Dagens startelva – och analys av segern mot Norge

Förbundskapten Peter Gerhardsson har just offentliggjort de elva spelare som startar borta mot Italien i Cremona, samt på TV12 och Cmore Fotboll. Avspark är 18.15.

Zecira Musovic

Som väntat gör Gerhardsson massor av byten jämfört med den elva han startade med i Helsingborg senast. Bland är det byte på målvaktssidan i och med att Zecira Musovic får chansen. De enda spelare som är kvar från Norgeelvan är Montpellierduon Linda Sembrant och Sofia Jakobsson.

Noterbart även att man ser ut att byta spelsystem till det mellanting mellan 3–4–3 och 3–5–2 man ofta möter mot offensivt starka lag. Här är hela elvan: Musovic – Nathalie Björn, Sembrant, Sandra AdolfssonAnna Oskarsson, Elin Rubensson, Julia Roddar, Jonna Andersson – Jakobsson, Stina Blackstenius, Kosovare Asllani.

Sandra Adolfsson

Det innebär att trion Cajsa Andersson, Julia Zigiotti Olme och Nina Jakobsson är de enda spelarna som är med i Italien som inte får starta under den här samlingen.

I övrigt har det varit en grå och trist hösttisdag här i Borås. Jag har roat mig med att kolla torsdagens landskamp mellan Sverige och Norge. Här är mina noteringar från den matchen:

Första halvlek:

10 min: Norge inleder med fin press, får Sverige att slå massor av felpass. Trots flera farliga svenska bolltapp lyckas dock inte norskorna skapa mer än en halvchans. Det känns dock väldigt oroligt. Norge kontrollerar matchen.

13: 1–0 Olivia Schough. Ett mål som kommer ur inget. Eller snarare ur ett omotiverat felpass från Frida Maanum. LFC-norskan slår en passning hemåt i blindo. Mimmi Larsson tar kampen och jobbar fram bollen till Schough.

Sedan gör Göteborgsmittfältaren ett kanonjobb och håller undan den norska mittbacken Kristine Leine innan avslutet. Vad jag kan minnas är det här målet Schoughs bästa enskilda prestation i landslaget.

25: Efter målet får Sverige kontroll på matchen. Dock är passningsspelet fortsatt för dåligt, så det svenska laget är inte ens nära att komma till målchanser.

32: 2–0 Självmål. Till slut kommer det en svensk målchans ur spelövertaget. Också det här målet bygger delvis på misstag av norskorna. Tre norska backar gör nämligen missar innan bollen hamnar i nät.

Dock starkt och effektivt av Sverige att ha gjort två mål på två chanser.

37: Maanum skjuter i ribban.

45: Sverige skapar ytterligare två bra målchanser i slutet av halvleken. Först är Schough nära att styra in ett inspel från Sofia Jakobsson och sedan får Anna Anvegård inte till skottet när hon får öppet läge från nära håll. Totalt alltså 2–0 i mål och 4–1 i målchanser till Sverige.

Det bästa med halvleken är just det – att det är 2–0 i mål och 4–1 i målchanser till Sverige. För varken övertaget i mål eller målchanser känns motiverat sett till spelkvalitet.

I paus funderar jag på om Sverige lyckats spela igenom det norska mittfältet en enda gång i uppspelsfas. Jag kan i alla fall inte minnas något sådant uppspel. Avsaknaden beror både på dålig fart på det svenska passningsspelet och på att Norge är duktigt på att hålla ihop sitt mittfält i försvaret. En tredje faktor är nog att Peter Gerhardsson inför matchen sa att Sverige i skulle spela mycket runt det norska laget. Jag antar dock att det inte betydde att Sverige bara skulle spela utanför det norska mittfältet.

Däremot har norskorna flera gånger spelat igenom det svenska mittfältet. Det beror delvis på att Norge har några spelartyper som Sverige saknar. Dels har de en naturlig uppspelspunkt i forwarden Isabell Herlovsen. Vi har ingen forward som är lika bra på att göra sig spelbar i uppspelsfas, i varje fall inte i den här truppen.

För Fridolina Rolfö har ju den typen av egenskaper. Man hoppas även att Anvegård skall kunna bli en naturlig uppspelspunkt framöver.

Utöver Herlovsen har Norge väldigt spelskickliga yttermittfältare som gärna smyger in centralt, bakom det svenska mittfältet. Både Caroline Graham Hansen och Guro Reiten är skickliga på att ta sig in i planen och kombinera med Herlovsen.

Just spelskickliga yttermittfältare är en bristvara i svensk damfotboll. Lina Hurtig är väl egentligen den enda som håller internationell klass.

