Leende Lotta – en given galadrottning

Det hade förstås varit en skandal om inte underbara Lotta Schelin hade fått diamantbollen i år.
Hon är bara bäst – på alla sätt. Det var verkligen ett rent nöje att bevaka damlandslaget i Tyskland i somras. En stor del av nöjet var den alltid leende Lotta, som jämt fick mig på gott humör. Både för hennes grymma fotbollsform, och för hennes sätt att möta oss i världspressen. Lotta är verkligen en fantastisk representant för Sverige – och en värdig vinnare.

Synd däremot att folket hemma i sofforna inte är redo att ha en gemensam omröstning om årets mål med både mål från herr- och damfotboll. För nog skulle Marie Hammarström ha haft det priset?
Att göra sitt livs första landslagsmål, på ett så otroligt vackert sätt i ett så avgörande och utsatt läge – klart det borde ha prisats med mer än bara ett VM-brons. Synd.
Här är det i alla fall.

Annars var det inga skrällar på fotbollsgalan i kväll. Här är damernas övriga vinnare:

Årets målvakt: Kristin Hammarström, Göteborgs FC
Hon var favorit, och vann. Ett bra val. Hammarström har varit stabil hela säsongen. Hon spelade 22 allsvenska matcher, höll 12 nollor – och släppte bara in 13 mål. Men precis som jag tidigare nämnt så saknade jag allsvenskans bästa målvakt Erin McLeod bland kandidaterna. Kanadas VM-målvakt toppade damallsvenskans målvaktsliga på samma räddningsprocent som Hammarström och Caroline Jönsson – trots att McLeod spelade i seriens sämsta lag, Dalsjöfors. En bragd.

Årets back: Charlotte Rohlin, Linköpings FC
Det här var också en favoritseger. Jag har inget att invända, för jag gav Lotta Rohlin högst snittbetyg i den svenska backlinjen under VM. Sara Larsson kändes som främsta utmanaren.

Årets mittfältare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Eftersom jag tidigare kallat Mona Bachmann för damallsvenskans bästa spelare så går det inte protestera mot den här utnämningen heller, även om jag ju gärna hade sett att Lisa Dahlkvist hade fått det här priset.

Årets forward: Lotta Schelin, Lyon
Den mest självklara vinnaren av alla. Klart att Super-Lotta skulle ha det här priset.

Årets allsvenska spelare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Se årets mittfältare.

Årets genombrott: Sofia Jakobsson, Umeå IK/Rossiyanka
Ny favoritseger. Jakobsson var favorit, och han visade sig vara en högst värdig vinnare genom att han gjorde hattrick i Champions League senast.

Årets tränare: Torbjörn Nilsson, Göteborgs FC
Även här favoritseger. Torbjörn var förstås ett lysande bra val. Fast visst hade man helst sett en kvinnlig segrare.

Mer allmänt kan man konstatera att tjejerna var flera klasser bättre än herrarna i kategorin tacktal. Lotta Schelins passning till Zlatan Ibrahimovic om vem av dem som vunnit Champions League var bäst. Zlatans kontring om att han har några fler guld- än Lotta har diamantbollar var ett bra försök, men höll inte Schelinklass…

Mest spännande var annars att få höra schweiziska Ramona Bachmann tacka på god svenska med mer skön västerbottnisk accent än schweizertysk brytning. Jag har lyckats missa att Bachmann pratar så bra svenska. Men hon har ju varit här i fyra säsonger nu, så jag borde inte vara förvånad.
Hon blir ett lysande nyförvärv i Ldb Malmö som ersätter Caroline Seger och Nilla Fischer med Bachmann – och blir minst lika starkt 2012.

Är du sugen på att läsa fler hyllningar av Lotta Schelin? Här är länken till min krönika efter bronsmatchen mot Frankrike.

