Eskilstuna United visar att man kan bli ett lag att räkna med i damallsvenskan. I veckan har klubben presenterat Elena Sadiku och Emelie Almesjö som nyförvärv. Men framför allt har man fått in ett fett ekonomiskt tillskott.
Enligt Eskilstuna-Kuriren går nämligen den lokala banken Sparbanken Rekarne in och sponsrar med totalt 7,5 miljoner kronor, fördelat på 2,5 miljoner per år.
Därmed får Eskilstuna United verkligen en stabil bas för att bygga ett slagkraftigt lag. Intressant.
Tyresö var väldigt nära en riktig jackpot vid lottningen av Champions Leagues kvarts- och semifinaler i dag. Så nära att det känns som cirka 90 procents chans att vi får svenskt i finalen i maj.
Österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal – ett motstånd som Tyresö bör slå i dubbelmöte 99 gånger av 100. Nu vet vi ju förstås inte exakt hur Tyresös lag kommer att se ut till våren. Men semifinalen skall de inte kunna missa ens om de tappar några av sina tunga spelare.
I semifinal blir det engelskt motstånd, i form av Arsenal eller Birmingham. Det borde bli Arsenal, men Londonklubben har tappat under året. Och känslan är att de är på gång att tappa ännu mer. Förlusten av Kim Little är ju blytung. Och känslan är att Tyresö kommer att vara gigantiska favoriter vilket av lagen som än väntar.
En bättre chans att nå finalen i Lissabon än vad Tyresö har fått – och självklart också givit sig genom att slå ut PSG och Hjörring – är det svårt att föreställa sig att ett svenskt lag kommer få på många år.
I finalen lär ett tyskt svensklag vänta. För allt talar ju för att Wolfsburg slår ut Barcelona och att Turbine Potsdam besegrar Torres i lagens respektive kvartsfinaler. Och att det sedan blir ett riktigt hett prestigemöte i semifinalen. Vilket lag som vinner det är det för tidigt att sia om.
Men allt talar alltså för Sverige mot Tyskland i final – igen. Det har hänt fyra gånger tidigare. Tre av dem med Umeå som ena parten. Och tre av dem har slutat med tysk seger.
Jag tycker verkligen att det är extremt tråkigt att Champions Leagues kvartsfinaler skall kännas så här självklara på förhand. Det är bara att hoppas att Uefa kollar över seedning, lottning och även antal lag från olika länder. Turneringens kvalitet hade verkligen mått bra av att de fem–sex bästa ligorna fick ha med fler lag än två.
Minna Meriluoto
* Annars är silly season i full gång. Dagens nyhet är att Vittsjö ser ut att knyta till sig Minna Meriluoto från Jitex. Av det jag sett av Meriluoto och Loes Geurts skulle jag säga att Vittsjö byter upp sig. Båda är lite svajiga i luftrummet. Men jag upplever finländskan som en stabilare målvakt än holländskan.
I morgon lottas Tyresös väg mot Lissabon och finalen i Champions League. Det finns en hel del drömlotter i tombolan.
För som jag tidigare konstaterat återstår bara tre potentiella slutsegrare i turneringen. Utöver Tyresö tänker jag på de båda tyska representanterna Potsdam och Wolfsburg.
Bland de övriga fem är Arsenal svåraste lotten. Men möjligen tappade det engelska storlaget sin bästa spelare i dag, när Kim Little skrev på för Seattle Reign i NWSL. Jag skriver möjligen, för i de artiklar jag läst om Littles övergång, bland annat den här, framgår inte vilket datum den sker. Det kan vara så att hon stannar i Arsenal över vårens Champions Leaguespel.
Övriga fyra lag – Torres, Barcelona, Birmingham och Neulengbach – är riktigt bra lottningar. Och drömmen är ju förstås att Tyresö hamnar på samma semifinalhalva som tre av nämnda fyra lag.
Mardrömmen är förstås att lottas mot något av de tyska lagen. Strax efter 14.00 i morgon vet vi. För då sker lottningen i schweiziska Nyon. Den skall gå att följa live via uefa.com.
* En annan lottning genomfördes redan i dag. Det var åttondelsfinalerna av Svenska cupen som blev klara. Den kompletta lottningen finns här. Mest intressant i omgången som skall spelas senast den 14 mars är det damallsvenska mötet Linköping–Göteborg.
Klart är att minst ett lag från elitettan kommer att spela kvartsfinal längre fram nästa år. För Älta och Sirius lottades ju mot varandra.
* Utöver Svenska cupen lottades även EM-kvalet för F19 och F17 i dag. Nästa års svenska F19-landslag, spelare födda 1995 och 1996, lottades mot Frankrike, Polen och Rumänien. Det måste anses vara en riktig mardrömslottning då Frankrike alltid är bra och Polen ju vann EM-guld för 96:or tidigare i år. Här är hela lottningen.
I dag drogs alltså även lotterna för första kvalomgången mot nästa F17-EM, det som avgörs 2014/15 för spelare födda 1998. Där ställs Sverige mot Skottland, Kroatien och Montenegro. Här är hela lottningen.
Det här är en kväll där det mesta handlar om herrfotboll. Och det är många frågor som ställs om det svenska herrlandslagets framtid.
Här tänker jag ställa en fråga om framtiden för svensk damfotbolls kanske allra mest klassiska klubb. För vad är det som händer i Jitex?
Jitex BK är klubben som ingen bryr sig om. De får minimalt med uppmärksamhet i GP och GT, de har ingen publik, och de är motarbetade av Mölndals kommun. De har dessutom dålig ekonomi, och man verkar tappa i princip hela sin startelva.
Stefan Rehn
För sedan det blev klart att Stefan Rehn lämnar Mölndalsklubben för grannen Göteborg FC har det i princip bara varit negativa nyheter kring den sexfaldiga svenska mästarklubben.
Klart är att Fridolina Rolfö lämnar för Linköping samt att Annica Sjölund och Kathlene Fernström följer med Rehn till GFC.Klart är också att Frida Höglund slutar. Dessutom har jag nåtts av uppgifter om att Mimmi Löfwenius skall vara på väg att flytta till Norge, och LSK Kvinner.
Annica Sjölund och Sofia Karlsson.
Men eländet för Jitex stannar inte där. I söndags var det stor inomhusturnering – Knallen cup – här i Borås. I turneringen deltog Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK. I det senare laget ingick Jitexspelarna Höglund, Sofia Karlsson och Elin Sandgren. Och snacket gick att både Karlsson och Sandgren också är på gång att sluta. Sandgren förstärkte den bilden när hon skrev så här på twitter:
”Från och med idag ska jag bara hålla på med sporter där jag kan vinna SM-guld.
#futsal#bandy”
Minst sju ordinarie spelare är alltså på väg ut. Hur ser exempelvis Minna Meriluoto och Julia Wahlberg med fler på att stanna med tanke på flykten? Blir några spelare kvar? Hur skall Jitex kunna skaffa kompetenta ersättare utan pengar?
