Gaelle Enaganamouit säkrade i dag slutsegern i den damallsvenska skytteligan. Den triumfen kan förhoppningsvis fungera som tröst för två missade höjdare.
Eskilstuna missade som bekant SM-guldet med en poängs marginal. Det var dock inte helt oväntat. Däremot tror jag att det svider värre för Enganamouit att hon missar nästa års OS i Brasilien.
Kamerun föll nämligen högst oväntat i det avgörande OS-kvalet mot uppstickaren Zimbabwe, som om jag fattat saken rätt aldrig någonsin tidigare kvalat in till något internationellt fotbollsmästerskap på någon nivå, alltså inte ens något ungdomsmästerskap.
Zimbabwe vann returen med 1–0 hemma mot Kameruns otämjbara lejoninnor, ett resultat som innebär att Zimbabwe tar OS-platsen med totalt 2–2, men fler mål på bortaplan.
Kamerun var ju en av sensationerna i sommarens VM-slutspel. Men där lutade man sig mot Enganamouit. Utan Eskilstunastjärnan var laget tydligen betydligt mer tämjbart.
Den andra afrikanska OS-platsen tog Sydafrikas Banyana Banyana som i dag vann med 1–0 borta mot Ekvatorial-Guinea. Den första matchen slutade 0–0.
I övrigt är Brasilien, Colombia, Tyskland och Frankrike klara för OS. Sverige skall ju som bekant kvala i mars om en plats mot Norge, Holland och Schweiz.
Det är bara att lyfta på den fiktiva hatten och sedan buga sig djupt och säga grattis till FC Rosengård. Vilken uppvisning guldgänget bjöd på i den sista omgången. Det blev ju inte ens spännande…
Det var tremålsskytten Natasa Andonova som hamnade i centrum, men oj vad bra Marta var. Hon är verkligen de stora matchernas spelare.
Eskilstuna visade kvalitet genom att också vinna sin avslutande måstematch mot Göteborg med 2–0. Det leder till nästa års Champions League. Stort grattis till ett av årets två stora skrällgäng.
Personligen lämnade jag guldstriden för att uppleva ett riktigt fotbollsdrama här i Borås. Där vann Bergdalens IK den helt avgörande kvalmatchen mot division 1 med 4–3 mot Göteborgs DFF. Bergdalen var tvunget att vinna och satte segermålet i 92:a minuten.
Jag gissar att det segervrål jag fick höra på Björkängsvallen var på ungefär samma nivå som det vrål som Mallbacken bjöd på när de fick höra slutresultatet på Zinkensdamm. Jag har bara sett ett mycket kort klipp därifrån, men jag blev glad i hela kroppen av att se Mallbackenspelarnas lycka.
Mallbacken har gjort en kanonsäsong och är väl värda att spela kvar i damallsvenskan 2016. Det hade Hammarby också varit. Stockholmslaget förlorar bara två hemmamatcher (mot de båda topplagen) och tar 18 poäng – ändå åker de ut. Grymt. Jag ser gärna Hammarby i damallsvenskan igen reddan 2017.
Här är en snabbgenomgång av damallsvenskan 2015:
1) FC Rosengård
Mitt tips: 1
Motsvarade favorittipsen och tog femte guldet på sex år. Men det var två olika Rosengård i början och slutet av serien. Bytet av tränare och offensiva nyckelspelare gick inte helt smärtfritt. Man var nere för räkning i guldstriden, men avslutade lysande med fyra raka segrar och fem raka hållna nollor. Bästa målskytten blev makedonska nyförvärvet Andonova – som gjorde tolv mål på 13 matcher. För två år sedan trodde jag att hon skulle bli en sensation i Frauen-Bundesliga. Där fick hon aldrig sitt genombrott. Det kom i Malmö i stället…
Sannolikt kommer guldlaget att byggas om ytterligare i vinter. Vi får nog se ett rätt förändrat Rosengård till våren. Det blir en intressant silly season.
Det enda tråkiga med Rosengård är publikintresset. Dagens guldmatch räddade äran i publikligan och tog upp snittet till 1075. Men i övriga tio hemmamatcher har tyvärr snittet varit för dåligt, bara drygt 750 för Sveriges bästa lag.
2) Eskilstuna United
Mitt tips: 6
Delar priset för årets största skrällinsats med Piteå. Viktor Eriksson har fått ut maximalt ur en trupp som på förhand saknade världsspelare. Under året har dock skytteligavinnaren Gaelle Enganamouit vuxit ut till en sådan.
Laget är välbyggt och blir spännande att följa i framtiden, med ny tränare. För lagets starka publikstöd borgar för att man även i framtiden kan vara med och utmana i toppen. Det underbara publiksnittet på 2641 är ju faktiskt det som är allra roligast med Eskilstunas framgångar i år.
3) Piteå IF
Mitt tips: 5
Den andra stora skrällen. Piteå tog flest poäng av alla lag efter VM-uppehållet och var och nosade på en plats i Champions League. Även Pitegänget har ett starkt publikstöd (snitt på 1649), är välbyggt och har framtiden för sig. Jag känner mig lite stolt över att jag förutspådde att Piteå skulle stå för årets lyft i damallsvenskan.
Precis som Viktor Eriksson i Eskilstuna har Stellan Carlsson byggt ett starkt lag av ett på förhand rätt profillöst spelarmaterial. Under säsongen har dock en mängd Pitespelare blivit stora profiler, inte minst Pauline Hammarlund.
4) Linköpings FC
Mitt tips: 2
En av seriens stora missräkningar. Det kan dröja innan LFC får en bättre chans att vinna SM-guldet. Men trots att laget sett till säsongen som helhet haft den bredaste och mest samspelta spelartruppen slutar man fyra. Dessutom åkte man ur Champions League mot danska Bröndby. Om det inte hade varit för cupsegern skulle jag kallat det här för en fiaskosäsong. Cupen räddar äran för det lag som borde ha vunnit SM-guldet.
Känslan är att LFC behöver få in ytterligare en eller ett par riktiga karaktärsspelare till sin talangfulla trupp. Dagens 5–0-förlust visade att är lite för många som viker ner sig när det tar emot. Det blev förresten en väldigt tråkig avslutning på karriären för Charlotte Rohlin. Jag hade verkligen unnat henne en trevligare sorti, hon är verkligen grymt bra att ha och göra med. Men tyvärr var det hennes tavla som ledde till 1–0-målet som var början till raset.
5) KIF Örebro
Mitt tips: 4
Har haft en svagare trupp än i fjol. Det gick inte som man hoppats med de båda tunga nyförvärven. Hanna Folkesson skadade knät direkt och Lisa Dahlkvist stack till PSG under sommaren. Trots det slutar laget på en klart godkänd femteplats.
Tränare Rickard Nilsson kan lämna skutan med rak rygg. Klubbens ekonomi är på en sådan nivå att fjolårets andraplats känns som ett undantag. Örebro känns som ett lag som slåss om platserna 4–8 de närmaste åren.
6) Göteborg FC
Mitt tips: 3
Tillsammans med AIK årets stora fiaskolag. Slutar i och för sig på tabellens övre halva, men lämnar säsongen med minusmålskillnad. Det är inte godkänt för ett lag som skulle utmana om guldet.
