.

Bayern München är bäst i Tyskland på fotboll – både för herrar och damer.

Dagens seger mot Essen, samtidigt som Frankfurt och Wolfsburg spelade 1–1, innebär att Bayern vinner guldet för första gången sedan 1976. Resultaten innebär också att Wolfsburg förlorar mästartiteln men åtminstone har klart med spel i höstens Champions League. Martina Müller avslutade sin tävlingskarriär genom att göra målet som betydde andraplats för de Wölfinnen.

Frankfurt blir trea, men har kvar chansen att få spela Champions League till hösten. Vinner man mot PSG i årets final får nämligen Tyskland tre lag i höstens turnering.

I botten vann SC Sand mot Leverkusen vilket innebär att Sand hänger kvar. För klassiska storlaget Duisburg räckte det inte med 4–0-seger mot jumbon Herford – Inka Grings lag flyttas ner i andraligan ihop med Herford. Klart är att FC Köln tar en av platserna, den andra slåss fortfarande flera lag om.

När det gäller de tyska mästarinnorna från München har de imponerat stort under hela säsongen. Laget är helt utan förlust i ligaspelet – årets enda nederlag kom precis innan jul, borta i cupen mot Frankfurt.

München har under de senaste åren värvat ihop ett mycket starkt, ungt lag. Där finns redan framtidsspelare födda på 1990-talet som Melanie Leupolz, Lena Lotzen, Vivianne Miedema, Dagny Brynjarsdottir, Leonie Maier och Laura Feiersinger. Till hösten ansluter även Lisa Evans och Sara Däbritz.

Känslan är att Bayern har goda möjligheter att ta över platsen högst upp på Europatronen inom en ganska snar framtid. Har man vunnit Frauen-Bundesliga är man ju inte långt därifrån.

Melanie Leupolz och Vivianne Miedema har fört Bayern München till 2–0 hemma mot Essen efter 45 minuter. När dessutom Veronica Boquete gjort matchens enda mål i Frankfurt – efter att Wolfsburgbacken Noelle Maritz ramlat och tappat bollen – är Bayern uppe i tabelltopp med en halvlek kvar av säsongen.

Bayern vann tyska mästerskapet 1976 – och kan alltså vara på gång att göra det igen 39 år senare. Skulle Bayern hålla undan är det första gången laget vinner både herrarnas och damernas Bundesliga samma år.

För Wolfsburg är läget just nu bittert. Laget ligger på tredje plats i tabellen och måste kvittera för att få spela i Champions League till hösten. För Frankfurt finns ju en extrachans genom seger i årets upplaga.

För Wolfsburg innebär ju för övrigt en kvittering att man kvalar in till Champions League. Och skulle man vända går man högst upp i tabelltopp. 45 spännande minuter återstår. Så här är läget i paus:

1) Bayern München    56– 7    56
2) Frankfurt                74–18    55
3) Wolfsburg              66–  4    54

När jag skriver det här har klockan just slagit över till söndag. Det var således i går som Lotta Schelin säkrade segern i franska skytteligan och det är i dag 14.00 som det stora avgörandet sker i tyska Frauen-Bundesliga.

Om vi börjar i Frankrike avslutade Schelin sitt fantastiska mål-år med ytterligare två fullträffar mot Guingamp. Lyon vann med 3–0 och Eugenie Le Sommer var sista målskytt.

Därmed vinner Schelin skytteligan på 34 mål, fem före Le Sommer och åtta före Ada Hegerberg. Sofia Jakobsson satte tre mål och Linda Sembrant ett när Montpellier avslutade serien med en 9–0-seger över Issy. Målen förde upp Jakobsson på 16 mål och en slutlig fjärdeplats i skytteligan.

Montpellier slutade också just fyra i tabellen, en poäng bakom trean Juvisy, men två före femman Guingamp. Noterbart i botten var att Metz avslutade med att slå Albi med hela 7–0. Trots det åker Metz ur, medan Albi hänger kvar. Nedflyttade blir även Issy och Arras.

I förra veckan presenterade Eurosport sina sex kandidater till bästa spelare i D1 Feminine. Där var Jakobsson med, men inte Schelin. När franska spelarföreningen nominerade sina tre kandidater till ligans bästa spelare fick däremot Schelin plats. Hon ställs där mot Le Sommer och Shirley Cruz.

PSG:s bidrag är alltså en central mittfältare, med goda defensiva egenskaper. Att PSG inte har någon spelare som vräker in mål i den omfattning som Lyons stjärntrio Schelin, Le Sommer och Hegerberg gör är sannolikt ett huvudskäl till den anmärkningsvärda nyheten om att PSG köper loss Anja Mittag från Rosengård i sommar.

