Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019

Världsmästerskapet i fotboll 2019 spelades i Frankrike 1–30 juni 2019. För andra gången var det 24 deltagande lag. Spelorter var: Paris, Auxerre, Grenoble, Le Havre, Lyon, Montpellier, Nancy, Nantes, Nice, Reimes, Rennes och Valenciennes. Guldet gick till USA. Silver till Nederländerna, brons till Sverige och England slutade på fjärde plats.

Okon första förbundskapten att få gå

Publicerad den av
Svara

Efter ett herrmästerskap i fotboll brukar fler än hälften av alla förbundskaptener bytas ut av ett eller annat skäl.

Eftersom engagemanget för damfotbollen är mycket lägre brukar även de förbundskaptener som leder lag som misslyckas rejält i mästerskap kunna rädda sig kvar på jobbet.

Det tar sig ibland udda uttryck. Spaniens spelare skrev ett öppet brev efter att laget åkt ut VM, ett brev där de krävde att få en ny förbundskapten. De skriver att uppladdningen inte var tillräckligt bra, att man inte hade tillräcklig koll på motståndarna samt att förtroendet för Ignacio Quereda som har haft jobbet i 27 års tid var förbrukat.

Vad jag sett sitter dock Quereda kvar på sin post ännu så länge.

Faktum är att fram till i dag hade jag inte läst om ett enda land som bytt förbundskapten efter VM. Men i dag kom nyheten från Nigeria att coachen för Super Falcons, Edwin Okon har gjort sitt.

Edwin Okon

Edwin Okon

På ett sätt är jag inte alls förvånad, Okon ger knappast något helprofessionellt intryck. Men lite ledsen blir man allt, för han är en underbar profil. Okons presskonferenser under VM var exempelvis ren underhållning.

Okons kontrakt gick ut samtidigt som Nigeria åkte hem från Kanada. Okons assistent Christopher Danjuma tar över som interimscoach och leder Super Falcons i det afrikanska OS-kvalet.

* Nu lite klubbfotboll mitt i allt VM-snack. Rosengårds tyska målvakt Kathrin Längert är skadad och blir tydligen borta i fyra–fem veckor. Därmed blev klubbens beslut att stoppa Zecira Musovic från spel i F19-EM plötsligt klockrent. Det kan ju nämligen bli avgörande i den damallsvenska guldstriden.

* En annan intressant nyhet på klubbsidan är att Sofia Jakobsson och Linda Sembrant fått en intressant ny klubbkompis i Montpellier. Det är Brasiliens tekniska vänsterspelare Andressa Alves som i dag har skrivit på för klubben. Med tanke på att man tappar Claire Lavogez till Lyon behöver Montpellier fylla på med kreativa krafter.

Det finns inte plats för fler misslyckanden

Publicerad den av
1

Det blir alltså OS-kval för Sverige, något som sannolikt innebär att Pia Sundhage kommer att sitta kvar som svensk förbundskapten. Frågan är hur bra det är.

En betydande del av det tidigare så stora förtroendet för Sundhage är förbrukat. Fortsätter hon är det verkligen upp till bevis. Det finns inte plats för fler misslyckanden. Hon måste i första hand se till att landslaget spelar hem den sista europeiska OS-platsen.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Det här långa inlägget handlar rakt igenom om Sundhage och debatten kring henne. Personligen tycker jag att det har varit några riktigt intressanta dagar sedan det svenska uttåget ur VM.

Jag stack direkt från Ottawa tidigt på morgonen efter Tysklandsmatchen. Därmed missade jag den dagen-efter-presskonferens där Sundhage i princip skyllde det svenska VM-fiaskot på de damallsvenska klubbarna. Och där Lilie Persson fyllde på.
Jag var inte heller på Arlanda i går när laget landade. Alltså har jag i princip bara kunnat följa eftersnacket på distans.

Dock stod jag i den mixade zonen och lyssnade av vad Sundhage och spelarna sa direkt efter Tysklandsmatchen. Visst, alla spelare bedyrade att Sundhage är en bra tränare och det är upp till henne att ta beslut om huruvida hon tänker fortsätta. Men det var inga hyllningar och ingen som med eftertryck visade att man verkligen vill ha kvar Sundhage. Det fick mig att tro att hon tänkte hoppa av.

Men dagen efter meddelade förbundskaptenen att hon vill fortsätta även över 2016. Fast hon kom alltså också med krav på mer tid med spelarna och om bättre hjälp från klubbarna. Sundhages krav fick inte stå oemotsagda.

EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström svingade omgående tillbaka – och förklarade att det var Sundhage som måste ta första steget om det skall bli förbättrat förhållande mellan landslag och damallsvenska klubbar. Wijkström fick stöd av de damallsvenska tränarna, bland annat Göteborgs Stefan Rehn.

När landslaget i går landade på svensk mark tvingades Sundhage att backa ett par steg. Att erkänna att hon har misslyckats. Det var nog klokt. För som jag ser det bär Sundhage ansvaret för det svenska VM-fiaskot – inte klubbarna. Det är hon som tagit ett flertal kostsamma felbeslut på vägen.

Om man gör det enkelt för sig kan man konstatera att det sannolikt hade räckt med en bättre coachning i premiären mot Nigeria – då hade vårt lag mycket väl ha kunnat varit i en situation där de nu skulle ha varit kvar i Kanada och planerat för kvartsfinal. Och då hade Sundhage lugnt suttit kvar på sin post – för kvartsfinal hade varit godkänt.

Tyvärr blev Sundhages val att chansa med ett par halvskadade spelare i premiären kostsamt. Det blev också hennes val av byte i halvtid i matchen. När Kosovare Asllani inte kunde spela vidare borde Sundhage ha tagit chansen att säkra vänsterkanten genom att sätta in Jessica Samuelsson och flytta fram Lina Nilsson. I stället valde Sundhage att ta in Olivia Schough på mittfältet.

Direkt efter matchen frågade jag Sundhage om det bytet var självklart? Svaret löd:

”Det är väl inte mycket som är självklart egentligen. De facto att vi fick inte ut det av vårt mittfält som vi hade tänkt oss. Valet blev att dra in Olivia Schough och ta ut Asllani. Senare gjorde vi en liten ändring till, som jag hoppas ni såg, och spelade 4-5-1 för att få det ytterligare kompakt.”

Jag följde upp med frågan om varför hon inte satte in Jessica Samuelsson i stället och flyttade fram Lina Nilsson. Svaret blev rätt svamligt. Här är det ordagrant:

”Det hade också varit en… Om du tänker på hur Lina hade spelat och så många löpdueller hon hade fått. Och från en position hon inte hade spelat i tidigare. När det går lite knaggligt då vet jag inte om man skall utsätta för en ny position, med risk att då blir du stillastående där. Utan här tvingades hon hamna i en hel del en-mot-en-situationer. Men den varianten finns ju framgent, för Lina är ju en bra passningsspelare – vilket hon inte lyckades visa i dag heller.”