Det har varit en del oro i laget under året. Gissningsvis får vi se rätt stora förändringar i Göteborg till nästa säsong. Inte minst behöver man hitta en stabil målvakt. Unga Fanny Lund har gjort några starka insatser, men hon har också gjort en handfull riktigt stora tavlor som kostat laget många poäng. I dag stod Kristin Hammarström i GFC:s mål. Kan man kanske få henne att göra en seriös comeback?
7) Kristianstads DFF
Mitt tips: 7
Hängde med hyfsat i våras, men har under hösten legat i ett ingenmansland mellan topp- och bottenstrid. Susanne Moberg lägger av och fick avsluta med att bli målskytt. Hon har varit en viktig traditionsbärare i KDFF och blir svår att ersätta.
Kristianstads riktiga bottennapp den här säsongen var gräsplanen. Den plan man annars brukar hylla var ju så usel att domaren som bekant tvingades stoppa matchen mot Örebro i somras. Ett annat bottennapp är publikintresset i Kristianstad. Årets snitt på 368 är icke godkänt.
8) Umeå IK
Mitt tips: 9
Dagens poäng förde upp UIK på åttonde plats på bättre målskillnad än Vittsjö. Åtta är en placering som väl motsvarar lagets kvalitet det här året, speciellt som man skakats av många skador.
Klubbens målsättning om att vinna SM-guld 2017 lär stanna vid en dröm. Visst finns det mycket talang i Umeå, men att en förening som var hotad av konkurs så sent som i somras, och som hela tiden har legat någon poäng ifrån nedflyttningsstriden, skulle kunna lyfta sig och bli ett guldlag nästa år. Nej, det händer inte. Det är dock väldigt viktigt för laget att Lina Hurtig har valt att stanna ett år till.
9) Vittsjö GIK
Mitt tips: 8
Var sex mål ifrån att infria mitt tips om en åttondeplats. Har varit lite för bra för att vara akut indraget i nedflyttningsstriden, men behöver lite mer tyngd för att kunna slåss om en plats på den övre tabellhalvan nästa år.
Antonia Göransson och Jane Ross har varit årets bästa målskyttar och är två spelare som man bör lägga kraft på att behålla.
10) Mallbackens IF
Mitt tips: 11
Sagan om laget från byn som inte finns på kartan får ett nytt kapitel i damallsvenskan. Kontraktet klaras med bara ett måls marginal. Mallbacken hänger kvar genom att man har varit bra på att kämpa till sig poäng hemma på Strandvallens gräs. Även om dagens poäng togs på konstgräs.
Laget har från början varit ödmjukt och spelat efter sina resurser. Men när jag såg laget live tyckte jag faktiskt att man var lite sämre organiserat i defensiven än jag hade uppfattat från tv-bilderna. Kan man jobba lika hårt och samtidigt bli bättre på att stänga ytan framför egen backlinje tror jag att Mallbacken även kan samla fler poäng på konstgräs nästa år. Men det är viktigt att man behåller traditionsbärare som Frida Broström och Mimmi Larsson.
Noterbart är att publiksnittet i byn med 80 invånare hamnade på 961 – det är förstås mer än godkänt.
11) Hammarby IF DFF
Mitt tips: 10
Åker ur med ett måls marginal. Det är vansinnigt grymt. Man har gjort en utmärkt säsong som nykomling och faller egentligen på att man kryssat mot AIK två gånger. Seger i en av de matcherna och man hade varit kvar i damallsvenskan även 2016.
Nu gäller det för klubbledning att behålla så många spelare som möjligt för att vara tillbaka igen 2017. En spelare som haft ett udda år är Anna Oscarsson. Hon åkte ur damallsvenskan i fjol med Jitex. I år har den Gotlandsfostrade mittfältaren vunnit F19-EM, men också åkt ur damallsvenskan med Hammarby – och spelat för det Jitex som åkte ur elitettan. Här snackar vi högt berg och djupa dalar…
12) AIK
Mitt tips: 12
En jättebesvikelse, trots att de motsvarade det lågt ställda tipset. AIK var ju nämligen mycket sämre än jag hade trott. Laget hade ingen som helst tyngd och gav upp redan i somras, när man släppte iväg Emma Lundh till norska LSK. Där spelade hon för övrigt från start i dag när laget säkrade guldet i toppserien. Grattis.
Man får alltså kolla efter spelare som lämnat för att hitta glädjeämnen i AIK. Jag är inte säker på att höstens upplaga räcker för att slåss om en plats topp två i elitettan. Känslan är att AIK behöver bygga om sitt lag. De behöver även bygga engagemang, för årets publiksnitt på 285 är långt ifrån godkänt.
* Det var damallsvenskan 2015. Sedan några timmar tillbaka är silly season igång. Känslan är att alltså den kan bli rätt silly framför allt i Rosengård. .
Utanför Sveriges gränser har alltså LSK säkrat det norska ligaguldet i dag. Utöver Emma Lundh spelade även Mimmi Löfwenius från start när Arna-Björnar besegrades med 4–1. Förstås skickas även ett grattis till Löfwenius.
* I tyska Frauen-Bundesliga var det riktigt konstiga resultat i dag. På fem matcher gjorde inget lag fler än ett mål. Det konstigaste resultatet var att Wolfsburg föll hemma mot SC Sand. Serbiska Jovana Damnjanović, som provtränade med Linköping häromåret, gjorde målet just innan paus.
Även Frankfurt tappade poäng. Det blev bara 1–1 borta mot nykomlingen Werder Bremen. Däremot vann Bayern München sin match med 1–0 sedan Nicole Rolser gjort målet redan i första minuten. Bayern leder nu serien med tre poäng före Frankfurt. Wolfsburg är sex poäng bakom, medan Turbine Potsdam ligger kvar på nedflyttning – trots att man tog en poäng i dag.
* I Frankrike blev Sofia Jakobsson enda svenska målskytt den här helgen. Hon gjorde kvitteringsmålet till 1–1 när Montpellier vann prestigemötet borta mot Juvisy med 2–1. För Lyon och PSG blev det storsegrar. Ada Hegerberg blev tvåmålsskytt igen för Lyon. Den 20-åriga norskan har nu gjort 13 mål på sju omgångar. Noterbart är att bara tre lag – Lyon, PSG och Montpellier – har gjort fler.
14.30 smäller det. Personligen kommer jag att se det damallsvenska avslutningsdramat i efterhand i kväll. Det blir kvalfotboll på plats i eftermiddag först.
Men så här cirka tre timmar innan avspark tänkte jag bjuda på lite tankar kring avgörandet. Guldstriden först.
Det här talar för att FC Rosengård tar guldet:
* Att man leder serien med 1,5 poäng.
* Att man har en vana av att vinna. Laget har vunnit damallsvenskan tre av de fyra senaste åren, och har alltså en vinnarkultur.
* Att Eskilstuna även har en Champions Leagueplats att spela för, och att man sannolikt inte blir tvåa om man förlorar. Eskilstuna har alltså även något att vinna på kryss.
* Att man vet att det bara är seger som betyder något i dag. En poäng är inget värd för Rosengård, vinner man inte kan man lika gärna förlora, för då sätter LFC press på Eskilstuna.
* Att Göteborg är ett lag med kapacitet och som har chansen att sno poäng i Eskilstuna.
Det här talar för att Eskilstuna United tar guldet:
* Publikstödet. Eskilstuna har överlägset bäst publikstöd i damallsvenskan och kommer att notera årets största publiksiffra i dag.
