2012 års Europamästare är redo

Publicerad den av
3

Jag är nyss hemkommen från Göteborg där jag har sett Sverige göra en lovande insats och vunnit med 3–0 mot Polen.

Dock skall direkt sägas att polskorna inte var bra nog för att testa vårt lag på riktigt, därför nöjer jag mig med att kalla dagens insats för just lovande.

När Pia Sundhage presenterade truppen till den här landslagssamlingen konstaterade jag att den innehöll fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Övriga i truppen skulle man viss rätta kunna kategorisera som F20-VM-spelare från 2010.

När matcherna är spelade är facit följande:

* F19-EM 2012: 3 mål, 2 assist.
* F20-VM 2010: 2 mål, 0,5 assist.
* VM 2011: 1 mål (straff), 2,5 assist.

Eftersom Sofia Jakobsson ingick både laget i F20-VM 2010 och i VM 2011 delar jag hennes assist mellan de båda lagen – även om hennes roll var betydligt större 2010 än 2011.

Oavsett var man placerar Jakobsson är det lätt att konstatera att 2012 års Europamästarinnor har visat klass under den här samlingen. Utöver målen från Pauline Hammarlund, Lina Hurtig och Malin Diaz stod ju dessutom Fridolina Rolfö för ett som dömdes bort för offside.

Det borde också vara lätt att konstatera att 2012-gänget borde ha fått spela en större roll i sommarens VM. Det verkar ju Sundhage också tycka, även om hon inte säger det rakt ut.

Visst är det stor skillnad på motståndet i VM och i EM-kvalet, men nog står Sundhage för ett underkännande av sin egen VM-trupp när hon väljer att starta både mot Moldavien och Polen med två spelare som för några månader sedan inte fick plats bland de 26 som sändes till Kanada?

Det båda jag avser är förstås Magdalena Ericsson och Lina Hurtig som båda har tackat för det nya förtroendet genom att göra starka insatser – på numera ovana positioner. Jag snackade lite med dem efter dagens match. Båda var förstås väldigt nöjda, mest strålade det kring Ericsson.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

Mitt i glädjen konstaterade hon att det lär bli dragkamp om hennes position framöver. Martin Sjögren har ju spelat henne som mittback, medan Sundhage vill åt Ericssons vänsterfot från ytterbacksplats. Här kan det uppstå en situation som liknar den Elin Rubensson har.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Det mest intressanta kring Hurtig var att hon gjorde klart att hon kommer att spela i damallsvenskan även 2016. Dock säger hon sig inte ha bestämt vilken klubb hon kommer att tillhöra. Dragkampen om Hurtig lär bli svensk silly seasons stora snackis.

De nya spelarnas framfart var alltså det stora glädjeämnet i dag. Deras insatser gjorde att man lätt glömde att Sverige bara lyckades spela till sig en enda målchans i den första halvleken.

Vi skapade dock totalt fyra målchanser före paus, men precis som i VM var det huvudsakligen vid fasta situationer som det blev farligt. Firma Ericsson/Hurtig fixade ju också 1–0-målet på hörna.

Under halvleken tyckte jag mest att tremannaanfallet sprang in i varandras ytor. Olivia Schough och Sofia Jakobsson visade dock energi, medan Lotta Schelin så långt var klart sämsta svenska spelare.

I paus funderade jag på om inte Sundhage borde byta ut Schelin. Som väntat blev det dock inte så, och Lyonstjärnan lyfte sig ett par klasser i den andra halvleken.

Efter att firma Jakobsson/Schough hade fixat 2–0-målet kändes det helt avgjort. Polen öppnade sig mer och Sverige kunde till slut ta sig upp i 10–0 i målchanser.

Schoughs 2–0-mål var för övrigt intressant. Live tyckte jag att Jakobsson gjorde fel i förstaläget som inte väntade in en överlapp från Jessica Samuelsson. Men med facit är det svårt att klandra Montpellierspelaren.

I den första halvleken reagerade jag över att forwards var alldeles för sugna att löpa mot bollen. När vi hade högeranfall var ofta alla tre över på högersidan, med följden att det inte fanns någon i straffområdet när inläggen kom.

Olivia Schough

Olivia Schough

Men den här gången hade Schough dröjt sig kvar i bortre ytan och kunde på något konstigt, men snyggt sätt skicka upp bollen i nättaket.

Som bekant har jag länge ifrågasatt Olivia Schoughs position i landslaget. Jag kan inte säga att jag är helt övertygad nu heller, hon måste prestera mot starkt motstånd först. Men kan hon att visa den klass hon gjorde i dag även mot topplag kommer jag snart att tvingas backa.

Offensivt var det alltså en klart lovande insats i dag. Defensivt var det däremot inte något som helst kvalitetstest. Visst visade Ewa Pajor klass vid några tillfällen, men Wolfsburgspelaren var alldeles för ensam och fick oftast bollen väldigt långt ifrån målet.

Testerna på hur 4–3–3-spelet klarar sig i defensiven får vi vänta på. Det första står Danmark för om en månad. Det blir intressant.

För i dag noterade jag att Sverige tryckte upp sina ytterbackar högt och ofta spelade något som liknade 2–3–2–3 i anfall. De två längsta bak var Nilla Fischer och Linda Sembrant – alltså två bollskickliga men något långsamma mittbackar.

Med en så offensiv uppställning får man inte tappa bollen på mittfältet mot starka lag, för då kommer vi att vara väldigt sårbara i kontringarna.

Fast när jag nu går och lägger mig är det inte oron för defensiven jag tar med mig – det är glädjen över att en ny generation har flyttat fram sina positioner i landslaget.

Seger skall inte hoppas för mycket

Publicerad den av
1

Till morgondagens EM-kvalmöte med Polen gör Pia Sundhage en förändring i sin startelva jämfört med bortamatchen mot Moldavien.

Det är Jessica Samuelsson som kommer in på Elin Rubensson:s bekostnad. Det är ett defensivt byte, något som jag spontant blev lite överraskad av. Men efter att jag tänkt igenom det lite inser jag att det nog är klokt att ställa upp med en snabb och defensiv back. De övriga tre i backlinjen är ju inte direkt blixtsnabba – och Polen har ju trots allt duktiga Ewa Pajor.

I övrigt hörde jag tidigare i dag Caroline Seger säga till SVT att:

”Jag hoppas att Polen öppnar upp i morgon så att vi får de ytorna (bakom deras backlinje), för då är vi som allra bäst.”

Jag förstår att hon hoppas på det, men hon skall nog inte hoppas för mycket. För gissa vilka ytor jag hade stängt först om jag hade varit polsk förbundskapten.

Seger skall alltså inte räkna med något större utrymme bakom den polska backlinjen. Speciellt inte som polackerna nu vet att det blir ett svenskt lag med tre rena djupledslöpare i forwardslinjen.

I länkad intervju efterlyste Seger också tajming och offervilja i straffområdet. Det skriver jag däremot som bekant under på.

Eftersom Sverige har tre duktiga huvudspelare på mittfältet kanske man skall satsa på att ha lite längre anfall och hålla inne inläggen lite så att minst en av mittfältarna hinner löpa in i straffområdet.

I grunden är jag dock förvånad över att Sundhage matchar tre djupledslöpande forwards. Jag tycker att det räcker med en sådan mot lag som Moldavien och Polen. Där behöver man istället minst en nickstark forward, helst två. Och helst två som vet hur man rör sig på smartast möjliga sätt för laget. Jag hade gärna sett att en av de två hette Stina Blackstenius. Nu är inte hon med i truppen, det är inte heller Kosovare Asllani som jag också helst hade sett på planen med sin smartness. Med befintlig trupp och 4-3-3 hade jag haft Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö på planen från start tillsammans med en av Schelin eller Jakobsson.

