Fyra mål till, tack!

Usch vad tråkigt det här var. Eller just det. Det är ju inte spänningen som är viktigast i dag, utan segern.

Och den är redan klar. Tre mål är dock i underkant mot OS mest naiva backlinje. Gör vi tre–fyra till efter paus kan vi redan ha säkrat kvartsfinalplatsen.

Vad har då varit bra? Sofia Jakobsson har visat att det var rätt att satsa på henne. Försvarsarbetet går det inte heller att klaga på.

Och i tio minuter var Caroline Seger fullständigt suverän. Sedan har Seger försvunnit ur matchen. Jag har tidigare ifrågasatt hennes träningsnivå. Och det kanske är så att hon borde sättas i stenhård uthållighetsträning inför nästa säsong.

Målen är gjorda av Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin. Den sistnämnda har inte varit riktigt så briljant som jag hade hoppats. Hon borde ha kommit till fler avslut.

Ser att Brasilien har vunnit med 5–0 mot Kamerun efter bland annat två mål av Marta. Jag såg delar av den första halvleken, och kan konstatera att Afrikas båda lag i den här turneringen är alldeles för dåliga. Alldeles för dåliga.

Så nu hoppas jag att vårt lag kan gå ut i andra halvlek och utnyttja Sydafrikas sanslöst chanspräglade försvarsspel på så sätt att vi gör tre–fyra mål till.

För jag ser helst att matchen är minst lika ointressant ur spänningssynpunkt efter paus.

Sveriges startelva, premiärfrossa, Ek, Dalsjöfors och en megasmäll

Spelarna har tydligen fått startelvan i kväll. Vi andra får hålla oss till tåls några timmar till. Men visst känns det att OS är nära?

I mitt förra inlägg gissade jag ju på Sveriges startelva. Där chansade jag och satte in Kosovare Asllani på högerkanten i stället för Sofia Jakobsson.
Jag är dock långt ifrån säker på den punkten. Lång ifrån. För Thomas Dennerby har spelat Jakobsson hela våren. Men jag tycker att hon har känts vilsen på kanten, och att Asllani har kommit närmare och närmare en startplats.

I övrigt är det en riktig rysarmatch som väntar. Premiärer är ju inte svensk fotbolls bästa gren. När tjejerna i fjol vann en krampaktig historia mot ett svagt Colombia med 1–0 så var det damlandslagets första premiärvinst någonsin i ett VM eller OS.

Förhoppningsvis har den segern öppnat dörren för fler svenska premiärsegrar.
För Sydafrika är ett lag vi skall slå. Jag är väl medveten om att de afrikanska nationerna är bättre än man tänker sig, och att vi exempelvis haft jobbigt mot Nigeria i flera mästerskap.

Men Sydafrika gör sin allra första match i ett stort mästerskap i morgon.
Och även om vi också har många orutinerade spelare på planen så är vi bättre. Och tre poäng kan ju faktiskt innebära att kvartsfinalplatsen redan är klar.
Så det finns väldigt mycket i potten.

* Det händer ju saker vid sidan av OS också. Lisa Ek skrev på för LdB FC Malmö.
Oväntat. Men bra för Malmö, som visar att man tänker göra allt för att försöka hålla Tyresö bakom sig i höst.
Personligen undrar jag dock hur Malmö kan ha råd att värva nytt. Klubben var ju nyligen konkursmässig.

Jag har sett hur många av Göteborgs supportrar irriterats över att klubbledningen på kort tid nu släppt fyra högklassiga spelare (Lisa Dahlkvist, Ingvild Stensland, Linda Sembrant och Lisa Ek), varav tre till konkurrentklubbar.
Jag har ingen aning om hur snacket har gått vid förhandlingsbordet i GFC. Men jag vet att alldeles för många klubbledningar satsar med pengar de inte har. Och att Göteborg håller i sina slantar är väl trots allt klokt?

* En klubbledning som skriker efter pengar är den i Dalsjöfors. I dag framkom att det trots allt finns en liten gnutta hopp om att konkursen skall hävas.
I en annons i BT, och på sin hemsida, skriver klubben att man måste få in 1,5 miljoner före den 1 augusti.

Jag har funderat på varför klubben inte tagit till den här typen av rop på hjälp tidigare. Inte för att jag tror att de skulle ha lyckats. Men chansen hade ändå varit större om man ropat tre veckor innan deadline, och inte som nu bara ett par dagar innan.

Jag håller dock förstås tummarna för att Dalsjöfors överlever. Fast hoppet känns inte så stort. Vid lunchtid idag hade man fått in 6500 kronor…

* När jag häromdagen skrev att mina vitryska favoriter Molodechno verkar har vuxit in i vitryska Premier League Women visste jag inte vad jag pratade om. I dag blev det nämligen förlust med 21–0 mot Zorka-BDU. Ja, ni läste rätt – 21–0…

OS – ingen rolig svensk historia

Jag är medlem i föreningen SFS, Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker. Som medlem där får man några gånger per år tidningen Bolletinen hem i brevlådan.

Där får man huvudsakligen läsa statistik om herrfotboll. Men med jämna mellanrum har tidningen även intressant fakta om damfotboll. Både om landslaget och damallsvenskan.