* Att Linköping har satt käppar i Rosengårds hjul förr.
* Att Linköping kan spela avslappnat.
* Att Rosengård föll senast man hade en liknande guldmatch på hemmaplan i sista omgången – mot Tyresö 2012. Vid klubbens senaste två SM-guld har segern redan säkrats innan slutomgången.
…Och några tankar om nedflyttningsstriden:
Det här talar för att Mallbackens IF hänger kvar:
* Att man har ett måls försprång. En uddamålsförlust kan alltså räcka för att hänga kvar om Piteå samtidigt vinner i Stockholm.
* Att Hammarby möter Piteå, seriens formstarkaste lag. Piteå har dessutom chans att spela till sig en plats i Champions League.
* Att man har lättare motstånd än Hammarby. Umeå är klart sämre än Piteå och har dessutom flera tunga skador. Ett motiverat Mallbacken bör alltså ha hyfsad poängchans i dag mot ett ojämnt Umeå.
Det här talar för att Hammarby IF DFF hänger kvar:
* Hemmaplan. Hammarby förlorar väldigt sällan på Zinkensdamm. Bara två förluster hittills i år. I dag förväntas dessutom stor publiktillströmning, något som kan lyfta laget.
* Formen – och karaktären. Bajen har kommit igen från underlägen och tagit fyra poäng på de två senaste omgångarna. Något som de kan ha nytta av i dag.
* Att Mallbacken är svagt på konstgräs. Man har bara tagit poäng av svaga AIK på det underlaget.
* Att Mallbacken tappat i defensiv stabilitet på sistone. Laget som bara släppte in 19 mål de första 16 omgångarna (knappt 1,2 per match) har nu släppt in 15 (3 per match) på de senaste fem. Det finns alltså möjlighet för Hammarby att hänga kvar på en knapp förlust – om Mallbacken samtidigt förlorar med större marginal.
Eskilstuna bygger extraläktare, Rosengård tror på fullsatt och Hammarby hoppas på publikrekord. Själv hoppas jag på laget från byn som inte finns på kartan.
I morgon söndag vid 14.30 skall damallsvenskan avgöras. Två timmar senare vet vi vilka som tar guldet och vilka som åker ut.
Under VM-uppehållet trodde jag aldrig att både guld- och bottenstriden skulle avgöras så här sent. Då hade Rosengård gått rent och var sex poäng före Eskilstuna. Mallbacken hade bara tre poäng, låg under nedflyttningsstrecket och tappade två av sina amerikanska spelare. Piteå var tolv poäng bakom Rosengård, men bara sex före Mallbacken och tre före Hammarby.
Trots att man visste att Anja Mittag skulle lämna för PSG var känslan att Rosengård skulle glida i väg till ett kassaskåpssäkert guld. Känslan var även att Mallbacken skulle få en mycket tuff höst. Rätt mycket har hänt sedan dess.
Det är fortfarande fördel Rosengård. De toppar tabellen och skall i normala fall ha goda chanser hemma mot Linköping. Men i en slutomgång där guldet står på spel finns det så många mentala inslag att det inte är någon större idé att prata om normala fall.
Det kommer självklart att vara massor av nerver inblandade även i Eskilstuna och i bottenstriden. Det finns därmed inga självklara tips i den här omgången. De stora spelinsatserna bör sparas till andra dagar.
Rosengårds vinnarvana är det som i första hand talar för Malmölaget. Mot dem talar att de möter svåra Linköping och att Eskilstuna är urstarka på sin hemmaplan.
I botten är det en mycket knapp fördel för Mallbacken. Men den är väldigt knapp. Hammarby har varit starkt på hemmaplan, men möter höstens bästa lag – Piteå. Mallbacken har lättare motstånd i Umeå, men matchen avgörs på konstgräs – ett underlag där värmländskorna bara tagit tre poäng. De poängen togs turligt mot svaga AIK.
Mallbackens största fördel i slutomgången är således att Hammarby möter formstarka Piteå som står på fem raka segrar.
Personligen hade jag gärna sett att både Hammarby och Mallbacken spelat i damallsvenskan 2016. I dagsläget är jag rätt säker på att båda lagen är bättre än Kvarnsveden och Djurgården.
Jag gillar och beundrar verkligen att Hammarby som nykomling vågat att försöka spela sig kvar. Jag hade sannolikt inte valt ett lika offensivt grundspel om jag hade tränat laget. Men det är både starkt och imponerande om Pär Lagerström och hans lag klarar kontraktet.
I normala fall hade jag hoppats på Bajen, som spelar en mycket mer positiv fotboll än Mallbacken. Men jag gillar ju sagor. Och Mallbackens IF i damallsvenskan är en riktig sannsaga. I morgon kommer jag att hålla en tumme för att den får ett 23:e kapitel.
När jag började jobba på Borås Tidning var en av mina första önskningar att få bevaka en damallsvensk match på Hagavallen i Öxabäck. Känslan var att det inte skulle bli så många fler. Jag hade sett Öxabäck massor av gånger i Borås, men aldrig på deras riktiga hemmaplan. Öxabäck är ett samhälle med cirka 300 invånare som har haft ett fotbollslag som vunnit 6,5 SM-guld och 6 cuptitlar.
Till slut hann dock verkligheten ikapp fantastiska Öxabäcks IF. Det är numera 16 år sedan damlaget lades ner.
I Mallbacken lever sagan. Laget har i och för sig inga SM-guld, men väl en elfteplats i den damallsvenska maratontabellen. Under min uppväxt vill jag minnas att jag även såg Mallbackens IF flera gånger. Men jag hade ju inte varit på omtalade Strandvallen.
Strandvallens huvudläktare
När laget gick upp 2013 hade jag lösa planer på en roadtrip till Värmland. Det blev inte så. Tanken kom tillbaka i våras. Och i lördags var det dags. Det slog mig att det ju skulle kunna vara sista chansen, alltså Mallbackens sista damallsvenska match någonsin.
Jag visste att Mallbacken var en by och att Strandvallen var en liten plan som låg mitt i de värmländska skogarna. Men jag hade faktiskt inte en aning om att lilla Öxabäck är rena metropolen i jämförelse med Mallbacken.
Några dagar innan resan frågade min mamma om jag ville ha resesällskap. Hon fick förstås åka med. Hon ringde dock lite förbryllat dagen innan och frågade vart vi skulle. Hette det inte Mallbacken? Hon hittade inte resmålet på sin rätt detaljerade Värmlandskarta.
Då slog jag in Mallbacken på Google Maps, bara för att inse att byn inte ens finns på kartan. Man får träffar på Mallbackens IF Fotboll, men inte på själva orten.
Jag tillhör den gammaldags typen när jag är ute på resor. GPS skall i största möjliga mån undvikas. Efter närmare fyra timmars resa med handledning av min gamla hederliga vägkarta dök skylten ”Mallbacken 6” upp. Den visade in på en grusväg.
Genvägen till Mallbacken
Eftersom huvuddelen av de bilar som passerade på vägen mellan Sunne och Lysvik under tiden jag tog fotot ovan dock körde förbi grusvägen antog jag att den grusade genvägen sannolikt var en senväg. Det visade sig även finnas en asfalterad väg till Mallbacken.
