Både Kif Örebro och LSK Kvinner var klart mycket närmare avancemang till kvartsfinal än jag hade kunnat tro. Bra jobbat av båda.
Framför allt LSK var så nära att det måste göra ont. Inte minst gör det säkert ont i flera dagar för Sherida Spitse som missade två straffar när norskorna föll på just straffar i Frankfurt. Men att vinna med 2–0 i Frankfurt – det är det inte många lag som mäktat med. Så sträck på er, LSK.
Att Kif Örebro klarade 0–0 i Paris bär också lite bragdstämpel. Men det krävdes ju seger för avancemang. Dock kan Närkelaget skryta med att man aldrig förlorat i Champions League – och att man bara släppt in ett mål. Tyvärr innebar det målet att PSG avancerade på bortamålsregeln.
Även om flera av matcherna var jämna blev det de lag jag höll som favoriter inför returen som avancerade. Alltså Wolfsburg, Lyon (Lotta Schelin blev tvåmålsskytt i kväll), Frankfurt, Barcelona, Brescia och PSG. I morgon borde Rosengård ansluta till nämnda grupp.
Här är en liten genomgång inför veckans åttondelsfinalreturer i Champions League. Notera att oddsen gäller vilket lag jag tror går vidare, alltså inte själva matchen. Här är först onsdagens sex matcher:
16.00 Wolfsburg–Chelsea – ställning 2–1
TV/stream: Eurosport1 direktsänder från 15.45.
Odds: 90–10
Jag hade 80–20 till Nilla Fischer:s lag mot Hedvig Lindahl och Marija Banusic:s inför dubbelmötet. I och med att Wolfsburg vann i London med 2–1 har tyskornas favorittryck förstärkts. Chelsea måste ju nu göra minst två mål i Tyskland, och det tror jag inte att de lyckas med. I varje fall inte utan att Wolfsburg gör minst lika många.
Det känns nämligen som att Wolfsburg börjar hitta alltmer rätt med sitt lagbygge. Helgens 4–0-seger mot Essen vittnar om det. Bara en vecka tidigare behövde man ju förlängning för att slå ut samma lag ur cupen. Höjdpunkter från ligamötet ser du här.
18.00 Lyon–Atletico Madrid – ställning 3–1
TV/stream: Tänkbar länk.
Odds: 99–1
Det var 99–1 inför första mötet här mötet och de siffrorna behöver jag inte ändra, även om Atletico faktiskt nådde ett bättre resultat än väntat på hemmaplan.
Men Lyon kommer garanterat att vinna även hemmamatchen och lugnt vandra vidare mot kvartsfinal. Noterbart i dag att klubben har förlängt kontrakten med glödheta Ada Hegerberg med tre år och Elodie Thomis med två år.
18.00: FFC Frankfurt–LSK Kvinner – ställning 2–0
TV/stream: Direktsänds av Eurosport1.
Odds: 95–5
Jag hade 70–30 till Frankfurt inför dubbelmötet. Men med tysk 2–0-ledning redan inför hemmamötet är Lilleströms chans att avancera nu nere i fem procent.
Deras chans ligger nog i att få ett tidigt mål. Och med tanke på att de regerande mästarinnorna föll med närmast chockerande 4–0 i Freiburg i helgen kanske det i så fall kan smyga in lite osäkerhet i laget.
Fast mer troligt är att Frankfurt är extremt revanschsuget och tar en säker hemmaseger mot det norska svensklaget. Noterbart i LSK är för övrigt att man inte erbjuder isländska landslagsmålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir förlängt kontrakt. Damallsvenskan nästa?
Odds: 60–40
Det här var en på förhand vidöppen åttondelsfinal. Jag höll Twente som knappa favoriter med 51–49 eftersom slog ut Bayern München i förra omgången. Twente är inte på något sätt uträknat nu heller, speciellt inte som man får tillbaka sin lagkapten Anouk Dekker från avstängning.
Men Barca kändes något starkare i första matchen och har med sig en ledning till hemmaplan. Därmed har favorittrycket nu smugit över på spansk planhalva. Fast säker känner jag mig inte. Det här är en match man bör helgardera på tipset…
19.00 Fortuna Hjörring–Brescia – ställning 0–1 TV/stream: Länk här.
Odds: 45–55
Hade 60–40 till Hjörring inför dubbelmötet. Men Bresicas 1–0-seger hemma vänder på siffrorna. 1–0 är ett bra hemmaresultat och gör italienskorna mål i Danmark måste Fortuna göra tre. Därmed ser jag det nu som att Brescia har tagit över favoritskapet, om än med knapp marginal.
20.00: PSG–KIF Örebro – ställning 1–1
TV/stream: Den här länken kan funka.
Odds: 80–20
Jag hade 90–10 inför första matchen. Örebros fina insats där höjer deras chans en aning, men PSG är ändå storfavoriter. Inte minst då det är gräs som gäller – och det är fransyskorna som går vidare på 0–0.
Ett försvarsstarkt Örebro måste alltså lämna tryggheten och anfalla om man skall avancera. När det sker kan PSG få ytor som de inte är vana vid att få.
Annars har ju försnacket här handlat om terrordåd och om huruvida matchen skulle flyttas. Nu blir det spel i Paris som tänkt. Och Örebro verkar ha accepterat det, så då kan vi släppa den frågan.
Här är torsdagens båda matcher:
15.00 Zvezda 2005–Slavia Prag – ställningen 1–2
TV/stream: –.
Odds: 51–49
Det här är nog den allra sämsta åttondelsfinalen. Jag trodde på rysk totalseger inför dubbelmötet – och gör det fortfarande. Att förlora med 2–1 borta är ok, då har man enligt statistiken 50,4 procents chans att avancera. Men Slavia Prag är inte på något sätt borta ur diskussionen. Helgardera…
19.00 FC Rosengård–Verona – ställningen 3–1
TV/stream: –.
Odds: 97–3
Rosengård har avancemanget som i en liten ask. Även om Marta skulle missa matchen släpper inte Malmölaget in tre mål på hemmaplan mot Verona. Sverige får minst ett lag i vårens kvartsfinalspel.