Varianten med Lina Nilsson på mittfältet användes redan från start i andra matchen… Där tog för övrigt Sundhage flera kloka beslut i valet av spelsystem, beslut som ledde till bästa svenska VM-insatsen.

Men hon fortsatte att göra konstiga byten i turneringen. Att ta in Sara Thunebro mot Australien kändes inte genomtänkt. Det hade väl varit bättre att sätta in/flytta fram någon nicksstark spelare som man kunde lyfta lite långt mot. Och varför byta ut Elin Rubensson mot Tyskland? Hon som hade varit den som uträttat mest framåt. När bytet gjordes fanns det väl ingen anledning att ha kvar handbromsen, det kändes mycket rimligare att plocka av Emma Berglund direkt och spela med en offensiv högerkant.

Elin Rubensson

Elin Rubensson

Bytena i all ära. Sätter man in Sveriges fiasko i ett större sammanhang är ganska mycket mer som har gått fel. Medan många andra länder ha tagit jättekliv framåt de senaste tre åren har Sverige stått stilla under Sundhage – eller till och med backat.

Det är inte bara i kontakten med de damallsvenska klubbarna som hon har misslyckats. Sundhage har även tagit viktiga strategiska beslut som lett i fel riktning, exempelvis:

* Det nya spelsystemet och -sättet. Efter EM 2013 satsade Sundhage på att jobba in ett nytt svenskt spelsätt, ”Det bolltrygga landslaget”. Det byggde på sifferkombinationen 4-1-3-2 och tanken var försvarsspelet skulle bestå av duellspel, medan anfallsspelet skulle innehålla fler långa anfall.

Sundhage pratade hela tiden anfallsspel – även när frågorna handlade om försvarsspel. Upplägget funkade mot blåbärsnationer i VM-kvalgruppen. Även om anfallsspelet inte alltid var speciellt vägvinnande räckte det till seger i alla kvalmatcherna – dessutom utan insläppt spelmål.
Trots segrarna väcktes en oro eftersom det märktes i träningsmatcher mot bättre motstånd att man snabbt tappade stabiliteten och tryggheten i försvarsspelet. 2014 blev också ett historiskt svagt landslagsår med bara fyra segrar och sex förluster på elva matcher mot lag på världsrankningens topp 25.

I år har det blivit lite bättre – fem segrar, fyra förluster och fyra kryss mot motsvarande motstånd. Det hindrade inte att att landslaget plötsligt fick panik efter 3–1-förlusten mot Schweiz i april och valde att överge Sundhages spelsätt. Med bara två matcher kvar till VM skulle man hitta tillbaka till 4-4-2.

Sverige kom till mötet med Nigeria utan ett väl inarbetat och tryggt spelsystem. Det var förstås Sundhages ansvar att situationen uppstod.

* Bristen på föryngring. Sundhage gillar rutin och är inte den som föryngrar om hon inte måste. Det innebar bland annat att hon valde ta med ett antal spelare till VM som inte gick att använda – och som inte heller är troliga landslagsspelare i framtiden.

Svensk damfotboll hade haft större nytta av att VM-bänken hade fyllts av fyra–fem yngre spelare med framtiden för sig. Sundhage borde titta på sin tyska kollega Silvia Neid som tar alla chanser att låta sina unga talanger få erfarenhet på världsnivån. Det är bara i A-landslaget man kan utvecklas till en fullödig A-landslagsspelare.

Silvia Neid

Silvia Neid

Nu höjs röster från krönikör efter krönikör efter krönikör efter krönikör om att det är dags för förändring. Om att Sundhage och resten av landslagsledningen bör bytas ut och ersättas av nya krafter med nya idéer.

Jag håller alltså med. Det känns rimligt att låta någon annan leda laget redan i OS-kvalet. Sundhage har haft drygt 2,5 år på sig att spela ut sina kort. Hon har gjort det utan att få de vinster som man hoppats på.

Fast det är inte vi i media som bestämmer. Känslan är att hon kommer att få en ny chans av förbundsledningen – om hon vill. Det är för övrigt en känsla som delas av fler.

Vi får hoppas att folket i förbundstoppen vet vad de gör. Att de gör en grundlig analys av läget innan de tar sitt beslut. Är det beslutet en fortsättning för Pia Sundhage får vi hoppas att hon har en bättre plan den här gången – och att spelarna ger henne en andra chans.

Drömmen om OS lever ett dygn till

Publicerad den av
1

Den svenska OS-drömmen lever i ytterligare ett dygn. Norge borde ha förstört den, men tog inte sina chanser. För sådana fanns det rätt många. Jag räknade inte jättenoga, men sex–sju stycken hade man innan England skapade sin första.

I det läget stod det 1–0 till Norge efter Solveig Gulbrandsen:s skarvnick på hörna. I det läget hade även Norge tvingats byta ut backklippan Trine Rönning – ett byte som blev dyrt för norskorna. I den andra halvleken var det virrigt bland de norska backarna, dessutom saknade uppspelen adress.

När England fick chansen i den andra halvleken small det. The Lionesses gjorde mål på sina två första målchanser och räddade kvar Pia Sundhage på posten som svensk förbundskapten ett tag till.

För att Sverige skall få spela OS-kval i vinter krävs det nu också att Japan slår ut Holland ut natten mot onsdag. I så fall väntar ett gruppspel om en plats mellan Sverige, Schweiz, Norge och Holland.

Riggad lottning, VM:s bästa målvakt och lite till

Publicerad den av
4

Då är man tillbaka hemma på svensk mark. Gårdagen var ett 18-timmarsdygn som jag bland annat spenderade i en tom utrikesterminal i Boston och med midnattssol på Island.

I dag hade jag tänkt hålla mig vaken för att anpassa mig till svensk tid. Det har väl gått så där. Den lunchlur jag tänkt skulle vara en timme blev fem…

Det om det. Sedan förra inlägget har vi fått fyra nya kvartsfinallag. Det enda som inte följer mitt tips är Kina, som slog ut Kamerun. Jag såg de 60 första minuterna av den matchen och kan väl bara konstatera att det var den organiserade defensivens seger över anfallsspelet. Jag tycker fortfarande att det fanns större och roligare fotbollskvaliteter i skrällgänget Kamerun, men de föll på bristande försvarsspel. Kina har varit stabilt. Man har ett hårt arbetande kollektiv samt en av VM:s bästa målvakter, Potsdamfyndet Wang Fei.

Kina har imponerat och visat sig starkare än jag trodde på förhand. Fast det är inte roligt att läsa att de verkar rucka på reglerna. Det är tv-reportern på Fox Julie Stewart-Binks som noterade hur avstängde coachen Hao Wei såg ut att coacha laget från läktaren. Jag såg också ett klipp på hur assisterande tränaren fick telefon, tolkade det som att det var precis innan halvtidsvilan. Tråkigt.

