Göteborgs värvning av Andrine Stolsmo Hegerberg väcker tydligen frågetecken i Tyskland.
Enligt den här artikeln står Hegerberg fortsatt under kontrakt med Turbine Potsdam, och den tyska klubben skall inte ha hört något från Göteborg.
När Hegerberg presenterades på GFC:s hemsida stod det att hon ”räknar med att kunna vara spelklar om några dagar”.
Det verkar som att övergången kanske kan dra ut lite på tiden.
I dag på twitter har Malmös tränare Jonas Eidevall svingat mot både Uefa och Svenska Fotbollförbundet.
Kritiken mot det svenska förbundet handlar om alla fel i den officiella assistligan. Som bekant delar jag till 100 procent Eidevalls uppfattning att man inte skall ha statistik som inte stämmer. Som det är nu innehåller assistligan så många fel att den borde strykas rakt av.
Alternativt så bör förbundet gå till klubbarna och be dem hjälpa till att rätta alla fel. De kan ju börja med att ge Therese Sjögran hennes läckra assist till Ali Riley:s 4–0-mål i gårdagens match…
Och framöver är det rimligt att matchrapportören kollar med klubbarna om målskyttar och passningsläggare, så att åtminstone statistiken för resten av hösten blir riktig.
Eidevalls kritik mot Uefa är intressant. Den handlar om priset till bästa spelaren i Europa, Best Women’s Player in Europe Award. Eidevall är en av de 20 tränare/förbundskaptener som har fått rösta. Men han skriver i ett inlägg att han var ombedd att ta ut fem spelare. Länken nedan visar formuläret han fick:
”when I voted I was requested to pick 5 players. Why is the nomination procedure changed?” pic.twitter.com/vCeg24LQRy
På länken kan man för övrigt läsa att att priset alltså skall gå till den bästa spelaren i Europa – och inte Europas bästa spelare. Det innebär alltså att även utomeuropeiska spelare som representerar europeiska klubbar skall räknas in.
Fast ingen icke-europé platsade på den lista över topp tio som presenterades i går – konstigt. Jag tycker nog att exempelvis spelare som Yuki Ogimi, Marta och Christen Press borde gå före ett par av de som kom med på den listan.
Tillbaka till Eidevalls kritik, som fortsätter i ett andra twitterinlägg:
”Also the player I picked for 5 points. But in total she has received less than 5 points…”
Det här är ju i högsta grad anmärkningsvärt.
Tillagt i efterhand: Texten på Uefas hemsida visade sig vara felaktig – och är nu ändrad. Så här gick det till: Först röstade de 20 tränarna/förbundskaptenerna. De tio spelare med högst poäng där gick vidare, och det var på de tio som de 18 journalisterna fick rösta. Röstningen är alltså redan avklarad, och Uefa vet vem som vinner. Fast de håller på beskedet ett tag.
Slutligen, apropå Eidevall och hans Malmö är här en länk till en artikel om kontraktsläget för Anja Mittag och Ramona Bachmann.
Europas damfotboll har ett nytt namn att lära sig – Celia Sasic. Fast det är bara namnet som är nytt, spelaren är däremot redan etablerad som en av världens bästa.
I fjol var det Japans forwardsstjärna som gifte sig, och bytte namn från Yuki Nagasato till Yuki Ogimi.
I år är det Celia Okoyino da Mbabi som gift sig till ett nytt efternamn. Och både för etermedia och för oss som skriver blir det ju nu lättare att hålla ordning på alla bokstäver i efternamnet på Tysklands och numera även Frankfurts stora forwardsstjärna, Celia Sasic.
Celia Sasic
I dag presenterade Uefa den trio som gör upp om det nyinstiftade priset som Europas bästa spelare, UEFA Best Player in Europe Award. Det kan bli svensk seger, för de tre finalisterna är Lotta Schelin, samt tyskorna Nadine Angerer och Lena Goessling.
Uefa berättar om finalisterna här.