Det var högst oväntat med tanke på att hon har en kanonsäsong bakom sig – där hon på senhösten till och med slog sig in i landslagets startelva. Larsson gjorde ju en utmärkt insats på mittfältet mot Danmark i höstens senaste landskamp.
Beskedet är givetvis ett hårt slag för Pia Sundhage och landslaget. Men framför allt är det ett hårt slag för Eskilstuna som nu har tappat sina två viktigaste spelare, Larsson och Gaelle Enganamouit. Den duon blir inte lätt att ersätta. Lägg till att även Sara Thunebro har valt att lägga av, och Eskilstuna står inför en rejäl utmaning i sitt lagbygge inför 2016.
Rosengård säkrade i praktiken sitt avancemang till Champions Leagues kvartsfinal genom att vinna med 3–1 i Italien i går. Mer om Champions League senare.
I dag har fokus varit riktat mot Uppsala. Där har Sirius klubbledning gjort ett par missar för mycket och man har nu återigen dragit på sig spelartruppens missnöje.
Jag har följt soppan på distans ett tag. Det började ju i höstas med att damlaget blev flyttat från sin vanliga träningsplan för herrlagets skull. Om man som klubbledning tar ett sådant beslut, även om det är på goda grunder, måste man förstå att det innebär att man tappar förtroende i damlaget.
Eftersom ett förlorat förtroende är sanslöst svårt att återfå, gäller det att vara taktisk när man förankrar ett sådant beslut. Gubbarna i Sirius klubbledning verkar inte ha varit ett dugg taktiska. De verkar inte heller bry sig speciellt mycket om sitt damlag, även om de hänvisar till ett informationsmöte och säger att man bryr sig om damerna.
Här är ett gratis tips till Sirius klubbledning: det är inte vad man säger som räknas, utan vad man gör. Det räcker alltså inte att säga att man bryr sig, man måste visa det i aktiv handling.
Tyvärr är det här den risk som finns i alla föreningar som har både herr- och damfotboll på programmet. Sirius lär tyvärr inte vara den sista klubben som gör bort sig i den här frågan.
Så till roligare saker, alltså veckans Champions Leaguematcher. Rosengårds 3–1-seger i Verona gick inte att se på tv eller stream. Men här är i alla fall lite höjdpunkter:
Marta visade vägen genom att göra som hon ofta gör – alltså skjuta mellan benen på en försvarare. Marta fick senare i matchen kliva av till följd av en fotskada. Hon är osäkert startande i returen. Men det bör inte påverka utfallet.
Om inte Rosengård gör bort sig fullständigt på hemmaplan blir det avancemang, vare sig Marta spelare eller inte. Till kvartsfinalen kommer Malmölaget sannolikt till spel med ett nytt lag, kanske även ledd av ny tränare.
Gaelle Enganamouit är klar – ett utmärkt nyförvärv, precis den spelare man behöver för att få rejäl tyngt i anfallsspelet. Stämmer uppgifterna om att Erin McLeod är på väg in har man snart också en av världens allra bästa målvakter. McLeod har jag sett på nära håll – hon är grymt bra. Tyvärr lär det innebära att Zecira Musovic kommer att få svårt att få speltid framöver.
* Här är fler klipp från de första åttondelsfinalerna av Champions League. Det blev inget svenskmål, men däremot en hel del norsk briljans:
LSK Kvinner–Frankfurt 0–2
Twente–Barcelona 0–1
Chelsea–Wolfsburg 1–2
Atletico Madrid–Lyon 1–3
Brescia–Fortuna Hjörring 1–0
Slavia Prag–Zvezda 2005 Perm 2–1
* Den här helgen är lite av en mellanhelg i Europa. I Frankrike är det matchfritt. Däremot spelas det två rätt intressanta matcher i söndagens tyska ligaomgång. Dels tar serieledande Bayern München emot höstens skrällag, nuvarande trean SC Sand. Dels tar Wolfsburg emot fyran SGS Essen. Wolfsburg, Sand, Essen och Frankfurt står alla på 13 poäng efter sju omgångar. Bayern har sex fler.
DFB-tv direktsänder Bayern–Sand med start 14.00 på söndag.
* Slutligen också alla mål från förra helgens omgång i franska D1 Feminine. Där har vi däremot svenska målskyttar. Både Kosovare Asllani och Lotta Schelin hittade nämligen nätet:
Jag har följt flera av kvällens matcher parallellt med att jag har jobbat. Det innebär förstås att jag inte har sett någon match på riktigt, utan att jag har flyttat blicken till datorn/tv:n när kommentatorerna höjt sina röster.
Det lilla jag såg av Kif Örebro–PSG var dock kul ur svenskt hänseende. Visst hade PSG klart flest chanser, bland annat ett par bollar i ribban och ytterligare ett par som smet just utanför. Men Kif stod upp bra och behöver inte skämmas över 1–1-resultatet.
De hade dock nog behövt vinna och hålla nollan för att ha en riktigt seriös chans att vinna dubbelmötet. Nu är det PSG som avancerar på 0–0, vilket gör att Örebro måste anfalla i Frankrike. Det borde tyvärr passa fransyskorna utmärkt.
Men även om det blir svårt i returen gjorde Örebro alltså en bra match i dag. Oavgjort mot PSG är definitivt en fjäder i hatten.
Anja Mittag
PSG:s målskytt i den matchen var Anja Mittag, som satte sitt 49:e mål i Champions League – nytt rekord. Mittag har nu gjort ett mål mer än Conny Pohlers och det mesta talar väl för att Mittag snart är först över 50 mål i cupen.
En annan imponerande siffra i Örebro var publiken. De räknades in till hela 5976. Grymt.
* Dagens allra mest imponerande publiksiffra noterades dock i Nederländerna. Där såg fantastiska 15637 åskådare Barcelona vinna med 1–0 borta mot Twente. Barca skaffade sig därmed ett kanonläge inför hemmareturen.
