Jag pratade just rekonstruktion av IdrottsAB med Krister Malmsten på förbundets tävlingsavdelning, och han bekräftade det jag skrev i förra inlägget.
Eller. Han valde ju att inte kommentera Tyresöfallet specifikt. Inte med mer än att säga att:
”Just nu vet vi inte mer än att de vänt sig till domstol med en ansökan om rekonstruktion. Det är vad de har meddelat oss. Övriga uppgifter har vi fått in via media.”
Han sa även att han inte var så pigg på att föra hypotetiska resonemang, för han vet hur de kan slås upp i media. Därför pratade vi mest om hur reglerna lyder.
Och han bekräftade att om det blir ackordsförfarande i en rekonstruktion av ett IdrottsAB så spelar det ingen roll att det är just ett IdrottsAB, utan skrivningen från tävlingsbestämmelsernas 1 kap 1 § gäller:
”Vad som föreskrivs om förening äger motsvarande tillämpning på IdrottsAB såvida inte annat anges.”
Min slutsats är att Tyresö alltså skall flyttas ner till elitettan – om det blir ackordsförfarande i rekonstruktionen. I skrivningen om tvångsnedflyttning finns ju dock en invändning i form av:
”Om föreningens obeståndssituation och genomförd rekonstruktion som lett till ansökan om ackordsförfarande eller föreningens genomförande av underhandsackord är föranledd av förhållanden, som föreningen inte haft rimliga möjligheter att påverka, får Förbunds- respektive SDF-styrelse besluta att nedflyttning inte ska ske.”
Här skulle alltså Tyresö kunna räddas av att det hänt något som de inte haft möjlighet att påverka. Spontant känns det knappast som en punkt klubben kommer att kunna luta sig mot. Men man vet aldrig i juridikens värld.
Malmsten sa också att det kan finnas särskilda skäl som gör att en eventuell nedflyttning kanske inte skall verkställas just till nästföljande säsong. Men sådant beslutas av tävlingskommittén.
Jag avslutade med att fråga om man kan vinna SM-guld, och sedan flyttas ner en division. Då svarade Malmsten att:
”Reglerna är sådana att det rent hypotetiskt kan hända.”
Min följdfråga var vad som händer med en inspelad Champions Leagueplats vid en nedflyttning. Det visste inte Malmsten, eftersom det är Uefas regler som gäller i det fallet.
Min slutsats av samtalet med Malmsten är att Tyresö måste genomföra sin rekonstruktion utan ackordsförfarande för att slippa nedflyttning. Det innebär i sin tur att klubben blixtfort måste hitta en jättefinansiär som går in med närmare fem miljoner kronor. Annars står och faller man med Champions League. För då måste klubben få in tillräckligt med pengar under vårens WCL-matcher för att på egen hand täcka underskottet.
Den svenska startelvan till morgondagens möte med Island ligger uppe på svenskfotboll.se. Av länken framgår att jag hade fel avsparkstid för matchen i mitt inlägg tidigare i dag.
Den här gången beror inte felet på att jag hade sökt min information på fel sätt, utan på att man under eftermiddagen har ändrat både tid och plats för matchen. Nu är det Lagos klockan 12.00 svensk tid som gäller.
Matchen är ju inte tv-sänd på någon kanal, och går inte att se – om man inte är på plats. Men förhoppningsvis kommer förbundet att erbjuda någon form av rapportering via sociala medier. Hittar jag något lägger jag upp länken här. Annars är jag rätt säker på att lägesrapporter kommer att erbjudas på den här länken.
Den startelva som gäller är: Hedvig Lindahl – Sara Thunebro, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Emmelie Konradsson, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Olivia Schough, Kosovare Asllani.
Nyheterna här är framför allt att Schough och Konradsson får chansen från start. För mig har de fortfarande väldigt mycket att bevisa på landslagsnivå. Jag tycker faktiskt att de båda borde vara tillhöra de två–tre spelare som sitter allra mest löst i den här truppen.
Emmelie Konradsson
Men kul att Schough alltså är frisk och spelduglig igen. Hennes insats ihop med Asllani mot Frankrike för en månad sedan var långt ifrån succéartad. Tar duon revansch nu? När det gäller Konradsson har jag bara sett henne göra en bra insats i landslagströjan, och det var ett 45 minuter långt inhopp mot just Island i Växjö i april i fjol. Kan hon fixa en favorit i repris?
För en vecka sedan ställde jag frågan ”Kommer Tyresö att flyttas ner?” Den känns fortfarande lika aktuell, även om den numera är formulerad: ”Kan Tyresö undvika att flyttas ner?”
För även om ni läsare hjälpte mig med läsning och tolkning av tävlingsreglerna blev jag i förra veckan aldrig helt övertygad om att att ett IdrottsAB som genomgår ackordsförfarande skall kunna undgå tvångsnedflyttning.
Jag tyckte att det var väldigt underligt att ett IdrottsAB skulle få tillåtas genomgå ett ackord, men inte en förening. I dag uppmärksammade signaturen Staffan mig på följande formulering i tävlingsbestämmelsernas 1 kap 1 §:
”Vad som föreskrivs om förening äger motsvarande tillämpning på IdrottsAB såvida inte annat anges.”
Jag är fortfarande ingen jurist, och kan vara snett ute. Det som talar mot min uppfattning är att ingen av de stora medierna har uppmärksammat det här.