Totalt sett en halvlek där Norge visat fler intressanta spelmässiga kvaliteter än Sverige, men där svenskorna ändå leder med 2–0.

Andra halvlek:

56: Isabell Herlovsens andra 100-procentiga målchans på mindre än en minut. 2–0 står sig dock.

Återigen har Norge startat halvleken bäst. Sverige har inte varit nära ett bra anfall i halvleken.

61: Sverige byter ut Julia Karlernäs och Mimmi Larsson och sätter in Elin Rubensson och Stina Blackstenius.

65: Rubensson slår ett inlägg mot Schough. Sveriges första anfall efter paus.

68: Nya byten. Jakobsson och Anvegård ger plats för debutanten Julia Zigiotti Olme och Kosovare Asllani.

75: Sverige är bättre nu. Känns rejälare. Har också kommit upp i tre–fyra halvchanser i halvleken.

80: Publiksiffran meddelas: 2639 i Helsingborg. Ej godkänt.

85: 2–1. Herlovsen efter ett fint anfall uppdraget av planens bästa spelare; Caroline Graham Hansen.

Slut: 2–1 (2–0) i mål, 4–5 (4–1) i klara målchanser. Kortfattat kan man säga att svensk kraft  vann mot norsk teknik.

Det svenska passningsspelet är tyvärr en bra bit ifrån internationell klass. Det tar både för lång tid, och är för många passningar som inte sitter på mottagarens fot. Norskorna hade ett mycket bättre passningsspel. Faktum är att det var klasskillnad i norsk favör vad gäller passningarna.

När det gäller spelarkritik tycker jag att Olivia Schough var dagens bästa svenska spelare. Hon var den enda som spelade på toppen av sin förmåga, det var ingen annan i närheten av.

Lite spänd var man ju förstås på de båda spelare som debuterade från start. Kort sagt kan man säg att ingen av dem hade någon kanondag. Julia Karlernäs spelade 60 minuter, men fick inte utrymme att använda sina styrkor, utan hamnade ofta felvänd och hade flera farliga bolltapp. Hon och Caroline Seger hade det rätt tufft på centralt mittfält, då norskorna pressade dem hårt. Ett bra nickläge noterades på Karlernäs, som dock inte fick träff på bollen.

Jag hörde för övrigt att Seger prisades på arenan som matchens lirare. Det antar jag har att göra med att hon är från Helsingborg, för personligen tyckte jag inte att hon gjorde någon speciellt bra insats. Hon hade fler felpass än man är van vid att se.

Anna Anvegård hade det också tufft. Sverige hade ju som sagt väldigt svårt att hitta centrala uppspel, vilket gjorde att forwards hade svårt att komma in i matchen. Jag ger Växjöforwarden godkänt, men inte mer. Kanske för övrigt att jag hellre hade sett henne testas som spets, och inte som tia. Det är ju allra högst upp hon spelar i Växjö och således där hon är mest bekväm.

Tittar vi på Norge så imponerade de på mig. Martin Sjögren har ett väldigt spännande norskt lag på gång. Framför allt gillar jag det spelskickliga mittfältet. Kantspelarna är nämnda, men även innermittfältet är duktigt.

När jag träffade Sjögren i somras pratade han sig varm för duon Ingrid Syrstad Engen (20 år) och Frida Maanum (19 år) – och jag kan förstå varför. Där här Norge ett riktigt spännande innermittfält.

Jag kollade för övrigt statusen på PSG:s Andrine Hegerberg. Där gjorde Sjögren klart att orsaken till att hon inte är med är att hon inte platsar. Och när man ser Engen och Maanum förstår jag den uttagningen.

 

Anvegård och Karlernäs från start

Anna Anvegård

Den svenska startelvan har just presenterats, och som jag gissade fick Anna Anvegård starta i en av matcherna på den här landslagssamlingen.

Det ser ut att bli uppställningen med fyrbackslinje från start, vilket innebär att Anvegård hamnar i tiapositionen. Utöver Anvegård gör även Julia Karlernäs sin första A-landskamp från start.

Det blir spännande att se hur Sverige följer upp de två kanoninsatserna mot Ukraina och Danmark på förra landslagssamlingen. Här är elvan i sin helhet: Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonSofia Jakobsson, Karlernäs, Caroline Seger, Olivia Schough – Anvegård – Mimmi Larsson.

Matchen startar 18.45 på Olympia i Helsingborg. Den sänds på TV12 och Cmore.

Andersson istället för Schough

Den svenska startelvan har kommit och en skillnad mot i torsdags är att Jonna Andersson spelar istället för Olivia Schough. En annan skillnad är att laget är uppställt 3–4–3.