* De svensklag som lyckades bäst i dag var inte oväntat Wolfsburg och Lyon. Nilla Fischer och Wolfsburg vann med 2–1 borta mot Chelsea i en match där lagen bjöd varandra på varsitt självmål. Segermålet satte inhoppande Caroline Graham Hansen dock snyggt på egen hand bakom Hedvig Lindahl. Norskan såg riktigt het ut och blir en nöt för det svenska försvaret att knäcka i vårens OS-kval.
Caroline Graham Hansen
Där får vi även se till att ha kontroll på Ada Stolsmo Hegerberg. Den norska skyttedrottningen i Frankrike gjorde mål på övertid både i första och andra halvlek när Lyon vann med 3–1 borta mot Atletico Madrid.
* Både Mimmi Löfwenius och Emma Lundh hoppade in i minut 60 när LSK utan skadade Gudbjörg Gunnarsdottir och avstängda Isabell Herlovsen föll med 2–0 hemma mot Frankfurt. Det vänder förstås inte norskorna på bortaplan.
Mer intressant då i dagens sista match. Där gjorde Daniela Sabatino 1–0 för Brescia mot Fortuna Hjörring redan i andra minuten. Det resultatet stod sig tiden ut. Därmed fick italienskorna med sig ett intressant utgångsläge till bortareturen.
Jane Ross
* Slutligen en dålig nyhet för Vittsjö GIK. Manchester City presenterade nämligen tidigare i dag Jane Ross som nyförvärv. Skotskan har ju varit VIttsjös bästa målskytt de senaste säsongerna. Hon blir inte lätt att ersätta.
Pia Sundhage har i dag tagit ut 32 spelare till ett landslagsläger på Bosön 23–29 november. Jag kan inte säga att jag har skärskådat truppen, eller funderat över vilka jag själv skulle ha tagit ut. Men spontant var det många positiva uttagningar.
Jag gillar att Sundhage tar med tre unga, framtidsmålvakter vid sidan av Hedvig Lindahl. Såväl Jennifer Falk, Zecira Musovic som Emma Holmgren är alla heta kandidater att ta över efter Lindahl om något eller några år.
Jag gillar också att Michelle De Jongh och Mimmi Löfwenius finns med i truppen.
Debutant Petra Andersson är jag däremot lätt frågande till. Av det jag har sett känns Andersson överskattad, som många Stockholmsspelare lätt blir på förbundskansliet. Men jag har i och för sig hört från flera stockholmare att de har stor tro på Andersson. Och det är inte lätt att imponera i ett så dåligt lag som AIK. Så med rätt omgivning kanske hon också kan få ett Schough-lyft. Men sannolikt måste hon flytta till någon klubb utanför Stockholmsområdet i vinter.
En bortglömd spelare med hög potential som jag tycker borde vara aktuell för en sådan här stor trupp är Antonia Göransson. Göransson är ju det största mysteriet vi har inom svensk damfotboll för tillfället. Hon var den största talangen av alla spelare i det svenska lag som nådde kvartsfinal i F20-VM 2010.
Antonia Göransson
Hon visade sig också hålla på högsta nivå. Våren 2013 såg jag henne gång på gång imponera på vänsterkanten för Potsdam i Frauen-Bundesliga. Hon gick också in i hemma-EM som självskriven startspelare i Sundhages landslag. Efter premiären mot Danmark (1–1) blev hon dock av med sin plats i startelvan – och sitt självförtroende. Efter EM har Göransson bara startat i två landskamper, varav en som vänsterback.
Jag säger inte att hon har briljerat i årets damallsvenska. Men som jag ser det är hon en av de tre–fyra svenska spelare som har högst potential, som kan avgöra matcher på egen hand. Därmed känns det som att man kan få jackpot om man vårdar henne på rätt sätt och har tålamod med henne.
För en gångs skull var det nästan uteslutande okej vinnare på gårdagens fotbollsgala. Jag tycker dock det här med Årets genombrott är ett konstigt pris.
Stina Blackstenius gjorde nio mål på 1117 minuters speltid i damallsvenskan 2013. I år gjorde hon sju på 1464. Jag tycker nog alltså att hon fick sitt genombrott i damallsvenskan redan för två år sedan. I flicklandslagen har hon hela tiden varit dominant och elva minuters speltid i A-landslaget kan väl knappast kallas för ett genombrott?
Det viktigaste priset är Diamantbollen. Där förstår ni som läste bloggen i går att jag tycker att juryn gjorde ett utmärkt val i Hedvig Lindahl.
Diamantbollsjuryn bestod för övrigt av Karl-Erik Nilsson, Pia Sundhage och Marika Domanski Lyfors för Svenska fotbollförbundet plus Max Wiman och Pia Rehnquist från Sydsvenskan. Den sammansättningen kan man ha många synpunkter på. Men när de nu valde rätt släpper jag den bollen för tillfället.
Hedvig Lindahl kan ni för övrigt se på Eurosport i morgon. Då visar kanalen nämligen Chelseas första möte med Wolfsburg i Champions Leagues åttondelsfinaler. Här är en genomgång av de åtta matcherna. Först morgondagens sex matcher:
Notera att oddsen handlar om dubbelmötena, inte den första matchen.
18.00: LSK Kvinner–FFC Frankfurt
TV/stream: Länk finns här.
Tips: 30–70
LSK är ju ett av många svensklag som har avancerat. I truppen finns både Mimmi Löfwenius och Emma Lundh. Laget avslutade toppserien svagt i helgen. Förhoppningsvis för de norska mästarinnorna berodde 0–4 hemma mot Kolbotn på att fokus helt var inriktat på Frankfurt.
Tyskorna är regerande mästarinnor i Champions League och klara favoriter i det här dubbelmötet. Men LSK vimlar av norska landslagsspelare och bör kunna bjuda riktigt vasst motstånd, inte minst på hemmaplan.
För att det skall bli norskt avancemang krävs nog att isländska målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir är frisk och överträffar sig själv i 180 minuter plus tillägg.
19.00: KIF Örebro–PSG
TV/stream: Franska beIN Sport sänder. Länk här.
Tips: 10–90
Örebro fick i dag klartecken från licensnämnden till fortsatt damallsvenskt spel. Det var förstås ett glädjebesked. Hemma på konstgräset kan laget ha en liten chans att nå ett bra resultat mot stjärnspäckade PSG, inte minst om Michelle De Jongh har konserverat storformen.