Själv reagerade jag spontant över nomineringarna, och tänkte tillbaka på Ballon d’Or i vintras. Minns att Abby Wambach vann där, och blev världens bästa spelare 2012, trots att Alex Morgan hade valts till USA:s bästa spelare.
Nu kan vi få ett liknande utfall. För minns att Martina Müller nyligen fick det officiella priset som Tysklands bästa spelare 2012/13. Men trots att hon är bäst i Tyskland har hon minst fyra andra tyskor framför sig i kampen om Europas bästa spelare. Udda.
För Uefa presenterade i dag även vilka spelare som hamnade på platserna fyra till tio, nämligen:
4) Nadine Kessler (Tyskland, Wolfsburg) – 16
5) Veronica Boquete (Spanien, Tyresö) – 11
6) Caroline Seger (Sverige, Tyresö) – 8
7) Nilla Fischer (Sverige, Linköping) – 6
8) Celia Okoyino da Mbabi (Tyskland, Bad Neuenahr) – 4
9) Wendie Renard (Frankrike, Lyon) – 3
10) Louisa Necib (Frankrike, Lyon) – 2
Siffran efter namnen är antal röstpoäng spelaren fått.
Röstningen har avgjorts i två omgångar. Först röstade de tolv förbundskaptenerna för EM-nationerna samt de åtta tränare som ledde lagen som spelade kvartsfinal i Champions League. De 20 tränarna/förbundskaptenerna valde ut fem spelare vardera, som de gav 5, 4, 3, 2 respektive 1 poäng.
De tio spelare som fick högst poäng gick vidare till final, där 18 journalister har fått rösta på tre spelare vardera, med poängfördelningen 5, 3 och 1. Och det är poängen från journalisternas röstning som syns här ovanför.
Jag funderade lite på vilka spelare jag hade nominerat, och kom fram till att jag hade haft Kessler före Goessling. Men Angerer och Schelin hade nog stått även på min lista.
I varje fall om kriterierna är som i Ballon d’Or. Där väger nämligen titlar tungt, samt avgörande insatser i stora finaler. Är det så även här riskerar Schelin att få det tufft att vinna.
För Schelin vann skytteligorna i EM och i franska ligan – vilket förstås är bra meriter. Men när det kom till avgörandet i EM spelade hon ingen huvudroll. Hon var också långt ifrån någon centralfigur i Champions Leaguefinalen.
Lotta Schelin
Angerer däremot har inte haft någon vidare säsong i ligan, men hennes insatser under hela EM-slutspelet lär ju väga riktigt tungt. Där spelade hon ju verkligen en avgörande roll i de viktiga matcherna. Inte minst i finalen.
Nadine Angerer
Frågan är ändå om inte Goessling har tyngst meriter från säsongen av de tre. Hon har alltså vunnit EM, Champions League, den högst rankade ligan (Frauen-Bundesliga) och den mest prestigeladdade cupen (DFB-pokal). Fyra tunga titlar. Dessutom gjorde hon en kanonmatch i EM-finalen, där hon garanterat hade blivit matchens lirare om inte Angerer hade räddat två straffar. Dessutom blev Goessling matchens lirare i Champions Leaguefinalen.
Lena Goessling
Jag ser ändå Angerer som favorit. Men det känns rätt öppet, och det skall bli intressant att se hur juryn väljer.
Vinnaren presenteras den 5 september, i samband med lottningen av vinterns Champions League.
Tittar man på de tio namnen på listan är det förstås kul att Sverige har en finalist, och att vi har ytterligare två spelare bland Europas sju främsta spelare. Samtidigt bör man här betänka att det var fyra svenskar bland de 20 som tog fram listan, vilket förstås är en stor fördel för våra spelare.
Frankrike hade tre röstande, medan Tyskland, England, Italien och Ryssland hade två vardera, och exempelvis Norge bara har haft en, vilket kan förklara att EM-finalisten inte har fått med en enda spelare.