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

Klart Sawa skall ha Ballon d’or

I förra veckan presenterades kandidaterna till att vinna damklassen i fotbollens finaste pris, guldbollen – ballon d’or.
Glädjande och högst välförtjänt fanns Lotta Schelin med bland kandidaterna. Hon lär dock inte vinna det priset. Däremot är Schelin en självklar vinnare av vår svenska diamantboll.

När det gäller damernas guldboll – ballon d’or – har den bara delats ut tio gånger, och till tre olika spelare.
Först fick Mia Hamm priset två år i rad (2001–02). Sedan fick Birgit Prinz det tre år i rad (2003–05). Och åren 2006–10 har Marta tagit fem raka guldbollar.

I år kommer vi att få en fjärde vinnare. För allt annat än japansk seger vore en skräll. Med rak rygg bar Homare Sawa sitt land till VM-guld i Tyskland i somras.
Hon blev VM:s skyttedrottning och utnämnd till VM:s bästa spelare. Naturligtvis skall hon även utnämnas till världens bästa spelare 2011. Och samtidigt bli den första asiat, man eller kvinna, att få guldbollen.

Här är alla de tio kandidaterna:
* Sonia Bompastor, Frankrike
* Kerstin Garefrekes, Tyskland
* Marta, Brasilien
* Aya Miyama, Japan
* Alex Morgan, USA
* Louisa Necib, Frankrike
* Homare Sawa, Japan
* Lotta Schelin, Sverige
* Hope Solo, USA
* Abby Wambach, USA
Vinnaren presenteras vid en gala i Zürich den 9 januari.

Går vi igenom kandidaterna kan jag hålla med om sex av tio. Jag tycker att Simone Laudehr är Tysklands bästa spelare. Följaktligen borde hon vara nominerad före Garefrekes.

Sedan tycker jag varken att Miyama eller Morgan borde vara med. Och att Frankrike får två kandidater känns i överkant. Även om Necib är en favoritspelare så får nog hon också stryka på foten.

För jag saknar en trio toppspelare i Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Christine Sinclair (Kanada) och Veronica Boquete (Spanien). Den sistnämnda har jag i rättvisans skäl inte sett så mycket av. Men väljs man till bästa spelare i WPS så borde man vara en kandidat här – trots att ens land inte var med i VM.

Sinclair ansågs vara viktigaste spelaren hos WPS-mästarna Western New York Flash. Där bildade kanadensiskan anfallstrio med Marta och Alex Morgan. De andra två är nominerade till guldbollen, men inte lagets bästa målskytt. Underligt, även eftersom Sinclair är Kanadas storstjärna, medan Morgan bara var avbytare för USA i VM. Morgan är för övrigt också den enda kandidaten här som inte var uttagen i VM:s världslag.

Slutligen då Anonma, som borde ha varit Afrikas representant. Hon bar sitt Ekvatorial-Guinea till VM, och gjorde två mål där. Dessutom har hon gjort hälften av Potsdams 22 mål under de första sju omgångarna i Frauen-Bundesliga. Naturligtvis leder hon skytteligan klart på sina elva mål.

Den 9 januari presenteras även vinnaren i kategorin årets damfotbollstränare i världen. Där vinns två svenskar nominerade, nämligen Thomas Dennerby och Pia Sundhage.
Här är förstås Norio Sasaki storfavorit. Men ärligt talat är jag inte man att bedöma insatserna hos mer än en handfull av de nominerade:
* Bruno Bini, Frankrike/Frankrikes landslag
* Leonardo Cuellar, Mexico/Mexicos landslag
* Thomas Dennerby, Sverige/Sveriges landslag
* Patrice Lair, Frankrike/Olympique Lyonnais
* Maren Meinert, Tyskland/Tysklands U20-landslag
* Hope Powell, England/Englands landslag
* Norio Sasaki, Japan/Japans landslag
* Tom Sermanni, Australien/Australiens landslag
* Pia Sundhage, Sverige/USA:s landslag
* Jorge Vilda, Spanien/Spaniens U17-landslag

I december presenterades vilka tre kandidater som går till final i de olika kategorierna. Läs vilka det blev här.