Men för mig känns det ganska klart att Tyresö kommer att tvångsnedflyttas till elitettan inför 2015 – om det blir ackordsförhandlingar i rekonstruktionen.
Det gör den här artikeln från Aftonbladet väldigt intressant. I den finns Tyresös ansökan om rekonstruktionen bifogad. Av ansökan framgår först att TFAB totalt är back med cirka 4,5 miljoner kronor.
Det är fördelat på förfallna skatteskulder på 2 336 441 kronor, leverantörsskulder på 1 283 102 kronor samt en checkräkningskredit på 1 000 000 kronor som nu är spärrad, men är utnyttjad till 960 143 kronor.
Av ansökan framgår också att klubbledningen sätter otroligt stort hopp till att göra pengar av kvartsfinalen i Champions League – samt att klubben tänker erbjuda borgenärerna ett ackord.
Som jag tolkar reglerna borde ju tvångsnedflyttningen vara ett faktum i samma ögonblick som ackordsförfarandet dras igång. Eller?
Ordförande Hans Lindberg sa för övrigt till SVT i går att klubbens ambition är att inte släppa några spelare i nuläget. Och visst, de närmaste tre månaderna får man ju hjälp från staten med att betala alla löner. Det innebär att man inte behöver punga ut med ett öre till av amerikanskornas lön. Det innebär också att kontrakten för trion Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete nästan hinner löpa ut, och det är ingen vild gissning att de sex spelarna står för en stor del av klubbens lönebudget.
Om det är så att klubbledningen redan inser att det blir elitettan nästa år, så är det ju rimligt att nämnda storstjärnor släpps så fort som möjligt. Men om man hoppas att satsa vidare även mot nästa Champions League, dit man ju är kvalificerat, så blir det svårt att klara sig utan alla sina mest namnkunniga spelare.
Men för att behålla stjärnorna, antar jag att man måste göra sig kvitt skulderna på 4,5 miljoner kronor under de närmaste tre månaderna. För inte tillåter väl en rekonstruktör att klubben skriver dyra kontrakt med stjärnspelare innan ekonomin är under kontroll? Och de 4,5 miljonerna måste man i så fall alltså troligen bli av med utan att ta hjälp av ackordsförfarande. Det känns vansinnigt svårt, för att inte säga i det närmaste omöjligt.
Det är mycket spekulerande här. Och oavsett om jag är rätt ute här, eller inte, så kommer det att bli otroligt spännande att följa utvecklingen under den närmaste tiden.
Det finns ju så många frågetecken som behöver rätas ut. Vid en koll på klubbens hemsida noteras att namnet Hans Löfgren saknas under vinjetten organisation. Vad innebär det?
Dessutom frågar man ju fortfarande sig hur klubben kunde köra på med alla värvningar på korttidskontrakt i höstas. Hade man verkligen ingen som helst koll på vartåt det lutade?
Så här i efterhand känns ju den här DN-artikeln från den 24 juli i fjol på samma gång både tragisk – och närmast parodisk. I den säger nämligen ordförande Lindberg:
”Utan en bra ekonomi hade vi aldrig kunnat få ihop det här laget.”
Apropå artiklar om Tyresö är här en intressant krönika från Idrottens Affärer om klubbens kris, men även om de problem som finns i att sälja sporter som damfotboll. Krönikan är klart läsvärd.
Inlägget med min bristfälliga analys av Sverige–Japan visades sig ha betydligt fler brister än nödvändigt. Jag hade nämligen fel underlag för placeringsmatcherna för både Algarve och Cypern cup i går kväll.
Här är det korrekta spelupplägget för placeringsmatcherna i Algarve cup. Alla matcher spelas i morgon enligt följande:
I övrigt noterar jag i GP att Caroline Seger tycker att den japanska straffen i går var feldömd. Hon får nog kika på reprisen och fundera över vilket domslut hon hade velat ha om en japanska hade använt handen på samma sätt i eget straffområde…
Sverige föll med 2–1 mot Japan, och på onsdag blir det tredjeprismatch mot Island. Min tanke var att jag skulle kunna skriva en längre analys av Japanmatchen nu i kväll.
Men Eurosport förstörde mitt tänkta upplägg. Och då tänker jag inte bara på att de inte visade matchens första 22,5 minuter. Det var ju så att jag visste att jag inte skulle kunna titta koncentrerat på matchen på jobbet, så jag hade laddat inspelningen hemma. Men eftersom sändningen flyttades från Eurosport2 till Eurosport1 spelade jag in snooker och USA–Danmark – vilket i och för sig verkar ha varit en intressant match.
Nu blev det så att jag bara kollade koncentrerat när jag hörde kommentator Marcus Bühlund höja rösten, vilket innebär att det blev ganska sönderhackat. Det jag inte kunde undgå att notera var att Linda Sembrant var inblandad i väldigt mycket. Och att Sverige återigen var starkt på fasta situationer.
När det gäller Sembrant stod hon först i positivt fokus, då hon påpassligt nickade in Therese Sjögran:s frispark till 1–0. Sembrant är riktigt vass i luftrummet, men här hade hon inte gjort mål om hon inte fått hjälp av att bollen touchade Shinobu Ohno och lurade backarna. Se det målet på det här klippet.