Exakt hur det kommer att se ut i verkligheten återstår att se, men det ser väl ut som att Peter Gerhardsson har respekt för det danska kantspelet.

Elvan ser alltså ut så här: Hedvig LindahlNilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonHanna Glas, Elin Rubensson, Caroline Seger, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Kosovare Asllani.

Det blir intressant att se var Asllani kommer att ha sin utgångsposition i anfallsspelet. Senast funkade det ju väldigt bra med att ha henne centralt.

Danmark startar så här: Stina Lykke PetersenSimone Boye Sörensen, Janni Arnth, Rikke SeveckeTheresea Nielsen, Karen Holmgaard, Nanna Christiansen, Katrine VejeSanne Troelsgaard, Pernille Harder, Nadia Nadim.

Jag hade rätt startelva

Startelvorna har kommit, och Sverige startar med de spelare jag gissade på. De är uppställda 3–4–3 på den officiella laguppställningen, men jag känner mig rätt säker på att vi kommer att få se Sverige spela 4–4–1–1.

Nyckeln till seger är förstås att stoppa den ukrainska storstjärnan Daryna Apanaschenko. Det är hon som slår alla öppnande passningar.

Peter Gerhardsson tar en liten risk genom att starta med tre relativt långsamma spelare i backlinjen. För Ukraina har en riktigt snabb forward i Olha Ovdiychuk. Men som sagt, kan man skära av Apanaschenko är det god chans att man kan stoppa Ukrainas djupledsspel.

Viktigt med svensk seger i kväll

Det här är en spännande damfotbollsdag i Göteborg. Först kommer Lotta Schelin att hålla presskonferens, sedan väntar VM-kval mot Ukraina.

När det gäller Schelin finns det ingen anledning att föregå presskonferensen. Därmed koncentreras det här inlägget på Ukrainamatchen.

Den är otroligt viktig av två skäl. Dels bestämmer den vilka förutsättningar som skall gälla i tisdagens gruppfinal, dels ger den Sverige en viss fallskärm i den där gruppfinalen.

Klart är att tisdagens match i Viborg är helt avgörande för vilket lag av Sverige och Danmark som tar hem gruppsegern och därmed kvitterar ut en VM-biljett.

Om Danmark (som möter Kroatien) tar fler poäng än Sverige i kväll vinner danskorna gruppen på oavgjort på tisdag. Om Sverige vinner mot Ukraina måste däremot danskorna vinna tisdagens match. Eftersom Sverige är ett duktigt kontringslag vore det förstås högst önskvärt om danskorna är tvingade att vinna och därmed måste anfalla på tisdag.

Det om förutsättningarna för gruppfinalen. När det gäller fallskärmen är det ju så att fyra grupptvåor får en andra chans via playoff senare i höst. För att Sverige skall kunna nå playoff måste vi sannolikt vinna i kväll. Häromdagen gjorde jag en guide till slutspurten i VM-kvalet. Där noteras att tio poäng i ”grupptvåetabellen” med största sannolikhet inte räcker för playoff.

Alltså är tre svenska poäng i kväll otroligt viktigt. Matchen startar 18.45 på Gamla Ullevi eller på TV12, Cmore Fotboll eller Cmore på nätet.

Jag har för övrigt surfat runt för att se vilken startelva olika medier tror att det blir. Men till min förvåning har jag inte hittat några förslag på startelvor någonstans. Det känns väldigt konstigt. Någon som kan tänka sig en viktig herrlandskamp där svensk media inte har matchguide med tänkt startelva?

Det skall noteras att jag bara kollat nätet och inte bläddrat i några papperstidningar. Det kanske finns guider där.

Av vad jag såg på tisdagens träning blir det alltså fyrbackslinje och Kosovare Asllani som släpande forward. Utifrån hur Peter Gerhardsson ställde upp lagen i elvamannaspelet kom jag fram till att han sannolikt matchar följande elva i kväll: Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonSofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Olivia SchoughKosovare AsllaniStina Blackstenius.

Det återstår att se om jag drog riktiga slutsatser.

Sveriges match i kväll är viktig. Men kvällens allra viktigaste VM-kvalmatch är den mellan Skottland och Schweiz, alltså gruppfinalen i grupp 2. Det spelas faktiskt gruppfinaler tre dagar i rad. I morgon är det Wales–England och på lördag Island–Tyskland.

Noterbart är att Islands damer för första gången någonsin har sålt ut nationalarenan Laugardalsvöllur. Har jag fattat rätt innebär det att det blir cirka 15000 åskådare på lördag.

Noterbart är att det även lär bli fullsatt på Danmark–Sverige. Danskarna ska i alla fall ha sålt alla sina biljetter.