Men över två matcher skall det bli säker seger för fransyskorna. De värvade ju för övrigt Örebros bästa spelare i somras, Lisa Dahlkvist. Det blir kul att se om hon lockar någon publik när hon kommer hem till Närke i PSG:s dräkt, även om varken hon eller Caroline Seger kanske inte kommer att spela.
Personligen hade jag gärna varit på plats på Behrn Arena i morgon. Men så blir det inte. Det verkar dock som att matchen skall går att se via stream. Hittar jag en länk delar jag den här.
19.00 Twente–Barca
TV/stream: Direktsänds på webben av Barca-TV. Länk här:
Tips: 51–49
Det här känns som en vidöppen åttondelsfinal. Jag räknar dock Twente som knappa favoriter eftersom de har visat sig vara ett bra kontringslag. Det gjorde man vid den knappa förlusten mot PSG i fjol och inte minst när man slog ut Bayern München tidigare i höst.
Gissningsvis kan Twente slippa att föra spelet även mot Barca, något som bör passa den nederländska ligatvåan.
20.00 Chelsea–Wolfsburg
TV/stream: Eurosport direktsänder från 19.45. De sänder dessutom ett sammandrag på torsdag morgon klockan 9.30.
Tips: 20–80
Även i den tredje åttondelsfinalen har vi svenskintresse. Det här är ju ett svenskmöte mellan Hedvig Lindahl och Nilla Fischer. Dessutom visas matchen glädjande nog på svensk tv.
Wolfsburg är förstås storfavoriter mot de engelska mästarinnorna. Men tyskornas stjärnmålvakt Almuth Schult är skadad och missar hela dubbelmötet. Det lär bli 20-åriga Merle Frohms som ersätter. Frohms har sett bra ut när jag sett henne spela, men hon är ändå oprövad på internationell nivå, något som kan gynna Chelsea.
Det kan även att Wolfsburg har hackat inledningsvis på säsongen. Man har en bred och namnkunnig trupp, men har inte fått elvan att klicka. Senast i helgen vann man efter ett sent segermål av Ewa Pajor mot Essen i cupen.
Faktum är att Wolfsburg sedan premiärsegern med 8–0 mot Jena har spelat nio riktiga tävlingsmatcher med facit i form av fem segrar, två kryss och två förluster. Målskillnaden är 14–5 på de nio matcherna – och då gjordes fyra av målen hemma mot serbiska Subotica. Det tyska storlaget är alltså varken lika målfarligt eller defensivt stabilt som vi vant oss vid.
Storspelar Hedvig Lindahl kan Chelsea alltså trots allt ha lite skrällchans.
20.00 Atletico Madrid–Lyon
TV/stream: Franska beIN Sport skall sända matchen. Länk här.
Tips: 1–99
Det här mötet kommer Lyon att vinna hur säkert som helst. Även här har vi förstås svenskintresse i form av Lotta Schelin. Den mest intressanta frågan är hur mycket speltid svenskan får. Hon har återigen ingått i startelvan på sistone, vilket borde glädja Pia Sundhage.
20.30 Brescia–Fortuna Hjörring
TV/stream: Skall går att se här.
Tips: 40–60
Första matchen utan svenskt deltagande. Kanske också den minst intressanta matchen totalt sett. Inget av de här lagen har med slutsegern att göra. Inte ens nära. Hjörring känns som ett mer stabilt cuplag än Brescia, vilket bör innebära att det blir danskt i kvartsfinal.
Här är torsdagens båda matcher:
18.30 Slavia Prag–Zvezda 2005
TV/stream: –.
Tips: 30–70
Ytterligare en match som är både fri från svenskt deltagande och från något större allmänintresse. Jag vet väldigt lite om de här båda lagen, men sett till tradition och kvalitet på ligorna borde det bli rysk totalseger.
20.30 Verona–FC Rosengård
TV/stream: –.
Tips: 10–90
Det här skall Rosengård vinna. Stephanie Öhrström:s Verona bjöd hyfsat motstånd när lagen möttes härom året. Rosengård har ett sämre lag nu, men skall ändå vara minst en klass bättre. Speciellt som man fick ihop laget bra på slutet av damallsvenskan. Vi skall alltså ha ett svenskt lag i vårens kvartsfinalspel.
Det om Champions League. Innan jag bryter tänkte jag slå ett slag för genomgången av målen från förra helgens omgång i franska D1 Feminine. Det är rätt många sevärda mål där, bland annat ett av Sofia Jakobsson.
Dessutom noteras en av årets största målvaktstavlor innan Kosovare Asllani:s första mål för säsongen. Apropå PSG bjöd Erika även på en läcker lobb. Även Lyon gjorde två riktigt snygga mål, dels en känslig känsliga styrning från Camille Abily, dels en läcker volley från Corine Petit. Se alla målen här:
Det är förstås ett tråkigt besked från en stor svensk spelare som garanterat hade kunnat vara en damallsvensk profil i ytterligare flera år.
Thunebro har varit en nyttig ytterback i landslag och i klubblag på högsta nivå under en bra bit över tio år. I första hand har hon utmärkt sig offensivt genom att ha bra tillslag med båda fötterna. Defensiven har hon förbättrat allt eftersom under karriären. Personligen tycker jag att hon nådde sin topp under VM 2011, där hon var självskriven i den svenska startelvan.
36-åriga Thunebros främsta meriter är just VM-bronset 2011, samt EM-bronset 2013 och Champions Leaguefinalen 2012 – där hennes Frankfurt föll mot Lyon. Thunebro har även vunnit två SM-guld med Djurgården (2003 och 2004).
Personligen kommer jag nog mest att komma ihåg Thunebro för hennes vinnarskalle. Jag minns hur jag frågade henne efter VM-semifinalen mot Japan 2011 om hur hon uppfattade den i matchen fantastiska japanska högeryttern Shinobu Ohno.
Svaret var lite lätt vresigt:
”Vem av dem var det?”