Tyvärr hamnade Sembrant i fokus även vid båda målen i negativ riktning. Vid 1–1 var det dock en riktigt svag hemåtpassning från Jessica Samuelsson som var största problemet.
Dock blev Sembrants bristande snabbhet högst påtaglig i löpduellen med Yuki Ogimi. Sembrant var verkligen chanslös, och såg inledningsvis nästan ut att stå still. Ogimi är en av världens bästa spelare, och får inte bjudas på frilägen. Se 1–1-målet här.
Ogimi är för övrige en smart spelare, och jag såg hur hon efter det målet ofta sökte sig in på ytan bakom Sembrant. Det var nära att ge ett friläge till just efter 1–1.
Med 13 minuter kvar hade Sverige två jättelägen att avgöra. Först en dubbelchans när först Aya Miyama nickade i egen stolpe, och sedan Lotta Schelin var nära att slå in returen. Sedan när Schelin gav inhopparen Antonia Göransson öppet läge från straffpunkten. Avslutet gick dock rakt på japanska målvakten Ayumi Kaihori.
Det blev i stället Japan som avgjorde i slutminuterna. Bollen träffade Sembrants hand, och straffen är odiskutabel. Se själv på det här klippet. Carola Söberg var nära att rädda Miyamas skott. Fast bara nära. Japan vann med 2–1, och spelar final.
Sverige möter alltså Island i tredjeprismatchen. Isländskorna vann mot Kina med 1–0 efter att Fanndis Fridriksdottir avgjort i 91:a minuten. Det sämsta med att Sverige missade finalen är att det bara är den som är tv-sänd. Vi kommer alltså inte att få se onsdagens landskamp. Tråkigt.
Fanndis Fridriksdottir
* Annars var ju Danmarks 5–3-seger mot USA dagens stora bomb i damfotbollsvärlden. Danskorna gjorde alltså totalt fem mål på alla sina fem matcher i EM. USA hade aldrig förr släppt in fem mål i en landskamp. Aldrig på 29 år och 530 landskamper.
Hur det svaga danska laget kunde lyckas med bedriften är en gåta. Men svaret på den gåtan har jag ju inspelat, så jag skall alldeles strax kolla in det.
Dagens resultat innebär att det blir följande placeringsmatcher i Algarve cup:
Den här uppställningen är felaktig, se nästa inlägg: Final: Tyskland–Japan 3:e plats: Sverige–Island 5:e plats: Danmark–Nordkorea 7:e plats: Kina–Ryssland 9:e plats: USA–Österrike 11:e plats: Norge–Portugal
I Cypern cup fortsätter Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland att imponera. I dag vann man med 4–2 mot Australien efter tre mål av Vittsjös Jane Ross. Skotskorna var ytterst nära en finalplats. Men när Wendie Renard gjorde 3–0 för Frankrike mot Holland i 94:e minuten mot Holland så snodde fransyskorna finalplatsen på målskillnad. Så här spelas placeringsmatcherna i Cypern cup:
Den här uppställningen är felaktig, se nästa inlägg: Final: Frankrike–England 3:e plats: Skottland–Kanada 5:e plats: Australien–Sydkorea 7:e plats: Italien–Irland 9:e plats: Holland–Schweiz 11:e plats: Finland–Nya Zeeland
* Tyresö fick i dag sin rekonstruktion godkänd. Om det går att läsa här.
* I dag vann F19-landslaget med 1–0 mot Skottland i spanska La Manga. Segerskytt var inhopparen Tove Almqvist. Här är ett klipp från den matchen:
Här är även ett klipp från helgens 3–3-möte med USA. Slutsatsen man lätt drar av att titta på det här klippet är att laget är ojämnt. För precis lika vassa som lagets toppar är offensivt, lika darriga är backarna i defensiven:
* Mitt under Algarve cup offentliggörs en kontroversiell övergång i Tyskland. Landslagsbacken Babett Peter lämnar nämligen serieledande Frankfurt efter säsongen för Wolfsburg.
I morgon 15.40 gör Sverige och Japan upp om ena finalplatsen i Algarve cup. Även om Sverige vinner gruppen på kryss måste japanskorna räknas som klara favoriter.
Japan vilade ju i princip hela sin startelva mot Danmark i fredags, och har ett piggt lag. Sverige kommer däremot att tvingas vila flera av sina nyckelspelare helt eller delvis.
Charlotte Rohlin
Helt saknas nämligen Charlotte Rohlin (blödning i höften) och Kosovare Asllani (sliten). Dessutom verkar det troligt att både Nilla Fischer och Caroline Seger byts ut i halvtid. Eventuellt kan en av dem spela 60 minuter, men längre speltid känns inte ansvarsfullt, med tanke på hur mycket de redan spelat i turneringen. Förbundskapten Pia Sundhage säger så här till förbundets hemsida:
”Vi får helt enkelt känna av under matchens gång vilka byten vi kommer att göra. Visst tusan vill vi vinna och gå till final, men det får inte bli till vilket pris som helst.”
Linda Sembrant går in på Rohlins plats. Det innebär att vi får ett lite långsammare mittförsvar. Det behöver dock inte betyda så mycket. För även om Japans spelare är kvicka, så är deras forwards inga sprinters.