Väl i byn hann jag inte köra många meter efter skylten som visade att jag nått Mallbacken förrän jag vinkades in på en gräsmatta vid skolan. På den korta promenaden från skolan ner till Strandvallen passerade jag en busshållplats och ett hus som såg ut som en nedlagd affär. Lägg till några hus och ni har allt som finns i byn.
Jag gled in på Strandvallen 55 minuter före avspark. Byns befolkning skall ligga kring 80 personer, men det var redan närmare 1000 personer på plats. Bland annat en röststark hejaklack. En man från Hagfors som stod och hängde bakom ena målet berättade för mig att:
”Det är första gången vi har hejaklack. När jag kom hit i dag trodde jag först att de var från Hammarby.”
Bakom det andra målet satt ett antal rutinerade åskådare, som hade tagit med sig egna fäll- eller tältstolar. Vill man ha sittplats på Strandvallen finns det även några små träläktare, men de känns inte så sittvänliga under kalla oktoberdagar.
Vid en promenad runt planen noterade jag några stora hål i staketet, flera intressanta lösningar med snören samt några skyddsnät som mer gav känslan av ultima- än elitfotboll. Det var råkallt och lite regn i luften, men ändå kände jag värme. Jag var inte den enda som trivdes. På presskonferensen efteråt hyllade Hammarbys tränare Pär Lagerström inramningen:
”Redan när vi kom med bussen var det redan massor av folk på plats.”
Själva matchen var ingen estetisk höjdare. Nerver ihop med Strandvallens lilla och lätt lutande plan påverkade säkert spelkvaliteten. Men spänningen och stämningen var det inget fel på.
Hammarby var det något vassare laget i själva spelet. Mallbacken var däremot starka på fasta situationer, inte minst visade holländska USA-förvärvet Maruschka Waldus direkt att hon inte viker sig i några nickdueller. Men som sagt, själva matchen är inte det jag tar med mig från min utflykt. Jag fick många andra minnen.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag valde självklart grusvägen när jag lämnade Mallbacken. Totalt tog roadtrippen drygt 14,5 timmar. Men det var det värt, jag fick ju uppleva ett stycke svensk landsbygdsromantik.
Och känslan är att verkligheten inte kommer att komma ikapp Mallbacken ännu på ett tag. Även om det skulle bli nedflyttning i morgon är engagemanget kring laget är så stort att man mycket väl kan komma tillbaka igen. Det engagemanget skrev jag för övrigt om i det här inlägget.
Så sagan om den lilla byn som inte finns på kartan men som ändå kan utmana storstäderna i den största idrotten kommer förhoppningsvis att få ytterligare många kapitel.
Strandvallen
Graham, Ness och Henriksson
Hammarby firar
Jennifer Falk
Segerjubel
Mallbacken jublar
Helén Eke
Frida Broström
Mallbacken jublar
Konfettiregn från Mallbackens klack
Anna Lindblom
Frida Broström slår frispark
Mallbackens bänk
Slantsingling på gång
Ness, Waldus och Nyman
Broström, Falk och Florio
Lindblom, Tegström, Schmidt och Oscarsson.
Glada miner under inmarschen
Inmarsch
Tomt bortabås. Bollnät bakom
Strax inmarsch
Utbudet i kiosken
Strandvallens huvudläktare
Sabrina Henriksson
Mimmi Larsson
Madelen Janogy
Jennifer Falk
Petronella Ekroth
Julia Karlernäs
Emma Jansson
Anna Oscarsson
Alexandra Lindberg
Olga Ekblom
Linnea Eriksson
Katrin Schmidt
Pär Lagerström
Sofie Ahlberg
Henrik Arneng
Madelen Janogy
Zoe Ness
Mimmi Larsson
Elin Nyman
Madelen Janogy
Julia Karlernäs
Mallbackens hejaklack
Madelen Janogy och Sandra Andersson stretchar
Strandvallen
Huvudläktaren på Strandvallen
Ståplats
Alla seriesegrande flick- och damlag i Värmland hyllades
Radions bil parkerad bakom sittplats på Strandvallen.
I går inträffade årets skräll i Champions League. Holländska Twente slog ut tyska mästarinnorna Bayern München via totalt 3–3 och fler mål på bortaplan.
Att ett av de tyska lagen skulle åka ut redan i första utslagsrundan mot ett lag från en mindre liga är förstås grymt oväntat. Faktum är att det känns som en av de allra största knallarna någonsin i Champions League.
Visst gjorde Twente det bra mot PSG i fjol och skakade fransyskorna, men jag hade ändå inte kunnat tro att man skulle kunna slå ut stabila Bayern. Det var oväntat, men samtidigt väldigt roligt eftersom det visar att alltfler lag och länder håller klass.
Det visade sig också genom att ett annat tyskt storlag, Wolfsburg, behövde hela 120 minuter för att få hål på serbiska mästarinnorna Spartak Subotica. Det dubbelmötet slutade 4–0 till tyskorna.
Utöver Twente stod även tjeckiska Slavia Prag och spanska Atletico Madrid för smärre skrällar. Prag slog ut Bröndby med totalt 4–2 och Madrid besegrade ryska Zorkij med totalt 3–2. Det mest överraskande här var att spanjorskorna föll med 2–0 på hemmaplan, men vände och vann med 3–0 i Ryssland. Starkt.
Båda våra svenska lag tog stabila segrar och nu väntar en spännande lottning på måndag. Där är både Rosengård och Kif Örebro starka kandidater på kvartsfinalplatser. Frågan är om de svenska lagen kommer att vara det i framtiden. Radiosportens expert Richard Henrikssonspådde i går att det är bland de sista gångerna som våra damallsvenska lag slåss i Europatoppen. Han får svar av EFD:sLinda Wijkström.
Henriksson har ju rätt i att de damallsvenska lagen sakta men säkert kommer att falla på Europarankningen, men möjligen har Wijkström också rätt. Då tänker jag på att fallet inte kommer att vara dramatiskt, utan att våra lag kommer att stå sig hyfsat väl även de kommande tio åren.
På måndag lottas alltså åttondelsfinalerna. För första gången är det seedning även i åttondelarna, vilket är en mycket god nyhet. Rosengård tillhör de åtta seedade lagen och kommer att vara favorit vilket lag de än lottas mot. Det finns dock en nitlott i starka Chelsea.
Kif Örebro är oseedat och riskerar att ställas mot en riktigt tuff opponent. Det finns dock tre bra lotter i den seedade potten, tre chanser att överleva höstens spel.
Klart är att lag från samma land inte kan lottas mot varandra samt att de oseedade lagen börjar hemma.
Här är först en kategorisering av lotterna för Kif Örebro:
Mardrömslotter: Lyon, Wolfsburg, Frankfurt och PSG.
Okej lottning: Fortuna Hjörring, Zvezda och Barcelona.
Och här är en kategorisering av Rosengårds tänkbara motståndare:
Tuff lottning: Chelsea.
Okej lottning: LSK Kvinner och Twente.
Drömlottning: Verona, Slavia Prag, Brescia och Atletico Madrid.
För Rosengård handlar det att snabbt ställa om fokus från Champions League till damallsvensk guldmatch. På söndag kommer Linköping till Malmö för en riktigt intressant drabbning.