Kapten Seger sågar sitt eget förbund

12000 åskådare såg Sverige förlora med 1–0 på Millerntor-Stadion i Hamburg i onsdags.
USA har redan sålt 10000 biljetter till Sveriges nästa träningsmatch, den mot just USA i Phoenix den 20 november.

Men i Sverige ses sällan landslaget av någon större publik. Det fick lagkapten Caroline Seger att skriva följande på sin twitter på kvällen efter Tysklandsmatchen:

”I love how both Germany and the USA can get so many fans to the games. What’s wrong with the people in Sweden that is marketing us??”

Lagkaptenen ger därmed väldigt hård kritik till sitt eget förbund. Men det hindrar inte att det är berättigat.

Som jag ser det är fel nummer ett att landslaget spelar på hemmaplan för sällan. I år har tjejerna spelat 18,5 landskamper. Den halva var en inofficiell match mot England i maj. Bara en av de 18,5 matcherna har spelats i Sverige, det var VM-genrepet hemma mot Mexiko den 16 juni. Då fanns jag bland de 4512 på Gamla Ullevis läktare.
Två landskamper återstår i år. Och nej, ingen av dem spelas heller i Sverige.

Fel nummer två är väl att det knappt går att prata marknadsföring alls när det gäller våra fotbollstjejer. Hade förbundet brytt sig hade de överöst alla medier med info inför varje samling och landskamp. Ingen journalist skulle kunna missa att Sveriges fotbollsdamer snart har match.
Som det är nu är det väldigt lätt att missa matcherna, om man inte är jätteintresserad.

Här är förresten en länk om biljettsuccén inför Sveriges nästa landskamp.

För övrigt finns det fler länder än bara Tyskland och USA som drar stor publik till sina hemmakamper. 9000 såg Holland spela 0–0 hemma mot England i EM-kvalet i går. En siffra som talar för att intresset ökar i allt fler länder.

Någon som undrar hur matchen Tyskland–Sverige var? Det gör jag också, för jag har inte sett mer än det här sammandraget. Och där ser svenskorna ut att ha stått upp väl.

Lotta Schelin eller Antonia Göransson borde ha givit Sverige ledningen på deras fina lägen i första halvlek. Då kunde kanske Sverige för första gången någonsin lämna en bortalandskamp mot Tyskland utan att ha förlorat.
Schelins ribbskott i andra halvlek var också värt ett bättre öde – även om det luktar offside i förstaläget.

De här lagen går till EM 2013

Det har varit EM-kvaluppehåll i alla europeiska ligor. Det kunde ha varit några festdagar, men tyvärr är bredden ännu så länge för dålig, och alldeles för många matcher har haft självklar utgång.
Men i och med att bara tolv länder når slutspelet så kommer det att bli intressanta matcher framöver.

Och några spännande resultat kan noteras även från veckans matcher. Jag tänker då främst på kryssen mellan Holland–England, Vitryssland–Finland och Skottland–Wales, samt Spaniens 3–2-seger hemma mot Schweiz.

Strax skall jag gå igenom läget grupp för grupp. Men innan dess är det läge att klargöra förutsättningarna. Sverige är värdland för EM 2013, och därmed redan kvalificerat.
Dessutom går de sju gruppvinnarna samt den bästa tvåan direkt till mästerskapet. De sex övriga grupptvåorna spelar sedan playoff om de tre sista matcherna.

Grupp 1
Här står det mellan Italien och Ryssland. Eftersom italienskorna vann med 2–0 hemma mot ryskorna i går, och får räknas som gruppfavoriter. Polen känns som självklar trea. Fast polskorna är chanslösa på någon av de två topplatserna.