Och personligen kan jag inte förstå hur Caroline Seger kan hamna sexa på den här listan. Hade jag bara fått välja mellan Europas centrala mittfältare hade jag lätt hittat ett tiotal som gått före Seger. Två sådana namn är Katrine S Pedersen och Ingvild Stensland. Två andra är Camille Abily och Kim Little. Och…
(Inlägget är uppdaterat 7/8 med korrekt info om hur röstningen gått till)
På lördag kan damallsvenskan avgöras. Vinner Tyresö mot Malmö så lär guldet bli kvar i de södra delarna av Storstockholm, och skånskorna får rikta in sig på att försvara andraplatsen.
Det borde bli en riktig folkfest på Tyresövallen. Och för publiksiffrornas skull finns det anledning att hålla på Malmö på lördag.
För om det blir ett spännande guldrace i höst kanske snittet kan höjas en aning. Men om Tyresö i praktiken säkrar guldet redan under första halvan av augusti lär höstspurten blir avslagen. Och då lär dagens publiksiffra på 712 åskådare bli vardag även i fortsättningen.
Dagens match mellan Malmö och Sunnanå var egentligen inte mycket till match. Klasskillnaden var alldeles för stor.
Det syntes redan efter ett par minuter att Malmö är ett damallsvenskt topplag, medan Sunnanå fortfarande spelare som om man vore ett topplag i ettan.
Det verkar inte som att Skelleftelaget har förstått att man har gått upp en division, och möter starkare motstånd. För det spelsätt man visade upp är inte av den typen som leder till framgång för en nykomling i en av världens bästa serier.
Sunnanå tryckte upp sin raka backlinje så högt man bara kunde. Man kombinerade det med att bara flytta över mittfältet, och inte sätta något större press på Malmös bollhållare.
Hade Malmös forwards varit beredda att ta några skrapsår i kväll hade det kunnat bli 10–0. Nu verkade Malmös offensiva linjer redan ha tankarna på Tyresömatchen. Men det gjorde inget, för två ytterbackar (Paula Radtke och Ali Riley) och två yttermittfältare (Katrine Veje och Therese Sjögran) fixade i stället målen i 4–0-segern.
Katrine Veje
För Sunnanå är läget hopplöst. Med tanke på att man sannolikt behöver ta 15 poäng på de tio matcher som återstår av årets serie så kanske det är lika bra att man fortsätter att spela som om man var kvar i näst högsta serien. För där lär man ju vara tillbaka till nästa år.
Angående Sunnanå satte jag i kväll ett stort frågetecken för tränare Martti Tikkanen. Och då tänker jag inte bara på spelsättet, utan även på skadesituationen. Inför matchen sa Tikkanen så här apropå alla skador som hans lag är drabbat av:
”Det är inget vi kan göra något åt.”
Jag hajade till av uttalandet, för skador kommer inte bara av en slump. Och det är ju tränare Tikkanens ansvar att se till att man tränar så att man minimerar risken.
Sannolikt menade Tikkanen att han i stunden inte kunde gör något år skadorna, och få tillbaka de spelare som är på skadelistan. Men när jag en stund senare såg hur han lät målvakten Susanne Nilsson stå kvar, trots att hon haltade, så kom orden tillbaka in i mitt huvud.
Och när Tikkanen i halvtid sa om Nilsson…
”Hon har lite problem med låret. Vi vet inte om det är en sträckning eller bristning eller vad det är.”
…då tappade jag tron på skadebehandlingen i Sunnanå.
Där lämnar jag Sunnanå, och byter fokus till Malmö. Serietvåan var alltså inte riktigt på tå i kväll. Ändå hade man fullständig kontroll från första till sista sekund. Sunnanå hade inte ens något som liknade en farlig målchans.
Therese Sjögran visade att hon konserverat den fina EM-formen och stod för ett mål och två målpass (fast hon är bara bokförd för ett assist…). Det var även intressant att få se Yoreli Rincon i startelvan. Colombias affischnamn spelade med lite väl små marginaler ibland. Men hon visade att hon har en härlig blick för spelet, och att hon har förutsättningar att bli en attraktion i damallsvenskan framöver.
Hennes djupledspassning till Katrine Vejes 1–0 var matchens prestation.