Asllanis ersättare blir Sofia Jakobsson, som flyttar upp från mittfältet. Cloppenburgforwarden har gjort en bra turnering som kantspelare. Det blir intressant att se om hon även kan göra positiva avtryck som forward.
Hanna Folkesson
På mittfältet blir det två förändringar. Lina Nilsson och Hanna Folkesson går in för Jakobsson och Lisa Dahlkvist. Det gör att lagdelen totalt sett blir lite mer defensivt balanserad. Men det här känns ändå ganska intressant offensivt sett, då både Nilsson och Folkesson är bollsäkra, vilket borde kunna innebära att vi blir bättre på att hålla i bollen. Däremot skall vi nog inte räkna med så många centrala djupledslöpningar i morgon.
Carola Söberg
Slutligen så får Carola Söberg chansen att göra sin andra landskamp. Kul för henne. Men jag ser inte henne som en A-landslagsmålvakt. Hon är 31 år, orutinerad på den här nivån – och hon darrade i de avgörande matcherna i fjolårets damallsvenska. Tyvärr är hon knappast en spelare jag vill se i vårt mål i ett stort mästerskap.
Jag hoppas givetvis att jag har fel, och Söberg gör succé. Men jag hade hellre sett att man vågade släppa fram någon av de yngre svenska målvakterna. I det här fallet hade jag velat se Stephanie Öhrström mellan stolparna. Genom att hålla fast vid de som passerat 30 tycker jag att våra förbundskaptener gör lite av ett självmål.
Här är hela startelvan: Söberg – Jessica Samuelsson, Fischer, Sembrant, Elin Rubensson – Seger – Nilsson, Folkesson, Therese Sjögran – Lotta Schelin, Jakobsson.
Matchen sänds direkt på Eurosport 2 med sändningsstart 15.30. Dessutom sänder Eurosport i morgon USA–Danmark 16.00 och Tyskland–Norge 18.30.
Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.
Emma Berglund
Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.
Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.
Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.
Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.
Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:
Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:
Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.
Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:
”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”
Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.
* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.
En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?
* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.
Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.
* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:
* Japan–Danmark 1–0
Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.
Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?
* Tyskland–Kina 1–0
Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.
* Island–Norge 2–1
Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.
Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:
* Portugal–Ryssland 1–3
* Nordkorea–Österrike 2–0
Cypern cup:
* Frankrike–Australien 3–2
* Skottland–Holland 4–3
Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.
* England–Finland 3–0
* Kanada–Italien 3–1
* Irland–Sydkorea 1–1
Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:
Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.
USA har numera förlorat under Tom Sermanni. Det syntes tydligt på Pia Sundhage hur viktigt det var för henne att få tillfoga sin tidigare arbetsgivare den första förlusten på två år. Sviten stannade på 42 matcher, och Sundhages leende från bänken när matchklockan visade 90.30 var årets bredaste hittills.
Den första halvleken var alltså lysande från svensk sida. Den andra var inte lika bra spelmässigt sett, utan det handlade om 45 minuters kamp. USA skapade egentligen så många chanser att man borde ha gjort något mål. Men när ingen svensk back offrade sig stod Hedvig Lindahl i vägen. Hon gjorde ett par helt avgörande räddningar på slutet.
Hedvig Lindahl
Jag blev lite orolig när Sundhage bytte mittback i halvtid. Ut gick Charlotte Rohlin, och in kom Linda Sembrant. I och med det bytet tappade vi snabbhet i mitt försvaret. Men även om vi var illa ute ett par gånger så klarade vi alltså nollan. Och även om oavgjort hade varit mest rättvisande sett till chanserna så behöver Sverige inte be om ursäkt för dagens seger.
Alla svenska spelare var bra. De som är värda överbetyg är Lindahl, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Caroline Seger, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani samt målskytten Lotta Schelin.
Att vi skulle ha sex poäng efter två matcher i Algarve hade jag aldrig gissat. Inte med tanke på hur laget presterat det senaste halvåret.
Det som har hänt med landslaget sedan överkörningen i Amiens för en månad sedan är framför allt att Seger har hittat rätt i den defensiva mittfältsrollen. I de här två senaste matcherna har hon varit precis så bra som jag tyckt att hon borde kunna vara. Hon har nått en nivå hon inte varit i närheten av under de senaste åren. Kul.
Och jag tror faktiskt att det finns mer att ta av. För med lite mer vana i positionen kan nog Seger fila bort de små skavanker som hon fortfarande har. I dag reagerade jag exempelvis på hur hon klev upp högt på den amerikanska planhalvan för att försöka chansbryta efter 54 minuter. Det i ett läge där hon bara hade tre svenska spelare bakom sig, och de var alla placerade på mittlinjen. Effekten blev en amerikansk kontring där vi under en kort period var tre mot fem. Den typen av chansbrytning kan man göra i slutet av matchen – om man är i underläge.
Men totalt sett var Seger lysande – en tveklös femma.
Caroline Seger
Att besegra världsettan är ju alltid kul. Men det roligaste med det här är att Sundhage och laget nu har något att bygga ifrån. På kort tid har flera bitar fallit på plats i det spelmässiga pusslet. Det var väldigt viktigt.
När man värderar segern skall man minnas att USA är ganska rejält skadedrabbat, och bland annat saknar viktiga toppspelare som Alex Morgan, Lauren Holiday och Shannon Boxx i Algarve. Dessutom har Tobin Heath precis kommit tillbaka från skada, och Sydney Leroux var krasslig.