Tidningen Bolletinen

Tidningen Bolletinen

I det senaste numret var det sex sidor om Sveriges damers OS-historia. Sex intressanta sidor. Så nu tänkte jag grotta ner mig i den info som fanns där.

Jag hade bra koll på att vi inte har tagit några OS-medaljer, trots att OS är det mästerskap som innehåller minst antal nationer, och således också borde vara det där det är lättast att ta medalj.

Men att vårt OS-facit var så uselt som det är hade jag förträngt.
På fyra försök hittills har vi ju faktiskt inte gjort ett enda riktigt bra OS.
Ja, jag vet att vi kom fyra 2004. Visst är det godkänt, fast på många sätt var inte heller det OS:et speciellt bra. Inte med tanke på att vi var snubblande nära att vinna VM året innan.

Faktum är att vi bara står på fem segrar på 15 matcher. Och ingen av segrarna har kommit mot någon toppnation. Antalet förluster är hela nio om man räknar in förlängningar, eller åtta om man räknar ordinarie tid.

Minns ni hur det gått för oss tidigare?

Oavsett vilket, så är här en kort genomgång:

Atlanta 1996:
Åtta lag deltog, och vi var utslagna redan efter gruppspelets två första matcher. Där blev det förluster mot Kina och USA. Den avslutande segern mot Danmark gjorde att vi slutade sexa.

Sydney 2000:
Åtta lag deltog igen. Och inte heller den här gången överlevde vi gruppspelet. Tvärtom var det här Sveriges sämsta mästerskap någonsin. Vi lämnade gruppspelet med bara en poäng och ett gjort mål. Båda kom när vi spelade 1–1 mot värdnationen Australien. I övrigt blev det förluster mot Brasilien och Tyskland.

Aten 2004:
Tio lag fick vara med. Vi kom till Grekland som vice världsmästare, med tunga förväntningar på axlarna. Och vi fick en drömlottning med Japan och Nigeria i gruppen. Trots det var fiaskot nära.

Vi föll nämligen först mot japanskorna, som då var långt ifrån den världsklass de håller nu. Sedan låg vi under med 1–0 i halvtid mot Nigeria. Men två mål i andra halvleken (Hanna Marklund och Malin Moström) ledde inte bara till seger.
Det innebär att gruppens tre lag slutade på tre poäng vardera – och alla gick till kvartsfinal. Udda.

I kvartfinalen vann vi mot Australien med 2–1 efter mål av Hanna Ljungberg och Sara Larsson. Sedan var det roliga slut. Det blev förlust med 1–0 mot Brasilien i semifinalen, och samma siffror mot Tyskland i bronsmatchen. Som sagt. Godkänt, men inte mer.

Peking 2008:
Antalet lag var utökat till tolv. Sverige föll mot Kina i premiären med 2–1. Där blev Lotta Schelin första svenska någonsin att göra mål i en OS-premiär. Sedan vann vi mot Argentina med 1–0 och Kanada med 2–1, och gick till kvartsfinal som grupptvåa.
I kvarten väntade Tyskland, som vann med 2–0 efter förlängning.

London 2012:
Visst är det väl dags för en svensk succéturnering nu?

I Bolletinen har man också en förteckning över samtliga svenska OS-spelare. Det är väl många för att redovisa alla här. Men jag noterar att vi inför det här mästerskapet inte har haft med ett enda utlandsproffs i de tidigare trupperna. I år är ju fyra utlandsbaserade spelare uttagna i Schelin, Antonia Göransson, Sara Thunebro och Sofia Jakobsson.

Här är de som spelat flest OS-matcher för Sverige:
12: Victoria Sandell-Svensson och Therese Sjögran.
11: Sara Larsson.
10: Kicki Bengtsson och Hanna Ljungberg.
9: Malin Andersson och Frida Östberg.
8: Caroline Jönsson och Malin Moström.
Flest i årets trupp har Lotta Schelin med sju. Hedvig Lindahl, Sara Thunebro och Caroline Seger står på fyra vardera.

Och här är den svenska skytteligan i OS:
3: Lotta Schelin
2: Malin Swedberg
1: Sju olika spelare. Samt ett självmål.

Har vi skoluniform i Sverige?

Jag har tidigare i veckan sett hur de spanska OS-kläderna har hånats i artiklar och på twitter.

Bland annat twittrade Nya Zeelands lagkapten, den före detta Sunnanåspelaren Rebecca Smith skämtsamt om att det inte är konstigt att Rafael Nadal lämnat återbud till spelen. Han kunde helt enkelt inte tänka sig att ikläda sig något från den spanska OS-garderoben.

Och visst är de spanska kläderna hemskt fula. Titta själv på den här länken.

Men den svenska garderoben är inte rakt igenom klockren den heller. Tydligen har vi infört skoluniform. Eller hur beskriver man annars bäst den resekreation som Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant poserar i på den här länken?

Jag avslutar det här bildlänksinlägget med en bild från USA:s landslag, där Heather O’Reilly, Alex Morgan, Tobin Heath och Heather Mitts jobbar med olika typer av ansiktsmasker för att bli OS-fina…

En handfull OS-genrep

Såg det här klippet med höjdpunkter från Sveriges genrep och inser att Caroline Seger inte bara hade ett kanonläge, utan två. Och att båda avslutningarna var långt ifrån kanon.