Thunis var inte intresserad av att hylla någon motståndare, speciellt inte någon som vållat henne problem. I stunden minns jag att jag blev lite ställd. Men efteråt inser jag att det är sådan inställning som kan leda till de stora mästerskapen. Under VM 2011 tog hon för övrigt ett stort ansvar och skötte de flesta intervjuerna med tysk media.
Lika bitsk som hon kan vara efter sämre matcher, lika glad, positiv och underhållande har hon varit efter framgångar. Vinnarskalle var ordet.
Med det är det läge att tacka Thunis för allt hon gjort för svensk damfotboll och önska stort lycka till i nästa karriär.
I kväll är det dags för den årliga Fotbollsgalan. I kväll skall vi alltså uppröras över konstiga utnämningar och prioriteringar.
Som ni märkt har jag ännu inte lyckats sätta punkt på min utlovade, långa genomgång av Danmarksmatchen. Stora delar är skriven, men den får vänta lite till. Vänta får även ett grepp på silly season, där det inte minst har hänt mycket spännande i Göteborg. Men som sagt, det får bli lite gala emellan.
Det är fel att säga att jag upprörs av något som har med idrottsgalor att göra. Men jag förvånas över att juryn på damsidan har lyckats att helt gå förbi Ramona Bachmann i nomineringarna. För att uttrycka det rakt – här odugligförklarar juryn sig själv.
Ramona Bachmann
Bachmann är uttagen bland de tio kandidaterna till världens bästa spelare 2015, hon kom med i världslaget efter VM och hon har haft svensk klubbadress i 9,5 av de tolv månader som galans priser täcker. Under de månaderna gjorde hon nio mål på 13 damallsvenska matcher för Rosengård. Vad mer behöver man säga?
Vid en genomgång av nomineringarna noterar jag snabbt att de stämmer dåligt med hur Pia Sundhage matchar sitt landslag.
På målvaktssidan är vinnaren given. Där tar Hedvig Lindahl högst välförtjänt hem glasbollen efter en lysande säsong. Hilda Carlén och Emelie Lundberg är med som statister.
Hedvig Lindahl
När det gäller backar är Nilla Fischer den enda som är självskriven i landslaget. Hon är dock inte nominerad. Det är istället Faith Ikidi, Amanda Ilestedt och Linda Sembrant. Noterbart här är att Ilestedt var bra i VM, men är numera så petad att hon inte ens fanns med på bänken i sin senaste landskamp, den mot Polen. För Sembrant är det tvärtom. Hon fick inte plats som back i VM-truppen, utan åkte till Kanada som mittfältare. Nu är hon dock tillbaka i Sundhages startelva, och blev dessutom bästa svenska målskytt i sommarens VM.
Vem vinner då? Det känns öppet mellan Ikidi och Sembrant. Tvingas jag rösta gör jag det på Ikidi. Men juryn brukar vara gulblå, så Sembrant får nog priset.
Faith Ikidi
Årets mittfältare borde alltså heta Ramona Bachmann. Med henne utanför nomineringarna lär Caroline Seger ta hem kulan. Hennes VM var var blekt, hennes landslagsvår också. Men hon var bra i PSG och avslutade landslagsåret lysande mot Danmark. Claudia Neto är enda utmanaren, för Malin Diaz är bara med som utfyllnad. För min del hade Neto gärna fått vinna, men så tror jag inte att det blir.
Caroline Seger
Slutligen då årets forward. Där har juryn överraskat genom att inte nominera årets bästa målskytt i landslaget, tillika skyttedrottningen i franska ligan, Lotta Schelin. Det tycker jag personligen är rätt med tanke på Schlins usla VM. Men Schelin gjorde ändå fler mål än nominerade Sofia Jakobsson i både landslaget och franska ligan under det senaste året.
Jag gissar att just Jakobsson tar hem priset. Själv har jag dock henne först på tredje plats. Min vinnare är Gaelle Enganamouit, knappt före Pernille Harder.
Gaelle Enganamouit
I kategorin årets genombrott faller min röst på Michelle De Jongh alla dagar i veckan. Jag tycker egentligen att det borde vara självklart att Örebros talang skall ha priset. Hon har verkligen fått ett jättegenombrott. När året startade hade hon inte gjort en enda damallsvensk match från start. Redan direkt klev hon fram som stöttespelare i Kif Örebro. Dessutom var hon hyperviktig i det svenska EM-guldlaget i F19.
Dock tror jag inte att juryn tänker som jag. Tvärtom gissar jag att Pauline Hammarlund kommer att få glasbollen. Hon har lyft sig rejält i år och förtjänar någon form av pris. Men att ge en spelare som gör sin sjätte damallsvenska säsong det här priset känns egentligen fel. Hos juryn är nog dessutom Stina Blackstenius första utmanare. Även hon är självklart värd att prisas, men för mig har alltså De Jongh stått för årets genombrott.
Pauline Hammarlund
Årets tränare borde bli Stellan Carlsson, i första hand utmanad av Viktor Eriksson. Här kan man ju faktiskt tycka att Markus Tilly borde ha varit med. Rosengård stod på sju segrar och ett kryss när han sjukskrev sig. Martin Sjögren är den tredje kandidaten, han bör vara chanslös.
Stellan Carlsson
Den sista kategorin där det fanns nomineringar var Damallsvenskans mest värdefulla spelare. Det priset tilldelades Pernille Harder redan i förrgår, i konkurrens med Enganamouit och Ikidi. Personligen tycker jag att alla tre hade varit välförtjänta vinnare.
Pernille Harder
Slutligen är vi då framme vid Diamantbollen. Som jag ser det bör den tilldelas Hedvig Lindahl. Hon var tillsammans med Therese Sjögranbästa svenska spelare i VM. Utöver det har Lindahl varit stabil hela landslagssäsongen och på klubbnivå har hon lett Chelsea till ligatiteln i England. Jag har ingen inblick i den engelska ligan och har inte sett hennes insatser där. Men Chelsea har släppt in minst mål, och Lindahl har stått alla minuter utom åtta. För mig känns det som att hon är den givna vinnaren.
Nu har ju inte jag och juryn varit speciellt överens de senaste åren. I fjol tyckte jag ju att Nilla Fischer var den givna vinnaren, ändå fick Lotta Schelin diamantbollen.