Men för Tom Sermanni var nog den här matchen ändå en väckarklocka. Jag tycker att han sveks av sina etablerade spelare. Abby Wambach var direkt usel. Men även Ali Krieger, Megan Rapinoe och Christie Rampone gjorde riktigt bleka insatser.
De få glädjeämnena i USA:s lag var nykomlingarna Morgan Brian och Sarah Hagen. Brian är en smart spelare, som knappt slår bort en passning. Och Hagen lyckades i sin debut skapa typ tre gånger så mycket på nio minuter som Wambach gjorde på 81.
Intressant var att se vilken irritation och frustration som amerikanskorna visade på slutet. Carli Lloyd var en av dem som verkligen ville vinna. Men ambitionen gjorde henne så aggressiv att hon verkade vilja sparka och slå varenda svenska som kom i hennes väg. Och Wambach hade ett gallskrik som gick rakt igenom tv-rutan.
Till det kan man koppla ett konstaterande om att det svenska laget tog riktigt god tid på sig vid varje inkast och frispark på slutet. Det var förstås taktiskt smart. Precis lika smart som det var av Tyskland att spela på klockan i slutet av EM-semifinalen i fjol. Ni minns väl hur det lät då…
För nu är det dags att bänka sig igen. För snart är det avspark i Tyskland–Kina på Eurosport 2. Och 21.45 skall Eurosport 1 visa Japan–Danmark i efterhand.
Sverige leder mot USA med 1–0 i halvtid – och där jag sitter i tv-soffan har jag ett leende på läpparna.
Inte framför allt för resultatet, utan för att halvlekens sista 30 minuter är de bästa jag har sett Sverige göra på mycket, mycket länge. Under den perioden har det varit mycket god defensiv kontroll, och vi har faktiskt styrt spelet.
Den första kvarten var inte dålig, fast inte heller bra. Då var det darrigt, och USA hade press på oss. En som darrade var Hedvig Lindahl. Hon hade flera dåliga passningar med fötterna, och var vådligt ute i några utrusningar.
Ändå var det Lindahl som vände matchen åt oss. I den 17:e minuten limmade hon nämligen en straff från Abby Wambach på ett riktigt snyggt sätt. Även om skottet inte var hårt, var det välplacerat ute vid stolpen. Så Lindahls räddning höll allra högsta klass.
Sedan dess har USA i princip inte skapat en enda riktig målchans. Sverige däremot har gjort mål. Det föll i 24:e minuten, och var Sofia Jakobsson:s förtjänst. Hon snodde bollen av Ali Krieger på vår vänsterkant, och slog sedan ett fint inlägg. Lotta Schelin kunde enkelt styra in bollen med huvudet. Ett fint mål.
Straffen var förresten otroligt billigt dömd. Även om Charlotte Rohlin lätt sparkade Amy Rodriguez över vaden i ett förstaläge så borde det inte innebära signal. För när domaren blåste gjorde Linköpingsbacken ju en klockren brytning.
Upprinnelsen till straffen var dock intressant. När Wambach nickskarvade mot Rodriguez hade Rohlin en riktigt dålig fotställning, vilket gjorde att hon i sin vändning tappade flera meter på Rodriguez. Situationen kan nästan användas som instruktionsvideo för hur man inte skall stå vänd i en motsvarande situation.
45 minuter återstår, och USA kommer säkert att göra allt för att vända. Minns att Sverige ledde med 1–0 i halvtid mot amerikanskorna även i fjolårets Algarve cup. Då blev det 1–1 – ett resultat som innebar amerikansk gruppseger. I år kan inte USA vara nöjt med kryss. Så det blir intressant att se hur Tom Sermanni coachar för att få till en vändning.
För lätt blir det inte. Jämfört med fjolårets match känns Sverige klart starkare, samtidigt som USA är sämre. Jag tyckte redan i Japanmatchen att det saknades sedvanlig spets i det amerikanska laget. Den känslan har förstärkts i dag. Dessutom är det ovanligt rörigt i den amerikanska backlinjen.
Så matchens sista 45 minuter kommer att bli riktigt intressanta.
Till tio elftedelar ger Pia Sundhage spelarna från startelvan mot Danmark nytt förtroende i morgon mot USA.
Enda förändringen är att Antonia Göransson får ge plats för Lotta Schelin. Det blir Schelins första match sedan 18–0-segern mot Pontallier i cupen den 25 januari. Sedan dess har hon plågats av en skada i framsidan av vänster lår. Nu är det alltså dags för comeback för svensk damfotbolls stora affischnamn.
Jag kan inte säga att jag är överraskad av något i elvan, utan det var rimligt att ge samma spelare förtroendet som mot Danmark. Intressant dock att Sofia Jakobsson går före Göransson i kampen om ena kantplatsen.
Det skall även bli väldigt intressant att se hur det svenska laget klarar sig mot vassa USA. Matchen kommer framför allt att bli ett väldigt bra test på defensiven. Men det blir även spännande att se om vi kan få till ett bra kontringsspel. För att vi skall kunna föra matchen under perioder känns inte troligt. Matchen startar 14.30 och sänds av Eurosport 2. Sändningen startar klockan 14.15.
Här är hela elvan: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Schelin och Kosovare Asllani.