Det om Europas VM-kval. Om vi kastar en snabb blick på VM-kvalet Nordamerika är det nu klart att Costa Rica och Panama tar de båda centralamerikanska platserna i höstens Nordamerikanska mästerskap.

De gör därmed USA, Kanada och Mexiko sällskap. I kvalet om de tre karibiska platserna ser det ut att bli Trinidad & Tobago, Jamaica och Kuba som drar de längsta stråna. De står på sex poäng vardera, medan Bermuda och Antigua är poänglösa.

Apropå Nordamerika har Hope Solo för övrigt beslutat att stämma det amerikanska förbundet US Soccer för att man har olika nivåer på lönerna för herr- och damlandslaget. Det blir intressant att följa vad det kan leda till.

Så lite klubbfotboll. I Tyskland finns det tydligen funderingar på att införliva den forna storklubben FFC Frankfurt i herrfotbollens Eintracht Frankfurt. Det låter ju som en väg för FFC att återta förlorad mark i den tyska damfotbollen.

Slutligen noteras att finalen i U20-VM var den mest sedda damfotbollsmatchen hittills på spansk tv. Den lockade 734000 tittare.

Oskarsson får chansen

Anna Oskarsson

När Peter Gerhardsson nyligen meddelade sin startelva till kvällens VM-kvalkamp mot Ukraina i Lviv blev det som väntat Anna Oskarsson som fyller luckan efter febersjuka Hanna Glas.

Känslan är att det skulle mycket till för Gerhardsson att välja något annat alternativ. Han har ju tagit ut två spelare på varje position, och då är ju det rimliga att välja tvåan på högerbacksplats när ettan inte kan spela.

Som jag skrev i mitt förra inlägg tycker jag inte att Oskarsson håller landslagsklass. Jag tycker att trion Ronja Aronsson, Josefine Rybrink och Nathalie Björn är bättre fotbollsspelare, och alla de tre hade gått före om jag tagit ut landslagstruppen. Men nu är ju det Gerhardssons jobb, och han har valt att prioritera Oskarssons fysik – som är väldigt bra – före konkurrenternas spelskicklighet. Och jag är inte sämre än att jag hoppas att Oskarsson kan visa att jag har fel om henne.

I övrigt gillade jag förbundets införtext med Gerhardsson. Den gav mer än det vanliga tränarsnacket.

Som jag tidigare skrivit brukar Sverige vara bra på att vinna de här ”måstematcherna” i olika kval. Jag tror att den sviten fortsätter och att Sverige vinner matchen med två eller tre måls marginal. Mitt utgångstips har varit 2–0, mycket eftersom jag tror att Ukraina kommer att spela snålt efter storförlusten i fredags samt att vårt landslag sällan gör så många mål i bortamatcher nuförtiden.

Ukraina–Sverige är långt ifrån den enda VM-kvalmatchen som spelas i Europa i dag. Totalt är det tolv matcher, där Danmark–Ungern förstås är mest intressant ur svensk synvinkel.

Totalt sett är nog ändå Wales–Ryssland den mest spännande matchen. Vinner Wales blir det en ren gruppfinal mot England den 31 augusti i grupp A.

En match är redan slutspelad. Där höll Polen på att förstöra Skottlands VM-dröm. Efter 75 minuter ledde nämligen polskorna med 2–0. Men Skottland spurtade vasst sista kvarten och vann med 3–2. Därmed blir det ren gruppfinal mellan Skottland och Schweiz den 30 augusti.

Eftersom inbördes möten går före målskillnad i det europeiska VM-kvalet behöver Skottland vinna gruppfinalen med två måls marginal för att ta hem gruppsegern. Schweiz vann sin hemmamatch med 1–0, och skotskt 1–0-seger kan räcka – om Skottland vräker in mål på Albanien i sista omgången.

Utanför det europeiska VM-kvalet spelas det just nu avgörande match mellan Kanada och Haiti om den 16:e och sista platsen till årets U17-VM. Efter 77 minuter står det 1–1 sedan Kanada tagit ledningen genom sin A-landslagsspelare Jordyn Huitema och Haiti just kvitterat på straff genom sin 14-åriga A-landslagsspelare Melchie Dumornay.

Haiti slog Kanada om den sista VM-platsen till U20-VM. Kan ölandet göra en repris?

Så går det för Sverige i Ungern

I morgon (18.00 på Sportkanalen) återstartar VM-kvalet för svensk del efter några månaders vinteruppehåll. Det startar borta mot Ungern, alltså samma motstånd som gällde i senaste VM-kvalmatchen i slutet av oktober.