Det känns som att Jitex redan i praktiken är klart för elitettan 2015. Nu har jag dålig koll på kvaliteten på AIK och Eskilstuna, men nog har nykomlingarna här fått en jättechans att hänga kvar utan att behöva förstärka sina lag alltför mycket.
Läget i Jitex är riktigt tråkigt. Jämför man med konkurrenten Göteborg FC är det ju Jitex som har kulturen och den stora och framgångsrika ungdomsverksamheten.
Läget i Jitex får mig att tänka på ett ännu mer massivt mörker – det i min hemstad. För damfotbollen i Boråsområdet är sämre än någonsin. Den bygd som ett tag ledde utvecklingen svensk damfotboll genom klubbar som Öxabäcks IF och Kronängs IF och som fostrat spelare som Pia Sundhage, Victoria Sandell-Svensson och Anneli Andelén är alltså numera ett enda stort mörker.
I huvudkommunen Borås finns inget lag högre upp än division två. Och i kommunerna runtom finns två division 1-lag, IFK Örby och Nittorps IK. Det ger en verklighet där de stora talanger som kommer fram tvingas flytta på sig i tidig ålder. Eller till långpendling.
Situationen blev väldigt påtaglig under nämnda Knallen cup. Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK spelade alla semifinal. I samtliga lag fanns spelare fostrade i Boråsområdet.
GFC hade Sara Lindén på planen samt Johanna Almgren och Linnea Liljegärd i båset. Hovås/Billdal hade Nanna Jansson och Maria Andersson, medan Malin Fors inte kom till spel. Och i Torslanda spelade Sofia Karlsson, Linda Nöjd och Ellinor Ragnvaldsson.
Lägg till Italienproffset Maria Karlsson och AIK:s Jessy Sharro och vi har en hel elva med elitspelare från Boråsområdet. Men det räcker inte med att fostra talanger när kultur och engagemang saknas.
Så jämfört med problemen i Boråsområdet är krisen i Jitex inte speciellt stor.
Marie Hammarström
* Slutligen så var Kristin och Marie Hammarström med i GFC:s lag i Knallen cup. Kanske gjorde landslagstvillingarna sin sista insats som fotbollsspelare i Fristads- respektive Boråshallen.
Mitt division fyra-lag delade för övrigt omklädningsrum med GFC. Det var inga problem att få Göteborgsspelarna att ställa upp på en gruppbild – något som gjorde dagen för mina spelare.
Bilden får mig att tänka på Marie Hammarströms hjälteinsats på Borås Arena efter Kif Örebros möte med Dalsjöfors 2011. Ni som följt bloggen länge har säkert sett hur hon efter matchen lärde bollflickorna hur man dansar landslagets VM-dans. Ni som inte sett klippet kan göra det via den här länken.
Det är verkligen ett klipp som gör att man kommer på gott humör. Och det kan ju behövas så här några timmar efter att Sverige missat nästa års herrfotbolls-VM.
Att tjejer drabbas av fler korsbandsskador än killar har man vetat ett tag. Att tjejer drabbas av dubbelt så många hjärnskakningar som killar inom fotbollen var däremot något som var nytt för mig. Och tråkigt.
Det här långa och informativa reportaget från Washington Post om en av de hårt drabbade, nämligen USA:s före detta landslagsmålvakt Briana Scurry, är högst läsvärt.
Där konstateras att forskning presenterad i American Journal of Sports Medicine gör gällande att fotbollstjejer drabbas av dubbelt så många hjärnskakningar som fotbollskillar. Och vad värre är, tjejerna löper större risk att få men av hjärnskakningarna. Det är Briana Scurry ett levande exempel på.
Josefine Öqvist
* Till något betydligt roligare – nämligen svenskmål i Frankrike. Det gjordes fyra sådana i helgen. Både Lotta Schelin och Josefine Öqvist blev nämligen tvåmålsskyttar i går. Schelin gjorde 4–0 och 5–0 när Lyon slog Soyaux med just 5–0 på hemmaplan. Öqvist gjorde 2–0 och 5–0 när Montpellier vann med 6–0 borta mot Muret.
Totalt har Schelin gjort nio mål och Öqvist åtta. De ligger med det delad tvåa respektive delat fyra i skytteligan. Leder gör Juvisys Gaetane Thiney på tio mål. Marie-Laure Delie (PSG) delar andraplatsen med Schelin och Laetitia Tonazzi (Lyon) delar fjärdeplatsen med Öqvist.
Kosovare Asllani har gjort ett mål i årets ligaspel. I helgen fick hon ingen chans att utöka den skörden. PSG:s match mot Henin-Beaumont blev nämligen uppskjuten.
* I Tyskland är Sofia Jakobsson enda svenska spelare som är kvar i cupen efter helgens åttondelsfinaler. Jakobsson började på bänken för Cloppenburg, som vann med 2–1 borta mot Bayer Leverkusen. Svenskan byttes in i minut 52, vid ställningen 1–1.
* I Italien föll svensklaget Verona överraskande med 1–0 hemma mot bottenlaget Chiasiellis. Stephanie Öhrström blev ju nyligen uttagen i landslaget. Hon var möjligen lite väl nära straffområdeslinjen vid det friläge som ledde till bortamålet. Men framför allt hade hon otur då hon räddade bollen, men returen gick rakt till målskytten Margherita Zanon.
Ingen i Verona hade för övrigt speciellt mycket tur. Målet föll i minut 90. Och som man ser på klippet nedan hade Verona en mängd chanser innan dess. Bland annat ett bortdömt mål från Marta Mason. Även Maria Karlsson hade ett bra läge, men nickade utanför. Se höjdpunkter från matchen här:
Verona byter för övrigt namn rätt ofta nuförtiden. Laget hette Bardolino Verona när förra säsongen startades. Under den säsongen bytte man till Verona Calcio Femminile. Nu har man lagt till AGSM framför. Så klubben där Öhrström och Karlsson spelar heter alltså numera AGSM Verona Calcio Femminile. Årets säsong har man inlett halvdant. Efter åtta omgångar är man redan åtta poäng bakom serieledande Tavagnacco.
Jessica Samuelsson
* I Australien debuterade Jessica Samuelsson för Melbourne Victory i helgen. Laget tog sin första seger för säsongen genom att vinna med 2–0 borta mot Adelaide United sedan Lisa De Vanna och Caitlin Friend. För Victory vaktade för övrigt höstens LFC-lån Brianna Davey målet.
Det här var andra omgången. I den första hade Davey en jobbig dag. Då vann nämligen Sydney FC med hela 5–1 mot Melbourne – se målen därifrån på den här länken. En av Sydneys målskyttar var för övrigt vårens Göteborgsspelare Jodie Taylor. Hon har för övrigt gjort två mål per match i ligaupptakten, och leder med det skytteligan.