Nu startar Sverige i stället så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lina Hurtig, Lisa Dahlkvist, Seger – Lotta Schelin, Olivia Schough, Sofia Jakobsson.

* I dag har det spelats en EM-kvalmatch. Där vann England med 8–0 borta mot Estland. Danielle Carter debuterade med att göra tre mål, 1–0, 7–0 och 8–0. Här snackar vi hyfsad debut…

* Just nu spelar Finland borta mot Irland. Det var en match där jag trodde att irländskorna skulle ha en ganska god chans att skaka finskorna. Det är också 3–3 i avslut mot mål med tio minuter kvar att spela. Dock har Finland gjort mål på två av sina tre avslut (Emma Koivisto och Linda Sällström), medan Tinja-Riikka Korpela håller nollan. Finland går alltså mot seger.

Knappast imponerande insats mot Moldavien

Publicerad den av
4

På tisdag ställs vårt svenska landslag mot Polen i den första riktiga matchen i EM-kvalet. Polen är självklart ett lag vi skall slå.

Ett rimligt resultat är svensk seger med fyra–fem mål på hemmaplan. Men kunde vi bara göra tre mål på Moldavien får vi nog vara nöjda om det blir seger mot polskorna.

Polen är ju nämligen ett väldigt mycket bättre lag än det svaga Moldavien som vi mötte i torsdags. Det var i och för sig en match man inte skall dra några stora växlar av. Sannolikt hade det moldaviska landslaget fått kämpa för att hänga kvar om de spelat i svenska division 1.

Med tanke på det var 3–0 riktigt dåliga siffror. Sverige bör göra minst tio mål på ett lag som Moldavien. Svenskorna skyllde på att de mötte ett väldigt defensivt lag. Som om det skulle vara någon ursäkt.

Tyskland mötte också ett defensivt lag i sin första EM-kvalmatch, ändå slog man Ungern med 12–0 efter 7–0 i halvtid. Och då skall man veta Ungern är ett lag som är flera klasser bättre än odugliga Moldavien.

Nu är ju det viktigaste att vinna matcherna, vilket Sverige gjorde. Men jag hade ändå varit rätt orolig om jag hade hetat Pia Sundhage. Det återstår att se om hennes nya 4–3–3-upplägg är en svensk framgångsmelodi.

Jag såg att Fotbollskanalens Olof Lundh skrev att byte av spelsystem tyder på osäkerhet. Jag håller med. Jag får känslan av att Sundhage famlar. Men vi vet mer om det här efter matcherna mot Polen och Danmark.

Personligen hade jag tyvärr inte möjlighet att kika på Moldavienmatchen koncentrerat, utan jag såg bara matchen flyktigt.

De sekvenser jag såg bestod oftast av ett svenskt lag som hade bollen mest hela tiden och oftast höll till just utanför Moldaviens straffområde. Tyvärr var våra forwards inte tillräckligt smarta för att rycka moldaviskorna ur position. Tvärtom blev vi väldigt stillastående i och kring straffområdet.

Sedan var våra inlägg inte tillräckligt bra. Fast det hade knappast spelat någon större roll. För här blev jag väldigt förvånad av Sundhages coachning. Hon har ju vid upprepade tillfällen påtalat bristen på nickstyrka bland svenska spelare.

Hon borde vara medveten av vikten av att ha nickstarka straffområdesspelare mot hyperdefensiva lag som Moldavien. Men Sundhage ställde upp med tre forwards där ingen kan nicka – om de inte får bollen i huvudet. Jag måste säga att jag saknade en spelare av Stina Blackstenius-typ rätt rejält.

* Senast jag skrev glömde jag att gratulera Kvarnsveden till platsen i damallsvenskan 2016. Jag har inte sett laget och kan således inte bedöma hur de kommer att klara sig i högsta serien.

Dock är det lovade att man verkar ha en stabil defensiv grund att stå på. Skall man hänga kvar som nykomling utan etablerade spelare måste man ha ett stabilt försvar.

Jag noterar för övrigt att förbundets hemsida svenskfotboll.se inte har observerat att Borlängelaget är klart för högsta serien. Svagt.

* På hemmaplan har det tyvärr hänt en del annat än bara matcher i elitettan. Jag lider något vansinnigt med Eskilstunas Elena Sadiku. Hon har återigen dragit av korsbandet i ena knät.

Det är så tråkigt att jag inte finner ord. Som jag berättat några gånger har jag själv tvingats till ett par knäoperationer och vet hur jobbigt det är att ta sig tillbaka. Jag hoppas verkligen att Sadiku har den mentala styrkan att ta sig genom en ny rehabperiod.

* En som har haft det jobbigt på ett annat plan är Irans landslagskapten Niloufar Ardalan. Hennes man vägrade att skriva på pappren som krävs för förnyande av hennes pass. Därmed får hon inte åka till Asiatiska mästerskapen i futsal.

Tragiskt att det 2015 finns lagar av det slaget i vår värld.

* Världsmästarna USA har valt dubbelmöten mot svaga Haiti den här veckan. Den första matchen slutade bara 5–0. Den andra pågår just nu och står just 5–0 i halvtid. Här är höjdpunkter från den första matchen:

* Veckans internationella toppmatch var en annan träningsmatch, Frankrike–Brasilien. Inför fina 22 053 åskådare i Le Havre vann fransyskorna med 2–1. Höjdpunkter därifrån ser du här:

Kort ligagenomgång inför landslagsuppehållet

Publicerad den av
4

Det ena bokprojektet jag jobbar med är inne i sin mest hektiska period, något som gör att jag ägnar i princip all den tid som blir över efter jobb och egen fotboll till boken.

Det innebär att jag har följt de senaste veckornas damfotboll högst sporadiskt. Jag har dock noterat att glödheta skytteligaledaren Gaelle Enganamouit har lekt Eskilstuna United fram till ett guldläge i damallsvenskan.

Jag har ju tidigare skrivit att jag tror att Eskilstuna kan ta hem guldet. Visst har de fyra luriga matcher kvar, men som jag ser det är egna nerver deras största motståndare i slutet av serien. För nu är det några dagars landslagsuppehåll där Eskilstunaspelarna hinner förstå vilket drömläge man har. Vid återstarten kommer laget att ha tung press på sig. Det blir intressant att se hur man klarar den pressen.

I nuläget gör Rosengård, Linköping och kanske även Piteå upp om den andraplats som leder ut i nästa års Champions Leauge. Det är fördel Malmölaget både sett till att man har två poäng fler och att man har ett lite lättare spelschema.

Nu är det alltså två veckors landslagsvila. En spelare som jag tycker borde ha varit med i Pia Sundhage:s trupp, men som sannolikt föll på sin ålder, är Kif Örebros supertalang Michelle De Jongh. 18-åringen gjorde båda målen när Örebro i går besegrade Umeå med 2–0. Här är ett av dem:

Apropå landslaget har Sundhage i dag flaggat för att det blir något annat än 4-4-2. Det skulle kunna bli återgång till den 4-1-3-2-uppställning som skrotades inför VM. Det kunde ju ha varit spännande, men med tanke på det motstånd som väntar känns det ändå rätt ointressant. I varje fall som test.

För Moldavien skall Sverige köra över oavsett hur Sundhage ställer upp laget. Moldavien kommer inte att testa det svenska försvaret alls. Det kan möjligen Polen göra, men även i den matchen är allt annat än svensk seger ett jättefiasko.