Kosovare Asllani spelade inte när PSG vann med 3–0 borta mot Arras. I den matchen gjorde Marie-Laure Delie ett av målen, vilket gör att hon blir främsta målskytt i Parislaget den här säsongen med 14 mål – ett fler än Asllani.

Det om Frankrike. Nu till dagens rafflande tyska serieavgörande. Där har Wolfsburg saken i egna händer, men det är även just Nilla Fischer:s lag som kan bli den gigantiska förloraren.

Skulle Wolfsburg förlora och bli trea missar de ju höstens Champions League. För Frankfurt finns det en räddningsplanka i och med att de kan kvala in genom att slå PSG i årets final.

Dagens matcher är alltså Frankfurt–Wolfsburg och Bayern München–Essen. Läget inför avspark är:

1) Wolfsburg              66–  3    54
2) Bayern München    54– 7    53
3) Frankfurt                73–18    52

Noterbart är att Potsdam är enda laget som gjort mål på Wolfsburg hittills i ligan. Wolfsburg måste trots allt räknas som favoriter till att ta guldet för tredje året i rad. Jag tror nämligen att de vinner i Frankfurt – men det är tajt, mitt odds är bara 51–49 i deras favör.

På pappret är Bayern München stora favoriter mot Essen, men det är ingen självklar hemmaseger, speciellt inte med den press som ligger på Münchenlaget. Essen däremot kan spela helt avslappnat.

Båda de avgörande matcherna visas av DFB-tv. Länkar finns här.

Innan det blir några ord om de damallsvenska matcher som spelats de senaste dagarna är det läge att gratulera Stephanie Öhrström till titeln som italiensk mästarinna. Verona vann i sista omgången borta mot Zaccaria och säkrade därmed titeln, en poäng före fjolårsmästarinnorna Brescia. Grattis.

Så då till damallsvenskan. I fredags vann Rosengård mot Umeå med 2–0. Det lilla jag såg av matchen tyckte jag att Umeå såg ut att vara på rätt väg. Kanske att laget ändå är starkt nog att lyfta en bit över nedflyttningsstrecket.

Det känns däremot inte troligt att AIK kommer att klara. Visst blixtrade laget till några gånger mot Kristianstad, men å andra sidan var Solnagänget närmast pinsamt svaga under andra perioder. Siffrorna 0–5 var liksom odiskutabla. Och målskillnaden 0–14 på fem omgångar är inte heller lätt att snacka bort.

Mer diskussion kan man ha om Göteborgs bortaseger i Vittsjö. Den innebär att GFC ändå har lite toppkontakt, men spelet är knappast av toppklass ännu. Vittsjö kunde/borde nog ha fått med sig minst en poäng.
För Örebro börjar tåget att gå. 0–0 mot Hammarby är bra siffror för Stockholmslaget – men inte för Kif. I fjol tappade Örebro 18 poäng på hela säsongen. I år har man redan gjort av med nio under de fem första omgångarna. Det börjar bli lång väg upp till andraplatsen.

Inte minst om Eskilstuna vinner dagens hemmamöte med Piteå, något som känns rätt sannolikt. Eskilstuna håller ännu nollan. Överlever den även den här omgången?

För några timmar sedan blev Nilla Fischer som lagkapten för Wolfsburg första utländska spelare någonsin att lyfta pokalen efter den tyska cupfinalen. Det är således läge att skicka ett stort grattis till en historisk svensk.

Ett effektivt Wolfsburg vann mot Potsdam med klara 3–0. Fischer slog långbollen som ledde till 1–0, men matchens drottning hette utan tvekan Martina Müller. I sin karriärs näst sista tävlingsmatch gjorde forwarden 1–0 och 2–0 på egen hand och sedan spelade hon fram Alexandra Popp till 3–0.

Drygt 19000 åskådare var på plats i Köln för att se matchen. Fantastiskt. Som jämförelse kan nämnas att de 19 matcherna som spelats hittills i damallsvenskan tillsammans har lockat 13007 åskådare.

Potsdam saknade bärande spelare som bland annat Lisa Evans och Pauline Bremer och man saknade även den tyngd och effektivitet som Wolfsburg har. Faktum är att den forna storklubben Potsdam numera saknar väldigt mycket av det som Wolfsburg har.

Faktum är också att ordningen i Damfotbollseuropa har skrivits om på bara ett par års tid. Om Wolfsburg och Bayern München lägger beslag på de två första platserna i Frauen-Bundesliga nästa helg och PSG vinner Champions League veckan efter är förändringen av bilden total.