Jag läste i somras en artikel som hävdade att lag som hade spelade en veckomatch hade 40 procent lägre segerchans än lag som bara spelade helgmatcher. Jag kommer inte ihåg hur det var uträknat och hittar inte heller artikeln nu. Oavsett om siffran är korrekt eller inte är det självklart en nackdel för Rosengård att ha spelat match så tätt inpå guldmatchen.
Angående Rosengård vimlar det ju för tillfället av rykten kring klubben. Förra veckan var det Gaelle Enganamouit som placerades i Malmö, den här är det Marija Banusic.
Slutligen ett klipp med fyra svenskmål från den franska ligan. Det handlar dels om Lisa Dahlkvist:s första i ligan, dels glädjande nog om nickmål från både Sofia Jakobsson (ett) och Lotta Schelin (två). För Schelin var det femte och sjätte målen, något som nu gör henne till delad skytteligatvåa, fem mål bakom suveränt formstarka Ada Hegerberg.
Gårdagens toppmöte fick en förlorare men ingen riktig segrare. Förloraren var Linköping som förlorade chansen att kunna vinna SM-guld och är dessutom plötsligt väldigt långt ifrån Champions League.
Visst kan Göteborg slå Eskilstuna, speciellt om det kommer in nerver i spelet – vilket det lätt gör i en match som gäller SM-guldet. Men med tanke på hur det har sett ut tidigare på säsongen är givetvis Eskilstuna klara favoriter till att vinna sin match i slutomgången.
Det är ju dock återigen Rosengård som toppar tabellen och de är också favoriter i sin hemmamatch mot LFC – om än mycket knappa sådana. Det finns anledning att återkomma till guldstriden senare i veckan.
Nu tänkte jag återvända till gårdagens toppmöte.
Under matchen skrev jag ner lite noteringar. Jag tänkte redovisa dem här:
Första halvlek, LFC: * Stina Blackstenius gör ett utmärkt jobb som bollmottagare. Är hela tiden spelbar på ytan framför Uniteds backlinje. Hon är dock inte lika rörlig i straffområdet, blir lätt stillastående och passiv när laget kommer runt på kanterna.
* Pernille Harder är fantastisk när hon får komma rättvänd. Helt klart LFC:s överlägset vassaste vapen.
* Claudia Neto är en mästare på att vända upp och bli rättvänd. Har hela tiden underbara instick till Harder, instick som är grunden till LFC:s anfallsspel.
Första halvlek, Eskilstuna:
* Det är Gaelle Enganamouit som slår lagets öppnande passningar. Även om hon gör det bra är det ju hon som borde vara mottagare av dem.
* Mittfältet är väldigt glest och passivt. Ger Harder, Neto och Blackstenius jätteytor centralt.
* Malin Diaz spelar väldigt kort och defensivt. Söker nästan bara passningar till närmaste medspelare, oftast till närmaste medspelare i sidled eller bakåt i planen. Tycker att hon borde kunna bjuda på fler instick a la Neto. Petra Larsson är enda mittfältare som slår lite längre passningar.
* Backlinjen försvarar sig väldigt bra på LFC:s inlägg/inspel. Glodis Viggosdottir och Vaila Barsley försvarar förstaytan på ett klockrent sätt.
Andra halvlek, LFC:
* Neto och Harder försvinner ur matchen långa stunder.
* Laget hittar sina öppningar på kanterna. Men inläggen är usla. Tveksamma och lösa. Hade behövt slås med mer kraft för att skapa oro i Eskilstunas straffområde. Även hörnorna är för lösa, går inte att ha snö på bollen mot nickstarka lag som Eskilstuna.
* Kristine Minde är väldigt nyttig, men måste jobba på sina inspel och avslut. Veka.
Andra halvlek, Eskilstuna:
* Diaz är längre in i banan och mer delaktig. Spelar dessutom framåt. Fortfarande inga instick, däremot flera fina djupledsbollar mot forwards. Kliver fram.
* Olivia Schough, som kom snett i första halvlek, hittar nu bra löpningar. Och bra avslutningslägen.
* Emelie Lundberg är inte spektakulär, men verkar väldigt trygg och stabil. Ger ett gott intryck.
Det var lite anteckningar från min plats framför tv:n. Vi hörs.
Ibland har man anledning att fundera över sitt eget intellekt. I går åkte jag iväg i 14,5 timmar för att få stå och frysa på en bottenmatch i damallsvenskan. Dessutom hade jag något skymd sikt.
Men ändå ångrar jag inte min utflykt till Mallbacken. Den var verkligen intressant på många sätt. Som bekant vann ju Hammarby med 3–2, vilket gör att vi kan få en makalös rysare i nedflyttningsstriden nästa helg.
Den mer ingående reserapporten från gårdagen håller jag lite på. Nu nöjer jag mig med att redovisa eftersnacket.
Efter presskonferensen sa Hammarbytränaren Pär Lagerström till mig att han tycker att damallsvenskan fortast möjligt borde utökas till 14 lag. Han menade att nykomlingarna Mallbacken och Hammarby har visat i år att svensk damfotboll har plats för fler lag i högsta serien. På 21 omgångar har båda lagen tagit 17 poäng.
Jag kollade med Mallbackens ena tränare David Kjellin, och han höll med Lagerström och menade att det är ologiskt att lagen i elitettan spelar fler tävlingsmatcher än de i damallsvenskan. Han insåg i och för sig att all landslagsverksamhet skulle göra spelschemat trångt, men han trodde samtidigt att damfotbollen framöver kommer att närma sig herrfotbollen och få färre dagar för landslagsverksamhet.
Nu är det ju kanske inte så konstigt att åsikten kommer från tränarna för två lag där de ena kommer att ha förlorat sin damallsvenska status om en vecka. Men åsikten är ändå intressant.
Och för ett år sedan var stödet stort för en utökning bland damallsvenska klubbarna. Det visade i alla fall en rundringning som Piteå-Tidningen gjorde.
Själv ville jag för några år sedan få till en spetsning av damallsvenskan. Jag trodde att det krävdes en minskning till åtta eller tio lag för att topplagen skulle få tillräckligt med tuffa matcher och ha chansen att hänga med i Europatoppen.
Sakta men säkert har jag svängt. Inte minst för att jag inser att de damallsvenska topplagen ändå inte kommer att kunna matcha storlagen i Tyskland och Frankrike över tid. Skillnaderna i ekonomi är redan stora och de kommer bara att växa.
Så nu kan jag tänka mig en ökning, faktum är att jag till och med kan tänka mig 16 lag, vilket ju var det förslag som den före detta guldtränaren i Malmö, Jonas Eidevall, kom med häromåret. Jag har tidigare bland annat skrivit om det en bit in i det här inlägget.
Eidevall kom med förslaget när hans lag var överlägset i serien och motiverade med att fler unga spelare skulle få chansen. Han menade att nivån på damallsvenskan var så hög att det svenska U23-landslaget inte skulle klara av att hänga kvar.
Även om toppen nu är sämre än den var för två–tre år sedan är lagen i mittenskiktet fortfarande väldigt bra. Och det är svårt att etablera sig i den högsta serien. Så jag ställer mig bakom Lagerströms förslag, utöka damallsvenskan fortast möjligt.
I går blev det klart att vår högsta serie kommer att innehålla ett Stockholmslag även nästa år. Djurgården säkrade avancemanget efter 3–1-seger i Östersund. Grattis.