Av avsluten, och eftersnacket, förstår man att avsaknaden av Lotta Schelin var enorm i dag. Och det är ju egentligen självklart att hon saknas. Schelin har ju nästan gjort lika många landslagsmål som övriga 17 OS-spelare ihop, och hon är Sveriges en världsstjärna just nu.
Men vi behöver ha ett lite mer genomtänkt anfallsspel än bara att slå långa bollar på Lotta. Och exempel på det hade man velat se i eftermiddags.

Jaja. Vi hade väldigt många frågetecken med oss ner till Tyskland i fjol. De rätades snart ut. Vi får hoppas på en liknande effekt i England den här sommaren.

* Jag har inte lagt upp så många länkar till de genrep jag nämnt, eller skrivit om. Så det har blivit hög tid att göra det nu.
Först är ett klipp med höjdpunkter från höjdarmatchen Frankrike–Japan. Jag har redan hyllat fransyskorna rejält, så den matchen behöver inga fler kommentarer.

Apropå Japan noterade för övrigt att den ojämlikhet i flygklass som jag bloggade om för en dryg vecka sedan nu nått brittisk media.

* Brasilien vann en grisig match mot Kanada med 2–1. Målen, där Marta assisterade på båda de brasilianska, och Christine Sinclair förstås gjorde det kanadensiska, finns på det här klippet.
Jag har nu sett matchen, och tyckte att den var väldigt ful. Brasiliens spelare kör ofta slarviga efterslängar. Och Kanadas är stora och tuffa, och spelar på gränsen. Ibland över.

Brasiliens lag känns rätt uddlöst och blekt. Men det finns potential, och känslan är att om de hittar rätt flyt så kan de trots allt stå där med OS-guldet om ett par veckor.

* Nya Zeeland vann med 2–1 mot Colombia. Se höjdpunkter här. Det är två länder som är med och slåss om den sista kvartsfinalplatsen i OS. Eller ja, Colombia lär inte ta någon kvartsfinalplats. De lär vara chanslösa mot USA och Frankrike, och måste nog vinna med ett par måls marginal mot Nordkorea i premiären för att ha chans till avancemang.

Nya Zeeland däremot har nog chansen. De spelar i samma grupp som Brasilien, Storbritannien och Kamerun. Jag tror att tre poäng och plusmålskillnad räcker för kvartsfinal. Och kan vassa forwardsparet Sarah Gregorius och Amber Hearn göra ett par mål på Kamerun så kan det räcka för Football Ferns, som laget kallas.

* Slutligen vann Nordkorea med 4–2 mot Wales i sitt genrep. Det är siffror som inte imponerar speciellt mycket på mig, framför allt inte de två insläppta målen. Jag har inte hittat några bilder från den matchen. Men jag hoppas verkligen inte att Nordkoreas unga lag lyckas i OS. De borde ju inte ha fått varit med.

Mållöst genrep – det var nog okej

Jag valde att stanna lite extra i Göteborg för att titta på fantastiska Gothia cup. Jag har därför bara sett de sista 25 minuterna av Sveriges OS-genrep mot Storbritannien.

Matchen slutade 0–0, och kändes just som en sådan match. Eller har jag missat något?

Inledningen fick jag presenterad av Radiosportens Susanna Andrén. Och skall man tro henne behöver jag inte vara ledsen över att ha missat den första halvleken.

De 25 minuter jag såg var det inte lätt att dra några slutsatser från. I varje fall inga som redan är dragna.

Som att brittiskorna hade läst sin läxa om Hedvig Lindahl, och gjorde ett par lobbförsök.

Som att britternas bästa målchans – Rachel Yankey sköt i stolpen – kom i Lina Nilsson:s försvarsyta. Malmöbacken var lite passiv i sitt hemlöp, och vips var en brittiska fri. Tyvärr har jag inget stort förtroende för Nilssons försvarsspel. Och även om det här inte var en jättelätt situation så är det inte överraskande att det var Nilsson som kom på efterkälken.

Å andra sidan var det Nilsson som slog det fina inlägget till svenskornas bästa chans offensivt sett. Bollen nådde Caroline Seger som blev helt ren mitt framför brittiskornas mål. Fast från nära håll styrde Seger bollen högt över. Jag brukar säga att man måste få avslutet mot mål för att få det godkänt. Så betyget på Segers avslut är alltså icke godkänt.

Mest negativ kritik alltså. Såg jag inget bra? Inte så mycket konkret faktiskt.

Men jag känner nästan dåligt samvete för det. För 0–0 borta mot Storbritannien är långt ifrån dåligt. Storbritannien är ett lag av högsta klass. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinal. Och att med Ifeoma Dieke och Kim Little är Storbritannien bättre än England. Dessutom är Kelly Smith frisk och spelklar, vilket lyfter laget ytterligare.

Samtidigt skall man inte lämna ett genrep alltför nöjd. Så det kanske är bra att vara lite kritiskt till insatsen trots allt…

Svensson och Hammarström – det var väldigt oväntat

På förbundets hemsida offentliggjordes alldeles nyss startelvan till morgondagens genrep mot Storbritannien. Och jag är förvånad.

Annica Svensson

Annica Svensson

För Thomas Dennerby väljer återigen att göra förändringar i sin backlinje. Annica Svensson får chansen som högerback i stället för Lina Nilsson. Det tycker jag är bra, men ändå väldigt oväntat eftersom Dennerby gav ganska klara signaler om vilka fyra han skulle använda i OS efter Japankampen.