Skall Sundhage testa nya spelsystem inför OS-kvalet får hon nog se till att göra det mot lite vassare motstånd.

Det är alltså EM-kvalet som drar i gång i veckan. Jag hade hoppats sätta ihop en längre guide inför matcherna, men tiden räcker helt enkelt inte till. Kanske kan det bli en sådan guide ett par omgångar in i kvalet.

* Så till en liten internationell genomgång. I Tyskland blev Nilla Fischer syndabock när Bayern München besegrade Wolfsburg med 1–0 i ett tidigt toppmöte. Fischer var passiv och förlorade nickduellen till Caroline Abbé när schweiziskan nickade in Münchens segermål.

Se det målet och andra höjdpunkter på det här klippet.

Frankfurt vann det andra toppmötet, det mot Turbine Potsdam, med 1–0. Frankfurt och Bayern är därmed enda fullpoängarna efter tre omgångar. Wolfsburg är trea medan Potsdam först ligger på tionde plats, men de lär avancera de kommande omgångarna.

* I Frankrike är Lyon enda fullpoängaren sedan Montpellier snott poäng av PSG i Paris i går. Det kan bli ett riktigt dyrt tapp för PSG. Lyon går nämligen som tåget och har 24–0 efter tre omgångar. Lotta Schelin har ”bara” gjort tre av de målen.

Apropå PSG såg jag i går först en TT-artikel om Kosovare Asllani som fick mig orolig. På den verkar det som Asllani är på väg att tacka nej till Sundhage i framtiden. Det vore högst obra eftersom hon är en forward som bryter mönstret och därmed är väldigt viktig för vårt landslag.

Sedan såg jag en artikel i Sportbladet som lugnade mig en aning. Där får man ju nämligen mer känslan av att Asllanis ”Vi får se” handlar om hur lång tid det tar innan hon är tillbaka och inte huruvida hon någonsin kommer tillbaka.

* Slutligen till USA där semifinalerna i NWSL avgjordes i helgen. De två lag som klarade sig förbi den blev som väntat Seattle Reign och FC Kansas City. Båda lagen vann sina semifinaler med 3–0.

Medan Kansas gjorde alla sina tre mål före paus mot Chicago Red Stars kom alla Seattles mål i den andra halvlekens sista 20 minuter. Två av dem gjordes av inhoppare.

Torsdagen den 1 oktober spelas finalen. Det borde kunna bli en riktigt grym match mellan två kanonlag. Framför allt ser jag fram emot den glödheta matchen i matchen mellan två av mina absoluta favoritspelare, Kim Little och Lauren Holiday.

Det var en intressant trupp

Publicerad den av
9

I dag har Pia Sundhage tagit ut sin första trupp efter VM-fiaskot. I dag har Pia Sundhage verkligen föryngrat vårt landslag.

I dagens trupp finns det fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Det är anmärkningsvärt, men samtidigt naturligt. Damfotbollen utvecklas snabbt och man får inte hänga kvar vid det gamla för länge för då är man snart passé.

Det skall dock sägas direkt, jag hade helst sett att Sundhage hade gått ett steg till i föryngringen och även vågat ta ut någon eller några spelare från årets F19-guldlag. Men det verkar finnas någon oskriven regel på Svenska fotbollförbundet att tonåringar inte är välkomna in i A-landslagstrupper – i varje fall inte förrän de nått det år där de fyller 20.

Men totalt sett är det ändå en intressant trupp som tagits ut. Saknas gör Kosovare Asllani som har tackat nej av familjeskäl. Personligen saknar jag även Lina Nilsson, som jag tycker tillför något positivt till truppen.

Mer än så tänker jag inte kommentera uttagningen nu. Det intressantaste blir ju att se hur Sundhage formerar sin elva, och vilka som står först i kön på bänken – alltså vilka som är med för att spela och vilka som är med som utfyllnad.

Känner jag Sundhage rätt blir det de gamla beprövade korten som kommer att spela, medan de nya är med för att se och lära. Men jag blir gärna överraskad.

Mitt förslag till landslagstrupp

Publicerad den av
3

I morgon skall Pia Sundhage ta ut sin första landslagstrupp efter VM. Det har utlovats förändringar, vilket gör att det verkligen blir spännande att se vilka spelare som finns med.

Jag vet inte hur många spelare som kommer att tas ut. Härom dagen föreslog jag följande 20-mannatrupp:

Målvakter: Hedvig Lindahl och Jennifer Falk.
Backar: Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Lina Nilsson och Magdalena Ericsson.
Mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Malin Diaz, Petra Larsson och Katrin Schmidt.
Forwards: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö.

I efterhand har jag kommit på att jag nog även gärna vill ha med Michelle De Jongh i truppen. Om Schmidt inte har hunnit bli svensk medborgare ännu är det förstås hon som får ge plats. Annars är det nog Rolfö som ryker, även om jag gillar hennes spelstil skarpt.

I övrigt hade Mimmi Löfwenius känts högaktuell om hon hade varit frisk. Marija Banusic fanns med i funderingarna, men henne har jag svårt att bedöma eftersom jag inte har sett henne på länge. På målvaktssidan har jag förstått att Hilda Carlén har varit bra efter VM. Tyvärr har jag inte fått se henne agera så mycket i de matcher jag sett Piteå, därför står hon utanför truppen.

Zecira Musovic tror jag fortfarande mycket på. Men hon har haft det lite tyngre på sistone, vilket gör att jag tycker att Lindahl och Falk är rätt självskrivna. Falk har ju varit fullständigt lysande i Mallbacken, och hon toppar den damallsvenska målvaktsligan med en räddningsprocent på hela 85. Carlén står exempelvis på 79 procent och Musovic bara på 63.

I damallsvenskan finns numera Eskilstuna i toppen av tabellen, publikligan och skytteligan. Känslan just nu är att de kan ligga kvar där resten av säsongen. Men damallsvenskan är ju en serie där det för tillfället händer en hel del osannolika saker.

Den mest osannolika saken de senaste dagarna är ju Helen Eke:s självmål mot Kif Örebro – ett helt absurt mål. Jag känner inte Eke och vet följaktligen inte hur bra hon är på att komma över motgångar. Men förhoppningsvis kan hon snart le åt eländet.

I helgen är just Hammarbys match kanske den allra mest intressanta. Vinner Stockholmslaget i Kristianstad är KDFF i högsta grad nerdraget i nedflyttningsstriden.

Dahlkvist lämnar Örebro – klar för PSG

Publicerad den av
3

I dag har Kif Örebro meddelat att man säljer Lisa Dahlkvist till PSG. Därmed fortsätter utarmningen av damallsvenskan.

Utvecklingen inom internationell damfotboll går verkligen blixtsnabbt nu – och när de stora elefanterna ringer har de damallsvenska klubbarna inget att sätta emot. Det är inte utan att man undrar hur vår högsta serie kommer att se ut om fem år.

På kort sikt påverkar inte den här utarmningen vårt landslag nämnvärt. Tvärtom får stommen i landslaget utmärkt träning och matchning i de europeiska topplagen. Men på lite längre sikt kommer utvecklingen även att påverka vårt landslag.

Inte för att vi kommer att bli sämre, utan för att andra länder i Europa kommer att bli bättre. Ju fler stora herrfotbollsklubbar som satsar miljoner i damfotbollen, desto fler unga fotbollstjejer i Sydeuropa som inser att de kan ha en framtid inom fotbollen och inte längre tvingas lägga av när de lämnar tonåren.

Nu går exempelvis en klubb som Fiorentina i bräschen för en professionalisering av den italienska damfotbollen. Hakar fler på kommer vi snart att få se ett uppsving för det italienska landslaget.