Om en vecka vet vi om det även blir ett andra Stockholmslag i damallsvenskan 2016. Alla på Strandvallen i går verkade ganska överens om att det nu är ett 50/50-läge mellan Mallbacken och Hammarby i nedflyttningsstriden.
I toppstriden spelas viktiga matcher i dag. Det är ju framför allt mot toppmötet i Linköping klockan 18.15 som fokus är riktat. Det brukar alltid vara jämna och målfattiga matcher när lagen möts. Det finns nog risk att det blir så även i kväll.
Även om Linköping faktiskt inte har vunnit mot Eskilstuna i damallsvenskan känns östgötarna som favoriter, framför med tanke på att de har hemmaplan.
Men kanske även för att det har varit lite oro i Eskilstuna under veckan. Dels genom uppgifterna att Gaelle Enganamouit skall vara på gång till Rosengård, dels för att Viktor Eriksson kom med det överraskande beskedet att han lämnar klubben efter säsongen.
* I Frankrike gjorde Sofia Jakobsson det första målet när Montpellier vann med 3–0 mot Albi. Övriga svensklag spelar i dag.
* I tyska Bundesliga spelades bara en match i går. Där föll återigen Turbine Potsdam, den här gången med 1–0 borta mot Leverkusen. Turid Knaak gjorde målet som förde ner den forna storklubben Potsdam till nedflyttningsplats efter fem omgångar.
Pengarna från herrfotbollen har verkligen gjort att det är nya tider inom damfotbollen.
Den 27 augusti föll domen i Förvaltningsrätten angående konkursen i Tyresö Fotboll AB. Enligt Idrottens Affärer dömdes fyra ansvariga att betala vardera drygt en halv miljon till staten för obetalda skatter, sociala avgifter och utbetalad lönegaranti (spelarlöner).
Av de fyra är tre högst namnkunniga och namngivna i länken ovan. Noterbart är att mannen som byggde upp satsningen inte finns med på listan.
Hela Tyresöaffären är anmärkningsvärd. I den länkade texten i Idrottens Affärer förvånas skribenten Ken Olofsson över att det inte har blivit mer medieuppmärksamhet kring den här domen.
Jag är inte lika förvånad. Damfotboll på klubbnivå engagerar tyvärr inte massorna. Och Stockholmsmedia har aldrig varit speciellt intresserat av Tyresös tveksamma affärer. Det skall nog de ansvariga vara rätt glada för…
Tillagt i efterhand: Uppmärksammades på att Aftonbladet har skrivit om det här.
I morgon presenterar Pia Sundhage truppen till EM-kvalmatchen mot Danmark. Enligt Fotbollskanalen kommer Stina Blackstenius att ingå i den truppen. Intressant.
Om Fotbollskanalens uppgifter stämmer är ju frågan vem som får lämna plats åt Linköpings unga forwardstalang. Det skulle ju kunna vara så att Blackstenius får Lina Hurtig:s plats i truppen.
Men mer logiskt är ju att Hurtig ersätts av en mer utpräglad mittfältare. I så fall skulle det kunna vara Jenny Hjohlman som får lämna plats för Blackstenius. Hjohlman var ju enda forward i den förra landslagstruppen som inte fick speltid.
Alldeles nyss lyfte Katie Chapman och Claire Rafferty tillsammans den engelska ligapokalen. Grattis till Hedvig Lindahl och Marija Banusic som båda kan titulera sig engelska mästarinnor.
De har dock haft olika stor roll i guldet. Medan Lindahl har varit given i målet har Banusic inte spelat en enda hel match i ligan. Dagens hemmamatch mot Sunderland vann Chelsea inför 2 710 åskådare med klara 4–0.
I Sunderland spelar för övrigt årets skyttedrottning, 20-åriga Beth Mead. Jag läste den här artikeln om henne i fjol och tänkte att henne måste jag hålla ögonen på. Jag har fortfarande inte sett henne spela, men hennes målsnitt är fortsatt imponerande. Tolv mål på 14 matcher i en målsnål serie är ju väldigt bra.
* Från WSL till svensk herrfotboll på låg nivå. Inför sista omgången i division 6 Borås hade herrlaget i den klubb där jag tränar damlaget, FC Kabel Åttio i Borås, stor spelarbrist.
Spelarbristen löstes bland annat genom att tre spelare ur damlaget ställde upp. Det blev storförlust, men ett av målen gjordes av Alexandra Hegg.
Personligen har jag inte tidigare hört talas om någon tjej som gjort mål i seriespel för ett representationslag inom herrfotbollen. Jag antar dock att det har hänt förr i de lägre divisionerna. Någon som känner till något exempel?
* I damallsvenskan fortsätter Gaelle Enganamouit och Pernille Harder att leda sina lag i toppstriden genom pålitligt målskytte.
Harder först. Hon satte en frispark och nickade in en hörna när Linköping till slut slog Kristianstad med 3–0 på bortaplan.
Enganamouit stod för ett snyggt mål en läcker assist till Olivia Schough när Eskilstuna återtog serieledningen genom 2–0-seger hemma mot Mallbacken:
Med helgens resultat har vi fått en grym guldstrid i serien. På söndag drabbar LFC och Eskilstuna samman i det första riktiga toppmötet. Och veckan efter skall Linköping till Malmö för en match som blir en ren guldfinal om både Rosengård och LFC vinner i nästa omgång. Grym guldstrid var det.
* Gaelle Enganamouit kom för övrigt lite närmare OS i helgen. Det afrikanska OS-kvalet är ju framme vid finaler. De spelas som dubbelmöten och i går avgjordes första matcherna.
Hur nära Kamerun och Enganamouit kommit OS i Rio är däremot något oklart. På många sajter står det att Kamerun vann med 2–1 mot Zimbabwe på hemmaplan. Så även i den här texten på Afrikas fotbollsförbunds hemsida. På samma förbunds hemsida förekommer dock även uppgifter om att matchen skall ha slutat 2–0.
2–0 på hemmaplan är ju ett utmärkt resultat i dubbelmöten. 2–1 är däremot långt ifrån lika bra. Faktum är att färre än 50 procent av de lag som vunnit med 2–1 på hemmaplan tar sig vidare ur dubbelmöten.
I den andra matchen spelade Sydafrika och Equatorial-Guinea 0–0 i Sydafrika, ett resultat som innebär att det är fördel Equatorial-Guinea inför returen.
Returerna spelas för övrigt 17 och 18 oktober.
* I franska ligan gjorde Lotta Schelin sitt fjärde mål för säsongen när Lyon vann derbyt mot Saint-Etienne med 5–0. Schelin, som var tillbaka i startelvan, är en av fem spelare i D1 feminine som står på fyra mål. Klubbkompisen Ada Hegerberg leder skytteligan på åtta mål, tre före Eugenie Le Sommer och Montpelliers Marie-Charlotte Léger.
* Slutligen är det snart läge att gratulera Djurgården till damallsvensk återkomst. Stockholmslaget behöver bara en poäng på de två avslutande omgångarna för att göra Kvarnsveden sällskap upp i damallsvenskan, det kommer Djurgården att klara av.
I botten av elitettan är det mer spännande. Där är Lidköping klart för nedflyttning och Bollstanäs riktigt illa ute – med fem poäng och 14 mål upp till fast mark. Kring nedflyttningsstrecket ligger Kungsbacka, Älta och Jitex inom två poäng. Inte heller QBIK kan känna sig helt säkert.