Marie Hammarström

Marie Hammarström

Skräll två är att Marie Hammarström spelar till vänster på Antonia Göransson:s bekostnad. Jag hade förordat Göransson. Fast visst blev mittfältet bättre balanserat när Hammarström kom in mot Japan. Så Dennerby känns inte helt snett ute här.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Att Kosovare Asllani spelar till höger är väl sannolikt mest orsakat av att Sofia Jakobsson flyttas upp på Lotta Schelin:s vakanta forwardsplats. Men det är också en signal om att Asllani är ganska nära en plats i startelvan. Kul att hon haft den utvecklingen under året. När jag träffade ”Kosse” vid den damallsvenska upptaktsträffen ville hon inte ens prata OS, även om hon naturligtvis siktade på att ta sig tillbaka till landslaget.

Så här ser hela startelvan ut: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Sofia Jakobsson.

Avspark 17.00 svensk tid. Så vitt jag sett sänds inte matchen i någon svensk tv-kanal. Men i en engelsk. Så det går kanske att hitta någon stream…

Nej, jag känner mig inte direkt chockad

Truppen är klar. Den enda lilla skillnaden mellan Thomas Dennerby:s riktiga trupp, och den jag trodde att det skulle bli var att Malin Levenstad kom med på Stina Segerström:s bekostnad.
Dennerby kommenterade den uttagningen så här till SVT:

”Det var ett otroligt svårt val… Innerst inne, på det personliga planet, lider man med Stina som inte kom med.”

Hur som tycker jag det är ett klokt beslut. Det jag har sett av dem i år har Segerström inte riktigt hittat rätt, medan Levenstad har sett stabil ut.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
18) Sofia Lundgren

Backar
2) Linda Sembrant
3) Emma Berglund
4) Annica Svensson
6) Sara Thunebro
13) Lina Nilsson
17) Malin Levenstad

Mittfältare
5) Nilla Fischer
7) Lisa Dahlkvist
9) Kosovare Asllani
10) Sofia Jakobsson
11) Antonia Göransson
12) Marie Hammarström
14) Johanna Almgren
15) Caroline Seger

Forwards
8) Lotta Schelin
16) Madelaine Edlund

Reserver på plats: 19 Susanne Moberg, 20 Stina Segerström, 21 Jessica Landström och 22 Kristin Hammarström.

Nu spekuleras det vilt

Det är mindre än sju timmar tills Thomas Dennerby skall presentera sin OS-trupp. Och spekulationerna är i full gång i mitt twitterflöde.

Ett rykte säger att det skall bli chockartade besked i kväll. Ett annat att samtliga fyra som spelade i går skall vara klara för OS-truppen.
Det senare bygger för övrigt på den här artikeln i Expressen. Samma tidning slår fast att de redan vet hur truppen kommer att se ut:

Expressen om OS-truppen

Den tvärsäkra rubriken visar sig dock röra ett blogginlägg från Anders Nilsson, där han spekulerar i vilka spelare som kommer med. Jag tror i och för sig att han är ganska rätt ute, för han har ju listat exakt de 18 spelare som jag själv kommit fram till. Men att slå fast att truppen kommer att se ut just så känns onödigt.

Visst finns det några mindre skrällchanser. Som att Kristin Hammarström skulle komma in på Sofia Lundgren:s bekostnad eller att Jessica Landström tar Madelaine Edlund:s plats. Men någon chockuttagning? Eller chockpetning? Nej, så jobbar inte Dennerby.

Visst vore det oväntat om Sara Larsson kom med, men inte heller det skulle vara en chock. Det är inte heller en chock om Malin Levenstad kom in på bekostnad av Annica Svensson eller Stina Segerström – även om det skulle kännas oväntat.

Men räkna inte med att bli speciellt överraskad i kväll.
Dennerbys presskonferens direktsänds för övrigt på SVTplay från 19.30.

Flera positiva svar mot USA – får vi fler i kväll?

I kväll tar Sverige emot världsmästarinnorna på Gamla Ullevi. Det är en träningsmatch, men en väldigt viktig sådan.
För det är den näst sista innan OS. Och ett positivt resultat kommer att göra hela uppladdningen inför mästerskapet väldigt mycket lättare för de svenska tjejerna.

Startelvan kommenterade jag här. Där gick jag även igenom vissa saker från USA-förlusten i lördags.
Efter den matchen sågades vårt svenska lag rejält på flera håll. Jag läste kommentarer på damfotboll.com som fick mig att undra över folks verklighetsbild. I princip alla var negativa.

Själv tycker jag inte att Sverige var dåligt mot USA. Tvärtom såg jag massor av positiva saker.

Nu är det svårt att jämföra två matcher. Men jag gör det ändå, och av USA:s båda segrar i Halmstad var den mot Japan klart säkrast. Jag hade 7–4 till USA i klara målchanser mot Sverige. Och hela 11–4 mot Japan.
Av de amerikanska målchanserna mot Sverige bjöd det svenska laget på tre – och samtliga ledde till mål. Alltså lyckades USA bara på egen hand spela sig fram till fyra målchanser på 90 minuter. Det är en siffra som indikerar att det svenska försvarsspelet totalt sett var ganska bra.