Minns ni Caster Semenya? Alltså den sydafrikanska löpartjejen som tvingades genom förnedrande könstester för att det skulle bevisas att hon verkligen var en hon.
I sydkoreanska fotbollsligan finns ett liknande fall. Det handlar om Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon som gjorde 19 mål på 22 matcher i årets serie.
I ligan spelar sju klubbar. Fem av dem kräver att Park skall genomgå ett könstest – annars hotar de med att bojkotta nästa års ligaspel.
26-åringen genomgick ett könstest som 15-åring, där hon klassades som kvinna. Därför vägrar Seoul City Amazones att låta sin skyttedrottning genomgå ett nytt test. De tycker med rätta att det är förnedrande för Park att testas på nytt.
De övriga klubbarna i ligan är skeptiska till det gamla testet, och kräver att resultatet av det skall offentliggöras – eller att Park skall testas på nytt.
Minns att flera afrikanska länder hade liknande anklagelser mot flera spelare från Ekvatorialguinea inför VM 2011. Bland de anklagade fanns nuvarande Potsdamspelaren Genoveva Anonma. Jag skrev om det här.
Anonma och Potsdam var utslagna ur tyska cupen inför dagens åttondelsfinaler. I dag försvann ytterligare två av det fyra tyska storklubbarna. Division 2-laget Köln vann mycket överraskande med 2–0 mot ett Bayern München som verkar ha kommit i en extremt djup formsvacka.
Visst är Köln på väg mot Frauen-Bundesliga. Laget har full poäng i sin serie. Men att de skulle slå ut München räknade ingen med. Båda Kölns mål kom i slutminuterna och gjordes av lagets storstjärna Inka Grings.
Att ett storlag till skulle åka var mindre skrällartat. Frankfurt och Wolfsburg möttes ju. Efter den matchen står det klart att det blir en ny cupmästare i Tyskland i år. För Frankfurt vann med 1–0 inför 2240 åskådare. Målet kom sedan Celia Sasic dragit på sig hela Wolfsburgs backlinje, och sedan serverat Kerstin Garefrekes öppet läge.
Celia Sasic
Nilla Fischer spelade hela matchen för mästarlaget, och hade deras bästa kvitteringschans. Nicken räddades dock på mållinjen av Desiree Schumann. Den chansen, målet och några lägen till går att se på den här länken.
Slutligen ett litet tips om att franska ligamatchen Juvisy–Guingamp, med avspark 15.00 i morgon, går att se live på den här länken.
Det här inlägget skulle handla om kvinnliga domare. Men domarna får en tillbakaskjuten roll i inlägget, för det har ju redovisats flera nyheter från Göteborg i dag. Nyheter som har stor påverkan på vårt landslag.
Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren
Den del som rör landslaget är tyvärr den tråkiga delen. För systrarna Kristin och Marie Hammarström lägger av. Där tappar vi två riktigt lojala och nyttiga lagspelare. Vi tappar dels en stabil och säker målvakt. Dels en poängspelare som tillhör världens bästa hörnläggare från höger.
Tvillingarnas besked är väldigt tråkigt för Pia Sundhage. Kanske framför allt är det Kristin som kommer att lämna ett jättehål efter sig. För på målvaktssidan är vi svaga för tillfället. Till Radiosporten målade Sundhage i dag upp en dyster bild. Förbundskaptenen konstaterade att:
* Sofia Lundgren har diskbråck.
* Hedvig Lindahl ska bli mamma tillsammans med sin sambo och ”då kan det hända många saker i hennes skalle”.
* Carola Söberg har tackat nej till landslagets novemberläger. Sundhage spekulerade i att Söberg är på väg att sluta.
Lindahl är just nu given etta igen. Bakom henne är Malin Reuterwall tvåa. Tredjeplatsen känns öppen. Jag har länge tyckt att Italienproffset Stéphanie Öhrström bör testas. I går såg jag på hennes twitter att hon nu får chansen för första gången att visa upp sig för Sundhage. Utöver Öhrström har för övrigt även Umeås Elin Landström, Piteås Emilia Appelqvist och AIK:s Petra Andersson kallats in som reserver till nästa landslagssamling.
Elin Landström
Beskedet om systrarna Hammarströms avslutade karriärer kom inte bara som ett tungt bakslag för landslaget. Det är förstås även besvärligt för Göteborg FC. Redan i somras tappade man Jodie Taylor. Efter avslutad säsong har tränare Torbjörn Nilsson slutat och Anita Asante skrivit på för Malmö. Dessutom såg jag att Yael Averbuch skrev på sin blogg att hon söker ny klubb. Det är således hela vårens offensiva centrallinje som försvinner.
Manon Melis
Därför var det förstås nödvändigt för klubben att också få sända ut lite positiva signaler. I dag presenterade man därför fyra nyförvärv, med Manon Melis som det tyngsta namnet. En målfarlig djupledslöpare behövdes, så jag förstår att man öppnat plånboken för att hämta in holländskan.
Utöver Melis presenterades i dag även Vittsjös holländska målvakt Loes Geurts, Jitex mittback Kathlene Fernström och Jitex finska forwardsstjärna Annica Sjölund.
Loes Geurts
Kathlene Fernström
Annica Sjölund
Extra intressant här är att nye GFC-tränaren Stefan Rehn tidigare har sagt att han inte tänkte ta med sig några spelare från Jitex. Nu har han redan plockat två från Mölndalsklubben, som verkar bli rejält brandskattad. Jitex känns som en högst tänkbar räddningsplanka för årets båda nykomlingar AIK och Eskilstuna.
Mer om det någon annan dag.
Men först måste jag förstås ifrågasätta mediekompetensen i Göteborg FC. För dels skall man inte presentera flera bra nyheter på samma gång – i varje fall inte om man vill ha maximalt utrymme i media. Och att gå ut med alla nyheter samma dag som Sveriges herrar möter Portugal i årets viktigaste match – det är ett slags självmål. Tråkigt.
* Dags för en kort koll utomlands. I veckan har Wolfsburg och Potsdam tydligt visat att Frauen-Bundesliga är Europas bästa liga. Utöver nämnda lag håller ju även Frankfurt och Bayern München högsta Europaklass från den tyska ligan.
När jag i går utnämnde Potsdams bragd mot Lyon som årets skräll så menade jag mer årets prestation. För frågan är om inte årets skräll inträffade i den tyska ligan förra helgen. Då tog nämligen superjumbon Sindelfingen sin första poäng för året. Man gjorde det högst oväntat mot just Bayern München.
Skrällen inträffade bara några dagar efter att jag skrivit att Sindelfingen troligen skulle gå genom ligan utan poäng. Se målen från den tyska superskrällen, och från övriga matcher i omgång 8 på det här klippet.