* Under matchen noterade jag i mitt twitterflöde att det framfördes synpunkter på hur TV4 väljer sina TV-matcher. Årets lista är klar till den 4 september, och på den förekommer Sunnanå tre gånger.
Däremot kommer inte Kristianstad, Vittsjö, Jitex eller Mallbacken att visas någon gång. KDFF skulle ha visats mot Tyresö i juni, men så blev det inte. Jag har fått uppfattningen att det berodde på Tyresö, och inte TV4.
Men enligt uppgift har KDFF spelat en tv-match under de senaste tre säsongerna. Även om det inte går att sända från Vilans IP så är det lätt att dra slutsatsen att laget alltid verkar komma i kläm.
Jag har inte lagt EM till handlingarna ännu. Bland annat har jag kvar att lägga upp ytterligare flera bildspel.
Så här är mina bilder på Danmark från EM-premiären mot Sverige, och några från träningarna inför matchen på Gamla Ullevi. Håll till godo.
Några av bilderna i bildspelet ovan har jag redan lagt upp tidigare under mästerskapet. Övriga hittar du även här:
Seriefinalen i amerikanska NWSL mellan Portland Thorns och FC Kansas City lockade hela 17 619 åskådare. Såvitt jag kan erinra mig är det årets högsta publiksiffra i världen på en vanlig ligamatch.
Portland tappade serieledningen i matchen – förlust med 3–2, men fortsätter att befästa sin plats som världens mest populära damlag. Deras snitt under premiärsäsongen ligger nu på 13 320, vilket förstås är makalöst bra.
I övrigt i dag är den mest intressanta svenska nyheten att Annica Svensson skall vara på väg till Vittsjö. Det låter rimligt då Tyresö ju snart har överfullt på backsidan med Linda Sembrant på väg tillbaka från sin korsbandsskada och Whitney Engen på väg in. Dessutom har ju Vittsjö en ledig backplats eftersom Mandy van den Berg är knäskadad.
Är det förresten någon som har koll på statusen på Ifeoma Dieke? Det är ju ett år sedan hon drog av korsbandet, så hon borde vara aktuell för comeback närsomhelst.
732, 289, 724, 705, 1146 och 405 – där har ni de sex publiksiffrorna i damallsvenskan efter EM. Det ger ett snitt på 667 åskådare, alltså lägre än vad snittet låg på innan EM-uppehållet.
Jag kan inte säga att jag är ett dugg förvånad, för jag tror inte att publiksuccén i EM kommer att leda till något större uppsving i damallsvenskan. Engagemanget kring de damallsvenska klubbarna ökar ju nämligen inte för ett EM-slutspel.
Och den enda svenska EM-aktör som verkar kunna locka publik, Pia Sundhage, spelar ju inte i serien…
Skall EM leda till något publikuppsving så är det för landslaget. Och jag hoppas verkligen att förbundet klarar av att marknadsföra landslaget så bra att det får chansen att även i framtiden få spela inför femsiffriga publiksiffror med jämna mellanrum på hemmaplan.
Av de 4001 åskådare som sett de sex damallsvenska matcherna efter EM ingår jag dubbelt. Jag såg nämligen både Jitex–Kif Örebro och Göteborg–Piteå i dag.
Jag har ju tidigare skrivit om hur dåligt det damallsvenska programmet har planerats. Framför allt i Göteborg, där stadens två klubbar slåss om samma publik, men flera gånger spelar samtidigt.
I dag ordnade man till slut så att det nästan gick att se båda matcherna. Jag skriver nästan, för jag körde från Åbyvallen direkt efter slutsignalen, men missade ändå det enda målet på Valhalla.
Och trots allt man till slit ändrade avsparkstiderna till 14.00 och 16.00 var planeringen långt ifrån bra. För i dag valde huvuddelen av alla fotbollsfans i Göteborg det herrallsvenska derbyt IFK Göteborg–Häcken med avspark 17.30.