Då blev det solklara 5–0 på Borås Arena efter att de fem målen gjorts under de första 50 minuterna. Även om storstjärnan Zsanett Jakabfi är med i Ungerns trupp den här gången bör det bli en ganska behaglig historia för svensk del även i morgon.

Fast det blir kanske inte 5–0 igen. För vårt landslag vräker numera sällan in mål i tävlingsmatcher på bortaplan. Man får backa bandet nästan fyra år för att hitta den senaste svenska femmålssegern i en tävlingsmatch utanför Sveriges gränser. Det handlar om mötet med Färöarna i juni 2014 som blev just 5–0. Det vanliga nuförtiden är att vårt landslag gör två–tre mål i bortamatcherna. Så det rimliga är således svensk seger med 2–0 eller 3–0.

Hittills har Peter Gerhardsson valt att spela 4–4–1–1 mot motstånd av Ungerns karaktär. Mitt tips är att det blir följande spelare som får förtroendet: Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia CarlssonFridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Sofia JakobssonMarija BanusicStina Blackstenius.

De positioner som känns mest osäkra är om det blir Carlsson eller Jonna Andersson på vänsterbacken samt om det blir Banusic eller Elin Rubensson. I övrigt skulle det förvåna om det blev några ändringar.

Redan i dag har Sverige och Ungern stött på varandra i EM-kvalet för F19. Där blev det svensk 1–0-seger efter mål från Vittsjös Ebba Hed. Statistiken säger att Sverige hade klara 16–8 i avslut, men känslan är ändå att det kan ha varit en rätt jämn match – det var nämligen 5–5 i avslut mot mål och 2–2 i hörnor.

Tidigare i dag skall det ha spelats fem kvalmatcher mot de Afrikanska mästerskapen. Några resultat därifrån kan jag dock inte hitta. Damfotboll har inte så hög status i Afrika.

Och i skrivande stund har det Sydamerikanska mästerskapet dragit igång med matchen Colombia–Uruguay. Där är det hela 4–0 till colobianskorna i paus, bland annat efter att den före detta Malmöspelaren Yoreli Rincon skruvat in en frispark via ribban.

Tio lag gör upp om mästerskapet och 2,5 VM-platser. I grupp A spelar utöver Colombia och Uruguay även Chile, Paraguay och Peru. I grupp B återfinns Brasilien, Argentina, Bolivia, Ecuador och Venezuela. Matcherna skall gå att se på Facebook.

Brasilien är storfavoriter att ta hem titeln. Man kommer med en mycket namnkunnig och rutinerad trupp innehållande välbekanta spelare som Marta, Cristiane, Formiga, Erika och Andressa Alves.

Det är alltså rutin som är gångbart i Brasilien. Noterbart är att skyttedrottningen från det sydamerikanska U20-mästerskapet, Geyse da Silva, inte får chansen trots att hon vräkte in tolv mål i det mästerskapet.

Bakom Brasilien är det Colombia som varit tvåa i Sydamerika under 2010-talet. Och det troliga är att det blir så nu också. Kampen om den tredjeplats som innebär VM-playoff känns däremot vidöppen. Senast lade Ecuador beslag på den. Ecuador är aktuella den här gången också, men personligen tror jag mest på Chile.

Andra kandidater till en VM-plats är Argentina, Paraguay, vars U20-lag imponerade tidigare i år, samt Venezuela, som ju varit bra på ungdomssidan på senare år.

Slutligen har Christen Press landat på svensk mark. Här är en artikel som bland annat ger bakgrunden om hur den amerikanska forwardsstjärnan hamnade i Göteborg igen.

Äntligen debut för Musovic

Zecira Musovic

Om en knappt timme är det avspark mellan Sverige och Ryssland i Algarve. Matchen går att se på svenskfotboll.se. Nyss kom den svenska startelvan och där noteras att Rosengårdsmålvakten Zecira Musovic äntligen få chansen att göra debut i A-landslaget.

Jag skriver äntligen eftersom 21-åringen har varit med i olika landslagstrupper under knappt tre års tid, men alltså ännu inte fått någon speltid. I dag är det dock dags, och med Musovic och Filippa Angeldal i startelvan innebär det nu att samtliga 23 spelare i den svenska truppen har fått chansen att starta matcher i Algarve.

Här är elvan i sin helhet: Musovic – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna AnderssonFridolina Rolfö, Angeldahl, Caroline SegerOlivia Schough – Elin RubenssonMimmi Larsson.

Stämmer uppställningen på förbundets hemsida blir det alltså Rubensson som spelar i tiarollen i dag. Personligen tycker jag att Rolfö passar bättre där, men kanske att Rubensson och Larsson kan göra ett hårt och bra jobb i presspelet och öppna för mittfältet.