I helgen är det uppehåll i Frauen-Bundesliga. Det hindrar inte att det spelas en riktig prestigematch i morgon. Frankfurt och Wolfsburg drabbar nämligen samman i tyska cupen klockan 14.00. Vad jag sett är tyvärr inte matchen tv-sänd.
Det tyska cupmötet är hursomhelst utan tvekan helgens mest intressanta i damfotbollsvärlden.
* Därmed är jag slutligen då framme vid domarbiten. Åttondelsfinalerna i Champions League har tyvärr kantats av domarkritik. Jag uppmärksammade ju Therese Sjögran:s utspel mot kvinnliga domare efter Malmös förlust på hemmaplan mot Wolfsburg. Kritiken uppmärksammades på fler ställen. Bland annat tog Dagens Nyheters krönikör Johan Esk upp den i en krönika.
Den krönikan fick Malmös Lisa Ek att se rött, och det visade sig att hon hade många i Damfotbollssverige bakom sig. I ett känsloladdat blogginlägg högg hon stenhårt mog Esks åsikter. Och på Eks twitter rasade de stödjande inläggen in.
Jag är som bekant på Sjögrans och Eks sida. Damfotbollen förtjänar domare som ligger på samma nivå som spelarna. Och där är vi inte nu. Så länge kvinnliga domare får konkurrera med manliga domare, och således döma både herr- och damfotboll tycker jag dessutom att det inte är något stort jämställdhetsproblem att män dömer kvinnor.
Samtidigt så lyssnade jag på Uefas högst uppsatta dam, norska Karen Espelund, när hon vid 2012 års damallsvenska upptaktsträff talade sig varm för satsningen på rakt igenom kvinnliga domare i mästerskapen. Hon menade att damfotbollen kommer att vinna mycket på det över tid.Så är det garanterat. Och jag kan se den fina grundtanken. Fast när effekten blir att internationella toppmatcher en efter en avgörs genom svaga domslut – då bör Espelund med fler tänka om.
Tyresö körde som väntat över Fortuna Hjörring, och vi har ett svenskt lag i kvartsfinal av Champions League. Medan Tyresöspelarna kunde fira en bra avslutning på året fick de hjälp i sin strävan efter att kunna gå hela vägen.
För i Lyon stod Turbine Potsdam för årets kanske största skräll. Ja, jag vet att Potsdam är rankat som tvåa i Europa.
Men Potsdam har byggt nytt lag, och man var inför säsongen förhållandevis nederlagstippade i Tyskland. Och att slå Lyon i dubbelmöte har inte något lag lyckats göra sedan Duisburg i kvartsfinal av Champions League 2009. Att vinna på Stade Gerland har inget lag gjort sedan Juvisy den 10 september 2006. Så visst var det här en jätteskräll.
Lyon är nog i och för sig också lite sämre än förra säsongen. Men det franska storlaget har ändå gått som en slåttermaskin genom den franska ligan. Och man vann bortamötet med 1–0. Inget talade för att Potsdam skulle orka vända.
Oddsen för tysk skräll förbättrades inte direkt i elfte matchminuten i dag när Camille Abily säkert satte 1–0 på Lara Dickenmann:s fina inspel.
Men Bernd Schröder har gjort det igen. Han har byggt ett lag av ett gäng talanger. Stefanie Draws kvitterade när hon nickade in en vänsterhörna från Lia Wälti i minut 33.
Själv började jag följa matchen mer noggrant i början av den andra halvleken. Jag tyckte direkt att Potsdams unga lag – i dagens startelva hade man bland annat tonåringarna Pauline Bremer och Ada Stolsmo Hegerberg – spelade väldigt klokt. De försökte hela tiden spela sig fram på ytan bakom Lyons offensiva ytterbackar. Känslan var att de skapade oro i hemmalaget.
Trots att Potsdam hade svårt att skapa chanser darrade ett par Lyonspelare. Målvakten Sarah Bouhaddi var exempelvis ute på ett par riktigt vådliga utflykter.
I minut 72 pekade domare Kateryna Monzul från Ukraina på straffpunkten. Hon menade att Saki Kumagai hade tagit bollen med högerhanden. Kumagai själv pekade på kinden. Och efter att ha sett ett par repriser tror jag att japanskan kan ha rätt – och att straffen är feldömd. Men säker är jag inte. Huvudkameran var placerad i en väldigt dålig vinkel, så det är svårt att se exakt var bollen tog.
Straff blev det dock. Och den satte norska Maren Mjelde säkert. Matchens sista 20 minuter följde jag med spänning. Lyon vräkte på allt de hade framåt. Men Potsdam försvarade sig lugnt och säkert.
Och när slutsignalen ljöd var skrällen ett faktum.
När kvartsfinalerna lottas om en vecka finns inte storlaget Olympique Lyonnais med. Däremot är Neulengbach, Torres, Birmingham och Barcelona där. De nämnda fyra lagen har inget med slutsegern att göra. Men tänk om de fyra hamnar på samma halva i slutspelsträdet…
Övriga fyra lag är klasslag, även om Arsenal har varit sämre än vanligt i år. Men om Londonklubben värvar bra i vinter kanske de kan skaka om de tre stora till våren. Arsenal är alltså outsidern.
De tre stora är Wolfsburg, Potsdam – och Tyresö. Även om det inte på något sätt är lätt att möta Potsdam heller, så ökade dock Tyresös chanser att vinna turneringen rejält i kväll.
För damfotbollen var det uselt att det lag som drar flest åskådare, och mest intresse – är utslaget. För konkurrenterna var det perfekt.
Men dagens resultat sätter återigen fokus på hur snett upplägget för lottning och seedning har varit. Att ha fri lottning från åttondelsfinalerna i herrarnas Champions League är ok. Men damernas turnering är inte redo.
Att vi på vägen har tappat lag som PSG, Lyon och Malmö är inte bra för sporten. Till nästa turnering bör man kolla över rankningssystemet. Och man bör införa seedning minst i åttondelsfinalerna. Kanske också i kvartsfinalerna.
Det jag såg av Tyresö i dag så imponerade laget med sitt anfallsspel i den första halvleken. Marta:s passning till Kirsten van de Ven:s mål var läcker. Samma ord används med fördel för att beskriva Veronica Boquete:s frisparksmål.
Jag hann dock inte se så mycket. Planen är att se om matchen i morgon. Eller i alla fall den första halvleken.
Malmös match från i går har jag däremot hunnit se i sin helhet nu. Och jag blev mer övertygad om att det är de brister i båda straffområden som jag skrev om i går som fällde avgörandet.
Ser man till dubbelmötet i sin helhet hade Malmö 24 avslut, mot Wolfsburgs 22. Men medan 15 av Malmös gick utanför, och ett i målramen, så sköt Wolfsburg 14 av sina mot mål. Alltså 14–8 till Wolfsburg i avslut mot mål. Och 15–8 till Malmö i avslut utanför. Där är skillnaden mellan lagen.