Grupp 2
Det här är helt klart den tuffaste kvalgruppen, för här finns tre starka nationer. Tyskland är förstås storfavorit, och kommer garanterat att vinna till slut. Fast både Spanien och Schweiz är lag på frammarsch. Lagen har varsin storstjärna i Veronica Boquete och Ramona Bachmann. De båda gjorde varsitt mål när spanjorskorna slog Schweiz med 3–2 i söndags.
I nuläget alltså klar fördel Spanien i kampen om andraplatsen. Men Schweiz har redan klarat av sina bortamöten med både Tyskland och just Spanien, och skall inte räknas bort.

Grupp 3
Här står det mellan Island, Norge och i viss mån även Belgien. Island är i förarsätet efter hemmasegern med 3–1 mot norskorna.
Men Norge har slagit Belgien borta med 1–0 och har kvar hemmamatcher mot huvudkonkurrenterna. Därför tror jag trots allt på norsk gruppseger. Och Margret Lara Vidarsdottir skjuter Island till playoff.

Grupp 4
Den här gruppen springer VM-fyran Frankrike igenom ganska lätt. Irland och Skottland gör upp om andraplatsen. Det tredje landet i gruppen från de brittiska öarna, Wales, spelade 2–2 i Skottland i dag, och kan sätta ytterligare en och annan käpp i hjulet för de andra lagen. Men mitt tips är att Skottland till slut tar playoffplatsen. De har skyttedrottningen Julie Fleeting på topp, och hon har gjort makalösa 116 mål på 120 landskamper. Hon kan bli tungan på vågen här.

Grupp 5
Det här är en grupp utan riktig toppnation. Finland är inne i en generationsväxling, och fick bara 2–2 borta mot Vitryssland i dag. Ukraina var med i det senaste EM:et, men känns inte lika starkt längre. 0–0 hemma mot Slovakien i lördags skvallrar om det.
Alla de fyra nämnda lagen står på fyra poäng efter två spelade matcher. Svårtippat alltså. Men jag tror ändå att Finland tar hem gruppen, och att Ukraina blir tvåa. Men osvuret är helt klart bäst här. Det skulle faktiskt kunna bli Slovakien närmast före Vitryssland…

Grupp 6
Här står det mellan 2009 års EM-tvåa England och 2009 års EM-trea Holland. I kvällens match var holländskorna klart bättre, även om målvakten Loes Geurts tvingades ta en straff från Englands Fara Williams för att rädda 0–0.
Men får England bara tillbaka skadade Kelly Smith så tror jag på engelsk gruppseger. Manon Melis (LdB Malmö), Kirsten van de Ven (Tyresö), Chantal de Ridder (Turbine Potsdam) och de andra nederländskorna bör ha god chans att nå EM genom att bli bästa tvåa.

Grupp 7
Den här gruppen vinner Danmark. Enda hotet utgörs av Tjeckien. Många har börjat döma ut danskorna, och säga att deras tid är förbi. Men minns att Sverige var i brygga mot just Danmark i VM-kvalet. Det krävdes två nickmål av Charlotte Rohlin, och förlängning, för att vända till seger.

Här är slutligen mina EM-lag 2013:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Norge, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Island.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoffspelet.
Synpunkter på det?

Kamerun skrällde sig till OS

Enligt http://www.womenssoccerunited.com är Kamerun klart för OS-fotbollen 2012. Kameruns damer slog ut favoriten Nigeria.
I kvällens hemmamöte med nigerianskorna i Yaounde vann Kamerun med 2–1 – exakt samma siffror som Nigeria vann sin hemmamatch med.
Förlängningen blev mållös. Sedan vann Kamerun straffarna med 4–3, och ordnade en rejäl överraskning. Nigeria har ju kvalat in till alla stora mästerskap tidigare.