När jag nu har bänkat mig i tv-soffan för nattens matcher finns fortfarande hoppet om svenskt OS-spel. Fast överlever det natten? Vi måste alltså hoppas på England mot Norge.

Jag tror på norskorna mot ett England som har kvaliteter, men som inte riktigt fått bitarna att falla på plats hittills i VM.

Vinnaren i det heleuropeiska mötet ställs mot Kanada i kvartsfinalen. Jag berättade ju häromdagen om att VM-lottningen var tillrättalagd för Kanadas skull. I morse hakade Olof Lundh på min grej i Fotbollsmorgon. Det väckte känslor i Norge, mest för att Lundh uttryckte sig oklart. Det är ju inte för Norges skull som lottningen riggades.

Norskorna har ju bara haft lyckan att hamna i samma del av lottningsträdet som Kanada, något som gör att man får en bra väg till final – om man vinner i dag. Dock är det ju alltså Kanada som har fördelarna. Kanada får ju en mer vilodag än Norge/England. De senare skall dessutom resa tre tidszoner till Vancouver för matchen, medan Kanada redan är där.

I övrigt är både eftersnacket till Sveriges uttåg och diskussionen kring Pia Sundhage:s framtid hyperintressanta ämnen. Den senare pågår bland annat här på bloggen i kommentatorsfältet till mitt förra inlägg.
Eftersom Norge–England är igång hinner jag inte fördjupa mig i det här just nu. Men jag lovar att återkomma. Dagens debatt i media mellan Sundhage och EFD:s Linda Wijkström är ju värd att kommentera.

Innan jag sätter punkt här tänkte jag rekommendera ett läsvärt blogginlägg om läget i svensk damfotboll skrivet av Lisa Ek. Hon reagerade på den här krönikan från Simon Bank.

Dags för Sundhage att kliva åt sidan

Publicerad den av
17

Hjärnan hade rätt, det där som malde i bakhuvudet var inget att lyssna på. Sverige är utslaget ur VM – och det med besked.

Tyskland var bättre på allt och tog sin största mästerskapsseger mot Sverige någonsin. Jag har inte orkat gå igenom arkiven, men kan det var väl även Sveriges största mästerskapsförlust alla kategorier?

I min kommentar till morgondagens e-tidning ifrågasätter jag om Pia Sundhage skall fortsätta som förbundskapten. Sundhage har valt vägen – men den har inte lett laget till målet.

Tvärtom är det här ett av Sveriges två sämsta VM någonsin – kanske det allra sämsta. Det är andra gången vi kommer trea i gruppen och andra gången vi inte spelar kvartsfinal. Första gången var 2007  – då laget ut i gruppspelet. Men då vann vi en match, och även då var vi bland de 16 bästa. Det var ju bara med 16 lag då.

Det mesta talar dessutom för att vi för första gången någonsin missar en OS-turnering. Det finns ju ett litet hopp, men känslan är väl att Frankrike och ytterligare en europeisk nation (utöver England) kommer att ta sig till kvartsfinal.

Sedan slutsignalen har jag varit nere i den mixade zonen och lyssnat på en mängd spelare och ledare. Jag frågade Anja Mittag hur det kändes att avsluta kompisen Therese Sjögran:s karriär. Hon gillade inte riktigt den frågan, utan sa:

”Det var inte jag – det var hela det tyska laget. Det var lite Sveriges fel, hade de spelat bättre i gruppspelet hade de inte behövt möta oss nu.”

Jag frågade en tårögd Sjögran den klassiska frågan, hur känns det? Svaret blev:

”Det är mest tomhet just nu. Jag kommer väl att bryta ihop senare, men… Det är sista matchen och att vi förlorar och åker ut på det här sättet – det är aldrig roligt. Men nu är det över.”

Jag pratade med Charlotte Rohlin – som även hon har gjort sin sista landskamp. Hon menade att hon inte kommer att ändra sig – inte ens om miraklet inträffar och Sverige går till OS.

”Det är så väldigt ledsamt och tråkigt – inget kul alls. Hade önskat att det blev ett bättre slut, det hade jag verkligen gjort. Jag är absolut inte redo för att åka hem. På något sätt har jag kanske inte fattat att det är slut heller. … Det känns bara så jävla tomt att lämna.”

Lotta Schelin var rakryggad och skyllde inte ifrån sig. Hon konstaterade att hon har gjort allt vad hon kunde, att den fysiska formen känns bra – men att hon inte har fått spelet att stämma. Jag tyckte att hon gjorde sin bästa VM-insats i dag. Men till ingen nytta.

Det finns förstås anledning att analysera vidare det här framöver. Nu tänkte jag dock packa ihop mina grejer och förbereda mig för hemresa. Tidigt i morgon bitti, kanadensisk tid, flyger jag hem. Kanske att jag kommer åt att blogga lite under mellanlandningarna, annars hörs vi när jag är hemma – vilket är måndag.

Eller, just det ja. Innan jag sätter punkt härifrån Ottawa kanske ni undrar vem jag tycker skall ta över efter Sundhage. Jag tycker att det är dags för förbundet att slå Tony Gustavsson en signal.

 

Så går det i åttondelsfinalerna

Publicerad den av
Svara

I och med Sverige–Tyskland om en timme drar alltså åttondelsfinalerna i VM i gång. Därmed har det blivit hög tid för mig att gå igenom alla de åtta drabbningarna.

Utöver att det är VM är det ju dessutom europeiskt OS-kval, ett kval där de tre bästa får spela i Brasilien nästa år. Det ligger alltså mer än bara en kvartsfinalplats i potten i mötet Sverige–Tyskland.

Det är även så att vi svenskar nu i slutspelets inledning bör hålla tummarna för alla utomeuropeiska lag – och England. Det om det. Här är en kort genomgång av åttondelsfinalerna. Jag tar dem i den ordning de är placerade i slutspelsträdet – och alltså inte efter hur de spelas:

Kina–Kamerun
I natt 01.30
Odds: 49–51

Det här känns på förhand som en vidöppen match. Men jag tror att ett välorganiserat, men något uddlöst Kina kommer att få svårt mot ett ganska oorganiserat men väldigt vasst Kamerun. De otämjbara lejoninnorna har bra publikstöd i Edmonton och såg riktigt starka ut mot ett i och för sig lätt reservbetonat Schweiz. Dessutom har Eskilstunas Gaelle Enganamouit sett riktigt, riktigt stark ut. Det kan bli både förlängning och straffar, men jag tror alltså att charmiga Kamerun dansar vidare.

USA–Colombia
Natten mot tisdag 02.00
Odds: 97–3

Colombia har stått för en skräll i mästerskapet. Det är inte mycket som talar för att man kan ställa till med en till. Även om USA inte har imponerat så mycket som man kanske väntat sig bör deras fysiska spel bli för mycket för små och tekniska colombianskor. Känslan är även att Alex Morgan kan ha behövt Nigeriamatchen för att skjuta in sig. I den här matchen tror jag att hon gör mål.