Eurosport 2 sänder även Tyskland–Kina i morgon. Den sändningen startar 17.00. Finns det någon mer direktsänd match i morgon kommer jag att lägga upp länken här. I efterhand skall Eurosport även sända Japan–Danmark under kvällen. Den sänds på Eurosport 1 med start 21.45.
Sverige slog Danmark i Algarve cup med 2–0 efter att ha haft närmast 100-procentig defensiv kontroll. Visst låter det bra?
Och det fanns mycket positivt att ta med sig från gårdagens landskamp. Framför allt tänker jag på effektiviteten vid fasta situationer, och på försvarsspelet.
Men jag tänker även på ett par individuella insatser. De två spelare som gladde mig mest var Kosovare Asllani och Caroline Seger. Precis som i PSG:s match i helgen så visade Asllani att hon är i väldigt god form för tillfället. Hon har bra intentioner i princip varje gång hon får bollen.
Jag känner att jag ofta gnäller på, och ifrågasätter Caroline Seger. Men i går tyckte jag från min plats framför tv:n att hon gjorde en väldigt bra match, där hon i perioder hittade in med flera fina passningar till rättvända medspelare. Det var tydligt att danskorna låg tätt på henne, och försökte minimera hennes tid med bollen. Men jag tyckte att hon löste det väldigt bra genom att ibland hålla sig borta från spelet en stund, för att spela en större roll en stund senare.
Jag fick uppfattningen att hon verkligen sökte att hitta rättvända medspelare – vilket var fantastiskt roligt att se. Jag tycker ju att hon ofta annars har sökt mer eller mindre meningslösa uppspel på felvända, och markerade medspelare.
Det är väldigt svårt att få en helhetsbild från tv:n. Men min uppfattning var att balansen på det svenska mittfältet totalt sett var riktigt bra. Lisa Dahlkvist får ofta mycket kritik för sitt korta passningsspel. Så även på Eurosport i går. Och det stämmer ju att hon är en svag passningsspelare när hon hamnar under press. Men känslan i går var att hennes enorma löpvilja gott och väl vägde upp bristerna.
Med Dahlkvist i den offensiva rollen har vi en central mittfältare som fullföljer sina löpningar i offensiven, och som inte fuskar en millimeter i defensiven.
Min känsla var att den svenska backlinjen framför allt skall tacka Dahlkvist för att det blev en lugn dag på jobbet.
Jag tyckte egentligen inte att någon av spelarna i startelvan var underkänd. Elin Rubensson:s passningsspel var dock svagt inledningsvis. Sedan slog hon en utmärkt frispark, som jag först trodde gick rakt in i mål. Det verkar väl dock som att Charlotte Rohlin hade en liten touch, och skall stå som målgörare.
Bland inhopparna gladdes jag mest av Emma Lundh, som var pigg och tog initiativ. Kul att se. Jag har ju varit lätt negativ till uttagningen av henne, men fortsätter hon att göra så bra inhopp kommer jag med glädje att omvärdera min uppfattning.
Nu har jag varit väldigt positiv. Och 2–0 mot Danmark är förstås positivt. Fast var det svenska spelet verkligen så fantastiskt?
Svaret på frågan är väl egentligen nej. Det som var fantastiskt var de fasta situationerna och den defensiva kontrollen. Jag kan bara erinra mig två danska lägen på 90 minuter. Jag tänker dels på Nadia Nadim:s skott ur halvdålig vinkel i den andra minuten, och samma spelares ”halva friläge” i den 58:e. Och inget av de båda lägena blev egentligen riktigt farligt.
Här kan man dock fråga sig hur mycket det berodde på svensk skicklighet, och hur mycket som berodde på dansk oförmåga. För nog var det danska laget utan spelare som Line Röddik Hansen, Katrine S Pedersen, Julie Rydahl Buhk och Pernille Harder riktigt, riktigt svagt?
Ett mer tydligt svar på den frågan får vi i den två kommande matcherna när danskorna ställs mot Japan och USA.
Det är ju samma motståndare som väntar för Sverige i de kommande matcherna – fast förstås i omvänd ordning. Frågetecknet inför de båda matcherna är vår förmåga att skapa chanser i vanligt spel.
Vad jag kan minnas bara vi lyckades spela till oss två på 90 minuter i går. Och av dem är bara en med på det här klippet:
Den andra jag tänker på Emmelie Konradsson:s läge, där hon var helt ensam i straffområdet – men sköt högt över.
Bristerna i att skapa målchanser i det uppställda spelet doldes ju väl i går genom att de fasta situationerna var så vassa. Till och med de många korta hörnorna skapade ju ofta oreda i det danska straffområdet, och vi kunde ju faktiskt har gjort något mål till på fasta situationer.
Slutligen tillbaka till Caroline Seger. Det jag tycker är mest intressant i de två kommande matcherna är att se om hon kan klara rollen lika bra mot bästa möjliga motstånd. I den här positionen får man ju inte bjuda på något, vilket gör att man måste försöka spela med ganska stora marginaler.
Det är ju ganska typiskt att Nadims ”halva friläge” uppstår genom att Seger missar en brytpassning. Alla har givetvis rätt att missa passningar. Men det är mer eller mindre kostsamt på olika positioner. Och i ett 4-1-3-2-spel blir det jobbigt om ”ettan” slår offensiva passningar rakt till motståndare.