England är höstens segrarland i Champions League. Mycket talar nämligen för att just England blir enda land som har med två lag till vårens kvartsfinaler.
Både Arsenal och Birmingham säkrade nämligen sina avancemang i kväll. Det gjorde även spanska Barcelona och tyska Wolfsburg. Tyskland kan fortfarande också få med två lag till kvartsfinal. Men då måste ju Potsdam stå för en bragdvändning borta mot Lyon.
För Sverige blir det dock maximalt ett kvartsfinallag den här säsongen. Malmö var nämligen ett nummer för litet i dubbelmötena med Wolfsburg, som vann med totalt 5–2. Tyskorna har därmed spelat totalt 13 matcher i Champions League. Facit är tolv segrar och ett kryss.
Chansmässigt stod Malmö upp väl. Totalt i dubbelmötet kan nog de svenska mästarinnorna haft fler öppna lägen än de tyska. Men fotboll är en sport där väldigt mycket avgörs i planens båda straffområden. Och i dem var tyskorna klart vassast.
Sedan är det förstås tråkigt att annars så stabila Thora Helgadottir gör en jättetavla i en match där man inte har råd med misstag.
Skall man vara positiv kan man konstatera att Malmö ändå har lyft sig under året. I våras var det i princip förnedring när Lyon vann med totalt 8–0. Mot Wolfsburg levde dubbelmötet ända in i slutminuterna. Och om Sara Björk Gunnarsdottir hade gjort 2–2 på sitt öppna kvitteringsläge i minut 76 – då hade det kanske till och med kunnat bli en vändning.
Nu gick skottet i stället en knapp halvmeter utanför Almuth Schult:s mål. Och Gunnarsdottir fick nöja sig med att bli ettmålsskytt. Utanför sköt även Manon Melis när hon var fri i den första halvleken. Det håller inte att missa mål i så bra lägen.
Hemma i damallsvenskan har Malmöspelarna råd att bränna några öppna målchanser per match, och ändå vinna. Det går däremot inte mot europeiska topplag som Wolfsburg.
Men kan Malmö förbättra kvaliteten på avsluten till nästa år, på samma sätt som man förbättrat sitt kollektiva försvarsspel sedan i våras, då kommer laget att vara en het finalkandidat i 2014/15 års turnering.
I den pågående ställs däremot hela det svenska hoppet numera till Tyresö.
Det är intressant att se vad kring damfotbollen som blir stora nyheter. Bilgate väcker uppenbarligen riktigt heta känslor. Och det förstås med rätta.
Men att huvudpersonen Therese Sjögran i morgon spelar en av svensk damfotbolls allra viktigaste matcher för året verkar däremot inte engagera så många. För är det någon som sett en enda artikel om den avgörande matchen i Champions League mellan svenska och tyska mästarinnorna?
Tyvärr är intresset för damfotboll på klubbnivå minimalt. Det är landslagen som gäller, nästan till 100 procent. Det förstår man ju inte minst av att toppmatchen Wolfsburg–Malmö inte går att se på någon annan svensk kanal än Eurosport. Det trots att det är landslagsuppehåll inom herrfotbollen, med följd att det inte spelas några matcher i morgon kväll.
Men här i bloggen tänkte jag i alla fall uppmärksamma de åtta matcher som spelas i morgon och på torsdag. Det handlar om årets sista matcher i Champions League. Vi skall få fram de åtta lag som lottas in i kvartsfinalerna i Nyon, Schweiz klockan 14.00 den 21 november. För det är nästa steg på väg mot den final som spelas den 22 maj på Estádio do Restelo i Lissabon.
Jag har inte uppmärksammat helgens matcher tidigare eftersom jag jobbade med annat och inte hade någon möjlighet att se matcherna. Jag har fått nöja mig med klippen med höjdpunkter som är bifogade här nedan.
Hursomhelst, här är en lägeskoll i samtliga åtta åttondelsfinaler:
VfL Wolfsburg–LdB FC Malmö. Står 2–1.
Avspark i morgon 19.00.
Tips: 75–25 till Wolfsburg.
TV: Sänds på Eurosport med start 19.00.
* Malmö ser ut att ha gjort en kanonmatch i lördags. Men vad hjälper det när man ändå förlorade. För hemmaförluster brukar vara väldigt dyrköpta i dubbelmöten av det här slaget.
Nu måste ju Malmö göra minst två mål i Wolfsburg. Det blir riktigt svårt, då tyskorna är ett extremt målsnålt lag, som inte har släppt in två mål på hemmaplan på just över ett år. Ramona Bachmann verkar dock ha konserverat formen, vilket ger Malmö visst hopp. Och på bilderna såg Manon Melis pigg ut, trots att hon missade flera öppna lägen. Hemmalaget får klara sig utan fotskadade Maren Tetzlaff. Men det bör inte vara något större problem, då Wolfsburg har en stark och bred trupp.
Eftersnacket till lördagens match handlade bland annat om varför det finns krav på att använda kvinnliga domare i Champions League. Jag står bakom Therese Sjögran i den kritik hon framför i länkad artikel. Däremot förstår jag att domaren blåser straff till Alexandra Popp. På några av reprisbilderna ser man att det inte skall vara straff. Men på några ser det ut som att Malin Levenstad är ett halvsteg efter, vänder ryggen till, sträcker ut högerbenet mot Popp, som faller. I det läget hade jag blåst straff. Så där hade Malmö otur.
Bilder på straffsituationen, och målen från matchen, i Malmö finns här:
Och här är länk till ett klipp med betydligt fler höjdpunkter.
FC Zürich–FC Barcelona. Står 0–3.
Avspark i morgon 19.00.
Tips: 5–95.
TV: Sänds av Barcelona på fcbarcelona.cat.
* I ett blåsigt Barcelona hade Barca rejäl medvind i helgen. Segern med 3–0 ger laget ett läge som man knappast kan tappa i bortamötet i Schweiz. Zürich måste anfalla, men får inte släppa in några mål. För gör Barca ett, då måste Zürich plötsligt göra fem. Det här vinner Barca. Det blir alltså spanskt i kvartsfinal.
Höjdpunkter från första matchen ser du på den här länken. Känslan från klippet är att nivån på de båda lagen egentligen inte är tillräcklig för WCL-kvartsfinal. Men det gäller flera av lagen i åttondelsfinalerna. Och som bekant gav ju seedning och lottning tyvärr utrymme för att topplagen skulle slå ut varandra redan på ett tidigt stadium.
Glasgow City–Arsenal Ladies. Står 0–3.
Avspark i morgon 20.00.
Tips: 1–99.