Skall de damallsvenska klubbarna i Göteborgsområdet kunna locka publik så måste man tänka så långt att man undviker krockar med herrallsvenska derbyn…
För Göteborg FC finns det fler besvär. De hade bara två utespelare på bänken i dag, Amanda Edgren och Jessica Landström.
Jag undrade varför inte skytteligatvåan Jodie Taylor spelade mot Piteå. Efter slutsignalen kom beskedet på gp.se – den engelska forwarden verkar bryta kontraktet med GFC.
Jodie Taylor
Även om Andrine Stolsmo Hegerberg är på väg in innebär förlusten av Taylor att GFC tappar spets, och sannolikt snart även lär vara långt ifrån de båda Champions Leagueplatserna.
I dag var laget rätt uddlöst. 1–0-segern var i och för sig rättvis, men Piteå var verkligen inte långt ifrån en kvittering i den andra halvleken. Faktum var att jag såg fyra lag i två matcher. Och de fyra lagen ägde varsin halvlek.
Göteborg hade kontroll på den första halvleken på Valhalla, medan Piteå var lite bättre efter paus. På Åbyvallen imponerade Örebro stort före paus, och ledde med 3–0. Jitex lyfte sig rejält i den andra halvleken, och ett tag kändes det som att de kanske till och med skulle kunna vända på tillställningen. Men Örebro hade kraft att fixa ett avgörande 4–2-mål.
Spelarmässigt var var Faith Ikidi i en klass för sig på Valhalla. Jag tror varken att hon förlorade en enda duell, eller slog bort en enda boll.
På Åbyvallen var en annan nigerianska bäst, nämligen Sarah Michael. Flest mål (två) gjorde däremot Sara Larsson – som spelade högerytter. I Kif-lägret imponerades jag även av Elin Magnusson, som gjorde stor nytta på centralt mittfält.
Fridolina Rolfö
I Jitex tycker jag alltid att Fridolina Rolfö är bra. I dag gjorde hon dessutom ett riktigt kanonmål, när hon lossade vänsterkanonen från långt håll.
Jag har sett Jitex ett par gånger nu, och varje gång ställer jag mig samma fråga: varför spelar inte Stefan Rehn med Mimmi Löfwenius som forward?
Löfwenius ser vilsen ut på kanten, men ger laget offensiv spets så fort hon flyttas upp på topp. Hon känns som ett mycket större hot än Sofia Skog, som nu har ena forwardsplatsen. Skog jobbar hårt, men hon har nu startat elva matcher – och bara fått till sju avslut mot mål. Det håller inte. Jag hade bytt plats på Skog och Löfwenius direkt.
En spelare som byter plats direkt är Josefine Öqvist. Hon gjorde Kristianstads 2–1-mål mot Tyresö i dag. Det blev det sista målet hon gjorde i KDFF-tröjan – i varje fall för den här sejouren. Öqvist har nämligen skrivit på för Montpellier i den franska ligan, där hon troligtvis är tänkt att ersätta Marie-Laure Delie.
Öqvists mål i dag räckte inte för KDFF, som till slut föll med 3–2 mot Tyresö – där Christen Press blev tvåmålsskytt. Förstås ytterligare ett styrkebesked av serieledarna, som verkar redo för lördagens hyperintressanta seriefinal.
Christen Press
Dagens skräll var att Mallbacken vann med 3–1 hemma mot före detta serietrean Linköping. Resultatet innebär med stor sannolikhet att LFC tappar mark i jakten på toppduon.
Att landslagsspelare som Nilla Fischer och Josefine Öqvist lämnar damallsvenskan för spel utomlands är förstås både bra – och dåligt. Bra för spelarna som får lära sig nya spelsätt, men dåligt för serien som tappar tänkbara affischnamn.
* I England blev Sofia Jakobsson målskytt när Chelsea vann med hela 4–0 mot Doncaster i dag. I går föll däremot Louise Fors och hennes Liverpool med hela 3–0 hemma mot Arsenal. Därmed tappade Liverpool serieledningen till Bristol Academy.