Därmed är följande nio länder klara för OS 2012:
* Värd: Storbritannien.
* Europa: Sverige och Frankrike.
* Sydamerika: Brasilien och Colombia.
* Afrika: Sydafrika och Kamerun.
* Asien: Japan – och Nordkorea. Fast nog borde väl Australien tilldömas nordkoreanskornas plats?
* Nordamerika: Ej klart. Kvalet spelas i januari. Men USA och Kanada bör ligga nära till hands.
* Oceanien: Ej klart. Men Nya Zeeland är högst trolig deltagare därifrån.

Följ med i utvecklingen i OS-kvalet här.

Jag noterar att många även googlar hur det går i kvalet till herrarnas OS-turnering i London. Där har bara Europa och Sydamerika gjort klart sina kval, och klara länder är Brasilien, Uruguay, Spanien, Schweiz, Vitryssland och förstås värdnationen Storbritannien. Här kan du följa det kvalet.

Snett ute om Djurgården och Umeå

En vecka har gått sedan LdB Malmö lyfte Kronprinsessan Victorias pokal för andra året i rad. Det är därmed hög tid att kolla BT:s damallsvenska tips.
Det var jag som stod för det tipset. Och det publicerades dagen före premiären på damallsvenskan. Det såg ut så här:

1) Göteborgs FC (slutplacering: 2)
2) Tyresö FF (4)
3) LdB FC Malmö (1)
4) Linköpings FC (6)
5) KIF Örebro (5)
6) Umeå IK (3)
7) Piteå IF (10)
8 ) Jitex BK (9)
9) Kristianstads DFF (7)
10) Hammarby IF (11)
11) Dalsjöfors Goif (12)
12) Djurgårdens IF (8)

Som synes prickade jag bara helt rätt på KIF Örebro. Men det var ju å andra sidan självklart att de skulle sluta femma…

Guldstriden först:
Jag trodde att guldstriden skulle stå mellan tre lag. Där hade jag helt rätt. För mina tre kandidater hade guldchans ända fram till slutomgången. Att tippa Göteborgs FC som segrare var ett tips med hjärtat. Jag ville ju så gärna att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén skulle få lyfta pokalen.
Det blev LdB FC Malmö som vann. Jag trodde att de skulle få lida för att Therese Sjögran skulle spela för Sky Blue i WPS halva året samt för förlusterna av Pavlina Scasna och Kathryn Gill. Därför tippade jag bara dem som trea.
Det var en grov felkalkyl. Dels för att Sara Björk Gunnarsdottir visade sig vara ett utmärkt nytillskott. Men också för att man fick ihop laget bra i våras, och faktum är ju att LdB blev sämre på hösten sedan Sjögran och Caroline Seger anslutit.

Så till de två lag jag missbedömde mest:
* Först hatten av för Djurgården, som var klart mycket starkare än jag trott. Men hade jag läst på bättre hade jag noterat att Stockholmslaget faktiskt hade fyra spelare som tillsammans stod på 211 A-landskamper inför seriestart. Och så talangfulla Emma Lundh och Mia Jalkerud på det. Jag borde ha insett att de inte skulle vara någon seriejumbo.
* Det andra laget som jag underskattade rejält var Umeå. Det berodde på att jag inte förutsåg Ramona Bachmann:s gigantiska betydelse. Schweiziskan var seriens klart bästa spelare.
Och faktum är att om Sofia Jakobsson hade stannat säsongen ut hade laget från Västerbotten mycket väl kunnat ha hamnat ytterligare ett eller ett par pinnhål högre upp.

Till slut nykomlingarna:
Där så överskattade jag väl båda. Jag trodde att Piteå skulle lyftas till en mittenplacering av sin stora hemmapublik. Men truppen var för svag för det. Piteå var dock aldrig nära nedflyttning.