Eskilstunas guldläge, Bachmann, oro i Göteborg och mycket mer

Publicerad den av
5

Det har gått ett tag sedan förra inlägget, och som jag förvarnat riskerar det att bli viss oregelbundenhet i bloggandet den närmaste tiden.

Det har hänt en hel del sedan senast, här är lite tankar kring en del av de här sakerna. Först till Kopparbergs/Göteborg FC. Där jäser det tydligen både i omklädningsrum och i ledning. Jag har nåtts av uppgifter från flera oberoende källor om stort missnöje med både tränare Stefan Rehn:s coachning och med flera spelare.

Det mesta talar för att GFC kommer att genomgå en rejäl förvandling i vinter. Som ni kanske minns gjordes ju en stor förändring av spelartruppen så sent som inför förra säsongen. Göteborg har knappast kännetecknats av kontinuitet de senaste åren.

Så till den damallsvenska guldstriden. Den kan ha avgjorts i onsdags. Då lämnade nämligen Ramona Bachmann Rosengård med omedelbar verkan. I Kvällsposten sa vd Klas Tjebbes så här:

”Vi önskar Ramona lycka till och detta var en riktigt bra övergång för vår del, säger han.”

Ni fick alltså bra betalt?

”Exakt. Det är klart att detta hjälper till inför vårt Champions League-spel i höst. Vi är glada.”

Personligen tycker jag inte att någon inom svensk damfotboll har anledning att vara glad över Bachmanns flytt. Den är nämligen en ganska tydlig slutpunkt för svensk damfotbolls storhetstid på klubbsidan.

Fram tills i onsdags har Sverige alltid haft något lag som kunnat utmana i Champions League, eller i alla fall haft ambitionen att göra det. Nu är den tiden förbi. Rosengård har givit upp och tvingas sätta större fokus på att få ihop ekonomin än på att konkurrera internationellt.

Det går förstås inte att Sverige aldrig mer kommer att ha något lag som slåss om slutsegern i Champions League – konkurrensen på toppen är trots allt rätt begränsad.

Men numera är de damallsvenska lagen tyvärr hjälpligt frånkörda av kollegorna i Frankrike och Tyskland. Dessutom håller England på att passera.

Så sent som på den damallsvenska upptaktsträffen 2012 tyckte huvuddelen av de närvarande spelarna och ledarna att vår svenska serie var bäst i världen. Drygt tre år senare finns det nog ingen som tycker att damallsvenskan är bättre än Frauen-Bundesliga och D1 Feminine. Dessutom har NWSL kommit igång, en liga som också tveklöst är bättre än damallsvenskan.

2012 var jämnheten det som framhölls som främsta faktorn bakom damallsvenskans storhet. Sedan dess har damallsvenskan knappast varit jämn. Tyresö och Rosengård har dominerat totalt sedan dess.

Men nu när storlagen har fått ge upp kampen mot tyska och franska storklubbar är jämnheten tillbaka. När jag kikade på Eskilstuna–Kristianstad förra helgen satt jag och funderade på om Eskilstuna kunde vinna SM-guld.

Jag kom fram till att svaret på frågan var JA. Efter Bachmanns flytt har den uppfattningen stärkts. Eskilstuna kan bli svenska mästarinnor 2015. Det är till och med så att Eskilstuna numera får räknas som den huvudfavorit.

Kolla bara deras återstående program: AIK (b), Vittsjö (h), Hammarby (b), Piteå (b), Mallbacken (b), Linköping (b) och Göteborg (h).

Visst är bortamatcherna mot Piteå och Linköping två av seriens svåraste uppgifter. Men i de fem övriga matcherna har United goda segerchanser.

Rosengårds återstående program ser ut så här: Piteå (b), Kif Örebro (h), Göteborg (b), Hammarby (b), Umeå (h), AIK (b), Linköping (h). Det känns lite tuffare än Eskilstunas.

Till Kvällsposten säger Klas Tjebbes att han tycker att Rosengård lätt har damallsvenskans bästa trupp. Jag tycker nog att Linköping har en lika bra trupp. LFC:s spelschema ser ut så här: Umeå (h), Mallbacken (h), AIK (b), Göteborg (h), Kristianstad (b), Eskilstuna (h), Rosengård (b).

Även Piteå har kvar chansen att ta hem guldet, men jag tror att det står mellan de andra tre lagen.

Det som talar för Linköping är att laget har det bästa spelschemat, där de kan få två guldfinaler i de två sista omgångarna. Det som talar mot LFC är att laget är något ojämnt och att man ibland har svårt att få hål på motståndarna.

Det som talar för Rosengård är att laget har stor rutin av guldstrider – man har en vinnarkultur. Det som talar mot Malmölaget är att man inte är framme i sitt lagbygge. Det spel som byggde på att firma Bachmann, Marta, Therese Sjögran och Anja Mittag fixade målen går det inte längre att falla tillbaka på. Efter VM-uppehållet har man bara tre segrar på sju omgångar. Med ny tränare och en återigen rubbad balans i truppen finns det många frågetecken kring Rosengård.

Min fundering kring Eskilstuna under förra helgen handlade framför allt om hur laget kan hantera den press som det innebär att vara inblandat i en guldstrid. Det frågetecknet kan vi inte räta ut förrän efter seriens slut. Även om flera av spelarna har varit inblandade i guldstrider är klubbens orutin det stora minuset. Det stora pluset är publikstödet.

För frågan är om det inte vore det bästa som kunde hända svensk damfotboll om en klubb med så härligt stort publikstöd som United tar hem guldet. Ett annat plus för Eskilstuna är deras sätt att spela fotboll. Deras spel bygger på stabilitet, organisation och styrka på fasta situationer, saker som är ganska lätta att bibehålla även i nervösa matcher.

En hyperintressant match spelas redan 14.00 i dag. Då tar Piteå emot Rosengård och vid hemmaseger får jag räkna in norrbottniskorna i nästa inlägg om seriösa guldkandidater.

En timme senare spelas Mallbacken–Kristianstad, en match som är nästan lika viktig för bottenstriden.

I elitettan rusar Kvarnsveden vidare mot damallsvenskan med hög hastighet. Gårdagens 2–0-seger mot Hovås Billdal var Borlängegängets nionde raka seger. Totalt har man 16 segrar och ett kryss på de 17 senaste matcherna. Imponerande.

* Därmed har det blivit dags för en liten genomgång av det som händer på den internationella scenen. I USA är det numera klart vilka lag som spelar slutspel i NWSL. Det blir Seattle, Chicago, Washington och Kansas.

Rachel Buehler skriver autografer

Rachel Buehler skriver autografer

När det stod klart att Portland missade slutspelet meddelade Rachel van Hollebeke (tidigare Buehler) att hon avslutar sin karriär för att satsa på läkarstudier.

Om någon undrar varför jag tycker att Seattles Kim Little är en av de två–tre bästa spelarna i världen tycker jag att man skall kolla på det här klippet:

* I Europa tilldelades Celia Sasic som väntat priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Lite ovanligt att en före detta spelare tilldelas priset, men inte desto mindre rättvist.

Tvåa kom Amandine Henry och trea Dzsenifer Marozsan. Här är hela topplistan. Caroline Seger blev bästa svenska på nionde plats. Det väcker frågan om vem som kommer att få diamantbollen i höst. Seger borde ligga bra till, men juryn hittar säkert något skäl att återigen ge den till Lotta Schelin…

* I Tyskland är Frauen-Bundesliga igång. Jag såg första timmen av premiären Bayern München–Turbine Potsdam i fredags. Under den period jag såg tyckte jag att Potsdam var det bättre laget. Men på slutet vände München till 3–1-seger. Bilder därifrån finns här.