Tittar man bara på siffror skulle Schelin kunna vinna i år också. Hon vann den franska skytteligan på imponerande 34 mål den säsong som avslutades i våras. Hon gjorde dem på 1501 minuters speltid – alltså ganska exakt ett mål per spelad halvlek.
På perioden från förra Fotbollsgalan till dagens har hon gjort 31 mål – också det väldigt starkt. Dessutom är Schelin bästa målskytt i landslaget under aktuell period med sju mål. Hon skuggas av Sofia Jakobsson på sex. Nu lär ju Schelins svaga VM diska henne från att vinna dagens diamantboll.
Däremot har jag en liten känsla av att Caroline Seger ligger bra till. Även hon gjorde ett rätt svagt VM. Men Seger är en favoritspelare hos Pia Sundhage och hon spelade en viktig roll när PSG gick till final i Champions League. Seger själv missade ju förresten finalen på grund av avstängning. Dessutom avslutade ju Seger landslagssäsongen på bästa sätt. Och tyvärr lägger oftast juryer lite för stor vikt vid aktuell form. Här är det ju hela säsongen som skall bedömas.
En annan spelare som kan ha en liten chans på vinst är Sofia Jakobsson. Men rimligen går alltså bollen till Lindahl.
* Slutligen några synpunkter på juryn till diamantbollen. Nu har jag inte sett årets sammansättning på papper, men det brukar vara två journalister från Sydsvenskan samt förbundskaptenen och en eller två ytterligare representanter för förbundet och/eller EFD.
Sydsvenskan var inte på plats under sommarens VM. Nu känner jag inte igen alla deras reportrar, men jag har inte heller har sett någon från tidningen på de senaste EM-kvalkamperna. Att de skall rösta utifrån vad de sett på tv känns lite beige. Det känns också som att förbundskapten Sundhages röst därmed väger tyngre än någonsin i år.
I dag har jag kollat kortare perioder på damlagen till två av herrfotbollens jättar. Först såg jag större delen av den andra halvleken när Bayern München bortabesegrade FFC Frankfurt med 1–0.
Den delen av matchen som jag såg var rätt stängd och chansfattig. Färska amerikanska landslagsdebutanten Gina Lewandowski hade givit Bayern ledning i den första halvleken och gästerna spelade framgångsrikt på det resultatet.
Fotbollsmässigt var matchen alltså inte speciellt intressant. Men noterbart ändå att Bayern som är utslaget ur Champions League fortsätter att vinna i Frauen-Bundesliga. De vann ju titeln i fjol obesegrade och har inlett med 19 poäng på sju omgångar. De har 30 matcher i rad utan förlust i Europas bästa liga – imponerande.
Efter sju omgångar kommer Bayern att leda med sex poängs marginal, oavsett hur det går för Wolfsburg mot Leverkusen i morgon.
Just nu känns det som att Bayern är på väg att bli lika överlägset i Tyskland på damsidan som man är inom herrfotbollen. Men Wolfsburg vill säkert ha ett ord med i det spelet. Och visst borde laget från bilstaden kunna utmana – om de får ihop sitt lagbygge.
* Efter den tyska matchen tittade jag för första gången på en match från den spanska ligan – eller i varje fall de sista 22 minuterna av en match.
Man skall ju inte döma ut ligan efter att ha sett en halv halvlek. Men matchen Barcelona–Huelva var verkligen inte högklassig.
Av Barcas herrlags fina passningsspel syntes inget. Jag slogs istället av det låga tempot och av att spelarna inte spelade effektivt, utan helst verkade vilja briljera med sin individuella teknik. Jag fick således se massor av sulfinter och spelare som använde många tillslag.
Barca var dock spelmässigt överlägset och borde ha vunnit med stora siffror. Laget hade en mängd öppna lägen under den period jag sågt. Bland annat hade Sverigebekanta Jennifer Hermoso två rena frilägen de sista tio minuterna.
Huelvas målvakt Sara Serrat gjorde nog dock en av sitt livs matcher, och i 90:e minuten kontrade bottenlaget Huelva in kvitteringen till 1–1. Målskytt var inhopparen Veronica Napoli.
Noterbart här var att matchen spelades i ett blåsigt Barcelona på konstgräs på en träningsplan med staket bara någon meter bakom lagets bänkar. Inramningen gav knappast någon känsla av elitfotboll. Speciellt inte när det pågår träning bakom det där staketet…
* I Japan säkrade i dag NTV Beleza ligatiteln med en omgång kvar att spela. Japansk damfotbolls gigant är alltså tillbaka på tronen. Det var 13:e titeln för laget. Bakom dem är det fyra lag inom tre poäng inför sista omgången.
* I England var det final i Continental Cup i dag. Den vanns av Arsenal med 3–0 mot Notts County efter två mål av Jordan Nobbs. Jag har bara sett korta klipp av avgörande situationer.
Och tyvärr verkar delvis domaren ha avgjort matchen. För som jag ser det var det ett helt felaktigt beslut att visa ut Laura Bassett. Se situationen här. Det är ju en lite slarvig tackling, så även om Bassett tar bollen köper jag att man blåser frispark. Men jag tycker till och med att det hade varit hårt med gult kort. Okänsligt domslut.
* Slutligen till Frankrike där Lyon vann dagens toppmöte mot Juvisy med 2–0. Lotta Schelin spelade första halvlek, men gick mållös. Däremot gjorde Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson varsitt mål när deras lag vann sina matcher.
Strax efter slutsignalen i Sverige–Danmark kom beskedet att Abby Wambach, en av damfotbollens två–tre allra största spelare de senaste 10–15 åren, lägger av.
Hon är med i ytterligare fyra landskamper, men efter matchen mot Kina den 16 december är det slut.
De senaste 15 timmarna har Wambachhyllningarna rasat in på sociala medier. Här är ett axplock. Hemsidan Equalizer Soccer har samlat ett antal klassiska Wambachklipp här. På temat klassiska Wambachklipp är det svårt att inte tänka på det här:
Personligen fick jag känslan efter VM att Wambach skulle göra ett försök att även spela nästa års OS. Men man förstår att hon i så fall ville vara en nyckelspelare. Sannolikt har hon insett att hon kanske inte kommer att vara given i USA:s trupp. Och då är det bättre att sluta nu, när hon varit med och fört USA till VM-guldet.