Dessutom är det ju så att risken ökar med kvaliteten på motståndet. Lag som USA och Japan bör man ju inte bjuda på kontringsläge i situationer där vi är på väg uppåt med laget. Så mitt fokus i morgon kommer att ligga på hur Seger hanterar sitt risktagande.
* I övrigt i Algarve noterades följande resultat i går:
Det mest intressanta resultatet är väl utan tvekan att Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland lyckades ta poäng av Frankrike. Dessutom efter att ha gjort båda målen. Starkt av skotskorna, för vi minns ju hur det gick för oss mot Frankrike för några veckor sedan.
* I skymundan i går avslutades U23-turneringen i La Manga genom att Sverige spelade 2–2 mot Tysklands F20-landslag. Alltså det tyska lag som skall till F20-VM i Kanada under sensommaren. Mimmi Larsson och Jonna Andersson var svenska målskyttar:
Det verkar som att det kan finnas ett slags kryphål i reglerna kring ekonomiska missförhållanden som gör att Tyresö kommer att slippa tvångsnedflyttning – om de lyckas rekonstruera sitt bolag.
Till synes så gäller bara tvångsnedflyttning vid konkurs – både av förening och AB – och vid ackord inom förening. Vid ackord inom AB verkar det inte hända något. Tyresö ser alltså ut att räddas av att man har drivit elitverksamheten i ett AB de senaste åren.
Frågan är om de som skapade reglerna hade tänkt att elitlag skulle kunna slippa tvångsnedflyttning genom den här lösningen. Vilket som är det här förstås bra för Tyresö.
Nu till roligare saker, som sport – och landslaget. Startelvan till morgondagens möte med Danmark ligger uppe på svenskfotboll.se. Den ser ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Antonia Göransson, Kosovare Asllani.
Det är en elva som glädjer mig på många sätt. Jag gillar valet av ytterbackar, att Seger är placerad i den släpande rollen samt att Göransson testas som forward. Dessutom tror jag att Dahlkvist kan vara en tillgång i sin offensiva roll. Där är det minnena från hennes fina djupledslöpningar under VM 2011 som kommer upp på näthinnan.
Efter EM hackade vårt svenska landslag sig fram under hösten. Nu är det dags för en nystart. Jag förväntar mig inga spelmässiga underverk, men jag tycker att Pia Sundhage har gjort så mycket det går med de tillgängliga spelarna.
Däremot känns det som att bänken är den tunnaste landslaget har haft på mycket länge. Det är inte många spelare där som man känner kan förändra en matchbild.
Men startelvan är som sagt intressant, så det blir riktigt kul att se vad laget kan uträtta i morgon.
Om det svenska laget famlade under avslutningen av fjolåret var hösten rena raset för morgondagens motståndare, Danmark. I VM-kvalet kryssade danskorna borta mot svaga Serbien – och man förlorade hemma mot Schweiz.
Nu får man dessutom klara sig utan nyckelspelarna Katrine S Pedersen och Pernille Harder. Den nya danska förbundskaptenen Nils Nielsen står inför en riktigt tuff utmaning i sitt lagbygge.
Även om vi har många skador känns Sverige som klara favoriter i morgon. Matchen startar 19.00 – och direktsänds av Eurosport.
För alla er som älskar damfotboll på allra högsta nivå finns det dock en godbit redan tidigare på dagen. 13.30 direktsänder nämligen Eurosport även USA–Japan från Algarve cup, alltså mötet mellan lagen som spelat mot varandra i de senaste OS- och VM-finalerna. På pappret blir det inte så mycket bättre än så.
Några fler matcher från Algarve och Cypern kommer att vara tv-sända. De länkar jag hittar kommer jag att lägga upp dem här. Håll utkik. Den enda jag hittat hittills är Tyskland–Island (avspark 16.00)
En av mina läsare, signaturen AB, uppmärksammade mig på att Tyresö kommer att bli tvångsnedflyttat om man väljer att genomgå en rekonstruktion.
I varje fall är det väl så man skall tolka tävlingsbestämmelsernas paragraf 21? Där står det att:
”Representationslag vars förening kommit på obestånd och genomfört rekonstruktion som lett till ansökan om ackordsförfarande eller att förening genomfört frivillig ackordsförhandling (så kallat underhandsackord), ska flyttas ned till en serie som ligger en serienivå lägre än den serie laget deltagit i senast. Beslut om nedflyttning får fattas först efter seriespelets slut, inkluderat eventuella kvalomgångar, och ska gälla fr.o.m. närmast följande säsong.”
För Tyresö borde ju det här innebära att om man ansöker om ackord så blir det automatisk nedflyttning till elitettan till 2015. Och såvitt jag vet innebär en rekonstruktion att man kommer att ansöka om att få sina skulder nedskrivna.
Jag är dock ingen jurist, och känner mig därför inte på hemmaplan när man letar i paragrafer. Det är därmed möjligt att jag har missat något – och att det kan finnas undantag som gör att rekonstruktionen kan genomföras på ett sätt så att Tyresö kan vara kvar i damallsvenskan. Ni som är bättre på det här får gärna bringa klarhet i frågan.
Men just nu tycker jag att det ser väldigt mörkt ut för klubben på nästan alla sätt.