* I Norge leder Stabaek toppserien efter dagens 6–0-seger mot Sandviken. Cathrine Dekkerhus fick säkert ett lyft av startplatsen i EM-finalen, ett lyft som hjälpte henne att bli tvåmålsskytt i dag.
Cathrine Dekkerhus
* Apropå publiksnitt så har USA:s liga NWSL fortsatt ha fina siffror under sommaren. Inför helgens omgång låg publiksnittet på 4032 åskådare. Högst har Portland Thorns med hela 12793, och lägst har Chicago Red Stars med 1484.
Som jämförelse leder Linköping den damallsvenska publikligan på 1300. Vi ligger lite i lä…
Dock har vi kommit väldigt mycket längre när det gäller intresse kring damfotbollen här i Sverige jämfört med våra grannländer. I Danmark sa tydligen chefen för den danska motsvarigheten till SVT (DR) så här om att sändningen av EM-semifinalen Norge–Danmark blev en gigantisk tittarsuccé:
”Man skulle önska att vi alltid kunde visa den typer av matcher. Men det är ju inte så ofta det slumpar sig så att vi har ett danskt lag i semifinal.”
Där krävs det alltså en EM-semifinal för att landslaget överhuvudtaget skall sändas på tv. Känns väl så där…
I Sverige har damerna däremot dominerat media i sommar, i varje fall de stora tidningarnas sportsidor. Se siffror på det i den här artikeln. Får se om det i sin tur kan göra någon skillnad för publiksnittet i damallsvenskan…
I morgon startar damallsvenskan om på allvar. Fem matcher spelas, och Kristianstads hemmamöte med serieledande Tyresö är den på förhand mest intressanta drabbningen.
Inte minst då det har hänt mycket i de olika lagen under den senaste veckan. Jag har redovisat ett par nyheter i Tyresö tidigare. I går gjorde man även klart med Liverpools amerikanska mittback Whitney Engen, som ansluter efter säsongen i WSL.
Whitney Engen
Jag hörde Tony Gustavsson prata om värvningen, och om Tyresös satsning i radiosporten i går kväll. Han konstaterade att laget ju kan bli oseedat i Champions League, och således lottas mot Lyon eller Wolfsburg direkt i sextondelsfinalen. Och då måste man vara redo.
Och det är ju på mittbackssidan som Tyresö har varit i behov av förstärkning. Nu får man in Engen, samt att Linda Sembrant gjorde comeback i cupen i veckan – vilket ger bra förutsättningar för att kunna skaka även Europas två–tre främsta klubbar. När det gäller Sembrant kommer hon säkert att matchas in försiktigt. Men på lite sikt har Gustavsson flera toppmittbackar till sitt förfogande.
Hemmalaget Kristianstad har också förstärkt. De plockade i går in Linnea Liljegärd från Avaldsnes. Enligt den här artikeln skall Ljurhallas fotbollsstolthet spela central mittfältare i KDFF. Jag vet att hon spelade lite i den positionen i Rossiyanka i vintras, men det känns ändå som att hon är ett oskrivet kort som defensiv mittfältare. Men lite spännande låter det väl ändå?
Samtidigt bryter klubben med australiska Nicole Sykes, som bara startade fem matcher under våren.
Det skall bli intressant att se om Elisabet Gunnarsdottir har fått ordning på KDFF:s defensiv under EM-uppehållet. För offensivt stod sig laget starkt. Men en läckande defensiv gjorde dem ändå till lite av vårens besvikelse i serien. Nu blir det upp till bevis direkt.
I dag har det också presenterats ett intressant damallsvenskt nyförvärv. Det är Göteborg FC som har gjort klart med mittfältaren Andrine Stolsmo Hegerberg från Turbine Potsdam. Det är norska EM-forwarden Adas två år äldre syster.