Tippar jag rätt blir det alltså en kvartsfinal mellan Kamerun och USA.

Tyskland–Sverige
I dag 22.00
Odds: 80–20

Sett till turneringen hittills är tyskorna jättefavoriter, därav det klara tyska favoritoddset. Men i bakhuvudet maler en känsla av att Sverige kommer att vinna en match i den här turneringen. I VM-journalisternas interna tips har jag därför tippat med hjärtat – 3–2 i svensk favör. Mycket mer om den här matchen i föregående inlägg.

Frankrike–Sydkorea
I morgon 22.00
Odds: 90–10

Frankrike fick igång målskyttet senast och är ett klart bättre lag än Sydkorea. Koreanskorna kommer inte minst att få det väldigt jobbigt med långa fransyskor vid fasta situationer. Det här känns tyvärr som en säker fransk seger. Jag skriver tyvärr eftersom det inte är bra för svensk del i OS-kvalet.

Det blir alltså sannolikt kvartsfinal mellan Tyskland och Frankrike, eller blir det mitt bakhuvud som får rätt?

Brasilien–Australien
I morgon 19.00
Odds: 49–51

Här har vi ytterligare en vidöppen historia. Brasilien har hållit nollan hittills, men jag är ändå högst osäker på deras försvarsspel. De har mött spelskickliga men ganska uddlösa lag som Sydkorea, Spanien och Costa Rica. Nu ställs de mot ett lag med vass och smart offensiv. Även om australiensiskorna var sämre offensivt mot Sverige än i de två första matcherna tror jag att Brasilien är ett lag som passar dem bra. I min värld är Marta:s gäng överskattat. Kanske ändrar jag uppfattning i morgon – men i dag är Australien min knappa favorit här.

Japan–Holland
Natten mot onsdag 04.00
Odds: 70–30

Japan har imponerat genom att vinna sina tre matcher. Fast spelmässigt har laget inte visat några guldtakter ännu. Eftersom Holland har sett riktigt blekt ut får japanskorna ändå räknas som ganska klara favoriter. Men skulle det stämma för trion Lieke Martens, Vivianne Miedema och Manon Melis finns det absolut skrällchans. Med tanke på att Holland ingår i OS-kvalet är det dock bäst för svensk del med favoritseger här.

Jag tror alltså att vi får en kvartsfinal som blir en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen, Japan–Australien.

Norge–England
Måndag 23.00
Odds: 55–45

Här har vi ytterligare en öppen drabbning. England har haft problem med sjukdomar i laget och inte kunnat mönstra önskad elva i sina matcher. Kanske är det dags nu. Norge visade i den andra halvleken mot Tyskland att laget har kvalitet när bästa elvan är på planen. Jag håller norskorna som knappa favoriter sett till deras rutin på att nästan alltid gå långt i mästerskap. Men det är inget stort favoritskap. Och för svensk del är det ju bäst om England vinner – de ingår ju inte i OS-kvalet eftersom Storbritannien tackat nej till spel i Rio nästa år.

Kanada–Schweiz
Natten mot måndag 01.30
Odds: 55–45

Även den sista åttondelsfinalen är oviss på förhand. Kanada har varit stabilt, men så länge inte Christine Sinclair lyfter till den världsnivå hon har kapacitet för, så saknas en nivå i offensiv kreativitet. Schweiz å sin sida vilade lite folk mot Kamerun och är starkare än de visade där. Ramona Bachmann är dessutom i kanonform, något som gör att det så stabila kanadensiska försvarsspelet kommer att prövas rejält. Med tyngd, vilja och stort publikstöd i ryggen tror jag ändå att Kanada reder ut det här. Men det kan krävas både förlängning och straffar.

Den sista kvartsfinalen skulle alltså därmed bli en drabbning mellan Kanada och Norge.

Startelvan är klar – blir det svensk fembackslinje?

Publicerad den av
Svara

Den svenska startelvan har kommit – och den innehåller fyra mittbackar. Jag skrev i min matchguide om Pia Sundhage:s varning för Alexandra Popp och om hur duellen mellan Popp och Elin Rubensson var den som oroade mig mest. Där och då slog tanken mig att ”Sverige kanske spelar med en fembackslinje med tre mittbackar i morgon.”

Sedan föll den tanken bort ur mitt huvud. Fast den fanns kvar i Sundhages. Alldeles precis kom nämligen startelvan och den antyder en 5-3-2-uppställning även om laget är uppsatt 4-4-2. Utöver tre mittbackar i backlinjen har man ju även plockat in Linda Sembrant istället för Lisa Dahlkvist. Den sistnämnda ändringen överraskar mig mer. Jag tycker att Dahlkvist har varit en av våra bästa spelare i VM. Men hon har kanske fått ont igen.

Här är Sveriges elva, som den officiellt är uppställd: Hedvig Lindahl – Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Jessica Samuelsson – Rubensson, Sembrant, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.

Den tyska elvan blev däremot precis som jag trodde i min matchguide, alltså: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Tabea Kemme – Simone Laudehr, Lena Goessling, Melanie Leupolz, Alexandra Popp – Celia Sasic och Anja Mittag.

Matchguide Sverige–Tyskland

Publicerad den av
3

I kväll smäller det i Ottawa – eller Åddava som man säger här. VM går in i det avgörande skedet – utslagningsmatcherna. För första gången någonsin spelas det åttondelsfinaler och först ut är som bekant Sverige och Tyskland.

Som vanligt under mästerskapet har jag satt ihop en matig matchguide. Här är all info som behövs inför nattens drama:

Arena: TD Place Stadium (Lansdowne Park) i Ottawa.

Matchstart: 22.00 (16.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 21.20.
Domare: RI Hyang Ok, Nordkorea.
Väder: Det förväntas bli soligt, varmt och kring 23 grader vid avspark.
Odds: 80–20 i tysk favör. Tyskland har det bättre laget och bör vinna. Men man har även störst press på sig. Hjärnan säger tysk 2–1-seger, men någonting i bakhuvudet börjar säga att Sverige kommer att vinna en match i det här mästerskapet och att det lika gärna kan bli svensk seger med låt säga 3–2. Ni får tolka det hur ni vill…
Förutsättningar: Det är en utslagsmatch – ett lag måste alltså vinna. Är det oavgjort efter 2×45 minuter blir det förlängning i 2×15. Är det fortfarande oavgjort då blir det straffsparksläggning.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Jessica Samuelsson – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Lina Nilsson – Therese Sjögran och Lotta Schelin.
Trolig tysk startelva: Nadine Angerer – Tabea Kemme, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Leonie Maier – Simone Laudehr, Lena Goessling, Melanie Leupolz, Alexandra Popp – Celia Sasic och Anja Mittag.

Kommentar:
På den svenska matchpresskonferensen i går pratade Pia Sundhage om att människor och lag som får en andra chans kan göra underverk. Sverige har fått en andra chans…

Nu tror jag kanske inte att det är ett underverk som krävs för seger – det tyska laget består ju också av människor. Många av de människorna är dessutom unga och ganska orutinerade på den här nivån. Det går att vinna mot dem.