Jag såg de svenska matcherna i Algarve mot Tyskland och USA på plats. Jag lämnade arenan i Parchal med väldigt negativa känslor efter båda. För där blev vi överkörda. Inte ens med hundraprocentig utdelning hade vi kunnat skaka någon av de båda supernationerna i de matcherna.
I Halmstad blev vi inte överkörda av USA. I Halmstad var vi med i matchen. I Halmstad spelade vi till oss glödheta målchanser.

Sedan har jag redan skrivit att jag givetvis håller med Thomas Dennerby med fler om att vi lät USA göra tre alldeles för lätta mål. Och det är förstås inte bra på något sätt.

Fast i det länkade inlägget var jag onödigt hård mot Annica Svensson. Efter att ha sett om det här klippet med höjdpunkter ett par gånger så tycker jag inte längre att hon skall hållas som ansvarig för 3–1-målet. Största syndabocken är snarare Marie Hammarström som tappar bollen på vänsterkanten. Men till Hammarströms försvar skall sägas att det var hennes första bollkontakt efter sitt inhopp och att hon hade väldigt mycket otur med studsarna. Så 3–1-målet är billigt, men ändå en typ av mål som det är svårt att gardera sig mot.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det inte är jättesvårt att få till ett enklare och rejälare uppträdande på egen planhalva. Så för mig var den svenska insatsen i Halmstad ett stort steg i rätt riktning.

Offensivt var nämligen det svenska laget väldigt bra. Lotta Schelin är alltid lysande. Och mötet med henne efter matchen gav precis de vibbar man vill få. Energigivare Schelin var på det bästa humör man kan vara efter en förlust, ett humör som gör att alla runt henne blir positiva och glada.
Att hon i år spelmässigt har uppbackning av två löpstarka kantspelare i Sofia Jakobsson och Antonia Göransson gör att jag inte känner minsta oro för den svenska offensiven. Landslaget kommer att skapa bra chanser mot alla motstånd, och vi kommer att göra mål.

Vad vill jag då få för svar i Japankampen?

1) Säkert målvaktsspel
Hedvig Lindahl måste hitta en trygg utgångsposition. Hon får inte bjuda på mål, som senast, för det skapar en otrygghet i backlinjen. Vår målvakt måste leda sitt försvar, och hon måste kännas säker.

2) Inget risktagande på egen planhalva
Jag vill inte se något onödigt risktagande på egen planhalva. Spela rejält och säkert nära eget mål. Japan är så bra att de kan skapa chanser på egen hand. Vi behöver inte hjälpa dem.

3) Lisa Dahlkvist:s passningsspel
Inför VM i fjol hade jag ett stort frågetecken för Dahlkvists passningsspel. Hon rätade snabbt ut det genom att spela både säkert och precist. Ganska snart var jag inte längre ett dugg orolig när hon fick bollen. Men mot USA var de gamla synderna tillbaka. Hoppas det var en tillfällighet. Eller har hon kanske för lite boll i Tyresö?

4) Starka insatser av de tre nya
De tre nya i startelvan; Lina Nilsson, Linda Sembrant och Kosovare Asllani måste visa att de kan tillföra något.
Nilsson måste klara de defensiva uppgifterna. Det vill säga att hon i första hand inte får ge Aya Miyama något utrymme att slå in sina precisa inlägg.
Sembrant är ingen sprinter, och får inte utsätta sig för löpdueller mot Yuki Nagasato eller de andra snabba japanskorna. Offensivt är Sembrant en toppspelare. Med henne på planen räknar jag med att vi får många precisa uppspel.
Asllani måste visa mod och kreativitet i offensiven. Dessutom måste hon ta defensivt ansvar. Sverige måste försvara sig med sju till nio spelare i uppställt spel. Och då måste kantspelarna också klara av defensiven.

Matchstart på Gamla Ullevi är 19.15. Matchen tv-sänds i Tv4 sport.

Viktiga frågor måste få rätt svar

Oj vad det var svårt att somna i går kväll. Fotboll engagerar, och tunga förluster är just – tunga.
Men nu är det dags att flytta fokus från herrarna till Sveriges bästa A-landslag, damernas. Bilen rullar alldeles strax mot Halmstad.

Som jag nämnt är mina förhoppningar om svensk OS-medalj högst begränsade. Mest med tanke på hur långt ifrån Tyskland och USA vi var i Algarve. Men även med tanke på hur hårt laget har drabbats av skador.

Jag vet ju att de här kamperna mot USA och Japan redan var bokade där i början av mars. Men med facit på hand känns det väl tufft att spela ihop ett lag mot två av världens tre bästa lag.
För med fem nya spelare i startelvan jämfört med fjolårets VM handlar de tre matcher tjejerna har inför OS om att spela ihop ett lag. Startelvan bör därför få minst 60 minuter i dag.

Man brukar ju säga att offensiv säljer biljetter och att defensiv vinner mästerskap. Därför är det klokt att Thomas Dennerby väljer att lägga fokus på försvarsspel fram till OS.

Men vilka svar vill vi ha i dagens match mot USA?