Mimmi Larsson

I övrigt blir det spännande att se Angeldahl och Seger ihop. Här skulle jag höja lite varningsflagg för att båda har brister i snabbheten. Men förhoppningsvis får de huvudsakligen spela framåt, och inte utsättas för en massa defensiva löpdueller. Dessutom vill jag se att Schough visar att hon hör hemma i landslagstruppen. Hon hade en väldigt dålig dag i fredags, och borde vara revanschsugen.

När det gäller Ryssland är det ett lag som vi normalt bör besegra med ett par måls marginal. Men jag noterade att ryskorna gjorde en mycket bra insats mot Kanada i fredags. Man föll ”bara” med 1–0 trots att man fick spela med decimerat manskap i 70 minuter till följd av en målchansutvisning.

Tatyana Shcherbak

Ryssland har två duktiga, men lite ojämna målvakter i rutinerade Elvira Todua och unga Tatyana Shcherbak. Båda har väldigt hög högstanivå, men gör ibland hårresande tavlor. Bland utespelarna är det i första hand Elena Danilova man skall se upp med. Som jag ser det var hon klart bästa ryska i fjolårets EM-slutspel.

Anna Kozhnikova, (15) Elena Danilova och Elvira Ziyastinova

Jag sågade Ryssland rätt rejält i min stora analys av EM 2017. Där skrev jag bland annat så här:

”Det var det enda laget i EM där det kändes som att flera spelare var av svensk division 1-klass – alltså flera nivåer sämre än övriga. För att tala klarspråk innehöll laget flera träben.”

Trots det lyckades alltså ryskorna vinna mot Italien och hålla nere siffrorna både mot Sverige och Tyskland. Orsaken är förstås att man trots allt är ganska bra på att försvara sig.

Tio nya namn i den svenska startelvan

Strax är det avspark i Algarve cup mellan Sverige och Sydkorea. Och nyss presenterades Peter Gerhardsson:s startelva på förbundets hemsida, det är en elva med tio skiften från onsdagens 3–1-seger mot Kanada. Det är bara Linda Sembrant som kvarstår.

På förbundets hemsida är det svenska laget uppställt 4–3–3, men det troliga är att Sverige återigen kommer att spela i den 4–4–1–1 som Gerhardsson oftast spelat med. Det innebär följande uppställning: Hilda CarlénAnna Oscarsson, Sandra Adolfsson, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Olivia Schough, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Amanda EdgrenLoreta KullashiStina Blackstenius.

Det här innebär alltså att Adolfsson får chansen från start i sin debut.

Sydkorea inledde med att besegra Ryssland med 3–1. Koreanskorna håller på att förbereda sig för de Asiatiska mästerskapen, där de fått en riktigt tuff lottning med både Japan och Australien i sin grupp.

Asiatiska mästerskapen gäller även som Asiens VM-kval. Sydkorea bör ändå ha en bra chans att ta en av de fem platserna. Det troliga utfallet är att man blir trea i gruppen och sedan vinner matchen om femte pris.

På världsrankingen är Sydkorea placerat på 14:e plats, vilket innebär att man är fjärde asiatiska lag efter Australien, Japan och Nordkorea. Man har passerat 16:eplacerade Kina, och har långt ner till sjätte laget, som är Thailand på plats 30.

Sydkoreas stjärnspelare är Chelseas Ji So-Yun – en riktig lirare som bland annat blivit utnämnd till Asiens bästa spelare 2013 och bästa spelaren i engelska WSL 2014. Noterbart är att Sydkorea behåller tio elftedelar av sin startelva från Rysslandsmatchen – man kör alltså ett upplägg som går tvärtemot Sveriges.

Matchen sänds på Svenska Fotbollförbundets hemsida. Sändningen startar 19.50, svensk tid.

Lite tankar inför Sverige–Kanada

När det här inlägget skrivs har matchen mellan Sverige och Kanada startat, och står 0–0. Det kom ett sent besked från Svenska Fotbollförbundet att de skall sända matchen här, vilket har gjort att jag har uppdaterat det förra inlägget.

Dock funkar inte sändningen ännu, man hänvisar till problem med att få över bilderna från Lissabon till Sverige.

När den svenska startelvan presenterades var den uppsatt som 3–4–3 med Mimmi Larsson som toppforward, något som känns spännande. Elvan i sin helhet var formerad så här: Hedvig LindahlAmanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonHanna Glas, Elin Rubensson, Caroline Seger, Jonna AnderssonFridolina Rolfö, Larsson, Sofia Jakobsson.