Skotska solomål är melodin för tillfället. Dels Kim Littles läckta 3–0-mål från Seattle, dels Lisa Evans 1–1 mot Potsdam.

Bayerns 3–1-mål är för övrigt riktigt fotbollsgodis. Hela vägen från speluppbyggnaden nere vid egen kortlinje till de läckra inlöpen på Evans inlägg.

Flera av Wolfsburgs åtta mål mot Jena är också fotbollsgodis. Se dem här.

* Jag hinner inte sätta ihop någon guide kring Frauen Bundesliga eller kring franska D1 Feminine som startar i eftermiddag. Men utmärkta bloggen Spelare 12 har guider både till den tyska och den franska ligan. De rekommenderas varmt.

I Tyskland kommer det att stå mellan Wolfsburg och Bayern, med Frankfurt som första utmanare. Min känsla säger att Nilla Fischer få höja pokalen till våren, men det kommer att bli tajt.

I Frankrike är Lyon som vanligt klara favoriter och PSG är lika klara tvåor. Mycket talar för att guldstriden avgörs i deras båda inbördes möten.

 

Göteborgs kris kan kosta för Mallbacken

Publicerad den av
7

I dag på Zinkensdamm kom Göteborg till spel med Anna Ahlstrand som målvakt. Det har på alla sätt varit dagens snackis i Damfotbollssverige.

För tyvärr kastar det inte bara en skugga över Göteborg FC, utan över hela damallsvenskan. Jag inser problematiken för klubbarna. I de allra flesta fallen räcker det med tre målvakter.

Det är minst tredje gången på 2010-talet som en utespelare får hoppa in som målvakt från start i en damallsvensk match. I maj 2010 var det Erla Arnadottir som vaktade Kristianstads mål i 3–1-segern mot Umeå. I sista omgången 2013 agerade Petra Larsson målvakt för Linköping i 4–1-segern mot Tyresö.

Vid det andra tillfället twittrade dåvarande Malmötränaren Jonas Eidevall:

”Läser att folk tycker det är roligt att LFC satte en utespelare i mål. Jag tycker det är pinsamt. Damallsvenskan har en lång väg att vandra.”

Vid båda de tidigare tillfällena har alltså laget med utespelare vunnit. I dag föll Göteborg med 3–2 mot Hammarby. När övriga topplag har hackat på sistone har Göteborg haft chansen att knappa in. Men Loes Geurts hjärnskakning har varit väldigt kostsam. Inte minst i dag.

Här skall jag först passa på att hylla Anna Ahlstrand. Hon är hjälpgumman personifierad. Inte bäst på något, men ganska bra på allt. Och hon ställer lojalt upp när det behövs. I dag gjorde hon vad man kan förvänta sig av en mittfältare som tvingas ställa sig i mål, eller möjligen lite mer, för minst en kanonräddning stod hon för.

Det går alltså inte på något sätt lasta Anna Ahlstrand här. Men sanningen är ju att hon släppte in tre mål. Inget av dem var lätt, men inget av dem kändes heller otagbart – för en riktig målvakt.

Att Göteborg ytterligare försämrar sin redan lilla chans till Champions League må vara hänt. De får liksom skylla sig själva. Värre är att tredje part drabbas.

Visst finns det en chans att Hammarby skulle ha vunnit dagens match ändå. Det får vi dock aldrig veta och känslan är tyvärr att Göteborg hjälpte Hammarby rätt rejält i jakten på förnyat damallsvenskt kontrakt. Jag förstår att Mallbackens ordförande Sven Eriksson ifrågasätter det här.

För faktum är ju att Göteborgs målvaktskris i dag kan ha givit Hammarby de poäng som avgör den damallsvenska bottenstriden. Det är verkligen på alla sätt högst olyckligt. Jag hade mått väldigt dåligt i kväll om jag hade varit ansvarig ledare i Göteborg FC. Väldigt dåligt.

Jag gissar att man även mår lite dåligt i Linköping. Visst brukar man ha det svårt i Örebro, men dagens 2–1-förlust svider nog lite extra. För den innebär ju nämligen att SM-guldet kommer ännu lite längre bort från Östergötland.

Marta såg till att Rosengård tog ett viktigt steg mot nämnt guld. Hennes frisparksmål till 2–1 i slutminuterna mot Mallbacken var både snyggt och viktigt.

Slutligen tog Umeå ytterligare ett steg mot säkrat kontrakt genom att vinna med tennissiffrorna 6–3 mot AIK.

Jag har tidigare år ifrågasatt hur det har kunnat spelas två damallsvenska matcher samtidigt i Göteborg. I dag hade vi alltså samma sak i Stockholm. AIK hade 258 åskådare på Skytteholm samtidigt som Hammarby hade 422 på Zinkensdamm. Gissningsvis hade det blivit några fler vardera om matcherna inte hade krockat.

* Dagens spelare i europeisk damfotboll är nog annars Lene Mykjåland som gjorde alla LSK:s fyra mål före paus vid 5–1-segern mot Medkila i norska toppserien. Alltså ett spetsat äkta hattrick.

Utanför Europa går titeln dagens damfotbollsspelare till Kim Little som gjorde alla tre målen när Seattle vann med 3–0 mot Houston i NWSL. Där spelas det för övrigt tre matcher det kommande dygnet som påverkar den täta slutspelsstriden.

Bra svensk CL-lottning

Publicerad den av
Svara

Både Rosengård och Kif Örebro känns redan klara för åttondelsfinal i Champions League. När sextondelsfinalerna lottades tidigare i dag fick de båda svenska såpass lätt motstånd att de bara måste gå vidare.

Örebro möter de grekiska mästarinnorna Paok, något som borde innebära två klara segrar. Totalt skall det kunna gå över tvåsiffrigt. För Rosengård väntar finska mästarinnorna PK-35 Vantaa, ett lag Rosengård bör slå med minst 5–0 över två matcher. Minst.

De mest intressanta mötena efter dagens lottning är Lilleström–Zürich, Chelsea–Glasgow City och Brescia–Liverpool. Hela lottningen finns här.

Apropå Brescia och italiensk damfotboll skrev ju Lisa Ek på för Fiorentina häromdagen. I Florens har stora herrfotbollsklubben Fiorentina valt att göra en seriös satsning på damfotboll och har tagit in det lag som tidigare hette Firenze under sina vingar. Det blir intressant att följa utvecklingen inom Fiorentina.

Lundh, Mallbacken, Vilans IP och Världslaget

Publicerad den av
2

Det har gått en vecka sedan jag senast skrev här. Huvudorsaken till uppehållet är att jag utöver det vanliga nu också är mitt inne i en flytt och ett nytt bokprojekt. Varken tid eller energi räcker därför för att hålla det vanliga tempot i uppdateringarna här.

Men även om det kan bli lite oregelbundenhet i inläggen även den kommande tiden är inte bloggen på något sätt nedlagd. Se det mer som en halvsemester…

Sedan jag senast skrev har AIK börjat planera för elitettan 2016. Efter förlusten borta mot Mallbacken i helgen har Solnaklubben lånat ut Emma Lundh till norska mästarinnorna Lilleström. Kanske kan det få igång Lundh igen.

Hon har ju minst sagt svag statistik för de senaste två åren. I årets damallsvenska har hon spelat i samtliga 13 matcher (elva från start) och producerat noll poäng. Noll mål, noll assist. Visst är AIK ett svagt lag, men jag tycker att man kan kräva mer av en spelare som ingick i vår VM-trupp.