Jag menar förstås om utvecklingen inom europeisk damfotboll som har gått från dominans av klassiska damfotbollsklubbar som FFC Frankfurt, FFC Turbine Potsdam, FCR 2001 Duisburg och Umeå IK till att nu domineras av klassiska storklubbar inom herrfotbollen – klubbar utan publikstöd för sina damlag och utan tradition men med stora kassakistor.

I Tyskland är det just Wolfsburg och Bayern München som är de herrklubbar som pumpar in pengar i sina damlag och som håller på att konkurrera ut de klassiska damfotbollsklubbarna. Duisburg har redan fått kapitulera av ekonomiska skäl. Frankfurt och Potsdam hänger fortfarande med hyfsat, men tappar ändå mark mot de två stora för varje år.

I Frankrike har herrklubbarna Lyon och PSG gjort att klassiska damfotbollsklubben Juvisy numera bara är distanserad trea. Och utvecklingen att herrarnas storklubbar nere på kontinenten lägger allt mer pengar på sina damlag är förstås väldigt bra för damfotbollens utveckling i stort. För det ger ju fler kvinnor chansen att tjäna spela fotboll som proffs.
Samtidigt gör den att vi i Sverige kommer att få allt svårare att hävda oss i Europaspelet framöver. Våra toppspelare tjänar bättre nere på kontinenten än hemma och flyr vår toppserie. Behåller Rosengård sin trupp kommer de att kunna hota någon säsong till. Men över tid ligger framtiden i penningstarka klubbar som Bayern, PSG och så vidare.

En orsak till att jag tänkt de här tankegångarna är det här uppgivna blogginlägget från en Potsdamsupporter. Det är högst läsvärt och tänkvärt. Han tar sin grund i att Potsdam och Frankfurt är de enda Frauen-Bundesligaklubbarna som har en trogen publik som följer lagen både i hemma- och bortamatcher.

Båda lagen har starka klubbledningar som brinner för damfotbollen och som byggt upp klubbarnas starka verksamhet under tiotals år. Men mot utvecklingen är de chanslösa.

Jaja. Det var en liten fundering om utvecklingen inom europeisk klubbfotboll så här den 1 maj.

Slutligen några ord om dagens damallsvenska match. Precis som tyska cupfinalen avgjordes Örebro–Mallbacken på en straff där förseelsen startade utanför straffområdet, men avslutades innanför. Eftersom det skall dömas straff om någon del av förseelsen sker inne i straffområdet bedömer jag att både Wolfsburgs straff till 2–0 och Örebros till 2–1 var korrekt dömda.

När det gäller Kif Örebro var laget trots 2–1-segern en enda stor besvikelse. Jag ställer högre krav på en klubb som skall spela i Champions League till hösten. Inte minst saknade Närkelaget både kraft och kreativitet på mittfältet. I premiären imponerades jag av Michelle De Jongh. I dag var hon tyvärr väldigt blek, liksom huvuddelen av sina lagkamrater.

Faktum var att jag hittade fler positiva saker hos Mallbacken, det trots att Örebro hade spelövertag mest hela tiden och dominerade bollinnehavet stort. Gästernas mittbackar Frida Broström och Eilish McSorley gjorde exempelvis en kanonmatch. McSorley är en sådan där småful spelare som älskas av sina egna supportrar men hatas av alla andra.

Mimmi Larsson

Framför allt har Mallbacken Mimmi Larsson, en forward som har kapacitet att göra saker på egen hand. Jag tyckte om Larsson redan för två år sedan, men sedan dess har hon gått från lovande till att bli en riktig toppspelare. Det blir spännande att följa henne under säsongen.

Förra omgången var Jennifer Falk och Sarah Bergman hjältinnor när Mallbacken besegrade AIK. I dag var det just de två som förstörde dagen för laget. Falk gjorde ett grovt misstag vid 1–1-målet, ett misstag som tog Örebro in i matchen. Och Bergman drog på sig den vansinnigt onödiga straff som Sanna Talonen elegant förvaltade till 2–1.

I går lade USA upp 23 tv-klipp med sina VM-spelare där de berättar om sin bakgrund. De kallar serien One Nation. One Team. 23 Stories.

Det handlar om cirka två minuter långa klipp där spelarna berättar om hur de hamnat där de gjort och hur de ser på sina roller i VM. Det är dessutom utmärkt marknadsföring av spelarna och laget.

Får vi se något liknande från den svenska truppen?