Andrine är kanske inte samma megatalang som lillasyster. När jag såg henne i U20-VM i fjol tyckte jag att hon var lite temposvag, men jag noterade samtidigt ett fint spelsinne och en väldigt vass vänsterfot. GFC har ju redan Marie Hammarström som kan leverera högklassiga hörnor och frisparkar med vänstern. Nu har man ett riktigt vasst hot till i vänsterlägen…
Hegerberg dyker upp i Göteborg först på måndag, så hon är inte med mot Piteå i morgon. Den matchen måste GFC förstås vinna ändå om de tänker hänga med i kampen om en Champions Leagueplats. Och visst är man jättefavoriter, trots att Piteå under sommaren har breddat truppen med Annina Wede (Umeå) och Emilia Appelqvist (Tyresö).
I övrigt är det Jitex–Örebro, Mallbacken–Linköping och Umeå–Vittsjö i morgon. Noterbart är att Sofia Lundgren fortfarande är skadad, vilket gör att Lina Ringshamre får göra damallsvensk debut i morgon.
Den här omgången avslutas för övrigt med veckans tv-match, Malmö–Sunnanå på tisdag. Ettan på den matchen känns för övrigt som omgångens mest givna tipstecken, trots att Skelleftelaget skaffat ännu en nigerianska i Onome Ebi.
Jag jobbar mig igenom min bildbank, och det har således blivit dags för ett nytt bildspel.
Nu spolar vi tillbaka bandet några veckor. Det här är mina bilder från EM-genrepet Sverige–England på Skarsjövallen i Ljungskile. Matchen slutade som bekant med svensk 4–1-seger. Men min kamera var mest upp på uppvärmningen, och riktades åt det engelska lägret:
This is my pictures from the final rehearsal for the Women’s Euro 2013 between team Sweden and the Lionesses of England. The game was played in Ljungskile and ended with swedish victory, 4–1.
Josefine Öqvist pratar i dag om EM i Kristianstadsbladet. Där säger hon bland annat så här om uttagningen i mästerskapets all star team:
”Och det var ju kunnigt folk från Uefa som tagit ut laget och inte någon jäkla bloggare eller någon tidning.”
Öqvist är en glad typ, så det är säkert sagt med rätt mycket glimt.
Josefine Öqvist
Samtidigt är det nog tur för henne att det inte är någon jäkla bloggare, eller någon tidning som har tagit ut laget. För jag har inte sett hennes namn i något annat allstarlag än Uefas officiella.
Personligen tycker jag att Öqvist gjorde ett bra EM. I BT gav jag henne det sjätte högsta snittbetyget av de svenska spelarna.
Men trots det var hon inte riktigt nära mitt allstarlag. Så tur för henne att jag bara är en jäkla bloggare som under EM har jobbat åt en tidning…
Tysklands bredd är imponerande. När de tyska sportjournalisterna korade årets spelare i Tyskland föll valet på Wolfsburgs Martina Müller – en spelare som inte ingick i guldlaget från EM.
33-åriga Müller var bäst när det gäller under säsongen. Hon gjorde både 1–0 och 2–0 mot Potsdam i den tyska cupfinalen och hon avgjorde Champions Leaguefinalen från straffpunkten. Dessutom gjorde hon tolv mål i Frauen-Bundesliga som ju Wolfsburg också tog hem.
För er som kan tyska finns en intervju med henne här.
Orsaken till att Müller inte fanns med i Tysklands EM-lag är att hon har tackat nej till landslagsspel efter 101 landskamper.
Det är ju för övrigt rätt imponerande att tyskorna vann trots att Müller och några spelare till har tackat för sig, samt att ytterligare sex ordinarie spelare fanns på skadelistan.
Som jag nämnt har jag riktat kameran åt både det ena och det andra under EM. Det tar sin tid att gå igenom alla bilderna, och jag har börjat med de senaste. Så här är mina bilder från Friends Arena och EM-finalen mellan Tyskland och Norge:
This is my pictures from Friends Arena in Solna, Sweden and the final between Germany and Norway in the 2013 European championship in women’s football.
Hier können sie meine Bilder von Friends Arena in Solna, Schweden, und die Finale in der Europameisterschaft im Frauenfußball 2013 gegen Deutschland und Norwegen sehen. Die DFB-frauen gegen Fotballjentene.
En blogg om internationell damfotboll 