Lundh går från ett bottenlag till ett blivande mästargäng. För trots att LSK kryssade mot Stabaek senast har man nog redan gjort guldrycket i toppserien. Man har sju poängs ledning efter att huvudkonkurrenterna Klepp och Avaldsnes igår delat på poängen.

Tillbaka till matchen Mallbacken–AIK.

Oavsett om det var ett korrekt domslut att blåsa straff eller inte – personligen tycker jag att det är jättesvårt att se – så var det ett oerhört dumt val av Elin Bragnum att sätta den tacklingen. Hon är steget efter och tar en jätterisk mot en spelare som har dålig vinkel.

Välorganiserade Mallbacken ligger nu över nedflyttningsstrecket, något som jag inte hade förväntat mig för någon månad sedan. Kul med positiva överraskningar.

Snackisen i damallsvenskan den senaste veckan kunde ha varit att June Pedersen gjorde två frisparkmål från mittlinjen när Piteå reste sig från 5–0-förlusten i Linköping genom att besegra Göteborg med 4–0.

Men veckans snackis är ju tyvärr Vilans IP. Det är ju förstås inte acceptabelt att matcher skjuts upp på sådana grunder. Kanske att det är bäst att hela damallsvenskan spelas på konstgräs…

Här är en artikel om att den ansvarige på Kristianstads kommun upplevde en rätt jobbig tisdag.

I toppstriden knappar Linköping och Eskilstuna in på Rosengård. Nu ligger alla tre lagen inom två poäng, något som gör att vi kan få en spännande höst både i toppen och botten av damallsvenskan.

* Om någon timme lottas de svenska lagen in i Champions League. Kif Örebro blev seedat med minsta möjliga marginal. Därmed ökade chanserna rätt rejält att vi får med två lag bland de 16.

Några av storfavoriter i UWCL spelade ju Valais cup förra helgen. Där vann tyska mästarinnorna Bayern München finalen mot de franska mästarinnorna Lyon med 3–1. Vivianne Miedema stod för ett mål och ett assist, men såg inte så glad ut för det…

* I veckan har USA:s landslag inlett sin segerturné över hemlandet genom att besegra ett svagt Costa Rica med 8–0…

…och 7–2. Att segerturnén dras igång mitt i avgörandet av NWSL väcker känslor. På twitter vädrade bland annat den före detta landslagsspelare Aly Wagner i går sin uppfattning av hur US Soccer misshandlar sin liga. Det är lätt att hålla med. Det är många bra matcher i NWSL, men när det bara känns som att stjärnorna gör gästspel blir inte ligan så het och bra som den borde/kunde vara.

* Slutligen har två allstarlag presenterats i veckan. Först var det allstarlaget för Champions League 2014/15 som blev offentliggjort. Laget bestod av 18 spelare, och där fanns tre svenska och tre damallsvenska spelare. Överraskningen Zecira Musovic är förstås både svensk och damallsvensk. I övrigt handlade det om Nilla Fischer, Caroline Seger, Ramona Bachmann och Marta.

Dagen efter kom det riktiga allstarlaget, alltså världslaget efter VM i Kanada. Det var som väntat fritt från svenska spelare. Däremot fanns två damallsvenska representanter i form av Bachmann och Anja Mittag. Här är laget i sin helhet:

Målvakter:
Nadine Angerer, Karen Bardsley och Hope Solo.

Backar:
Saori Ariyoshi, Lucy Bronze, Kadeisha Buchanan, Steph Houghton, Julie Johnston, Meghan Klingenberg och Wendie Renard.

Mittfältare och forwards:
Bachmann, Lisa De Vanna, Amandine Henry, Elise Kellond-Knight, Eugenie Le Sommer, Carli Lloyd, Mittag, Aya Miyama, Megan Rapinoe, Mizuho Sakaguchi, Celia Sasic, Elodie Thomis och Rumi Utsugi.

Jag måste säga att laget innehåller flera väldigt konstiga uttagningar. I vissa fall känns det som att Fifas tekniska kommitté mer har sett vilka spelare som fått störst rubriker, inte vilka som var bäst på planen.

Mitt världslag tog jag ut direkt efter VM. Det såg ut så här. Nio av de spelare jag hade med i min startelva fick plats även i det officiella världslaget. Däremot var vi ganska oense om bänkspelarna. Bara tre av mina avbytare fick plats i Världslaget.

Har slutat, men kan bli bäst i Europa

Publicerad den av
Svara

Uefa har nu presenterat de tre finalisterna i kampen om priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Bland de tre finns Celia Sasic, som ju tidigare i sommar berättade att hon slutar med fotbollen. Det kan alltså bli så att hon verkligen slutar på topp.

De två som utmanar tyskan är den före detta klubbkompisen från Frankfurt Dzsenifer Marozsan samt Lyons mittfältare Amandine Henry.

På den här länken kan man se vilka som placerat sig på platserna 4–30. Där noteras att Caroline Seger blev nia och Lotta Schelin slutade på 18:e plats. Tittar vi efter spelare som spelade i damallsvenskan under perioden blev Anja Mittag delad fyra, Ramona Bachmann sjua samt att Manon Melis och Maren Mjelde slutade på en delad 23:eplats.

Listan domineras kraftigt av spelare som tillhör tyska eller franska klubbar. Den engelska ligan har precis som damallsvenskan med fyra spelare. Slutligen har USA:s NWSL med tre spelare och norska toppserien delar ju Mjelde med damallsvenskan.

Apropå Sasic så ersätts hon i Frankfurt av Yuki Ogimi. Den nyheten kom i dag och var kanske ingen jätteskräll. Sedan Ogimi kom till Wolfsburg har hon inte riktigt lyft till den nivå hon höll 2012 och 2013. Det kändes därmed inte orimligt att Nilla Fischers lag skulle kunna tänka sig att släppa henne.

* Linköping visade klass när man i går körde över Piteå med hela 5–0. Samtidigt tog Mallbacken tre blytunga poäng hemma mot Kif Örebro, ett resultat som lär skaka om i AIK, Hammarby och kanske även i Umeå.

Umeå har dock lite andrum genom att man vann med 2–0 mot Hammarby och fortfarande har fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket.

Det strecket kan Mallbacken klättra över genom att ta poäng hemma mot AIK på söndag. Sannolikt behöver man dock tre för att verkligen sätta press på konkurrenterna i kampen för nytt kontrakt.

För AIK känns söndagens match alltmer som sista chansen. Vinner inte Solnalaget i Värmland finns det inte många halmstrån kvar.

Här är förresten höjdpunkter från de tre matcherna. För Linköping gjorde Pernille Harder de tre mittenmålen. Frisparken till 4–0 var extra sevärd:

Mallbackens segermål nickades in av Madelen Janogy. Det var knappast landslagsklass på Carola Söberg:s ingripande vid målet. Det lilla jag såg av matchen hade Kif Örebro väldigt svårt att spela till sig klara målchanser. Mallbacken var välorganiserat och stabilt. Rätt imponerande faktiskt att man bara har släppt in 16 mål – vilket är färre än positiva överraskningar som Piteå och Vittsjö.

I Umeå gjorde Lina Hurtig båda målen med sitt huvud, två läckra nickmål:

* I förrgår drog Champions League i gång med gruppspelet. Det är nya matcher i dag, men i den här omgången spelar inte något av de lag som kommer att ha med slutsegern att göra.

Däremot kommer tre av de fem–sex lag som har chansen att vinna Champions League att drabba samman i slutet av veckan. Fredag och söndag spelas nämligen Valais cup i Schweiz.