I dag har jag sett tre matcher i tre olika ligor. Finalen i amerikanska NWSL har jag redan skrivit om. Nyss vann Rosengård med 2–0 mot Umeå i en match som aldrig riktigt lyfte. Natasa Andonova gjorde båda målen, och det här var ju riktigt fint:
Malmölaget var minst ett nummer för stort för ett Umeå brandskattat av skador. Jag hade förresten missat att det var korsbandet igen för Hanna Glas. Jag såg förstås att hon lämnade återbud till förra landslagssamlingen på grund av skada, men noterade inte att det var så allvarligt. Det är hennes tredje korsbandsskada – så vansinnigt tråkigt för ytterbacken som ju hade slagit sig in i A-landslaget.
Hanna Glas
Dagens resultat innebär att Rosengård åter är i tabelltoppen. Där kommer man att stanna kvar minst till söndag kväll när Eskilstuna möter Mallbacken.
Dagens resultat innebär också att Piteås chans att ta sig till Champions League är kopplad till att passera Eskilstuna och Linköping. För jag kan inte tänka mig att Rosengård tappar poäng mot AIK i nästa omgång.
Det om damallsvenskan.
Tyvärr hamnade en svensk spelare i fokus även i den Frauen-Bundesligamatch som jag såg i kväll. Segern såg ut att vara säkrad när Wolfsburg ledde med 2–0 mot Freiburg efter 90 minuter – bland annat efter att Ramona Bachmann gjort sitt första mål i sin andra match i den tyska ligan.
Men så tog Nilla Fischer ett felbeslut och tappade bollen till Lena Petermann i 91:a minuten. Petermann blev helt fri och satte säkert 2–1-målet. Strax efter tvingades Fischer göra hörna. Den hörnan nickade en omarkerad Clara Schöne in till 2–2. Fischer hann inte ut på bollen.
Freiburg stod för en mäktig upphämtning, den kan dock bli riktigt dyrbar för Wolfsburg. Fischers lag har ju redan förlorat mot Bayern München och alltså nu tappat fem poäng på de fyra första omgångarna.
Även om Frauen-Bundesliga resultatmässigt oftast är en ganska jämn liga brukar inte topplagen ha råd att tappa speciellt många poäng. Förra säsongen gick mästarinnorna Bayern München obesegrade genom serien och man tappade bara tio poäng. Tvåan Wolfsburg tappade elva och trean Frankfurt 13.
För Nilla Fischer har säsongsupptakten verkligen varit olycklig. Det var ju Fischer som förlorade den nickduell mot Caroline Abbé som innebar Bayerns segermål mot Wolfsburg. Och i dag bjöd alltså svenskan in Freiburg i matchen. Vi får hoppas att Fischer hittar både självförtroende och toppform till EM-kvalmatchen mot Danmark i slutet av månaden.
* I övrigt i helgen riktas blicken mot Vittsjö där Hammarby nog behöver ta tre poäng i morgon för att kunna hänga kvar i damallsvenskan. Blicken riktas också mot Eskilstuna och Kristianstad där United (som möter Mallbacken) och Linköping bör vinna sina matcher på söndag för att haka på Rosengård i toppstriden. Blicken riktas vidare mot Norge där LSK säkrar sitt tredje ligaguld på fyra år om man besegrar Röa i morgon.
Framför allt riktas blicken mot England på söndag klockan 19.00. Där spelas nämligen sista omgången av WSL och om Chelsea vinner mot Sunderland kan Hedvig Lindahl och Marija Banusic titulera sig engelska mästarinnor.
* Slutligen några klipp. Först Amy Rodriguez segermål från nattens NWSL-final. För förarbetet svarar Lauren Holiday och Heather O’Reilly:
Sedan ett klipp med alla mål från förra omgången i franska D1 Feminine. Där finns Ada Hegerberg:s tre mål från Lyons 5–0-seger mot PSG samt Linda Sembrant:s bredsidesvolley som innebar seger för Montpellier mot Saint-Etienne. Lyons 4–0-mål är för övrigt av det konstigare slaget. Både Jessica Houara d’Hommeaux och Lotta Schelin vänder ryggen till vid en hörna. Houara duckar sämst och styr in bollen i eget mål med ryggen:
FC Kansas City vann amerikanska NWSL för andra året i rad. I finalen besegrades Seattle med 1–0 och precis som förra året hette matchvinnaren Amy Rodriguez.
Den stora segraren då som nu var ändå Lauren Holiday. Hon avslutar sin karriär som mästarinna både med landslaget och klubblaget. Holiday var för övrigt den som slog den öppnande passningen som ledde till målet.
Inte heller den här säsongen lyckades alltså grundseriemästarna ta hem titeln. Sett till dagens match vann Kansas helt rättvist. Sett till säsongen som helhet var Seattle klart bäst. Men i dag lyckades inte min favorit Kim Little komma loss.
Kansas backlinje gjorde sitt jobb på ett utmärkt sätt. Den anförs ju för övrigt av världens för närvarande bästa försvarsspelare, Becky Sauerbrunn. Seattles bästa chans var ett distansskott i stolpen från Megan Rapinoe.
Kul med en publiksiffra av 13 264 på neutral plan i Portland.
Hurtig har haft en konstig säsong med massor av skadeproblem och positionsbyten, men har ändå gått från att inte tillhöra landets topp 25 till landslagets startelva.
Hurtigs skada gör att det blir en lucka på det svenska tremannamittfältet inför EM-kvalmatchen mot Danmark. Jag ser gärna att den platsen fylls av en duktig tvåvägsspelare.
Pia Sundhage satt i kväll på Behrn Arena och såg Piteå besegra Kif Örebro med 3–2. Själv såg jag huvuddelen av matchen på tv. Jag hoppas att jag och Sundhage såg samma sak, att Hurtigs ersättare borde heta Michelle De Jongh.
Jag skall erkänna att jag inte har sett De Jongh live och kan bedöma hennes rörelsemönster och speluppfattning fullt ut. Men det jag har sett via tv-rutan är mycket lovande. 18-åringen är en riktigt rejäl spelare som är en vass bollvinnare och en bra djupledslöpare.
Det enda som talar emot henne är hennes ålder. Sundhage ogillar ju att ta ut spelare som inte nått 20 års ålder.
I övrigt i kvällens match följde jag båda målvakterna, Örebrobacken Marina Pettersson Engström och Pauline Hammarlund lite extra. Tyvärr tycker jag inte att någon av Carola Söberg eller Hilda Carlén imponerade så mycket att de känns som utmanare till Hedvig Lindahl. Pettersson Engström kändes inte heller som någon landslagsspelare.
Däremot är ju Hammarlund glödhet. Hon verkar stundtals lite kantig och har svårt med bollkontrollen, men sedan blixtrar det plötsligt till. I dag gjorde hon två mål och fixade en straff – naturligtvis mer än godkänt.
Dock höjer jag ett ögonbryn över straffsituationen. Själv sa Hammarlund till Tv4sport att hon träffades av Söberg. Det är möjligt, men när träffen i så fall kom hade ju Hammarlund redan slängt sig. Tyvärr luktade det ju filmning lång väg.
Kif Örebro hade ju för övrigt ingen som helst tur i kväll. De hade tre bollar som träffade Faith Ikidi:s armar inne i Piteås straffområde, utan att det blev straff. Domare Camilla Eriksson borde i alla fall blåst för den första.