Klart är att Kanada är det på pappret tuffaste motståndet i gruppen. Efter två raka OS-brons är man uppe på femte plats på världsrankingen, medan Sverige numera återfinns på tionde plats. När lagen möttes förra året i Trelleborg var det Kanada som drog det längsta strået och vann med 1–0. På lagens tio senaste möten har Kanada fem segrar och Sverige tre – två matcher har slutat med kryss.

Det kanadensiska laget leds ju inte längre av John Herdman, men det är han som byggt det lag och spel som gjort Kanada till en verkligt tuff utmanare i världstoppen. Innan Herdman tog över var kanadensiskorna ett lag som levde på fysik – och på Christine Sinclair.

Nu har danske Kenneth Heiner-Möller tagit över ett lag som fortfarande innehåller såväl Sinclair som god fysik. Men man har även adderat ett stort mått spelskicklighet. Numera har Kanada kapacitet att föra matcher.

Kollar man in spelarprofiler är det förstås 34-åriga Sinclair som är den stora stjärnan. Trots att hon har gjort fantastiska 169 mål och 53 assist på 262 landskamper skulle jag säga att hon är underskattad. Sinclairs namn nämns exempelvis sällan när världens bästa spelare skall koras. Kanske kan det bero på att kanadensiskan ser lite kantig ut i spelstilen. Men man skall inte låta sig luras av det, för hon har utöver ett lysande målsinne även en god grundteknik och en speluppfattning av världsklass.

Andra profiler att ha koll på i Kanadas lag är Lyons snabba mittback Kadeisha Buchanan, PSG:s spelskickliga Ashley Lawrence – användbar såväl som innermittfältare, vänsterback och vänster yttermittfältare, 19-åriga spelgeniet Jessie Fleming och snabba forwarden Janine Beckie.

Noterbart är att Fleming, som fyller 20 om två veckor, redan har hunnit med att göra 47 A-landskamper. Hon gör just nu sin 48:e.

Kanada har nämligen följande spelare i startelvan: Stephanie Labbé, Allysha Chapman, Buchanan, Rebecca Quinn, Lawrence, Desiree Scott, Sinclair (c), Sophie Schmidt, Nichelle Prince, Beckie och Fleming. Det är en fin blandning av gammalt och ungt.

Apropå ungt finns tonåringarna Jordyn Huitema och Julia Grosso på bänken, två spelare jag gillade skarpt under det nordamerikanska U20-mästerskapet.

Startelvan mot Sydafrika

Med en timme till avspark (TV12, 13.00) har Peter Gerhardsson presenterat sin första startelva för året. Den ser ut så här:

Hilda Carlén – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Olivia Schough, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson.

I verkligheten kommer det ju sannolikt bli mer 4–2–3–1 i anfall och 4–4–1–1 i försvar. Gissar att det blir Hurtig som får tia-rollen.

Sveriges startelva i EM-kvartsfinalen.

Om man jämför dagens elva med den på bilden, som var Pia Sundhage:s sista, så är ju halva laget av olika skäl utbytt. Och det tycker jag är väldigt bra. Det är ju första matchen för året, och ett bra läge att testa lite nytt.

Tre mittbackar mot Frankrike

Den svenska startelvan har kommit, och den är officiellt uppställd 3–4–3, vilket är väldigt intressant.

Peter Gerhardsson brukar ju dock inte bry sig speciellt mycket om siffror i sina upplägg, vilket gör att det i praktiken lika gärna kan handla om 5–4–1, 5–3–2 eller 3–5–2.

Klart är att Gerhardsson har valt att spela med tre mittbackar i Amanda Ilestedt, Linda Sembrant och Magdalena Eriksson samt med Hanna Glas och Jonna Andersson som kantspelare, vilket ju är väldigt intressant eftersom det är ”osvenskt”.

Det här blir spännande att följa.

Här är den officiella elvan: Hedvig Lindahl – Ilestedt, Sembrant, Eriksson – Glas, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Andersson – Elin Rubensson, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson.

 

Det blir den väntade elvan

Som jag anade från träningen i söndags blir det samma svenska startelva som mot Kroatien. Den här gången är den uppritad som 4–2–3–1, vilket känns rimligt.

Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Kosovare Asllani, Caroline SegerFridolina Rolfö, Marija Banusic, Lina HurtigStina Blackstenius.

På bänken sitter Hilda Carlén, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Julia Roddar, Hanna Folkesson, Elin Rubensson och Mimmi Larsson.