1) Att försvaret håller.
Störst frågetecken där sätter jag för Stina Segerström. Hon är mest rutinerade i mittförsvaret, och måste därmed bära vår nybyggda backlinje. Hon ställs inför svåraste möjliga test direkt. Segerström lär ha drömt mardrömmar om Alex Morgan efter 4–0-förlusten i Algarve. I dag måste vi få koll på både Morgan och Abby Wambach.

2) Målvaktsspelet.
Med en helt nyformerad backlinje är det extra viktigt att Hedvig Lindahl spelar förtroendeingivande, och styr vårt försvarsspel med sin röst. Rapporter säger att hon varit ojämn i damallsvenskan. Det har vi inte råd med i OS. Vår målvakt måste prestera på absolut högsta världsklass.

3) Nilla Fischer.
Linköpingsspelaren är lagkapten, och skall bära laget. Jag har noterat att hon har fått kämpa med att hänga med i tempot i damallsvenskan. En kapten som inte hänger med har även svårt att leda sitt lag. Fischer måste hitta rätt.

Vilka svar vill vi ha gällande offensiven då?
Där räcker det med att vi får se Lotta Schelin:s leende. Är vår storstjärna bara på sitt vanliga, sprudlande humör så behöver vi inte vara oroliga. Då kommer vi att skapa chanser.

Slutligen är det oerhört viktigt för självförtroendet i laget att vi hänger med resultatmässigt. Vi behöver inte vinna. Men efter två raka megasmällar mot toppnationer får det absolut inte dra i väg.

Det blir för övrigt spännande att se vilken strategi Dennerby väljer taktiskt sett. Under fjolåret klev vi framgångsrikt upp och satte hög press på amerikanskorna. Men det var innan Pia Sundhage började ge blixtsnabba Morgan fullt förtroende som spjutspets. Nu är hög press lite av en självmordstaktik. Så vi får nog backa hem lite och krympa ytor. Eller?

Många spännande frågor skall alltså få svar i eftermiddag. Avspark är 16.00 på Örjans vall i Halmstad. Matchen sänds även på tv i Tv4sport. Och Sverige startar så här.

Vilket land blir först att säkra EM-biljetterna?

Medan Sverige, USA och Japan laddar inför OS med en på många sätt glödhet träningsturnering i Halmstad och Göteborg spelas även mängder av hyperintressanta tävlingslandskamper runtom i Europa.

Vår egen träningsturnering är förstås så het som en träningsturnering någonsin kan bli. Alla tre medaljnationerna från VM i fjol är med.
Och det är faktiskt de tre OS-lag som är högst rankade på Fifas världsranking som stöter på varandra. Även om jag själv för tillfället bara rankar Sverige som sjätte nation i OS.

Som vanligt har Svenska Fotbollförbundet inte direkt jobbat ihjäl sig för att marknadsföra evenemanget. Men jag hoppas att de åtminstone klarar av att nå över 5000 åskådare på Sveriges båda matcher. Allt annat vore pinsamt. Inte minst med tanke på att vi skall ha ett EM-slutspel i Sverige nästa år, och då kommer vi inte att ha så här namnkunnigt motstånd.

Vad kan vi förresten kunna att få för motstånd i nämnt EM?

Delvis kan den frågan besvaras under kommande vecka. Det skall spelas inte mindre än 27 EM-kvalmatcher från lördag till och med torsdag och Italien, Danmark och Holland kan alla tre bli EM-klara av egen kraft i veckan.

De mest intressanta matcherna är:
* Schweiz–Spanien i grupp 3, lördag 18.30
* Ukraina–Finland i grupp 5, på lördag 17.00
* Tjeckien–Österrike i grupp 7, på lördag 16.00
* England–Holland i grupp 6, på söndag 18.30
* Norge–Nordirland i grupp 3, på onsdag 18.00
* Finland–Vitryssland i grupp 5, på onsdag 18.00
* Slovakien–Ukraina i grupp 5, på onsdag 19.00
* Danmark–Tjeckien i grupp 7, på onsdag 19.30
* Irland–Skottland i grupp 4, på torsdag 20.30

Jag tippade EM-kvalet i slutet av oktober. Det tipset står sig fortfarande väldigt bra. Även om jag reviderade mitt tips i grupp 3 en månad senare.

Sedan november har jag däremot inte känt behov av att göra någon ändring i tipset. Senast jag gjorde någons större genomgång av läget i EM-kvalet var för övrigt i början av april.

Inför helgen kan det vara läge för en ny snabbgenomgång.

Grupp 1:
Italien kommer att vinna, och motsvara mitt tips. De kommer att säkra gruppsegern 100-procentigt redan på lördag genom seger mot Makedonien (hemma).
Ryssland tar andraplatsen. Sannolikt är det klart redan innan den 19 september, då man tar emot trean Polen hemma.

Grupp 2:
Även här kommer tipset att sitta klockrent. För det är i praktiken klart att Tyskland vinner före Spanien.
Spanien har chansen att få en direktplats till slutspelet i Sverige, som bästa tvåa. Men då krävs nog seger i den kluriga bortamatchen mot Schweiz på lördag. Fixar Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Ana Maria Crnogorcevic och de andra schweiziskorna att sätta en käpp i hjulet för Vero Boquete och de andra spanjorskorna så talar det mesta för att tvåan i grupp 6 blir bästa tvåa.