Eriksson borde även ha godkänt det mål som Sanna Talonen gjorde med några minuter kvar. Som jag upplevde det var Talonen bakom bollen när passningen slog, dessutom är det möjligt att finskan befann sig på rätt sida om Ikidi. Men det här verkar inte vara Örebros år.
Däremot är det Piteås år. Laget har goda chanser att nå upp till 47 poäng. Lek med tanken att Linköping kryssar både mot Eskilstuna och Rosengård, då är Piteå väldigt nära en plats i nästa års Champions League. Det vore en jätteskräll.
Jag är ganska nöjd med att jag tippade att Piteå skulle få årets lyft i damallsvenskan. Att de skulle ha en liten guldchans med mindre än tre omgångar kvar trodde jag däremot aldrig. Det är kul med överraskningar.
Eskilstuna föll i Piteå samtidigt som Rosengård och Linköping vann. Förstås tråkigt för Eskilstuna, men fantastiskt för spänningen i guldstriden. Plötsligt är Linköping tillbaka på allvar.
Faktum är ju att två av lagen i den här striden, Eskilstuna och Linköping har saken i egna händer, medan Rosengård måste ha hjälp för att återigen få höja Kronprinsessan Victorias pokal.
Jag såg delar av Hammarby–Rosengård i går, en match där Malmölaget inte imponerade speciellt. Men de var ändå det bättre laget och de vann till slut.
Eskilstunas match i Piteå har jag spelat in, den skall jag se med spänning. I dag har Linköping kört över Göteborg. 4–0 blev det efter att Göteborg bjudit på tre av målen. Resultatet innebär att Göteborg som bäst kan bli femma – en jättemissräkning.
För LFC blir det däremot guld om laget vinner sina tre sista matcher. Piteå fortsätter att rada upp imponerande resultat. Jag har dock svårt att tro att man kommer att kunna passera två av de tre lagen framför och sno en Champions Leagueplats. Fast osvuret är bäst när det gäller skrällaget från norr.
I bottenstriden förbättrade Mallbacken sitt läge avsevärt. Man har nu fyra poäng ner till Hammarby under strecket. Känslan är ändå att det kommer att avgöras på Strandvallen om två veckor. Mötet Mallbacken–Hammarby har förutsättningar att bli en riktig nagelbitare. Jag har faktiskt lite funderingar på att ta en dagsutflykt upp i Värmlandsskogarna för att bevittna dramat live.
* Så en lite utblick i världen. I Frankrike vann Lyon stormatchen mot PSG med hela 5–0. Ada Hegerberg gjorde tre av målen. Resultatet gör att ligan redan på många sätt känns avgjord efter fyra omgångar.
Anmärkningsvärt här är att Lotta Schelin vad jag kan förstå är petad för första gången sedan hon kom till Lyon. Jag såg att hon fick agera inhoppare mot Guingamp inför landslagsuppehållet. Jag drog inga tyngre slutsatser av det eftersom Lyon ofta har kört ett slags rullande schema.
Men det rullande schemat brukar inte gälla i toppmatcherna, där spelar man med bästa laget. Så när vår svenska forwardsstjärna nu även var sidsteppad mot PSG är det en signal om att hon inte längre är förstavalet. Hon byttes in i 54:e minuten vid ställningen 3–0.
Både mot Guingamp och PSG har Lyons tränare Gérard Prêcheur startade med Hegerberg och Eugenie Le Sommer som forwards. Det förvånar egentligen inte mig, för jag ser båda som mer kompletta spelare än Schelin.
Genom åren har ju svenskan öst in mål i det franska storlaget, men jag har ju många gånger påtalat hennes brister i såväl speluppfattning som huvudspel. På de områdena är Le Sommer och Hegerberg betydligt bättre spelare. Schelin måste nog vräka in mål för att återta sin plats i startelvan.
I franska ligan blev för övrigt Linda Sembrant stor matchvinnare när hon satte Montpelliers segermål i 86:e minuten mot Maria Karlsson:s Saint Etienne. Montpellier vann med 1–0 och är tvåa bakom Lyon i tabellen.
* I England återstår det bara en omgång av WSL och det är fördel Chelsea. Svensklaget leder med två poäng och tre mål före Manchester City. I slutomgången på söndag spelar Chelsea hemma mot tabellfyran Sunderland medan Manchester City tar emot femman Notts County.
* I USA närmar vi oss den stora NWSL-finalen. Har jag rätt uppgifter är det avspark mellan Kansas City och Seattle Reign klockan 3.30 natten mot fredag. Det lär bli en högst sevärd match. Ihop med Lyon är Reign det lag jag njuter mest av att se för tillfället. Jag håller en tumme för att Kim Little med vänner får höja pokalen.
* I Japan är grundserien av Nadeshiko League nu färdigspelad. Serien vanns av NTV Beleza en poäng före Inac Kobe Leonessa. Nu tajtas tabelltoppen till inför mästerskapsserien. Avståndet mellan Beleza och Inac Kobe kvartstår dock. Övriga lag i mästerskapsserien är Vegalta Sendai, Jef United, Albirex Niigata och Urawa Reds.
Skytteligan i grundserien vanns av Yuika Sugasawa och Mina Tanaka, båda på tolv mål.
Totalt sett har publiksiffrorna sjunkit i japansk damfotboll de senaste åren. Men siffran 11865 på Inac Kobe mot Urawa Reds i senaste omgången är ju i alla fall i högsta grad lovande.
* Slutligen är Lilleström otroligt nära att återigen vinna toppserien. Laget behöver tre poäng på de sista fyra omgångarna för att säkra guldet på egen hand. Med tanke på att man bara har tappat fem poäng på de första 18 omgångarna kan vi redan skicka ett litet grattis till LSK. Det stora sparar vi till lördag.
Det spelas en hel del intressanta matcher i dag. Internationellt sett är ju förstås Lyon–PSG den mest intressanta.
Med tanke på att PSG redan har tappat poäng lär man ju vara tvungen att ta minst fyra poäng av Lyon om man skall kunna vinna ligan. Det är alltså krav på minst kryss i dag för Caroline Seger och Kosovare Asllani. Avspark är 14.55. Matchen sänds på fransk tv, så kanske går det att hitta länkar. Ännu så länge har jag dock inte funnit någon.
I damallsvenskan spelas det viktiga matcher både i topp och botten. Just nu pågår den som påverkar i båda ändar, Hammarby–Rosengård. Ställningen är 0–0 i början av andra halvlek.
Det är förstås bra för Hammarby. Mindre bra för dem är att Mimmi Larsson har givit Mallbacken ledningen med 1–0 mot Vittsjö. Står sig de här resultaten är Hammarby tre poäng och fyra mål bakom Mallbacken. Med tanke på att Hammarby har kvar att möta både Mallbacken och Vittsjö kan det bli riktigt spännande i botten kommande veckor.
För Rosengård är förstås 0–0 ett förödande resultat. Det innebär att Eskilstuna kan spela lite mer avslappnat i Piteå i eftermiddag. Det innebär också att Rosengårds plats i nästa års Champions League är i akut fara.
Piteå–Eskilstuna har avspark 17.00. Det är förstås dagens stora höjdpunkt. Vinner Eskilstuna är man mycket när guldet. Mycket nära.
En blogg om internationell damfotboll 