Skall vi fortsätta vara positiva tycker jag att den tyska målvakten Nadine Angerer är sämre än tidigare. De senaste säsongerna har hon gjort ett antal svaga ingripanden. Här kastar jag dock in brasklappen att hon brukar växa med uppgiften, vilket säkert innebär att hon gör en toppinsats i kväll.

Melanie Leupolz

Melanie Leupolz

När det gäller den tyska startelvan är den stora frågan om Melanie Leupolz eller Dzsenifer Marozsan startar bredvid Lena Goessling på centralt mittfält. Jag tror på Leupolz som mer är en tvåvägsspelare än offensivt skickliga Marozsan.
På den tyska matchpresskonferensen garanterade Silvia Neid att Marozsan kommer att spela mot Sverige. Däremot ville förbundskaptenen inte berätta om det var från start eller som inhoppare.

Skall vi fortsätta leta positiva saker så är Tyskland känsliga för kontringar. Deras mittbackar Annike Krahn och Saskia Bartusiak jobbar helst framåt – inte bakåt. Och ytterbackarna Tabea Kemme och Leonie Maier ligger ofta väldigt högt upp i planen, vilket gör att de inte alltid hinner hem för att hjälpa sina innerbackar.
Mittback Bartusiak fick för övrigt i går bemöta Caroline Seger:s korrekta påstående att Tyskland har en långsam backlinje. Tyskan valde att slå bort det genom att säga att hon tycker att man har en bra backlinje och att hon inte bryr sig om vad motståndarna säger.

Jag har inte sett allt av Tyskland i VM, men det jag har sett är laget verkligen känsligt för kontringar. Inte minst vid egna hörnor, där man vräker upp hysteriskt mycket folk. Tyskland är för övrigt mycket farligt på alla fasta situationer. Man har många nickstarka spelare. Men om Hedvig Lindahl kan plocka ner hörnorna och snabbt tänka kontring finns chansen att Sverige kan få till riktigt intressanta situationer.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Hörnor är också det svenska anfallsvapen som Pia Sundhage helst pratar om. Hon gav målvaktstränare Mikael ”Mille” Olsson en stor del i att Sverige haft så bra hörnor under VM. Fortsätter de svenska hörnorna att hålla högsta kvalitet kan de avgöra matchen.

Annars har ju Sverige som bekant väldigt svårt att skapa målchanser i själva spelet hittills i VM. Totalt har jag räknat till elva klara svenska målchanser på tre matcher. Av dem har nio kommit i samband med hörnor – och alltså bara två i själva spelet. Nämnas bör dock att båda de två målchanserna i spelet har blivit mål.

Det lär inte bli lättare att skapa målchanser i spelet mot starka Tyskland. Men vi har ju ett sparkapital i Lotta Schelin. Kan hon sluta fundera över huruvida hon är ensam uppe på topp eller inte och i stället koncentrera sig på att vinna bollen och hålla fast den högt upp i planen är mycket vunnet.
Det är nämligen inte bara mittbackarna i Tyskland som helst jobbar framåt – det gäller för hela laget. Kan vi med jämna mellanrum få dem att lägga energi på att jobba hem sjunker oddsen för svensk seger.

Historiskt sett är det 9–2 i mästerskap till Tyskland. Eller 7–2–2 efter 90 minuter. Dock har de båda kryssmatcherna vunnits av tyskorna på golden goal. Dessutom har Tyskland nu åtta raka segrar under ett tidsintervall av 20 år. Inte ens Therese Sjögran har varit med och slagit tyskorna.

Däremot har våra ungdomslandslag besegrat Tyskland flera gånger på senare år. Den yngre tyska generationen har alltså inte samma överlägsna självförtroende mot Sverige som den äldre. Kanske, kanske kan alltså även Sjögran få uppleva en seger innan hon lägger av.

Just Sjögran har varit den stora positiva överraskningen i det svenska laget. Jag trodde på förhand att hon skulle matchas ur laget medan Malin Diaz skulle matchas in. Det kan också ha varit tanken. Men Sjögran har varit genomgående bästa svenska spelare och bör inte bytas ut i onödan.

Det om svenska styrkor. När Pia Sundhage på den matchförberedande presskonferensen ombads att lyfta fram tyska styrkor nämnde hon Alexandra Popp:s huvudspel.
Jag har på förhand satt duellen mellan tyska vänsteryttern Popp och svenska högerbacken Elin Rubensson som den mest kritiska för svensk del. Rubenssons bristande utbildning i defensiven har blivit obehagligt påtaglig i flera matcher här i Kanada, och att vinna luftdueller mot Popp kräver väldigt mycket.

Dessutom är framför allt Anja Mittag en smart forward som gör smarta löpningar. Där måste alla backar vara vaksamma.

För svensk del kommer det även att krävas en stor taktisk skicklighet, framför allt under matchens första halvtimme. För i 20–30 minuter brukar Tyskland orka sätta en makalöst hård press på motståndarnas bollhållare, ofta jobbar man med sex–sju spelare i pressen.
Det kommer inte vara lätt för Sverige att spela kortpassningsspel under den perioden. Där rekommenderar jag att man spelar säkert och slår ganska många långbollar. Ytterbackarna får inte så chanspassningar in i mitten utan bör om de är det minsta osäkra helst slå raka passningar längs sidlinjen.

När tyskorna inte längre orkar pressa lika hårt och pressen avtar i intensitet – det är då Sverige har chansen. Är vi alltså med i matchen efter 30 minuter kan det här gå bra. Se bara på Norge i gruppspelet. De var överkörda under den första halvleken, men spelade jämnt med tyskorna efter paus.

Det svenska lägret har även rätt i att all press ligger på Tyskland. Ju längre tiden går utan att de kan avgöra matchen – desto mer stressade lär deras spelare bli. De vill knappast missa ett andra raka OS.

Å andra sidan har Sverige aldrig missat ett OS och vill inte göra det nu heller. Visst blir väl det här en hyperintressant match – även om vi slår ur underläge?

Äventyr i Ottawa, dag 1: Sundhage fixar inte mediefrågan

Publicerad den av
3

Då har man checkat in i Ottawa. Det är verkligen en stad – en mysig stad med grönområden och uteserveringar i centrum. En stad där man kan gå runt och titta i butiker och på miljöer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Winnipeg och Edmonton är inga städer man lär åka tillbaka till om man inte måste. Ett intressant minne kommer jag dock ta med mig från Edmonton. Häromdagen fick jag se en mäktig minnesmarsch för en mördad polis. 5000 poliser från Kanada deltog.

MinnesmarschMen nu sitter jag alltså i Ottawa. I skrivande stund är det presscentret på matcharenan TD Place som gäller. Här har jag bra nät. Jag hade tänkt att blogga även i går, men nätet på mitt hotell låg i princip nere, så allt fokus låg på att få hem texter till den e-tidning som kommer ut i morgon.