Grupp 3:
Är ihop med grupp 5 klart jämnast. Här är det fortfarande ett öppet race mellan Belgien, Norge, Island och Nordirland.
Jag tippade först Norge före Island, men kastade sedan om det tipset.
Gruppen kommer inte att avgöras förrän i september, då det spelas fyra inbördes möten mellan de fyra topplagen. Jag tror att matchen Norge–Island den 19 september kan bli helt avgörande om gruppsegern. Men för att det skall bli verklighet behöver Norge först slå Nordirland och Belgien.

Grupp 4:
Här motsvarar Frankrike mitt favorittips. Om Irland och Skottland kryssar på torsdag är fransyskorna redan helt EM-klara.
Kampen om andraplatsen i gruppen står just mellan Irland och Skottland. Torsdagens möte i Cork kan vara det som avgör.

Grupp 5:
Jämnaste gruppen ihop med grupp tre.
Jag har tippat Finland före Ukraina. Det tipset känns gångbart, även om både Slovakien och Vitryssland i högsta grad är med i kampen. Finland ställs mot Ukraina (borta) och Vitryssland (hemma) i veckan. Dessutom skall Slovakien ta emot Ukraina. Efter de tre matcherna kan det vara avgjort.
Men avgörandet kan också dröja till slutomgången den 19 september, då Finland tar etmo Ukraina och Vitryssland tar emot Slovakien.

Grupp 6:
Här har det handlat om två lag från första sekund – Holland och England.
Gruppen avgörs på söndag, då de lagen möts i Manchester. Jag tror på engelsk seger i matchen, och i gruppen.
Men Loes Geurts, Manon Melis, Kirsten van de Ven och de andra holländskorna har en bra chans att gå direkt till EM som bästa tvåa, även vid förlust.

Grupp 7:
Här motsvarar Danmark favoritskapet med eftertryck.
Danskorna kan säkra sin EM-plats på onsdag genom seger mot Tjeckien.
Andraplatsen står mellan Österrike och Tjeckien. Österrike anfört av Bayern Münchenkvartetten Carina Wenninger, Viktoria Schnaderbeck, Sarah Puntigam och framför allt Laura Feiersinger ligger före just nu. Gör de det även efter lördagens möte i Prag?

Slutligen. Här är återigen mina tolv EM-lag:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Island, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Norge.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoff.

Är tjejerna verkligen redo?

Har ni hört talas om den trendande twitter-hashtagen #hållenstolpe?

Den rör i och för sig i första hand herrfotboll, men håll ut, jag skall strax koppla den till damfotbollen.
För er som inte är så inne i twitter skall jag direkt berätta att en ”trendande hashtag” är ett ämnesord som samtidigt används av så många twitterskribenter att det hamnar på dagens topplista. En hashtag märks ut med ett #.

Under den senaste tiden har till exempel #em12se varit en trendande hashtag i princip varje dag. Just nu trendar den mindre fotbollsrelaterade hashtagen #Saab.

Men i går hamnade alltså #hållenstolpe högst på den svenska topplistan under dagen. Det började förstås med att Mikael Lustig inte höll första stolpen tillräckligt bra i EM-mötet med Ukraina. En kreativ person/supporter (Fredrik Strömberg) lade skämtsamt ut en bild på sig själv, där han håller en stolpe. Och så var det i gång.

Mängder av svenska supportrar lade upp egna bilder där de själva, eller andra, håller en stolpe. De lade upp bilden på twitter, och skrev #hållenstolpe. Här är ett gäng av bilderna samlade. Och här är fler. Man kan säga att stora delar av svenska folket visade att de kan hålla stolpen.

Det hela gav snart eko i medievärlden. Och det var inte bara svenska tidningar som uppmärksammade #hållenstolpe. Till och med stora engelska tidningen The Guardian berättade om den svenska stolphållar-trenden.

I medievärlden hyllades #hållenstolpe som underbar humor. Och så ser jag det också. Det hela är ju gjort med en underbar glimt.

Men vissa tyckte att ämnet var olämpligt. Att det var hån, mobbing eller jakt på syndabockar. Bland dem fanns ett par spelare i svenska fotbollslandslaget för damer.

Göteborgs Stina Segerström twittrade så här i går:

#hållenstolpe det är ren mobbing. Man får tycka vad man vill men att skapa ett sådant forum är riktigt elakt. Skäms.”

Och Umeås Emma Berglund:

#hållenstolpe -kampanjen känns ju sådär lagom peppande! Men #försvaradinförstayta borde vara aktuell då också tycker jag! #em12

Tjejerna ifrågasätter tämligen ofta varför de inte har stora publiksiffror på sina matcher. Eller varför media inte uppmärksammar dem tillräckligt mycket.

Reaktioner som Segerströms och Berglunds får mig att ifrågasätta om tjejerna är redo för det engagemang som ökad fokusering innebär.
För #hållenstolpe är just en av följderna av ett stort engagemang. Nu när väldigt få bryr sig om tjejerna slipper de att få sina misstag skärskådade av media och supportrar.

Men ökar intresset kommer de inte undan.

För fotboll är en lagsport där individuella prestationer eller misstag kan leda till segrar eller förluster. Hjältar och hjältinnor hyllas. Syndabockar sågas.