Linköping fick dåliga nyheter i dag. Lagets storstjärna Pernille Harder kommer att missa starten av damallsvenskan till följd av en utmattningsfraktur i foten. Vill det sig illa riskerar danskan att missa upp mot halva säsongen.
Det är förstås riktigt illa för ett LFC, som innan skadan kändes som en rimlig utmanare till Rosengård och Tyresö om SM-guldet. Men utan Harder blir det tufft för östgötskorna. Och att hitta någon ersättare på Harders nivå känns ju närmast omöjligt.
Det namn som spontant dyker upp i huvudet är Yoreli Rincon. Hon är en utmärkt passningsspelare, och kunde kanske fylla en del av luckan. Men som sagt, att ersätta Harder fullt ut är det inte många spelare i världen som klarar. Och det blir inte lättare med tanke på vilken superform hon visat på försäsongen.
Skadan riskerar inte bara bli kostsam för Linköping. Den kan kosta en VM-biljett för Danmark. För danskorna har redan tappat viktiga Katrine S Pedersen från EM-bronslaget. I måstematchen i VM-kvalet borta mot Schweiz den 10 april får man alltså även klara sig utan Harder. Tufft.
* U23-landslaget föll med 2–1 mot USA i dag. Svensk målskytt var Irma Helin på straff. Båda de amerikanska målen är pinsamma bjudningar från Sveriges backlinje – och målvakt. Det är tyvärr alldeles för låg klass på flera aktioner i den första halvleken. Se själv här – sänk dock ljudet innan du klickar i gång klippet:
* Lisa Ek har blivit bloggare åt fotbollsmagasinet Offside. En position hon i högsta grad är förtjänt av. I ett läsvärt och vasst inlägg skriver hon om vad hon känner inför en 22-årig spelare som lagt av eftersom den inte fått chansen…
* I förra inlägget skrev jag om Tyresös ekonomiska problem. Det är inte länge sedan FC Rosengård, eller LdB FC Malmö som de då hette, var i en nästan lika alarmerande situation.
I Malmö löstes problemen genom en sammanslagning med FC Rosengård. Eller är det verkligen en sammanslagning? Den här artikeln från Sydsvenskan avslöjar att det fortfarande är två olika föreningar, med olika namn. LdB FC Malmö heter FC Rosengård, medan före detta FC Rosengård numera heter FC Rosengård 1917.
Artikeln är intressant på många sätt. Inte minst delen om hur många som dök upp på de båda föreningarnas gemensamma årsmöte.
Nyheten slog ner som en bomb i eftermiddags: Tyresö FF är konkursmässigt. Klubben klarar inte av sina löneutbetalningar – och nu tvingas man ansöka om rekonstruktion.
Det var lokaltidningen Mitt i som först avslöjade att Tyresö har skatteskulder på närmare 1,5 miljoner kronor, och att ytterligare skulder har förfallit hos kronofogden.
I artikeln står det också att Tyresö kommun efter att ha gjort en granskning av klubbens ekonomi valt att tacka nej till att ge det lån på 2,7 miljoner kronor, som klubben bett om. Tidningen skriver att:
”Granskningen är belagd med sekretess. Men två av varandra oberoende källor uppger för Lokaltidningen Mitt i att det totalt handlar om cirka fem miljoner kronor, och då är skatteskulderna inkluderade.”
Ordförande Hans Lindberg dementerar att skulderna är så stora. Däremot säger han till SVT att Tyresö Fotboll AB – det aktiebolag där elitdamlaget ingår – kommer att ansöka om rekonstruktion.
Under rekonstruktionen, som pågår mellan tre månader och ett år, drivs bolaget av en rekonstruktör, och den statliga lönegarantin gäller. Ofta skrivs bolagets skulder ner med 75 procent. Syftet med en rekonstruktion är att få ordning på företaget, så att det kan drivas vidare.
Det är inte utan anledning att man undrar vad de håller på med i Tyresös styrelserum. Det är bara 1,5 månader sedan man värvade fyra nya spelare från Brasilien. Det var knappast ansvarsfullt. Eller har alla sponsorer hoppat av nu den senaste månaden?
Nu får staten och klubbens fordringsägare betala för den satsning som kan leda till Champions League-seger i maj. Visst skulle det kännas väldigt konstigt om en klubb som står under rekonstruktion blir bäst i Europa?
Och frågan väcks om hur satsningen skall drivas vidare? I och för sig löper flera av de dyraste spelarkontrakten ut till sommaren. Men funkar Tyresös koncept om klubben tvingas backa, släppa sina storstjärnor – och kanske bli ett mittenlag i damallsvenskan?
Många frågor blir det.
Jag har sett en rekonstruktion på nära håll. Här i Borås tvingades hockeyklubben BHC till åtgärden våren 2012. Klubben räddades från konkurs, men tvångsnedflyttades från Hockeyallsvenskan till division 1. Följden blev att alla etablerade spelare lämnade, vilket innebär att klubben nu kvalar för att försöka undvika nedflyttning till tvåan.
Förhoppningsvis går det inte så illa för Tyresö. Deras satsning har ju satt fokus på svensk klubblagsdamfotboll de senaste åren. Och det brukar ju heta att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet.
Personligen hade jag dock gärna sluppit att skriva alla de här inläggen om klubbar med akuta ekonomiska besvär…