När det gäller Dalsjöfors hoppades jag att de skulle slippa jumboplatsen, och tippade med hjärtat. Det var ett tips som var grymt nära att slå in. För Dalsjöfors var uppe på näst sista plats under cirka 20 minuter av andra halvlek i allra sista omgången.
Men i praktiken åkte laget ut redan i vintras, när klubbledningen inte fattade att de hade en alldeles för svag spelartrupp. Vårens upplaga av Dalsjöfors var sämre än det lag som spelade upp klubben, och tillhör ett av de allra sämsta lag som någonsin spelat i damallsvenskan. Så totalt sett var jumboplaceringen självklar.
Man tog dock in nödvändiga förstärkningar under sommarens transferfönster, och gjorde en hyfsad höst. Mycket för att Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod visade sig vara seriens bästa målvakt. Men även om Boråslaget var mycket stabilare på hösten, så hamnade man faktiskt till slut på nedflyttningsplats (näst sist) även i hösttabellen.

Utan något Boråslag i damallsvenskan kommer BT:s satsning på damallsvenskan av förklarliga skäl att minskas ganska rejält nästa år. Tråkigt.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.

Världsstjärnor på twitter

Det har gått över två månader sedan jag senast avslutade den här bloggen.
Jag har stolt kunnat konstatera att jag har haft läsare varenda dag sedan dess. Inte minst har bildspelen från USA:s träning och Sveriges bronsmatch lockat besökare. Kul.

Efter VM har jag hittat till, och fastnat på Twitter. Och det råkar vara ett alldeles utmärkt verktyg om man vill följa våra svenska bronshjältinnor.
För medan väldigt få ordinarie landslagsspelare på herrsidan twittrar, så kan man följa de här landslagstjejerna:
* Lotta Schelin
* Caroline Seger
* Therese Sjögran
* Nilla Fischer
* Madeleine Edlund
* Stina Segerström
* Hedvig Lindahl
* Lina Nilsson
* Sofia Lundgren

Många svenskor på Twitter alltså. Men jämfört med det amerikanska silverlaget ligger vi rejält i underläge. Där har varenda spelare ett eget twitterkonto. Exempelvis:
* Abby Wambach
* Hope Solo

Och det är förstås också stor skillnad i intresse, trots att även Sverige har en och annan världsstjärna. USA:s spelare har betydligt fler följare än de svenska. Det twittrade Caroline Seger om på följande sätt efter VM:

”Har gjort min matematik. Alex Morgan ( fick drygt 100000 nya followers under VM. Jag fick 1000. Om jag spelar 100 VM kommer jag upp på samma nivå…”

Wambach gjorde Japans guldmål

Det sägs ju att forwards inte skall vara i eget straffområde.
Jag tyckte redan på plats på Commerzbank Arena att bollen ändrade riktning ganska rejält vid Homare Sawa:s läckra 2–2-klack i VM-finalen.
Men av tv-repriserna gick det inte att få klarhet i hur mycket.

Efteråt i den mixade zonen där spelarna möter media sa Abby Wambach att bollen nog touchade henne lite, men att det nog inte påverkade huruvida den skulle gå i mål eller inte.
Det är nog inte sant.
Repriser som jag sett visar att bollen absolut tar Wambach – och att riktningen ändras ganska rejält.
Dessutom ser det ut som att Hope Solo hade kontroll på bollbanan, fram till riktningsförändringen.

Inte för att det går att lasta Wambach för målet, för Sawas klack är oväntad, och bollen kommer snabbt. Men jag tycker ändå att det är intressant att Wambach antingen snabbt förträngt att bollen tog henne eller väljer att försöka få bort uppmärksamhetheten från sin touch.

Lite kuriosa är att precis innan hörnan såg jag hur Wambach var framme och manade på Solo.
Målvakten hade nämligen legat kvar på marken en stund efter att ha fått en smäll i situationen som ledde till hörnan.
Och när Solo väl reste sig bjöd alltså Sawa och Wambach på nästa smäll…

Sundhage fick i gång bloggen igen

Pia Sundhage och Hege Riise trixar

Jag hade ju bestämt mig för att låta den här bloggen vila.
Men efter att ha hört Pia Sundhage:s sommarprogram kände jag att jag nog får ta ett kort avbrott i min semester…

Det har verkligen varit svårare än jag trodde att komma tillbaka till vardagen efter VM. Att det har regnat och blåst konstant de senaste dagarna, och jag inte haft så mycket annat att göra i stugan än se på tv och surfa på datorn har inte hjälpt mycket.
För även om mediabruset så klart domineras av det förskräckliga vansinnesdådet i Norge så påminns man fortfarande ofta om mästerskapet i Tyskland.