Och visst letas det efter syndabockar även inom damfotbollen. När exempelvis Linköping gör en fiaskostart på säsongen får Denise Reddy kliva åt sidan. Fast det ger inte så stora rubriker i riksmedia. Inte nu.
Men får tjejerna den bevakning de vill ha så kommer syndabocksjakten att öka. Och det ganska snabbt.

Jag tycker alltså att #hållenstolpe är underbar humor. Och jag tycker att Mikael Lustig, som har en mångmiljonlön till följd av supportrarnas engagemang, måste acceptera det här.

Men twitterinläggen från Segerström och Berglund får mig att undra om tjejerna i damlandslaget hade klarat av att ta något sånt här. Är de verkligen redo för ökad mediabevakning? Är de redo för följderna av folkets engagemang och kärlek?

Så här blir OS-truppen

I går tog Thomas Dennerby ut 22 spelare till trenationsturneringen mot USA och Japan. Det blev som väntat inga skrällar. Och de uttagna är förstås de 22 spelare som förbundskaptenen har tänkt att ta med sig till OS.

För utöver de 18 anmälda spelarna skall man ju ta med sig fyra reserver, som inte officiellt ingår i truppen, men som skall vara på plats för att hoppa in vid skador.
Den typen av reserv som Göteborgs Christen Press är hos USA. Till skillnad från Dennerby har ju USA:s förbundskapten Pia Sundhage redan offentliggjort sin trupp.

Men som sagt, Dennerby har ju nu gjort klart vilka 22 spelare han väljer mellan. Och kan bara Johanna Almgren ge ett hyfsat formbesked de här kommande veckorna så kommer truppen att se ut så här:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Annica Svensson
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Linda Sembrant
7) Emma Berglund
8) Malin Levenstad

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Marie Hammarström
13) Johanna Almgren
14) Antonia Göransson
15) Sofia Jakobsson
16) Kosovare Asllani

Forwards
17) Lotta Schelin
18) Madelaine Edlund

Reserver blir: Kristin Hammarström, Lina Nilsson, Susanne Moberg och Jessica Landström.

Jag har ju tidigare ifrågasatt uttagningen av Edlund. Det man förutom det kan ha synpunkter på är att det inte är någon forward bland reserverna. Samt att inte formstarka spelare som Lisa Ek eller Sofie Andersson ens fått chansen att visa upp sig. Men som en annan bloggare konstaterade fanns de sannolikt inte med i den stora bruttotrupp som man var tvungen att lämna in i vintras. Och därmed kunde Dennerby inte ta med dem ens om han varit sugen på det.

Kanada imponerar inte på mig

Jag satt uppe i natt och kikade på Kanadas träningsmatch mot Kina. Kanada är ju intressant eftersom de är ett av lagen i Sveriges grupp i OS.

Men jag är inte imponerad av kanadensiskorna. Visst, de har Christine Sinclair som är en av världens allra bästa spelare genom tiderna. Fortsätter hon bara några år till hinner hon nog passera Mia Hamm som tidernas bästa målskytt på internationell nivå. Stort.
Kanada har också två bra målvakter i Erin McLeod och Karina LeBlanc. Men i övrigt är det få spelare som håller högsta världsklass.

Kanadas uppställda försvarsspel är dock utmärkt. Man har många fysiskt starka spelare. Hade man byggt spelet kring tajt försvar, hårt arbete och kontringar på Sinclair hade Kanada känts som ett svårslaget lag.

Men Kanada spelar inte på kontring, utan försöker odla ett ganska naivt kortpassningsspel. Ett spel där man tar många och stora risker, med farliga passningar mellan backlinje och defensivt mittfält. Hade kanadensiskorna haft Japans bollskicklighet hade det här funkat. Men med kanadensiskornas bollkontroll borde de spela med betydligt mycket större marginaler.

Kina var lite för uddlöst för att utnyttja Kanadas naiva spel. Men vi minns väl hur Sverige fick enkla mål vid 3–1-segern tidigare i vår? Och mot de bättre lagen i världstoppen känns det spel som Kanada kör som ren självmordstaktik. Jag såg exempelvis USA fullständigt klä av kanandensiskorna i OS-kvalet tidigare i år.

I natt blev det trots allt seger mot Kina med 1–0 efter att Sinclair – vem annars? – stött in segermålet. Hon gjorde det på tre minuters övertid efter en inläggsfrispark från Diane Matheson. Här kan du se höjdpunkter från matchen.

Kanada spelade 4-3-2-1, med följande spelare på planen: Erin McLeod – Robyn Gayle (Rhian Wilkinson, 46), Candace Chapman (Emily Zurrer, 46), Carmelina Moscato, Chelsea Stewart (Marie-Eve Nault, 58) – Diana Matheson, Desiree Scott, Kelly Parker (Kaylyn Kyle, 46) – Sophie Schmidt (Chelsea Buckland, 74), Brittany Timko (Melissa Tancredi, 46) – Christine Sinclair.

Visst är det struligt i det svenska OS-laget just nu. Men som jag ser det är Kanada ett lag vi måste slå om vi skall ha minsta chans ta medaljer i London.

Hade jag varit kanadensare hade jag mått dåligt av att Sydney Leroux valde bort sitt hemland, och i stället spelar för USA. För med anfallsparet Sinclair/Leroux kunde Kanada istället ha varit en seriös medaljkandidat i OS.