Där ser semifinalerna ut så här: Lyon–Zürich (16.00, Eurosport2) och PSG–Bayern München (19.00, Eurosport). Även om det är en träningsturnering kan man räkna med att det kommer att vara tonvis med prestige inblandat i matcherna. Eurosport sänder även finalen 18.00 på söndag. Kul.

* I nämnda NWSL fortsätter kampen kring slutspelsstrecket att vara en riktig nagelbitare.

Antalet inblandade lag minskade dock den här natten. I och med att Sky Blue bara fick 1–1 mot Chicago kan de himmelsblå räknas bort. De har bara tre matcher kvar att spela och avståndet upp till strecket är sju poäng.

Även Western New York Flash är numera ute ur kampen. De fick bara 1–1 borta mot Washington, vilket innebär att Flash har sex poäng upp till strecket med tre omgångar kvar.

Washington har i praktiken känts slutspelsklart ett tag. Men med bara en poäng på de två senaste matcherna börjar det osa riktigt hett för Spirit. Laget har i och för sig fyra matcher kvar och tre poäng ner till strecket, vilket ger hyfsade odds. Men det är så raffinerat att man skall möta båda huvudkonkurrenterna Kansas och Portland samt de båda topplagen Seattle och Chicago. Spirit lever alltså farligt.

I Washington finns för övrigt den högst oväntade skytteligaledaren Crystal Dunn. Den före detta ytterbacken har skolats om till forward och står på tolv mål på 16 matcher. På delad andraplats i skytteligan ligger Allie Long och Beverly Goebel-Yanez på nio mål vardera. VM-spelarna har ju deltagit i färre matcher. Av dem ligger Christen Press högst med fina facitet åtta mål på åtta matcher.

Nattens viktigaste match vann Kansas City mot Portland med klara 3–0. Inför avspark låg båda lagen på 22 poäng på vardera sidan om slutspelsstrecket. Nu har Kansas tre poäng upp och bättre målskillnad. Dessutom har man ett tacksamt återstående program, vilket ger goda chanser för de regerande mästarinnorna att återigen nå slutspelet.

Det är alltså Kansas, Washington och Portland som nu gör upp om de två sista slutspelsplatserna. Några lag till har teoretiska chanser.

Bélanger till sargat Rosengård

Publicerad den av
9

FC Rosengård ersätter Anja Mittag med kanadensiska VM-spelaren Josée Bélanger. Hon är alltså värvad som forward, men i VM spelade Bélanger högerback.

Min bild av kanadensiskan är att hon är en energispelare av hyfsad klass. Men hon är väldigt långt ifrån den nivå Anja Mittag håller. Väldigt långt ifrån.

Jag såg att Alva Nilsson kastade ut följande fråga på twitter efter cupfinalen:

”Frågan är om vi inte börjat se slutet på Rosengård-eran?”

Svaret på det är väl både ja och nej. De kommer ju knappast vara lika överlägsna i Sverige de kommande åren och de kommer inte heller att vara ett hot mot topplagen nere på kontinenten. Däremot är det inte omöjligt att de kommer att vinna fler SM-guld, för de kommer sannolikt trots allt att ha en av Sveriges starkaste trupper flera år framöver.

Men något som känns solklart är att storhetstiden för svensk klubbfotboll på damsidan  snart är ett minne blott. Tyskland och Frankrike glider ifrån oss med allt högre hastighet och inget talar för att våra klubbar kan ta ikapp det försprång som skapats.

Framför allt är det ju en ekonomisk fråga. De budgetar som de stora klubbarna i Frankrike och Tyskland har att röra sig med är större än de budgetar som många herrallsvenska klubbar har.

Rosengårds vd Klas Tjebbes säger så här till TT i dag:

”Damfotbollen är på uppgång ute i Europa och därmed även lönenivåerna. Vi kan inte, och vill inte, konkurrera med de lönerna. Vi måste våga se verkligheten.”

Risken är tyvärr uppenbar att vi aldrig mer kommer att se ett svenskt lag med en så vass startelva som den Rosengård hade i våras. Framöver kommer inte världsspelare som Mittag, Marta och Ramona Bachmann att spela i damallsvenskan – i varje fall inte under sin storhetstid.

Bachmann konstaterade för övrigt i Sydsvenskan häromdagen att hon vill vidare till en riktig storklubb. Så passa på att njuta av den fantastiska schweiziskan i höst. Sedan lär det dröja innan hon är tillbaka på svensk mark. Hon sa för övrigt så här apropå ryktet om att hon var aktuell för Wolfsburg:

”Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är sugen på att spela i någon av storklubbarna en dag. Men det gäller inte bara Wolfsburg. Alla de stora klubbarna, som Paris och Lyon, har helt andra förutsättningar än de som finns i allsvenskan.”

Jag var inne på att tiden höll på att rinna ifrån svensk klubbfotboll när Kosovare Asllani valde PSG för tre år sedan. Det är alltså än mer aktuellt nu.

Jag säger inte att damallsvenskan kommer att rasa ihop totalt, för det tror jag verkligen inte. Däremot tror jag att alltså inte att vi kommer att ha råd att locka utländska världsstjärnor på samma sätt som de senaste åren.

Vi kommer att få nöja oss med spelare på väg upp mot världstoppen, vilket i och för sig inte är det sämsta.

En sådan är förresten Stina Blackstenius.

Jag har massor av projekt i luften samtidigt för tillfället. Därför hinner jag inte se lika många matcher och inte heller skriva lika många inlägg som normalt.

Men jag såg i alla fall huvuddelen av den andra halvleken i söndagens cupfinal. Inför avspark höll jag Linköping som knappa favoriter. Fast det var förstås innan jag visste att varken Bachmann eller Sara Björk Gunnarsdottir skulle kunna vara med. Hade jag vetat det hade jag ökat LFC:s favoritskap till 70–30.

Rosengårds trupp är ju rätt tunn numera. Man ställde i och för sig upp med en konkurrenskraftig startelva, men med den skadebelastning man hade skulle det ändå ha varit en liten skräll om man lyckats vinna mot Linköping i Linköping.

Jag såg alltså inte den första halvleken, men det hindrar inte att jag njutit flera gånger av Linköpings 1–0-mål. Målet kom efter en lysande framspelning från passningsgeniet Pernille Harder.

Men som jag ser det var det ändå till 95 procent Stina Blackstenius mål. Det är hennes fina löpning som gör att Harder kan slå passningen. Blackstenius har nämligen tidigt klart för sig att Emma Berglund har klivit upp för högt i planen och lämnat en stor yta bakom sig. Redan innan Harder har fått bollen har Blackstenius påbörjat sin djupledslöpning.

Den härliga speluppfattning som F19-landslagets superstjärna uppvisar gör Harders jobb enkelt. När väl passningen har nått Blackstenius sneddar hon förbi Berglund för att kunna avsluta med högerfoten och ha motståndarna på sin vänstersida. Ett riktigt klassmål.

Målet går för övrigt att njuta av 1,10 in i det här klippet:

Det är sådana aktioner som gör att jag känner att Blackstenius är redo att tas med i Pia Sundhage:s nästa landslagstrupp. 19-åringen visar här att det inte bara är genom sin fysik som hon ligger långt före sin jämnåriga. Hon har även tillräcklig smartness att på egen hand löpa bort en trebackslinje bestående av rakt igenom mästerskapsspelare.

Av det jag såg var Linköpings seger för övrigt odiskutabel. Dessutom var publiksiffran 5602 åskådare härlig att se. Det man undrar sig är varför laget har så svårt att locka publik i damallsvenskan. Där har man totalt på alla vårmatcher bara haft 3 465 åskådare.