Carlsson – en bomb i Gerhardssons elva

Mia Carlsson

Den svenska startelvan har just släppts, och tio av de elva spelare jag gissade på i morse fanns med. Överraskningen var att Kristianstads Mia Carlsson tar platsen som vänsterback på Jonna Andersson:s bekostnad.

Även om Carlsson har lyfts fram i några tv-inslag under veckan har jag inte sett någon spekulation om att hon skulle vara förstaalternativet som vänsterback.

Det här valet innebär att Sverige kommer att ha ännu fler starka huvudspelare på planen. I princip är det bara Kosovare Asllani och i viss mån Jessica Samuelsson som inte är riktigt duktiga huvudspelare. Jag gissar att Peter Gerhardsson räknar med att det skall bli en hel del inlägg i kväll.

Den svenska startelvan ser alltså ut så här: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia CarlssonFridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina HurtigMarija Banusic, Stina Blackstenius. I varje fall är det de här spelarna. Vilken formation de har återstår att se…

I kväll börjar det…

Det har blivit tisdag, och i kväll 18.00 är det avspark i VM-kvalet för svensk del (matchen sänds på TV12). Det är även avspark för Peter Gerhardsson som svensk förbundskapten.

Har jag fattat rapporterna rätt från de som är på plats i Kroatien kommer den svenska startelvan att vara formerad så här: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna AnderssonFridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina HurtigMarija Banusic, Stina Blackstenius.

Det innebär alltså till tio elftedelar den elva jag kommenterade i det här inlägget. Det är Tove Almqvist som har fått lämna plats åt klubbkompisen i Linköping, Asllani. Det är ju knappast någon oväntad förändring, det var ju just Almqvist som var skrällen i den förra elvan.

I övrigt finns inte mycket att tillägga till det jag skrev i det länkade inlägget. Jag vet ju varken hur Gerhardsson har tänkt spela eller vilka roller de olika spelarna kommer att ha. Oavsett svensk laguppställning och spel är Kroatien ett lag vi skall slå med minst två–tre måls marginal.

Jag har noterat i intervjuer att man jobbat mycket med offensiva detaljer på träningarna. Det blir intressant att se om det ger några resultat. Några av de aktuella intervjuerna går för övrigt att se här:

Utanför VM-kvalet har det spelats några intressanta landskamper de senaste dagarna. Frankrike har exempelvis spelat två träningslandskamper, dels 1–0 mot Chile, dels 3–1 mot Spanien på måndagskvällen.

I den första matchen gjorde Olympique Marseilles Vivianne Asseyi segermålet. Där visade Chiles målvakt, PSG-spelaren Tiane Endler att hon är en kapabel sista utpost.

Kul förresten att Chile klarar av att spela resultatmässigt jämnt mot Frankrike. Det visar att det finns hopp om att Sydamerika snart skall kunna flytta fram sina positioner igen. För de senaste fem–sex åren har ju de sydamerikanska lagen tappat gentemot övriga världseliten.

Här är målen från den franska 3–1-segern mot Spanien. Det franska laget hade framgång med en hörnvariant som påminde om den svenska busskuren, fast snurrigare… Den varianten gav två mål, bland annat 1–0 av Laura Georges:

https://twitter.com/WSUasa/status/909861893535387648

Eugenie Le Sommer placerade läckert upp 2–0-målet i krysset:

https://twitter.com/WSUasa/status/909865994419675137

Spanien och Mariona Caldentey fixade en snygg reducering:

https://twitter.com/WSUasa/status/909874607355842561

Slutligen fastställde Ouleymata Sarr slutresultatet på nämnd hörnvariant:

https://twitter.com/WSUasa/status/909878370590232576

Australien fortsätter att visa att man numera är ett av världens absolut bästa länder. Inför en fullsatt arena i Sydney besegrade The Matildas Brasilien med 2–1 i helgen. Brasilianskorna borde ha varit revanschsugna eftersom de föll mot just Australien med 6–1 i fyrnationsturneringen i USA nyligen.

Mål i 2–1-matchen gjordes av Lisa De Vanna, Sam Kerr och Debinha:

https://twitter.com/WSUasa/status/908943020518772736

https://twitter.com/WSUasa/status/908945969471004672

Scenen med seger inför fullsatt arena gjorde att en australisk legendar blev tårögd:

Slutligen spelade det en vänskapsmatch i ordets bästa bemärkelse mellan USA och Nya Zeeland i helgen. Eller vad säger man om omfamningen mellan Ali Riley och Kelley O’Hara?

https://twitter.com/Jela_DP/status/909542376976388096

USA vann matchen med 3–1. Gästernas mål bar damallsvensk stämpel eftersom Vittsjös Hanna Wilkinson nickade in Rosengårds-Rileys inlägg.