Abby Wambach kommer självklart att vara väldigt saknad. Dels för att hon är en ganska ovanlig spelartyp inom damfotbollen, men framförallt eftersom hon har betytt otroligt mycket för sporten. Hon har varit en ledare och taleskvinna inte bara för USA, utan för hela damfotbollen.
Den mer ingående analysen av dagens match får vänta till i morgon eller möjligen övermorgon. I kväll nöjer jag mig med att konstatera att dagens 1–0-seger var både godkänd och lovande utan att på något sätt vara strålande.
Det finns fortfarande en hel del skönhetsfläckar i det svenska spelet, men i dag var det ändå det positiva som övervägde. Jag räknade exempelvis till 9–3 i klara målchanser, siffror som faktiskt känns smickrande för danskorna. För Hedvig Lindahl behövde inte göra en enda riktigt kvalificerad räddning.
En kvalificerad insats svarade däremot Olivia Schough för. Hon var klart bästa svenska spelare, och jag får nog säga att Schough har varit bäst totalt sett efter VM. Hennes förarbete till det svenska Segermålet var grädden på moset – det höll högsta världsklass.
Ni som har följt den här bloggen under en längre tid vet ju att jag alltid har varit högst skeptisk till uttagningen av Schough. Det är jag inte längre. De här senaste månaderna har Eskilstunaspelaren tveklöst visat att hon förtjänar sin plats i startelvan. Kul.
Dagens resultat innebär för övrigt att Sverige i praktiken är klart för EM-slutspelet i Nederländerna 2017. Jag är övertygad om att man slår sig in bland de sex bästa grupptvåorna på 19 poäng. Sannolikt kan det även räcka med 16.
Sverige står på nio poäng och behöver alltså bara tio poäng till för att vara säkra på EM-avancemang. Det som återstår av kvalet är två matcher mot Slovakien samt en vardera mot Danmark, Polen och Moldavien. Visst låter det som att det blir svensk defilering mot slutspelet i Nederländerna?
Pia Sundhage har presenterat startelvan till höstens och vinterns viktigaste match. Sverige startar med samma elva spelare som inledde mot Gais pojklag i torsdags.
Alltså: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Elin Rubensson – Lisa Dahlkvist, Petra Larsson, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lotta Schelin, Olivia Schough.
Skrällen här är förstås Larsson. Sett till att hon startade i torsdags är det ingen skräll. Men det är en jätteskräll sett till att hon inte tillhörde de 26 spelare som var med i Kanada och inte heller platsade bland de 24 som var uttagna till matcherna mot Moldavien och Polen.
Petra Larsson
I grunden tycker jag inte att man skall hålla på att mixtra för mycket med startelvan, det skapar ingen trygghet hos spelarna. Fast samtidigt tycker jag att det är bra att Sundhage testar sig fram tills hon är nöjd med sitt lag.
Dagens match är väldigt viktig. Det är ju den enda tävlingsmatch mot kvalificerat motstånd som vi har inför OS-kvalet. Att det är även är EM-kval är egentligen underordnat. EM i Nederländerna kommer vi att kvala in till även om vi förlorar mot Danmark.
Det är istället som test som kvällens match är viktigast för Pia Sundhage. Ett första riktigt test på det nya spelsättet. Det man vill se i kväll är ett svenskt lag som känns tryggt i defensiven och som skapar chanser framåt. Visst är resultatet viktigt, men det känns ändå underordnat det spelmässiga.
Personligen är jag väldigt nyfiken på att se hur tremannamittfältet klarar sig, hur våra två mittbackar klarar sig mot starkt motstånd samt hur det kommer att funka att spela med tre djupledslöpande forwards.
Det har gått en vecka sedan senaste inlägget. Under den veckan har det spelats ett gäng landskamper, bland annat flera i EM-kvalet.
Det mest intressanta resultatet är tveklöst att Schweiz besegrade Italien med 3–0 på bortaplan. I matchen stod Ramona Bachmann för ett fantastiskt solomål.
Känslan är att Schweiz hela tiden blir bättre och bättre, något som är mindre bra för svensk del eftersom vi skall spela OS-kval mot Bachmanns lag till våren.
För svensk del smäller det ju i morgon tisdag 18.45 på Gamla Ullevi (och på Tv12). Det sägs att cirka 11000 biljetter har sålts på förhand. Det låter grymt bra.
Publiksiffrorna på kvalmatcherna har sett en positiv utveckling efter hemma-EM. Det har varit över 5000 åskådare på flera matcher, med 9104 mot Skottland i september i fjol som höjdpunkten hittills. Den siffran kan alltså slås i morgon.
Det måste ha varit länge sedan vi hade över 10000 åskådare på en kvalkamp – om det någonsin hänt. Senast vi mötte Danmark i en kvalmatch på Gamla Ullevi kom det bara 1567 åskådare för att se landslaget. Det var den 11 september 2010 och det handlade om playoff mot VM.
Sedan dess har vi även mött Danmark i EM på Gamla Ullevi. Då blev det som bekant 1–1 efter att Sverige bränt två straffar. Trots att det bara är drygt två år sedan känns det som en annan tid.
Både och Sverige och Danmark har förändrat ganska mycket sedan dess. Danskorna hade ett mycket tungt VM-kval, men verkar vara på gång nu igen. För svensk del handlar det om att hitta tillbaka till stabiliteten efter ett par år där laget tappat mark i världstoppen.
I torsdags testade Pia Sundhage sitt lag mot Gais P16-lag. Det blev förlust med 1–0, men rapporterna sa att försvarsspelet såg bra ut. Det låter bra. För danskorna är ju ett lag som har flera duktiga offensiva spelare.
Vid baklängesmålet ser man att Elin Rubensson fortfarande är ovan vid att spela ytterback, hon ligger ju en meter bakom övriga backar och upphäver offsiden.