För LFC väntar för övrigt en ny hyperviktig hemmamatch i kväll. 19.00 kommer Piteå till Linköpings Arena. Vinnarna i den matchen har häng i det damallsvenska guldracet.

I kväll spelas även två matcher med stor betydelse för bottenstriden. De båda lagen just över nedflyttningsstrecket, Umeå och Hammarby, möts och har chansen att skapa andrum. Samtidigt som de spelar mot varandra håller de garanterat minst en gemensam tumme för Örebro borta mot Mallbacken.

För Värmlandslaget kan det vara den här veckan som avgör om man spelar i damallsvenskan eller elitettan nästa år. Förutom kvällens match väntar ju nämligen även hemmamatch mot AIK på söndag.

Slutligen tillbaka till Rosengård. Till TT säger sportchef Therese Sjögran så här om klubbens forwardsvärvning:

”Josée är precis den spelartyp vi har letat efter.”

Sjögran slutade förresten igen i söndags – sa hon. Vågar vi tro på det den här gången?

 

Katrin Schmidt till svenska landslaget?

Publicerad den av
9

Som journalist skall man dubbelkolla allt. Det har jag inte gjort här. Utan det här är ett långskott på lösa grunder, jag vidarebefordrar nämligen obekräftade twitteruppgifter.

Men det är så intressanta uppgifter att jag inte kunde låta bli. Det skulle nämligen kunna vara så att Hammarbys tyska mittfältare Katrin Schmidt nu är aktuell för vårt svenska landslag.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Jag är som bekant positiv till utländska spelare i damallsvenskan. Däremot kan jag erkänna att jag i grunden har varit känslomässigt skeptisk till spelare som byter nationalitet utan att ha några släktband. Men eftersom sådana byten görs överallt har jag accpeterat den typen av landslagsvärvningar och tycker numera att de är ok.

Och skulle Schmidt nu vara svensk vore hon förstå ett välkommet tillskott till vårt central mittfält. Hon är ju en klasspelare med härlig vinnarinstinkt.

Med tanke på hur Pia Sundhage i veckan har efterlyst duktiga centrala mittfältare vore Schmidt extra välkommen.

Jag har semester och skall nu ut i solen. Men kanske att någon kollega som är i tjänst kan gå vidare i det här ärendet.

Tillagt i efterhand: Nu efter att jag skrivit inlägget har jag nåtts av nya, trovärdiga uppgifter om att Schmidt skall ha lämnat in en ansökan om svenskt medborgarskap i början av sommaren. Det ser alltså ut som att vi snart kan ha en ny konkurrent om en plats på centralt mittfält. Handläggningstiden brukar vara minst tre månader, ibland upp emot åtta. Därmed finns det chans att Schmidt skulle kunna landslagsaktuell redan under hösten.

Cupfinaler, Bachmann, nytt Frankrikeproffs och lite till

Publicerad den av
1

Helgens höjdpunkt är förstås morgondagens svensk cupfinal mellan Linköping och Rosengård. Det är en vidöppen match, där LFC kanske ändå får räknas som knapp, knapp favorit trots att man står på två raka förluster.

Orsaken är att man har hemmaplan och att man har 3–0 i matcher mot Rosengård på Linköping Arena. Men favoritskapet är som sagt mycket, mycket litet.

15.00 i morgon är det avspark. Matchen direktsänds av SVT1. Hos Rosengård är det ett litet frågetecken för Ramona Bachmann som stukade foten senast mot Eskilstuna.

Det florerade för övrigt rykten i veckan om att Bachmann skulle vara på väg till Wolfsburg. Det dementerades dock från Rosengårdshåll.

* Det spelas även en damallsvensk match i morgon. Det är en riktig ödesmatch för AIK, som tar emot Vittsjö. Skall AIK har en chans att hinna ifatt Hammarby eller Umeå måste Solnalaget dels vinna matcherna mot de tre bottenkonkurrenterna, dels måste man vinna hemmamatcher mot lag som Vittsjö

* I elitettan har Kvarnsveden ryckt åt sig en lucka i toppen. Borlängelaget har tolv segrar och ett kryss på de 13 senaste omgångarna och är nu sex poäng och 15 mål före trean LB07. Laget anförs av Tabita Chawinga från Malawi som har gjort 24 mål. Räkna med att Chawinga spelar i ett större sammanhang än elitettan nästa år.

På den andra damallsvenska platsen ligger förhandsfavoriten Djurgården. De har dock bara en poäng till LB07 och två till Hovås Billdal. Inom sex poäng bakom Djurgården finns även IFK Kalmar och Sirius.

Här spelas två mycket viktiga sexpoängsmatcher i helgen, dels i dag när IFK Kalmar tar emot Hovås Billdal, dels i morgon då LB tar emot Djurgården.

* I USA:s NWSL vann Sky Blue i natt med 2–0 borta mot Houston Dash. Därmed är fem lag inom tre poäng i kampen om den sista slutspelplatsen. När lagen har mellan fyra och sex matcher kvar är det egentligen bara Boston Breakers som känns som borta ur kampen.

De två topplagen Seattle Reign och Chicago Red Stars kan vara rätt säkra på sina platser i semifinalerna. Även trean Washington Spirit ligger väldigt bra till. Men i övrigt är det alltså öppet race. I princip alla matcher i de kommande omgångarna är således hyperviktiga. Kul.

* Premiärerna i de stora europeiska ligorna i Tyskland och Frankrike dröjer ända tills månadsskiftet. I väntan på dem fick vi i veckan en sjätte svenska i D1 Féminine. Det var mittbacken Maria Karlsson som lämnade italienska Brescia för Saint-Etienne. Karlsson sällar sig därmed till den lilla skara svenska spelare som spelat i högstaligan i minst fyra olika länder. När hon debuterar för Saint-Etienne har hon spelat i Sverige, England, Italien och nu Frankrike.

Utöver Karlsson har även Kicki Bengtsson (Sverige, USA, Japan och Norge) och Louise Schillgard (tidigare Fors: Sverige, Spanien, Australien och England) spelat i fyra olika högstaligor.

De har en överkvinna, för såvitt jag kan komma på är Sofia Jakobsson värst i den här kategorien, hon har nämligen spelat i fem högstaligor; Sverige, Ryssland, Tyskland, England och Frankrike. Om jag har glömt någon svensk spelare som spelat i minst fyra länders högstaligor får ni gärna höra av er.

* Till England, där det har varit en tung vecka för Notts County.  I jämna WSL försämrade laget i onsdags sina möjligheter att vinna ligan när man föll hemma mot jumbon Bristol Academy med 1–0.

Samma förlustsiffror blev det ju även i förra helgens FA-cupfinal inför 30710 åskådare på Wembley. Där gjorde sydkoreanska Ji So-Yun målet, men det var Eniola Aluko bakom det mesta för vinnande svensklaget Chelsea.

Hedvig Lindahl spelade hela matchen, medan Marija Banusic blev cupmästarinna från bänken.

* I Asien har slutspelet i Östasiatiska mästerskapet spelats i veckan i form av ett gruppspel mellan Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Det avgörs faktiskt nu på förmiddagen när Sydkorea utan Ji So-Yun möter Nordkorea. Matchen står 0–0 efter tio minuter. Båda lagen stod på full poäng inför avspark. I nuläget leder Nordkorea på målskillnad, vilket innebär att de tar hem guldet vid kryss mot sin södra granne.

Ett ungt japanskt lag och ett VM-betonat Kina är nollpoängare och gör upp om bronset i eftermiddag, svensk tid.