Senast var det alltså när Pia Sundhage tidigare i dag var sommarvärd i P1.
Hon var som vanligt väldigt bra att lyssna på, även om mycket av det hon berättade var sådant jag hade läst eller hört förut.
Jag har dock inte läst boken om hennes ledarfilosofi, så jag tyckte det var kul att höra om hennes 7–1-system.
Hon menar att det tar sju positiva saker att väga upp en negativ. Och därför coachar hon helst bara det som är bra, och väljer bort att prata om det som är dåligt.
Intressant.

Dessutom bjöd Pia återigen på en liten sånginsats, precis som när jag var på pressträff i Frankfurt.
Den här gången bjöd Pia på Bob Dylan-klassikern ”The Times They Are A-Changin” – samma sång som hon sjöng första gången hon träffade de amerikanska landslagsspelarna.

I sommarprogrammet fick jag även höra att Cristiane:s straff i kvartsfinalen inte dömdes om eftersom att Hope Solo gick för tidigt, som det uppfattades i tysk tv. Utan eftersom en utespelare var inne i straffområdet för tidigt.
Jag har tidigare ifrågasatt domslutet – fast då på fel premisser. Men jag gör det faktiskt fortfarande.

För reprisen visar att inte heller det här är ett solklart domslut.
Men jag kan vara fel ute, för jag känner att min regelkunskap inte är helt tillräcklig.
Är det fötterna som gäller, att man inte får kliva över linjen innan tillslaget – då är det ändå högst tveksamt domslut.
Är det däremot kroppen som gäller, är domslutet petigt, men rätt. För som syns på klippet jag länkat ovan så hänger Amy LePeilbet (tror jag att det är) över linjen med kroppen. Men som jag ser det sätter hon inte ner någon fot på fel sida om linjen förrän Cristiane slår till bollen.

Men det är verkligen ett gränsfall.

Bäst och sämst i VM 2011

I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.

Homare Sawa är rak i ryggen

Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?

Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo
(USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.

Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.

Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:

”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”

Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).

Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.

VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.

Världsmästarna poserar för fotograferna

Största skrällen1
Japan förstås.

Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.

Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.

Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.

Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.

Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.

Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.

Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.

Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…

Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.

Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.

Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.

Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.

Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.

Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.

Och så dansar vi igen

Bästa dansen
Logobitombo

Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.

Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…

Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.

Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.

Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.

Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.

Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.

Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.

Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.

Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.

Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.

Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)

Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA

Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3

Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…

Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?

Bilder av Japans guldfest

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är även mina bilder av prisutdelningen efter finalen, och Japans guldfirande. Det är bilder på hela Nadeshiko:s trupp, på Homare Sawa, Saki Kumagai, Ayumi Kaihori, Aya Miyama med fler. Dessutom är det bilder på USA:s förlorande lag, US Soccer WNT:


Här är två andra bildspel från VM-turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.

Wambach hyllades i Rochester

USA Today om hyllningen av Wambach

Abby Wambach var chockad över det mottagande hon fick vid hemkomsten till Rochester.
Hon spelade inte WPS-matchen där hennes Magic Jack förlorade mot Western New York Flash med 3-1.
Wambach fick dock en drygt 45 sekunder lång stående ovation. Och som du kan se på videoklippet lovade hon att USA skall ta guld i London nästa år.

Se videoklippet från lokaltidningen Democrat and Chronicle.

Och ett bildspel från samma tidning.

Bilder av svenskt bronsfirande

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.