Det är alltså 23 klipp. Här är några exempel, först klippet med Christen Press där hon pratar om hur viktig hennes flytt till Göteborg har varit för hennes utveckling som fotbollsspelare:

Och här är klippet med Meghan Klingenberg där hon berättar om hur hon fått sin tuffhet:

Här berättar Abby Wambach om vad som drev henne som ung spelare på high school och hur finalförlusten vid VM i Tyskland 2011 har påverkat henne:

Lotta Schelin leder skytteligan i franska D1 Feminine inför de två sista omgångarna på fina 28 mål. Trots det är Lyons svenska superstjärna inte med bland de sex kandidaterna till säsongens bästa spelare i ligan som franska Eurosport tagit ut.

Där finns däremot tre av Schelins lagkamrater i Lyon; dels svenskans konkurrenter om skytteligatiteln Eugenie Le Sommer (27 mål) och Ada Stolsmo Hegerberg (24 mål) samt mittfältaren Amandine Henry. Där finns också PSG-duon Shirley Cruz och Fatmire Alushi – och så finns där en svensk.

Franska Eurosport anser nämligen lite överraskande att det är Sofia Jakobsson som är bästa svenska spelare i D1 Feminine den här säsongen. Personligen har jag av förklarliga skäl inte sett henne så mycket i ligan, men hon har ju sett pigg ut i landslaget under våren och Montpellierspelaren var ju väldigt bra i cupfinalen nyligen.

Sofia Jakobsson

I ligan placerar sig Jakobsson för tillfället på nionde plats i skytteligan med sina tolv mål. Klart är att Montpellier är nöjd med henne, klubben har nyligen förlängt kontraktet att gälla även över nästa säsong.

Det är för övrigt fransk ligaomgång på söndag. Det mest spännande där är hur det skall gå i skytteligan, alltså många mål Lyons forwardstrio kan vräka in mot seriejumbon Arras.

Helgens höjdpunkt är ju annars morgondagens tyska cupfinal, Wolfsburg–Potsdam, med avspark 17.15. Jag håller Wolfsburg som favorit med 80–20 där – även om Potsdam har kunnat lägga full koncentration på cupen medan Wolfsburg fram till i söndags hade tredelat fokus. Cupfinalen skall gå att se på Sportschau, förhoppningsvis är inte sidan geoblockad.

Innan den tyska cupfinalen i morgon drar omgång 4 i damallsvenskan igång med Kif Örebro–Mallbacken, en match där Närkelaget borde få räkna in sin första trepoängare för säsongen.

Hammarby och Linköping avslutade den tredje omgången av damallsvenskan genom att spela 0–0 i dag. Det var den tredje mållösa matchen hittills i serien.

Man skulle kunna tycka att det är oroväckande med tanke på att fem matcher har slutat 1–0 samt att ytterligare fem drabbningar bara har innehållit två mål. Alltså har det blivit två mål eller färre i 13 av 18 matcher så här långt.

Och visst, på ett sätt är det ju tråkigt för publiken att det är målfattigt. Men för svensk damfotbolls utveckling är de allt tajtare försvaren en positiv sak. För när lagen blir bättre på att försvara sig ställer det högre krav på kvalitet och kreativitet i anfallsspelet.

Bara för några år sedan spelade lagen genomgående naivt i defensiven, då räckte det ofta att ha någon snabb spelare i laget som sprang rakt fram för att skapa målchanser.
På några få år har lag efter lag slipat till sin defensiv, vilket gör att det numera krävs smarta forwards för att lyckas i damallsvenskan. Det krävs forwards med förmåga att läsa spelet och backar och mittfältare som har större precision i sitt passningsspel. Det ställs dessutom högre krav på kvalitet och koncentration vid fasta situationer.

Det här är saker som vårt landslag kommer att ha nytta av framöver. För på högsta internationella nivå krävs det också ett smart anfallsspel för att nå framgångar.

Jag har inte haft tid att följa dagens match, men jag såg några höjdpunkter på SVT-sporten. Av de att döma borde Linköping ha vunnit. Men lagets oförmåga att göra mål fortsätter att kosta dem segrar.
För Hammarby är det här en extrapoäng som laget antagligen inte kalkylerat med. Sannolikt en poäng som ger laget rejält med självförtroende inför de två kommande matcherna, där man också ställs mot lag som tippats som topplag inför seriestart.

Det enda lag som öser in mål är Rosengård. De har 13–1 i målskillnad. Deras målvakt Zecira Musovic har alltså bara släppt in ett mål. Hennes stabilitet under våren har fått Pia Sundhage att hinta om att det kan bli tal om en plats i VM-truppen för 18-åringen. Musovic har en egen blogg, där hon tog emot Sundhages uttalande så här.

Apropå landslaget skrev Maja Johansson ett intressant inlägg på Damfotbollsbloggen i dag. Det handlar om landslagets brist på tyngd och är högst läsvärt.