TV: Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
* Det är utsålt på Petershill Park i Glasgow. Fast det hjälper knappast hemmalaget. Arsenal är minst ett nummer för stort i det här mötet. Och 3–0 är ett fantastiskt bra resultat. Precis som för Barca i Zürich gäller ju att om Arsenal kontrar in ett mål – då måste Glasgow göra fem. Men jag tror inte Glasgow ens har kapacitet att vinna matchen. Utan jag tror att Arsenal defilerar vidare mot kvartsfinal.
Birmingham City–FC Zorkij Krasnogorsk. Står 2–0.
Avspark i morgon 20.00.
Tips: 90–10.
TV: Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
* Birmingham har förstås ett kanonläge här. Lag som vinner med två mål på bortaplan brukar i princip aldrig tappa i hemmareturen. Starkt av det engelska laget, då det nästan är 1,5 månader sedan deras liga färdigspelades.
Det borde ha varit bra läge för Zorkij. Men de båda ryska representanterna är sämre i år än i fjol. Zorkij ligger trea i ligan, hela tio poäng bakom ledande Ryazan. Och att ryskorna skall kunna vända det här i Birmingham, det känns inte alls troligt.
Målen från första matchen ser du här:
ASD Torres Calcio–WFC Rossiyanka. Står 0–1.
Avspark torsdag 15.00.
Tips: 51–49.
TV: Sänds på något som heter Blu Live. Har tyvärr inte hittat någon länk till rätt sida.
* Det här är helt klart den allra mest ovissa åttondelsfinalen. Efter en usel start har Rossiyanka ryckt upp sig i den ryska ligan. Man är nu fyra, med hyfsad kontakt med tvåan och trean.
Och läget för ryskorna inför returen på Sardinien är okej. För 1–0 är ett riktigt bra hemmaresultat. Gör Rossiyanka mål måste ju Torres göra tre. Italienskorna är dock väldigt hemmastarka, och jag håller ändå dom som favoriter här. Men som sagt, det här är den mest ovissa matchen.
NÖSV Neulengbach–Konak Belediyesi. Står 3–0.
Avspark torsdag 19.00.
Tips: 99,9–0,1.
TV: Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
* Här är det redan avgjort. Turkiska Konak är det sämsta laget som är kvar. De föll med 3–0 hemma, och de lär inte kunna nå ett bättre resultat på bortaplan.
Österrikiska Neulengbach kommer således att spela kvartsfinal till våren. Och Nina Burger som gjorde alla tre målen i bortamötet är nu uppe på totalt 38 i Champions League. Efter hemmareturen kan hon vara uppe på prispallen i tidernas skytteliga. Hur den såg ut inför åttondelsfinalerna går att se i det här inlägget.
För att få en bild av nivån på Konak rekommenderas det här klippet från deras möte med Cardiff i kvalet till Champions League:
Tyresö FF–Fortuna Hjörring. Står 2–1.
Avspark torsdag 19.15.
Tips: 85–15.
TV: TV4 sport sänder med start 19.10.
* De två mål Christen Press gjorde i Hjörring lär ta Tyresö vidare i cupen. Hjörring är inte dåligt. Men att de skulle kunna vända det här – nej, så bra är de inte.
För precis som Malmö måste Hjörring nu göra minst två mål på bortaplan. Minst. Jag tror nämligen att Tyresö kommer att göra något mål även på hemmaplan. Så allt talar för att vi kommer att ha minst ett svenskt lag i kvartsfinal.
Höjdpunkter från den första matchen finns på den här länken.
Olympique Lyonnais–FFC Turbine Potsdam. Står 1–0.
Avspark torsdag 20.00.
Tips: 90–10.
TV: Sänds på den franska betal-tv-kanalen BeIN-Sport. Här är en länk som skall funka. Och här är en länk till för säkerhets skull.
* Från det här klippet med höjdpunkter anar jag att det första mötet var en kanonmatch. En match där Lyon skapade flest målchanser, och verkar ha vunnit rättvist. Potsdam hade dock två superchanser i första halvleken, där Ada Hegerberg först nickade i stolpen. Sedan spelade norskan fram Genoveva Anonma, som dock missade öppet mål.
Lotta Schelin såg ut att ha en jättechans. Sveriges superstjärna byttes ut i minut 71, och såg från bänken hur Louisa Necib avgjorde i minut 83.
Skall man förlora på hemmaplan är 1–0 det bästa resultatet. Men jag ger ändå bara Potsdam mycket små möjligheter att vända det här. Lyon är ju hyperstarkt på hemmaplan, och lär inte släppa det här.
Faktum är att Lyon har 33 raka segrar hemma på Stade Gerland. Senaste krysset kom den 3 december 2011. Men kryss räcker ju inte för tyskorna – de måste vinna.
Och Lyons senaste hemmaförlust ligger makalösa 114 matcher tillbaka i tiden. Vi får backa ända till den 10 september 2006, då Juvisy vann med 1–0. Då spelade Schelin för övrigt fortfarande för Göteborg FC…
Det är förstås läge för ett par ord om den så kallade bilgate som uppstod vid gårdagens fotbollsgala.
Jag nämnde i förbifarten i går hur Anders Svensson fick en bil för att han är den man som spelat flest A-landskamper genom tiderna. Den kvinna som spelat flest A-landskamper har däremot bara fått en blomma.
Jag hörde nyss förbundsordförande Karl-Erik Nilsson i ärendet på Studio 1 i P1. Han gjorde tyvärr en väldigt slät figur. Rent ut sagt var han pinsamt dålig. Varför inte bara be om ursäkt, och förklara att man inte tänkt på samma sätt kring Therese Sjögran?
För det här snacket om att förbundet har tänkt på henne, och att man faktiskt har planerat en överraskning, det biter inte på oss som har en kritisk grundinställning.
Det är i och för sig helt sant att förbundsledningen faktiskt hade tänkt på Sjögran innan galan. Närmare bestämt tänkte de på henne för ganska exakt 2,5 år sedan. Det var då, i Algarve cup mot Japan den 9 mars 2011, som hon spelade sin landskamp nummer 167 och raderade ut Victoria Sandell Svensson:s gamla rekord. Då och där överlämnade dåvarande förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell blommor till rekordtjejen.
Sedan dess har man däremot sannolikt inte ha tänkt så mycket på Sjögran.
Men det blir spännande att se vad den där överraskningen består av. Det borde ju kunna vara något alldeles extra eftersom det tagit 2,5 år att ta fram den.
Hur det än ligger till är bilgate en riktigt pinsam fadäs för förbundet.
Fast den är tyvärr inte oväntad.
För vi som följt damfotbollen under några år ser ju gång på gång hur Svenska Fotbollförbundet glömmer damfotbollen.
Det råder ju i och för sig ingen tvekan om att herrfotbollen är större, bättre och ger mer pengar än damfotbollen. Därmed är det logiskt att herrarna har bättre förmåner och förutsättningar än damerna i många sammanhang.