I går fick vi ju inte träffa spelarna. Eftersom söndagens e-tidning dessutom skulle vara redigerad tidigt innebar det att alla vi svenska reportrar skulle fylla flera dagars tidningar efter att bara ha fått träffa Therese Sjögran, Caroline Seger och Pia Sundhage sedan laget blev slutspelsklart.

Det är ju förstås vansinnigt tråkigt för mediabevakningen. När vi alla har varit med om samma intervjuer blir artiklarna lätt urvattnade. Att fylla alla svenska tidningar med samma citat tre dagar i rad känns ju så där.

Det är ju också tillgången till spelarna som är dagens snackis här i Ottawa. Efter att huvuddelen av svensk media hade landat valde de flesta av oss att lämna flygplatsen eftersom det var sagt att vi inte skulle få träffa några spelare. Kvällstidningarna stannade och hoppades på jackpot. Det gick så här…

Landslaget behövde nämligen inte åka in till den stora terminalen på flygplatsen, utan hämtades med buss ute på en platta på landningsbanan. Därmed blev det inte mycket matnyttigt i svenska medier de senaste dygnet.

Alldeles nyss hade Sverige presskonferens.

Tillgängligheten för media kom upp två gånger. Först (efter 15.30) hänvisade Pia Sundhage en fråga om att laget varit stängt till presschefen:

”Då har jag inget med det att göra. Jag tycker att den frågan skall gå till Rebecca Hedin och då förtydliga vad som är stängt och vad som är öppet. Vilka frågor är det ni inte får ställa och när får ni inte ställa dem?”

Sedan (efter 19.30) konstaterade en norsk reporter att Norge i princip rakt igenom har kört öppna träningar där samtliga spelare har varit tillgängliga för intervjuer. Han undrade om det är negativt för ett lag. Då skyllde Sundhage de stängda träningarna på fasta situationer och tyckte att laget är öppet för frågor både före och efter träningar.

Det blev otroligt tydligt att Sundhage inte har någon förståelse för ämnet, att hon inte klarar av att sköta mediefrågan. Det är tråkigt för det drabbar svensk damfotboll. Hon borde nog prao:a som journalist vid något framtida mästerskap. Och sannolikt skall hon också ta med sig Marika Domanski Lyfors på prao-perioden.

För det arbete de båda gör mot media för tillfället skadar landslaget mer än det gör nytta.

Även om Sundhage är duktig i själva intervjusituationerna har det blivit väldigt mycket mer svårjobbat kring landslaget under henne.

Under VM 2011 tyckte jag att det var meningslöst att gå på de pressträffar där bara fem–sex spelare fanns tillgängliga. Sedan jag kom till Kanada har vi bara haft tillgång till fler än tre spelare vid två tillfällen. Den ena gången handlade det dock bara om spelare som står utanför startelvan. Dessutom har alla svenska pressträffar kortats från 30 till 20 minuter sedan förra VM:et.

Jag skrev om det här redan inför EM 2013 – och gjorde en uppföljning efter fiaskot på Rambergsvallen dagen efter 5–0 mot Finland. Det har inte blivit bättre. Tvärtom. Då hänvisade dåvarande presschefen Thomas Björn till Domanski Lyfors.

Nu skyller alltså Sundhage på Rebecca Hedin. Känns ju rakryggat.

Det senaste året har klimatet hårdnat ytterligare. Det var mycket snack redan efter Algarve cup om hur landslaget hanterade närvarande media där. Sedan tangerades ämnet i början av VM-lägret när Sverige stängde ner sina sociala medier.

Jag följer spelare från USA, Kanada, England, Holland, Norge, Schweiz, Frankrike, Tyskland, Spanien med fler – alla twittrar och skriver på sina Facebook-sidor under VM. TV4:s Malin Swedberg uppmärksammade mig på hur Kanadas Lauren Sesselmann passade på att använda sitt twitterkonto för att förklara ett par misstag:

Lauren Sesselmann på twitter

Lauren Sesselmann på twitter

Så slipper man jobbiga frågor på nästa presskonferens. Bra jobbat.

Men medan andra länder passar på att lansera sig själva under mästerskapet har ju Sverige låst in sig. Totalt sett gör det att jag skulle kunna tänka mig att det bara är Kina som är mer tillslutet än Sverige i det här mästerskapet. Tråkigt.

Tråkigt också att behöva använda midsommarafton till att vara kritisk mot egna laget. Men det är ofrånkomligt i den här frågan. Nu laddar jag om för jordgubbar. Men jag lovar att återkomma med lite intressant läsning i morgon bitti, svensk tid.

”Folk stod upp och hoppade i sängarna”

Publicerad den av
4

Vid kvart över fyra i morse, svensk tid, mötte Pia Sundhage, Caroline Seger och Therese Sjögran oss i media utanför spelarhotellet här i Edmonton.

Sundhage var av förklarliga skäl mycket gladare och positivare än hon var på presskonferensen efter Australienmatchen.

I dag sa hon bland annat att:

”Vi har fått en andra chans. Vi har inget att förlora. Nu skall vi se till att göra det så svårt som möjligt för Tyskland. … De kommer att känna press. För skulle det vara så att vi vinner mot Tyskland kommer de att missa OS för andra gången i rad. Det tror jag inte de är så glada över. … Börjar de svaja i matchen kommer Sverige att vinna.”

Och:

”Jag tror att den allra största grejen är det som hände i vår korridor där uppe. Från det att vi varit oerhört nervösa, vi har hoppats och trott. Vi har spelat tre matcher, vi har inte förlorat – ändå är vi inte säkra på att gå vidare. När, efter många om och men, Brasilien vinner med 1–0 – den känsla som är där uppe, den känslan skall vi ta med oss till Tyskland och njuta av.”

Skall jag vara ärlig fick jag lyssna igenom Sundhages citat på bandet efteråt. Mitt fokus blev nämligen ganska missriktat under intervjun. Vår förbundskapten var nämligen barfota och hade badtofflor på sig – och jag har aldrig förr sett någon med så sneda stortår…

Det var en parentes.

Tillbaka till allvaret. Offensivt sett tycker jag att Therese Sjögran har varit bästa svenska spelare i alla matcherna. Jag skulle nog dessutom säga att hon är den som varit bäst i kontakten med media, hon bjuder alltid på bra och intressanta svar.

Så här säger hon om hur hon upplevde nattens drama:

”Det är nog det värsta jag gått igenom i min långa karriär. Vi såg den på ett rum – Lisa och Sampans, nästan alla var där. Det var ju till sista minut, det var väldigt jobbigt. Klart att det var vissa stunder man satt med mobilen för att man inte kunde se. … Det gick inte att ta på den känsla vi hade. Allting hängde på en skör tråd. … Det var en härlig känsla när slutsignalen gick. Det var kaos, folk stod upp och hoppade i sängarna.”