Spännande att Sundhage startade med Lisa Dahlkvist, Petra Larsson och Caroline Seger på mittfältet mot Gais. Larsson gick alltså rakt in i startelvan, något man kan ha synpunkter på. Det blir intressant att se om Eskilstunamittfältaren även startar i morgon.
När det gäller Dahlkvist tycker jag att hon sett riktigt vass ut sedan VM. Som jag ser det har hon varit Sveriges bästa spelare under den perioden.
En annan intressant sak är att Sundhage spelade samma tremannaanfall mot Gais som senast mot Polen och alltså placerade Kosovare Asllani på bänken. Vi får se i morgon, men det verkar vara tre djupledsforwards som är höstens melodi för Sundhage.
* I vår grupp spelades det en match i dag. Det var Slovakien som vann med 4–0 mot Moldavien. Den matchen direktsändes på Slovakiens fotbollsförbunds youtubekanal och går att se i sin helhet här:
Orkar man inte se hela matchen föll de fyra målen i minuterna 50, 81, 85 och 87.
* Faktum är ändå att det nog ändå är i USA det har hänt mest den senaste veckan. Dels har USA och Brasilien spelat två träningslandskamper. Den första var avskedsmatch för Shannon Boxx. Den slutade 1–1.
Den andra matchen vann USA med 3–1 efter mål av Alex Morgan…
…Crystal Dunn på retur efter nick från Lindsey Horan…
…samt av debutanten Stephanie McCaffrey.
Som synes håller USA på att bygga ett nytt lag, samtidigt som man tackar av gamla trotjänare. Säga vad man vill om USA, men man är bra på att tacka av gamla hjältar. Här är två exempel:
Det är också i USA som silly season är som mest silly för tillfället. Till nästa år får NWSL ett nytt lag, Orlando Pride. De har gått ut hårt under värningsperioden. I dag presenterade man nämligen trion Alex Morgan, Sarah Hagen och Kaylyn Kyle som nyförvärv.
Framför allt är det ju värvningen av Morgan som kommer att ge rejält eko. Hon kommer ju framför allt att bli en grymt bra publikmagnet för det nya laget, som kommer att ledas av före detta förbundskaptenen i USA och Australien, Tom Sermanni.
Morgan lämnar ju Portland Thorns. De ersätter henne med isländska framtidsspelaren Dagny Brynjarsdottir. Hon var ju i Bayern München i våras, men valde att lämna den tyska mästarklubben. Jag har undrat vart hon skulle ta vägen. Nu vet vi. Brynjarsdottir gjorde för övrigt två mål för Island i dag borta mot Slovenien.
I övrigt i USA har Meghan Klingenberg i dag officiellt bytts över till Seattle i en bytesaffär. Uppgifter i USA säger dock att bytesaffären inte är över, utan att Klingenberg kommer att hamna i Portland till slut.
Fotnot: Förstår om det är förvillande med dateringen i inlägget. Jag publicerade det sent den 26/10. Men jag hade glömt att jag måste ställa om till vintertid manuellt på wordpress, så bloggklockan var kvar på sommartid och hade slått över till tisdag. Och det går inte att datera tillbaka inlägg i efterhand.
KIF Örebro stöter på en gammal bekant i åttondelsfinalen av Champions League. Lisa Dahlkvist och PSG kommer nämligen på besök. Det är en drabbning där Örebro är kraftiga underdogs.
Jag bedömer PSG som favoriter till minst 90–10. FC Rosengård var ju seedat i lottningen och fick därför en klart lättare lottning. Mot italienska Verona finns en mycket god segerchans, uppskattningsvis även här cirka 90–10.
Seedningen var en riktigt god nyhet, eftersom den innebär att storlagen inte kan stöta på varandra förrän i kvartsfinal. Tyvärr lyckades Uefa lotta de på pappret starkaste lagen bland de oseedade (Chelsea, LSK Kvinner – möjligen kan Örebro också räknas in här) mot riktigt toppmotstånd. Chelsea stöter på Wolfsburg och för LSK väntar Frankfurt.
Synd för de engelska och norska mästarinnorna som med annan lottning hade haft bra chans att nå kvartsfinal. I övrigt blev det följande matcher: Twente–Barcelona, Brescia–Fortuna Hjörring, Slavia Prag–Zvezda och Atletico Madrid–Lyon.
I dag har Fifa presenterat de tio kandidaterna till priset som världens bästa spelare 2015, det som på herrsidan kallas Ballon d’Or. Årets nomineringar känns i stora drag rätt ok.
Fast visst förekom det några konstiga uttagningar. Den konstigaste var att i mina ögon världens bästa back 2015, Becky Sauerbrunn, inte finns med. Det gör däremot Kanadas talang Kadeisha Buchanan. Inget ont om Buchanan, som är duktig. Men hon är inte en av världens tio bästa spelare.
Noterbart är att det rakt igenom handlar om spelare från VM. Därmed missar återigen Kim Little chansen till nominering. På listan finns inte heller någon från bronslaget England. Här är de tio lyckliga i bokstavsordning:
Nadine Angerer (Tyskland/Brisbane Roar/Portland Thorns) Ramona Bachmann (Schweiz/FC Rosengård/Wolfsburg) Kadeisha Buchanan (Kanada/West Virginia University) Amandine Henry (Frankrike/Olympique Lyonnais) Eugénie Le Sommer (Frankrike/Olympique Lyonnais) Carli Lloyd (USA/Houston Dash) Aya Miyama (Japan/Okayama Yunogo Belle) Megan Rapinoe (USA/Seattle Reign) Célia Šašić (Tyskland/1.FFC Frankfurt) Hope Solo (USA/Seattle Reign).
Spontant hade jag tagit bort Angerer, Buchanan och Rapinoe och ersatt dem med Sauerbrunn, Little och Lucy Bronze.
Nu är det ju i och för sig rätt oväsentligt i år vilka som är nominerade. Det är ju redan klart att priset kommer att gå till Carli Lloyd.
En svensk nominerades i ledarkategorien – Calle Barrling. Här lär ju priset gå till Jill Ellis, även om Mark Sampson borde vara en värdig utmanare.
En blogg om internationell damfotboll 