Men det innebär ju inte att man skall hålla på att trampa på damerna. Framför allt inte från förbundshåll. Tvärtom borde ju förbundet jobba aktivt för att minska klyftan, för att lyfta upp sitt starka damlandslag i rampljuset.
Bilen var ju inte enda exemplet på gårdagens gala där damerna åsidosattes. Att galan låg två dagar innan svenska mästarinnorna skall spela åttondelsfinal i Champions League känns knappast genomtänkt.
En annan tveksamhet var att när herrlandslaget gjorde bejublad entré satt redan damerna på sina platser. Tydligen hade i och för sig damlandslaget gjort en liknande entré innan sändningen började.
Så för de som befann sig i Globen var det möjligen jämlikt. Till oss som satt hemma i tv-soffan skickade det däremot konstiga signaler.
Och det skulle kanske ha varit tvärtom. Vad jag kan minnas så är det damerna som har tagit en mästerskapsmedalj i år. För herrarna är bokslutet för 2013 inte klart ännu. Det riskerar ju att bli ihågkommet som året då vi missade Brasilien-VM.
Känslan av galans pristagare är dessutom att det är damerna som verkar mest tacksamma, och som har en tanke med vad de säger på podiet. De flesta herrarna verkar däremot ganska blasé.
Till sist, som en parentes, tycker jag för övrigt inte att en bil är en lämplig gåva till den spelare som gjort flest landskamper genom tiderna. Inte alls faktiskt. Bilar kan de lotta ut i bingolotto. Här borde förbundet ha tagit fram något betydligt mer fantasifullt.
Även i Finland och Danmark har man haft fotbollsgalor i kväll. Deras motsvarigheter till diamantbollen gick till två spelare som håller till i Norge, Tinja-Riikka Korpela (LSK Kvinner) och Katrine S Pedersen (Stabaek).
Tinja-Riikka Korpela
Katrine S Pedersen
Veteranen och landslagskaptenen Pedersen avslöjade innan galan att hon är gravid – och slutar med fotbollen. Hon fick alltså på något sätt avsluta karriären på toppen, efter en säsong där hon tagit EM-brons, och vunnit norskt mästerskapsguld. Och den 23 november kan hon sätta punkt med att även vinna den norska cupfinalen.
Valet av slutpunkt är möjligen toppen för Pedersen. Men för det danska landslaget är det här ett tungt bakslag. För alla vi som såg danskorna i EM i somras kunde inte undvika att imponeras av Pedersens fantastiska passningsspel. Hon slog ju knappt bort en enda boll på hela mästerskapet.
Och för ett Danmark som ju startat VM-kvalet lite darrigt kommer det här olägligt. Jag gissar däremot att rätt många i Schweiz och Island tycker att det här kom i ett bra skede…
Danmarks nya lagkapten blir för övrigt Tyresös Line Röddik Hansen.
Apropå priser så blev det i dag klart vilka tio mål som kan prisas som årets mål i världen. Två av de tio kommer från damfotbollen. Det är Lisa De Vanna och Louisa Necib som kan vinna det så kallade Puskas Award. Deras mål finns på de här länkarna:
Och här finns en länk på vilken du även kan se de åtta övriga målen. Ett av dem är det mål som tidigare i dag korats till årets mål i Sverige, alltså Zlatan Ibrahimovic:s bicycleta mot England från i vintras. Förutom se målen kan man även rösta på sin favorit.
Lotta Schelin fullbordade i kväll ett äkta hattrick – alltså att vinna både Diamantbollen och priset Årets Forward för tredje året i rad vid Fotbollsgalan.
Det är givetvis läge att sända ut ett riktigt stort grattis till en underbart bra representant för svensk damfotboll.
Lotta Schelin
Även om jag som bekant argumenterade för andra kandidater så är Schelin i högsta grad en värdig vinnare. Hon är dessutom en van vinnare. Det här var fjärde gången Schelin vinner Diamantbollen. Ingen annan spelare har vunnit fler än två gånger.
Ändå måste jag nog skriva som i fjol – det här innebär inte automatiskt att Schelin är tidernas bästa spelare inom svensk damfotboll. Inte än i alla fall.
Jag håller nämligen ett par spelare som vassare. Se länken ovan. Högst håller jag Victoria Sandell Svensson som var en mer komplett spelare än Schelin. Svensson kunde både agera målfarlig forward och genial mittfältare. Dessutom gjorde hon massor av avgörande mål i stora matcher. Och det är framför allt på den sista punkten som Schelin måste ta ett kliv till för att på allvar kunna konkurrera med Sandell Svensson.
I övrigt fick jag rätt i alla mina tips om vinnare vid Fotbollsgalan. Det var nämligen rakt igenom favoritsegrar, något som gör galan tråkigt förutsägbar.
Noterbart är att Marta nu har spelat i damallsvenskan i två år utan att få något pris. Båda åren har hon varit med på listan över världens tio bästa spelare. I fjol var hon ju dessutom med på topp tre.
Exakt vad det säger om de olika priserna har jag inte funderat över. Däremot känns det ju rätt märkligt. Eller hur?
Noterbart också att galans mest udda ögonblick var när Volvo skänkte en bil till Anders Svensson för att Elfsborgsspelaren gjort flest herrlandskamper av alla. Förutom att det var en otroligt pinsam del av galan, där Svensson inte fattade om det var skämt eller allvar, så undrar man ju lite grand över vilken sponsor som kliver fram och hyllar Sveriges mesta landslagsspelare alla kategorier, Therese Sjögran.
I kväll är det dags för den årliga Fotbollsgalan. Således skall vi få en ny vinnare av Diamantbollen. Eller, någon ny vinnare lär vi inte få.
Som jag ser det finns det bara två tänkbara vinnare, och det är dessutom två högklassiga kandidater, nämligen Nilla Fischer och Lotta Schelin. Precis som i fjol röstar jag på Fischer. Det var hon som banade väg för landslaget i EM. Som mittback blev hon dessutom tvåa i skytteligan – vilket är en makalöst bra prestation.
Nilla Fischer
Schelin har förstås också bra meriter från året. Men titelmässigt var 2013 ett sämre år för henne än 2011 och 2012. Det borde alltså vara dags för ett tronskifte.
Och tronskiften är bra. Att hålla på att dela ut priset till samma spelare år efter år gör det bara ointressant.
Så är det med herrarnas Guldbollen, som man ju måste dela ut till Zlatan Ibrahimovic – eftersom det ju bara finns en rimlig kandidat. Det är självklart, men inte ett dugg spännande.
Vårt damlandslag är ju dock betydligt jämnare än herrlandslaget. Och även om Schelin är viktig för laget så bär hon inte det på sina axlar på samma sätt som Ibrahimovic bär herrarnas.