Sjögran fick förstås också prata lite om ”omöjliga Tyskland”. I intervjuerna i dag lät det som att Tyskland slagit ut vårt lag ut varenda mästerskap de senaste åren. Så är det ju inte. Visst har tyskorna 9–2 på Sverige i mästerskap, bland annat de åtta senaste. Men det har bara varit två möten de senaste tio åren:

EM 2013, semifinal: Sverige–Tyskland 0–1
OS 2008, kvartsfinal: Tyskland–Sverige 2–0
OS 2004, bronsmatch: Tyskland–Sverige 1–0
VM 2003, final: Tyskland–Sverige 2–1, golden goal
EM 2001, final: Tyskland–Sverige 1–0, golden goal
EM 2001, gruppspel: Tyskland–Sverige 3–1
OS 2000, gruppspel: Tyskland–Sverige 1–0
EM 1997, semifinal: Sverige–Tyskland 0–1
VM 1995, gruppspel: Sverige–Tyskland 3–2
EM 1995, final: Tyskland–Sverige 3–2
VM 1991, bronsmatch: Sverige-Tyskland 4–0

För de spelare som var med 1995–2004 kan man förstå att Tyskland blev ett spöke, men för dagens spelare borde det inte vara lika illa. Sjögran igen:

”Vi har ingenting att förlora. Nu har vi utnyttjat alla vår liv tror jag. Det är det sista vi har nu, det är bara att gå ut och köra. … Det är de som har pressen på sig – och det vet de om. … Vi gick in med samma känsla mot USA och det gick ju ganska så bra. Vi är som bäst när vi får slå ur underläge och det gör vi verkligen nu.”

Hon får frågan om hur hon ser på slutspelsträdet, där den svenska vägen till final blir Tyskland och därefter sannolikt Frankrike och USA:

”Det väl som det här mästerskapet är, vi har hamnat på den svåraste sidan. Men det är vårt eget fel, som vi har spelat i gruppen, med de poäng vi tagit – då hamnar vi på den här sidan. Det är bara att gilla läget.”

Tredje person på pressträffen var alltså Caroline Seger:

”Det är klart att det har varit en känslostorm i dag, långa timmar. Jag tyckte att Brasilien svajade lite. … Det är viktigt för oss att njuta av att vi har fått den här chansen och gå in och göra en 110–200 procents insats…”

Och slutligen lite Tysklandstankar från Seger:

”De kommer etta i gruppen och får möta Sverige i åttondelsfinal bara för att vi kommer trea. Jag tror inte att de är jätteglada över det. Men jag vet också att den mentala biten på dem är väldigt stark och de är starka när de är i ett mästerskap. … Svagheterna ligger i deras backlinje, lite långsammare där, men ändå väldigt bra. De är ju ett bra lag, sett över hela banan, både försvars- och anfallsmässigt. De har ju respekt för våra snabba anfallsspelare, kan vi utnyttja det och få in bollar bakom deras innerbackar framför allt.”

Sverige är vidare – nu är det kaos

Publicerad den av
Svara

Vi var elva svenska journalister som följde nattens drama på en pub i närheten av det svenska spelarhotellet.

Direkt när slutsignalen ljöd i Brasilien–Costa Rica började alla boka flygbiljetter och hotell. Nu är Ottawa som gäller. Får se om jag kommer med på något plan… Vi hörs.

”Om vi går vidare från det här går vi hela vägen”

Publicerad den av
1

Ovisshetens tid går mot sitt slut. I väntan på de resultat som avgör landslagets VM-öde körde man en träning i dag. Avbytarna och inhopparna tränade fotboll på Clareview Arena medan startelvan körde i pool på annan plats. Pia Sundhage var inte med på någon av träningarna, hon satt på hotellet och analyserade Australienmatchen.

Vi i media följde träningen på Clareview, där det mest dramatiska var att Charlotte Rohlin träffades av en boll från Linda Sembrant, tappade en plomb, fick näsblod och fick kliva av. Det sista Rohlin gör i landslagsdress kan alltså vara att få en boll i huvudet…

Efter träningen var det en liten pressträff. Där pratade Lilie Persson om anfallsspelet mot Australien.

”Vi vet ju hur vi skall ta oss ner i motståndarnas sista tredjedel, vi vet hur vi skall ta oss ut på kanterna. Men sedan från kanterna måste det ju hända någonting också. Är det fem minuter kvar så slår man in bollen, man håller inte på och lirar runt, det blir man inte så skrämd av som motståndare. Jag tycker att vi gjorde det lite för lätt för Australien i går. Vi hade pratat om att pumpa in bollar och attackera i straffområdet, det är bara att titta på våra hörnor vad som händer. Det är klart att vi skall göra det i spelet också, men det gör vi inte riktigt.”

Det är väl bara att hålla med. Fast det finns en stor invändning och det är att på hörnorna är det nickstarka spelare som Amanda Ilestedt, Nilla Fischer och Caroline Seger som befinner sig i straffområdet. Lotta Schelin och Sofia Jakobsson är inte alls samma hot i luftrummet.

Med tanke på det kanske Sverige borde ha bytt in någon nickstark spelare som forward på slutet. Eftersom det hade varit ett vågspel att röra det trots allt stabila mittlåset hade kanske Linda Sembrant varit ett alternativ.

Det om det.

Utöver Persson var det Kosovare Asllani som hamnade i centrum på dagens pressträff. Hon berättade att laget kommer att följa nattens matcher på sina hotellrum. Här i Edmonton är det förresten inga nattmatcher, utan avspark är 14.00 och 17.00 lokal tid – alltså snarare eftermiddagsrysare.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Asllani var inte så nöjd med lagets situation:

”Vi är ändå topprankat och vi ska gå vidare. Därför känns det lite surt att invänta andra resultat. Det känns konstigt att säga det, men man hoppas ju att vi får hjälp.”

Hon sa också att hon tycker att Brasilien vore dumma om de inte vilar folk.

”Men man hoppas att deras reserver vill komma in och visa någonting. På det sättet finns chansen. Det finns ju andra resultat som också kan gå in. Något måste gå in. Fy faan alltså, jag vill inte ens tänka på det.”

Om resultaten går med Sverige i natt tror Asllani att laget kan få en rejäl skjuts i rätt riktning. Först säger hon:

”Jag tror att om vi går vidare med hjälp av något annat lag kommer vi att gå väldigt långt. Om vi får Tyskland tror jag att vi kan slå dem. Jag vill gärna möta Tyskland. Det är alltid jämna matcher, självförtroendet har växt för varje gång vi mött dem.”

Sedan tar hon i ytterligare:

”Jag vill säga att om vi går vidare från det här går vi hela vägen. Det är min magkänsla. Jag vill inte säga för mycket, men jag har en bra känsla. Ni kanske skrattar åt det om vi inte går vidare ur gruppen, men om man får en extra chans tror jag att man offrar ännu mer och vill ännu mer.”

Själv ser hon sig i nuläget som inhoppare.

”Förhoppningsvis att skadan blir bättre och bättre och att man kan få mer och mer speltid. I går kändes det bättre än det gjort på ett tag, men det går i omgångar.”

Efter sista frågan satte sig Asllani i en trappa med Aftonbladets Kristoffer Bergström:s dator i knät. När Olivia Schough såg det utbrast hon:

”Kosse skriver sina egna artiklar.”

Det kanske är bästa chansen för spelarna att få med de citat de vill…

Men tillbaka till Asllanis uttalande om att Sverige kan gå hela vägen. Det kan man förstås. I utslagsmatcher är det otroligt viktigt att inte hamna i underläge, inte minst med tanke på hur svårt Sverige haft att skapa målchanser i spelet.

Men försvarsspelet har ju sett bättre och bättre ut, så visst finns skrällchansen. Men kolla på slutspelsträdet i föregående inlägg. Efter Tyskland väntar sannolikt gruppsegraren i E, vilket jag fortfarande tror blir Frankrike. Och i semifinal blir det sannolikt USA igen. Det är inte den lättaste lottningen som väntar. Å andra sidan kan finalen bli ”lättaste” matchen i slutspelet…

”Hade det varit sten-sax-påse skulle jag skickat mig själv”

Publicerad den av
8

Det var en lite märklig situation när vi i media mötte de svenska spelarna efter dagens match. Lisa Dahlkvist konstaterade att hon inte visste om hon kände hopp eller upplevde situationen som att laget var utslaget.

”Jag vet faktiskt inte, det är svårt att säga. Klart att man fortfarande har hopp. Det finns ju chans att vi kan få spela vidare. Men man är ju grymt besviken över att vi inte kan vinna någon match.”

Dahlkvist funderade även över hur det skulle vara om det svenska VM-ödet avgjordes via lottning mot Costa Rica i natt.

”Det vore det märkligaste som skulle kunna hända – gå vidare på lottning.”

Hon får en skämtsam följdfråga om hur stora chanser hon ger Sverige i en lottning.

”Det beror ju på vem som är med på lottningen. Hade det varit sten-sax-påse skulle jag nog ha skickat mig själv.”

Den som var klart mest tagen efter dagens match var Therese Sjögran. Hon kände sig tveksam till om hon orkar titta på de matcher som avgör Sveriges öde.

”Jag skulle helst ha jättemycket att göra så att tiden rullar på. Sedan sätter man på mobilen efter 90 minuter. Jag vet inte om jag fixar att titta, det beror om Brasilien ställer upp med bästa laget – då kanske jag kollar.”

Det som gjorde mest ont för henne var det faktum att landslagskarriären kan avslutas framför tv:n – eller via lottning.

”Det är helt stört i så fall. Tänk att åka ut på lottning. Åh, herregud.”

Hon sa sig hålla tillbaka sin känslor. Hade hon släppt kontrollen så:

”Då hade jag nog brutit ihop. Det är det sista jag gör på den här nivån och om jag börjar tänka på att det här kan ha varit min sista match, då känns det mycket.”

Innan jag går och lägger mig tänkte jag bara skriva ut vilka lag som faktiskt är klara för slutspel i nuläget. Det är Kanada, Kina, Holland, Tyskland, Norge, Japan, Kamerun, Schweiz, USA, Australien, Brasilien och Colombia. Slutspelsträdet ser ut så här just nu:

Kina–Kamerun
USA–grupptrea E eller F

Tyskland–grupptrea A eller D
Ettan F–Tvåan E

Brasilien–Australien
Japan–grupptrea A eller F

Norge–Tvåan F
Kanada–Schweiz

Noterbart här är att jag räknar bort Thailand från slutspelet även om de fortfarande har en mikroskopisk chans som innebär att de måste ha två lag i grupp E bakom sig, vilket kräver sjumålsförlust för England mot Colombia samtidigt som Frankrike vinner mot Mexiko. Dessutom måste grupptrean i F stanna på två poäng. Jag räknar alltså Thailand som utslaget.

Nu väntar ovisshet – och kanske lottning

Publicerad den av
Svara

Slut, det blev 1–1 mot Australien. Det innebär att vi får vänta ett dygn och hålla tummarna för rätt resultat. Det kan bli så att vårt lag åker hem utan att ha förlorat någon match. Och att vi missar OS trots att vi vunnit alla kvalmatcher mot europeiskt motstånd.

Vad är det då för resultat som tar Sverige vidare. Jo, ett av följande måste slå in:

1) Seger för Brasilien mot Costa Rica. Problemet här är väl att redan klara gruppsegraren Brasilien lär vila stora delar av startelvan.

2) Kryss, 0–0 mellan Brasilien och Costa Rica.

3) Kryss mellan Sydkorea och Spanien

4) Seger för Colombia mot England.

Det finns en riktig rysare, och det är om det blir 1–1 mellan Brasilien och Costa Rica samtidigt som något lag vinner matchen Sydkorea–Spanien. Då blir det lottning mellan Sverige och Costa Rica om sista slutspelsplatsen.

Matcherna spelas enligt följande, svensk tid:
22.00: Colombia–England
01.00: Spanien–Sydkorea
01.00: Brasilien–Costa Rica

Nu hinner jag inte skriva mer, nu skall jag ner i katakomberna och jobba. Vi hörs.

Det blir de väntade startelvorna

Publicerad den av
1

Som väntat startar både Sverige och Australien med exakt samma elva spelare som i lagens senaste matcher. Frågan blir nu om Sverige kommer att starta lika lågt med laget, eller om man kommer att kliva upp högre.

Det har regnat en stund här i Edmonton. Inget oväder, mer ett lätt regn. Det bör vara bra för underlaget, som jag tycker har sett rätt torrt ut – inte minst i samband med Sveriges träning i går.

Annars har Kamerun just skrällt och vunnit med 2–1 mot Schweiz efter att Gabrielle Onguene gjort ett mål och ett målpass och varit lysande under den andra halvleken. Hon lär inte spela kvar hemma i Kamerun speciellt länge till.

Kameruns seger var för övrigt odiskutabel. De otämjbara lejoninnorna ägde den andra halvleken och jag hade till slut 7–4 i målchanser i afrikansk favör.

Kameruns seger innebär att man blir det andra afrikanska lag någonsin att ta sig vidare ur gruppspelet i ett VM. Nigeria lyckades med samma prestation 1999. Eller. Nigeria gick till kvartsfinal, vilket förstås är ett steg bättre.

Kameruns seger innebär att det är klart att man kommer att avancera till slutspel som grupptrea på fyra poäng. Det innebär i sin tur att USA och Colombia nu också är helt klara för åttondelsfinal. Det är även Japan som vann med 1–0 mot Ecuador efter mål av Yuki Ogimi.

Om två timmar hoppas jag att även Sverige kan kvittera ut sin slutspelplats. Nu kommer lagen in på arenan för nationalsånger, dags att koncentrera sig på matchen. Vi hörs.