Medan Schelin totalt sett gör massor av mål när vi redan är i ledning, är det som jag tidigare skrivit om här i bloggen ofta Fischer som kliver fram och gör avgörande mål i mästerskap för landslaget. Det bör diamantbollenjuryn ha i åtanke i dag. De bör såldes alltså ge bollen till Fischer!
De flesta av de övriga kvinnliga pristagarna på galan känns rätt självklara. Nomineringarna gjordes av en jury bestående av Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling, Karolina Westberg, Anette Börjesson, Hanna Marklund och Malin Swedberg. Det är en namnkunnig och kompetent samling.
Hade jag fått bestämma hade jag dock nominerat lite annorlunda. Så här är min syn på nomineringarna, och vem jag tycker skall vinna respektive kategori.
Jag har inte total koll på vilka instruktioner nomineringsjuryn har. Men jag tror att det är så att de måste ha med minst en svensk landslagsspelare i varje kategori.
Men jag tycker nog att de varit lite väl gulblå i sina nomineringar. För de nomineringar som jag tycker är tveksamma handlar rakt igenom om svenska spelare som lyfts fram på bekostnad av utländska.
Thora Helgadottir
Årets Målvakt
Min vinnare: Thora Helgadottir
Övriga nominerade: Kristin Hammarström och Malin Reuterwall.
Här är Helgadottir solklar vinnare. Hon höll 14 nollor på 22 omgångar i damallsvenskan. Hammarström har gjort en stabil säsong, men borde inte ha en chans på priset. Reuterwall ser jag som ren utfyllnad. Hennes nominering kommer något år för tidigt. Här hade Lydia Williams eller kanske framför allt Katie Fraine varit klart mer rimliga nomineringar.
Som en parantes noterar jag vid en koll på den damallsvenska räddningsligan att Tyresös stjärnmålvakt Ashlyn Harris enligt den officiella statistiken nästan släppte in varannat avslut hon hade mot sig. Fast den där statistiken är ju som bekant långt ifrån 100-procentig, så det kanske inte stämmer.
Årets back
Min vinnare: Nilla Fischer
Övriga nominerade: Faith Ikidi och Jessica Samuelsson.
Min syn på Fischer har jag redan nämnt. Ikidi är en högklassig utmanare, men får nöja sig med silver. Samuelsson däremot är ren utfyllnad av en lite väl gulblå nomineringsjury. Skall man ha med en ytterback hade förstås Meghan Klingenberg varit en klart mer rimlig kandidat.
Ramona Bachmann
Årets mittfältare
Min vinnare: Ramona Bachmann
Övriga nominerade: Caroline Seger och Sara Björk Gunnarsdottir.
Inte heller här är det någon tvekan om vem som skall vinna – Bachmann är överlägsen. Däremot tycker jag att Marta borde räknas som mittfältare, vilket gör att hon borde ha varit med här på Björk Gunnarsdottirs bekostnad. Eller egentligen på Segers bekostnad, men en svensk landslagsmittfältare måste ju vara med, och det är väl trots allt rimligt att det handlar om Seger.
Christen Press
Årets forward
Min vinnare: Christen Press
Övriga nominerade: Lotta Schelin och Marta Viera da Silva.
Här är den första något ovissa kategorien. Troligen ger den blågula juryn trots allt priset till Schelin. Fast jag tycker att Press är den som har vassast facit. Och egentligen har ju Marta varit bäst av alla de tre. Fast som sagt, jag ser Marta som mittfältare i år. Och där är hon bara tvåa. I stället för Marta borde för övrigt Pernille Harder ha varit med här.
Årets genombrott
Min vinnare: Stina Blackstenius
Övriga nominerade: Jessica Samuelsson och Julia Wahlberg.
Även den här kategorien känns öppen. För vilket genombrott är egentligen störst, Blackstenius i damallsvenskan eller Samuelssons i landslaget? Jag tror att Samuelsson kommer att vinna. Men min personliga röst faller på Blackstenius, som gjorde en mäktigt bra höst. Wahlberg har varit stabil, men är här bara med som utfyllnad.
Damallsvenskans mest värdefulla spelare
Min vinnare: Ramona Bachmann.
Övriga nominerade: Christen Press och Marta.
Bachmann är självklar vinnare här. Marta är lika självklar tvåa. Däremot tycker jag att det är konstigt att serietvåan Tyresö får med två spelare i den här kategorien. Jag tycker trots allt att exempelvis Pernille Harder, Sarah Michael och Faith Ikidi är mer värdefulla för sina lag än vad Press är för Tyresö.
Årets tränare
Min vinnare: Rickard Nilsson
Övriga nominerade: Jonas Eidevall och Martin Sjögren.
Det här är den allra mest öppna och svåra kategorien. Alla tre känns som värdiga, och rimliga vinnare. Jag tror att Eidevall kommer att vinna – guldtränaren gör oftast det. Och han har gjort ett kanonjobb med Malmö, så det är inget att säga om. Men kanonjobb har både Nilsson och Sjögren också gjort med sina respektive trupper. Min röst faller alltså på Nilsson, som ledde Örebro till en högst oväntad sjätteplats. Minns att på upptaktsträffen tippades ju faktiskt Kif på nedflyttningsplats.
Så vad tror och tycker ni? Får jag rätt mina tips, eller är jag helt ute och reser?
I morgon och på söndag spelas första delen av åttondelsfinalerna av Champions League. Båda de svenska lagen spelar i morgon. Tyresö i Hjörring mot Fortuna 15.00 och Malmö hemma mot Wolfsburg 16.00.
Tyvärr är det ingen tv-sändning från Danmark. Och Malmös match sänds på kanalen som ingen har, Tv4 Sport Xtra – så det blir inte lätt att följa drabbningarna.
Själv har jag varit i bloggskugga i ett par dagar på grund av en tung jobbresa i bil tur och retur till Esbjerg. Där såg jag Sveriges enda kvarvarande herrlag i de europeiska cuperna helt tappa chansen till vidare avancemang. Damlagen skall vi väl inte behöva räkna ut efter morgondagens matcher, väl?
Hursom helst har jag tänkt att göra ett mer utförligt paket inför åttondelsfinalerna. Men jag är så trött efter resan att det får bli det här korta i stället. Tyvärr. Den nya landslagstruppen, som enligt den här länken kompletteras med Elin Landström, samt några intressanta nyheter kring silly season, framför allt i Linköping och Jitex, kommer jag att återkomma till. Nu behöver jag sömn…
Tillagt i efterhand: Här är länkar till lördagens svenskmatcher:
* 15.00: Fortuna Hjörring–Tyresö
* 16.00: Malmö–Wolfsburg. Här är en länk till.
Och här till söndagens:
* 16.00: Turbine Potsdam–Lyon. Matchen visas dessutom på svensk tv, på Eurosport.
Utöver svenskmatcherna har jag även hittat en länk till ytterligare en söndagsmatch:
* 12.00 Barcelona–FC Zürich
En blogg om internationell damfotboll 